Hållbar utveckling

Betänkande 2001/02:MJU16

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2001/02:MJU16

Hållbar utveckling

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse
2001/02:50 Hållbara Sverige - uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling jämte
tre följdmotioner med 16 motionsyrkanden. I
skrivelsen lämnas en redovisning av hur arbetet med
strategier och åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling fortskrider i Sverige, inom EU och
internationellt.

I betänkandet behandlas vidare regeringens
skrivelse 2001/02:172 Nationell strategi för hållbar
utveckling och 3 följdmotioner med 25 yrkanden. I
skrivelsen anförs att hållbar utveckling är det
övergripande målet för regeringens politik.
Regeringen redovisar en nationell strategi för
hållbar utveckling: ekologiska, sociala - inklusive
kulturella - och ekonomiska. Ett antal strategiska
kärnområden redovisas och dessa lyfter regeringen
fram som viktiga i det fortsatta arbetet med hållbar
utveckling. För att uppnå de uppställda målen behövs
effektiva styrmedel för genomförande, indikatorer
för uppföljning och, inte minst, ett brett
deltagande från hela samhället. Skrivelsen har två
syften: att uppfylla det internationella åtagandet
till världstoppmötet i Johannesburg och att ge en
avstämning och samtidigt en framåtblick avseende
hållbar samhällsutveckling i Sverige.
I betänkandet, som följer dispositionen i den
senare skrivelsen, behandlas även 95 motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden 2001. Motionerna
avser främst frågor rörande miljökvalitetsmålen
Ingen övergödning, Frisk luft och Bebyggd miljö.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
I betänkandet finns 60 reservationer och 10
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Frågor från Riokonferensen 1992
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande 1.
Reservation 1 (mp)

2. Begreppet hållbar utveckling

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande 3.
Reservation 2 (mp)

3. Samhällsekonomiska och sociala aspekter
i miljöarbetet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkande
6.
Reservation 3 (m)

4. Det civila samhället

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande
2.
Reservation 4 (c)

5. Gynnade verksamheter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ260 yrkande
1.
Reservation 5 (fp)

6. Ekologisk hållbarhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ38.

7. Framtidstro på miljöområdet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkande
1.
Reservation 6 (m)

8. Utfasning av MTBE

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ356.
Reservation 7 (mp)

9. Studie om kemiska ämnens påverkan på
miljö och djurliv.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ382 yrkande
3.

10. Helhetssyn på miljö och hälsa

Riksdagen avslår motion 2001/02:So621 yrkande
1.

11. Miljövänliga bildäck

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ346.

12. Ansvar och kompetens för
efterbehandling av förorenade områden

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ8 och
2001/02:MJ364.

13. Förenklad miljöprövning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ377.
Reservation 8 (mp)

14. Långsiktiga medel för sanering av
förorenade områden

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo244 yrkande
13.

15. Statens ansvar för Kvarntorpsområdet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ393.

16. Övergödning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ209
yrkande 13 och 2001/02:MJ476 yrkande 3.
Reservation 9 (m)

17. Utsläpp av kväve m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ375
yrkande 1 och 2001/02: MJ466 yrkandena 1 och 3.

18. Djurtäthet i läckagebenägna områden

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ466 yrkande
2.
Reservation 10 (mp)

19. Skyddszoner utmed vattendrag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ466
yrkande 4 och 2001/02: MJ476 yrkande 4.
Reservation 11 (mp, v, fp)

20. Våtmarker i odlingslandskapet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ466 yrkande
5.

21. Slam i kretsloppet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ279,
2001/02:MJ299 yrkande 2, 2001/02:MJ466 yrkande 8
och 2001/02:MJ519 yrkande 6.
Reservation 12 (v)
Reservation 13 (kd)
Reservation 14 (mp)

22. Fosforkonvention

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande
31.
Reservation 15 (c)

23. Grönbok om fosforhushållning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande
32.
Reservation 16 (c)

24. Biobränslens kvalitet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ260 yrkande
3.
Reservation 17 (fp)

25. Producentansvar och källsortering
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ6 yrkande
3, 2001/02:MJ224, 2001/02:MJ287 yrkande 1,
2001/02:MJ307, 2001/02:MJ310, 2001/02: MJ337
yrkande 33, 2001/02:MJ359, 2001/02:MJ442,
2001/02:MJ519 yrkande 13 samt 2001/02:MJ521
yrkandena 16-18.
Reservation 18 (mp)
Reservation 19 (c)
Reservation 20 (fp)

26. EU-standard för returförpackningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ348.

27. Forskning inom sophantering och
avfallsdeponier

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ287 yrkande
3.

28. Strategi för kretsloppsanpassning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ299 yrkande
1.
Reservation 21 (v)

29. Omhändertagande av animaliskt avfall

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ326.

30. Sjön Molnbyggen

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ382 yrkandena
1 och 2.

31. Deponiförbudet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande
23.
Reservation 22 (c)

32. Avgift för sopdeponi

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ519 yrkande
7.

33. Transport av miljöfarligt avfall

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ203.
Reservation 23 (m)

34. Uttjänta lädervaror

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ232 yrkande
1.

35. Flyttning av fordon

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ211
yrkande 1, 2001/02:MJ313 och 2001/02:MJ386.
Reservation 24 (kd, c)

36. Skrotningspremien

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ211
yrkande 2, 2001/02:MJ259 och 2001/02:MJ423
yrkande 8.
Reservation 25 (kd)
Reservation 26 (c)

37. Skrotningspremie för tvåtaktsmotorer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ423
yrkande 9 och 2001/02: MJ519 yrkande 2.
Reservation 27 (kd)

38. Ett 16:e miljökvalitetsmål

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ6 yrkande 1.

39. Miljösituationen i och kring
Östersjön

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ6 yrkande 5.
Reservation 28 (fp)

40. Miljölots på fartyg i Östersjön

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ6 yrkande 6.
Reservation 29 (fp)
41. Västerhavets miljö
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ373.

42. Åtgärder mot förorenade vatten

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ519 yrkande
9.

43. Fredning av Skagerrak och Kattegatt

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ467 yrkande
5.
Reservation 30 (mp)

44. Helsingforskommissionens mål

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ476 yrkandena
1 och 2.

45. Avgift på utsläpp av förorenat vatten

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ521 yrkande
7.
Reservation 31 (fp)

46. Åtgärder för att förbättra
folkhälsan

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 3.
Reservation 32 (v)

47. En rättvis global livsmedelsförsörjning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 7.
Reservation 33 (v, mp)

48. Barnperspektiv i miljöarbetet

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande
8.
Reservation 34 (c)

49. Hållbar sysselsättning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 4.
Reservation 35 (v)

50. En bättre utomhusmiljö

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ285 yrkande
1.

51. Ekologisk skuld

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 1.
Reservation 36 (v, mp)

52. Grön skatteväxling

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ6
yrkande 2 och 2001/02: MJ260 yrkande 5.

53. Miljöcertifiering av departement och
myndigheter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 2.

54. Funktionstänkande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ7 yrkande
1 och 2001/02:MJ337 yrkandena 9 och 20.
Reservation 37 (c)

55. Rättvist miljöutrymme m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ39
yrkande 2 och 2001/02: MJ40 yrkande 10.
Reservation 38 (v, mp)

56. Faktortänkande

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ337 yrkande
10.
Reservation 39 (c)

57. Strategi för miljöexport

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 9.
Reservation 40 (c)

58. Ekonomisk tillväxt

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkandena
2-4.
Reservation 41 (m) - delvis

59. Statens ansvar för miljön

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkande
5.
Reservation 41 (m) - delvis

60. Ny miljövänlig teknik

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkande
8.
Reservation 41 (m) - delvis

61. Miljöfarliga ämnen

Riksdagen avslår motion 2001/02:U301 yrkande
45.
Reservation 42 (fp)

62. Hållbar utveckling i alla regioner

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ39
yrkande 5 och 2001/02: MJ337 yrkande 22.
Reservation 43 (v)
Reservation 44 (c)

63. Certifieringssystem

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande
12.
Reservation 45 (mp)

64. Hållbart samhällsbyggande

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 6.
Reservation 46 (v)

65. Energipolitiken

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ6 yrkande 4.
Reservation 47 (fp)

66. Förnybara energibränslen

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ260 yrkande
4.
Reservation 48 (fp)

67. Energiskatter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 3.

68. Miljöanpassat transportsystem

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 4.
Reservation 49 (c)

69. Utfasning av svavelrik bunkerolja

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 5.

70. Nollemissionsfordon
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ7 yrkande 6.
Reservation 50 (c)

71. Agenda 21-arbetet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ507 och
2001/02:MJ518 yrkande 16.

72. Internationellt miljösamarbete m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ40
yrkande 2 och 2001/02: MJ209 yrkande 10.
Reservation 51 (m)
Reservation 52 (mp)

73. Rent vatten

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkandena
13-15.
Reservation 53 (mp)

74. Stöd till åtgärder i andra
Östersjöländer m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ7 yrkande
7 och 2001/02: MJ466 yrkande 9.
Reservation 54 (c) - delvis

75. Nordisk miljöunion

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ7 yrkande
8 och 2001/02:U302 yrkande 4.
Reservation 54 (c) - delvis

76. Överstatlighet på miljöområdet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ337
yrkande 21 och 2001/02: U303 yrkande 14.
Reservation 55 (m)
Reservation 56 (c)

77. Miljö- och hälsokrav i internationella
handelsrelationer

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ518 yrkande
7.
Reservation 57 (mp)

78. Tillämpning av
gemenskapslagstiftningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:U348 yrkande 5.
Reservation 58 (mp)

79. Johannesburgkonferensen

Riksdagen avslår motion 2001/02:U348 yrkande
17.

80. Utkast till strategi för hållbar
utveckling

Riksdagen avslår motion 2001/02:K426 yrkande
24.

81. Miljöklausuler i handelsavtal

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkandena
4-6.
Reservation 59 (mp) - delvis

82. Den globala miljöfonden

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande 7.
Reservation 59 (mp) - delvis
83. Konventionen om biologisk mångfald
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande
11.
Reservation 59 (mp) - delvis

84. Den globala förvaltningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkandena
8 och 9.
Reservation 59 (mp) - delvis

85. Produkter från fattiga länder

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande
16.
Reservation 59 (mp) - delvis

86. Enskilda organisationer

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ40 yrkande
17.
Reservation 59 (mp) - delvis

87. Miljöbalken

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ209 yrkande
9.
Reservation 60 (m)

88. Indikatorer

Riksdagen avslår motion 2001/02:U348 yrkande
16.

89. Skrivelserna

Riksdagen lägger skrivelserna 2001/02:50 och
2001/02:172 till handlingarna.

Stockholm den 21 maj 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar
Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Kjell-
Erik Karlsson (v), Caroline Hagström (kd), Per-
Samuel Nisser (m), Maria Wetterstrand (mp), Eskil
Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Carina Ohlsson
(s), Willy Söderdahl (v), Ester Lindstedt-Staaf (kd)
och Anne-Katrine Dunker (m).

2001/02

MJU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för
en ekologiskt hållbar utveckling

Regeringen redovisar årligen för riksdagen hur
arbetet med att nå en ekologiskt hållbar utveckling
fortskrider. Därigenom får riksdagen kontinuerlig
information om vad som har hänt inom de olika
departementens verksamhetsområden. Redovisningarna
innehåller en sammanställning av vidtagna åtgärder
och effekter på omställningsarbetet. Redovisningen
innehåller också nya åtgärder som följer av förslag
som regeringen presenterat i propositioner som lagts
fram under året eller i samband med andra beslut.

Regeringens utgångspunkt för arbetet med att
ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet har
varit det åtgärdsprogram som 1997 redovisades i
skrivelsen Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13).
Detta program innehöll 93 åtgärdspunkter fördelade
på de dåvarande tretton departementen inom
Regeringskansliet.
Årets skrivelse är den sista i sitt slag.
Kommande redovisningar görs i anslutning till
regeringens årliga redovisning till riksdagen om hur
arbetet med att nå miljökvalitetsmålen fortskrider.
Skrivelsen har utformats i samarbete med
Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Vid femårsöversynen 1997 av FN:s konferens om
miljö och utveckling, som hölls i Rio de
Janeiro 1992, åtog sig FN:s medlemsstater att
färdigställa nationella strategier för hållbar
utveckling senast 2002. En strategi för hållbar
utveckling skall, enligt beslutet, föra samman
sociala, ekonomiska och miljömässiga
prioriteringar. I Sverige pågår inom många
politikområden omställningsarbete till ett mer
hållbart Sverige. På många områden har Sverige
varit och är ett föregångsland i
omställningsarbetet, inte minst när det gäller
ekologisk hållbarhet. Detta förändringsarbete
är en långsiktig och fortlöpande process. Den
nationella strategin 2002 skall ses som ett
steg i arbetet med att integrera de olika
dimensionerna av hållbar utveckling.
Omställningsarbetet kräver en bred medverkan
från olika samhällsaktörer och att det
förankras i samhället. Den strategi som nu
presenteras skall fortlöpande följas upp och
utvärderas.

Miljökvalitetsmålen

Våren 1999 godkände riksdagen med anledning av
regeringens proposition Svenska miljömål ett system
med 15 miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet
med miljökvalitetsmålen är att vi till nästa
generation skall kunna överlämna ett samhälle där de
stora miljöproblemen är lösta. På förslag av
regeringen i proposition 1997/98:145 Svenska
miljömål - miljöpolitik för ett hållbart Sverige
fattade riksdagen i april 1999 beslut om en ny
struktur i arbetet med miljömål och fastställde 15
nationella miljökvalitetsmål. Samtidigt som
riksdagen fattade beslut om att anta de 15
övergripande miljökvalitetsmålen begärde riksdagen
att i ett sammanhang få ta ställning till alla de
delmål, åtgärder och strategier som behövs för att
nå de 15 övergripande miljökvalitetsmålen (bet.
1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). De 15 målen
omfattar: Frisk luft, Grundvatten av god
kvalitet, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande
våtmarker, Hav i balans samt levande kust och
skärgård, Ingen övergödning, Bara naturlig
försurning, Levande skogar, Ett rikt
odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö, God bebyggd
miljö, Giftfri miljö, Säker strålmiljö, Skyddande
ozonskikt och Begränsad klimatpåverkan.

I november 2001 godkände riksdagen regeringens
proposition Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) med förslag till ca
60 delmål för 14 av de 15 miljökvalitetsmålen.
Riksdagen godkände också regeringens förslag till
åtgärdsstrategier m.m.
I april 2001 godkände riksdagen regeringens
förslag till fem delmål för miljökvalitetsmålet
Giftfri miljö (prop. 2000/01:65, bet. 2000/01:MJU15,
rskr. 2000/01:269).
En skärpning och precisering av det 15:e
klimatmålet, Begränsad klimatpåverkan, ett delmål
samt frågor rörande uppföljning och
kontrollstationer m.m. beslutades av riksdagen i
februari 2002 (prop. 2001/02:55, bet. 2001/02:MJU10,
rskr. 2001/02:163).

Bakgrund

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för
en ekologiskt hållbar utveckling

Nationellt och internationellt arbete med att
utveckla strategier för hållbar utveckling pågår.
Vid Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001
antogs en strategi för hållbar utveckling.
Strategin syftar till att anpassa EU:s politik till
en långsiktigt ekologiskt, ekonomiskt och socialt
hållbar utveckling. Arbete pågår också med att ta
fram en svensk nationell strategi för hållbar
utveckling. Denna skall presenteras för riksdagen i
mars 2002 och senare till världstoppmötet om hållbar
utveckling i Johannesburg i september 2002.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Genom att ange riktlinjer och strategi för en
hållbar utveckling visas hur samhällsutvecklingen
långsiktigt kan ske på ett sätt som tryggar
välfärden och goda levnadsförhållanden för kommande
generationer. Detta ställer krav på att
dagspolitiken på ett kostnadseffektivt sätt bidrar
till utvecklingen av samhällsekonomin och sociala
villkor samtidigt som miljötillståndet förbättras
och naturresurser utnyttjas effektivt. I skrivelsen
redovisas hur regeringen praktiskt anpassar
politiken på ett långsiktigt hållbart sätt. Därmed
uppfyller Sverige också sina internationella
åtaganden om att utarbeta en nationell strategi för
hållbar utveckling och att genomföra olika
internationella strategier för hållbar utveckling på
nationell nivå.

Skrivelsernas huvudsakliga innehåll

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för
en ekologiskt hållbar utveckling

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur
arbetet med strategier och åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling fortskrider i Sverige,
inom EU och internationellt. Skrivelsen är en
uppföljning av de åtgärdsprogram som redovisades i
regeringens skrivelse Hållbara Sverige - uppföljning
av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
(skr. 2000/01:38). För varje departements
verksamhetsområde beskrivs vilka åtgärder som är
genomförda och vilka aktiviteter som pågår. I
skrivelsen lämnas också en lägesredovisning för de
lokala investeringsprogrammen. Med anledning av
Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionen våren
2001 lyfts i årets skrivelse särskilt fram hur
arbetet med hållbar utveckling inom EU utvecklats
under året.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Hållbar utveckling är det övergripande målet för
regeringens politik. Målet gäller för alla
politikområden. I skrivelsen redovisar regeringen en
nationell strategi för hållbar utveckling. Strategin
omfattar alla dimensioner av hållbar utveckling;
ekologiska, sociala - inklusive kulturella - och
ekonomiska. Den speglar bärande värderingar och
centrala hållbarhetsfrågor inom olika
politikområden. Strategin utgör en sammanfattning av
mål, åtgärder och strategier som återspeglas i den
förda politiken. I skrivelsen redovisas ett antal
strategiska kärnområden som regeringen lyfter fram
som viktiga i det fortsatta arbetet med hållbar
utveckling. Dit hör bl.a. miljöarbetet och arbete
med klimatfrågorna, folkhälsa och livskvalitet,
arbetsliv, sysselsättning, ekonomisk tillväxt och
välfärd. För att uppnå de uppställda målen behövs
effektiva styrmedel för genomförande, indikatorer
för uppföljning och, inte minst, ett brett
deltagande från hela samhället. Strategin har två
syften: att uppfylla det internationella åtagandet
till världstoppmötet i Johannesburg och att ge en
avstämning och samtidigt en framåtblick avseende
hållbar samhällsutveckling i Sverige. I skrivelsen
redovisas hur regeringen avser att följa upp arbetet
med genomförandet. En första avstämning görs under
2003 efter slutsatserna från världstoppmötet i
Johannesburg i augusti- september 2002.

