Hållbart fiske och jordbruk
Betänkande 1997/98:JoU9
Jordbruksutskottets betänkande
1997/98:JOU09
Hållbart fiske och jordbruk
Innehåll
1997/98 JoU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett utbyggt miljöersättningsprogram i jordbruket och om ett nytt program för att minska miljö- och hälsoriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen. Förslagen är en del av det pågående arbetet för att åstadkomma ett hållbart fiske och jordbruk med tonvikt på de ekologiska aspekterna. Utskottet ansluter sig också till regeringens överväganden om behovet av en fortsatt reformering av EG:s gemensamma jordbrukspolitik i riktning mot en ökad miljöanpassning m.m. På fiskets område redovisas åtgärder för ett hållbart fiske och en ökad statlig satsning på en förbättrad fiskevård. I arbetet med den gemensamma fiskeripolitiken inom EG skall Sverige genom tillämpning av försiktighetsprincipen aktivt verka för ett långsiktigt och ekonomiskt bärkraftigt fiske genom att integrera miljöaspekter och beakta ekologiska krav. Genomförandet av den internationella aktionsplanen för bevarande av Östersjölaxen skall prioriteras. I ärendet behandlas följdmotioner med 65 yrkanden och motioner från allmänna motionstiden 1997 med 124 yrkanden. Med anledning av en kd-motion föreslår utskottet ett tillkännagivande om behovet av resurser för kalkning av sjöar och vattendrag som är viktiga för fisket och den biologiska mångfalden. Övriga motioner avstyrks. Till betänkandet fogas 37 reservationer och sju särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:2 att riksdagen antar regeringens förslag till 1. ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven, (avsnitt 14.1.4), 2. mål för ett program för perioden 1997-2001 avseende användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, (avsnitt 14.3).
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen lämnas förslag till ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket. Mål föreslås för ett nytt program för att minska hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen. Förslagen är en del av det pågående arbetet för att åstadkomma ett hållbart fiske och jordbruk med tonvikt på de ekologiska aspekterna. I propositionen ges en samlad beskrivning av detta arbete liksom regeringens bedömningar av det fortsatta arbetets inriktning. På fiskets område redovisas åtgärder för ett hållbart fiske. En ökad satsning görs för en förbättrad fiskevård. I arbetet med den framtida fiskeripolitiken skall Sverige genom tillämpning av försiktighetsprincipen aktivt verka för ett långsiktigt och ekonomiskt bärkraftigt fiske genom att integrera miljöaspekter och beakta ekologiska krav. Genomförandet av den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen skall prioriteras. På jordbrukets område redovisas åtgärder för ett hållbart jordbruk. EG:s gemensamma jordbrukspolitik måste förändras mot en ökad miljöanpassning. Sektorsansvaret och näringens ansvar för jordbrukets miljöfrågor är viktiga utgångspunkter i miljöarbetet. Innehållet behandlar åtgärder för att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket och minska riskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen liksom behovet att öka den ekologiska produktionen samt att bevara den biologiska mångfalden och de växtgenetiska resurserna. Mål föreslås för ett nytt program för att minska hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen. Förslag lämnas till ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket. Det utbyggda miljöprogrammet tar hänsyn till behovet av ytterligare medel för att öka måluppfyllelsen. Detta sker genom höjda ersättningsnivåer och utökade arealmål för vissa åtgärder. Administrativa förenklingar genomförs så långt det är möjligt utan att miljöambitionerna sänks.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen 1997/98:Jo10 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snabbare omställning till ekologisk produktion inom jordbruks- och trädgårdsnäringen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resurser inom föreslagna ramar tydligare anvisas, vad avser forskning och teknikutveckling, för ekologisk odling. 1997/98:Jo11 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en svensk strategi för den gemensamma fiskeripolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den gemensamma fiskeripolitiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot dumpning av fiskrens i Östersjön, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om spökfiskets problem, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att bevara de svenska havsöringsstammarna, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att rädda ålen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fiskevård i fjällen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av drivgarn i Östersjön, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av reglering av fritidsfisket, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av utvärdering av dagens fiskevård. 1997/98:Jo12 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytt mål för ekologisk odling, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bioteknik, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser i samråd mellan myndigheter och näringen för att minska jordbrukets växtnäringsläckage. 1997/98:Jo13 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka miljöprogrammet med hästraserna nordsvensk brukshäst, svensk ardennerhäst och gotlandsruss. 1997/98:Jo14 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat utnyttjande av EU-stöd för fiskeberoende områden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av ökade anslag för kalkning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövning av vattendomar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att internationellt motverka överfiskning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av selektiva fångstmetoder, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklandet av fiskeredskap som lämnar ungfisk kvar i havet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklandet av fiskeredskap som minskar bifångsterna, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införsel av främmande fiskarter/stammar, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt skydd för viktiga lokaler för unika fiskstammar, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marina skyddsområden, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna i lagen om vattenförbund inarbetas i anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att principen om återförande av miljöavgifter till jordbruksnäringen skall tillämpas, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka för ett förenklat regelsystem för ekologiskt jordbruk, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generella, enkla miljöstödsregler, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av delprogrammet resurshushållande konventionellt jordbruk, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöprogram fr.o.m. år 2000, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prioritera forskning kring utveckling av ett energieffektivt jordbruk. 1997/98:Jo15 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige ensidigt skall begränsa drivgarnsfisket i Östersjön till det inom EU tillåtna 2,5 km per båt, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU och Fiskerikommissionen skall verka för att den längsta tillåtna drivgarnslängden i Östersjön skall vara 2,5 km drivgarn per båt, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige går före för att få fisket på blandade bestånd av vild och odlad Östersjölax att upphöra. 1997/98:Jo16 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småskaligt svenskt västkustfiske, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att motverka utvecklingen mot ett ökande foderfiske i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokal områdesförvaltning m.m. 1997/98:Jo17 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av det framtida CAP, (jordbruksstödet inom EU), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt reduktionsmål för bekämpningsmedel för perioden 1997- 2001, en reduktion med 80 % utifrån 1996 års förbrukning, 3. att riksdagen begär att regeringen skall ge Kemikalieinspektionen mandat att behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel, 4. att riksdagen begär att regeringen återkommer i frågan om bekämpningsmedel i yt- och grundvatten med en redogörelse över situationen och med förslag till åtgärder, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om zinkoxid i djurfoder, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avslag på regeringens förslag till nytt miljöprogram för resurshushållande konventionellt lantbruk, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationell mjölkkvot för de kor av utrotningshotade raser som är stödberättigade enligt stöd till hotad ras, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mjölkkvot till dem som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och vill hålla någon av de hotade lantraserna, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till samtliga hotade lantraser, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra stöd till akut hotade lantraser, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att stödet till lantrasföreningarna måste förenklas, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödet till lantrasföreningar med lantraser med av Jordbruksverket godkända avelsplaner ges stöd även till bevarandearbetet, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett miljöstöd för rennäringen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att gentekniken inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart jordbruk, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödja marknadsföring av närproducerade ekologiska produkter. 1997/98:Jo18 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de resurser som avsatts till att utveckla ekologiskt hållbara jordbruksmetoder, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att djurskyddsfrågorna skall vara en av utgångspunkterna för Sveriges agerande i EU vad gäller jordbrukspolitiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de resurser som Sverige bidragit med bör utvärderas och redovisas för riksdagen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvägningen av vad som är kollektiva nyttigheter måste göras utifrån ett bredare perspektiv än konsumenternas efterfrågan, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör verka för ökad regional självförsörjning och minskade transporter inom EU, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på sikt all jordbruksmark skall brukas ekologiskt, 7. att riksdagen avslår förslaget till ett delprogram för främjande av ett resurshushållande jordbruk, 8. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag som inbegriper konkreta miljökrav i nivå med de föreslagna ersättningarna, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod bör utformas så att principen om att förorenaren betalar upprätthålls.
Motioner från allmänna motionstiden 1997 1997/98:Jo202 av Ingbritt Irhammar och Eskil Erlandsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stöd för ekologisk odling även skall utökas till att gälla frukt- och bärodling samt prydnadsväxtodling på friland inklusive plantskoleodling, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att EU:s regler på detta område ändras, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning av problemen med tillgången på bekämpningsmedel inom den svenska trädgårdsnäringen. 1997/98:Jo203 av Sivert Carlsson och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett direktstöd till odling av nypon. 1997/98:Jo204 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lag-ändring i syfte att nå en lokal anpassning av biotopskyddet med hänsyn tagen till jordbrukets behov av rationalisering. 1997/98:Jo205 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av inrättande av särskilt kultur- och miljöstöd i ovan nämnda regioner i kommande miljöersättningsprogram. 1997/98:Jo207 av Jan-Olof Franzén och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöstödets fördelning. 1997/98:Jo208 av Eva Goës (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av en jordlånereform, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jordlånereformen skall baseras på ekologiska och icke- kommersiella principer. 1997/98:Jo209 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur förordningen EEG 2078/92 skall tolkas av Jordbruksverket. 1997/98:Jo210 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för en långsiktigt bärkraftig jordbruksproduktion i Gävleborgs län. 1997/98:Jo212 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av flexiblare regler för mjölkhämtning när det gäller småbrukare och fäbodbrukare, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om speciella föreskrifter när det gäller sommaranställningar för fäbodbrukare och småbrukare, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndighetssamarbete. 1997/98:Jo214 av Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöstöd till nyponodling. 1997/98:Jo215 av Ingvar Eriksson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöersättning, finansierad inom ramen för miljöersättningsprogrammet till jordbruket, vid etablering och odling av nypon på åkermark. 1997/98:Jo217 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsstyrelsens rätt att utfärda regler för betesrätten som är ägnade att möjliggöra fortsatt fäbodbruk. 1997/98:Jo218 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av skatten på handelsgödsel i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande regler för miljöersättningarna i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk beredningsgrupp för revidering av miljöersättningsreglerna i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föreslagna nya regler i miljöprogrammen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handeln med mjölkkvoter, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om djurskyddslagstiftningen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbruket i Norrland, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s jordbrukspolitik, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en långsiktig och hållbar framtida jordbrukspolitik, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlad översyn av reglerna för servicen på landsbygden. 1997/98:Jo221 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt att lämna det ekologiska programmet utan sanktioner om reglerna ändras under avtalstidens gång, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till ekologisk grönsaksodling, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obalans i stödet till ekologisk växtodling (från 900 till 1 600 kr/ha) och ekologisk djurhållning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en modell för stöd till ekologisk biodling skall ingå i förslaget till det nya stödprogrammet för kommande femårsperiod, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa regionala mål för den ekologiska produktionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt mål för det ekologiska jordbruket efter år 2000, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla begreppet ekologiskt jordbruk. 1997/98:Jo224 av Björn Ericson och Dag Ericson (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatoriska branschavgifter inom trädgårdsnäringen. 1997/98:Jo226 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska riktlinjer inför förestående förhandlingar om en reformerad CAP-reform inom EU, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nya former för löpande konsekvensutredningar bör prövas under förhandlingarnas gång och att Skaraborg bör utgöra prognosområde. 1997/98:Jo228 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen. 1997/98:Jo229 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de sammantagna ekonomiska villkoren för lantbruket skall vara jämförbara med konkurrentländernas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad sysselsättning inom jordbruket, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för EU:s miljöersättningsprogram bör förenklas inför nästa ersättningsperiod. 1997/98:Jo230 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och fullt utnyttjande av befintlig åkermark, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det globala perspektivet i livsmedelsförsörjningen skall vägas in vid utformningen av jordbrukspolitiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lika konkurrensvillkor för lantbrukarna inom EU-området, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska utgångspunkter inför reformeringen av CAP, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av långsiktiga och stabila spelregler för jordbruksnäringen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse och konkurrensvillkor gentemot omvärlden, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU skall verka för att öka det ekologiska jordbrukets andel inom EU på motsvarande sätt som i Sverige. 1997/98:Jo231 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn och utvärdering av trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillskapande av möjligheter för uppbyggnad av en kollektiv fond inom den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. 1997/98:Jo233 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att trädgårdsnäringen också bör inbegripas inom ramen för det nya miljöprogrammet som gäller konventionellt resurshushållande jordbruk. 1997/98:Jo234 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utmönstra onödigt EU- bidragsansökningskrångel i svensk byråkrati. 1997/98:Jo235 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det svenska miljöprogrammet för jordbruket. 1997/98:Jo239 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU skall verka för att separata miljömål för jordbruket skapas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om definierade miniminivåer för tillåten miljöbelastning inom EU, 3. att riksdagen hos regeringen begär att en ny utredning tillsätts för att med utgångspunkt i EU:s miljömål se över vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU skall verka för en ökad konkurrens inom livsmedels- och distributionsbranschen. 1997/98:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avslag på regeringens förslag till nytt miljöprogram för resurshushållande konventionellt lantbruk, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till samtliga hotade lantraser, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra stöd till akut hotade lantraser, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödet till lantrasföreningarna måste förenklas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödet till lantrasföreningar med lantraser med av Jordbruksverket godkända avelsplaner omfattar stöd även till bevarandearbetet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett miljöstöd för rennäringen och att regeringen återkommer med förslag på ett sådant snarast, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödja marknadsföring av närproducerade ekologiska produkter. 1997/98:Jo242 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av samhällets stöd till fäbodverksamhet. 1997/98:Jo243 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för jordbruket i skogs- och mellanbygderna inklusive Kalmar län, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av stödet till det miljöanpassade jordbruket i skogs- och mellanbygderna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklade och lokalt anknutna regler för jordbruksstöd. 1997/98:Jo401 av Åke Carnerö och Ingrid Näslund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett ersättningssystem för fiskare som kommer i kontakt med miljöfarligt avfall. 1997/98:Jo402 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ett generellt förbud mot gäddfiske gällande fram t.o.m. den 15 maj återinförs. 1997/98:Jo403 av Olle Lindström (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fredningstider och förbud ej ensidigt får drabba yrkesfiskarna i norra Sverige, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till de skadedrabbade fiskarna. 1997/98:Jo404 av Kenth Skårvik och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till system som ersätter de utsatta fiskarna för deras kostnader i samband med fångster av militärt och miljöfarligt kemiskt material i sin yrkesutövning. 1997/98:Jo405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionala samarbetsorgan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om okvoterade arter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försiktighetsprincipen på fiskeområdet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om selektiva redskap, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fiskevårdsområden, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fiskutsättning, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vildlax. 1997/98:Jo406 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om foderfisk. 1997/98:Jo407 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av hittills gjorda fiskevårdsåtgärder, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den bör föreslå ytterligare åtgärder i syfte att utveckla och säkerställa fisket i Vänern och Vättern för såväl yrkesfisket som sport- och husbehovsfiske i ett långsiktigt perspektiv, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Vänern och Vättern bör utvecklas till en gemensam nationell resurs för ökad internationell fisketurism till Sverige. 1997/98:Jo408 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete mellan myndigheter i fiskekontrollfrågor. 1997/98:Jo410 av Axel Andersson och Agneta Brendt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot användning av drivgarn vid fiske i Östersjön. 1997/98:Jo411 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av naturlax i Bottenviken. 1997/98:Jo412 av Erling Bager och Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensförhållandena för svenskt vattenbruk. 1997/98:Jo413 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av långsiktig finansiering av fiskevården i Sverige, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fiskevårdsråd. 1997/98:Jo414 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att användningen av kemikalier skall registreras och minimeras, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antibiotika i fiskodlingar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en nationell miljöpolicy för vattenbruk, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning och utveckling inom vattenbruk, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för vattenbruk i regleringsmagasin. 1997/98:Jo415 av Magnus Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att tillåta ålhuttning. 1997/98:Jo416 av Rolf Dahlberg och Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snara åtgärder för att rädda det kustnära fisket längs Gästrike- och Hälsingekusten. 1997/98:Jo417 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvotsystemet inom fisket. 1997/98:Jo508 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om zinkoxid i djurfoder. 1997/98:Jo512 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om zinkoxid i foder till smågris. 1997/98:Jo518 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö- och växtskyddsfrågor inom trädgårdsnäringen. 1997/98:Jo536 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stöd för övergång till och marknadsföring av ekologiskt odlad mat byggs ut kraftfullt, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för den konventionella odlingen och djurhållningen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att sätta gränser för modernt vattenbruk. 1997/98:Jo726 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att få bort jordbrukskemikalierna. 1997/98:Jo729 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall ge Kemikalieinspektionen mandat att behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel. 1997/98:Jo731 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av våtmarksstödet inom jordbruket, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpningsmedelsskatten. 1997/98:Jo733 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning vid ?fångst? av militärt och kemiskt avfall. 1997/98:Jo739 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationell mjölkkvot för de kor av utrotningshotade raser som är stödberättigade enligt stöd till hotad ras, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mjölkkvot till dem som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och vill hålla någon av de hotade lantraserna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till samtliga hotade lantraser, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra stöd till akut hotade lantraser, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödet till lantrasföreningarna måste förenklas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödet till lantrasföreningar med lantraser med av Jordbruksverket godkända avelsplaner ges stöd även till bevarandearbetet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ansvaret för bevarandet och genbanker blir kvar i de aktiva föreningar som finns. 1997/98:Jo751 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av kriterierna för utrotningshotade koraser. 1997/98:Jo767 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva möjligheten att utarbeta ett system som främjar utvecklingen för den nordsvenska hästen, den kallblodiga travaren, den svenska ardennern och gotlandsrusset. 1997/98:Jo768 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för bevarande av utrotningshotade hästraser. 1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en långtgående miljöhänsyn inom de areella näringarna. 1997/98:A457 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förenkling av reglerna för miljöstöd och mjölkkvoter. 1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målen för det europeiska jordbruket. 1997/98:Sk736 av Sivert Carlsson och Elving Andersson (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till fiskare för extrakostnader i samband med oönskade fångster av militärt och miljöfarligt avfall. 1997/98:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s jordbrukspolitik.
Uppvaktningar Företrädare för Lantbrukarnas riksförbund, Förbundet Sveriges Småbrukare, Karlshamns Sweden AB, Föreningen Svenska Olje- och Fettproducenter, Avelsföreningen för svensk kullig boskap samt Sportfiskarna har inför utskottet redovisat synpunkter på vissa jordbrukspolitiska frågor, respektive fiskefrågor.
Utskottet
Inledning Den proposition om hållbart fiske och jordbruk som här behandlas har föranlett nio följdmotioner med sammanlagt 65 yrkanden. Motionstiden i detta ärende utgick den 3 oktober 1997. Också under allmänna motionstiden 1997 väcktes ett stort antal motioner i ämnen som direkt eller indirekt berörs av propositionen. Utskottet har funnit lämpligt att i detta ärende behandla de flesta motionerna från allmänna motionstiden i fiske-, jordbruks- och trädgårdsnäringsfrågor (124 yrkanden). Utskottet konstaterar att motionerna i stor utsträckning tar upp frågor som har behandlats både under detta riksmöte och under tidigare riksmöten under valperioden. Så sent som den 9 oktober 1997 fattade riksdagen beslut om sammanlagt 56 motionsyrkanden angående olika jordbrukspolitiska frågor m.m. (1997/98:JoU3). Vidare har regeringen aviserat en redovisning till våren 1998 angående de svenska utgångspunkterna inför en reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (prop. s. 42). Fiskefrågorna och den biologiska mångfalden på fiskets område behandlades under våren 1997 (1996/97:JoU15 och 1996/97:JoU18). Flera av motionerna från allmänna motionstiden i år innebär dessutom i sak ett instämmande i regeringens överväganden i proposition 1997/98:2. De mer preciserade yrkandena i olika detaljfrågor tar sikte på åtgärder som i de flesta fall får anses ingå i aktuella myndighetsuppdrag och i regeringens mer övergripande redovisningar om olika åtgärder för att främja ett långsiktigt hållbart jordbruk och fiske. I många fall har utskottet således inte haft anledning att gå närmare in på sakinnehållet i motionerna. I anslutning till de motioner som tar upp mer övergripande jordbrukspolitiska frågor vill utskottet framhålla att det inte är vare sig lämpligt eller nödvändigt att riksdagen årligen eller t.o.m. ännu oftare fattar beslut om långsiktiga princip- och riktlinjefrågor inom ett visst politikområde. Utskottets beredning av detta ärende har skett parallellt med behandlingen av budgetpropositionen för år 1998, utgiftsområdena 20 och 23 (se 1997/98:JoU1 och 1997/98:JoU2).
Fisket i ett globalt perspektiv
Propositionen Fisket i världen måste bedrivas på ett hållbart sätt så att fisk förblir ett billigt och näringsrikt livsmedel även för kommande generationer. Fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull förvaltning av bestånden främst genom förbättring av övervakning och kontroll, användning av mer selektiva redskap samt minskning av bifångst och kasserad fångst. Vidare skall ske reduktion av produktionshöjande subventioner för att uppnå en bättre balans mellan fiskekapacitet och ett långsiktigt hållbart nyttjande av fiskresurserna. De mellanstatliga regionala fiskeriorganisationerna måste stärkas för att kunna utföra de viktiga uppgifter som åläggs i de internationella överenskommelserna om ansvarsfullt utnyttjande av havens levande resurser. FN:s fackorgan FAO bör intensifiera sin insamling och spridning av information om fiskbeståndens situation och förstärka sin analytiska och normativa verksamhet.
Motionerna Motion Jo14 (kd) innehåller några yrkanden som avser mer övergripande frågor om ett långsiktigt hållbart fiske. Enligt yrkandena 4-7 bör Sverige internationellt motverka överfiskning av torsk, utveckla selektiva fångsmetoder och fiskeredskap som lämnar ungfisken kvar i havet samt utveckla fiskeredskap som minskar bifångsterna. Enligt motion Jo406 (s) är det ökande foderfisket oroande, särskilt med hänsyn till de ytterst effektiva fångstmetoder som utvecklats. Jordens befolkning kommer att öka, och livsmedelsförsörjningen kommer att bli ett större problem än vad det är idag. Det måste därför finnas en balans mellan foderfisket och fisket efter konsumtionsfisk.
Utskottets överväganden Utskottet anser i likhet med regeringen att fisket i världen måste bedrivas på ett hållbart sätt så att fisk förblir ett billigt och näringsrikt livsmedel även för kommande generationer. Också i övrigt ansluter sig utskottet till regeringens överväganden om fisket i ett globalt perspektiv. Det innebär bl.a. att fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull förvaltning av bestånden genom förbättring av övervakning och kontroll, användning av mer selektiva redskap samt minskning av bifångst och kasserad fångst. Frågor om hållbart fiske återkommer i det följande i de avsnitt som behandlar EU:s gemensamma fiskeripolitik, Östersjöfisket och nationell fiskepolitik. Det finns ingen motsättning mellan regeringens synpunkter och önskemålen i motion Jo14 (kd). De förslag som lämnas i motionen ingår på ett självklart sätt i begreppet långsiktigt hållbart fiske. På det nationella planet ingår t.ex. utveckling av selektiva fångstmetoder som ett av de konkreta åtgärdsförslagen i Fiskeriverkets aktionsplan, vilket utskottet redovisar i ett följande avsnitt. Motionen påkallar således ingen särskild åtgärd i nu aktuella delar (yrkandena 4-7). De försörjningsproblem som tas upp i motion Jo406 (s) behandlas ganska utförligt i propositionens avsnitt om fisket i ett globalt perspektiv. Utskottet anser det i likhet med motionärerna angeläget att försörjningsfrågorna beaktas inom ramen för Sveriges internationella arbete på fiskeområdet. Som anförs i propositionen har FAO en central roll i detta sammanhang. Motionens relativt allmänt hållna synpunkter bör kunna tillgodoses inom ramen för det internationella samarbetet så som detta redovisats i propositionen. Utskottet hänvisar i övrigt till sina överväganden i det följande om ett hållbart fiske.
Den gemensamma fiskeripolitiken och övrigt mellanstatligt samarbete m.m.
Propositionen Den gemensamma fiskeripolitiken måste bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt. Nuvarande fiskeripolitik bör utvecklas så att den bättre bidrar till att detta mål nås. I samband med den förestående översynen av den gemensamma fiskeripolitiken bör Sverige aktivt verka för en sådan förändring. Vidare bör Sverige verka för att miljömål för fisket utvecklas. Sverige skall aktivt verka för att mellanstatliga regionala fiskeriförvaltningar kommer till stånd i havsområden där sådana inte finns i dag. Vidare skall Sverige verka för att miljöhänsyn integreras i arbetet inom de mellanstatliga regionala fiskeorganisationerna. En effektiv förvaltning och en hållbar utveckling skall vara vägledande för Sveriges internationella agerande. I det nordiska samarbetet på fiskets område skall Sverige verka för att större vikt läggs vid bevarandefrågor, biologisk mångfald och utveckling av Östersjösamarbetet.