Utskottets överväganden

Strategi

Inledning och sammanfattning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (mp) om
bindande resolutioner på
Johannesburgkonferensen med hänvisning till
regeringens pågående arbete med frågan.
Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling

Målet om en hållbar samhällsutveckling omfattar
ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter. Dessa
tre aspekter är beroende av varandra och måste
vägas samman på ett balanserat sätt för att målet
om en hållbar utveckling skall uppnås.
Miljöpolitiken måste ses som nära sammankopplad med
den ekonomiska och sociala utvecklingen. I
begreppet ekologisk hållbarhet betonas den
ekologiska dimensionen av hållbar utveckling.
Ytterst handlar det om att tillförsäkra nuvarande
och kommande generationer goda framtidsutsikter och
en god livskvalitet.

För att säkerställa framtida generationers
möjligheter till en god livsmiljö och välfärd har
regeringen ställt upp tre mål för ekologisk
hållbarhet: skyddet av miljön, en effektiv
användning av resurser och en hållbar försörjning.
Dessa övergripande mål var utgångspunkter för det
åtgärdsprogram som 1997 redovisades i skrivelsen
Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13).

Nationell strategi för hållbar utveckling

Sveriges nationella strategi för hållbar utveckling
skall föra samman sociala, inklusive kulturella,
ekonomiska och miljömässiga prioriteringar.
Strategins teman eller kärnområden betonar därvid
vikten av integration snarare än sektoriell
uppdelning.

Den nationella strategin är ett långsiktigt
strategiskt instrument i arbetet med att ställa om
Sverige till en hållbar utveckling. Genom konkreta
åtgärder i dag uppnås ett mer hållbart Sverige på
sikt. Det innebär att strategin skall ge vägledning
i ett längre tidsperspektiv och samtidigt ge utrymme
för flexibilitet på kortare sikt. Därför innehåller
strategin både visioner av långsiktig karaktär och
mer konkreta mål och åtgärder av mer kortsiktig
natur. De långsiktiga visionerna och värderingarna
bör vara giltiga i ett generationsperspektiv. De
strategiska kärnområdena med tillhörande mål och
åtgärder varierar oftare; vissa frågor är viktiga i
dag medan andra kan vara i fokus om några år.
Strategin kommer att revideras allt eftersom målen
uppnås eller nya frågor prioriteras.

Motionen

Enligt motion MJ40 (mp) bör alla olösta frågor från
Riokonferensen 1992 överföras till bindande
resolutioner senast under Johannesburgkonferensen
2002 (yrkande 1). Där ingår Kyotoavtalet,
konventionen om biologisk mångfald och ökenspridning
samt ett gemensamt avtal mot skogsskövlingen.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 5) åtog sig FN:s
medlemsstater vid femårsöversynen av FN:s konferens
i Rio de Janeiro 1992 om miljö och utveckling att
färdigställa nationella strategier för hållbar
utveckling senast 2002. Uppdraget ger en tydlig
rekommendation till staterna att utarbeta strategier
som beaktar samtliga dimensioner av begreppet
hållbar utveckling. Uppdraget ger också uttryck för
ett politiskt, administrativt och metodologiskt
nytänkande som betonar vikten av ett integrerat
synsätt snarare än en sektoriell ansats.

I skrivelsen anförs att arbetet med regeringens
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling,
erfarenheterna från nationellt och lokalt Agenda 21-
arbete samt erfarenheterna från Habitat - FN:s
kommission för boendefrågor och hållbar
bebyggelseplanering - har utgjort en god grund för
arbetet med att utveckla en mer långsiktig strategi
för hållbar utveckling. Sverige har etablerat
långsiktiga miljökvalitetsmål som förtydligar den
ekologiska dimensionen av hållbar utveckling.
Erfarenheterna från det nationella arbetet
kombinerat med internationella åtaganden
aktualiserar behovet av en nationell strategi för
hållbar utveckling. Strategin har därmed två syften:
att uppfylla det internationella åtagandet till
toppmötet i Johannesburg och att ge en avstämning
och samtidigt en framåtblick avseende hållbar
samhällsutveckling i Sverige.
Vid toppmötet i Göteborg i juni 2001 enades EU om
en strategi för hållbar utveckling som innebär att
unionens politiska åtaganden om ekonomisk och social
förnyelse kompletteras med en miljödimension.
Besluten i Göteborg syftar enligt skrivelsen (s. 18)
till att EU:s medborgare i framtiden skall
garanteras ekonomisk stabilitet, social trygghet,
värnade naturresurser och en ren och hälsosäker
miljö. Sverige fäster stor vikt vid den globala
dimensionen som skall komplettera EU:s strategi för
hållbar utveckling. Utskottet instämmer i att
Sverige bör verka för att denna blir ett centralt
politiskt bidrag från EU inför och under FN-
toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i år.
Den globala dimensionen bör fokusera på unionens
förhållande till omvärlden när det gäller
miljöpåverkan, handel och utvecklingssamarbete, den
privata sektorns roll samt institutionella frågor i
syfte att stärka de globala miljöinstitutionernas
roll. Den nationella strategin för hållbar
utveckling är Sveriges bidrag till en långsiktigt
hållbar värld.
Den nationella strategin för hållbar utveckling
utgör, som anförs i skrivelsen, ett bidrag inför
världstoppmötet om hållbar utveckling som kommer att
äga rum i Johannesburg, Sydafrika den 26 augusti-4
september 2002. Övergripande teman vid toppmötet
kommer att vara hållbar utveckling i begreppets
samtliga dimensioner: socialt, ekonomiskt och
miljömässigt. De sociala och ekonomiska aspekterna
kommer att ges en jämförelsevis mer framträdande
roll än vad som var fallet i Rio de Janeiro 1992.
Utgångspunkten är fattigdomsbekämpning samt hållbara
konsumtions- och produktionsmönster. Toppmötet skall
utvärdera genomförandet och utfallen från Rio de
Janeiro samt identifiera och bemöta nya utmaningar.
Förberedelserna bedrivs med utgångspunkt i lokala,
nationella och regionala erfarenheter och
prioriteringar.
Utskottet utgår från att regeringen kommer att
verka för att den nationella strategins syften
kommer att bli tillgodosedda i så stor utsträckning
som möjligt i Johannesburg. Motion MJ40 (mp) yrkande
1 avstyrks med det anförda.

Visionen om ett hållbart samhälle - idégrund
och långsiktig viljeinriktning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motioner om
innebörden av begreppet hållbar utveckling
(mp), om att det civila samhället bör stärkas
för att nå hållbar utveckling (c) och om att
de verksamheter bör gynnas som motverkar
miljöförstöringen (fp) med bl.a. hänvisning
till att motionsyrkandena helt eller delvis
kan anses tillgodosedda.

Skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling

Den nationella strategin är ett långsiktigt
strategiskt instrument i arbetet med att ställa om
Sverige till en hållbar utveckling. Genom konkreta
åtgärder i dag uppnås ett mer hållbart Sverige på
sikt. Det innebär att strategin skall ge vägledning
i ett längre tidsperspektiv och samtidigt ge utrymme
för flexibilitet på kortare sikt. Därför innehåller
strategin både visioner av långsiktig karaktär och
mer konkreta mål och åtgärder av mer kortsiktig
natur.

Sverige skall gå i spetsen för omställningen till
ett hållbart samhälle. Det är en utmaning som kräver
både nytänkande och kontinuitet. Vi måste se framåt
och utveckla nya kunskaper, men vi måste också ta
vara på historiska erfarenheter. Hållbarhet handlar
om att investera långsiktigt i våra viktigaste
resurser - människor och miljö.

Motionerna

Begreppet hållbar utveckling måste enligt motion
MJ40 (mp) ges en tydligare innebörd. Enligt
Långtidsutredningens (SOU:2000:7) definition bör med
hållbar utveckling avses att värdet av samhällets
samlade kapital per person, vilket består av
realkapital, humankapital samt miljö- och
naturkapital, inte minskar över tiden (yrkande 3).

I motion MJ209 (m) anförs att samhällsekonomiska
och sociala aspekter skall vägas in i miljöarbetet
och i arbetet mot en hållbar utveckling. Det är
bättre att säkerställa att de viktigaste miljömålen
klaras än att utan prioritering försöka uppnå alla
miljömål inom en generation (yrkande 6).
Enligt MJ260 (fp) bör de verksamheter gynnas som
motverkar den samlade miljöförstöringen. Regeringen
bör föreslå ett program som gynnar en god
miljöbalans inom produktion och annat samhällsliv
(yrkande 1).
Enligt motion MJ337 (c) bör det civila samhället
stärkas för att nå hållbar utveckling. Ett starkt
civilt samhälle med upplysta människor som utövar
sin konsumentmakt och sina demokratiska möjligheter
att påverka är en av de viktigaste drivkrafterna för
att ställa om samhället (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 7) grundas det nationella
arbetet med ett hållbart samhälle på
Brundtlandkommissionens (1987) centrala definitioner
av hållbar utveckling. Bland annat är ekosystemens
integritet och integreringen av miljöfrågor i andra
sektorer och beslutsfattande fundamentala
förutsättningar i hållbar utveckling. En hållbar
global utveckling fordrar att de som har det väl
ställt anammar livsstilar, som ligger inom jordens
ekologiska ramar - t.ex. i sin energianvändning.
Vidare kan en snabb befolkningstillväxt öka trycket
på naturresurserna och därmed försena varje ökning
av levnadsstandarden; således kan en hållbar
utveckling endast komma till stånd om befolkningens
storlek och tillväxt är i balans med förändringarna
av ekosystemens produktionsförmåga.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ett
hållbart samhälle är ett samhälle där ekonomisk
tillväxt, full sysselsättning, social trygghet och
sammanhållning inte sker till priset av en
miljöpåverkan som så småningom slår tillbaka mot
tillväxtens möjligheter. I det hållbara samhället
skall hög tillväxt och social rättvisa förenas med
ren och människovärdig miljö. För att uppnå detta
långsiktiga mål måste ekonomisk tillväxt, social
sammanhållning och miljöskydd samverka och behandlas
på ett ömsesidigt förstärkande sätt. Med det anförda
avstyrks motion MJ40 (mp) yrkande 3 i den mån den
inte kan anses tillgodosedd.
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som
framförs i motion MJ209 (m) yrkande 6 om att
samhällsekonomiska och sociala aspekter bör vägas in
i miljöarbetet och i arbetet mot en hållbar
utveckling. I miljösammanhang diskuteras ofta tre
aspekter av hållbarhet. Den första aspekten är
skyddet av naturresurser, den andra handlar om
hållbar hushållning med resurser och den tredje
gäller en effektiv resursanvändning. Kravet på att
vi måste skydda de grundläggande resurser på vilka
vår civilisation vilar är miljöpolitikens mest
tvingande plikt. Det råder bred enighet om att
klimatförändringar, resursexploatering och
förgiftning av luft och vatten är ödesfrågor både
för människors överlevnad och för vår planet.
Den andra aspekten av hållbarhet, en långsiktig
hushållning, har på motsvarande sätt viktiga
tillämpningar inom såväl den ekologiska som de
ekonomiska och sociala dimensionerna av den
nationella strategin. Jordbruket, skogsbruket och
fisket utgör viktiga mötespunkter mellan
naturintressen och företagande. Här ställs kravet på
ett långsiktigt hållbart och effektivt
resursutnyttjande på sin spets. På liknande sätt
sätts hållbarhetsstrategin på hårda prov inom
energi- och transportpolitiken. Socialt och
ekonomiskt är en av framtidens stora utmaningar att
skapa möjligheter för ett mer uthålligt arbets- och
familjeliv. Den svenska befolkningen blir allt
äldre. Samtidigt tycks det ha blivit svårare för den
unga, vuxna befolkningen att kombinera arbetsliv och
familj.
Den sista aspekten, ett effektivt utnyttjande av
resurser, handlar om effektiva tekniska och
institutionella lösningar. Teknikutveckling kan
driva fram investeringar och nyföretagande i vissa
branscher. Dessa möjligheter att förena social
välfärd och ekonomisk utveckling med en god miljö
utgör kärnan i den svenska visionen för en hållbar
utveckling.
I skrivelsen anförs vidare att kravet på att vi
måste skydda de grundläggande resurser på vilka vår
civilisation vilar är miljöpolitikens mest tvingande
plikt. Det råder bred enighet om att
klimatförändringar, resursexploatering och
förgiftning av luft och vatten är ödesfrågor både
för människors överlevnad och för vår planet. Det
anförda innebär att syftet med motion MJ209 (m)
yrkande 6 i allt väsenligt har tillgodosetts.
Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.
Som anförs i skrivelsen är grunden för den svenska
strategin för hållbar utveckling det demokratiska
styrelseskicket med dess värderingar. Genom
demokratin kan vi skapa regler och institutioner som
främjar resurssnåla konsumtions- och
produktionsmönster. Demokratins institutioner ger
oss de redskap vi behöver för att värna de
kollektiva nyttigheter - kunskap, hälsa och miljö -
som utgör grunden för en hållbar och progressiv
samhällsutveckling.
Utmaningen inför 2000-talet är att stärka ett
demokratiskt samarbete kring hållbarhet inte bara
nationellt utan också på den internationella nivån.
Världssamfundet har ett ansvar för att värna
kunskapsutveckling, miljö och hälsa. Handel och
kapitalflöden måste utformas på ett sätt som ger
incitament för ett mer långsiktigt agerande bland
marknadens aktörer. En global ekonomi kräver en
global hållbarhetsstrategi. Utskottet föreslår att
motion MJ337 (c) yrkande 2l med det anförda lämnas
utan vidare åtgärd.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion
MJ260 (fp) yrkande 1 om att de verksamheter bör
gynnas som motverkar den samlade miljöförstöringen.
Som anförs i skrivelsen är ett hållbart samhälle ett
samhälle där ekonomisk tillväxt, full
sysselsättning, social trygghet och sammanhållning
inte sker till priset av en miljöpåverkan som så
småningom slår tillbaka mot tillväxtens möjligheter.
I det hållbara samhället skall hög tillväxt och
social rättvisa förenas med ren och människovärdig
miljö. Det handlar om att skapa ett samhälle som
tillfredsställer dagens behov utan att äventyra
kommande generationers möjligheter att
tillfredsställa sina behov. Framtidens samhälle
skall formas inom ramen för vad naturen, miljön och
människors hälsa tål. Motionsyrkandet bör lämnas
utan vidare åtgärd i den mån det inte tillgodosetts
med vad som nu anförts.

Framtidens miljö

Ekologisk hållbarhet - svenska miljömål

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om bl.a.
ekologisk hållbarhet (m), HA-olja (s),
Kvarntorpsområdet i Kumla (c), försurning och
övergödning (m, kd), MTBE som tillsats i
bensin (mp), ansvar och kompetens för
efterbehandling (s, kd), fosforkonvention och
grönbok om fosfor (c), kustnära övergödning
(kd), transport av miljöfarligt avfall (m),
bilskrotning (s, kd), skrotningspremien (kd),
skrotningspremie för båtmotorer (kd), sjön
Molnbyggen och lakvatten (m, kd, fp) samt om
dispenser från deponiförbudet (c).
Motionsyrkandena avstyrks med hänvisning till
att deras syfte helt eller delvis kan anses
tillgodosett.
Ytterligare ett antal motioner om förenklad
miljöprövning (mp), slamspridning (mp, v),
utsläpp av kväve (mp), kustnära övergödning
(kd), användning av konstgödsel (mp),
användning av handelsgödsel (mp), våtmarker
(mp) och kantzoner (kd, mp), skatt på
avfallsförbränning (fp), bortforsling av
övergivna bilar (c), forskning rörande
sophantering (kd, c), en strategi för
kretsloppsanpassning av näringsämnen (v),
opantbara burkar, källsortering,
förpackningar, insamling av batterier,
kretsloppsförsäkring (s, m, kd, mp, c, fp)
samt om animaliskt avfall (c) avstyrks med
hänvisning till bl.a. pågående
utredningsarbete.

Skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling

I Sverige har den ekologiska hållbarheten till stor
del fångats upp i arbetet med de 15 nationella
miljökvalitetsmål som riksdagen beslutat om (prop.
1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183,
prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU03, rskr.
2001/02:36).

Målen är en kompass för miljöarbetet på alla
nivåer i Sverige och i vårt arbete i såväl EU som
internationellt. De nationella miljömålen skall
t.ex. ge ledning för att bedöma vad en hållbar
utveckling på miljöområdet innebär och därigenom
vara vägledande vid tillämpning av bestämmelserna i
miljöbalken. Målen är formulerade utifrån den
miljöpåverkan natur- och kulturmiljön tål och
definierar det tillstånd för den svenska miljön som
miljöarbetet skall sikta mot. De femton
miljökvalitetsmålen vilar på fem grundläggande
värden. En ekologiskt hållbar utveckling skall
främja människors hälsa, värna biologisk mångfald
och andra naturvärden, ta till vara kulturmiljön och
de kulturhistoriska värdena, bevara ekosystemens
långsiktiga produktionsförmåga samt trygga en god
hushållning med naturresurserna.
Det övergripande målet för miljöarbetet är att vi
till nästa generation skall lämna över ett samhälle
där de stora miljöproblemen är lösta. Det innebär
att påverkan på miljön skall ha reducerats till
nivåer som är långsiktigt hållbara. De nu gällande
15 miljökvalitetsmålen har kompletterats med 65
delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130,
bet. 2001/02:MJU03, rskr. 2001/02:36) liksom 5
delmål för Giftfri miljö (prop. 2000/01:65, bet.
2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269). Vidare utformas
sektorsmål och sektorsstrategier av de myndigheter,
organisationer och företag som verkar inom en viss
samhällssektor, t.ex. transportsektorn, jordbruket
eller industrin. Länsstyrelserna kan därtill
fastställa regionala mål, medan kommunerna kan
besluta om lokala mål. På det sättet får
myndigheter, företag och enskilda större möjligheter
till aktiva insatser för att nå de 15
miljökvalitetsmålen. Ansvaret för miljöarbetet
flyttas ut i samhället på ett helt annat sätt än
tidigare.
Tre strategier har tagits fram och presenterats i
den ovan nämnda propositionen Svenska miljömål -
delmål och åtgärdsstrategier för att vägleda arbetet
med att uppnå miljökvalitetsmålen, nämligen för
effektivare energianvändning och transporter, för
giftfria och resurssnåla kretslopp som också
innefattar en miljöorienterad produktpolitik och för
hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö.
Miljömålen skall följas upp och utvärderas bl.a.
genom ett system av indikatorer. Varje år skall
regeringen rapportera till riksdagen hur arbetet
går. Vart fjärde år skall regeringen göra en
fördjupad utvärdering och bedöma om t.ex.
lagstiftning eller mål behöver korrigeras.

Motionerna

Ekologisk hållbarhet

I motion MJ38 (m) framhålls behovet av att starkare
fokusera på ekologisk hållbarhet som en
förutsättning för övrig hållbarhet i samhället. De
åtta strategiska kärnområdena i strategin är för
många. De bör begränsas till miljöpåverkan,
klimatförändringar, befolkning och folkhälsa samt
regionalt och globalt samarbete.

I motion MJ209 (m) påpekas att det finns anledning
till optimism och framtidstro också på miljöområdet.
Tack vare bl.a. den ekonomiska och tekniska
utvecklingen har många tidigare stora miljöproblem
kunnat minskas eller elimineras (yrkande 1).

Miljökvalitetsmålet Frisk luft

Enligt motion MJ356 (mp) används MTBE som tillsats i
bensin i Sverige. MTBE är en kemikalie som används
för att öka oktanhalten i oblyad bensin. Ämnet
luktar och smakar illa och gör förorenat vatten
odrickbart. MTBE misstänkts även vara
cancerframkallande. Ämnet är inte absolut nödvändigt
i bensinen och bör fasas ut (yrkande 1). Sverige bör
vara drivande för att ämnet förbjuds som tillsats i
bensin i hela Europeiska unionen. Sverige bör gå
före och inte avvakta det beslutet (yrkande 2).

Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö

I motion MJ8 (kd) anförs i fråga om kommunernas
kompetens för att kunna uppnå delmålet om
efterbehandling av förorenade områden att de flesta
kommuner saknar erfarenhet av hur man praktiskt
genomför en sanering. Kommunerna behöver tillföras
sådan kompetens. Detta kan ske genom att
länsstyrelse eller annat organ tar en betydligt mer
aktiv roll i processen.

I motion MJ346 (s) påtalas behovet av åtgärder för
att öka andelen miljövänliga bildäck. Ett problem är
fordon med däck framställda med HA-olja, vilken är
en restprodukt vid oljeproduktion. HA-oljorna är
giftklassade och är märkningsklassade som
cancerframkallande och miljöfarliga på grund av
stort innehåll av polyaromatiska kolväten. 10 % av
marknadens olika däckfabrikat är av miljövänligare
karaktär, dvs. utan HA-olja.
I motion MJ364 (s) anförs att det bör vara ett
nationellt ansvar vid kartläggning och sanering av
förorenade områden. Naturvårdsverket står för
samordning och uppgifter som tillsynsvägledning,
uppföljning och utvärdering. Länsstyrelserna
hanterar inventeringar m.m. Ett karakteriserings-
och klassificeringssystem saknas. Arbetet med att ta
fram riktlinjer och klassificeringssystem åvilar
varje län. Det bör vara ett nationellt ansvar.
Enligt motion MJ377 (mp) bör en förenklad
miljöprövning skapas för tillfälligt tillstånd att
rena förorenad jord på plats. Från miljösynpunkt är
det bästa alternativet att behandla förorenad jord
på plats med hjälp av mobil reningsteknik. För att
styra utvecklingen i denna riktning måste
tillståndsgivningen för jordrening på plats
underlättas.
Staten bör enligt motion MJ393 (c) ta sitt fulla
ansvar för återställning och skydd i
Kvarntorpsområdet i Kumla.
I motion So621 (c) pekas på sambandet mellan
tungmetaller, kemikalier, strålning och
sjukdomstillstånd som utbrändhet, elöverkänslighet
och kronisk trötthet. Man bör ha en helhetssyn på
miljö och hälsa och man bör ta vara på den forskning
och den erfarenhet som finns (yrkande 1).
I motion Bo244 (kd) anförs att marksaneringsmedel
bör garanteras långsiktigt för att kunna användas
till att exploatera förorenad mark för bostäder. Det
finns inga klara regler för hur statliga medel för
sanering skall fördelas. Motionärerna anser att
dessa medel bör garanteras långsiktigt och att de
även skall kunna användas för att exploatera
förorenad mark för bostäder (yrkande 13).

Ingen övergödning m.m.

Enligt motion MJ209 (m) bör övergödning och
försurning bekämpas också fortsättningsvis. Det
behövs nya kostnadseffektiva medel för att minska
kvävetillförseln från mark och reningsverk (yrkande
13).

Enligt motion MJ279 (mp) finns behov av ett
omedelbart och totalt stopp för slamspridning på de
svenska åkrarna. En internationellt uppmärksammad
rapport om ovanliga element i avloppsslam,
stallgödsel, handelsgödsel, nederbörd samt jord och
gröda visar enligt motionärerna att slamspridningen
på åkermark omedelbart bör stoppas.
I motion MJ299 (v) anförs att information kring
slamhantering bör vara så offentlig som möjligt
(yrkande 2).
Enligt motion MJ337 (c) bör Sverige ta initiativ
till en internationell fosforkonvention för att
uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs. En
fosforanvändning där fosfor förs med livsmedel till
städerna och sedan går till spillo genom att den
släpps ut med avloppsvattnen eller läggs på
avfallsdeponi är inte uthållig. Fosforproblematiken
är inte ett nationellt problem utan ett
internationellt sådant (yrkande 31). Vidare anförs i
motionen att Sverige bör ta initiativ till att EU
utarbetar en grönbok om fosforhushållning. En
grönbok om fosforhushållning inom EU står inte i
motsats till Naturvårdsverkets uppdrag. EU bör
arbeta långsiktigt med denna fråga (yrkande 32).
I motion MJ375 (mp) anförs om minskade utsläpp av
kväve från trafik och jordbruk att om ängen utsätts
för högt kvävenedfall från luften eller konstgödning
slås hela floran av sällsynta ängsblommor ut.
Landskapet förvandlas i riktning mot en gödselstack.
För att på sikt bevara ängen i kulturlandskapet
krävs radikalt sänkta utsläpp av kväve från trafik
och jordbruk (yrkande 1).
I motion MJ466 (mp) påtalas behovet av att gå över
till ett jordbrukssystem utan konstgödsel och med
metoder som motverkar kväveläckage. Jordbruket bör
välja grödor som växer under större delen av året så
att näring tas upp även under höst och vår då
läckaget är störst. Plöjning bör ske så nära sådd
som möjligt, eftersom bearbetning av jorden ökar
kväveläckage (yrkande 1). Vidare bör djurhållning
med hög djurtäthet i läckagebenägna områden
begränsas, t.ex. i Götalands kustområden (yrkande
2). I motionen anförs vidare, i fråga om behovet av
ekonomiska styrmedel för att minska användningen av
handelsgödsel, att även om de största direkta
läckagen kommer från konventionella djurgårdar med
stora mängder stallgödsel är handelsgödseln indirekt
ansvarig eftersom det är den vägen som nytillförseln
av kväve till jordbrukssystemet kommer in (yrkande
3). Motionärerna anför vidare att krav på
skyddszoner utmed vattendrag bör skrivas in i
skötsellagen för att fånga upp växtnäringsämnen
(yrkande 4). I fråga om behovet av att anlägga
våtmarker i jordbrukslandskapet anförs att stora
mängder våtmarker som kvävefällor behöver anläggas
och restaureras i jordbrukslandskapet (yrkande 5).
Om behovet av att möjliggöra en lokal och stegvis
omställning till slutna närsaltskretslopp anförs att
för att minska utsläppen från kommunala reningsverk
bör ett system med miljöskatter på kväveutsläpp
genomföras. Det är viktigt att uppmuntra en
omställning (yrkande 8).
Enligt motion MJ476 (kd) krävs åtgärder mot
kustnära övergödning. Algblomning och tångdrivor
längs kusten är återkommande problem. Denna kustnära
övergödning är i allt väsentligt nationellt betingad
och beror just på de åar och vattendrag som
avvattnar jordbruksbygden och transporterar stora
mängder fosfor och kväve till kusten (yrkande 3).
Vidare bör riktlinjer utarbetas för länsstyrelserna
för att skapa förutsättningar för odlingsfria zoner
längs vattendrag. Ett sätt är att ställa generella
krav på att lämna en odlingsfri zon på 5-10 meter
längs alla vattendrag, vilka verksamt skulle bidra
till att ta upp kväve och fosfor så att åarna inte
blir övergödda (yrkande 4).
Regeringen bör enligt motion MJ519 (kd) tillsätta
en utredning i syfte att nyttiggöra slam i
kretsloppet. År 2005 får enligt riksdagens beslut
inget slam eller organiskt avfall deponeras och om
förbudet mot deponering skall fungera krävs
realistiska alternativ (yrkande 6).

Miljökvalitetsmålet Bebyggd miljö

I motion MJ6 (fp) anförs att skatt bör införas på
avfallsförbränning. Avfallsförbränning utgör en av
de största källorna till dioxinbildning. För att
stimulera till avfallsminimering,
materialåtervinning och biologiska metoder bör
förbränningen av avfall beskattas (yrkande 3).

I motion MJ203 (m) anförs i fråga om tillstånd för
transport av miljöfarligt avfall att en företagare
enligt miljöbalken måste ha tillstånd för att
transportera bort miljöfarligt avfall. En
jordbrukare kan utan tillstånd hämta hem ett par
oljefat eller lysrör. När han bytt lysrören måste
han ha tillstånd för att forsla bort de gamla
lysrören till destruktionsanläggningen.
I motion MJ211 (c) anförs i fråga om nya regler
för bortforsling av övergivna bilar att
regelsystemet borde ändras så att polisen kunde
fatta beslut om tillstånd till bortforsling av bilar
och även fatta beslut om verkställighet av ett
bortforslingstillstånd senast en vecka efter att den
övergivna bilen påträffas (yrkande 1). Enligt
motionerna MJ211 (c) yrkande 2 och MJ259 (c) bör
möjligheten att höja skrotningspremien på bilar ses
över. Regeringen bör se över möjligheterna att öka
skrotningspremien till en nivå som innebär att
medborgarna lämnar sina gamla bilar till en bilskrot
i stället för att lämna dem i naturen.
Enligt motion MJ224 (mp) bör producenter av
aluminiumburkar genom producentansvaret åläggas att
återta deformerade burkar. Aluminiumburkar ingår i
ett retursystem där producenten har fått tillbaka
pantpengar för att återta burken.
Returburksautomater tar inte emot skadade och
deformerade burkar. Tillplattade burkar blir
liggande ute i naturen (yrkande 1). Vidare anförs
att ett parallellt returburkssystem för
aluminiumburkar utan svenskt ursprung bör upprättas.
Vissa affärer tar tillbaka danska burkar (yrkande
2). Producentansvaret bör även gälla återtagande av
aluminiumburkar som blivit oräknade på grund av att
returburksautomat saknas (yrkande 3).
Enligt motion MJ232 (mp) bör uttjänta lädervaror,
som är garvade enligt krommetoden, klassas som
miljöfarligt avfall. Läder garvas med kemikalier,
främst 3-värt krom, som används i 95 % av allt
läder. 3-värt krom är allergiframkallande och kan
omvandlas till 6-värt krom vid upphettning. Det är
på grund av att det 3-värda kromet, som används vid
garvningen, omvandlas till den farligare sortens 6-
värda krom vid förbränning som uttjänt läder bör
klassas som miljöfarligt avfall (yrkande 1).
I motion MJ260 (fp) anförs att biobränslen bör ha
hög och ren kvalitet. De bör inte vara besmittade av
impregnering med för miljön skadliga ämnen.
Skogsavfall i form av flis och annan träflis från
rent trä ger en fin aska och kan återföras till
skogsmarken. Importerat energiflis från kontinenten
innehåller däremot inte sällan osorterat träavfall
med alla typer av behandlat virke i, såväl
tryckimpregnerat som kreosotimpregnerat (yrkande 3).
Enligt motion MJ287 (kd, c) bör onödiga
byråkratiska regler avseende avfallshantering tas
bort. Krav på återvinningsgårdar i stället för att
hämta vid grind är mer till skada än nytta. Det
viktigaste är att verksamheten uppfattas som enkel
och pedagogisk (yrkande 1). Vidare anförs om
forskning inom sophantering och avfallsdeponier att
utvecklingen med ökade transporter och större
konsumtion kommer att öka behovet av forskning för
att sophantering skall fungera bättre i framtiden.
Utöver transporter och förpackning är det viktigt
att bidriva forskning rörande materialframställning
och säkerhetsaspekter inom kemisk-teknisk industri
(yrkande 3).
Regeringen bör enligt motion MJ299 (v) utarbeta en
strategi för kretsloppsanpassning av näringsämnen.
Utifrån de nya nationella miljömålen, där
kretsloppsanpassning är en ledstjärna, bör staten
utarbeta en nationell strategi för hanteringen av
flödet av näringsämnen (yrkande 1).
Riksdagen bör enligt motion MJ307 (m) begära att
regeringen tillsätter en utredning om ett fungerande
källsorteringssystem anpassat även för handikappade
och äldre. Dessa grupper saknar resurser för täta
och individuella biltransporter, som i dag är en
förutsättning för en fungerande källsortering.
En utredning bör enligt motion MJ310 (kd) göras av
omfattningen av opantbara burkar på soptippar och
konsekvensen för miljön även på lång sikt (yrkande
1). Omfattningen av svartimport och momsfiffel vid
burkhandel från utlandet bör också utredas (yrkande
2). Vidare anförs att det finns ett behov av att
möjliggöra för konsumenten att ha
återvinningsställen tillgängliga vid de vardagliga
inköpsställena (yrkande 3).
Riksdagen bör enligt motion MJ313 (kd) begära att
regeringen lägger fram förslag till ett bättre
system som inte bara stimulerar till bilskrotning,
utan också befriar kommunerna från de kostnader som
redogörs i motionen. Man beräknar att det i
Stockholms län i dag finns minst 10 000 övergivna
skrotbilar.
I motion MJ326 (c) anförs att hanteringen av
animaliskt avfall bör lokaliseras till Smedjebackens
kommun. Sverige saknar i dag tillräcklig kapacitet
för att ta hand om animaliskt avfall. Regeringen bör
lokalisera en anläggning för förbränning av avfall
till Smedjebacken. Svante Englunds utredning
föreslår att redan befintliga större värmekraftverk
används. Ett företag i Smedjebacken och
Smedjebackens kommun arbetar med ett helt annat
system än det utredaren föreslår.
Det bör enligt motion MJ337 (c) slås fast att
dispenser från deponiförbudet inte kommer att
beviljas om kommunerna inte påbörjat arbetet med
lösningar. Från och med år 2005 införs ett förbud
mot att deponera organiskt avfall. Ett förbud mot
att deponera brännbart avfall träder i kraft den 1
januari 2002. För att stimulera kommunerna att börja
arbeta med lösningar på dessa problem infördes den 1
januari 2000 en deponiskatt om 250 kr/ton (yrkande
23). Enligt motionen bör krafttag tas mot dem som
olagligt importerar PET-flaskor och aluminiumburkar
(yrkande 33).
I motion MJ348 (s) anförs om behovet av en
gemensam EU-standard för returförpackningar att
dagens regler innebär att det är tillåtet att införa
förpackade varor utan pantsystem i Sverige. Däremot
är det förbjudet att sälja dessa förpackningar till
svenska affärer. Det krävs en gemensam EU-standard
för returförpackningar. Om reglerna är lika i hela
EU försvinner möjligheten att sälja burkar, flaskor
och andra förpackningar utan pant.
Enligt motion MJ359 (s) bör målen för
insamling/återvinning av förpackningar skärpas.
Arbetet med återvinning och återanvändning har varit
framgångsrikt i förhållande till de mål regeringen
har satt upp. Nu bör ytterligare steg tas.
I motion MJ382 (m, kd, fp) anförs att sjön
Molnbyggen i Leksands kommun bör utses till ett
pilotprojekt för studier av avfallsdeponiers
påverkan på den omkringliggande miljön (yrkande 1).
Vidare anförs i fråga om lakvattentransport via
avloppsreningsverket och ut i Österviken i Siljan
att ju effektivare man förhindrar läckaget till
Molnbyggen, desto större lakvattenmängder når Siljan
(yrkande 2). Beträffande miljökvalitetsmålet Giftfri
miljö anförs i motionen att en fördjupad studie
kring kemiska ämnens påverkan på miljö och djurliv
bör utföras. Det finns oändligt många organiska
ämnen och reaktioner på dessa som vi i dag har ingen
eller ringa kunskap om (yrkande 3).
I motion MJ386 (s) anförs i fråga om avyttring av
skrotbilar att det förekommer att ägaren till fordon
som är uppställt på annans mark mot markägarens
vilja inte kan anträffas.
I motion MJ423 (kd) anförs att skrotningspremien
bör höjas för bilar utan katalysator. Enligt
utredning om skrotningspremien (SOU 1997:126) torde
en kraftig höjning, även under en begränsad period,
innebära att många gamla bilar med dåliga säkerhets-
och miljöegenskaper försvinner ur trafik (yrkande
8). Vidare anförs att en skrotningspremie bör
införas för äldre gräsklippare och utombordsmotorer.
En orenad, äldre gräsklippare släpper under en
timmes användning ut lika mycket miljöskadliga
avgasutsläpp som en modern bil gör under 4 000
kilometers körning (yrkande 9).
I motion MJ442 (mp) om enklare sätt att
källsortera förpackningar anförs att enligt 5 §
förordning (1997:185) om producentansvar för
förpackningar skall konsumenten sortera ut
förpackningar från hushållsavfall och lämna dem till
återvinning. Enligt motionen bör producenten
informera konsumenten om var, när och hur detta
skall ske. Ett enkelt sätt vore att märka
förpackningarna med symboler som även skulle finnas
på de olika återvinningscontainrarna.
Enligt motion MJ519 (kd) bör en skrotningspremie
införas för gamla tvåtaktsmotorer (yrkande 2).
Vidare skall ideella hjälporganisationer inte behöva
betala avgift för sopdeponi. Vissa kommuner har
efter förhandling låtit organisationerna slippa
deponiavgift, men många organisationer tvingas
betala (yrkande 7). Vidare anförs att regeringen bör
tillsätta en utredning i syfte att införa
hushållsnära insamling av batterier (yrkande 13).
I motion MJ521(fp) om vikten av att allmänhetens
positiva inställning till källsortering värnas
anförs att hushållen bör ges ekonomiska incitament
för en fortsatt källsortering (yrkande 16). Vidare
anförs att producentansvaret bör utökas till att
omfatta fler produkter, t.ex. plaster (yrkande 17).
Vidare anförs att en kretsloppsförsäkring bör
tecknas av den enskilde producenten med ett
försäkringsbolag som tar ansvaret för att produkten
återvinns enligt gällande bestämmelser. Den premie
som försäkringsbolagen kräver för detta kommer att
återspegla bl.a. hur återvinningsbar en bil är.
Varje bil belastas med den verkliga kostnaden för
återvinningen (yrkande 18).