Motionerna I motion Jo11 (v) yrkandena 1 och 2 föreslås att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om en svensk strategi för den gemensamma fiskeripolitiken, CFP. Det självklara målet för CFP skall vara ett ekologiskt hållbart fiske. De styrmedel som CFP i dag omfattar behöver utvecklas och utökas. Det kustnära fisket bör utvecklas på bekostnad av den storhavsbaserade fiskeflottan. De fördelningsnycklar som skall användas bör inte enbart baseras på vad de olika länderna traditionellt har fiskat. Fördelningen bör också göras utifrån en bedömning av vad som är ekologiskt hållbart och utifrån varje nations behov. Ökade ansträngningar bör göras att återskapa fisket inom de egna kustområdena. Enligt motion Jo405 (m) bör varje havsområde bedömas på sina meriter och lämpliga regler för ett långsiktigt hållbart fiske antas inom ramen för regionala samarbetsorgan (yrkande 1). Vidare framhålls att tillträdet för svenska fiskare till okvoterade arter (tobis och skarpsill) i Nordsjön måste regleras. Det är av största vikt för det svenska yrkesfisket att den diskriminering som råder upphör den 1 januari 1998 (yrkande 2). I anslutning till vad som anförs om försiktighetsprincipen vill motionärerna understryka att yrkesfisket är en fullt legitim och angelägen verksamhet som i högsta grad har ett egenintresse av att fiskbestånden förvaltas och vårdas på ett uthålligt sätt (yrkande 4). Arbetet i de regionala organisationerna och på EU-nivå bör inriktas på överenskommelser om selektiva redskap (yrkande 5).
Utskottets överväganden Utskottet delar i allt väsentligt regeringens bedömningar om målsättningen för den gemensamma fiskeripolitiken i EU. Den omprövning som skall genomföras av politiken inför år 2002 syftar till att säkerställa fiskerinäringens framtid. Som anförs i propositionen måste gemenskapens fiske bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt. Sverige ämnar i det kommande förhandlingsarbetet aktivt verka för att målet om ett hållbart fiske nås inom den gemensamma fiskeripolitiken. Det svenska agerandet skall utgå från vetenskapliga bedömningar av bestånden och fiskemöjligheterna. Vidare skall försiktighetsprincipen tillämpas och miljöaspekterna beaktas. I likhet med regeringen anser utskottet att Sverige bör verka för att miljömål för fisket utvecklas. När det gäller regeringens redovisning av EU-arbetet erinrar utskottet om att företrädare för Jordbruksdepartementet regelbundet informerar både EU-nämnden och jordbruksutskottet om det löpande arbetet med bl.a. fiskefrågorna och om Sveriges positioner i samband med detta arbete. Utskottet har goda erfarenheter av både informationsutbytet och de möjligheter som samarbetet ger för enskilda ledamöter och partier att framföra synpunkter direkt till regeringens företrädare i olika EU-frågor. Utskottet delar synpunkterna i motion Jo11 så till vida att det krävs ytterligare överväganden för att Sverige skall kunna presentera en genomtänkt strategi inför översynen av den gemensamma fiskeripolitiken. I Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald ingår utarbetande av långsiktiga skötselplaner för svenskt fiske som ett av de konkreta åtgärdsförslagen. Enligt verket bör Sverige med kraft verka för att planerna genomförs nationellt och accepteras inom EU. Utskottet utgår från att denna verksamhet kan utgöra underlag för fortsatta överväganden om den gemensamma fiskeripolitiken. För närvarande är det svårt att bedöma om den löpande informationen till utskottet längre fram kan behöva kompletteras med en särskild redovisning från regeringens sida. Utskottet föreslår ingen särskild åtgärd med anledning av motion Jo11 (v) yrkande 1 men räknar med att det kan finnas anledning att återkomma till informationsfrågorna. Som exempel på några aktuella frågor i EU-arbetet vill utskottet här nämna att dagordningen för fiskerådet den 30-31 oktober 1997 bl.a. innefattar förslag om tekniska åtgärder för fisket i Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt. Kommissionen har konstaterat att de nuvarande tekniska åtgärderna inte lett till det eftersträvade skyddet för ungfisk och arter som utgör bifångster. Bifångster och dumpning utgör fortfarande avsevärda problem. Vetenskapliga underlag pekar på att selektiviteten i redskapen måste förbättras (t.ex. större maskstorlekar och minimått på fisk). Flottornas kapacitet och fiskeansträngningarna måste minska och kontrollsystemen göras effektivare. När det gäller inriktningen av arbetet på en reform av den gemensamma fiskeripolitiken ser utskottet ingen avgörande skillnad mellan regeringens bedömning och motion Jo11 (v) yrkande 2. Det är närmast en självklarhet att fiskekvoterna skall bestämmas utifrån en ekologisk hållbarhetsbedömning. Som framgår av propositionen inriktas åtgärderna inom EU främst mot fisket på de bestånd som riskerar utfiskning eller är utfiskade. Gemenskapsåtgärderna grundas på information från organisationer med bl.a. hög vetenskaplig kompetens. Det framgår inte med full klarhet vad motionärerna i motion Jo11 avser med t.ex. förslaget att fördelningen av kvoter skall göras utifrån varje enskild nations behov och om därmed avses endast försörjningsbehovet eller möjligen också behovet av råvaror till t.ex. beredningsindustrin. Gemenskapssystemet för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna syftar till att ge en varaktig balans mellan resurser och utnyttjande. Medlemsländerna tilldelas årligen bestämda andelar av gemenskapens fiskemöjligheter. Därvid används fördelningsnycklar som utgår ifrån hur mycket medlemsländernas flottor traditionellt har fiskat av olika bestånd, fiskets regionala betydelse samt om fiske förlorades vid utvidgningen av fiskezonerna under 1970-talet. De förändringar av fiskeripolitiken som genomförts under 1990-talet har syftat till att skapa bättre balans mellan fiskbestånd och fiskeflottornas kapacitet. Tillträdet till gemenskapens vatten och resurser regleras, enligt redovisningen i propositionen, på två sätt. Fram till år 2002 ges medlemsstaterna rätt att begränsa fisket inom kustområdet ut till 12 nautiska mil från baslinjerna så att fisket huvudsakligen bedrivs av sådana fartyg som traditionellt har fiskat i dessa vatten och som utgår från hamnar i motsvarande kustområden. I övrigt regleras tillträde till fiske utifrån den s.k. relativa stabiliteten. I syfte att säkerställa att fiskeresurserna utnyttjas på ett ansvarsfullt sätt har bestämmelser utfärdats som anger villkor för tillträde till farvatten och fiskeresurser samt regler för utnyttjandet av dem. Utskottet avstyrker motion Jo11 (v) yrkande 2 i den mån motionen inte tillgodosetts med det anförda. Utskottet föreslår inte heller någon särskild åtgärd med anledning av motion Jo405 (m) yrkandena 1, 4 och 5. Som framgår av propositionen (s. 16) arbetar Sverige för att fler mellanstatliga regionala fiskeriförvaltningar skall skapas. Beträffande selektiva redskap hänvisar utskottet till redovisningen angående tekniska bevarandeåtgärder m.m. där ökad selektivitet i redskapen uttryckligen nämns (prop. s. 15). I denna del råder full överensstämmelse mellan motionärernas och regeringens synpunkter. Utskottet har givetvis inte heller något att invända mot resonemanget (yrkande 4) att yrkesfisket är en legitim verksamhet som har ett egenintresse av att fiskbestånden förvaltas och vårdas uthålligt. Utskottet utgår från att de konkreta åtgärderna och besluten inom fiskeripolitiken utformas med vederbörligt hänsynstagande till yrkesfiskets intressen. Något ytterligare uttalande härom anser utskottet inte nödvändigt. Frågan om svenska fiskares tillträde till fisket i Nordsjön behandlades senast av utskottet i betänkande 1995/96:JoU5. Utskottet instämde redan då i motionärernas (m) önskemål om att svenska fiskare skulle erhålla fullt tillträde till Nordsjön. Enligt vad utskottet erfarit är det regeringens bedömning att anslutningsakten efter nu löpande övergångstid ger Sverige tillträde till okvoterade arter i Nordsjön från och med den 1 januari 1998, utan ytterligare förhandlingar i ämnet med övriga medlemsstater. Motion Jo405 (m) yrkande 2 påkallar således ingen vidare åtgärd.
Hållbart fiske i Sverige, fiskevård och biologisk mångfald m.m.
Propositionen Det svenska fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt nyttjande av fiskbestånden skall nationellt uppnås genom att försiktighetsprincipen tillämpas och att den biologiska mångfalden säkerställs. Sektorsansvaret är en förutsättning för ett framåtsyftande arbete på fiskets område och skall tillämpas i en fortlöpande dialog med miljöns företrädare. Statliga styrmedel för ett hållbart fiske bör utvecklas i takt med att miljöarbetet förstärks. Nya och kompletterande styrmedel utgör, tillsammans med sektorns ökade miljöarbete samt konsumenternas krav på ökad miljöanpassning, viktiga förutsättningar för en fortsatt utveckling av miljöarbetet. Det framtida miljöarbetet på fiskets område måste fortsättningsvis utgå från sektorns miljöansvar. Försiktighetsprincipen skall prägla det fortsatta arbetet. Samordning och samverkan skall ske i syfte att nå största miljöeffekt. Ett ökande intresse för en ekologiskt hållbar utveckling och för miljöfrågor inom näringen är av stor betydelse för att fiskerisektorns miljömål skall nås. Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område bör i allt väsentligt genomföras i syfte att uppnå ett hållbart fiske. Arbetet med att utveckla miljökvalitetsmål bör fortsätta. En ökad satsning skall göras på en förbättrad fiskevård, främst i kustområdena och i de sjöar där det förekommer fritt fiske. I första hand skall insatser för bevarande av hotade arter och stammar, biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsområden och skärpt fisketillsyn prioriteras.
Motionerna Enligt motion Jo11 (v) bör regeringen uppdra åt Fiskeriverket att undersöka möjligheterna till ett förbud mot dumpning av fiskrens i Östersjön. Vidare bör dumpning av fiskeredskap förbjudas för att motverka s.k. spökfiske. En utredning om spökfiskets problem i svenska vatten bör göras där särskilt producentansvaret för fiskeredskap tas upp. Inom ramen för fiskevården bör Fiskeriverket se till att främst havsöring och ål kan bevaras i livskraftiga bestånd. Fiskevårdsmedlen bör användas även för fiskevård på statens vatten ovan odlingsgränsen. Det är framför allt rödingen som är hotad (yrkandena 3-7). Också för fritidsfisket behövs tydliga regler, bl.a. när det gäller utsättning av fisk, som kan utgöra ett hot mot den biologiska mångfalden (yrkande 9). Rätt hanterat kan dock fritidsfisket skapa många värdefulla arbetstillfällen. Regeringen bör ges i uppdrag att utvärdera den fiskevård som bedrivs i dag, vilka behov som finns och återkomma med förslag till hur en biologiskt anpassad fiskevård skall bedrivas i hela landet (yrkande 10). I motion Jo16 (mp) anförs att Miljöpartiet tidigare motionerat om säsongs- indelning av svenska kvoter och bättre garantier för kustfisket. Det kan ske genom att avsätta regionala gruppkvoter baserade på regionala faktorer. Kraftfulla motåtgärder måste övervägas mot utvecklingen mot ett ständigt ökande foderfiske. Regeringen bör ges i uppdrag att analysera denna utveckling. Förbud mot foderfiske på svenskt territorialvatten måste prioriteras, men också t.ex. förbud mot trålfiske på dessa vatten. Lokala områdesförvaltningar för t.ex. det kustnära fisket är en intressant möjlighet som bör utvecklas. I kd-motionen Jo14 föreslås åtgärder för ökat utnyttjande av EU:s 5b-stöd för fiskeberoende områden. Vidare understryks att kalkning och åtgärder för att minska övergödning av sjöar måste fortgå i oförminskad omfattning. Neddragningen av anslaget till kalkning är oacceptabel. Omprövning av vattendomar för att garantera minimitappning på en för fisken acceptabel nivå förordas. Försiktighet bör iakttas med inplantering av främmande arter. Identifierade skyddsvärda lokaler för fisken bör skyddas och pekas ut i den kommunala översiktsplanen. Marina skyddsområden bör inrättas. Lagen om vattenförbund bör inarbetas i anläggningslagen (yrkandena 1-3, 8-11). Ett antal fristående motioner tar upp frågor om fiskevård och mer detaljerade frågor angående vissa fiskarter. I motion Jo402 (c) förordas ett generellt förbud mot gäddfiske t.o.m. den 15 maj. Enligt motion Jo405 (m) bör fiskevårdsområden kunna inrättas i områden där handredskapsfisket är fritt (yrkande 6). Motionärerna förutsätter att fiskevårdsmedlen används i de vatten där staten har sitt ägaransvar och understryker den stora betydelsen av att utsättningsverksamheten kan fortsätta i minst nuvarande omfattning. Det gäller främst ål och lax (yrkande 7). Enligt motion Jo407 (kd) yrkande 1 bör en utvärdering göras av hittills gjorda fiskevårdsåtgärder. I motion Jo413 (mp) förordas en utredning av den långsiktiga finansieringen av fiskevården i Sverige och att ett fiskevårdsråd inrättas, med representanter för Fiskeriverket, Naturvårdsverket, fiskevatten- ägarna, yrkesfiskare och sportfiskare (yrkandena 2 och 3). I motion Jo408 (s) föreslås att utredningen om fiskeriadministrationen belyser hur myndigheternas kompetens och materiel kan utnyttjas på ett sådant sätt att tillräcklig övervakning kan ske utan att man bygger upp helt eller delvis parallella kontrollorgan. Enligt motion Jo416 (m) krävs snara åtgärder för att rädda det kustnära fisket längs Gästrike- och Hälsingekusten. I motion Jo407 (kd) yrkandena 2 och 3 efterlyses åtgärder för att utveckla och säkerställa fisket i Vänern och Vättern till gagn för såväl yrkesfisket som fritidsfisket och den internationella fisketurismen. I motion Jo417 (s) yrkas att det svenska fiskets kvotsystem ses över. Framför allt bör möjligheterna prövas att undanta de riktigt små fiskefartygen från den nationella kvoten. I motion Jo415 (s) yrkas att den s.k. ålhuttningen åter blir tillåten.
Utskottets överväganden
Ansvarsfördelningen på fiskets område Utskottet vill här i korthet redovisa några bestämmelser som anger hur riksdagen delegerat beslutanderätten till regeringen och Fiskeriverket i olika frågor angående fiskets reglering m.m. I fiskelagen (1993:787) finns ett flertal paragrafer som delegerar beslutandereätten på fiskets område. Enligt ett riksdagsbeslut hösten 1995 har de viktigaste bemyndigandena samlats i 19 och 22-24 §§ fiskelagen (1995/96:JoU5). Enligt 19 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om fiskevården i fråga om bl.a. 1. vilken fisk som får fångas 2. användningen av fiskefartyg, fiskemetoder eller fiskeredskap 3. fiske inom vissa områden eller för vissa ändamål 4. användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida sjukdomar. Enligt 20 § fiskelagen får regeringen eller behörig myndighet meddela föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens intressen samt om miljökonsekvensbeskrivningar för olika ändamål. I 29 § fiskelagen finns bestämmelser som ger länsstyrelsen möjlighet att ingripa mot vanskötsel av fisket i enskilt vatten. Begreppet vanskötsel innefattar både fiske i alltför stor omfattning och underlåtenhet att fiska. I förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen finns ytterligare bestämmelser om bl.a. Fiskeriverkets kompetensområde, om tillståndsprövning av fiskodling, utsättning och utplantering av fisk m.m. samt om strukturåtgärder och statligt stöd till fiskerinäringen. I lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken finns bestämmelser som behövs för att denna politik skall kunna genomföras i Sverige. Lagen (1981:533) om fiskevårdsområden erbjuder möjligheter för fiskerättsägare att ta ansvar för fiskevården i sådana inlandsvatten där offentlig normgivning saknas. Fiskeriverket har i sin författningssamling (FIFS) utfärdat ett stort antal tillämpningsföreskrifter med stöd av 1994 års förordning om fisket m.m. Enligt 7 § i denna förordning får verket meddela föreskrifter om fiskevården inom det geografiska område som utgörs av havet och kusterna samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland, till första definitiva vandringshindret.
Hållbart fiske i Sverige Under rubriken Hållbart fiske i Sverige redovisar regeringen uppgifter om fiskets omfattning och samhällsekonomiska betydelse. Vidare görs en genomgång av de miljöstörningar m.m. som utgör ett hot mot fisket som näring och mot den biologiska mångfalden. I likhet med regeringen anser utskottet att det svenska fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt utnyttjande av fiskbestånden skall nationellt uppnås genom att den biologiska mångfalden säkerställs och att försiktighetsprincipen tillämpas. En angelägen uppgift är att motverka de miljöstörningar som hotar fisket och påverkar miljöförhållandena i hav, sjöar och vattendrag. Fiskeriverkets sektorsansvar innebär att verket, inom ramen för sina befogenheter, skall verka för att fisket minskar sina miljöeffekter. Utskottet vill här understryka att Fiskeriverkets instruktion uttryckligen anger att myndigheten skall verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna på ett sätt som långsiktigt medverkar till livsmedelsförsörjningen och vårt välstånd i övrigt. Myndigheten skall i enlighet med sitt sektorsansvar för miljön och i samråd med naturvårdsmyndigheterna verka för en biologisk mångfald och därmed för ett rikt och varierat fiskbestånd. I Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald finns en lång rad förslag och överväganden angående biologisk mångfald, miljötillstånd och miljöeffekter inom fiskesektorn. Utskottet har inget underlag som tyder på att just de problem som tas upp i motion Jo11 (v) yrkandena 3 och 4 bör prioriteras framför andra miljöfrågor som är förknippade med fisket. Frågan om avlägsnande av borttappade redskap (?spökfisket?) samt utveckling av metoder för att finna sådana redskap ingår i Fiskeriverkets aktionsplan. Utskottet förutsätter således att de i motionen angivna problemen beaktas utan något särskilt uttalande av riksdagen. Detta torde ingå som ett naturligt led i åtgärderna för ett hållbart fiske. Utskottet anser inte heller att riksdagen har anledning att peka ut vissa närmare angivna fiskarter som särskilt angelägna i bevarandearbetet. I Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område redovisas åtgärdsstrategier för sjöar och rinnande vatten, kustvatten och utsjövatten. Strategierna syftar bl.a. till att bevara och förstärka biodiversiteten i olika typer av vattenområden. Ett särskilt databaserat informationssystem ger verket fortlöpande information om viktiga fiskarter. I likhet med regeringen anser utskottet att aktionsplanen skall vara vägledande för det framtida arbetet med att bevara den biologiska mångfalden på fiskets område. Regeringen har anfört att frågor rörande selektiva fångstmetoder och förvaltningen av den vilda Östersjölaxen samt åtgärder för att bevara malen och den svenska flodkräftan bör prioriteras. Utskottet har ingen anledning att ifrågasätta denna bedömning. Åtgärder för att bevara andra arter, t.ex. de som anges i motion Jo11, bör givetvis övervägas inom ramen för den fortsatta verksamheten. I aktionsplanen finns åtgärdsförslag om bl.a. nationell inventering av fisksamhällen, fiskarter och fiskstammar m.m. Vidare skall reglering av fisket ske så att fiskpopulationer bevaras, att uttaget ligger inom den maximala uthålliga avkastningen och den genetiska variationen inte påverkas negativt. I anslutning till yrkande 9 i motion Jo11 erinrar utskottet om att fritidsfisket i stor utsträckning bedrivs som fritt handredskapsfiske enligt de regler som infördes av riksdagen år 1985. Som framgår av redovisningen ovan har regeringen och Fiskeriverket i fiskelagen erhållit de bemyndiganden som behövs för att reglera fritidsfisket. Det bör påpekas att fritidsfisket är noggrant reglerat i 1994 års förordning om fisket m.m. och i olika detaljföreskrifter utfärdade av Fiskeriverket. I aktionsplanen finns dessutom redovisningar av fritidsfiskets miljöeffekter. Vad särskilt gäller utsättning av fisk bör påpekas att utsättning kräver tillstånd av länsstyrelsen enligt 16 § i förordningen om fisket m.m. Fiskeriverket har utfärdat utförliga detaljföreskrifter om odling, utplantering och flyttning av fisk (FIFS 1993:29 m.fl. författningar). Utskottet delar motionärernas synpunkter så till vida att fritidsfisket kan leda till ett alltför hårt fisketryck i vissa vatten, trots att fritidsfiskaren inte har tillgång till yrkesfiskets tekniska resurser. Eftersom fisket ofta inriktas på stora individer finns en risk för ett selektivt fiske på snabbväxande individer. Utskottet utgår från att Fiskeriverket även i fortsättningen uppmärksammar dessa problem. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo11 (v) yrkandena 5, 6 och 9. Motionen är i huvudsak tillgodosedd med vad utskottet anfört ovan. Utskottet avstyrker yrkande 1 i motion Jo16 (mp) om regionala gruppkvoter för fisket. En grundläggande princip i svensk fiskeripolitik bör vara att fiskeresurserna är tillgängliga för alla yrkesfiskare inom ramen för de regleringar som i övrigt tillämpas på fiskets område i form av kvotsystem och begränsning av fiskeansträngningarna m.m. Däremot instämmer utskottet i motionärernas bedömning att utvecklingen mot ökande foderfiske bör motverkas (yrkande 2). Utskottet har inhämtat att Fiskeriverket arbetar i samma riktning. Inom verket har nyligen utarbetats en rapport om utvecklingsmöjligheterna för det svenska Östersjöfisket. Bl.a. presenteras en möjlig utvecklingsväg där visst fiske omstruktureras från ett riktat foderfiske till ett fiske i första hand för humankonsumtion. Genom strukturmedel från EU har staten beviljat stöd till uppförande av mottagningsanläggningar för konsumtionsfisk. I anslutning till yrkande 3 i motionen erinrar utskottet om att regeringen i november 1996 tillsatte en utredning med uppgift att göra en översyn av den statliga fiskeriadministrationen. Motion Jo16 avstyrks i den mån den ej tillgodosetts genom det anförda. Med hänvisning till den ovannämnda utredningen avstyrks även motion Jo408 (s). Utskottet avstyrker motionerna Jo402 (c) om förbud mot gäddfiske och Jo415 (s) om s.k. ålhuttning. Också i dessa frågor har riksdagen delegerat beslutanderätten till regeringen respektive Fiskeriverket. Utskottet avstyrker vidare motion Jo417 (s) om undantag för mindre fartyg från kvotsystemet. Med hänsyn till Fiskeriverkets ansvar för fördelningen av fiskeresurser på grund av nationella och internationella åtaganden kan verket givetvis inte avhända sig de kontrollmöjligheter som kvotsystemet ger. I anslutning till motion Jo416 (m) om fisket längs Gästrike- och Hälsingekusten bör framhållas att fisket i norra Sverige har goda möjligheter till en positiv utveckling genom bl.a. fördelningen av laxkvoter (se avsnittet om Östersjölaxen) och de stödformer som är tillgängliga på grund av EU- medlemskapet. Inom den angivna regionen finns möjligheter att erhålla såväl 5a- som 5b-stöd. Vidare har på initiativ av EU-parlamentet införts ett särskilt stöd för småskaligt kustnära fiske. Motionen bör med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.
Biologisk mångfald på fiskets område m.m. Utskottet kan i huvudsak instämma i vad som anförs i motion Jo14 (kd) om försiktighet med inplantering av främmande arter och behovet av skydd för viktiga lokaler med unika fiskstammar och av marina skyddsområden (yrkandena 8-10). Åtgärder av detta slag ingår som ett naturligt led i arbetet för en bevarad och förstärkt biologisk mångfald och har särskilt beaktats i Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald. Frågorna har för övrigt också behandlats relativt nyligen i utskottets betänkande 1996/97:JoU15 om skydd av hotade arter och aktionsplaner för biologisk mångfald. Betänkandet innehåller bl.a. överväganden angående åtgärder på ekosystemnivå, marina reservat, åtgärder mot introduktion av främmande arter i havsmiljön och åtgärder för att bevara arter och genetisk variation (s. 29 f.). Naturvårdsverket har fått i uppdrag att i samråd med Fiskeriverket aktualisera och komplettera utredningen Marina reservat i Sverige såvitt avser skyddsvärda marina områden. I fiskelagen har införts en bestämmelse som gör det möjligt att kräva miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om fiskemetoder och utsättande av fiskarter (20 §). Frågor om utsättning m.m. regleras dessutom utförligt i Fiskeriverkets föreskrifter om odling, utplantering och flyttning av fisk (FIFS 1993:29). Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo14 (kd) yrkandena 8-10. Motionen är som framgår ovan i huvudsak tillgodosedd i dessa delar.