Utskottets ställningstagande

Ekologisk hållbarhet

Enligt skrivelse Nationell strategi för hållbar
utveckling sammanfogar den nationella strategin de
mest centrala frågorna till åtta strategiska
kärnområden, nämligen framtidens miljö - allas vårt
ansvar, begränsa klimatförändringarna, befolkning
och folkhälsa, social sammanhållning, välfärd och
trygghet, sysselsättning och lärande i ett
kunskapssamhälle, hållbar ekonomisk tillväxt och
konkurrenskraft, regional utveckling och
sammanhållning samt utveckling av ett hållbart
samhällsbyggande.

Som anförs i skrivelsen betonas i begreppet
ekologisk hållbarhet den ekologiska dimensionen av
hållbar utveckling. En sådan utveckling kan ge
positiva välfärdseffekter som en god livsmiljö,
bevarad biologiskt mångfald och skydd av natur- och
kulturlandskapet, men utgör också en fundamental
grund för delar av den ekonomiska utvecklingen.
Utskottet anser att regeringens bedömningar är väl
avvägda och avstyrker motion MJ38 (m).
Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna i motion MJ209 (m) yrkande 1 om att det
finns anledning till optimism och framtidstro också
på miljöområdet. Som anförs i skrivelsen innebär det
stora krav men också stora möjligheter att hushålla
med miljö och mänskliga resurser. En långsiktigt
hållbar politik för välfärd och social rättvisa kan
på kort sikt skapa stora kostnader, men på lång sikt
generera en större potential för produktivitet och
tillväxt. Detta är tydligt inte minst inom
arbetslivet och välfärdspolitiken. På motsvarande
sätt kan ökade miljökrav leda till långsiktigt
positiva effekter i näringslivet. Den sista
aspekten, ett effektivt utnyttjande av resurser,
handlar om effektiva tekniska och institutionella
lösningar. Teknikutveckling kan driva fram
investeringar och nyföretagande i vissa branscher.
Dessa möjligheter att förena social välfärd och
ekonomisk utveckling med en god miljö utgör kärnan i
den svenska visionen för en hållbar utveckling. Med
det anförda tillgodoses enligt utskottets
uppfattning i allt väsentligt syftet med motionen.
Motionen bör i denna del inte påkalla någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Miljökvalitetsmålet Frisk luft

Utskottet har inhämtat att användningen av MTBE är
och alltid har varit mycket liten i Sverige jämfört
med t.ex. i Danmark och USA. I dag används ämnet
endast i 98-oktanig bensin, som har en liten och
sjunkande marknadsandel. Utskottet förutsätter att
ansvariga myndigheter noga följer användningen av
MTBE i Sverige. Enligt rådets gemensamma position om
förslaget för bensin och diesel (ändring av direktiv
98/70/EG) får medlemsländerna rätt att lokalt
förbjuda användning av MTBE om det är motiverat med
anledning av påverkan på omgivande miljö. Det
anförda tillgodoser i allt väsentligt motion MJ356
(mp) yrkandena 1 och 2. Motionen bör lämnas utan
vidare åtgärd.

Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö

Riksdagen har som delmål 1 under miljökvalitetsmålet
Giftfri miljö beslutat att det senast år 2010 skall
finnas uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt
framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras
på marknaden (bet. 2000/01:MJU15 s. 11, rskr.
2000/01:269). Samma krav på uppgifter skall gälla
för såväl nya som existerande ämnen. Med tanke bl.a.
på den testningskapacitet som finns på laboratorier
behövs viss tid för genomförandet av testningen av
det stora antalet existerande ämnen. Ett stegvis
förfarande tillämpas, där kraven på att ämnena måste
vara testade infaller först för ämnen som tillverkas
eller importeras i höga volymer och därefter för
ämnen i medelhöga volymer och sist för ämnen i låga
volymer. Högvolymkemikalier bör testas först
eftersom dessa kan ge upphov till störst exponering
av människor och miljö. Miljö- och
jordbruksutskottet uttalade vid sin behandling av
regeringens förslag (prop. 2000/01:65) att rimliga
tidpunkter för krav på information kan vara år 2005
för ämnen i höga volymer och år 2009 för ämnen i
medelhöga volymer. Enligt utskottets mening
föreligger en betydande samstämmighet mellan vad
riksdag och regering uttalat när det gäller
miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och de synpunkter
som förs fram i motion MJ382 (m, kd, fp) yrkande 3
om en fördjupad studie kring kemiska ämnens påverkan
på miljö och djurliv. Motionen avstyrks i berörd
del.

Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna i motion So621 (c) yrkande 1 om behovet
av en helhetssyn på sambandet mellan tungmetaller,
kemikalier, strålning och sjukdomstillstånd. I detta
sammanhang bör framhållas att delmål 4 under
miljökvalitetsmålet Giftfri miljö innebär att hälso-
och miljöriskerna vid framställning och användning
av kemiska ämnen skall minska fortlöpande fram till
år 2010 enligt indikatorer och nyckeltal som skall
fastställas av berörda myndigheter. Härutöver skall
särskilt farliga ämnen fasas ut enligt delmål 3.
Att skydda människors hälsa är enligt skrivelse
Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling (s. 36) ett av de
övergripande målen för miljöpolitiken och ingår även
som en integrerad del i arbetet för en ekologiskt
hållbar utveckling. Skyddet av miljön utgör ett av
de tre delmålen för ekologiskt hållbar utveckling. I
detta ligger att utsläppen av föroreningar inte
skall skada människors hälsa.
Regeringen avser enligt skrivelse Nationell
strategi för hållbar utveckling att fortsätta
arbetet för giftfria och resurssnåla kretslopp i
enlighet med regeringens skrivelse om en
miljöorienterad produktpolitik (skr. 1999/2000: 114,
bet. 2000/01:MJU3, rskr. 2000/01:52). En proposition
med förslag till en strategi för giftfria och
resurssnåla kretslopp, inklusive avfallshantering,
producentansvar och miljöorienterad produktpolitik,
planeras att lämnas till riksdagen under 2002.
Utskottet finner i avvaktan på det arbete som
således pågår inte anledning att utöver det anförda
vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Motion
So621 (c) yrkande 1 avstyrks.
Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionären i motion MJ346 (s) om behovet av åtgärder
för att öka andelen miljövänliga bildäck. Utskottet
har erfarit att inom Miljödepartementet övervägs ett
uppdrag till Kemikalieinspektionen att utreda hur
ett svenskt förbud mot HA-olja i däck skall
utformas. Härmed tillgodoses enligt utskottets
mening i allt väsentligt syftet med motionen.
Motionen bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Utskottet godkände vid behandlingen av proposition
Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier ett
sjätte delmål för förorenade områden under
miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (prop.
2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).
Delmålet innebär att förorenade områden skall vara
identifierade och för minst 100 av de områden som är
mest prioriterade med avseende på riskerna för
människors hälsa och miljö skall arbetet med
sanering och efterbehandling ha påbörjats senast
år 2005. Minst 50 av de områden där arbete
påbörjats skall dessutom vara åtgärdade. Regeringen
anförde i den angivna propositionen att den avser
att återkomma med förslag till nya delmål i samband
med en senare utvärdering av miljökvalitetsmålen.

I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling anförs
(s. 39) att delmålet är utformat med hänsyn till den
teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad som pågår
och som kan ha stor betydelse för hur delmålet
uppnås. I samarbete med Naturvårdsverket svarar i
huvudsak länsstyrelser och kommuner för verksamheten
med sanering och efterbehandling. Naturvårdsverkets
uppgift är vägledning åt framför allt länsstyrelser
och kommuner i deras arbete med efterbehandling,
nationell samordning, fördelning av bidrag och
tillsynsvägledning. Länsstyrelserna ansvarar bl.a.
för läns- eller branschtäckande inventeringar,
genomförande och stöd när undersökningar utförs och
för upprättande av flerårsplaner för
efterbehandling. Därmed har länsstyrelserna, utöver
en genomföranderoll, en regionalt samordnande och
prioriterande roll. Syftet med motionerna MJ8 (kd)
och MJ364 (s) bör i allt väsentligt vara
tillgodosett med vad som nu anförts. Motionerna bör
i berörda delar lämnas utan vidare åtgärd.
Regeringen har genom beslut den 21 februari 2002
uppdragit åt Naturvårdsverket att utarbeta förslag
till nya delmål för sanering och efterbehandling
till år 2010 för att miljökvalitetsmålet Giftfri
miljö skall uppnås. Som underlag för uppdraget skall
resultaten av genomförda kart- och arkivstudier,
riskklassificeringar, undersökningar, utredningar
samt erfarenheter av genomförda
efterbehandlingsåtgärder användas. Delmålet skall
beakta insatser med statlig liksom privat
finansiering. I uppdraget ingår att ge förslag till
nya eller förändrade styrmedel som, enligt verkets
bedömning, kan behövas för att uppnå delmålen.I
redovisningen skall även ingå förslag till åtgärder
för att stimulera efterbehandling i privat regi.
Motion MJ377 (mp) avstyrks i avvaktan på resultatet
av utredningsarbetet.
I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling anförs
att arbetet med efterbehandling av förorenade
områden nu befinner sig i ett läge där
saneringsåtgärder initieras i allt större
utsträckning. För fortsatt arbete med inventering,
utvärdering och åtgärder har riksdagen vid
behandlingen av budgetpropositionen för 2002
anslagit 419 miljoner kronor för saneringsinsatser.
För 2003 och 2004 beräknas 463 respektive 588
miljoner kronor. Motion Bo244 (kd) yrkande 13
avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med det
anförda.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) har på
uppdrag av regeringen genomfört en nationell
kartläggning av områden som förorenats eller
misstänks vara förorenade av statlig verksamhet och
där den då verksamma statliga organisationen inte
längre finns kvar. SGU har även utrett statens roll
som verksamhetsutövare. SGU har identifierat fyra
förorenade områden för vilka staten kan anses ha ett
tydligt ansvar som verksamhetsutövare och Kvarntorp
skifferoljeverk i Örebro län ingår bland de fyra.
Uppdraget redovisades i november 2001 och förslagen
övervägs för närvarande inom Regeringskansliet.
Motion MJ393 (c) bör i avvaktan på resultatet av
beredningen lämnas utan vidare åtgärd.

Miljökvalitetsmålet Ingen övergödning m.m.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som
framförs i motionerna MJ209 (m) yrkande 13 om vikten
av att fortsätta bekämpa försurning och övergödning
samt MJ476 (kd) yrkande 3 om åtgärder mot kustnära
övergödning. Enligt skrivelsen Nationell strategi
för hållbar utveckling (s. 78) berör flera av de av
riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen, med
tillhörande delmål och strategier, jordbruket och
fisket. Målet Ett rikt odlingslandskap innebär att
odlingslandskapets och jordbruksmarkens natur- och
kulturvärden skall skyddas och den biologiska
mångfalden stärkas. Miljökvalitetsmålet Myllrande
våtmarker innebär att minst 12 000 ha våtmarker och
småvatten skall anläggas eller återställas i
odlingslandskapet fram till 2010.

Riksdagen har fastställt miljökvalitetsmålet Bara
naturlig försurning, som innebär att de försurande
effekterna av nedfall och markanvändning skall
underskrida gränsen för vad mark och vatten tål.
Riksdagens beslut beträffande miljökvalitetsmålet
Ingen övergödning innebär att halterna av gödande
ämnen i mark och vatten inte skall ha någon negativ
inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för
biologisk mångfald eller möjligheterna till en
allsidig användning av mark och vatten. Inriktningen
är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en
generation (prop. 1997/98: 145, bet. 1998/99:MJU6,
rskr. 1998/99:183). Målet innebär för jordbrukets
del ett aktivt arbete för att minska förlusterna av
växtnäringsämnen till hav och andra vatten och att
nå målet Giftfri miljö genom insatser som syftar
till att begränsa riskerna vid användning av
bekämpningsmedel. Enligt delmål 2 under
miljökvalitetsmålet Ingen övergödning skall de
svenska vattenburna utsläppen av fosforföroreningar
från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och
kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års
nivå fram till år 2010. Utskottet anförde vid
behandlingen av delmålspropositionen (bet.
20001/02:MJU3 s. 60) att de största källorna till
fosforbelastningen på sjöar och vattendrag utgörs av
kommunala och enskilda avlopp. De svarar för närmare
hälften av utsläppen medan jordbruk och industri
bidrar med en knapp fjärdedel vardera.
Jordbruksverket har under år 2001 redovisat en
översyn av Miljö- och landsbygdsprogrammet (SJV
2001:19). Utskottet utgår från att regeringen
fullföljer den fastställda inriktningen av arbetet
mot försurning och övergödning. Motionerna MJ209 (m)
yrkande 13 och MJ476 (kd) yrkande 3 avstyrks i den
mån de inte tillgodosetts med det anförda.
I anslutning till motion MJ375 (mp) yrkande 1 och
MJ466 (mp) yrkandena 1 och 3 om minskade utsläpp av
kväve från trafik och jordbruk erinrar utskottet om
att riksdagen har beslutat att senast år 2010 skall
de svenska vattenburna utsläppen av kväve från
mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav
ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå till 38
500 ton (delmål 3 under miljökvalitetsmålet Ingen
övergödning). Enligt regeringens bedömning
förutsätter delmålen kraftfulla insatser bl.a. inom
jordbrukssektorn och av kommunerna.
Enligt delmål 3 under miljökvalitetsmålet Bara
naturlig försurning skall utsläppen i Sverige av
kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton år
2010. Delmålet är bestämt så att det överensstämmer
med Sveriges åtaganden i EU:s s.k. takdirektiv.
Utskottet anförde vid behandlingen av delmålen (bet.
2001/02:MJU3 s. 48) att åtgärder för att minska
utsläppen från sjöfart, flyg och vägtrafik -
framför allt tunga fordon och arbetsmaskiner - är
prioriterade. Det är också inom dessa områden som EU
kommer att skärpa kraven ytterligare. Som ett led i
skatteväxlingen låter regeringen utreda om
effekterna av att införa ett incitament för tunga
fordon i form av ett styrmedel är motiverat och en
eventuell utformning av detta (dir. 2001:12).
Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2003.
Vidare uppdateras miljöklassystemet för
arbetsmaskiner i enlighet med kommande EU-krav.
Regeringen anför dessutom att
kväveoxidavgiftssystemet har haft en styrande effekt
genom att de anläggningar som omfattas av systemet
nu får ekonomiska incitament att minska sina
utsläpp. Utskottet har inhämtat att regeringen
förbereder ett uppdrag åt Naturvårdsverket om en
översyn av kväveoxidavgiftens roll för att minska
utsläppen av kväveoxid.
Regeringen presenterade i budgetpropositionen
för år 2002 (prop. 2001/02:1 finansplanen s. 201)
en strategi för skattenedsättning för alternativa
drivmedel och anförde att jordbrukssektorn är viktig
i omställningen till ett ekologiskt hållbart
samhälle eftersom hållbar jordbruks- och
livsmedelsproduktion förutsätter ett brukande av
naturresurserna på ett resursbevarande,
miljöanpassat och etiskt godtagbart sätt (prop.
2001/02:1 utg.omr. 23, avsnitt Landsbygdspolitik). I
framtiden bör ersättning i högre utsträckning än i
dag utgå för produktion av kollektiva nyttigheter
som samhället efterfrågar, t.ex. miljötjänster.
Jordbruksverket har i rapporten Miljöeffekter av
EU:s jordbrukspolitik (2002:2) redovisat
modellberäkningar över kväveutlakningen i jordbruket
(jfr bet. 2001/02:MJU15 s. 54). Beräkningarna visar
att bruttobelastningen till följd av jordbruket var
på samma nivå år 1999 som år 1995. Tidigare
beräkningar visar på en nedgång mellan åren 1985 och
1995. I stort sett visar de faktorer som påverkar
utlakningen att utvecklingen har gått åt rätt håll.
Resultaten av modellberäkningarna visar att
kväveutlakningen är oförändrad på risknivå och i
stort sett oförändrad inom de regioner som
miljömålet Ingen övergödning omfattar. Det återstår
därmed ett krav på omfattande minskningar av
kväveutlakningen fram till år 2010. Den stora
anslutningen till miljöersättningen för minskat
kväveläckage kommer dock att påverka
kväveutlakningen i rätt riktning vid nästa beräkning
av rotzonsutlakningens storlek.
Genom beslut den 28 juni 2001 tillkallade
regeringen en särskild utredare (dir. 2001:55) med
uppgift att utvärdera skatterna på bekämpningsmedel
och handelsgödsel samt utreda om skatterna bör
förändras så att de kan fungera som effektivare
styrmedel på miljöområdet utan att kraven på
kostnadseffektivitet eftersätts. Utredaren skall
redovisa resultatet av sitt arbete senast den 30
juni 2002. Med det anförda och i avvaktan på
resultatet av utredningen avstyrker utskottet
motionerna MJ375 (mp) yrkande 1 och MJ466 (mp)
yrkandena 1 och 3.
Enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd krävs tillstånd för
företag med mer än 200 djurenheter, och företag med
mellan 100 och 200 djurenheter är
anmälningspliktiga. Jordbruksverket ser för
närvarande över djurtäthetsbestämmelserna i syfte
att minska näringstillförseln till jordbruksmark.
Utskottet är mot bakgrund av den pågående översynen
inte berett att föreslå något uttalande från
riksdagens sida med anledning av motion MJ466 (mp)
yrkande 2. Därmed avstyrks motionen i berörd del.
Inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet
lämnas ersättning för flera åtgärder som skall
minska näringsläckaget, t.ex. vallodling, anläggande
av kantzoner och fånggrödor (jfr bet. 2001/02:MJU1
s. 15). Jordbruket är den största källan till
kvävebelastning på havet och bidrar betydligt till
fosforbelastningen. En förutsättning för att
belastningen skall minska är att jordbruksnäringen
fortsätter sitt arbete med att minska
näringsläckaget. Om direktivet om nationella
utsläppstak och Göteborgsprotokollet genomförs
kommer andelen landareal där kritisk belastning för
övergödning förekommer att minska från 14 % år 1990
till ungefär 4 % år 2010.
Stöd får enligt miljö- och landsbygdsprogrammet
lämnas för att anlägga skyddszoner på åkermark.
Ersättningen skall bidra till att uppfylla
miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap och
Ingen övergödning. Syftet med åtgärden är att minska
erosion och växtnäringsläckage från åkermark till
vatten. I ersättningen finns krav på skörd av
skyddszonen. Enligt Jordbruksverkets översyn av
miljö- och landsbygdsprogrammet (2001:19) bedömer
verket att skördekravet kan verka hämmande på
anslutningen till ersättningsformen. Miljöersättning
för minskat kväveläckage lämnas enligt miljö- och
landsbygdsprogrammet även för odling av fånggröda
och för jordbearbetning, så att ingen
jordbearbetning sker efter skörd av en huvudgröda
till årets slut. Ersättning lämnas främst längs den
svenska kusten där klimatet är milt och
nederbördsrikt. Med hänvisning till det anförda
föreslår utskottet att motionerna MJ466 (mp) yrkande
4 och MJ476 (kd) yrkande 4 lämnas utan vidare
åtgärd.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anfört i
motion MJ466 (mp) yrkande 5 om behovet av att
anlägga våtmarker i jordbrukslandskapet. Inom miljö-
och landsbygdsprogrammet får stöd lämnas för skötsel
av våtmarker och småvatten som i miljöförbättrande
syfte har anlagts på jordbruksmark efter den 31
december 1999 och som bevaras minst 20 år från
stödbeslutet (jfr bet. 2001/02:MJU15). Vidare får
stöd lämnas för anläggning av våtmarker och
småvatten. Stödet innebär att brukaren får ersatt
delar av kostnaden för att anlägga en våtmark eller
ett småvatten. Stödet kan lämnas i hela landet
utanför mål 1-området. Miljöstöd lämnas, som nämnts,
också för s.k. skyddszoner, dvs. bevuxna remsor av
åkermark utmed vattendrag, sjö eller hav för att
minska erosionen och växtnäringsläckaget från
åkermarken. Av Jordbruksverkets rapport (2002:2)
Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik framgår (s.
89) att de våtmarker som är beslutade inom nuvarande
projektstöd för anläggning av våtmarker och
småvatten i större utsträckning ligger i slättbygder
än de som anlades under perioden 1996-1999. Man kan
därför förmoda att de våtmarker och småvatten som
anlagts med projektstödet generellt sett har en
bättre effekt på växtnäringsläckage och biologisk
mångfald än de som anlades under perioden 1996-1999.
Genom beslut den 11 april 2002 uppdrog regeringen
åt Statens jordbruksverk att, efter samråd med
Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och andra
berörda myndigheter och organisationer, utveckla
kvalitetskriterier för våtmarker i
odlingslandskapet. Syftet är att odlingslandskapets
våtmarker skall ha en utformning och lokalisering
som leder till en effektiv reduktion av
växtnäringsförluster samtidigt som den biologiska
mångfalden kan gynnas och hänsyn tas till platsens
kulturhistoriska värden. Uppdraget skall redovisas
senast den 31 december 2003. Utskottet föreslår med
vad som anförts ovan och i avvaktan på resultatet av
utredningsarbetet att motion MJ466 (mp) yrkande 5
avstyrks.

Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna i motion MJ466 (mp) yrkande 8 om att
det är viktigt att uppmuntra en omställning till
slutna närsaltskretslopp. Utskottet har tidigare
anfört (bet. 2001/02:MJU3 s. 107) att fosfor från
organiskt avfall och avloppsslam bör ingå i
kretsloppet mellan stad och land och återföras till
jordbruksmark eller annan produktiv mark utan risk
för hälsa och miljö. För närvarande saknas
emellertid det tekniska underlag som möjliggör ett
kvantitativt och tidsatt delmål för denna fråga. Som
en konsekvens av uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet
En giftfri miljö bör dock även avloppsslam på sikt
bli så rent att det kan återföras till
jordbruksmark. Ny teknik bör utvecklas och införas
för att skapa rena och effektiva kretslopp av
fosfor. I propositionen uttalar regeringen sin
avsikt att senast år 2005 återkomma till riksdagen
med förslag till ett sådant delmål.

I Naturvårdsverkets rapport (5148) Halter av 61
spårelement i avloppsslam, stallgödsel,
handelsgödsel, nederbörd samt i jord och gröda
redovisas halter av mer än 60 grundämnen i
avloppsslam från 48 reningsverk spridda över landet,
stallgödsel från svin och nötkreatur från 12 gårdar
och 25 matjordsprover från olika jordartstyper samt
prov av höstvetekärna och kornkärna m.m. Enligt
rapporten har slam från små och/eller medelstora
reningsverk oftast de högsta elementhalterna. Vidare
konstaterades att en femtedel av de undersökta
reningsverken hade metallhalter i slammet som låg
över gällande gränsvärden vid spridning på åkermark.
Genom beslut den 11 april 2001 uppdrog regeringen
åt Naturvårdsverket att utreda frågorna om miljö-
och hälsoskyddskrav för avloppsslam och dess
användning samt om återföring av fosfor. Verket
skall redovisa uppdraget till regeringen senast den
15 oktober 2002. Resultatet av det pågående
beredningsarbetet bör inte föregripas av riksdagen,
och utskottet avstyrker därmed motionerna MJ279
(mp), MJ299 (v) yrkande 2, MJ466 (mp) yrkande 8 och
MJ519 (kd) yrkande 6.
Beträffande förslaget i motion MJ337 (c) yrkande
31 om en internationell fosforkonvention hänvisar
utskottet till den positiva bedömningen i denna
fråga som gjordes i utskottets betänkanden
1999/2000:MJU7 s. 29 och 2000/01:MJU16 s. 16.
Utskottet instämde till stora delar i att fosfor i
internationella sammanhang borde uppmärksammas som
en kritisk resurs. Vidare bör uppmärksammas att de
internationella konventionerna rörande skyddet av
Östersjön och västerhavet även omfattar
fosforutsläppen. I EU:s strategier för hållbar
utveckling ingår hushållning med bl.a. fosfor som en
viktig del. Utskottet har för närvarande svårt att
bedöma om en internationell konvention som enbart
inriktas på fosfor är den mest ändamålsenliga
metoden att driva arbetet vidare. Denna bedömning
bör främst göras av regeringen. Utskottet avstyrker
motionsyrkandet i den mån det inte tillgodosetts med
det anförda.
Även när det gäller det förslag som behandlas i
motion MJ337 (c) yrkande 32 om en s.k. grönbok om
fosforhushållning vill utskottet hänvisa till sin
behandling av samma fråga i maj 2001. Då anfördes
att EG-kommissionen har initierat ett arbete med
ett s.k. kompostdirektiv (bet. 2000/01:MJU16 s.
10). Härutöver har ett arbete påbörjats inom
kommissionen med att revidera direktivet om
slamanvändning (86/278/EEG) med avsikt att besluta
kriterier för tungmetaller m.m. Motion MJ337 (c)
yrkande 32 bör med det anförda lämnas utan vidare
åtgärd.

Miljökvalitetsmålet Bebyggd miljö

Riksdagen har vid behandlingen av
budgetpropositionen för år 2002 beslutat höja
skatten på avfall som deponeras fr.o.m. den 1
januari 2002 från 250 kr till 288 kr per ton (prop.
2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1). Enligt propositionen
finns anledning att ge både enskilda, kommuner och
producenter ett ökat ekonomiskt incitament att
minska mängden avfall som deponeras (jfr bet.
2001/02:SkU17 s. 37).