Kalkning I anslutning till yrkande 2 i motion Jo14 får utskottet anföra följande: Det framgår av bl.a. Fiskeriverkets aktionsplan att försurningen medför en generell minskning av artrikedomen inom alla större grupper av växter och djur. I de allra suraste vattnen är fiskfaunan helt utslagen. Under de senaste decennierna har åtskilliga försurade vatten åtminstone tillfälligt återställts genom kalkning. För fiskets del är kalkningseffekterna positiva. Frågor om anslag till kalkning för i första hand budgetåret 1998 behandlas i utskottets betänkande 1997/98:JoU2 (utgiftsområde 20, anslaget A 3 Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag). Utskottet vill i anslutning till motion Jo14 instämma i motionärernas mer övergripande bedömning att kalkning och åtgärder för att minska övergödning av sjöar m.m. är exempel på åtgärder som måste fortgå i oförminskad omfattning. Regeringen bör i budgetpropositionen för år 1999 lägga fram förslag om medelstilldelning till kalkning som innebär att verksamheten kan fortgå i oförminskad omfattning i de sjöar och vattendrag som är av betydelse för fisket och den biologiska mångfalden. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo14 (kd) yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna.
Fiskevård m.m. Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns ett behov av kraftfulla åtgärder på fiskevårdens område. Fiskevårdsarbetet syftar till en god miljö, effektiv användning av resurserna och en hållbar försörjning. Ekosystemen skall brukas på ett sätt som varken hotar deras långsiktiga produktionsförmåga eller den biologiska mångfalden. En allmän fiskevård främjar ett kollektivt intresse som en del i ansträngningarna för att åstadkomma ett ekologiskt hållbart samhälle. Riksdagen har uppdragit åt regeringen att lägga fram förslag om hur fiskevården skall finansieras (1995/96:JoU4). I budgetpropositionen för år 1998 föreslår regeringen en kraftfull satsning på fiskevården genom att anslaget C 4 Fiskevård höjs till 20 miljoner kronor. Frågan om anslagstilldelning behandlas i utskottets betänkande 1997/98:JoU1. Genom den föreslagna förstärkningen av fiskevårdsarbetet möjliggörs angelägna åtgärder såsom utsättning av viktiga fiskarter, insatser för hotade arter, biotopvård, bildande av fiskevårdsområden och åtgärder för att främja tillsynen. Satsningen skall inriktas mot fiskevårdsåtgärder främst i kustområdena och de stora sjöarna med allmänt vatten och fritt handredskapsfiske. Det innebär givetvis inte att sådana satsningar som anges i motion Jo11 (v) yrkande 7 är uteslutna. Motionen avstyrks i denna del. Utskottet anser inte att det finns behov av ytterligare utredningar rörande fiskevården enligt motionerna Jo11 (v) yrkande 10, Jo407 (kd) yrkande 1 och Jo413 (mp) yrkande 2. Frågan har belysts på ett genomgripande sätt bl.a. i samband med att regeringen år 1995 framlade ett förslag om en allmän fiskevårdsavgift. Vidare görs fortlöpande utvärderingar av fiskevården och därmed sammanhängande frågor av Fiskeriverket. Inom ramen för ett databaserat informationssystem, RASKA, (resursöversikter över sötvattenfisk inklusive katadroma och anadroma arter) får verket regelbunden information om fiskbestånden m.m. När det gäller s.k. 5b-stöd inom fiskesektorn erinrar utskottet om att Sverige har fått fem geografiskt avgränsade områden godkända som 5b-regioner. Inom varje område finns en regional beslutsgrupp som prövar ansökningarna om stöd. För t.ex. området Västra Sverige finns åtgärdsprogram för fiske och marina verksamheter. Inom andra områden finns stödmöjligheter för t.ex. sportfiskeinsatser, biotopvård, utnyttjande av vattendrag och kustvattenområden, turismåtgärder m.m. Eftersom frågan om stöd aktualiseras först efter ansökan från enskilda fysiska och juridiska personer anser utskottet inte att riksdagen bör göra något uttalande i enlighet med motion Jo14 (kd) yrkande 1. Frågan om omprövning av vattendomar regleras främst i 9 kap. och 15 kap. vattenlagen. Också dessa frågor beaktas av Fiskeriverket i dess löpande arbete och i aktionsplanen. Bland åtgärdsförslagen ingår dels inventering av vandringshinder, dels omprövning av vattendomar för att garantera minimitappning på en för fisken acceptabel nivå och förbättring av miljön i reglerade vattendrag. Villkoren för ett tillstånd enligt vattenlagen kan under de förutsättningar som anges i 15 kap. omprövas för att tillgodose vissa allmänna intressen, däribland fisket. Möjligheten att föreskriva ändrade eller nya villkor är begränsad med hänsyn till bl.a. regler om tillståndsbeslutens rätts-kraft och rätten för tillståndshavaren att erhålla ersättning om omprövningen innebär förlust av produktionsvärde m.m. över en viss nivå (se 15 kap. 3 § och 9 kap. 14 § vattenlagen). Ett uttalande av riksdagen bör av formella skäl inte innebära att omprövningen skall resultera i viss minimitappning eller liknande, eftersom frågorna måste prövas i ett rättskipningsförfarande enligt de regler som i korthet angetts ovan. Utskottet avstyrker yrkande 3 i kd-motionen. Utskottet ser för sin del inga fördelar med att lagen om vattenförbund inarbetas i anläggningslagen enligt yrkande 11 i motion Jo14 (kd). Motionen avstyrks i denna del. I samband med fördelningen av fiskevårdsmedel samråder Fiskeriverket regelmässigt med olika företrädare för yrkesfisket och fritidsfisket m.fl. Utskottet avstyrker yrkande 3 i motion Jo413 (mp) om inrättande av ett särskilt fiskevårdsråd. Den fråga som tas upp i motion Jo405 (m) yrkande 6 (bildande av fiskevårdsområden i frifiskevatten) har behandlats relativt nyligen i betänkande 1996/97:JoU18. Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker motionen i denna del. I anslutning till yrkande 7 i samma motion bör framhållas att utskottet delar motionärernas allmänna bedömning att utsättning av fisk har stora positiva effekter både för yrkesfisket och för fritidsfisket. Det gäller framför allt utsättning av sådana arter som ål, lax, gös och havsöring. I andra fall kan restaurering av biotoper vara väl så effektiva åtgärder. Hittills har utsättning av fisk finansierats med både fiskevårdsmedel och återstående prisregleringsmedel. Genom förslaget om utökade resurser för fiskevård skapas ytterligare möjligheter på detta område. Motionärernas önskemål bör kunna tillgodoses inom ramen för det förstärkta fiskevårdsanslaget. Utskottet avstyrker motion Jo407 (kd) yrkandena 2 och 3. Frågor om lokala och regionala projekt inom fiske och turism bör bedömas av de myndigheter som ansvarar för fördelning av strukturstöd och regional utveckling.
Östersjölaxen
Propositionen Genomförandet av den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen, som antagits av Fiskerikommissionen för Östersjön, bör prioriteras. Sverige skall aktivt verka för att minska fisket efter hotade naturliga laxbestånd. Därvid bör särskilt eftersträvas att fiskemönstret riktas mot fiske efter odlad lax samtidigt som de naturliga laxbestånden skyddas. Vidare skall Sverige verka för en internationell reglering av utsättning av lax.
Motionerna Enligt motion Jo11 (v) yrkande 8 bör den tillåtna längden för drivgarn i Östersjön begränsas till högst 2,5 km. Liknande yrkanden framförs i motion Jo15 (mp), där en ensidig svensk begränsning förordas. Sverige bör vidare inom EU och Fiskerikommissionen verka för en drivgarnslängd om högst 2,5 km. I samma motion förordas att Sverige upphör med fiske på blandade bestånd av lax i tillväxtområdena i Östersjön och att Sverige går före för att få detta fiske att upphöra. Enligt motion Jo403 (m) bör fredningstider och förbud inte ensidigt drabba yrkesfiskarna i norra Sverige. Motionärerna yrkar att regeringen ersätter berörda fiskare för de förluster som uppstått till följd av regleringen av laxfisket. I motion Jo405 (m) yrkande 9 föreslås ett uttalande om vildlaxen. Det är av största vikt att både det yrkesmässiga och fritids- och turistfisket kan fortgå samtidigt i de norra och södra länen. Om inskränkningar är nödvändiga måste de utformas rättvist mellan olika kuststräckor. I motion Jo410 (s) föreslås totalt förbud mot användning av drivgarn i Östersjön. I motion Jo411 (s) anförs att det krävs snabba och kraftfulla åtgärder för att rädda den vilda laxstammen. En så stor del som möjligt av den svenska kvoten måste överföras till kustområden där fångsten av naturlax är mycket låg.
Utskottets överväganden Som framhålls i propositionen bör genomförandet av den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen prioriteras. Aktionsplanen är av avgörande betydelse för nationellt skyddsvärda laxbestånd. Sverige har ett särskilt ansvar för naturlaxstammarna eftersom de flesta kvarvarande naturliga laxbestånden i Östersjöområdet leker i svenska vattendrag. Fiskeriverket kommer att ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till regeringen om och hur en begränsning av fisket efter vildlax kan genomföras. Ett ytterligare led i bevarandearbetet är att säkerställa genproduktionen för de vilda laxstammarna. Fiskeriverket skall utreda och lämna förslag om den framtida driften av genbanken för lax i syfte att uppnå en kostnadseffektiv lösning. Den internationella aktionsplanen har utarbetats av en arbetsgrupp under Fiskerikommissionen för Östersjön. I planen anges bl.a. att senast år 2010 skall minst 50 % av den potentiella produktionen av vild lax vara återuppbyggd inom genetiskt säkra gränser i varje enskild älv för att uppnå en bättre biologisk balans mellan odlad och vild lax. Fiskeriverket har inrättat en nationell arbetsgrupp för att genomföra de åtgärder som enligt aktionsplanen behövs för att rädda laxstammarna. Andra åtgärder inkluderar ökad fredning av hotade bestånd, återställande av reproduktionsområden, byggande av nya fiskvägar vid vandringshinder, förstärkningsutsättningar, beståndsundersökningar, märkning av odlad lax samt etablering och drift av referensälvar. Regeringen understryker att regleringen av fisket efter lax är och förblir en svår fråga. Problemen kan inte enbart lösas genom beslut om en mycket låg total tillåten fångstmängd, eftersom det då bildas ett stort överskott av odlad lax i de utbyggda älvarna. Ett visst fisketryck måste därför upprätthållas. Utskottet har inget underlag för att göra en annan bedömning än regeringen i denna fråga och är därmed inte berett att föreslå så långtgående åtgärder som anges i motion Jo15 (mp) yrkandena 3 och 4. I enlighet med regeringens överväganden bör det ankomma på Fiskeriverket att lämna förslag om hur en begränsning av fisket efter vildlax kan genomföras nationellt. Utskottet avstyrker med det anförda motion Jo15 (mp) yrkandena 3 och 4 samt Jo411 (s). Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna Jo 11 (v), Jo15 (mp) och Jo410 (s) om problemen med långa drivgarn i Östersjöfisket. Regeringen framhåller att denna fiskemetod bör särskilt uppmärksammas och aviserar ett uppdrag till Fiskeriverket att sammanfatta och redovisa de studier som gjorts i syfte att belysa drivgarnsfiskets effekter på marina arter i Östersjön. Utskottet anser för sin del att drivgarnsfisket så som det bedrivs i Östersjön kan utgöra ett hot mot den biologiska mångfalden. Innan ett slutligt ställningstagande om en begränsning eller upphörande av drivgarnsfisket tas bör resultatet av Fiskeriverkets redovisning avvaktas. I detta sammanhang skall även de internationella undersökningarna som gjorts för att belysa drivgarnsfiskets effekter på marina arter i Östersjön beaktas. Med det anförda bör motionerna Jo11 (v) yrkande 8, Jo15 (mp) yrkandena 1 och 2 och Jo410 (s) anses i huvudsak tillgodosedda. I anslutning till motion Jo403 (m) om laxfisket i norra Sverige hänvisar utskottet till redovisningen ovan under rubriken Ansvarsfördelningen på fiskets område. I enlighet med 1993 års riksdagsbeslut om fiskelagstiftningen m.m. har Fiskeriverket erhållit bemyndigande att meddela detaljföreskrifter för fisket i havet, längs kusterna och i de stora sjöarna upp till första definitiva vandringshindret. Det bör tilläggas att Fiskeriverket vid fördelningen av den svenska laxkvoten för år 1997 har avsatt 40 % för fisket längs Norrlandskusten, där s.k. terminalfiskeområden inrättats utanför de utbyggda älvarna i Bottenviken (se prop. s. 30). För år 1998 har verket fattat ett principbeslut om att kvotfördelningen skall vara 50/50 mellan norra och södra Sverige. I övrigt kan motionen enklast besvaras på det sättet att Fiskeriverkets reglering av laxfisket inte innebär att yrkesfiskarna i norra Sverige drabbas ensidigt. Dessutom innebär Sveriges åtaganden inom den gemensamma fiskeripolitiken, som bl.a. grundas på biologiska bedömningar, att nationella regleringar av laxfisket ej kan undvikas. Med det anförda får motion Jo403 (m) yrkande 1 anses tillgodosedd. Beträffande yrkande 2 i samma motion om statlig ersättning till berörda fiskare erinrar utskottet om att den svenska rättsordningen i princip inte ger möjlighet till skadestånd i samband med myndighetsutövning, såvida inte fel eller försummelse kan påvisas från statens sida (3 kap. 2 § skadeståndslagen). Motionen avstyrks även i denna del. Utskottet föreslår ej heller någon särskild åtgärd med anledning av motion Jo405 (m) yrkande 9. De frågor som tas upp i motionen ligger inom ramen för Fiskeriverkets uppdrag i fråga om det nationella genomförandet av aktionsplanen för Östersjölaxen.
Vattenbruk
Motionerna I motion Jo412 (fp) diskuteras konkurrensförhållandena för svenskt vattenbruk. Bl.a. anförs att verksamheten är kapitalintensiv och att lånemöjligheterna måste förbättras. Motion Jo414 (v) tar upp behovet av en nationell miljöpolicy för vattenbruket, användningen av kemikalier och antibiotika i fiskodlingar, behovet av forskning och utveckling m.m. Fiskeriverket bör ges i uppdrag att undersöka förutsättningarna för vattenbruk i regleringsmagasin (yrkandena 1-5). I motion Jo536 (mp) yrkande 7 framförs liknande synpunkter angående fiskodlingarnas negativa effekter på miljön m.m. Även fiskproduktion måste bedrivas på ett ekologiskt rimligt sätt, och det måste sättas klara gränser för modernt vattenbruk.
Utskottets överväganden Utskottet hänvisar till att propositionen innehåller vissa uppgifter om vattenbrukets omfattning och betydelse från sysselsättningssynpunkt (prop. s. 20). Bl.a. anförs att vattenbruket sysselsätter ca 1 000 personer och att produktionen år 1995 uppgick till ca 7 500 ton, varav 6 000 ton fisk och 1 500 ton blötdjur och kräftor. Odling av fisk påverkar miljön genom att verksamheten kan bidra till övergödning av vattenområden. Vidare kan miljön påverkas genom risken för spridning av sjukdomar eller fiskparasiter liksom bruk av mediciner och andra kemikalier. Utskottet erinrar om att större odlingar av fisk är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt miljöskyddslagen. Vidare prövas anläggningarna av länsstyrelsen enligt bestämmelser i 1994 års förordning om fisket m.m. Vid tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen görs bedömningar om eventuell miljöbelastning. Fiskeriverket och Jordbruksverket har utfärdat utförliga detaljföreskrifter om bl.a. obligatorisk hälsoövervakning av odlad fisk. Statens naturvårdsverk har givit ut ett omfattande material med information samt råd och anvisningar för fiskodlingar (Allmänna råd 1993:10). I de allmänna råden finns anvisningar om fisksjukdomar, medicinering och karenstider, livsmedelshygien, naturvård, miljöskydd, närsalter, syreförbrukning, kemikalier och antibiotika, reningsteknik, slamhantering m.m. Härutöver vill utskottet tillägga att SLU i samarbete med Fiskeriverket genomför en utredning av vattenbrukets miljöeffekter, som skall avslutas under år 1999. Det anförda innebär inte att utskottet ställer sig avvisande till önskemålen om en nationell miljöpolicy för vattenbruket. Tvärtom kan utskottet till stor del instämma i vad som anförs i motionerna Jo414 (v) yrkande 3 och i viss mån även Jo536 (mp) yrkande 7 om behovet av en samlad och väl genomarbetad politik när det gäller det moderna vattenbrukets miljöeffekter och kemikalieanvändning. Den utredning om vattenbrukets miljöeffekter som nu pågår bör kunna utgöra en god grund för ett sådant ställningstagande. Utskottet utgår från att regeringen noggrant överväger dessa frågor när resultatet av utredningen föreligger och att utskottet på lämpligt sätt informeras om dessa överväganden. Med det anförda bör motionsyrkandena tills vidare lämnas utan åtgärd. Yrkandena 1, 2 och 4 i motion Jo414 (v) har nära samband med de miljöfrågor m.m. som utskottet berört ovan. Behovet av forskning och utveckling inom vattenbruk bör i första hand bedömas av de forsknings- och högskoleorgan som av riksdagen erhållit befogenhet att göra prioriteringar mellan olika ändamål inom forskningen. Som framgår av propositionen (s. 24) har Fiskeriutredningen till uppgift att utreda en mer effektiv forsknings- och utvecklingsverksamhet på fiskets område. Regeringen har för avsikt att återkomma i ämnet när utredningens förslag föreligger. Motionsyrkandena bör i avvaktan på fortsatta överväganden lämnas utan vidare åtgärd. I anslutning till yrkande 5 i motion Jo414 (v) erinrar utskottet om att regleringsmagasinen utgörs av enskilt vatten, där ägarna eller fiskerättshavarna själva beslutar om eventuella fiskevårdande åtgärder. Utskottet har givetvis ingen invändning mot att Fiskeriverket undersöker möjligheterna att utnyttja regleringsmagasinen för fiskodling m.m. Fiskeriverket har av regeringen fått i uppdrag att redovisa hur vattenavgiftsmedlen kan utnyttjas på ett bättre sätt. I verkets aktionsplan ingår dessutom inventering av vandringshinder, omprövning av vattendomar, förbättring av miljön i reglerade vattendrag och inventering av skadade vattendrag och sjöar som lämpar sig för återställning. De frågor som tas upp i motionen kommer således att behandlas i dessa sammanhang. Motionen torde i denna del bli tillgodosedd utan något riksdagsuttalande. Motion Jo412 (fp) innebär i korthet att lånemöjligheterna för vattenbruket bör förbättras för att näringens möjligheter att skapa sysselsättning skall kunna tillvaratas. Enligt vad utskottet erfarit är det, i synnerhet med nu rådande ränteläge, inte i första hand bristande lånemöjligheter som begränsar utvecklingen av vattenbruket. Inom ramen för EG:s strukturstöd finns möjlighet att erhålla stöd för bl.a. fiskodlingsföretag och utvecklingsprojekt som rör fiskeutrustning eller vattenbruk. Beträffande lånegarantier gäller numera att sådant stöd endast lämnas till inköp av begagnat fiskefartyg i vissa fall (se FIFS 1997:27). Utskottet är inte berett att förorda att systemet med lånegarantier för investeringar inom vattenbruket återinförs. Motionen avstyrks.
Ersättning för skadade redskap
Utskottets överväganden Fyra motioner tar upp frågan om ett ersättningssystem för fiskare som drabbas av skador på redskap m.m. när de kommer i kontakt med miljöfarligt avfall som dumpats i havet. Dessa är motionerna Jo401 (kd), Jo404 (fp), Jo733 (m) och Sk736 (c) yrkande 2. Frågan behandlades senast i utskottets betänkande 1996/97:JoU18 (s. 11). Enligt uppgift från Jordbruksdepartementet är frågan alltjämt under beredning. Utskottet anser det angeläget att ersättningsfrågan får en tillfredsställande lösning inom en snar framtid. Utskottet förutsätter att regeringen tar upp frågan för slutlig behandling och därvid beaktar synpunkterna i ovan angivna motioner. För närvarande är utskottet inte berett att föreslå något ytterligare uttalande med anledning av berörda motioner.
Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik m.m.
Propositionen Det avsnitt i propositionen som berör jordbruket inleds med regeringens bedömningar angående jordbrukets globala miljöfrågor. Regeringen anser bl.a. att Sverige skall bidra till ökad livsmedelssäkerhet i världen och till tryggandet av livsmedelsförsörjningen för världens växande befolkning. Regeringen verkar aktivt för att EG:s gemensamma jordbrukspolitik förändras så att subventioneringen av jordbruksproduktionen och särskilt livsmedelsexporten kraftigt reduceras. Under rubriken Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik anförs att denna politik bör förändras i syfte att miljöanpassa jordbruket i större utsträckning. Den bör tillföras ett miljömål jämställt med dess övriga mål. Utgångspunkten för Sveriges agerande inom EU är att politiken i ökad utsträckning skall baseras på konsument- och miljöhänsyn. Detta gäller såväl marknadsregleringarna som gemenskapens regelverk rörande jordbrukets miljöfrågor. I de fall konsumenternas efterfrågan gäller kollektiva nyttigheter är offentliga insatser befogade. Generella aktsamhetskrav inom ramen för principen att förorenaren betalar skall även omfatta jordbruksproduktionen. Det är angeläget att Sverige inom EU arbetar för en hög gemensam nivå för jordbrukets miljöansvar.
Motionerna I motion Jo12 (c) yrkande 1 anges utförligt ett antal utgångspunkter för reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna bör bl.a. grundas på att behoven av livsmedel och andra nyttigheter från jordbruket ökar hos en växande världsbefolkning. Världens befolkning kommer att fördubblas inom en inte alltför avlägsen framtid. Den beslutade östutvidgningen innebär ett viktigt steg i enandet av Europa. Fokuseringen på kretslopp och skapandet av ett biosamhälle innebär nya krav på jordbruket och även nya möjligheter. Jordbrukets positiva miljöeffekter måste få ökat stöd. Jordbrukspolitiken skall även i fortsättningen vara gemensam. Europa måste ta till vara sina goda möjligheter att producera livsmedel inte endast för egna behov utan även för en växande världsbefolkning. I motion Jo18 (v) anförs att svenska stödinsatser i Östersjöområdet bör bidra till att utveckla jordbruksmetoder som är ekologiskt hållbara (yrkande 1). Djurskyddsfrågorna bör vara en av utgångspunkterna för Sveriges agerande i EU (yrkande 2). Resultatet av de resurser Sverige bidragit med i Östersjöområdet bör utvärderas och redovisas för riksdagen (yrkande 3). Sverige bör verka för ökad regional självförsörjning och minskade transporter inom EU (yrkande 5). Kollektiva nyttigheter måste värderas utifrån ett bredare perspektiv än konsumenternas efterfrågan (yrkande 4). Miljöpartiet återger i motion Jo17 sin reservation till utredningen Mat och miljö - svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden. Yrkande 1 i motionen torde innebära att riksdagen bör göra ett tillkännagivande med utgångspunkt i denna reservation. Enligt motion Jo218 (m) yrkande 7 bör Sverige arbeta för att de höga djurskyddskrav som gäller i vårt land införs även i övriga EU-länder. I yrkande 9 anförs bl.a. att EU:s jordbrukspolitik bör avregleras och marknadsanpassas. Det är viktigt att primärproduktion och industri finns kvar efter en reform och kan dra nytta av den öppnade världsmarknaden. EU:s livsmedelsförsörjning får inte riskeras. CAP skall i första hand och primärt omfatta livsmedelsproduktionen. Självklart skall jordbruket bedrivas inom ramen för en hållbar utveckling och omfattas av samma miljöhänsyn som andra verksamheter. Enligt motion Jo229 (m) yrkande 1 bör de sammantagna ekonomiska villkoren för lantbruket vara jämförbara med konkurrentländernas. I kd-motionerna Jo226 yrkande 1, Jo230 yrkandena 2, 3 och 5 och K715 yrkande 9 framförs synpunkter angående reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, det globala perspektivet i livsmedelsförsörjningen m.m. Tydliga målsättningar för omställning av jordbruksproduktion till mer miljövänliga metoder och till ekologisk produktion bör fastställas på europeisk nivå. En radikal avreglering är nödvändig, med ökande marknadsorientering. Det är dock lika nödvändigt att Sverige hävdar att vi långsiktigt skall ha en egen produktion som täcker vårt behov av baslivsmedel och att vi bör ta ett delansvar för bristsituationer i världen. Jordbruksnäringen bör ses som en del av den inre marknaden, där konkurrens på lika villkor skall råda. Sverige bör vara starkt pådrivande för ökade djurskyddskrav. Enligt motion Jo239 (fp) bör Sverige i EU verka för att separata miljömål för jordbruket skapas. Det är viktigt att utreda vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket. En expertgrupp bör sammankallas för detta ändamål. Det behövs definierade miniminivåer för tillåten miljöbelastning inom EU. Sverige bör i EU verka för en ökad konkurrens inom livsmedels- och distributionsbranscherna (yrkandena 1-4). Enligt motion U505 (fp) yrkande 7 kan dagens regler om jordbruks- och regionalpolitik försvåra östutvidgningen. Bl.a. av den anledningen är det viktigt att avreglera jordbruket.
Utskottets överväganden Utskottet delar i allt väsentligt regeringens bedömningar angående behovet av förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU. En viktig utgångspunkt bör vara att politiken i ökad utsträckning skall baseras på konsument- och miljöhänsyn. Det gäller såväl marknadsregleringarna som gemenskapens regelverk rörande jordbrukets miljöfrågor. Som framgår av propositionen är syftet bl.a. att stärka den europeiska livsmedelsproduktionens konkurrenskraft på den internationella världsmarknaden. En förändring av jordbrukspolitiken till ökad miljöhänsyn måste genomföras för att skapa förutsättningar för utveckling av långsiktigt hållbara produktionssystem. Jordbrukets positiva miljöeffekter skall förstärkas och de negativa effekterna minimeras. Sverige driver alltjämt frågan att artikel 39 i EG-fördraget skall kompletteras med ett miljömål jämställt med övriga mål i jordbrukspolitiken. Principen om att förorenaren betalar bör gälla även inom jordbrukspolitiken. För att motverka en ojämlik konkurrenssituation är det angeläget att basnivån för miljöhänsyn är likartad inom EU. Utskottet vill erinra om att riksdagen nyligen behandlat ett antal motioner om den gemensamma jordbrukspolitiken (1997/98:JoU3, riksdagsbeslut den 9 oktober 1997). Vidare har i propositionen aviserats att regeringen under våren 1998 återkommer till riksdagen i fråga om de svenska utgångspunkterna inför reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Härvid hänvisar regeringen till Komicapkommitténs betänkande Mat och miljö (SOU 1997:102), som remissbehandlas under hösten 1997. I sammanhanget vill utskottet dessutom hänvisa till det betänkande som nyligen publicerats angående EU:s jordbrukspolitik och östutvidgning (SOU 1997:150). Betänkandet innehåller bl.a. en konsekvensanalys för Sverige och unionen som helhet av östutvidgningen. Det anförda innebär att utskottet ser det nu aktuella avsnittet i propositionen som en mer förberedande och övergripande redovisning från regeringens sida angående CAP-reformen och att ett underlag för fortsatta ställningstaganden kommer att presenteras senare under detta riksmöte. Detta innebär samtidigt att utskottet nu inte har anledning att gå närmare in på samtliga de motioner som väckts i denna fråga. Flertalet av de aktuella motionerna innehåller ganska allmänt hållna synpunkter på hur reformarbetet bör utformas och bedrivas, och utskottet delar i stor utsträckning de bedömningar som görs i motionerna. Ett exempel på detta är c-motionen Jo12, där motionärerna bl.a. lyfter fram de globala försörjningsfrågorna som en utgångspunkt för EU-arbetet. Utskottet delar härvidlag regeringens och motionärernas uppfattning att Sverige bör bidra till ökad livsmedelssäkerhet i världen och till tryggandet av livsmedelsförsörjningen för världens växande befolkning i enlighet med rekommendationerna i aktionsplanen från 1996 års livsmedels-toppmöte i Rom. Utskottet hänvisar i detta avseende till regeringens bedömningar under rubriken Jordbrukets globala miljöfrågor (prop. s. 34). Dessa frågor har också tagits upp i Komicapkommitténs betänkande Mat och miljö, med utgångspunkt i en expertrapport om EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedelsförsörjningen (SOU 1997:26). Utskottet anser det för sin del angeläget att de globala försörjningsfrågorna beaktas i det fortsatta reformarbetet. Med det anförda tillgodoses i första hand motionerna Jo12 (c) yrkande 1 och Jo230 (kd) yrkande 2. Också i övrigt är motionerna helt eller delvis tillgodosedda genom regeringens överväganden i propositionen. Det gäller bl.a. motionerna Jo218 (m) yrkande 9, Jo226 (kd) yrkande 1, Jo229 (m) yrkande 1, Jo230 (kd) yrkandena 3 och 5, Jo239 (fp) yrkande 4, U505 (fp) yrkande 7 och K715 (kd) yrkande 9. Motionerna bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd i detta sammanhang. Som utskottet nyss anfört får riksdagen tillfälle att återkomma till dessa frågor under våren 1998. Som utskottet tidigare anfört delar utskottet uppfattningen att djurskyddsfrågorna kräver särskild uppmärksamhet i reformarbetet. Det överensstämmer också med Komicapkommitténs förslag. Frågan har nyligen behandlats i riksdagen i anslutning till utskottets betänkande 1997/98:JoU3. Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna Jo18 (v) yrkande 2 och Jo218 (m) yrkande 7 och utgår från att motionärernas synpunkter beaktas i det fortsatta arbetet. Utskottet anser också, i likhet med vad som anförs i motion Jo18 (v) yrkande 4, att kollektiva nyttigheter bör värderas utifrån ett vidare perspektiv än konsumenternas efterfrågan. Det framgår av regeringens allmänna överväganden att jordbrukets miljötjänster är motiverade av såväl konsumenternas som samhällets efterfrågan. Regeringens förslag om miljöersättningsprogrammet kan ses som ett uttryck för att jordbrukets miljötjänster är av stort värde från både allmän och enskild synpunkt. Frågan gäller närmast formuleringen av vilka motiv som kan föreligga för att främja s.k. kollektiva nyttigheter, och motionen kan knappast läggas till grund för ett yrkande om konkreta och verkställbara åtgärder från regeringens sida. Motionen får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört. I anslutning till motion Jo18 (v) yrkandena 1 och 3 får utskottet anföra följande. Utskottet utgår från att Sveriges stödinsatser i Central- och Östeuropa så långt det är möjligt bygger på principerna om ett långsiktigt hållbart resursutnyttjande. I ett avsnitt om miljöfrågorna i Sveriges närområde (prop. s. 38) anför regeringen att i detta område bör tyngdpunkten främst ligga på insatser för miljön inom Östersjöregionen, där jordbrukets miljöpåverkan är av betydelse. Som framgår av redovisningen har miljöarbetetet i Sveriges närområde för att minska den negativa påverkan på marina miljöer kraftigt ökat under de senaste decennierna. Sverige har på jordbrukets område bidragit till aktionsprogrammet för Östersjön inom HELCOM:s ansvarsområde. År 1993 erhöll SLU 25 miljoner kronor för att under perioden 1994- 1997 tillsammans med olika organisationer verka för att föra ut kunskap om möjligheterna att reducera jordbrukets negativa miljöeffekter i de baltiska staterna, Polen och Ryssland. Också i budgetpropositionen, utgiftsområde 7, redovisas det svenska arbetet på att stödja en miljömässigt hållbar utveckling i Central- och Östeuropa. Miljöinsatser inom jordbruksområdet har hög prioritet. Under anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa anförs att en oberoende utvärdering av verksamheten skall genomföras och presenteras i november 1997 (utg.omr. 7 volym 4 s. 76). Också i övrigt ligger regeringens synpunkter väl i linje med motion Jo18 (v). Yrkandena 1 och 3 i motionen får anses tillgodosedda med det anförda. I EU:s femte miljöhandlingsprogram framhålls utvecklingen på transportområdet som särskilt oroande. Huvudinriktningen för Sveriges arbete med trafik- och miljöfrågorna i EU är att medverka till utvecklingen av ett mera miljöanpassat transportsystem i Europa. Med hänvisning härtill avstyrks motion Jo18 (v) yrkande 5. Utskottet avstyrker motion Jo17 (mp) yrkande 1, i den mån motionen innebär att Miljöpartiets reservation till betänkande SOU 1997:102 skall läggas till grund för det fortsatta arbetet på en CAP-reform. I ett avsnitt om uppföljning och utvärdering anför regeringen att det finns svårigheter att renodla jordbrukets effekter på miljön från andra påverkansfaktorer. Förslag till uppföljning och utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitikens miljöeffekter har lämnats till regeringen av Jordbruksverket i samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Regeringen anser att miljöersättningsprogrammets tillämpning, genomförande, effektivitet och kvalitativa måluppfyllelse bör särskilt uppmärksammas i utvärderingsarbetet. Miljöindikatorer som ett hjälpmedel i uppföljningsarbetet bör vidareutvecklas. Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i motion Jo239 (fp) yrkandena 1-3 beaktas i det fortsatta utvärderingsarbetet. Motionen påkallar ingen särskild åtgärd i dessa delar.
Hållbart jordbruk i Sverige. Ett utbyggt miljöersättningsprogram
Propositionen
Inledande synpunkter Regeringen anför i ett inledande avsnitt om det svenska jordbruket att jordbruket måste vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbart. Kriterierna för ett ekologiskt hållbart jordbruk bör vara att det är resursbevarande, miljöanpassat och etiskt godtagbart. Ett kontinuerligt arbete inom jordbruksnäringen för att förstärka dess miljöansvar liksom att Jordbruksverket utövar sitt sektorsansvar är grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt miljöarbete. Styrmedel för jordbruket bör utvecklas till att bli allt mer effektiva i takt med att miljöarbetet förstärks. Genom en kraftfull satsning på forskning och utveckling bör Sverige fortsätta omställningen till ett ekologiskt anpassat samhälle som dessutom befrämjar en mångfasetterad arbetsmarknad.
Ett utbyggt miljöersättningsprogram Jordbrukets miljöersättningsprogram som möjliggjorts genom Sveriges EU- medlemskap är ett viktigt styrmedel för en god miljöanpassning av det svenska jordbruket. Programmet bör utökas med 700 miljoner kronor per år i enlighet med förslag i budgetpropositionen för år 1998. Genom utökningen möjliggörs ytterligare en höjd ambitionsnivå avseende miljöanpassning av jordbruket genom nya och utbyggda åtgärder. Vid utformandet bör hänsyn tas till behovet av ytterligare medel för att öka måluppfyllelsen i det befintliga programmets olika delar genom höjda ersättningsnivåer. Vidare bör hänsyn tas till behovet att utöka arealmålen för olika åtgärder. Administrativa förenklingar bör så långt möjligt genomföras, men mer genomgripande förändringar bör tas under övervägande i det nya miljöprogrammet för nästa femårsperiod 2000-2004.
Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden Metoderna för värdeklassificering och indelning av slåtter- och betesmarker bör förenklas. Måluppfyllelsen av programmet förbättras därigenom samtidigt som administrationen av programmet underlättas. För att ytterligare stimulera anslutningen till delprogrammet bör ersättningsnivåerna höjas. Samtidigt utökas arealmålet till att omfatta alla utnyttjade betesmarker i landet. Området utökas inom vilket ersättning för bevarande av ett öppet odlingslandskap utgår.
Delprogram för miljökänsliga områden Miljöprogrammet bör utökas för att ytterligare minska växtnäringsläckaget från jordbruket. Med hjälp av höjda ersättningsnivåer, förenklingar och utökade arealmål stimuleras en ökad anslutning och en förbättrad måluppfyllelse. Våtmarksanläggning bör berättiga till ersättning även på betesmark. Antalet hotade husdjursraser som berättigar till ersättning bör utökas.
Delprogram för främjande av ekologisk produktion Delprogrammet för ekologisk produktion bör utökas med ersättning till ekologisk frukt- och bärodling. Administrativt enklare regler avseende användning av gödsel bör införas liksom möjlighet att låta antalet djur variera under femårsperioden i syfte att minska komplexiteten och underlätta administrationen.
Behov av nya miljöåtgärder Miljöersättningsprogrammet för jordbruket skall kompletteras med ett nytt delprogram för främjande av ett resurshushållande konventionellt jordbruk i hela landet samt en ny ersättningsform för restaurering av slåtterängar. Dessutom skall en ny miljöåtgärd för bevarande av natur- och kulturvärden i renskötselområdet införas efter vidare utredning.
Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod Erfarenheterna av miljöersättningsprogrammet är goda. Ett program bör därför genomföras även under kommande programperiod. Utformningen av ett nytt miljöersättningsprogram för perioden 2000-2004 bör utredas.
Ekologisk produktion i Sverige Förutsättningarna är goda för att uppnå målet 10 % ekologiskt odlad åkerareal till år 2000. En ökad efterfrågan på ekologiska produkter i kombination med miljöersättningar till lantbrukare för ekologisk produktion samt insatser inom forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet, utbildning och information driver på produktionens utveckling. Ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter år 2000 bör formuleras. Målet bör i större utsträckning spegla den ekologiska produktionens kvalitativa omfattning.
Motionerna I motion Jo12 (c) föreslås att riksdagen antar ett nytt arealmål för den ekologiska odlingen om 15 % till år 2005. Enligt motion Jo14 (kd) yrkande 12 bör principen om återförande av miljöavgifter till jordbruksnäringen tillämpas. Vidare föreslås att Sverige inom EU verkar för ett förenklat regelsystem för ekologiskt jordbruk (yrkande 13). Generella och enkla miljöstödsregler förordas (yrkande 14). Inom delprogrammet resurshushållande konventionellt jordbruk bör miljöinsatser ersättas oavsett storleken på berörd areal (yrkande 15). Förberedelserna för nästa miljöprogram bör påbörjas omedelbart (yrkande 16). Forskning kring ett energieffektivt jordbruk bör prioriteras (yrkande 17). Vänsterpartiet anför i motion Jo18 att all jordbruksmark på sikt bör brukas ekologiskt i Sverige, att förslaget om resurshushållande konventionellt jordbruk bör avslås och att regeringen bör återkomma med nytt förslag med konkreta miljökrav. Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod bör bygga på principen att förorenaren betalar (yrkandena 6-9). Även Miljöpartiet yrkar i motion Jo17 avslag på förslaget om s.k. Reko-stöd (yrkande 6). Enligt motionen är kraven så undermåliga att det är pinsamt. Motionärerna utgår från att den svenska bondekåren reser sig som en man och yrkar återremiss på smörjan. I samma motion framförs yrkanden om miljöstöd och andra insatser till skydd för samtliga hotade lantraser, extra stöd till akut hotade raser, förenkling av stödet till lantrasföreningarna, stöd till bevarandearbetet i lantrasföreningarna m.m. (yrkandena 9, 10-12). Marknadsföringen av närproducerade ekologiska produkter bör stödjas (yrkande 17). Liknande yrkanden framställs i motionerna Jo241 (mp) och Jo739 (mp), som i huvudsak utgör upprepningar av motion Jo17. Enligt motion Jo536 (mp) yrkande 5 bör stödet till en övergång till ekologisk odling och marknadsföringen av odlingens produkter kraftigt byggas ut. I yrkande 6 föreslås att en avvecklingsplan upprättas för den konventionella odlingen och djurhållningen. I motion Jo10 (s) förordas en snabbare omställning till ekologisk produktion och att resurser inom befintliga ramar för forskning m.m. tydligt skall anvisas till forskning om ekologisk odling. Enligt motion Jo13 (fp) bör miljöprogrammet utökas med stöd till nordsvensk brukshäst, svensk ardenner och gotlandsruss. Liknande yrkanden om stöd till hästraser framställs i motionerna Jo767 (c) och Jo768 (m). I motion Jo767 yrkas att stödet skall omfatta även den kallblodiga travaren. Ett stort antal fristående motioner i övrigt tar upp olika frågor angående miljöersättningsprogrammet. I motion Jo218 (m) yrkande 3 förordas en parlamentarisk beredningsgrupp för revideringen av miljöersättningsreglerna. Ersättningen i det s.k. Reko-stödet bör ej vara beroende av arealens storlek (yrkande 4). Enligt motion Jo202 (c) bör stödet för ekologisk odling avse även frukt- och bärodling samt prydnadsväxtodling på friland inklusive plantskoleodling. I motionerna Jo203 (c), Jo214 (s) och Jo215 (m) förordas att miljöstöd utgår även till odling av svenska nypon. Enligt motion Jo233 (m) bör trädgårdsnäringen inbegripas i det s.k. Reko-stödet. Frågan om förenkling av regelverket tas upp i motionerna Jo218 (m) yrkande 2, Jo229 (m) yrkande 4, Jo235 (s) och A457 (mp). I motion Jo207 (m) framförs invändningar mot poängsystemet inom miljöstödet. I motion Jo209 (kd) yrkas att stöd skall utbetalas även till redan genomförda utbildnings- och informationsaktiviteter. I motion Jo221 (v) yrkas att ekologiska odlare ges rätt att lämna det ekologiska programmet utan sanktioner om reglerna ändras under avtalstidens gång. Stödet till ekologisk grönsaksodling bör höjas till 2 500 kr per ha. Obalansen mellan stödet till ekologisk växtodling och ekologisk djurhållning bör rättas till. En modell för ekologisk biodling bör ingå i förslaget till nytt stödprogram. Regionala mål bör införas för den ekologiska produktionen. Ett nytt mål för den ekologiska odlingen bör uppställas av regeringen för tiden efter år 2000. Begreppet ekologiskt jordbruk bör utvecklas. Som exempel på faktorer som bör beaktas nämner motionärerna näringsläckaget, långväga transporter och användningen av fossila bränslen (yrkandena 1-7). I motion Jo230 (kd) yrkande 13 föreslås att Sverige inom EU verkar för att den ekologiska odlingen inom gemenskapen ökar på samma sätt som i Sverige. Enligt motion Jo751 (v) bör en översyn göras av kriterierna för utrotningshotade koraser. I motion Jo785 (fp) anförs mer övergripande synpunkter på behovet av en långtgående miljöhänsyn i de areella näringarna (yrkande 5).
Utskottets överväganden
Ett utbyggt miljöersättningsprogram Utskottet anser i likhet med regeringen att jordbrukets miljöersättningsprogram är ett viktigt styrmedel för en god miljöanpassning av det svenska jordbruket. I budgetpropositionen, utgiftsområde 23, föreslår regeringen att programmet utökas med 700 miljoner kronor per år (se 1997/98:JoU1). Genom utökningen möjliggörs en höjd ambitionsnivå i fråga om miljöanpassning av jordbruket genom nya och utbyggda åtgärder. Vid utformandet bör hänsyn tas till behovet av att öka måluppfyllelsen genom höjda ersättningsnivåer och till behovet av utökade arealmål för olika åtgärder. Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att administrativa förenklingar bör genomföras så långt det är möjligt. Möjligheterna till stora förändringar i det befintliga programmet eller införandet av ett helt nytt ersättningssystem före nästa femårsperiod (år 2000-2004) är dock begränsade. För att ett utbyggt miljöprogram skall kunna tillämpas år 1998 är det, som regeringen anför, angeläget att förhandlingarna med EG-kommissionen kan inledas snarast. Regeringen har överlämnat ett första förslag till kommissionen för behandling samtidigt som riksdagens överväganden inhämtas. Regeringens förslag innebär en full utbyggnad av miljöprogrammet så att hela den kostnadsram på totalt 2 800 miljoner kronor per år som Sverige erhöll vid medlemskapsförhandlingarna utnyttjas. Halva kostnaden medfinansieras över EG- budgeten. Återstoden är nationell finansiering. Utskottet konstaterar att den föreslagna utökningen överensstämmer med utskottets ställningstaganden i samband med budgetberedningen inför budgetåret 1995/96 (1994/95:JoU13). Utskottet delar regeringens och motionärernas syn på behovet av förenklingar av regelsystemet inom miljöersättningsprogrammet. Frågor om förenklingar berörs också under de olika delprogrammen, som behandlas i det följande. Utskottet vill särskilt fästa uppmärksamheten på att regeringen nyligen tillkallat en utredare med uppgift att göra en översyn av förvaltningsstrukturen inom jordbruksområdet med utgångspunkt i hanteringen av de jordbruksstöd som berör såväl Statens jordbruksverk som länsstyrelserna. Utredaren skall analysera behovet av sådana förändringar i myndighetsorganisation och i ansvars- och arbetsfördelningen som kan främja effektiviteten i arbetet, såväl administrativt som ekonomiskt, samt som kan medverka till att ekonomiska sanktioner undviks (dir. 1997:125). Motionerna Jo14 (kd) yrkandena 13 och 14, Jo218 (m) yrkande 2, Jo229 (m) yrkande 4, Jo234 (m), Jo235 (s) och A457 (mp) yrkande 5 är därmed helt eller delvis tillgodosedda och föranleder inget ytterligare uttalande av utskottet. Detaljfrågor av det slag som tas upp i motionerna Jo207 (m) om poängberäkningen inom miljöstödet och Jo209 (kd) om stöd till redan genomförda aktiviteter bör behandlas av vederbörande myndigheter. Utskottet avstyrker motionerna. Utskottet delar i huvudsak de allmänna bedömningarna i motion Jo785 (fp) yrkande 5 om en långtgående miljöhänsyn i de areella näringarna. Detta överensstämmer med det allmänna syftet med den nu behandlade propositionen om hållbart jordbruk. Motionen påkallar ingen särskild åtgärd i denna del.
Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden Utskottet anser i likhet med regeringen att metoderna för värdeklassificering och indelning av slåtter- och betesmarker bör förenklas. För att ytterligare stimulera anslutningen till delprogrammet bör ersättningsnivåerna höjas och arealmålet bör utökas till att omfatta alla utnyttjade betesmarker i landet. Det område där ersättning för bevarande av ett öppet odlingslandskap utgår bör utökas med ytterligare ett antal församlingar. Åtgärderna motiveras bl.a. av att stora arealer betesmark har stora värden för fågellivet, insekter m.m. även om de är påverkade av markförbättrande åtgärder.
Delprogram för miljökänsliga områden I likhet med regeringen anser utskottet att miljöersättningsprogrammet är ett viktigt redskap för att öka måluppfyllelsen i fråga om reduktion av kväveläckaget från jordbruket. Trots omfattande åtgärder har målet om en 50- procentig reduktion inte nåtts. Höjda ersättningar kan påverka anslutningen positivt. Miljöersättningen till flerårig vallodling som introducerades under år 1997 medverkar till ett minskat växtnäringsläckage. Arealmålet för våtmark som anläggs på betesmark bör utökas. Ersättning bör också lämnas för våtmark som anläggs på betesmark under förutsättning att den berörda marken inte besitter värdefulla natur- och kulturmiljövärden. Ersättningen för anläggning av extensiv vall bör få en effektivare styrning till de områden i landet där miljöproblemen är störst, samtidigt som anläggning av skyddszoner bör underlättas genom en förenkling av reglerna. Motion Jo731 (m) yrkande 12 innebär i huvudsak att anläggandet av våtmarker samt skyddszoner utmed vattendrag bör öka. Syftet med regeringens förslag är detsamma, och motionen påkallar därför ingen ytterligare åtgärd. I delprogrammet ingår även åtgärder för bevarande av utrotningshotade lokala husdjursraser. Regeringens förslag innebär att programmet utökas till att omfatta de utrotningshotade husdjursraserna linderödssvin och finullfår. I denna del föreligger ett stort antal motionsyrkanden om stöd till ytterligare lantraser (ardenner, nordsvensk brukshäst, gotlandsruss, kallblodig travare, jämtget m.m.) och om stöd till lantrasföreningarna för deras bevarandearbete m.m. Stödet lämnas i dag med 1 000 kr per djurenhet för vissa raser av nötkreatur, får och getter. Närmare bestämmelser meddelas av Jordbruksverket i detaljföreskrifter (SJVFS 1995:133 m.fl. författningar). Varje besättning skall under stödperioden följa en av Jordbruksverket godkänd avelsplan för rasen. Som en allmän synpunkt vill utskottet framhålla att riksdagens huvudsakliga uppgift i fråga om EG:s miljöstöd måste vara att ange mer övergripande synpunkter på stödets omfattning och huvudsakliga inriktning. Mer detaljerade bedömningar angående vilka raser som bör stödjas och vilka villkor som i övrigt skall gälla för stödet och bevarandearbetet måste göras av regeringen och framför allt Jordbruksverket. Vidare bör framhållas att det knappast är möjligt att nu göra genomgripande förändringar i det programförslag som skall granskas av kommissionen för att tillämpas under år 1998. Väsentliga utvidgningar av programmet torde för övrigt kräva att de övriga delprogrammen reduceras i motsvarande mån för att finansieringen skall säkras. Det anförda innebär inte att utskottet avvisar tankarna på en utökning av programmet i den riktning som motionärerna anger. Det bör understrykas att den genetiska variation som representeras av våra lantraser är väsentlig att bevara för framtiden. EG:s miljöprogram syftar till att på sikt omfatta alla hotade lokala husdjursraser som har svårt att konkurrera med framavlade raser med stor avkastningsförmåga. Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat propositioner och motioner om skyddet av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald, senast i betänkande 1996/97:JoU15. Av betänkandet framgår bl.a. att Naturvårdsverket och Artdatabanken i samarbete skall utarbeta prioriteringssystem för urval av arter där särskilda bevarandeinsatser behöver vidtas m.m. Vid ett partsmöte inom konventionen om biologisk mångfald i november 1996 fattades beslut om ett handlingsprogram rörande den biologiska mångfald som är knuten till jordbruket. Sverige spelade en mycket aktiv roll i arbetet för att lägga fast ett flerårigt, brett arbetsprogram som skall genomföras i nära samarbete med FAO. De överväganden som gjorts i dessa sammanhang gäller givetvis oberoende av de förslag som nu är aktuella i fråga om EG:s ekonomiska stöd till besättningar av hotade lantraser. Jordbruksverket har nyligen fullgjort ett regeringsuppdrag och redovisat en rapport angående bevarande och nyttjande av djurgenetiska resurser i Sverige. Rapporten har överlämnats till kommissionen i enlighet med beslutet i Genetic Resources Committee att alla medlemsstater skall leverera rapporter som underlag för det framtida arbetet i FAO:s arbetsgrupp för djurgenetiska resurser. Utskottet utgår från att rapporten läggs till grund för det fortsatta bevarandearbetet både inom och utom Sverige. I likhet med vad som anförts i några motioner från m, c, fp och mp anser utskottet det angeläget att regeringen beaktar situationen för de svenska hästraserna, särskilt ardenner, nordsvensk häst och gotlandsruss. Utskottet förutsätter att regeringen inför budgetåret 1999 verkar för en utvidgning av miljöprogrammet så att även de utrotningshotade hästraserna omfattas av stödet. Härigenom tillgodoses i första hand motionerna Jo13 (fp), Jo767 (c) och Jo768 (m). I anslutning till motionsyrkandena från Miljöpartiet om stöd till lantrasför- eningarna m.m. vill utskottet tillägga att den aktuella rådsförordningen (2078/92) ger möjlighet att stödja kurser, praktik och demonstrationsprojekt (artikel 6). Enligt regleringsbrevet för anslaget B 13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket får Jordbruksverket disponera medel från anslaget för att organisera och genomföra sådan utbildning, information och demonstrationsprojekt inom jordbruk som är förenlig med artikel 6 (s.k. UID-stöd). Det bör således ankomma på regeringen och Jordbruksverket att bedöma dels vilka belopp som kan komma i fråga för verksamheten, dels vilka åtgärder som är berättigade till stöd enligt EG:s regelverk. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo17 (mp) yrkandena 9-12, Jo13 (fp), Jo241 (mp) yrkandena 2-5, Jo739 (mp) yrkandena 3-6 och 9, Jo767 (c) och Jo768 (m). Utskottet utesluter inte att det kan finnas skäl att se över kriterierna för utrotningshotade koraser enligt motion Jo751 (v). Inom ramen för utskottets beredning finns det mycket begränsade möjligheter att gå närmare in på komplicerade avelstekniska frågor m.m. Det bör i första hand ankomma på Jordbruksverket att överväga behovet av ändrade kriterier. Motionen avstyrks.