I EU:s ramdirektiv (75/442) om avfall definieras
begreppet avfall. Definitionen av avfall är mycket
vid och inbegriper restprodukter som skall
bortskaffas respektive återvinnas.
Avfallsförbränning med energiutnyttjande
klassificeras som återvinning. Många biobränslen är
att betrakta som avfall enligt ramdirektivet.
Näringsutskottet har i betänkandet Vissa EU-frågor
(bet. 2000/01:NU10) redovisat att importen av
biobränsle till Sverige sker bl.a. i form av rena
biobränslen från länder utan skatter på fossila
bränslen (skogsflis från Baltikum och s.k. pelletar
från Kanada är exempel). En mindre del av importen
avser material som är returträ eller andra
återvunna bränslen. Dessa är klassificerade som
biobränsle i Sverige och eldas upp, vilket
resulterar i låga kostnader utan att miljön
riskeras. I t.ex. Danmark utgår skatt på användning
av returträ som bränsle. Denna typ av bränsle
importeras därför till svenska värmeverk till ett
mycket lågt pris som styrs av olikheterna i
regelverk och skatter.
I december 2000 antogs inom EU ett
avfallsförbränningsdirektiv (2000/76/EG), vilket
skall vara infört i medlemsstaternas lagar och
regler senast den 28 december 2002. Syftet med
direktivet är att förhindra eller begränsa negativ
inverkan på miljön från förbränning av avfall och
samförbränning av avfall och biobränsle.
Anläggningar som endast behandlar rena träavfall
är dock undantagna från tillämpning av direktivet.
I Sverige kommer det enligt uppgift från
Miljödepartementet att krävas vissa förändringar
i förordningar och föreskrifter för att uppfylla
direktivets krav. I avvaktan på resultatet av det
arbete som således pågår finner utskottet inte
anledning att nu föreslå någon åtgärd med anledning
av motion MJ260 (fp) yrkande 3 om biobränslens
kvalitet.
Utskottet har inhämtat att betänkandet (SOU
2002:9) Skatt på avfall i dag och i framtiden
övervägs inom Regeringskansliet.
Miljöministern anförde den 28 november 2001 i ett
svar på fråga 2001/02:257 om avfallsförbränning att
han ser avfallsförbränning som en metod för
omhändertagande av avfall vid sidan av andra. En
utbyggnad av biologisk behandling och
materialåtervinning är ur ett kretsloppsperspektiv
därför önskvärd och nödvändig. Han var oroad över
att avfallsförbränningen skall komma att ta alltför
stor plats i förhållande till andra
omhändertaganden. Därefter har den biträdande
miljöministern den 30 april 2002 i svar på fråga
2001/02:1096 om skatt på avfallsförbränning anfört
att det för att nå ett ekologiskt hållbart
omhändertagande av avfall, krävs en utveckling och
utbyggnad av ett flertal olika metoder för
omhändertagande. Avfall bör tas om hand på det sätt
som är miljömässigt och samhällsekonomiskt
lämpligast för respektive avfallsslag. Mot bakgrund
av resultaten av utredningarna och
remissinstansernas yttranden planerar regeringen att
presentera en proposition till riksdagen om
kretsloppsfrågor runt årsskiftet. Regeringen kommer
i den propositionen att behandla frågan om
ytterligare styrmedel för att nå upp till de
avfallspolitiska målen.
Frågor rörande hushållsnära insamling behandlas i
betänkandet (SOU 2001:102) Resurs i retur. Utskottet
har inhämtat att ett förslag från EG-kommissionen
rörande revidering av batteridirektivet med bl.a.
mål för insamling av batterier väntas inom kort.
När det gäller insamling av aluminiumburkar m.m.
har producenterna valt att samla in dryckesburkar
genom två olika system (jfr bet. 2000/01:MJU21 s.
12). Det ena systemet är det retursystem som finns
för aluminiumburkar och som omfattas av en
pantavgift. För att burken skall kunna lämnas i
detta system krävs att burken består av aluminium
och att den är hel och ren. För att det dessutom
skall betalas ut en pant för burken krävs att
burken ingår i det svenska pantsystemet, dvs. att
en pant har erlagts för burken samt att streckkoden
kan avläsas. Det andra insamlingssystemet hanteras
av Svenska Metallkretsen AB som samlar in alla
sorters förpackningar av metall i de
insamlingsbehållare som företaget tillhandahåller. I
dessa behållare skall hushållen sortera ut och lämna
sina metallförpackningar, t.ex. dryckesburkar. Bland
dessa ingår sådana dryckesburkar som exempelvis
består av stålplåt, men även andra metallburkar (jfr
bet. 1999/2000:MJU7 s. 16).
De burkar som inte kommer in i pantsystemet samlas
sålunda in av Metallkretsen AB och återvinns. Detta
gäller även de burkar som inte är av svenskt
ursprung. Dryckesförpackningar av aluminium skall
dock enligt lagen (1982:349) om återvinning av
dryckesförpackningar av aluminium ingå i ett
retursystem.
I skrivelsen Nationell strategi för hållbar
utveckling anförs att en proposition med förslag
till en strategi för giftfria och resurssnåla
kretslopp, inklusive avfallshantering,
producentansvar och miljöorienterad produktpolitik,
planeras lämnas till riksdagen under 2002.
Propositionen kommer att behandla ett antal
utredningar och regeringsuppdrag. I december 2001
redovisade Utredningen om översyn av
producentansvaret sitt betänkande Resurs i retur
(SOU 2001:102) för regeringen. Betänkandet
innehåller förslag om förändringar i lagstiftningen
och förslag till fortsatt arbete och visioner om
framtidens varu- och avfallsflöden. I december 2001
redovisade Naturvårdsverket sitt regeringsuppdrag om
ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall.
Rapporten innehåller en uppföljning och utvärdering
av de beslut som regeringen tidigare fattat på
avfallsområdet. Ytterligare ett uppdrag har getts
till Naturvårdsverket om den miljöorienterade
produktpolitiken. I uppdraget ingår att utreda vilka
styrmedel som finns, hur de relaterar till varandra,
vilka överlappningar och brister som finns i
regelverket och om ytterligare initiativ behöver tas
för att främja en miljöanpassad produktutveckling
med minsta möjliga negativa påverkan på hälsa och
miljö under produkternas hela livscykel. Uppdraget
skall redovisas den 31 juli 2002.
Resultatet av det pågående beredningsarbetet bör
inte föregripas av riksdagen. Utskottet avstyrker
därmed motionerna MJ6 (fp) yrkande 3, MJ224 (mp)
yrkandena 1-3, MJ287 (kd, c) yrkande 1, MJ307 (m),
MJ310 (kd) yrkandena 1-3, MJ337 (c) yrkande 33,
MJ359 (s), MJ442 (mp), MJ519 (kd) yrkande 13, MJ521
(fp) yrkandena 16-18.
Utskottet har inhämtat att ett gemensamt
retursystem vid ett fåtal tillfällen har diskuterats
inom EU utan att få stöd. Det framgår emellertid av
direktiv 1994/62/EG om förpackningar och
förpackningsavfall att återanvändning och
retursystem bör främjas av medlemsländerna. Motion
MJ348 (s) bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån
den inte tillgodosetts med det anförda.
I anslutning till motion MJ287 (kd, c) yrkande 3
om forskning inom sophantering och avfallsdeponier
konstaterar utskottet att de forskningsfinansierande
myndigheterna har till uppgift att prioritera och
avgöra vilka forskningssatsningar som skall göras.
Det är främst Forskningsrådet för miljö, areella
näringar och samhällsbyggande (Formas),
Naturvårdsverket och Stiftelsen för miljöstrategisk
forskning (MISTRA) som är de viktigaste
finansiärerna. Utskottet har inhämtat att
Naturvårdsverket den 6 december 2001 anordnade ett
seminarium tillsammans med miljö- och
jordbruksutskottet med politiker och forskare
benämnt Livsstilsfrågor och miljö - två perspektiv,
en samsyn? Avsikten med seminariet var att redovisa
problem och möjligheter för att nå de nationella
miljökvalitetsmålen och minska den negativa
miljöpåverkan av den livsstil som har utvecklats.
Utskottet har också erfarit att
Forskningsprogrammet Vägar till uthållig utveckling
- beteenden, organisationer, strukturer bedrevs
under åren 1996- 2001 och finansierades av
Stiftelsen för miljöstrategisk forskning,
Naturvårdsverket, Avfallsforskningsrådet, Närings-
och teknikutvecklingsverket, Byggforskningsrådet,
Forskningsrådsnämnden, Humanistisk-samhällsveten-
skapliga forskningsrådet,
Kommunikationsforskningsberedningen samt Skogs- och
jordbrukets forskningsråd. Ett övergripande syfte
med programmet har varit att naturvetenskaplig och
teknisk kunskap om miljö- och naturresursfrågor
skulle kopplas samman med befintlig och ny kunskap
om de drivkrafter som styr våra vardagliga beteenden
och handlingar som individer, grupper och i
samhället. Det anförda bör i allt väsentligt
tillgodose syftet med motion MJ287 (kd, c) yrkande
3. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.
Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 21) är strategin för giftfria
och resurssnåla kretslopp en strategi i arbetet med
att nå miljökvalitetsmålen. Regeringen avser att
fortsätta arbetet för giftfria och resurssnåla
kretslopp i enlighet med regeringens skrivelse om en
miljöorienterad produktpolitik (skr. 1999/2000:114,
bet. 2000/01:MJU3, rskr. 2000/01: 52). En rad
åtgärder har vidtagits i Sverige under de senaste
20-30 åren för att åstadkomma ett giftfritt och
resurseffektivt kretslopp. Åtgärderna skulle
emellertid bli effektivare med ett mer samlat
angreppssätt och ett mer strategiskt
livscykeltänkande. Regeringen har därför tagit
initiativ till att utveckla en miljöorienterad
produktpolitik (IPP). Strategin behövs för att öka
resurseffektiviteten och för att minska läckage av
gifter och näringsämnen. IPP handlar om en samlad
strategi för miljöanpassning av produkter och
tjänster i ett livscykelperspektiv.
Utskottet instämmer i vad som anförs i skrivelsen
Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling (s. 40) om att en
övergripande riktlinje för avfallshanteringen skall
vara att minska mängden avfall för slutlig
behandling, att minska avfallets farlighet samt att
behandla avfallet utgående från dess inneboende
egenskaper. Att minska mängderna avfall till
deponering är av avgörande betydelse från såväl
resurs- som miljösynpunkt. Stora delar av
hushållsavfallet, det icke branschspecifika avfallet
samt bygg- och rivningsavfall utgörs av material som
bör kunna utnyttjas på olika sätt i stället för att
deponeras. Det anförda tillgodoser enligt utskottets
mening i allt väsentligt syftet i motion MJ299 (v)
yrkande 1. Utskottet föreslår därmed att motionen
lämnas utan vidare åtgärd i berörd del.
Såvitt gäller de frågor som tas upp i motion MJ326
(c) om lokalisering av omhändertagande av animaliskt
avfall anges i EG-förordning 999/2001 om
fastställande av bestämmelser för förebyggande,
kontroll och utrotning av vissa typer av
transmissibel spongiform encefalopati att SRM
(specificerat riskmaterial) skall avlägsnas från
djurkroppen, infärgas och därefter destrueras
tullständigt. Med destruktion avses bl.a. direkt
förbränning i en förbränningsanläggning utan
föregående bearbetning.
I departementspromemorian (Ds 2001:23) Förbränning
av animaliskt avfall föreslås att animaliskt avfall
skall förbrännas direkt för energiproduktion. En
förbränningsanläggning för animaliskt avfall skulle
i princip kunna integreras med vilken
förbränningsanläggning som helst, men företrädesvis
med en som använder sig av förbränning med
fluidiserad bädd och helst en avfallsanläggning.
Regeringen har i regleringsbrevet för år 2001
anslagit 3 miljoner kronor åt Jordbruksverket för
att stödja och påskynda utvecklingen av lämplig
teknik och utformning av tillhörande anläggningar
för destruktion av animaliskt avfall. Motionen
avstyrks.

Direktivet (1999/31/EG) om deponering av avfall
ställer krav på att varje deponianläggning som är i
drift vid införlivandet skall upprätta en
omställningsplan och där ange de förändringar som
krävs för att leva upp till de nya kraven (jfr
bet. 1999/2000:MJU7). Planen skall godkännas av
tillsynsmyndigheten. Direktivet innebär att krav
kommer att ställas på att deponierna skall vara
försedda med viss tätning och geologisk barriär både
i aktiv och passiv fas. Lakvatten skall samlas upp.
Deponierna skall avslutas och sluttäckas, och det
finns krav på kontroller av deponin viss tid efter
sluttäckning. Direktivet ställer också krav på vilka
avfall som får deponeras m.m.

Genom förordningen (2001:512) om deponering av
avfall införlivades direktiv 1999/31/EG om
deponering av avfall i svensk lagstiftning.
Regleringen innebär att högre krav ställs på bl.a.
rening av lakvatten. Senast den 1 juni 2002 skall
deponiägarna redovisa till länsstyrelsen om de avser
att fortsätta deponera avfall på befintliga deponier
och i sådant fall hur de har tänkt att anpassa
deponin till de nya kraven. Om man inte har för
avsikt att fortsätta att bedriva verksamhet på
deponin krävs en redovisning av hur verksamheten på
deponin kommer att avslutas i enlighet med de nya
kraven.
I anslutning till motion MJ382 (kd, m, fp) om sjön
Molnbyggen och lakvatten har utskottet inhämtat att
Naturvårdsverket under år 1999 arbetade med ett
projekt med anledning av de fiskskador som
observerats i sjön Molnbyggen, Leksand (jfr bet.
1999/2000:MJU7 s. 26). En kartläggning hade visat
att utsläpp av lakvatten skett från en kommunal
deponi. Projektet innebar att det internationella
kunskapsläget om effekter av lakvattenutsläpp från
deponier skall gås igenom. Naturvårdsverket har
redovisat sitt arbete i rapport 5012 Problematiken i
Molnbyggen som dokumenterar en hearing i juni 1999.
Naturvårdsverkets rapport Hur mår fisken i sjön
Molnbyggen? utarbetades för att de preliminära
resultat som redovisades i rapporten skulle kunna
komma till användning vid arbete med likartade
situationer i landet. Motion MJ382 (kd, m, fp)
yrkandena 1 och 2 avstyrks med det anförda.
Naturvårdsverket har i uppdrag att redovisa vilka
konsekvenser som genomförandet av EG-direktivet
1999/31/EG om deponering av avfall i förordningen
(2001:512) om deponering av avfall får i Sverige. I
uppdraget ingår att redogöra för förändringar i
antalet deponier, kostnader för att deponera avfall
samt uppskattade miljöeffekter. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 december 2002.
Enligt förordningen (2001:512) om deponering av
avfall får utsorterat brännbart avfall inte
deponeras. Från och med den 1 januari 2005 får
organiskt avfall inte deponeras. Utskottet instämmer
självfallet i vad som anförs i motion MJ337 (c)
yrkande 23 om att det är angeläget att kommunerna
förbereder deponiförbudet. Enligt 13 § i
förordningen får Naturvårdsverket medge undantag
från deponeringsförbudet för utsorterat brännbart
avfall. Vidare får länsstyrelsen i det enskilda
fallet medge dispens från deponeringsförbud för
sådant avfall. Enligt 10 § Naturvårdsverkets
föreskrifter (NFS 2001:17) om hantering av brännbart
avfall görs en ansökan om dispens av kommunen.
Enligt övergångsbestämmelserna får utsorterat
brännbart avfall som uppkommit i en kommun deponeras
till utgången av år 2002 utan hinder av att dispens
inte har medgetts, om kommunen eller den som
deponerar avfallet senast den 1 januari 2002 har
ansökt om dispens och länsstyrelsen inte beslutar
annat i dispensärendet. Motionen avstyrks härmed.
I anslutning till motion MJ519 (kd) yrkande 7 om
att ideella hjälporganisationer inte skall behöva
betala avgift för sopdeponi erinrar utskottet om att
enligt 15 kap. 8 § miljöbalken skall varje kommun
svara bl.a. för att hushållsavfall från kommunen
återvinns eller bortskaffas. Avfallshanteringen är
sålunda en kommunal angelägenhet, och det är
kommunernas sak att bestämma avgifterna för denna.
Enligt 2 § kommunallagen (1991:900) skall kommuner
behandla sina medlemmar lika, om det inte finns
sakliga skäl för något annat. Vidare anges i 8 kap.
3 b och c §§ att kommunerna får ta ut avgifter för
tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller, men
att avgifterna inte får vara högre än vad som svarar
mot kostnaderna för de tjänster som kommunen
tillhandahåller (självkostnaden). Frågor om ideella
organisationers skatteförhållanden bereds dessutom
inom Finansdepartementet (jfr 2001/02:SkU24).
Utskottet anser i likhet med skatteutskottet att det
därför inte finnas skäl för riksdagen att gå närmare
in på olika förslag om förändringar i detta
sammanhang. Motionen avstyrks.

Enligt 34 § avfallsförordningen (2001:1063) skall
den som avser att transportera farligt avfall anmäla
detta till länsstyrelsen om avfallet uppkommit i
yrkesmässig verksamhet m.m. Bestämmelserna i 27 §
innebär dock att det inte krävs tillstånd för den
som bedriver verksamhet där farligt avfall uppkommer
att själv transportera t.ex. högst två fat (400
liter) oljeavfall och 300 hela lysrör per år. Syftet
med motion MJ203 (m) bör i allt väsentligt vara
tillgodosett härmed. Motionen avstyrks.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden
som det i motion MJ232 (mp) i yrkande 1 om att
uttjänta lädervaror som är garvade med hjälp av den
s.k. krommetoden skall klassas som farligt avfall
(1998/99:MJU6 s. 92, 1999/2000:MJU7). Farligt avfall
klassas enligt direktiv 91/689/EEG om farligt avfall
genom kommittologibeslut efter anmälan från
medlemsstaterna. På svenskt initiativ har omröstning
skett inom den s.k. TAC-kommittén om slam från
produktion av kromgarvat läder har någon av de
farliga egenskaper som krävs enligt direktivet.
Kommittén fann att så inte var fallet. Den svenska
lagstiftningen klassar därefter inte slam från
kromhaltiga garvmedel m.m. som farligt avfall.
Motionen avstyrks.

Som utskottet tidigare har redovisat har regeringen
aviserat en proposition med förslag till en strategi
för giftfria och resurssnåla kretslopp, inklusive
avfallshantering, producentansvar och
miljöorienterad produktpolitik till riksdagen under
år 2002. Regeringen uppdrog i Naturvårdsverkets
regleringsbrev för år 2002 till Naturvårdsverket att
senast den 30 juni 2002 redovisa effekterna av de
ändrade nivåerna för bilskrotningspremier och
bilskrotningsavgifter som trädde i kraft den 1 juli
2001.

Utskottet behandlade i februari och november 2001
liknande motioner om bortforsling av fordon som de
nu aktuella motionerna MJ211 (c) yrkande 1, MJ313
(kd) och MJ386 (s). Utskottet uttalade då att
övergivna fordon vid vägkanter och i naturen utgör
ett allvarligt miljöproblem och att regelsystemet
behöver effektiviseras. Regeringen
(Näringsdepartementet) gav i juli 1999 Vägverket i
uppdrag att göra en samlad översyn av bestämmelserna
om flyttning av fordon. Huvudsyftet med översynen
var enligt regeringens beslut att förenkla,
modernisera och effektivisera regelsystemet.
Resultatet presenterades av Vägverket i rapporten
Flyttning av fordon i juni 2000. I rapporten
föreslås bl.a. ökade möjligheter att under vissa
förutsättningar flytta fordon som mot markägarens
vilja parkerats på dennes mark, utvidgade
möjligheter för kommuner och Vägverkets regioner att
besluta om och verkställa flyttning av fordon samt
att kommunerna skall svara för flyttning av
fordonsvrak. Utskottet har erfarit att rapporten
Flyttning av fordon fortfarande övervägs inom
Näringsdepartementet. Det är angeläget att åtgärder
vidtas för att effektivisera möjligheterna att
forsla bort och skrota övergivna bilar. Utskottet
förutsätter att regeringen handlägger frågan om
bortforsling av fordon utan onödigt dröjsmål och att
flera av de synpunkter som redovisas i motionerna
MJ211 (c) yrkande 1, MJ313 (kd) och MJ386 (s) därvid
kan beaktas. Utskottet anser det lämpligt att
avvakta resultatet av den fortsatta beredningen inom
Regeringskansliet och föreslår att berörda
motionsyrkanden nu lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.
Som anförs i skrivelse Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling (s. 69) beslutade Europaparlamentet och
rådet i september 2000 ett nytt direktiv för
skrotbilar. Direktivet syftar till att få bort
farliga ämnen ur bilar, att öka återvinningen av
bilar samt att ställa högre miljökrav vid
bilskrotning.
Riksdagen behandlade i februari 2000 ändringar i
bilskrotningslagen (1975:343) med anledning av EG-
direktivet om uttjänta fordon. Ändringen innebär
bl.a. att endast en auktoriserad bilskrotare skall
få sköta skrotningen av personbil, buss eller
lastbil med en totalvikt understigande 3 500 kg. I
proposition 2000/01:47 Ändringar i
bilskrotningslagen behandlas frågor om
Bilskrotningsfonden. Bland annat aviserades höjda
bilskrotningspremier samt skärpta miljökrav för
bilskrotningsanläggningar. I maj 2001 beslutade
regeringen om höjda bilskrotningspremier baserade på
bilens ålder. Enligt de nya reglerna i 19 §
bilskrotningsförordningen (1997:348) utgör
skrotningspremien 700 kr om bilen är högst 7 år
gammal när den avregistreras, högst 1 200 kr om
bilen är mer än 7 år men högst 16 år och 1 700 kr om
bilen är mer än 16 år gammal när den avregistreras.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att redovisa
effekterna av dessa ändringar senast den 30 juni
2002. Med det anförda får motionerna MJ211 (c)
yrkande 2, MJ259 (c) och MJ423 (kd) yrkande 8 anses
tillgodosedda.
Gemensamma avgaskrav för nya bensindrivna
arbetsmaskiner samt för fritidsbåtar väntas inom EU.
Beslut rörande direktiv om arbetsmaskiner kan
förväntas under våren 2002 och beslut rörande ett
direktiv om fritidsbåtar kan förväntas under hösten
2002. Regeringen har i proposition 2001/02:177 Sänkt
skatt på alkylatbensin föreslagit sänkt skatt på
alkylatbensin till tvåtaktsmotorer med hänvisning
till att det av miljöskäl är motiverat att öka
användningen av sådan bensin i tvåtaktsmotorer. Med
det anförda avstyrks motionerna MJ423 (kd) yrkande 9
och MJ519 (kd) yrkande 2 om skrotningspremie för
tvåtaktsmotorer.