Delprogram för främjande av ekologisk produktion Den ekologiska frukt- och bärodlingen är enligt propositionen i dag av mycket liten omfattning. Av landets totala fruktareal är ca 1 % ekologiskt odlad. Den ekologiska bärodlingen omfattar endast 1,5 % av Sveriges totala bärareal. Utskottet tillstyrker förslaget att delprogrammet för ekologisk produktion utökas med ersättning till ekologisk frukt- och bärodling. Administrativt enklare regler avseende användning av gödsel bör införas liksom möjlighet att låta antalet djur variera under femårsperioden. Härigenom minskar komplexiteten i regelsystemet, och administrationen underlättas. Genom utskottets ställningstagande tillgodoses motion Jo202 (c) i väsentliga delar. Motionen påkallar ingen ytterligare åtgärd såvitt avser yrkandena 1 och 2. Utskottet avstyrker motion Jo230 (kd) yrkande 13. Huvudinriktningen i det svenska EU-arbetet bör, som utskottet anfört i ett tidigare avsnitt, vara att ett miljömål införs i den gemensamma jordbrukspolitiken och att denna politik i ökad utsträckning baseras på bl.a. miljö- och konsumenthänsyn. Häri ingår t.ex. minskade miljö- och hälsorisker vid användning av bekämpningsmedel. Anslutningen till delprogrammet för ekologisk odling är helt frivillig. Utskottet anser därför att det bör ankomma på varje enskild medlemsnation att besluta om målsättning för andelen ekologiskt odlad areal m.m. I anslutning till motionerna om miljöstöd till nyponodling erinrar utskottet om att miljöstödet inte får utformas som ett allmänt produktionsstöd. Därmed utesluter utskottet inte att odling av svenska nypon efter viss ytterligare utredning skulle kunna motiveras av miljöskäl och ingå i ett särskilt svenskt delprogram. Frågan bör övervägas närmare i samband med förberedelserna för det nya femårsprogrammet. För närvarande bör motionerna Jo203 (c), Jo214 (s) och Jo215 (m) inte föranleda någon vidare åtgärd. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Jo221 (v) yrkande 1, att ändrade regler för det ekologiska programmet utgör ett problem för berörda odlare. Frågan har uppmärksammats av Jordbruksverket och regeringen och kan förväntas bli föremål för diskussioner inom kommissionen. Utskottet utgår från att motionen beaktas i denna del utan ytterligare uttalanden av riksdagen. I propositionen redovisas inte i detalj vilka stödbelopp som avses komma i fråga för t.ex. ekologisk grönsaksodling och ekologisk djurhållning. Utskottet har inget underlag för att närmare bedöma förslagen i motion Jo221 (v) yrkandena 2 och 3 och avstyrker motionen i dessa delar.
Behov av nya miljöåtgärder Riksdagen uttalade, på förslag av jordbruksutskottet i betänkande 1994/95:JoU7, att miljöprogrammet borde utökas med ett nytt delprogram för resurshushållande konventionellt jordbruk. Regeringen föreslår att programmet utformas som ett tidsbegränsat kompetensutvecklingsprogram som utöver direkta utbildningsinsatser ersätter lantbrukare för vidtagna miljöåtgärder i syfte att uppnå ett mer miljöanpassat jordbruk. Förslaget innefattar även miljövänlig odling av sockerbetor på Gotland. Vidare föreslås en ny ersättningsform, restaurering av slåtterängar. En ny miljöåtgärd för bevarande av natur- och kulturvärden i renskötselområdet bör införas efter vidare utredning. Utskottet delar inte uppfattningen i motion Jo17 (mp) att förslaget om stöd till resurshushållande jordbruk bör karakteriseras som pinsamt dåligt eller smörja. I utskottets betänkande 1994/95:JoU7 gavs ingen vägledning i fråga om den närmare utformningen av detta stöd. Enligt den aktuella stödförordningen (EEG) nr 2078/92 får stödordningen omfatta åtgärder för att förbättra jordbrukarnas utbildning vad gäller miljövänliga produktionsmetoder inom jordbruk och skogsbruk. Det ankommer nu närmast på kommissionen att ta ställning till det svenska förslaget med utgångspunkt i EG:s grundläggande regler om produktionsmetoder som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven.Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna Jo14 (kd) yrkande 15, Jo17 (mp) yrkande 6, Jo18 (v) yrkandena 7 och 8, Jo218 (m) yrkande 4, Jo233 (m) och Jo241 (mp) yrkande 1. Enligt motion Jo241 (mp) yrkande 8 bör regeringen snarast utforma ett miljöstöd till rennäringen som träder i kraft under år 1998. Som framgår av propositionen har regeringen gjort vissa preliminära överväganden om ett utökat miljöprogram med anknytning till rennäringen. Utformningen av ett sådant program är ännu inte fullständig. Regeringen avser att ge Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet i uppdrag att slutföra utformningen av förslaget. Utskottet kan inte bedöma om det är möjligt att tillgodose motionärernas önskemål om ikraftträdande men förutsätter att programförslaget slutförs utan dröjsmål. Motionen avstyrks med det anförda. Utskottet avstyrker även motion Jo17 (mp) yrkande 15.
Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod Det befintliga miljöprogrammet löper under en tidsperiod av fem år, räknat från införandet år 1995. I ett miljöprogram för den kommande femårsperioden kan enligt regeringen en större revidering göras än vad som nu varit möjligt. Det finns bl.a. anledning att överväga ytterligare förenklingar, inte minst från administrativ synvinkel. Som utskottet ovan anfört delar utskottet denna bedömning. Likaså anser utskottet i likhet med regeringen att erfarenheterna av miljöersättningsprogrammet är goda och att ett program bör genomföras även för kommande programperiod. Utformningen av ett nytt program för perioden 2000-2004 bör utredas närmare. Därvid bör behovet av förändringar i de aktuella EG- reglerna beaktas, liksom utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken i stort. Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att besluta hur den aviserade utredningen bör bedrivas och avstyrker motion Jo218 (m) yrkande 3. Utskottet kan för närvarande inte bedöma om det finns behov av ett särskilt miljöersättningsprogram för ekologisk biodling. Förslaget i motion Jo221 (v) yrkande 4 torde förutsätta att begreppet ekologisk biodling definieras på ett tydligt och uttömmande sätt. Inom EU pågår för närvarande ett arbete med att definiera kraven på ekologisk djurhållning. Utskottet vill särskilt erinra om att EG nyligen fattat beslut om ett nytt stöd till biodlingen, som bl.a. syftar till förbättrade villkor för produktion och saluföring av honung (se prop. 1997/98:1 utg.omr. 23 s. 51). Ett svenskt program skall utarbetas och överlämnas till kommissionen under hösten. Skulle det visa sig att det därutöver behövs ett särskilt stöd till ekologisk biodling bör frågan närmast bedömas inom ramen för den aviserade utredningen inför nästa femårsperiod och med beaktande av EU-arbetet på detta område. Utskottet avstyrker motionen i denna del. Utskottet utgår från att det nya miljöersättningsprogrammet utformas med beaktande särskilt av miljöaspekterna och de principer som gäller för ett långsiktigt hållbart jordbruk. Däri ingår också principen om att förorenaren betalar. Med det anförda bör motion Jo18 (v) yrkande 9 anses tillgodosedd. Utskottet avstyrker motion Jo14 (kd) yrkandena 16 och 17.
Ekologisk produktion i Sverige Enligt regeringen är förutsättningarna goda för att uppnå målet 10 % ekologiskt odlad åkerareal till år 2000. En ökad efterfrågan på ekologiska produkter i kombination med miljöersättningar samt insatser inom forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet, utbildning och information driver på utvecklingen av den ekologiska produktionen. Utskottet delar regeringens uppfattning att ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter år 2000 bör formuleras. Några motioner tar upp behovet av ett nytt arealmål för den ekologiska odlingen. Enligt motion Jo12 (c) yrkande 2 bör målet sättas till 15 % år 2005. I motion Jo18 (v) yrkas att all jordbruksmark på sikt skall brukas ekologiskt i Sverige (yrkande 6). Enligt motion Jo221 (v) yrkande 6 bör regeringen ges i uppdrag att formulera ett nytt mål för tiden efter år 2000. Regionala mål bör införas för det ekologiska jordbruket (yrkande 5), och begreppet ekologiskt jordbruk bör utvecklas (yrkande 7). Motionärerna i motion Jo10 (s) anser att det behövs en snabbare omställning till ekologisk produktion och att resurser inom befintliga ramar för forskning m.m. tydligt skall anvisas till forskning om ekologisk odling. Yrkanden om stöd till marknadsföring av ekologiskt odlade produkter framförs i motionerna Jo17 (mp) yrkande 17, Jo241 (mp) yrkande 10 och Jo536 (mp) yrkande 5. Utskottet utesluter inte att det kommer att finnas skäl att formulera ett nytt arealmål eller annan målsättning för den ekologiska produktionen. Innan detta sker bör emellertid det nu gällande målet utvärderas, särskilt med hänsyn till graden av måluppfyllelse till år 2000. Resultatet av denna utvärdering kommer att ge ledning för fortsatta överväganden huruvida ett kvantitativt eller kvalitativt mål är det mest lämpliga. Utskottet har för närvarande inte underlag för något mer preciserat ställningstagande i denna fråga och avstyrker motionerna Jo12 (c) yrkande 2, Jo221 (v) yrkande 6 och Jo10 (s) yrkande 1. Vidare avstyrks motionerna Jo18 (v) yrkande 6 och Jo221 (v) yrkandena 5 och 7. Utskottet delar regeringens bedömning att det bör vara näringens ansvar att stå för marknadsföring och konsumentinformation om ekologiska livsmedel. Som framgår av propositionen har regeringen inledningsvis avsatt medel för dessa ändamål och gör det delvis fortfarande. I syfte att stimulera en ökning av den ekologiska produktionen föreslår regeringen i budgetpropositionen för år 1998 en fortsatt hög medelstilldelning till utbildning, information och demonstrationsprojekt inom miljöprogrammet. Utskottet avstyrker motionerna Jo17 (mp) yrkande 17, Jo241 (mp) yrkande 10 och Jo536 (mp) yrkande 5. Regeringen anför i ett avsnitt om forskning (s. 53) att jordbruket och trädgårdsnäringen är centrala näringar i ett hållbart samhälle. Genom en kraftfull satsning på forskning och utveckling bör Sverige fortsätta omställningen till ett ekologiskt anpassat samhälle. SJFR har fått i uppdrag att i samråd med näringen planera och genomföra ett treårigt forskningsprogram för ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion. Det anförda torde i huvudsak tillgodose motion Jo10 (s) yrkande 2.
Avveckling av det konventionella jordbruket Utskottet delar inte uppfattningen i motion Jo536 (mp) att den konventionella odlingen och djurhållningen i Sverige medför stora folkhälsoproblem. Utskottet kan inte heller instämma i motionärernas påstående att en hel yrkeskår, nämligen de svenska jordbrukarna, har allvarliga kunskapsbrister. I en annan motion (mp), som behandlats i det föregående, yrkas för övrigt avslag på ett förslag som syftar till att förbättra jordbrukarnas utbildning vad gäller miljövänliga produktionsmetoder. Enligt yrkande 6 i motion Jo536 måste det ?tas fram en avvecklingsplan för den konventionella odlingen och djurhållningen?. Utskottet kan konstatera att en sådan avveckling i dagsläget skulle omfatta ca 94 % av den svenska jordbruksnäringen, uttryckt i odlad areal. Inom djurhållningen är andelen konventionell produktion till och med något högre. En reform av det slag som motionen tycks avse kräver givetvis kraftfulla och effektiva styrmedel. Det bör framhållas att anslutningen till den ekologiska odlingen hittills skett på frivillig grund. En avveckling av det konventionella jordbruket kan enligt utskottets bedömning inte genomföras utan att berörda odlare och uppfödare blir föremål för långtgående statliga tvångsåtgärder. Även om det vore möjligt att genomföra en total övergång till ekologisk odling inom ramen för EG:s stödprogram skulle de stödbelopp som kommer i fråga vida överstiga den av Sverige framförhandlade ramen. Som framgår av det anförda bör riksdagen avslå motionen i denna del.
Miljöavgifter Enligt motion Jo14 (kd) yrkande 2 bör principen om återförande av miljöavgifter till jordbruksnäringen tillämpas. Utskottet har i betänkande 1994/95:JoU7 erinrat om att avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel utgör skatter som inte specialdestineras för särskilda ändamål. I betänkandet uttalade utskottet emellertid att näringen borde tillföras resurser som står i paritet med miljöavgifterna. Enbart miljöstödet innebär att jordbruket tillförs 1,4 miljarder kronor av nationella medel, vilket kan jämföras med intäkterna av miljöavgifterna om ca 440 miljoner kronor. Motionen avstyrks i denna del. Frågan om utvärdering av miljöavgifterna på t.ex. handelsgödsel har viss anknytning till de övergripande miljöpolitiska målen i fråga om näringsläckage till sjöar och vattendrag m.m. Utskottet torde få anledning att återkomma till dessa frågor, inklusive effektiviteten av ekonomiska styrmedel, i samband med den miljöpolitiska propositionen våren 1998. Vidare hänvisar utskottet till nästföljande avsnitt om jordbrukets växtnäringsförluster. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo218 (m) yrkande 1. Utskottet avstyrker även motion Jo731 (m) yrkande 13.
Jordbrukets växtnäringsförluster. Bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen
Propositionen Växtnäringsförluster genom kväveläckage och ammoniakavgång är ett av jordbrukets största miljöproblem. Miljömålen har ännu inte nåtts trots omfattande insatser inom nuvarande åtgärdsprogram. Ansträngningarna för att ytterligare reducera jordbrukets kväveläckage måste därför intensifieras. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i en samlad bedömning av behovet för ytterligare åtgärder i syfte att uppnå miljömålen. Sverige skall inom EU fortsätta att aktivt arbeta för detta. Hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen skall fortsätta att minska. Detta skall uppnås med en bredd av åtgärder och genom att riskerna i högre utsträckning än tidigare kartläggs och kvantifieras.
Motionerna I motion Jo17 (mp) föreslås att riksdagen fastställer ett nytt reduktionsmål för bekämpningsmedel under perioden 1997-2001 om 80 % utifrån 1996 års förbrukning. Kemikalieinspektionen bör ges mandat att behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel oavsett hur dessa bedöms inom EU. Regeringen bör återkomma med redogörelse och förslag beträffande problemen med bekämpningsmedel i yt- och grundvatten (yrkandena 2-4). I motion Jo726 (mp) yrkande 5 understryks vikten av att jordbrukskemikalierna avskaffas. I motion Jo729 (mp) framförs samma yrkande som i motion Jo17 angående Kemikalieinspektionens mandat. I motion Jo202 (c) yrkande 3 framhålls problemen inom den svenska trädgårdsnäringen på grund av att tillgången på selektiva och effektiva preparat är högst begränsad i Sverige. I motionerna Jo224 (s) yrkande 2 och Jo231 (c) förordas branschavgifter för trädgårdsnäringen för att bygga upp en kollektiv fond. I den sistnämnda motionen yrkas dessutom en översyn och utvärdering av trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik (yrkande 1). Liknande synpunkter framförs i motion Jo518 (m). I motion Jo228 (m) yrkande 2 föreslås att de administrativa regelverken för trädgårdsnäringen förenklas vad gäller exempelvis säsongsarbetskraften.
Utskottets överväganden Utskottet delar regeringens bedömning att kväveläckage och ammoniakavgång är några av jordbrukets största miljöproblem. Eftersom regeringen avser att återkomma till riksdagen med en samlad bedömning i denna fråga går utskottet nu inte närmare in på de berörda miljöproblemen. Utskottet hänvisar till redovisningen i propositionen angående åtgärdsprogrammet för minskade växtnäringsförluster m.m. (s. 64). Som regeringen anför utgör rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot förorening av vatten av nitrater från jordbruket ett viktigt medel i arbetet. Sverige bör verka för att direktivet utökas till att omfatta även ammoniakförluster. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen skall fortsätta att minska. Detta skall uppnås med en bredd av åtgärder och genom att riskerna i större utsträckning än tidigare kartläggs och kvantifieras. Den riskminskning som tidigare program resulterat i skall under år 1997 beräknas av Kemikalieinspektionen och presenteras för regeringen i form av ett samlat riskindex. Ett konkret mål för riskminskning skall föreslås och utgöra ett delmål i programmet. Tidigare mål om mängden aktiv substans bör stå kvar. Med det anförda ansluter sig utskottet till regeringens bedömning och avstyrker motionerna Jo17 (mp) yrkande 2 och Jo726 (mp) yrkande 5. När det gäller godkännande av bekämpningsmedel delar utskottet regeringens bedömning att detta arbete utgör en viktig del av programmet. I propositionen anförs att samtliga äldre bekämpningsmedel har omprövats i Sverige under perioden 1991-1994. Motsvarande arbete har påbörjats inom gemenskapen och planeras pågå under en tolvårsperiod inom ramen för rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Det innebär att den svenska godkännandeprocessen successivt ersätts av en inom gemenskapen enhetlig process. Därvid prövas aktiva substanser först på gemenskapsnivå, varefter produkter som innehåller godkända substanser prövas på nationell nivå. Om en produkt godkänns av en medlemsstat utlöses principen om ömsesidigt godkännande. Detta innebär att medlet, efter ansökan, skall godkännas också i andra medlemsstater såvida inte dessa kan åberopa speciella jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden av betydelse för användningen. Direktivet ger Sverige möjligheter att på gemenskapsnivå verka för en hög skyddsnivå avseende bekämpningsmedel. Det ömsesidiga erkännandet medför dock en viss risk för att Sverige ånyo måste godkänna i dag förbjudna medel. Utskottet anser liksom regeringen att Sverige bör utgå från att tillämpningen av direktivet sker så att prövningen blir restriktiv och att bekämpningsmedel som tidigare förbjudits i Sverige endast kommer att få användas om nya uppgifter framkommer som kullkastar tidigare gjorda bedömningar. Denna utgångspunkt har också lagts fast av LRF i förbundets policy för bekämpningsmedel. Utskottet anser att såväl försiktighetsprincipen som utbytesprincipen bör vara vägledande i arbetet. Utskottet anser inte att riksdagen bör göra ett uttalande som innebär att Sverige generellt, oberoende av den rättsliga regleringen inom EG på detta området, bibehåller tidigare gällande restriktioner. Därmed avstyrker utskottet motionerna Jo17 (mp) yrkande 3 och Jo729 (mp). Genom undersökningar har det konstaterats att rester av bekämpningsmedel återfinns i såväl yt- som grundvatten. Utskottet anser i likhet med vad regeringen och några motionärer anför att skyddet av yt- och grundvatten måste vara högt prioriterat. De åtgärder som regeringen redovisar i detta sammanhang (information, utbildning, försöks- och utvecklingsverksamhet) bör kunna bidra till att problemen minskar. Den kommunala tillsynen enligt lagen om kemiska produkter är viktig, liksom arbetet inom EU. Resultaten av handlingsprogrammet skall fortlöpande redovisas till regeringen. Utskottet avstyrker med det anförda motion Jo17 (mp) yrkande 4. Utredningen om livsmedelssektorns förnyelse och expansion omfattar även trädgårdsnäringen (dir. 1996:73). Frågor av det slag som tas upp i motionerna Jo224 (s) yrkande 2, Jo228 (m) yrkande 2 och Jo231 (c) yrkande 2 bör inte tas upp till någon närmare prövning förrän resultatet av utredningen föreligger. Utskottet avstyrker motionerna Jo202 (c) yrkande 3, Jo231 (c) yrkande 1 och Jo518 (m).
Genteknik och växtgenetiska resurser Utskottet delar regeringens uppfattning att genteknik rätt använd kan vara ett värdefullt redskap för att nå ett ekologiskt hållbart jordbruk. Den nya tekniken skall dock användas med stor försiktighet så att risker för miljön eller människors hälsa undviks. Även etiska bedömningar måste göras. Det är viktigt att analys- och riskvärderingsmetoder utvecklas. Utskottet anser således inte att riksdagen bör göra något uttalande i enlighet med motion Jo17 (mp) att gentekniken inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart jordbruk. I förhållande till de nationella rättsregler och EG-regler som finns om genetiskt modifierade organismer m.m. skulle ett sådant uttalande i princip sakna verkan. Yrkande 16 i motionen avstyrks. Utskottet konstaterar att motion Jo12 (c) yrkande 3 om en parlamentarisk utredning rörande biotekniken numera är tillgodosedd. Regeringen har den 16 oktober 1997 beslutat tillsätta en kommitté med uppgift att analysera den moderna bioteknikens möjligheter och risker (dir. 1997:120). I kommittén skall ingå bl.a. företrädare för riksdagspartierna. Motionen påkallar således ingen ytterligare åtgärd. Som anförs i propositionen är bevarande och hållbart nyttjande av de odlade växternas genetiska resurser en förutsättning för jordbruket och livsmedelsproduktionen och av strategisk betydelse för den framtida växtförädlingen. Ett nationellt program för bevarande och hållbart nyttjande av de växtgenetiska resurserna bör utarbetas. Utskottet ansluter sig till regeringens överväganden i avsnittet om växtgenetiska resurser (s. 74).
Produktion av förnybara energislag inom jordbruket. Det framtida miljöarbetet på jordbrukets område Utskottet anser i likhet med regeringen att jordbrukets produktion av bioenergi bör kunna öka och utgöra ett komplement till övrig jordbruksproduktion. Det framtida miljöarbetet inom jordbruket och trädgårdsnäringen måste även fortsättningsvis utgå från näringens eget ansvar för miljöproblemen. Jordbrukets och trädgårdsnäringens ökade engagemang och arbete är av betydelse för att nå miljömålen. Miljöersättningsprogrammet utgör ett viktigt komplement till övriga styrmedel såsom lagstiftning, information och utbildning, skatter m.m. Utskottet delar uppfattningen i motion Jo12 (c) att fortsatta insatser på miljöområdet bör utvecklas i samförstånd mellan näringen och berörda myndigheter. Utskottet vill framhålla att näringens eget engagemang för jordbrukets miljöfrågor har ökat betydligt under 1990-talet. Ett omfattande utvecklingsarbete pågår inom organisationer, företag och handel som syftar till att förena marknadens krav på produktkvalitet och miljöhänsyn med lönsamhet för producenterna. Utskottet utgår givetvis från att staten i det fortsatta arbetet tar till vara de kunskaper och det engagemang som näringen representerar. Med det anförda bör yrkande 4 i motionen anses tillgodosett.
Vissa nationella jordbrukspolitiska frågor I betänkande 1997/98:JoU3 behandlade utskottet ett antal motioner rörande bl.a. vissa nationella jordbruksfrågor, mjölkkvoter, fäbodbruket m.m. Som utskottet anfört inledningsvis finns det normalt inte anledning för riksdagen att med korta tidsmellanrum fatta beslut om mer långsiktiga principer och riktlinjer för jordbrukspolitiken. Vad särskilt gäller mjölkkvoterna hänvisar utskottet till att frågor om fördelning av mjölkkvot m.m. prövas av Jordbruksverket enligt 4 § förordningen (1994:1714) om mjölkkvoter. Det handlar således om utpräglade myndighetsfrågor, där besluten ofta förutsätter detaljkunskaper om produktionsvolymer m.m. hos enskilda företagare. När det gäller fäbodbruket hänvisar utskottet till de positiva uttalanden som gjordes i angivna betänkande (s. 11-13). Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo17 (mp) yrkandena 7 och 8, Jo218 (m) yrkandena 6 och 12, Jo229 (m) yrkande 2, Jo230 (kd) yrkandena 1, 7 och 8, Jo212 (mp), Jo217 (s), Jo242 (c) och Jo739 (mp) yrkandena 1 och 2. I anslutning till motion Jo212 yrkande 2 om flexiblare regler för mjölkhämtning bör tilläggas att frågan inte hanteras av något offentligrättsligt organ och därför inte kan påverkas av ett allmänt uttalande av riksdagen. I motion Jo218 (m) yrkande 10 anförs att en väl fungerande jordbruksnäring är en förutsättning för en levande landsbygd. Svenskt jordbruk är förankrat i det privata ägandet. Det finns ett klart samband mellan generationers brukande av jorden och inriktningen när det gäller en långsiktig och hållbar framtida jordbrukspolitik. Utskottet har inget att invända mot dessa synpunkter men anser inte att motionen påkallar någon särskild åtgärd i denna del. Utskottet behandlar under denna rubrik också motion Jo208 (mp) om en jordlånereform, liksom mp-motionerna Jo17 yrkande 5, Jo508 och Jo512 yrkande 3 om förbud mot tillsatsen zinkoxid i djurfoder. Utskottet avstyrker motionerna om förbud mot zinkoxid i djurfoder med hänvisning till att riksdagen i foderlagen (1985:295) delegerat beslutanderätten till regeringen och Jordbruksverket såvitt avser tillsatser i foder. Det kan tilläggas att Jordbruksverket nyligen beslutat att foder med mer än 250 milligram zink per kilo helfoder skall klassas som läkemedel och kräva veterinär förskrivning. Därmed begränsas användningen av zinkoxid i Sverige. Utskottet avstyrker motion Jo208 (mp).
Regionala jordbruksfrågor Motionerna Jo204 (c), Jo205 (c), Jo210 (m), Jo226 (kd) yrkande 2 och Jo243 (c) innehåller synpunkter och önskemål rörande olika jordbrukspolitiska ställningstaganden med utgångspunkt i de förhållanden som råder i vissa angivna län och regioner i landet. Utskottet anser att dessa frågor bör behandlas inom ramen för det regelverk som är tillämpligt på jordbruket i hela landet eller i förekommande fall genom tillämpning av sådana stödformer som är begränsade till vissa delar av landet. Motionerna föranleder inget ytterligare uttalande av utskottet. I anslutning till motion Jo218 (m) om jordbruket i Norrland hänvisar utskottet till sin redovisning i betänkande 1996/97:JoU1 s. 33-35 med anledning av en liknande motion. Utskottet har inget att tillägga till denna redovisning och avstyrker motion Jo218 yrkande 8.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande fisket i ett globalt perspektiv att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 4-7 och 1997/98:Jo406, 2. beträffande redovisning av en svensk strategi att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 1, res. 1 (v, mp) - delvis 3. beträffande inriktningen av en reform av den gemensamma fiskeripolitiken att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 2, res. 1 (v, mp) - delvis 4. beträffande regionala samarbetsorgan att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 1, res. 2 (m) 5. beträffande uttalande om yrkesfisket och försiktighetsprincipen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 4, 6. beträffande selektiva redskap att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 5, 7. beträffande svenska fiskares tillträde till Nordsjöfisket att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 2, 8. beträffande borttappade redskap m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkandena 3 och 4, 9. beträffande havsöring och ål att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkandena 5 och 6, res. 3 (v) 10. beträffande reglering av fritidsfisket att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 9, 11. beträffande regionala gruppkvoter för fisket att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo16 yrkande 1, res. 4 (mp) 12. beträffande åtgärder mot ett ökande foderfiske att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo16 yrkande 2, 13. beträffande lokal områdesförvaltning att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo16 yrkande 3, res. 5 (mp) 14. beträffande samarbete mellan myndigheterna att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo408, 15. beträffande förbud mot gäddfiske att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo402, 16. beträffande ålhuttning att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo415, 17. beträffande undantag från kvotsystemet att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo417, 18. beträffande fisket längs Gästrike- och Hälsingekusten att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo416, 19. beträffande vissa frågor om biologisk mångfald inom fisket att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkandena 8-10, 20. beträffande medelstilldelning till kalkning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo14 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 21. beträffande prioritering av fiskevård i fjällen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 7, res. 6 (v) 22. beträffande utredning angående fiskevårdens finansiering m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 10, 1997/98: Jo407 yrkande 1 och 1997/98:Jo413 yrkande 2, res. 7 (v, mp) 23. beträffande 5b-stöd inom fiskesektorn att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 1, 24. beträffande omprövning av vattendomar att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 3, 25. beträffande lagen om vattenförbund att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 11, 26. beträffande fiskevårdsråd att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo413 yrkande 3, res. 8 (mp) 27. beträffande fiskevårdsområden i frifiskevatten att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 6, res. 9 (m) 28. beträffande utsättning av fisk att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 7, res. 10 (m) 29. beträffande fiske i Vänern och Vättern att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo407 yrkandena 2 och 3, 30. beträffande fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo15 yrkandena 3 och 4, res. 11 (mp) 31. beträffande skydd av naturlax i Bottenviken att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo411, 32. beträffande drivgarnsfisket i Östersjön att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 8, 1997/98: Jo15 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Jo410, res. 12 (v, mp) 33. beträffande laxfisket i norra Sverige att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo403 yrkande 1, 34. beträffande statlig ersättning för regleringen av laxfisket att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo403 yrkande 2, 35. beträffande rättvisa inskränkningar av laxfisket att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 9, res. 13 (m) 36. beträffande en miljöpolicy för vattenbruket m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo414 yrkande 3 och 1997/98:Jo536 yrkande 7, res. 14 (v, mp) - delvis 37. beträffande användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo414 yrkandena 1 och 2, res. 14 (v, mp) - delvis 38. beträffande forskning och utveckling inom vattenbruket att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo414 yrkande 4, res. 14 (v, mp) - delvis 39. beträffande vattenbruk i regleringsmagasinen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo414 yrkande 5, 40. beträffande bättre lånemöjligheter för vattenbruket att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo412, 41. beträffande ersättning för skadade fiskeredskap att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo401, 1997/98:Jo404, 1997/98:Jo733 och 1997/98: Sk736 yrkande 2, res. 15 (m) 42. beträffande utgångspunkter för en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo12 yrkande 1, 1997/98: Jo17 yrkande 1, 1997/98:Jo218 yrkande 9, 1997/98:Jo226 yrkande 1, 1997/98:Jo229 yrkande 1, 1997/98:Jo230 yrkandena 2, 3 och 5, 1997/98:Jo239 yrkande 4, 1997/98:U505 yrkande 7 och 1997/98: K715 yrkande 9, 43. beträffande djurskyddsfrågorna i CAP att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo18 yrkande 2 och 1997/98:Jo218 yrkande 7, 44. beträffande motiven för kollektiva nyttigheter att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkande 4, 45. beträffande Sveriges stödinsatser i Central- och Östeuropa m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkandena 1 och 3, 46. beträffande transporter inom EU m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkande 5, 47. beträffande separata miljömål för jordbruket m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo239 yrkandena 1-3, 48. beträffande förenkling av regelsystemen inom EU m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 13 och 14, 1997/98:Jo218 yrkande 2, 1997/98:Jo229 yrkande 4, 1997/98:Jo234, 1997/98:Jo235 och 1997/98:A457 yrkande 5, res. 16 (m) - delvis res. 17 (mp) 49. beträffande regler för poängberäkning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo207 och 1997/98:Jo209, res. 16 (m) - delvis 50. beträffande långtgående miljöhänsyn i de areella näringarna att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo785 yrkande 5, 51. beträffande anläggande av våtmarker och skyddszoner att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkande 12, res. 18 (m) 52. beträffande stöd till hotade lantraser att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo13, 1997/98:Jo17 yrkandena 9 och 10, 1997/98:Jo241 yrkandena 2 och 3, 1997/98:Jo739 yrkandena 3 och 4, 1997/98:Jo767 och 1997/98:Jo768, res. 19 (v, mp) 53. beträffande stöd till lantrasföreningar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 11 och 12, 1997/98:Jo241 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:Jo739 yrkandena 5, 6 och 9, res. 20 (mp) 54. beträffande översyn av kriterierna för hotade koraser att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo751, 55. beträffande stöd till ekologisk frukt- och bärodling m.m. att riksdagen avslår 1997/98:Jo202 yrkandena 1 och 2, 56. beträffande ekologisk odling i övriga EU-länder att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo230 yrkande 13, 57. beträffande stöd till nyponodling att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo203, 1997/98:Jo214 och 1997/98:Jo215, 58. beträffande förutsättningarna för utträde ur det ekologiska programmet att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkande 1, 59. beträffande stödbeloppen till ekologisk grönsaksodling m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkandena 2 och 3, 60. beträffande mål för den ekologiska odlingen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo10, 1997/98:Jo12 yrkande 2 , 1997/98:Jo18 yrkande 6 och 1997/98:Jo221 yrkande 6, res. 21 (c) 61. beträffande regionala mål för den ekologiska odlingen m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkandena 5 och 7, res. 22 (v) 62. beträffande stöd till marknadsföring m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 17, 1997/98: Jo241 yrkande 10 och 1997/98:Jo536 yrkande 5, res. 23 (mp) 63. beträffande stöd till ekologisk biodling att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkande 4, 64. beträffande avveckling av det konventionella jordbruket och djurhållningen i Sverige att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo536 yrkande 6, res. 24 (mp) 65. beträffande stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven (avsnitt 14.1.4) samt avslår motionerna 1997/98:Jo14 yrkande 15, 1997/98:Jo17 yrkande 6, 1997/98:Jo18 yrkandena 7 och 8, 1997/98: Jo218 yrkande 4, 1997/98:Jo233 och 1997/98:Jo241 yrkande 1, res. 25 (m) res. 26 (v, mp) 66. beträffande miljöstöd till rennäringen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 15 och 1997/98:Jo241 yrkande 8, 67. beträffande en parlamentarisk beredningsgrupp att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 3, res. 27 (m) 68. beträffande förorenarens ansvar i det nya miljöersättningsprogrammet att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkande 9, 69. beträffande förberedelser för det nya miljöersättningsprogrammet m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkandena 16 och 17, 70. beträffande återförande av miljöavgifter till näringen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 12, 71. beträffande utvärdering av miljöavgiften att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 1, res. 28 (m) 72. beträffande avgiften på bekämpningsmedel att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkande 13, res. 29 (m) 73. beträffande bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om mål för ett program för perioden 1997-2001 avseende användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen (avsnitt 14.3) samt avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 2 och 1997/98:Jo726 yrkande 5, res. 30 (mp) - delvis 74. beträffande uppdrag till Kemikalieinspektionen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 3 och 1997/98:Jo729, res. 30 (mp) - delvis 75. beträffande bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo17 yrkande 4, res. 30 (mp) - delvis 76. beträffande branschavgifter inom trädgårdsnäringen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo224 yrkande 2 och 1997/98:Jo231 yrkande 2, 77. beträffande trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo202 yrkande 3, 1997/98: Jo231 yrkande 1 och 1997/98:Jo518, res. 31 (m) 78. beträffande förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo228 yrkande 2, res. 32 (m) 79. beträffande en parlamentarisk utredning om biotekniken att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo12 yrkande 3, 80. beträffande gentekniken i ett hållbart jordbruk att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo17 yrkande 16, res. 33 (mp) 81. beträffande samråd mellan näringen och myndigheterna i miljöarbetet att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo12 yrkande 4, 82. beträffande en långsiktig jordbrukspolitik m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo218 yrkandena 10 och 12, 1997/98:Jo229 yrkande 2 och 1997/98:Jo230 yrkandena 1, 7 och 8, res. 34 (m) 83. beträffande fäbodbruket att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo212, 1997/98:Jo217 och 1997/98:Jo242, res. 35 (mp) 84. beträffande fri handel med mjölkkvoter att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 6, 85. beträffande mjölkkvoter till hotade raser att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 7 och 8 och 1997/98:Jo739 yrkandena 1 och 2, res. 36 (mp) 86. beträffande en jordlånereform att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo208, 87. beträffande förbud mot zinkoxid i djurfoder att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 5, 1997/98: Jo508 och 1997/98:Jo512 yrkande 3, 88. beträffande vissa regionala frågor att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo204, 1997/98:Jo205, 1997/98:Jo210, 1997/98:Jo226 yrkande 2 och 1997/98:Jo243, 89. beträffande jordbruket i Norrland att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 8. res. 37 (m)
Stockholm den 20 november 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Redovisning av en svensk strategi och inriktningen av en reform av den gemensamma fiskeripolitiken (mom. 2 och 3) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Vi delar i allt väsentligt regeringens bedömningar och allmänna förhållningssätt när det gäller de övergripande beskrivningarna av förutsättningar och behov för att upprätthålla ett ekologiskt hållbart fiske. I några avseenden borde regeringen ha redovisat mer konkreta bedömningar angående t.ex. hur en förbättrad kontroll och övervakning skall gå till och vad som egentligen menas med begreppet hållbart fiske. Inte heller när det gäller den gemensamma fiskeripolitiken är regeringens bedömningar helt tydliga. Eftersom det skall ske en översyn av denna politik till år 2002 finns det ännu tid för regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till en svensk strategi för den gemensamma fiskeripolitiken. Vi förutsätter att så blir fallet, i enlighet med yrkande 1 i Vänsterpartiets motion Jo11. Det självklara målet för politiken skall, som anförs i motionen, vara ett ekologiskt hållbart fiske. Följande punkter bör ingå: - Det kustnära fisket behöver utvecklas på bekostnad av den storhavsbaserade fiskeflottan. - De fördelningsnycklar som skall användas bör inte endast baseras på vad de olika ländernas fiskeflottor traditionellt har fiskat. Fördelningen bör också göras utifrån en bedömning av vad som är ekologiskt hållbart och utifrån varje enskild nations behov. - Det bör ställas krav på ökade ansträngningar att återskapa fisket inom de egna kustområdena. Där bör sambanden mellan näringsläckage och vattnets ekosystem särskilt belysas. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo11 (v) yrkandena 1 och 2, som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att att utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse: 2. beträffande redovisning av en svensk strategi att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 3. beträffande inriktningen av en reform av den gemensamma fiskeripolitiken att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. Regionala samarbetsorgan (mom. 4) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Som framhålls i motion Jo405 (m) är det avgörande för en framgångsrik fiskeripolitik inom EU att beslutsprocessen, enligt subsidiaritetsprincipen, äger rum på den lämpligaste nivån. Detta innebär att varje havsområde måste bedömas på sina meriter och att lämpliga regler för ett långsiktigt hållbart fiske antas inom ramen för regionala samarbetsorgan. Dessa regioner kan lämpligen knytas till de i dag aktuella förvaltningsområdena som exempelvis Östersjön, Skagerrak/Kattegatt, Nordsjön och Medelhavet. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo405 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande regionala samarbetsorgan att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
3. Havsöring och ål (mom. 9) Maggi Mikaelsson (v) anför: Som anförs i motion Jo11 (v) finns det ett behov av åtgärder för att rädda annan vandringsfisk än lax. Det ligger inom Fiskeriverkets ansvarsområde att också se till att främst havsöring och ål kan bibehållas i livskraftiga bestånd. I motionen redovisas utförligt vilka problem som föreligger beträffande reproduktion av havsöring och krisen i ålfisket. Regeringen bör ge Fiskeriverket i uppdrag att studera och föreslå åtgärder så att de svenska havsöringstammarna bevaras. Vidare är det viktigt att satsa betydande summor på inköp av ålyngel, odling och utsättning av ål i Sverige, Baltikum och nordvästra Ryssland. Ett märkningsprogram liknande det för lax bör införas. Eftersom åtgärderna starkt gynnar hela det europeiska ålfisket bör finansieringen ske inom ramen för EU:s fiskeristöd. Vidare bör fiskevårdsmedel avsättas enligt förslag av Vänsterpartiet i samband med budgetberedningen (1997/98:JoU1). Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo11 (v) yrkandena 5 och 6, som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande havsöring och ål att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. Regionala gruppkvoter för fisket (mom. 11) Gudrun Lindvall (mp) anför: Som anförs i motion Jo16 (mp) är det viktigt att det kustnära och beståndsbevarande fisket utmed den svenska västkusten bevaras. Lokala fiskare med små båtar och enkla redskap har svårt att hävda sig i konkurrensen med det storskaliga fisket. Miljöpartiet har tidigare motionerat om att Fiskeriverket måste säsongsindela de svenska kvoterna och bättre garantera kustfiskets del. Det kan ske genom att avsätta regionala gruppkvoter baserade på regionala faktorer, förslagsvis liknande det engelsk-skotska resursfördelningssystemet. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo16 (mp) yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande regionala gruppkvoter för fisket att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo16 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
5. Lokal områdesförvaltning (mom. 13) Gudrun Lindvall (mp) anför: Jag vidhåller det som anförs i motion Jo16 (mp) att det finns flera möjligheter att förbättra situationen för det småskaliga och beståndsbevarande kustfisket. I diskussionen om det svenska kustfisket är det viktigt att understryka att Östersjön och västkustens vatten är väsensskilda havsbiotoper. Det innebär att krav måste ställas på större flexibilitet vad gäller olika regionala och lokala insatser. Utvecklade lokala områdesförvaltningar är en intressant möjlighet som snarast bör utvecklas. För att bevara det kustnära fisket krävs lokal kännedom om bestånden och utvecklingen i närområdet. Ytterligare ett led i arbetet att stärka det lokala, småskaliga fisket skulle vara att införa ett stöd till de yngre som vill satsa på kustfiskeverksamhet. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo16 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande lokal områdesförvaltning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo16 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. Prioritering av fiskevård i fjällen (mom. 21) Maggi Mikaelsson (v) anför: Ett annat område som saknas i regeringens redovisning av hur fiskevårdsmedlen bör användas är fiskevård på statens vatten ovan odlingsgränsen. Som framgår av motion Jo11 (v) är det framför allt rödingen som är hotad. Ungefär 25 % av Sveriges vattenyta finns i fjällen, vars sjöar från fisk- och fiskesynpunkt helt domineras av röding. Fjällfisket är en väsentlig inkomstkälla för den samiska befolkningen och kan rätt utnyttjat bli en mycket stor tillgång från ekonomisk och social synpunkt för både de samiska och svenska befolkningsgrupperna i Norrlands inland. Detta förutsätter emellertid att fisket anpassas till produktionsförhållandena och att det bedrivs på ett biologiskt uthålligt sätt. Jag anser att även dessa områden skall ingå i de områden som omfattas av den statligt finansierade fiskevården. Eftersom det också flyter in medel från fiskekortförsäljning bör en samordning ske via länsstyrelserna. Hälften av det av Vänsterpartiet föreslagna fiskevårdsanslaget bör användas för detta ändamål. Om anslagsyrkandet ej vinner bifall bör fiskevårdsåtgärder för öring, ål och i fjällområdet rymmas inom befintligt anslag. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo11 (v) yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande prioritering av fiskevård i fjällen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. Utredning angående fiskevårdens finansiering m.m. (mom. 22) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Det är positivt att regeringen äntligen föreslår en satsning på fiskevård med budgetmedel. Ett belopp på 20 miljoner kronor kan dock endast ses som ett första steg på vägen mot en uthållig fiskevård. Fiskeriverket har beräknat behovet av åtgärder till 65 miljoner kronor om året i många år framöver. För att få ett underlag för fortsatta överväganden i denna fråga bör regeringen utvärdera den fiskevård som bedrivs i dag och lämna förslag om hur en biologiskt anpassad fiskevård skall bedrivas i hela landet. Därmed ansluter vi oss till motion Jo11 (v) yrkande 10. I enlighet med Miljöpartiets motion Jo413 bör utredningen även avse den långsiktiga finansieringen av fiskevården. Som en långsiktig lösning är det sannolikt nödvändigt att införa någon form av fiskevårdsavgift enligt grundprincipen nyttjaren betalar, alternativt att staten tillskjuter medel till en fond vars avkastning skall finansiera fiskevården. Som motionärerna anför är en ny utredning nödvändig för att hitta en finansiering som kan accepteras av såväl det stora flertalet fritidsfiskare som ägare av privata vattenområden. Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna Jo11 (v) yrkande 10 och Jo413 (mp) yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo407 (kd) yrkande 1 avstyrks, i den mån den ej tillgodoses med det anförda. Vi anser att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande utredning angående fiskevårdens finansiering m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 10 och 1997/98:Jo413 yrkande 2 och med avslag på motion 1997/98:Jo407 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. Fiskevårdsråd (mom. 26) Gudrun Lindvall (mp) anför: Som framgår av reservation 7 anser Miljöpartiet att det krävs en långsiktig lösning av finansieringsfrågan när det gäller fiskevården. I samband med budgetberedningen har jag föreslagit att anslaget höjs till 50 miljoner kronor om året fr.o.m. budgetåret 1999. För att prioritera åtgärderna där de bäst behövs och fördela tillgängliga medel bör ett fiskevårdsråd inrättas med representanter för Fiskeriverket, Naturvårdsverket, fiskevattenägare, yrkesfiskare och sportfiskare. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo413 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande fiskevårdsråd att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo413 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. Fiskevårdsområden i frifiskevatten (mom. 27) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Konfiskationen av den privata äganderätten genom införandet av det fria handredskapsfisket har allvarligt urholkat möjligheterna till en god fiskevård. Enligt vår mening bör möjligheter öppnas för att bilda fiskevårdsområden inom de delar av våra kuster och insjöar där handredskapsfisket är fritt. Samtidigt bör dessa områden återfå rätten att sälja fiskekort till allmänheten. Erfarenheterna från övriga fiskevårdsområden är mycket goda. Regeringen bör återkomma med lagförslag i enlighet med motion Jo405 (m) yrkande 6. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande fiskevårdsområden i frifiskevatten att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
10. Utsättning av fisk (mom. 28) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Det är positivt att regeringen satsar 20 miljoner kronor på fiskevård för budgetåret 1998. Vi förutsätter att medlen används i de vatten där staten har sitt ägaransvar. Vi vill understryka den stora betydelsen av att utsättningsverksamheten av fisk, främst ål och lax, kan fortsätta i minst nuvarande omfattning. Denna verksamhet har stora positiva effekter för det yrkesmässiga insjö- och kustfisket, men även övrigt fritids- och turistfiske gynnas. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo405 yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande utsättning av fisk att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
11. Fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön (mom. 30) Gudrun Lindvall (mp) anför: Som anförs i Miljöpartiets motion Jo15 är det naturligtvis alldeles befängt att fiska på blandade bestånd av lax på tillväxtplatserna i Östersjön. Fisket skall bedrivas där man vet att man fiskar selektivt på den odlade och inte på den vilda laxen, som i dag utgör endast 10 % av totala antalet laxar. Detta har påtalats under flera år såväl av Internationella havsforskningsrådets vetenskapligt rådgivande kommitté, ACF, som av EU (Lassenrapporten). Rådet har i flera år varit att införa ett fiskestopp för lax i Östersjön. De vilda laxynglen är dessutom drabbade av M74, sjukdomen som orsakas av någon hittills okänd miljöfaktor, och många vilda laxyngel dör. Först då fisket efter lax bedrivs så att endast den odlade laxstammen beskattas blir fisket långsiktigt ekologiskt hållbart. Genom att flytta fisket till kusten, älvarna och deras mynningsområden kan fisket regleras efter laxstammarnas bärkraft, och det finns möjlighet att kontrollera att den vilda laxen inte beskattas för hårt. Sverige måste gå före för att rädda den vilda laxen genom att helt upphöra att fiska på blandade bestånd i Östersjön. Den successiva flyttning av laxkvoten till kusten som inletts är bra och måste fortsätta, eftersom ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske där. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo15 (mp) yrkandena 3 och 4, som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo15 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