Naturvärden och biologisk mångfald

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker i avvaktan på resultatet
av en utredning en motion (fp) om ett 16:e
miljökvalitetsmål.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling

I propositionen Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130) har regeringen
föreslagit att ett antal strategier skall vara
vägledande i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen.
En av dessa strategier är strategin för hushållning
med mark, vatten och bebyggd miljö. Den bygger på
tre olika beståndsdelar: ett varsamt brukande av
mark- och vattenområden, skydd av särskilt
värdefulla miljöer och resurser samt miljöanpassad
fysisk planering och byggande. Strategin bidrar
främst till att uppnå de mark- och vattenanknutna
målen och återfinns i sina grunddrag på flera olika
håll i lagstiftningen. Både i miljöbalken och i
planlagstiftningen finns således hänsynskrav.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Naturvården bör ses som en hörnsten i arbetet för
det hållbara samhället. Naturvården har
beröringspunkter med alla tre dimensionerna av
hållbar utveckling, även om fokus ligger på den
ekologiska dimensionen. Bevarande och hållbart
nyttjande av ekosystemen bör ses som ett av flera
grundläggande kriterier på hållbar utveckling. Allt
levande - även människan - bygger sin existens på
denna mångfald och de livsuppehållande system den
vidmakthåller.

I konventionen om biologisk mångfald, artikel 1,
anges övergripande mål för den ekologiskt hållbara
utvecklingen som Sverige och många andra länder
ställt sig bakom, nämligen bevarande av biologisk
mångfald, hållbart nyttjande av mångfaldens
beståndsdelar samt rättvis fördelning av den nytta
som kan utvinnas ur genetiska resurser. Bevarande
och hållbart nyttjande skall tillsammans garantera
att den biologiska mångfalden långsiktigt
upprätthålls. Rättvis fördelning hanteras inom ramen
för det globala arbetet för hållbar utveckling.

Motionen

Enligt motion MJ6 (fp) bör Biologiskt mångfald bli
ett 16:e miljömål (yrkande 1). Att bevara orörd
natur, ostörda rekreationsområden och biologisk
mångfald är viktiga mål för liberal miljö- och
naturresurspolitik.

Utskottets ställningstagande

Det framgår av skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 23) att regeringen avser att
återkomma till riksdagen senast 2005 med förslag på
ett 16:e miljökvalitetsmål för biologisk mångfald.
Regeringen har därefter genom beslut den 21 februari
2002 uppdragit åt Naturvårdsverket att, efter samråd
med Centrum för biologisk mångfald och övriga
berörda myndigheter, ta fram ett förslag till ett
16:e miljökvalitetsmål samt preciserade delmål.
Förslaget skall komplettera dagens miljökvalitetsmål
och bidra till en tydligare målstruktur för att på
så sätt stärka arbetet med bevarande av biologisk
mångfald. Förslagen skall förankras i en bred
process liknande den för övriga miljökvalitetsmål.
Motion MJ6 yrkande 1 bör i avvaktan på resultatet av
utredningen lämnas utan vidare åtgärd.

Havet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om bl.a.
Östersjön (fp), västerhavet (kd), stöd till
andra Östersjöländer (mp), fredning av
Skagerrak och Kattegatt (mp),
Helsingforskommissionens mål (kd) och avgift
på utsläpp av förorenat vatten (fp) m.m. med
hänvisning till att utskottet står bakom den
av regeringen förda politiken.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling

Under året har Europeiska unionen lagt fram en
grönbok om behovet av en reform av den gemensamma
fiskeripolitiken. Syftet är att väcka en debatt om
utformningen av den nya fiskeripolitiken, som skall
träda i kraft 2003. Kommissionen pekar på behovet av
en genomgripande förändring eftersom flertalet
fiskbestånd är överexploaterade samtidigt som havens
ekosystem påverkas av miljöförändringar, i många
fall i den utsträckning att de inte fungerar.
Kommissionen lyfter även fram problem som en alltför
stor fartygsflotta samt sysselsättningen inom
sektorn. I grönboken pekas på behovet av nya
långsiktiga mål samt ges förslag på nya
prioriteringar för den framtida fiskeripolitiken,
rörande förvaltningspolitik, ekonomiska och sociala
aspekter samt externa fiskerelationer.

En nationell strategi för hållbar utveckling

Genom utsläpp av närsalter och miljögifter,
omfattande valjakt och ett under efterkrigstiden
intensivt fiske har havens ekosystem utarmats. I dag
torde ett flertal kustnära marina ekosystem vara
kraftigt förändrade. Problemen i Östersjön och
Nordsjön utgör tydliga exempel på detta.

Det största hotet mot de marina ekosystemen är,
förutom fisket, de utsläpp som påverkar havet.
Effekterna härav skadar inte bara den biologiska
mångfalden utan utgör också ett hot mot
resursutnyttjandet. Det är därför viktigt att de
totala utsläppen av gifter i miljön minskar, att nya
giftiga ämnen inte produceras och att halterna i
havsekosystemen kontinuerligt minskar. Oljeutsläppen
inom svenskt ansvarsområde har minskat men
mörkertalet bedöms vara stort.

Motionerna

I motion MJ6 (fp) anförs i fråga om ökade insatser
för att förbättra miljösitua- tionen i och kring
Östersjön att om vi skall kunna rädda Östersjön
måste jordbruket minska sina utsläpp. Stödsystemet
för jordbruket måste ändras (yrkande 5). Vidare
anförs i fråga om miljölots på fartyg som trafikerar
Östersjön att införandet av miljölots är en del i
arbetet att minska utsläppen av olja och miljögifter
(yrkande 6).

Enligt motion MJ373 (kd) bör ett handlingsprogram
för västerhavets miljö upprättas. Om man inför
begränsningar i fisket utan att samtidigt stävja
utsläppen kan man med rätta beskyllas för att inte
gå till botten med problemet.
I motion MJ466 (mp) anförs att stöd bör lämnas
till åtgärder i andra Östersjöländer (yrkande 9).
Enligt motion MJ467 (mp) bör en nordisk
överenskommelse träffas om "fredning" av Skagerrak
och Kattegatt vad gäller borrningar efter gas och
olja. Det har sedan 1994 varit aktuellt med
provborrningar i de två kusthaven. Dessa hav måste
fredas mot varje form av borrning efter olja och gas
(yrkande 5).
I motion MJ476 (kd) anförs att högre takt bör
hållas när det gäller införlivandet av
Helsingforskommissionens uppställda mål. Enligt de
uppställda målen skulle en 50-procentig reduktion av
utsläppen ha nåtts 1998, men inte heller detta mål
har infriats (yrkande 1). Vidare anförs i fråga om
stöd för rysk implementering av
Helsingforskommissionens uppställda mål att totalt
har 2 200 punktkällor till utsläpp identifierats. De
värsta, s.k. hot spots, har successivt minskats.
Dock återstår de hot spots som Ryssland inte
åtgärdat, framför allt i storstadsområdena vid
Kaliningrad och S:t Petersburg, där ytterligare
stödåtgärder kommer att vara nödvändiga (yrkande 2).
Om åtgärder mot utsläpp och miljögifter i vatten
anförs i motion MJ519 (kd ) att de flesta kemiska
substanser som används i dag återfinns i våra
vatten. För att komma till rätta med problemen med
förorenade vatten måste kraftfulla åtgärder vidtas
för att minska utsläpp av olja och miljögifter
(yrkande 9).
Enligt motion MJ521 (fp) bör en avgift införas på
utsläpp av förorenat vatten från alla källor av
betydelse. På så sätt skulle färskvattenanvändningen
minska, ett mer resurshushållande avloppssystem
skapas och näringsämnena i avloppet skulle
missgynnas (yrkande 7). Vidare anförs att åtgärder
bör vidtas mot utsläpp och miljögifter i vatten.
Övergödning är ett tilltagande problem och
koncentrationen av olika kemikalier och miljögifter
ökar i fisk (yrkande 9).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen Nationell strategi för en hållbar
utveckling anförs (s. 24 f.) att övergödningen,
orsakad främst av otillräckligt renat avloppsvatten,
näringsläckage från jord- och skogsbruket och från
näringsämnen lagrade i bottensediment, utgör
fortfarande ett allvarligt problem för många
kusthav. Östersjöstrategin för
mottagningsanordningar för avfall från fartyg och
tillhörande frågor, som arbetats fram inom ramen för
Helsingforskommissionen (HELCOM) och trädde i kraft
den 1 januari 2001, stipulerar en skyldighet för
samtliga fartyg att lämna allt avfall i hamn utan
särskild avgift (prop. 1999/2000:133, 2000/01:TU5,
rskr. 2000/01:15). I skrivelsen anförs vidare
(s. 76) att den gemensamma jordbruks- och
livsmedelspolitiken bör förändras i syfte att stödja
en utveckling mot mer resursbevarande,
miljöanpassade och etiskt godtagbara
produktionsformer.

I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling anförs
vidare (s. 50, 60) att en Agenda 21 för
Östersjöområdet, kallad Baltic 21, år 1998 antogs
inom det s.k. Östersjörådet. Denna inkluderar mål
och scenarier för hållbar utveckling i ett 30-årigt
perspektiv inom regionen och ett handlingsprogram
med tidsplaner, aktörer och finansiering. Baltic 21
fokuserade ursprungligen på sex sektorer (jordbruk,
energi, fiske, skog, turism och transporter) vars
utveckling bedömdes vara av särskilt stor betydelse
för att uppnå ett hållbart Östersjöområde. Mot
bakgrund av de nu redovisade projekten och pågående
arbeten är utskottet inte berett att föreslå något
uttalande från riksdagens sida med anledning av
motion MJ6 (fp) yrkande 5. Motionen avstyrks i
berörd del.
I anslutning till motion MJ6 (fp) yrkande 6 om
miljölotsar på fartyg i Östersjön vill utskottet
erinra som sitt tidigare uttalande (2001/02:MJU3 s.
75) att frågor om lotstvång har behandlats bl.a. av
trafikutskottet i betänkande 2000/01:TU1. Där
framhålls att fartyg på Östersjön väsentligen går på
internationellt vatten, där Östersjöstaterna inte
har någon jurisdiktion. Folkrättsliga principer
hindrar dem alltså från att föreskriva sådant
lotstvång. Frågan om lotsning på frivillig väg i
Östersjön behandlas emellertid bl.a. inom ramen för
samarbetet mellan Östersjöstaterna inom
Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöns
marina miljö. Det kan tilläggas att globalt gällande
utrustningskrav på s.k. transpondrar trädde i kraft
den 1 juli 2001, vilket avsevärt kommer att
förbättra möjligheterna att identifiera och följa
fartyg. Motionsyrkandet avstyrks.
Beträffande det krav som framförs i motion MJ373
(kd) om ett handlingsprogram för västerhavets miljö
erinrar utskottet om (Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling s. 59) att Oslo-Pariskonventionen (OSPAR)
till skydd för den marina miljön i Nordostatlanten
antogs 1992 och trädde i kraft 1998. OSPAR-
konventionen har undertecknats av Belgien, Norge,
Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige,
Tyskland och EG. Nordsjökonferenserna har sedan år
1984 framgångsrikt samarbetat för att förbättra
Nordsjöns marina miljö. Länderna förbinder sig att
verka för vissa gemensamma mål både nationellt och
internationellt genom utarbetandet av deklarationer.
I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (s.
59) anges att Sverige har aviserat att man är mycket
angelägen om att driva Nordsjökonferensprocessen
framåt och därmed är beredd att överta ansvaret för
förberedelserna av nästa ministerkonferens och även
sekretariatsfunktionen.
Miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust
och skärgård innebär (jfr prop. 2000/02:130, bet.
2001/02:MJU3 s. 71 f.) att västerhavet och Östersjön
skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga
och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust
och skärgård skall ha en hög halt av biologisk
mångfald, upplevelsevärden samt natur- och
kulturvärden. Näringar, rekreation och annat
nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas
så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt
värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och
andra störningar. Inriktningen är att
miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
Enligt delmål 5 under miljökvalitetsmålet Hav i
balans samt levande kust och skärgård skall uttaget
av fisk, inklusive bifångster av ungfiske, senast år
2008 vara högst motsvarande återväxten, så att
fiskbestånden kan fortleva och, om så är nödvändigt,
återhämta sig. Delmål 7 innebär att utsläppen av
olja och kemikalier från fartyg genom skärpt
lagstiftning och ökad övervakning skall minimeras
och vara försumbara senast år 2010. Utskottet
förutsätter att de angivna delmålen följs upp på det
sätt som regeringen har redovisat. Motion MJ373 (kd)
bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte
tillgodosetts med det anförda.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som
framförs i motion MJ519 (kd) yrkande 9 om att
kraftfulla åtgärder krävs mot förorenande utsläpp i
vatten. Som framhålls i skrivelsen Nationell
strategi för hållbar utveckling (s. 24) har havens
ekosystem utarmats genom utsläpp av närsalter och
miljögifter, omfattande valjakt och ett under
efterkrigstiden intensivt fiske. I dag torde ett
flertal kustnära marina ekosystem vara kraftigt
förändrade. Problemen i Östersjön och Nordsjön utgör
tydliga exempel på detta. Det största hotet mot de
marina ekosystemen är, förutom fisket, de utsläpp
som påverkar havet. Effekterna härav skadar inte
bara den biologiska mångfalden utan utgör också ett
hot mot resursutnyttjandet. Det är därför viktigt
att de totala utsläppen av gifter i miljön minskar,
att nya giftiga ämnen inte produceras och att
halterna i havsekosystemen kontinuerligt minskar.
Oljeutsläppen inom svenskt ansvarsområde har minskat
men mörkertalet bedöms vara stort.

Som regeringen vidare anför i skrivelsen innebär
miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust
och skärgård att västerhavet och Östersjön skall ha
en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och att
den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och
skärgård skall ha en rik biologisk mångfald, höga
upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.
Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav,
kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar
utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden
skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Med
det anförda föreslår utskottet att motion MJ519 (kd)
yrkande 9 lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller danska och norska provborrningar
efter olja i Skagerrak och Kattegatt hänvisar
utskottet till sina uttalanden i betänkandena
2000/01: MJU3 s. 46 och 1998/99:MJU6 s. 48 samt till
miljöministerns frågesvar senast den 10 november
1999 (svar på fråga 1999/2000:159 om Skagerrak).
Utskottet utgår liksom tidigare från att regeringen
noga följer dessa frågor och även i fortsättningen
aktivt verkar för att skydda den marina miljön.
Motion MJ467 (mp) yrkande 5 avstyrks.
Med anledning av motion MJ476 (kd) om
Helsingforskommissionens mål vill utskottet erinra
om att arbetet inom Helsingforskommissionen för att
skydda Östersjöns marina miljö har pågått i 30 år.
Av 132 utpekade s.k. hot spots i Östersjön har 26
åtgärdats, och det är i synnerhet förbättringen av
den kommunala och industriella avloppsreningen som
har bidragit till att vattenkvaliteten i kustzonerna
har förbättrats avsevärt.
Utskottet anförde vid behandlingen av regeringens
förslag till delmål (bet. 2001/02:MJU3 s. 75) att
Sverige verkar även internationellt för bevarandet
av den marina miljön i västerhavet inom
Oslo-Pariskonventionen och i Östersjön genom
Helsingforskommissionen. Genomförandet av HELCOM:s
Östersjöstrategi för att komma till rätta med
utsläpp av avfall från fartyg har lett till att ett
harmoniserat regelsystem har etablerats för hela
Östersjöregionen. Östersjöstrategin utgjorde också
modell för utarbetandet av ett EG-direktiv som
ytterligare harmoniserar regelverket i Europa. Även
arbetet inom Internationella sjöfartsorganisationen
(IMO) är av stor vikt för måluppfyllelsen.
Vidare har riksdagen behandlat en proposition om
genomförande av Östersjöstrategin (bet.
2000/01:TU5). Beslutet innebär bl.a. (jfr bet.
2000/01:MJU3 s. 46) lagändringar som gör det möjligt
att genomföra Östersjöstrategin för
mottagningsanordningar för fartygsgenererat avfall
och tillhörande frågor, som arbetats fram inom ramen
för Helsingforskommissionen. Syftet med strategin är
att skydda miljön i Östersjöområdet från skadlig
påverkan från fartyg. Detta skall åstadkommas genom
ett antal åtgärder såsom t.ex. obligatorisk
avfallslämning från fartyg till
mottagningsanordningar i land och ett enhetligt
avgiftssystem för mottagningen av avfall. I
proposition 2001/02:181 Mottagning av avfall i
hamnar har regeringen föreslagit kompletterande
lagändringar för att genomföra det s.k.
mottagningsdirektivet (2000/59/EG). Riksdagen kommer
under hösten 2002 att ta ställning till detta
förslag.
Utskottet har inhämtat från Miljödepartementet att
arbetet inom ramen för HELCOM fortgår för att
åtgärda de ryska "hot spots" som kvarstår. Alla
HELCOM:s parter utom Ryssland kommer inom en
relativt snar framtid att vara EU-medlemmar och
måste därför uppfylla EU:s miljölagstiftning. En
arbetsgrupp har upprättats för att se över HELCOM
Programme Implementation Task Force och dess
framtida roll när införlivandet i framtiden kommer
att kontrolleras av EU. Vid en utfasning av det nyss
nämnda programmet aktualiseras således
"Rysslandfrågan" och samma arbetsgrupp kommer även
att behöva identifiera vilka lösningar som finns att
tillgå vad gäller den bristfälliga ryska
implementeringen av HELCOM:s mål och
rekommendationer. Dessutom arbetar Council of Baltic
Sea States inom ramen för den nordliga dimensionen
med att ta fram en rad prioriterade projekt som
skall ingå i handlingsplanen för den nordliga
dimensionen - häribland kan nämnas
avloppsreningsprojekt i Kaliningrad och S:t
Petersburg. Utskottet konstaterar att flera
aktiviteter pågår för att uppfylla
Helsingforskommissionens uppställda mål. Syftet med
motion MJ476 (kd) yrkandena 1 och 2 kan i allt
väsentligt anses tillgodosett utan något riksdagens
uttalande i frågan.
Genom beslut den 11 oktober 2001 beslutade
regeringen att tillkalla en särskild utredare (dir.
2001:78) för att lämna förslag till ett
administrativt system för förvaltning av
avrinningsdistrikt. Utredaren skall även lämna ett
förslag till en sådan myndighetsorganisation.
Utredaren skall även utreda förutsättningarna för
att införa avgifter som ett incitament för minskade
utsläpp och, om det bedöms lämpligt, lämna förslag
till avgiftssystem. Uppdraget skall redovisas senast
den 30 november 2002. I avvaktan på resultatet av
utredningen föreslår utskottet att motion MJ521 (fp)
yrkande 7 avstyrks.