12. Drivgarnsfisket i Östersjön (mom. 32) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: FN antog år 1991 en resolution om förbud mot storskaligt drivgarnsfiske i världshaven fr.o.m. år 1992. Huvudsyftet var att minska bifångster av marina däggdjur. EU följde upp resolutionen genom att införa samma begränsning för samtliga vatten inom EU. Vid medlemskapsförhandlingarna drev Sverige igenom att Östersjön skulle undantas, trots att det i Östersjön finns såväl tumlare som säl och fågel som påverkas av de långa drivgarnen. Sverige bör därför kräva att undantaget för förbudet upphävs för Östersjön. Drivgarnsfiske på laxens uppväxtplatser i Östersjön är även ett hot mot den vilda laxen. Vi anser, i likhet med vad som anförs i motionerna Jo11 (v), Jo15 (mp) och Jo410 (s), att drivgarnsfisket så som det bedrivs i Östersjön inte är förenligt med kraven på ett hållbart fiske. Det utgör också ett hot mot den biologiska mångfalden. Det fortsatta arbetet bör därför inriktas på att drivgarnsfisket i Östersjön upphör eller kraftigt begränsas. Detta bör riksdagen, med anledning av ovannämnda motioner, som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande drivgarnsfisket i Östersjön att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 8, 1997/98:Jo15 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Jo410 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
13. Rättvisa inskränkningar av laxfisket (mom. 35) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Det är av största vikt att både det yrkesmässiga fisket samt fritidsfisket och turistfisket kan pågå samtidigt i såväl de norra som de södra länen då dessa aktiviteter är regionalt viktiga och skapar arbetstillfällen. Om eventuella inskränkningar ändå måste göras i det svenska laxfisket vill vi betona att de utformas rättvist mellan olika kuststräckor. Det är orimligt att ett fåtal fiskare blir totalt avstängda från sin näringsverksamhet. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo405 (m) yrkande 9, som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande rättvisa inskränkningar av laxfisket att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. En miljöpolicy för vattenbruket m.m., forskning och utveckling inom vattenbruket och användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket (mom. 36, 37 och 38) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: I motionerna Jo414 (v) och Jo536 (mp) har på ett förtjänstfullt sätt redovisats alla de problem som sammanhänger med det moderna vattenbruket. Dessa problem består sammanfattningsvis av negativ miljöpåverkan, användning av antibiotika och andra kemikalier, spridning av fisksjukdomar, risker med introduktion av främmande arter och rymningar från uppfödningsanläggningarna m.m. Också vattenbruket måste bedrivas på ett ekologiskt uthålligt sätt. Det är viktigt att samhället sätter klara gränser för det moderna vattenbruket. Det kräver att regeringen utarbetar en samlad miljöpolicy för vattenbruket. Några huvudpunkter i en sådan policy bör innebära följande. Användningen av kemikalier skall registreras och minimeras. Användningen av antibiotika bör begränsas och får inte tillåtas annat än till sjukdomsbekämpning. Det är nödvändigt att satsa på forskning och utveckling för att ta fram ekologiskt hållbara uppfödningssystem. Fortfarande saknas viktiga kunskaper om vattenbrukets samlade effekter. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo414 (v) yrkandena 1-4 och Jo536 (mp) yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 36, 37 och 38 bort ha följande lydelse: 36. beträffande en miljöpolicy för vattenbruket m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo414 yrkande 3 och 1997/98:Jo536 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 37. beträffande användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo414 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 38. beträffande forskning och utveckling inom vattenbruket att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo414 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
15. Ersättning för skadade fiskeredskap (mom. 41) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: I likhet med vad som anförs i motion Jo733 (m) anser vi att yrkesfisket drabbas av stora problem i samband med oönskade fångster av dumpad ammunition eller giftigt kemiskt avfall. Svenska fiskare saknar i dag möjlighet att erhålla ersättning för dessa förluster. I Danmark t.ex. ersätts yrkesfiskare av staten för förluster i liknande fall. Ersättningssystemet administreras av det danska försvarsministeriet. Vi anser att det måste vara ett statligt ansvar att fiskarna hålls skadefria vid de tillfällen man får fångster av militärt och kemiskt avfall. Regeringen bör utarbeta ett system för statlig ersättning i dessa fall. Vi ansluter oss således till motion Jo733 (m) och i huvudsak också till motionerna Jo401(kd), Jo404 (fp) och Sk736 yrkande 2 (c). Vi anser att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse: 41. beträffande ersättning för skadade fiskeredskap att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo401, 1997/98:Jo404, 1997/98:Jo733 och 1997/98:Sk736 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
16. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. och regler för poängberäkning m.m. (mom. 48 och 49) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Regeringen föreslår vissa ändringar i de komplicerade regelverken för EG:s miljöstöd m.m. Vi anser att längre gående förenklingar bör göras redan nu. Dessa förenklingar bör kunna göras fortlöpande. Det kan t.ex. gälla regler som direkt och på kort tid kan motarbeta bevarandet av viktiga naturmiljöer. Inför nästa femårsperiod anser vi att genomgående förenklingar måste göras. Dessutom bör regelverket bli mer flexibelt och anpassbart till olika natur- och kulturförutsättningar. Beräkningsgrunderna måste förändras. T.ex. är systemet med kvalifikationspoäng onödigt krångligt och komplicerat. Vi ansluter oss således till vad som anförs i motionerna Jo207 (m), Jo218 (m), Jo229 (m) och Jo234 (m) om behovet av förenklingar och minskad byråkrati. Härigenom tillgodoses i viss mån motionerna från övriga partier om administrativa förenklingar. Vi anser att utskottets hemställan under 48 och 49 bort ha följande lydelse: 48. beträffande förenkling av regelsystemen inom EU m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 13 och 14, 1997/98:Jo218 yrkande 2, 1997/98:Jo229 yrkande 4, 1997/98:Jo234, 1997/98:Jo235 samt med avslag på motion 1997/98:A457 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 49. beträffande regler för poängberäkning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo207 och med avslag på motion 1997/98:Jo209 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. (mom. 48) Gudrun Lindvall (mp) anför: Jag delar uppfattningen i motion A457 (mp) yrkande 5 att regler för mjölkkvoter och miljöstöd har krånglats till i onödan av Jordbruksverket och bör förenklas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande förenkling av regelsystemen inom EU m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A457 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 13 och 14, 1997/98:Jo218 yrkande 2, 1997/98:Jo229 yrkande 4, 1997/98:Jo234 och 1997/98:Jo235 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
18. Anläggande av våtmarker och skyddszoner (mom. 51) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Som anförs i motion Jo731 (m) bör anläggandet av våtmarker samt skyddszoner utmed vattendrag öka. Det finns goda skäl att med allmänna medel stimulera denna typ av kväverening. Återskapandet av våtmarker bör stödjas av staten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse: 51. beträffande anläggande av våtmarker och skyddszoner att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo731 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
19. Stöd till hotade lantraser (mom. 52) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Vi delar uppfattningen i mp- motionerna Jo17, Jo241 och Jo739 att samtliga lantraser måste bevaras. I dag ges bidrag per djurenhet endast till kor, får och getter. Om man anser att det är viktigt att bevara de gamla lantraserna för framtiden bör detta givetvis gälla såväl de betande som de övriga lantraserna. Det ter sig då märkligt att inte hästar, svin, gäss, ankor, höns och kaniner får stöd. Regeringen bör se till att alla hotade lantraser omfattas av miljöprogrammet. Stödet kan antingen betalas ut per djurenhet, men för de mindre djuren skulle stödet kunna betalas ut som stöd per genbanksbesättning. De akut hotade lantraserna bör erhålla extra stöd. Exempel på sådana raser är göingegeten och jämtgeten, där antalet djur är mycket litet. För att få stöd för getter måste man ha minst 7 individer. I dag har endast en person i Sverige tillräckligt antal för att få stöd. Resten, 93 % av getterna, får inget stöd alls. Detta problem kan lösas genom att den som har en akut hotad lantras alltid, oavsett antal djur, får lägsta möjliga stöd, dvs. stöd per djurenhet. Detta bör riksdagen, med anledning av ovannämnda motioner, som sin mening ge regeringen till känna. De motioner som särskilt tar upp de hotade hästraserna är tillgodosedda genom detta ställningstagande. Vi anser att att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse: 52. beträffande stöd till hotade lantraser att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 9 och 10, 1997/98:Jo241 yrkandena 2 och 3, 1997/98:Jo739 yrkandena 3 och 4 samt med avslag på motionerna 1997/98:Jo13, 1997/98:Jo767 och 1997/98:Jo768 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
20. Stöd till lantrasföreningar m.m. (mom. 53) Gudrun Lindvall (mp) anför: I dag utgår s.k. UID-stöd till lantrasföreningarna. I den avelsplan som Jordbruksverket tog fram föreslogs att stödet skulle utgå för bevarandearbetet, utbildning och information. I dag finns endast 1 miljon kronor avsatta och bidrag utgår i praktiken enbart till utbildning och information. Detta innebär att genbanksverksamheten, som ju är ett viktigt arbete för bevarandet, inte får stöd. Det kostar att lägga upp register, att ha kontakt med genbanksbesättningar m.m. Jag anser att stödet till lantrasföreningar med lantraser som ingår i av Jordbruksverket godkända avelsplaner bör få stöd även för bevarandearbetet. Vidare är reglerna för det nuvarande stödet alltför byråkratiska och krångliga. Det skall redovisas kvitton ner till sista kronan, vilket får till följd att det administrativa arbetet i föreningarna tar tid från det ideella arbetet att bevara lantraserna. Stödreglerna måste förenklas. Det är viktigt att ansvaret för bevarandet och genbankerna blir kvar i de aktiva föreningar som finns i dag. Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna Jo17 (mp), Jo241 (mp) och Jo739 (mp), som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse: 53. beträffande stöd till lantrasföreningar m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 11 och 12, 1997/98:Jo241 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:Jo739 yrkandena 5, 6 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
21. Mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 60) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Ett grundläggande mål för jordbrukspolitiken måste vara att produktionen av jordbruksvaror skall vara långsiktigt hållbar. Produktionen måste således ske på ett sätt så att naturresursernas långsiktiga förmåga att producera livsmedel inte försämras. Efterfrågan på ekologiskt odlade produkter ökar successivt. Detta är ett marknadstryck som det är viktigt att jordbruket kan möta. Det uppställda målet om 10 % ekologisk odling till år 2000 tycks vara möjligt att uppnå. Vi delar uppfattningen i motion Jo12 (c) att ett nytt mål bör uppställas för den därpå följande femårsperioden till år 2005 och att det bör ligga på 15 % ekologisk odling. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo12 (c) yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner om målsättning för det ekologiska jordbruket m.m. avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta ställningstagande. Vi anser att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse: 60. beträffande mål för den ekologiska odlingen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo12 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo10, 1997/98:Jo18 yrkande 6 och 1997/98:Jo221 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
22. Regionala mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 61) Maggi Mikaelsson (v) anför: Av Jordbruksverkets utvärdering framgår att den ekologiska åkerarealen år 1996 utgjorde 5,8 % av den totala åkermarken. Variationerna är dock stora mellan olika län. Medan Jämtlands och Västernorrlands län toppar statistiken med närmare en tredjedel i ekologisk produktion ligger typiska jordbrukslän som t.ex. Skåne och Skaraborg mycket sämre till. Det är därför nödvändigt att också införa regionala mål för den ekologiska produktionen. Framför allt i de län som har en låg anslutning bör länsstyrelsen tillsammans med jordbrukets olika organisationer ges i uppdrag att analysera orsakerna och utarbeta förslag om åtgärder för att höja anslutningsgraden. Vidare behövs en utveckling av begreppet ekologiskt jordbruk. Hittills har den ekologiska produktionen framför allt varit inriktad på att skapa produktionsmetoder utan bekämpningsmedel och konstgödsel. Det är nu dags att ta nästa steg på uthållighetsskalan. Tre av de problem som finns i dagens ekologiska produktion är näringsläckage, långväga transporter och användningen av fossila bränslen. Att utveckla skötselmetoder och gödselhantering som leder till ett minskat näringsläckage måste vara en prioriterad uppgift. På motsvarande sätt är beroendet av fossila bränslen för jordbruksredskap, liksom behovet av långa transporter, områden där det ekologiska jordbruket måste hitta alternativa lösningar för att bli långsiktigt hållbart. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo221 (v) yrkandena 5 och 7, som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse: 61. beträffande regionala mål för den ekologiska odlingen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo221 yrkandena 5 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
23. Stöd till marknadsföring m.m. (mom. 62) Gudrun Lindvall (mp) anför: Jag vänder mig mot regeringens bedömning att den ekologiska odlingen själv får klara marknadsföringen av livsmedel, samtidigt som man i budgeten föreslår att 5 miljoner kronor anvisas för export av jordbruksprodukter. Menar man allvar med ambitionen att Sverige skall bli ett föregångsland i en ekologiskt hållbar utveckling borde det vara betydligt angelägnare att satsa på att öka den inhemska marknaden för ekologiska produkter än att verka för att den svenska maten skall transporteras utomlands. Stödet för övergång till och marknadsföring av alternativt odlad mat bör byggas ut kraftfullt. Detta bör riksdagen, med anledning av mp-motionerna Jo17, Jo241 och Jo536, som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse: 62. beträffande stöd till marknadsföring m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 17, 1997/98:Jo241 yrkande 10 och 1997/98:Jo536 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
24. Avveckling av det konventionella jordbruket och djurhållningen i Sverige (mom. 64) Gudrun Lindvall (mp) anför: Som anförs i motion Jo536 (mp) står det klart att den konventionella odlingen och djurhållningen drar med sig stora folkhälsoproblem och samhällsekonomiska hälsokostnader, förutom alla miljökostnader och minskad biologisk mångfald. Det måste tas fram en avvecklingsplan för det konventionella jordbruket. Det betyder naturligvis inte att Miljöpartiet vill minska lantbrukets omfattning i Sverige. Snarare tvärtom. Vi vill ändra brukningsmetod och anser att den konventionella metoden med konstgödsel och bekämpningsmedel, det som ibland benämns giftjordbruket, måste försvinna för att ersättas av ett ekologiskt lantbruk, som är långsiktigt hållbart. Likaså måste djurhanteringen ge djuren möjlighet till utevistelse m.m. De regler som gäller för dagens KRAV-produktion kan anses som minimikrav. Dagens konventionella jordbruk skapar en biologiskt fattig landsbygd eftersom insektsgifterna slår ut de insekter som skulle vara föda för många andra djur som fågelarter, vilka går kraftigt tillbaka. Herbicider och konstgödsel skapar såväl miljöproblem som hälsoproblem. Återfynden av just ogräsbekämpningsmedel ökar i yt- och grundvatten. Den mat som produceras med dessa insatsmedel innehåller små halter av restsubstanser och får en annan kemisk sammansättning än ekologiska produkter. Rent ekonomiskt visar jämförande studier på flera lantbruksskolor att det ekologiska jordbruket i dag i många fall är lönsammare än det konventionella. Skillnaden i skörd per hektar är inte så stor som befarat (ca 7 % enligt studier i Röbäcksdalen, Umeå). De ?ekologiska? korna mjölkar till och med mer i samma studier, där förhållandena har gjorts så jämförbara som möjligt. Det är dags att ta fram en avvecklingsplan för den konventionella odlingen och djurhållningen. En sådan avvecklingsplan måste naturligtvis innehålla såväl stöd i form av kurser, personlig rådgivning och ekonomiska stöd som höga miljöavgifter för bekämpningsmedel och konstgödsel. Jag går inte närmare in på detaljerna i en sådan plan utan anser att regeringen bör återkomma med förslag om en avvecklingsplan. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo536 (mp) yrkande 6, som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse: 64. beträffande avveckling av det konventionella jordbruket och djurhållningen i Sverige att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo536 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Vi anser det positivt att det föreslagna stödet till resurshushållande konventionellt jordbruk avses omfatta hela landet. Däremot anser vi att föreslagna variationer baserade på arealens storlek kommer att skapa problem. För det första är ersättningarna motiverade av miljöinsatser. Dessa behov varierar inte med åkerarealens storlek. För det andra kan detta medföra minskat intresse vad gäller anslutningen till programmet. För det tredje kan det bidra till en uppdelning av befintliga brukningsenheter i mindre enheter. Vi anser att ersättningen inte bör vara beroende av arealens storlek. Vi anser också att det ifrågavarande programmet bör omfatta trädgårdsnäringen. Inom denna näring pågår ett mycket ambitiöst miljöarbete. Det är viktigt att stödja denna utveckling. Programmet bör täcka in t.ex. frilandsodling av frukt, bär och prydnadsväxter samt även gälla för växthusodling av både ätbara och icke ätbara produkter. Riksdagen bör med anledning av motionerna Jo14 (kd), Jo218 (m) och Jo233 (m) godkänna vad vi anfört om det utbyggda miljöersättningsprogrammet. I övrigt bör riksdagen godkänna vad regeringen anfört i denna del. Vi anser att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse: 65. beträffande stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Jo14 yrkande 15, 1997/98:Jo218 yrkande 4 och 1997/98: Jo233 godkänner vad ovan anförts om ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven samt avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 6, 1997/98:Jo18 yrkandena 7 och 8 och 1997/98:Jo241 yrkande 1,
26. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Vi anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag om resurshushållande konventionellt jordbruk. Vi anser inte att det kan kallas ett miljöprogram utan att det måste ses som ett allmänt stöd för alla lantbrukare utom de ekologiska. Det strider dessutom mot principen om sektorsansvar och att förorenaren skall betala. Vi vill tro att det svenska konventionella jordbruket har kommit längre i miljötänkande än vad detta program ger sken av. Den svenska modellen med miljötänkande används ju som säljargument, och ?På väg?-konceptet har funnits i flera år. Ett miljöstöd med den föreslagna utformningen riskerar att sänka trovärdigheten för det svenska lantbruket. Grundvillkoren i förslaget som sänts till Bryssel för godkännande är för svaga. Som exempel kan nämnas följande: Årligen dokumentera brukningsenhetens miljöstatus enligt en av JoV godkänd checklista och årligen upprätta en gårdskarta där skiften, skyddszoner och sprutfria kantzoner är inlagda. Inga icke längre godkända bekämpningsmedel skall destrueras. Samtliga bekämpningsmedel skall förvaras inlåsta i säkert utrymme. Även åtgärderna för att få stödet är för svaga. Här följer några exempel: Två dagars kurs under tre år för jordbrukaren och vissa anställda. Minst två repetitionskurser. Kunskapskrav för att få använda bekämpningsmedel, klass 2 L-medel. Permanent bevuxen skyddszon på sex meter utmed vattendrag och sjö. Växtnäringsbalans och växtodlingsplan skall finnas. Påfyllnad av bekämpningsmedel och rengöring av bekämpningsmedelsutrustning skall ske på biobädd eller tät platta. Sprututrustningen skall testas minst vartannat år. Vid bekämpning skall dosnyckel användas och dokumenteras. Vi anser inte att detta kan skapa ett resurshushållande jordbruk. Det är dessutom mycket märkligt att lantbrukare kan få olika ersättning för samma insats. Att gå en kurs på två dagar plus uppföljning, veta hur man hanterar gifter och giftspruta och bygga en biobädd kostar ju lika mycket per företag och har inget att göra med gårdens storlek. Det kommer att löna sig mycket mer för de stora gårdarna på slätten att ansluta sig till programmet än för de mindre bönderna i skogs- och mellanbygder. Det behövs ett miljöstödsprogram för resurshushållande konventionellt jordbruk. Vi anser att det förslag som presenterades i utredningen SOU 1994:82 Förstärkta miljöinsatser i jordbruket var bra och kan utgöra förlaga för ett nytt förslag. Det programmet innehöll krav på användning av mindre insatsmedel och skulle kunna få i gång en utveckling mot ett konventionellt jordbruk med behov av mindre resurser. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med ett nytt förslag som inbegriper konkreta miljökrav i nivå med de föreslagna ersättningarna och på sådant sätt att principen om förorenarens ansvar upprätthålls. Vi ansluter oss således till mp-motionerna Jo17 och Jo241 och v-motionen Jo18 och anser att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse: 65. beträffande stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. att riksdagen dels med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 6, 1997/98:Jo18 yrkandena 7 och 8 och 1997/98:Jo241 yrkande 1 avslår regeringens förslag om ett utbyggt miljöersättningsprogram och som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, dels avslår motionerna 1997/98:Jo14 yrkande 15, 1997/98:Jo218 yrkande 4 och 1997/98:Jo233,
27. En parlamentarisk beredningsgrupp (mom. 67) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Utifrån den ordning som gällde vid framtagandet av nuvarande miljöersättningsregler anser vi att en parlamentarisk beredningsgrupp snarast skall tillsättas med uppgift att arbeta fram ett reviderat regelverk inför nästa programperiod. Detta bör ske i samarbete med näringen. Denna beredningsgrupp har då att väga samman de olika intressen som gjort sig gällande på området. Det är mycket angeläget att tidigare gjorda misstag inte upprepas. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo218 (m), som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse: 67. beträffande en parlamentarisk beredningsgrupp att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
28. Utvärdering av miljöavgiften (mom. 71) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Ett viktigt motiv för svensk jordbruksnäring när det gällde medlemskapet i EU var behovet av konkurrensneutralitet. På flera områden har dock riksdagens majoritet beslutat om åtgärder som varit mycket negativa för svenskt jordbruk från konkurrenssynpunkt. Det gäller t.ex. de höjda diesel- och energiskatterna och miljöavgifterna på handelsgödsel m.m. Vi anser att andra metoder än avgiftshöjningar är bättre sätt att lösa miljöproblemen i jordbruket. Det bör också understrykas att det är enbart drygt en procent av kväveläckaget till Östersjön som kommer från svenskt åkerbruk. Vi anser därför att miljömotivet för de höga avgifterna på handelsgödsel måste utvärderas. Dessa skatter utgör också en konkurrensnackdel för svenska odlare. Utvärderingen bör ske i samarbete med berörda näringar. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo218 (m), som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse: 71. beträffande utvärdering av miljöavgiften att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
29. Avgiften på bekämpningsmedel (mom. 72) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Användningen av bekämpningsmedel kan innebära ett hot mot den biologiska mångfalden och bör därför begränsas. Den nuvarande utformningen av skatten på bekämpningsmedel är dock olycklig då den missgynnar miljövänliga bekämpningsmedel. Ett exempel är ättika, som drabbas av en tio gånger högre skatt per behandlad yta än syntetiska bekämpningsmedel. Skatten på bekämpningsmedel bör därför ändras så att ättikan inte missgynnas i förhållande till andra bekämpningsmedel. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo731 (m) yrkande 13, som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse: 72. beträffande avgiften på bekämpningsmedel att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo731 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
30. Bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, uppdrag till Kemikalieinspektionen och bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m. (mom. 73, 74 och 75) Gudrun Lindvall (mp) anför: Regeringens målsättning i fråga om bekämpningsmedelsanvändningen är otillräcklig. Det finns inget mål om kvantitativ minskning. I stället skriver man att miljö- och hälsoriskerna skall minska. Denna målsättning är både otydlig och svårmätbar. Ett fortsatt mål om minskning av användningen är lämpligare, men då kopplat till antalet giftdoser, inte som nu till antalet kilo. Att nu förlänga det kvantitativa målet i ytterligare fem år tyder inte på någon större tilltro till vare sig statliga möjligheter till styrning, till näringen eller till de nya miljöprogram som föreslås i propositionen. Miljöpartiet föreslår ett nytt mål för perioden 1997-2001. Målet skall vara en reduktion med 80 % utifrån 1996 års förbrukning. Till detta skall kopplas att antalet doser också skall halveras. Det vill säga att minskningen i ton inte får bero på att gifternas giftverkan ökat och att mängderna därför kunnat minskas. Inom EU sker nu en översyn av bekämpningsmedel. På sikt skall 700 aktiva substanser prövas. Av dem är endast något drygt hundratal godkända i Sverige. På en första lista finns ämnen som förbjöds så tidigt som år 1966. Här finns kända miljögifter som t.ex. lindan, som förbjöds år 1989 för att det misstänks vara cancerogent och svårnedbrytbart. Vidare finns atrazin som förbjöds år 1989 på grund av hög rörlighet i mark och risk för förorening av vatten. Atrazin är släkt med DDT och lindan och tros härma hormoner i människa och djur, ge bröstcancer hos kvinnor och minska reproduktionsförmågan hos män. Regeringens försäkran att de andra länderna i EU skulle hinna i fatt Sverige på miljöområdet kommer nu på skam. Likaså talet om att vi skulle få behålla våra miljölagar och inte tvingas backa. Med nuvarande underdåniga hållning från regeringens sida mot kommissionen i dessa frågor tvingas vi med all säkerhet att backa. Jag föreslår i stället att regeringen ger Kemikalieinspektionen mandat att behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel som hamnar på EU:s positivlista. Om Sverige dras inför domstol bör inspektionen hävda att den i växtskyddsmedelsdirektivet inbyggda miljögarantin är tillämplig, dvs. att de klimatologiska och agrikulturella förhållandena i Sverige skiljer sig så från förhållandena i andra länder i unionen att de svenska förbuden är befogade. Förekomsten av atrazin och andra bekämpningsmedelsrester i vatten förskräcker. Miljöskulden till framtidens barn kan bli gigantisk. Det är inte tillräckligt att, som regeringen föreslår, lantbrukare skall lära sig hantera gifterna. Regeringen måste återkomma till riksdagen med en redogörelse över situationen och förslag till åtgärder. Det anförda bör riksdagen, med anledning av Miljöpartiets motioner Jo17, Jo726 och Jo729, som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 73, 74 och 75 bort ha följande lydelse: 73. beträffande bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 2 och 1997/98:Jo726 yrkande 5 avslår regeringens förslag om mål för ett program avseende användning av bekämpningsmedel och som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 74. beträffande uppdrag till Kemikalieinspektionen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 3 och 1997/98:Jo729 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 75. beträffande bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo17 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
31. Trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik (mom. 77) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Inom den svenska trädgårdsnäringen har antagits en miljöpolicy med utgångspunkt i kretsloppsprincipen. Där ingår bl.a. ökat utnyttjande av biologiska bekämpningsmedel. Allt fler biologiska bekämpningsmedel registreras, vilket ökar förutsättningarna för ett mer miljövänligt växtskydd. För att lyckas med denna typ av bekämpning krävs dock att skadegörarangreppet inte är för kraftigt. Man kan i vissa fall tvingas sätta in kemiska preparat för att få ned antalet skadegörare till rimlig nivå och därefter övergå till biologisk bekämpning. Det är då viktigt att ha tillgång till preparat som kan användas i kombination med biologisk bekämpning. Tillgången till sådana selektiva och effektiva preparat är emellertid högst begränsad i Sverige på grund av vårt lands restriktiva hållning till nyregistreringar av kemiska bekämpningsmedel. Den av Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen föreslagna utredningen och utvärderingen av trädgårdsnäringens bekämpningsmedelssituation bör omedelbart komma till stånd för att möjliggöra en översyn av den växt-skyddsproblematik som föreligger nu och fram till harmoniseringen inom EU. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo518 (m), som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo202 (c) och Jo231 (c) går i samma riktning och bör innefattas i tillkännagivandet. Vi anser att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse: 77. beträffande trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo202 yrkande 3, 1997/98:Jo231 yrkande 1 och 1997/98:Jo518 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
32. Förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen (mom. 78) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Det är viktigt att trädgårdsnäringens administration gentemot myndigheterna blir så enkel och effektiv som möjligt. Som exempel på byråkratiskt krångel kan nämnas att en odlare av skattemyndigheterna uppmanats att införskaffa skattejämkningsbesked även för skolbarn som arbetar med några dagars skördearbete. Vi anser att de administrativa regelverken bör analyseras och förenklas vad gäller säsongsarbetskraften. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo228 (m), som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse: 78. beträffande förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo228 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
33. Gentekniken i ett hållbart jordbruk (mom. 80) Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet delar inte regeringens uppfattning beträffande gentekniken. Vi anser inte att den hör hemma inom jordbruk över huvud taget. Det finns en övertro på kunskap inom gentekniken där man tror sig behärska alla ekologiska samband och hot. Livets innersta byggstenar är dock komplicerade och kunskapen om gentekniken ännu i sin linda. Vi anser att insektsresistens, kemikalieresistens, möjlighet för växter att ta upp näring effektivare osv. är exempel på ett såväl onödigt som farligt manipulerande med gener och samband som inte är kända. Riksdagen bör med anledning av motion Jo17 (mp) göra ett uttalande om att gentekniken inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart jordbruk. Jag anser att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse: 80. beträffande gentekniken i ett hållbart jordbruk att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo17 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
34. En långsiktig jordbrukspolitik m.m. (mom. 82) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Med hänsyn till att vissa jordbrukspolitiska frågor behandlats i riksdagen så sent som den 9 oktober i år vill vi i detta sammanhang endast framhålla synpunkterna i motion Jo218 (m) yrkande 10 i en reservation. I motionen redovisas utförligt vilka krav som bör ställas på en långsiktig och hållbar framtida jordbrukspolitik. En väl fungerande jordbruksnäring är bl.a. en förutsättning för en levande landsbygd. I propositionen saknas emellertid en långsiktig strategi när det gäller sådana långsiktiga framtidsfrågor som t.ex. skatter och avgifter på det svenska jordbruket och deras betydelse från konkurrenssynpunkt. Moderata samlingspartiet har i flera olika sammanhang väckt motioner om t.ex. sänkt diesel- och bensinskatt, sänkt fastighetsskatt, sänkt förmögenhetsskatt och egenavgift, slopad värnskatt m.m. Som anförts i en reservation ovan anser vi vidare att miljömotivet för skatten på handelsgödsel måste utvärderas och regelverken förenklas. Frågorna om äganderätten till fast egendom är av fundamental betydelse i detta sammanhang. Svenskt jordbruk är förankrat i det privata ägandet. Det spridda ägandet måste vara en viktig faktor också för framtiden. Dess värre återkommer emellanåt förslag som innebär inskränkningar i den fria äganderätten. Vissa avsnitt i miljöbalksförslaget samt diskussionerna kring nya tolkningar av allemansrätten är exempel på detta. Vi anser att den fria äganderätten är fundamental och att det av grundlagen bör framgå att äganderättens princip är okränkbar. Som anförs i motionen måste det konventionella jordbruket vara basen för livsmedelsproduktionen. Det ligger i såväl näringens som konsumenternas intresse att produktionen även inom det konventionella jordbruket sker på ett miljömässigt hållbart sätt. Lantbrukarna är fria företagare som har att konkurrera på en internationell marknad. Det är angeläget att största hänsyn tas till denna faktor vid utformningen av jordbrukspolitiken och då enskilda beslut fattas. Det svenska jordbruket måste vara både effektivt och lönsamt, och en målsättning måste vara höjd lönsamhet i förhållande till de senaste årens resultat. Det svenska jordbrukets framtid måste också ses i det livsmedelspolitiska försörjningsperspektivet, där jordens livsmedelsproduktion enligt vissa beräkningar behöver fördubblas till år 2025. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo218 (m) yrkande 10, som sin mening ge regeringen till känna. Beträffande övriga yrkanden i Moderata samlingspartiets motioner om jordbrukspolitiken hänvisar vi till ett särskilt yttrande. Vi anser att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse: 82. beträffande en långsiktig jordbrukspolitik m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo218 yrkande 12, 1997/98:Jo229 yrkande 2 och 1997/98:Jo230 yrkandena 1, 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
35. Fäbodbruket (mom. 83) Gudrun Lindvall (mp) anför: I dag finns endast ca 100 levande fäbodar kvar i Sverige. Så sent som år 1980 fanns 272 fäbodar som brukades helt eller delvis. Fäbodarna har stora värden från historisk och kulturell synvinkel. De har en viktig roll i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och särskilt de gamla lantraserna. Samhället måste på alla sätt underlätta för de återstående fäbodarna. Ett exempel är reglerna för s.k. ALU eller ungdomsarbete. Här behövs vissa förändringar så att flera kan sommararbeta på fäbodarna. Det krävs flexiblare regler för mjölkhämtning så att mjölk får levereras till mejeriföreningarna också i mindre mängder och utan avgifter. Det är viktigt att samordning sker mellan olika myndigheter för att underlätta bevarandet av de fäbodar som finns kvar och även för att ta vilande fäbodar i bruk. Regeringen bör undersöka hur de ovan nämnda hindren mot fäbodverksamheten kan undanröjas. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo212 (mp) och Jo242 (c), som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse: 83. beträffande fäbodbruket att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo212 och 1997/98:Jo242 och med avslag på motion 1997/98:Jo217 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
36. Mjölkkvoter till hotade raser (mom. 85) Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet anser att en del av den nationella mjölkkvoten måste undantas för att kunna nyttjas dels för de kor av utrotningshotade raser som är stödberättigade enligt stödet till hotade lantraser, dels till de företagare som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och vill hålla någon av de hotade lantraserna fjällko, rödkulla eller någon av allmogekorna och bevara dessa enligt en av Jordbruksverket godkänd avelsplan. Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med motionerna Jo17 (mp) och Jo739 (mp). I dag är mjölkkvotstilldelningen ett hot mot bevarandet av de gamla lantraserna. Samtidigt som man vill öka antalet kor av dessa raser - fjällko, rödkulla och allmogekor - i produktion görs detta omöjligt. Detta är problem för lantbrukare med lantras som vill utöka men framför allt för dem som vill starta nytt. Att lantraskorna finns i produktion är en förutsättning för att antalet individer av de hotade lantraserna inte blir för litet. Naturligtvis är det viktigt både med bevarande och en utveckling av de gamla lantraserna, men med dagens mjölkkvotsbestämmelser finns det risk att utvecklingen försvåras. Miljöpartiet de gröna anser att en del av den nationella mjölkkvoten måste undantas för att kunna nyttjas dels för de kor av utrotningshotade raser som är stödberättigade enligt reglerna om stöd till hotade lantraser, dels av dem som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och vill hålla någon av de hotade lantraserna fjällko, rödkulla eller någon av allmogekorna och vill bevara dessa enligt av Jordbruksverket godkänd avelsplan. Det får inte bli så att en bestämmelse omöjliggör vad man försöker uppnå med en annan bestämmelse. Jag anser att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse: 85. beträffande mjölkkvoter till hotade raser att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 7 och 8 och 1997/98:Jo739 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
37. Jordbruket i Norrland (mom. 89) Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m) och Eva Björne (m) anför: Vi anser att målsättningen att bibehålla och utveckla jordbruket i norra Sverige skall vara densamma nu som före EU-inträdet. Jordbruket, inte minst i Norrlands glesbygd, har en avgörande betydelse för att upprätthålla sysselsättning, befolkning, samhällsstruktur och landskapsbild. Jordbruket har också en viktig roll för en god livsmedelsberedskap. EU:s jordbrukspolitik har medfört stora förändringar och har inte varit anpassad till norra Sveriges speciella förhållanden. Utifrån de erfarenheter vi fått beträffande regelverken inom EU anser vi att det behövs en samordning och förenkling. Samtidigt är situationen och förutsättningarna mellan olika delar av unionen mycket olika, varför decentraliserade eller lokala lösningar i många fall kan vara att föredra. En kontinuerlig uppföljning av effekterna av de olika stödformerna för Norrland måste göras. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo218 (m) yrkande 8, som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse: 89. beträffande jordbruket i Norrland att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. Vissa fiskefrågor Maggi Mikaelsson (v) anför:
Borttappade redskap m.m. Dumpning av fiskrens är ett stort och växande problem. Industrifisket ökar och utgör 75 % av fisket. Stora mängder fisk dumpas av olika skäl, en stor del av dessa fiskar dör. Därför är det viktigt att utvecklingen av selektiva fiskeredskap intensifieras. Fisk och fiskrens som dumpas överbord blir en födokälla för havsfåglar. Kunskaperna om vilka effekter dumpad fisk och fiskrens får är inte kända. Teoretiskt sett skulle ett förbud att dumpa fiskrens från torsk som lagrar klororganiska föreningar i inälvorna kunna användas för att minska miljögifterna i Östersjön. Jag anser att regeringen bör ge Fiskeriverket i uppdrag att undersöka möjligheten att förbjuda dumpning av fiskrens i Östersjön. Ett annat problem är de fiskeredskap och andra delar från fiskefartygen som förloras eller dumpas överbord. Det är känt att vanliga fiskgarn och fasta redskap fortsätter att fiska under en tid efter det att redskapet förlorats. Termen ?spökfiske? används för att beskriva detta fenomen. Dumpning av fiskeredskap bör förbjudas. Jag anser att en utredning om spökfiskets problem i de svenska vattnen bör göras där särskilt producentansvaret för fiskeredskap tas upp. Utskottsmajoriteten har hänvisat till att detta torde ingå som ett naturligt led i utvecklandet av ett hållbart fiske, och eftersom detta också nämns i Fiskeriverkets aktionsplan avstår jag nu från reservation.
Reglering av fritidsfisket En viktig sektor av fisket som bara nämns i förbigående i regeringens proposition är fritidsfisket. Det betonas på ett ställe att fångsten är 79 000 ton och att det ekonomiska värdet är stort, men man drar inga slutsatser. Sannolikt är uttaget av fisk genom fritidsfiske så stort att begränsningar behöver övervägas i vissa områden. Fritidsfisket står för stora ekonomiska indirekta värden och är en viktig del i turistnäringen. En viktig roll har den verksamhet som bedrivs i fiskevårdsområden. Ett stort ideellt engagemang har bidragit till restaurering av fiskevatten till gagn för fritidsfisket. Eftersom den vanligaste fiskevården utgörs av utplantering av fisk är kunskap om de biologiska sambanden och den lokala fiskfaunan viktig. Utskottsmajoriteten utgår även i detta fall från att frågan bevakas av Fiskeriverket, men delar motionärens oro för att fritidsfisket kan leda till ett alltför hårt fisketryck i vissa vatten och att ett alltför selektivt fiske på snabbväxande individer kan skapa obalanser i bestånden. Jag avstår därför nu från att reservera mig men kommer att följa frågan.
Vattenbruk i regleringsmagasin Många svenska älvar är reglerade, vattenfallen är utbyggda och stora regleringsmagasin med stora variationer i vattenmängd har ersatt det strömmande vattnet, selen och sjöarna som fanns före utbyggnaden. Detta har inneburit att ekosystemen har förändrats och sammansättningen av fisk och andra organismer har ändrats. De nya ekosystemen har oftast gett ett sämre fiske än det tidigare. Vissa av dessa vattenmagasin kan kanske användas för vattenbruk där man bör satsa på svenska produkter som röding, öring, sik eller till exempel abborre och gös, dvs. odling av naturliga fiskarter och stammar. Det har gjorts få studier inom området varför Fiskeriverket borde få i uppdrag att undersöka förutsättningarna för vattenbruk i regleringsmagasin. Utskottsmajoriteten tror att motionens krav kommer att bli tillgodosedda utan särskilt uttalande från riksdagen. Jag avstår därför från att nu reservera mig utan avvaktar kommande åtgärder från myndighetens sida.
2. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: I betänkandet redovisas vissa utgångspunkter för de svenska ståndpunkterna inför reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Som skrivs i betänkandet kommer denna fråga att mer ingående diskuteras under våren varför vi nu avstår från att kommentera regeringens förehavanden i denna fråga. Vi vill dock hänvisa till att det finns en reservation i utredningsbetänkandet Mat och Miljö som redovisar våra synpunkter. Den motion som Centerpartiet väckt i anledning av denna proposition avser synen på möjligheten att försörja en växande världsbefolkning nu och framför allt i framtiden. Hänvisningen till FAO:s rekommendationer från livsmedelstoppmötet i Rom 1996 är enligt vår mening inte till fyllest. De bedömningar som gjordes i Rom är enligt vår mening alltför optimistiska. Sverige måste inta en ansvarsfull attityd till dessa frågor.
3. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken Lennart Fremling (fp) anför: EU:s jordbrukspolitik fastställdes för 40 år sedan i Romfördraget, artikel 39. Det är därför helt naturligt att man ifrågasätter om målen och medlen kan behöva förändras. Bristerna i EU:s jordbrukspolitik måste rättas till - målen omförhandlas - om trovärdigheten skall kunna återställas. I dag saknas en fullständig bild av omfattningen av stödet till jordbruket och vilka stöd som kan gå till det svenska jordbruket. Förutom arealstöd, djurbidrag, miljöstöd osv. upprätthålls marknadsprisstödet genom EU:s gränsskydd. Jordbrukets effekter på miljön är omdiskuterade. Det är angeläget att frågan om vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket utreds och läggs till grund för en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken. Eftersom det i utskottet råder enighet kring nödvändigheten av en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken finns det ingen anledning för mig att reservera mig. Vår partimotion U505 och vår kommittémotion Jo239 får riksdagen ändå tillfälle att återkomma till under våren 1998 eller de kommer i praktiken att beaktas i det fortsatta arbetet även utan ett särskilt bifallsbeslut i riksdagen.
4. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken m.m. Maggi Mikaelsson (v) anför:
CAP Regeringen har aviserat en proposition om den svenska strategin för att reformera EU:s jordbrukspolitik. En parlamentarisk utredning har lämnat sitt betänkande om hur denna reformering bör gå till. Eftersom Vänsterpartiet varit representerat i utredningen har inga motionsyrkanden nu lämnats i denna fråga. Jag hänvisar till reservationen i utredningen och avser att återkomma i samband med regeringens proposition.
Översyn av hotade koraser Mot bakgrund av att utvecklingen av fjällkon skett utifrån olika avelsmaterial i olika delar av Norrland har jag i en motion pekat på behovet av en översyn av de kriterier som i dag begränsar definitionen av fjällko. Dessutom borde det också utredas huruvida utbytet med finsk boskap gett upphov till rasvarianter som är berättigade till stöd enligt EU:s kriterier. Eftersom utskottsmajoriteten i sitt svar på motionen inte utesluter att det kan finnas skäl för detta har jag avstått från att nu reservera mig.
Ekologisk odling I en särskild motion redovisas Vänsterpartiets syn på ekologisk odling. De olika delyrkanden som ställts har inte vunnit utskottsmajoritetens gehör. Eftersom det delvis handlar om kända problem och eftersom ett nytt miljöprogram, där stödet till ekologiskt jordbruk ingår, skall förhandlas fram med EU inför nästa femårsperiod, förutsätter jag att frågorna beaktas i det sammanhanget. Jag avstår därför från reservationer förutom vad gäller regionala mål för det ekologiska jordbruket och förutsätter att regeringen beaktar motionens krav inför kommande förhandlingar med EU.
5. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet de gröna vill förändra CAP, men med ekologiska förtecken. Dagens utveckling i landet av det ekologiska jordbruket är positiv, och en liknande utveckling måste stimuleras och genomföras i hela EU. Miljö- och djurhänsyn måste genomsyra framtidens jordbruk. En ekologisk odlingsmetod är en förutsättning för att lantbruket skall bli långsiktigt hållbart. Vi anser att Sverige bör lämna den europeiska unionen. Eftersom jordbrukspolitiken är totalharmoniserad finns det inga möjligheter att föra en egen politik på jordbrukets område eller att gå före. Det är viktigt att - så länge Sverige är medlem - agera för att lantbruket skall bli långsiktigt hållbart och att därför förändra dagens CAP, den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi anser att CAP i dag gynnar ett storskaligt intensivt kemikalieberoende resursslösande jordbruk, som varken producerar säkra livsmedel eller är möjligt att bedriva i framtiden. Eftersom regeringen avser att återkomma i vår med en proposition som presenterar regeringens syn på utvecklingen av EU:s jordbrukspolitik, CAP, väntar vi till dess med att ytterligare utveckla våra synpunkter.
6. En jordlånereform Gudrun Lindvall (mp) anför: Alla människor skall känna sig behövda. Alla människor är aktiva, kan ta ansvar och har en positiv utvecklingsmöjlighet, anser vi i Miljöpartiet, därför är det slöseri att låta en del människor bränna ut sig genom övertidsarbete, medan andra inte får arbeta fast de vill. Det finns hur mycket arbete som helst att utföra, nämligen i den informella sektorn. För allas överlevnad behövs mat, men för att framställa mat går det åt tid och tid är just det som de arbetslösa har! Ett sätt att ge folk möjlighet att sänka sina levnadskostnader och samtidigt få en meningsfull och utvecklande sysselsättning vore att låna ut en bit odlingsbar mark till bidragstagare som vill odla, bedriva småskalig djurskötsel e.d. Detta kunde rent praktiskt genomföras så att staten och kyrkan erbjuder jordbruksmark gratis, gärna i områden som man vill att folk skall stanna i eller flytta till. Människor som är intresserade av att låna jord får anmäla sig hos förslagsvis en arbetsförmedling. Staten bör ställa villkor att endast giftfri, ekologisk verksamhet får förekomma på den lånade jorden. Om jordlånaren vill upphöra med odlingen eller bryter mot villkoren skall marken återgå till en statlig jordpool. Detsamma bör gälla om jordlånaren dör, men i ett sådant fall bör eventuella efterlevande ha förtur att fortsätta låna. I och med att graden av självförsörjning ökar för dessa människor minskar rimligtvis bidragsberoendet. Efter ett par års jordlånande är det därför inte orimligt att sänka bidragen till jordlånaren. En jordlånereform i enlighet med motion Jo208 (mp) kanske ter sig svår att genomföra, men vi anser att förslaget har potential och avser att återkomma i frågan.
7. Jordbruket i Norrland Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: I reservation 37 tar vi upp frågor som berör jordbruket i Norrland och i reservation 34 behandlar vi frågor utifrån en långsiktig jordbrukspolitik. Vi anser att de frågor som tagits upp i motion 1997/98:Jo210 också ryms inom ramen för de krav som vi redovisar i dessa reservationer.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Propositionens huvudsakliga innehåll..................2 Motionerna............................................2 Motioner med anledning av propositionen 2 Motioner från allmänna motionstiden 1997 6 Uppvaktningar 14 Utskottet............................................15 Inledning 15 Fisket i ett globalt perspektiv 15 Propositionen 15 Motionerna 16 Utskottets överväganden 16 Den gemensamma fiskeripolitiken och övrigt mellanstatligt samarbete m.m. 17 Propositionen 17 Motionerna 17 Utskottets överväganden 17 Hållbart fiske i Sverige, fiskevård och biologisk mångfald m.m. 20 Propositionen 20 Motionerna 20 Utskottets överväganden 21 Ansvarsfördelningen på fiskets område 21 Hållbart fiske i Sverige 22 Biologisk mångfald på fiskets område m.m. 24 Kalkning 25 Fiskevård m.m. 25 Östersjölaxen 27 Propositionen 27 Motionerna 27 Utskottets överväganden 28 Vattenbruk 29 Motionerna 29 Utskottets överväganden 29 Ersättning för skadade redskap 31 Utskottets överväganden 31 Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik m.m. 31 Propositionen 31 Motionerna 32 Utskottets överväganden 33 Hållbart jordbruk i Sverige. Ett utbyggt miljöersättningsprogram 35 Propositionen 35 Inledande synpunkter 35 Ett utbyggt miljöersättningsprogram 36 Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden 36 Delprogram för miljökänsliga områden 36 Delprogram för främjande av ekologisk produktion 36 Behov av nya miljöåtgärder 37 Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod 37 Ekologisk produktion i Sverige 37 Motionerna 37 Utskottets överväganden 39 Ett utbyggt miljöersättningsprogram 39 Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden 40 Delprogram för miljökänsliga områden 40 Delprogram för främjande av ekologisk produktion 42 Behov av nya miljöåtgärder 43 Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod 43 Ekologisk produktion i Sverige 44 Avveckling av det konventionella jordbruket 45 Miljöavgifter 46 Jordbrukets växtnäringsförluster. Bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen 46 Propositionen 46 Motionerna 46 Utskottets överväganden 47 Genteknik och växtgenetiska resurser 48 Produktion av förnybara energislag inom jordbruket. Det framtida miljöarbetet på jordbrukets område 49 Vissa nationella jordbrukspolitiska frågor 49 Regionala jordbruksfrågor 50 Hemställan 50 Reservationer........................................56 1. Redovisning av en svensk strategi och inriktningen av en reform av den gemensamma fiskeripolitiken (mom. 2 och 3) 56 2. Regionala samarbetsorgan (mom. 4) 57 3. Havsöring och ål (mom. 9) 58 4. Regionala gruppkvoter för fisket (mom. 11) 58 5. Lokal områdesförvaltning (mom. 13) 59 6. Prioritering av fiskevård i fjällen (mom. 21) 59 7. Utredning angående fiskevårdens finansiering m.m. (mom. 22) 60 8. Fiskevårdsråd (mom. 26) 60 9. Fiskevårdsområden i frifiskevatten (mom. 27) 61 10. Utsättning av fisk (mom. 28) 61 11. Fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön (mom. 30) 61 12. Drivgarnsfisket i Östersjön (mom. 32) 62 13. Rättvisa inskränkningar av laxfisket (mom. 35) 62 14. En miljöpolicy för vattenbruket m.m., forskning och utveckling inom vattenbruket och användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket (mom. 36, 37 och 38) 63 15. Ersättning för skadade fiskeredskap (mom. 41) 64 16. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. och regler för poängberäkning m.m. (mom. 48 och 49) 64 17. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. (mom. 48) 65 18. Anläggande av våtmarker och skyddszoner (mom. 51) 65 19. Stöd till hotade lantraser (mom. 52) 65 20. Stöd till lantrasföreningar m.m. (mom. 53) 66 21. Mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 60) 66 22. Regionala mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 61) 67 23. Stöd till marknadsföring m.m. (mom. 62) 68 24. Avveckling av det konventionella jordbruket och djurhållningen i Sverige (mom. 64) 68 25. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65) 69 26. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65) 70 27. En parlamentarisk beredningsgrupp (mom. 67) 71 28. Utvärdering av miljöavgiften (mom. 71) 71 29. Avgiften på bekämpningsmedel (mom. 72) 72 30. Bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, uppdrag till Kemikalieinspektionen och bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m. (mom. 73, 74 och 75) 72 31. Trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik (mom. 77) 73 32. Förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen (mom. 78) 74 33. Gentekniken i ett hållbart jordbruk (mom. 80) 74 34. En långsiktig jordbrukspolitik m.m. (mom. 82) 75 35. Fäbodbruket (mom. 83) 76 36. Mjölkkvoter till hotade raser (mom. 85) 76 37. Jordbruket i Norrland (mom. 89) 77 Särskilda yttranden..................................78 1. Vissa fiskefrågor 78 2. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 79 3. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 79 4. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken m.m. 80 5. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 80 6. En jordlånereform 81 7. Jordbruket i Norrland 82