Befolkning och folkhälsa

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (v) om en
rättvis global livsmedelsförsörjning och om
åtgärder för att förbättra folkhälsan med
hänvisning till att yrkandena blivit
tillgodosedda genom de åtgärder som
redovisats i skrivelserna.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling

Ett viktigt mål- och uppföljningsområde för den
samlade folkhälsopolitiken som har anknytning till
en ekologiskt hållbar utveckling är bl.a. sunda
inne- och utemiljöer, tillgängliga grönområden för
rekreation, säkra miljöer och produkter.

Utvecklingen på det jordbruks- och
livsmedelspolitiska området har de senaste åren
inneburit ett ökat fokus på hela livsmedelskedjan,
miljön, landsbygdens utveckling och djurens välfärd.
Behovet av att förändra den gemensamma
jordbrukspolitiken har blivit uppenbar.
Dioxinskandalen, galna ko-sjukan, mul- och
klövsjukan och hanteringen av våra djur, t.ex. i
samband med transporter, är exempel på detta. Genom
höga prisstöd har intensiteten i
jordbruksproduktionen drivits upp, vilket har skapat
ett jordbruk där miljön och djuromsorgen riskerar
att bli lidande.

Nationell strategi för hållbar utveckling

De demografiska förändringar vi har att vänta inom
de närmaste decennierna kommer att ställa den
svenska ekonomin - och därmed välfärden - inför
flera stora utmaningar: ett minskande
arbetskraftsutbud, en åldrande befolknings
tilltagande behov av vård och omsorg och en ökad
belastning på den offentliga finansieringen av
välfärden.

Det finns direkta och indirekta samband mellan
befolkningsutvecklingen och hälsotillståndet. De
äldre blir allt friskare. Samtidigt ökar ohälsan i
vissa grupper, främst bland arbetslösa och socialt
utsatta. Även den arbetsrelaterade ohälsan ökar. Den
utmaning som den demografiska utvecklingen ställer
oss inför kan bara mötas med flera i arbete.
Utvecklingen mot ökad ohälsa måste därför brytas.
Att få vara frisk är dessutom en önskan som alla bär
på oberoende av ålder, kön eller klasstillhörighet
och oberoende av om man har ett arbete eller inte.
Hälsotillståndet - och välbefinnandet - påverkas på
många sätt av den mat vi äter. Politiken på detta
område måste därför utgå från konsumenternas behov
av sunda och säkra livsmedel av god kvalitet.
Folkhälsofrågorna anknyter till samtliga tre
dimensioner av hållbar utveckling. Det hittills mest
uppmärksammade sambandet är mellan miljö och
hälsoskydd. Successivt har fokus alltmer kommit att
riktas mot ekonomisk och social trygghet samt
livsstilsfrågor. Folkhälsa berör praktiskt taget
alla politikområden.
Konsumenterna ställer krav på säkra livsmedel.
Helhetssynen på livsmedelskedjan - från jord till
bord - är en förutsättning för att säkerställa
tillgången på säkra livsmedel.

Motionen

I motion MJ39 (v) påpekas vikten av att utjämna de
ekonomiska skillnaderna i samhället och motverka
segregation för att förbättra folkhälsan (yrkande
3). Vidare anförs att vi bör förändra vår
livsmedelskonsumtion och produktion för att bidra
till en rättvis global livsmedelsförsörjning
(yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anfört innebär den nya inriktningen
av folkhälsoarbetet att insatser för att skapa en
god hälsa på lika villkor bör integreras i andra
politikområden. Viktiga åtgärder för att förbättra
folkhälsan görs även inom framför allt
välfärdspolitiken, miljöpolitiken och
arbetslivspolitiken.

Utskottet delar regeringens uppfattning att
målsättningen för det samlade folkhälsoarbetet skall
vara att ge samhälleliga förutsättningar för en
hälsa på lika villkor för hela befolkningen. En
strävan är att skapa jämvikt mellan tillväxt,
sysselsättning, trygghet, god miljö och en god hälsa
på lika villkor. För att nå det övergripande målet
bör befolkningen således ges förutsättningar för
ekonomisk och social trygghet, delaktighet och
inflytande i samhället, trygga och goda
uppväxtvillkor, hälsa i arbetslivet, sunda miljöer
och säkra produkter, en hälsofrämjande hälso- och
sjukvård, ökad fysisk aktivitet, goda matvanor och
säkra livsmedel. En proposition med folkhälsomål
kommer att föreläggas riksdagen hösten 2002. Motion
MJ39 (v) yrkande 3 bör med det anförda och i
avvaktan på förslagen i regeringens proposition
lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet instämmer i att, som anförs i skrivelsen
Nationell strategi för hållbar utveckling (s. 31),
hälsotillståndet - och välbefinnandet - påverkas på
många sätt av den mat vi äter. Politiken på detta
område måste därför utgå från konsumenternas behov
av sunda och säkra livsmedel av god kvalitet.
Utskottet har heller ingen annan uppfattning än
den som framförs i motion MJ39 (v) yrkande 7 om att
vi bör bidra till en rättvis global
livsmedelsförsörjning. Säkra livsmedel är som
regeringen anfört högt prioriterade frågor för
Sverige och EU. Konsumenterna måste kunna ha
förtroende för de varor som erbjuds och kunna lita
på att de produkter de köper är säkra. Inom EU och i
internationella sammanhang förespråkar Sverige ett
förebyggande arbete och strategier för en god
djurmiljö, god djurhälsa, gott djurskydd,
uppfödningssystem som hindrar smittspridning och bra
djurtransporter. Syftet är att främja säkra
uppfödningssystem, livsmedel och en god folkhälsa.
Motionen bör med det anförda lämnas utan vidare
åtgärd i berörd del.

Social sammanhållning, välfärd och
trygghet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (c) om ett
tydligare barnperspektiv i miljöarbetet och
hänvisar till det arbete som pågår inom
området.

Skrivelserna

Nationell strategi för hållbar utveckling

Social sammanhållning och delaktighet är en
grundförutsättning för hållbar utveckling. En
rättvis fördelning av resurser och möjligheter
bidrar i sin tur till en social sammanhållning.
Välfärdstjänster skall vara av hög kvalitet och
likvärdig i hela landet. Välfärdspolitikens
huvuduppgift är att ge människor trygghet och
möjligheter till utveckling.

Jämsides med förändringar i
befolkningssammansättningen har nya komplexa
samhällsfrågor vuxit fram. Det finns stora
skillnader i makt och levnadsvillkor mellan
människor som bor i Sverige. Främst beror dessa
skillnader på klasstillhörighet och kön, men många
invandrade personer diskrimineras också på grund av
sin etniska bakgrund. Att minska dessa klyftor
mellan invandrare och svenskar och åstadkomma en
ökad integration är nödvändigt för att garantera en
social sammanhållning och hållbar utveckling.
Utvecklingen inom det integrationspolitiska
området är långt ifrån tillfredsställande i
förhållande till de mål som riksdagen beslutat.
Segregationen i det svenska samhället är fortfarande
stor. Många människor med utländsk bakgrund upplever
det svenska samhället som diskriminerande och
ställer krav på att större insatser görs för att
alla skall behandlas lika oavsett kön, klass och
etnisk bakgrund. Flertalet av de insatser som
regeringen beslutar om ger effekter först på lång
sikt.

Motionen

I motion MJ337 (c) om ett tydligare barnperspektiv i
miljöarbetet anförs att strategin bör vara att få in
ett barnfokus i miljöarbetet på alla nivåer, t.ex. i
arbetet med Agenda 21 i kommunerna (yrkande 8).

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 44) är målen för
barnpolitiken att barn och ungdomar skall växa upp
under goda och trygga förhållanden och att insatser
för att sätta barnets bästa i centrum skall
genomsyra alla delar av regeringens politik och all
verksamhet i samhället som rör barn. Inom varje
politikområde skall FN:s barnkonvention, dess
grundläggande principer och dess intentioner
beaktas. Riksdagen beslutade i december 1999 om en
nationell ungdomspolitik som bygger på tre
övergripande mål. Målen ingår i en målstruktur som
dessutom består av delmål som beslutas av
regeringen. De övergripande målen för
ungdomspolitiken är att ungdomar skall ha goda
förutsättningar att leva ett självständigt liv, att
ungdomar skall ha verklig möjlighet till inflytande
och delaktighet och att ungdomars engagemang,
skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas
till vara som en resurs.

Utskottet redovisade i mars 2002 (bet.
2001/02:MJU8) att regeringen kommer att verka för
att ett EU-gemensamt system tas fram för utformning
av hälso- och miljöinformation för varor som inte är
kemiska produkter. Regeringen avser att låta utreda
de närmare detaljerna kring hur ett system för
miljö- och hälsoinformation för varor bör utformas.
Denna utredning kommer därefter att ligga till
grund för Sveriges arbete med att vara
pådrivande i dessa frågor inom EU. I väntan på att
ett system införs bör företagen på frivillig väg
lämna hälso- och miljöinformation. Utskottet utgår
från att när det gäller produkter för barn
kommer detta arbete att innebära att företagen
kan ange att de klassade ämnena förekommer i halter
som bedöms vara oskadliga för barns hälsa. Det
anförda innebär att syftet med motion MJ337 (c)
yrkande 8 i allt väsentligt kommer att bli
tillgodosett utan något särskilt riksdagens
uttalande i frågan. Motionen avstyrks i berörd del.

Sysselsättning och lärande i ett
kunskapssamhälle

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (v) om hållbar
sysselsättning med hänvisning till att
utskottet står bakom den av regeringen förda
politiken. En motion (s) om en bättre
utomhusmiljö avstyrks med hänvisning till
pågående arbete på området.

Skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling

Prognoser pekar på att befolkningen i arbetsför
ålder kommer att börja minska från år 2008 och
framöver. Andelen ungdomar och äldre i arbetsför
ålder beräknas öka. Eftersom deltagandet i
arbetslivet och sysselsättningsgraden i dessa
grupper är betydligt lägre än genomsnittet kommer
detta att påverka arbetskraftsutbudet negativt. Ju
färre personer som ingår i arbetskraften, desto
mindre blir skattebasen för finansiering av de
sociala trygghetssystemen. Det är därför viktigt att
med olika medel verka för att en hög
sysselsättningsnivå upprätthålls.

Målen för sysselsättningspolitiken är att
sysselsättningsgraden bör öka så att målet om full
sysselsättning kan nås och att 80 % av befolkningen
mellan 20 och 64 år skall vara i reguljär
sysselsättning år 2004.
Utbildning inom ramen för ett livslångt lärande är
ett viktigt verktyg för att uppnå hållbar utveckling
och för att integrera hållbarhetsaspekter i alla
samhällssektorer.

Motionerna

I motion MJ39 (v) påpekas vikten av hållbar
sysselsättning. Det är positivt att kunna ge fler
äldre möjlighet att stanna kvar längre i arbetslivet
om de vill och kan, men i dag är det många som inte
orkar och kan stanna kvar i arbete ens fram till den
vanliga pensionsåldern. Det bör vara ett första steg
att skapa en arbetsmiljö som ger möjlighet att
stanna kvar i arbete (yrkande 4).

Enligt MJ285 (s) bör åtgärder vidtas för att genom
informations- och opinionsbildningsinsatser verka
för en bättre utomhusmiljö. I det vardagsnära
miljöarbetet är det viktigt att hålla utomhusmiljön
ren från nedskräpning. En förflackning har skett
under de senaste tio åren (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 17) är ett hållbart samhälle
ett samhälle där ekonomisk tillväxt, full
sysselsättning, social trygghet och sammanhållning
inte sker till priset av en miljöpåverkan som så
småningom slår tillbaka mot tillväxtens möjligheter.
I det hållbara samhället skall hög tillväxt och
social rättvisa förenas med ren och människovärdig
miljö. Det handlar om att skapa ett samhälle som
tillfredsställer dagens behov utan att äventyra
kommande generationers möjligheter att
tillfredsställa sina behov. Framtidens samhälle
skall formas inom ramen för vad naturen, miljön och
människors hälsa tål.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som
framförs i motion MJ39 (v) yrkande 4 om att vi bör
ha en arbetsmiljö som ger fler äldre möjlighet att
stanna kvar länge i arbetslivet. Möjligheterna för
alla individer att fullt ut delta på arbetsmarknaden
bör, som regeringen framhåller i skrivelsen,
stärkas. I många länder är den kvinnliga delen av
befolkningen en möjlig arbetskraftsreserv. Sverige
har dock redan en hög sysselsättningsgrad bland
kvinnor och arbetskraftspotentialen finns främst
bland utrikesfödda, funktionshindrade, äldre och
yngre.
Vid Europeiska rådets möte i Stockholm i mars 2001
enades man om att lägga frågan om den demografiska
utmaningen till den s.k. Lissabonprocessen. Som en
följd av detta beslutades att målet för
sysselsättningsgraden i åldersgruppen 55-64 år är
minst 50 % år 2010 samt att begreppet kvalitet i
arbetet skall integreras i EU:s
sysselsättningsstrategi. Motion MJ39 (v) yrkande 4
bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte
tillgodosetts med det anförda.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion
MJ285 (s) yrkande 1 om betydelsen av en bra
utomhusmiljö. Som framhålls i skrivelsen är
utbildning inom ramen för ett livslångt lärande ett
viktigt verktyg för att uppnå hållbar utveckling och
för att integrera hållbarhetsaspekter i alla
samhällssektorer. Enbart information är inte ett
tillräckligt instrument. En djup kunskap är
nödvändig även för att kunna tillgodogöra sig
information och för att kunna göra val som konsument
och samhällsmedborgare. En ekonomiskt, socialt och
miljömässigt hållbar utveckling fordrar att alla
människor har kunskap i meningen fakta, färdighet
och förståelse samt har vilja och förmåga att gör
aktiva hållbara val. Denna förmåga måste vara en
naturlig del i människors vardag.
Stiftelsen Håll Sverige Rent har redovisat en
Sifoundersökning som visar att alltfler människor
anser att nedskräpningen i Sverige ökar. Stiftelsen
har i kampanjen Ett skräp om dagen som mål att skapa
ett skräpfritt Sverige. Kampanjen går ut på att få
så många som möjligt att ansluta sig. Genom en enkel
symbolhandling - att plocka upp ett skräp - skall
människor i omgivningen påverkas att inte kasta
skräp på marken. Som medlem plockar man ett skräp
varje dag och värvar minst en medlem under
kampanjåret. Kampanjen startade den 5 juni 2001 och
pågår i en första etapp i ett år och avslutas den 5
juni 2002. Med det anförda föreslår utskottet att
motion MJ285 (s) yrkande 1 lämnas utan vidare
åtgärd.

Hållbar ekonomisk tillväxt och
konkurrenskraft

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden
om grön skatteväxling (fp), miljöcertifiering
och miljöexport (c), ekologisk skuld och
rättvist miljöutrymme (v), gröna nyckeltal
(mp), affärsdriven miljöutveckling och
miljövänlig teknik (m), den enskilda
människans ansvar (m), funktionstänkande och
faktortänkande (c) samt miljöexport (c).
Utskottet hänvisar i huvudsak till att syftet
med motionsyrkandena helt eller delvis kan
anses tillgodosett.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling

Sedan början av 1990-talet har efterfrågan på
produktionsprocesser, produkter och tjänster som tar
hänsyn till miljön ökat. Konsumenter ställer krav på
företag och företag ställer krav på leverantörer.
Miljö och hållbar utveckling som drivkraft för
näringslivet ökar genom att marknaden i högre grad
efterfrågar hög miljöprestanda.

Sedan början av 1990-talet har efterfrågan på
produktionsprocesser, produkter och tjänster som tar
hänsyn till miljön ökat. Konsumenter ställer krav på
företag och företag ställer krav på leverantörer.
Miljö och hållbar utveckling som drivkraft för
näringslivet ökar genom att marknaden i högre grad
efterfrågar hög miljöprestanda. Därför behövs
ramförutsättningar som underlättar för marknaden att
ställa miljökrav och för ny miljöteknik att
utvecklas.
Konsumenterna och miljön är ett brett område som i
stor utsträckning berör vår konsumtion och vår
livsstil. Fler konsumenter måste bli medvetna om
sambandet mellan sin egen konsumtion och den
miljöbelastning den bidrar till. Men det måste vara
enkelt att vara en aktiv miljökonsument. Information
om den miljöpåverkan som olika varor har måste vara
lätt att förstå, liksom information om hur man på
bästa sätt återanvänder och återvinner olika
produkter och var det kan ske. Ett effektivt
hjälpmedel för att fler konsumenter blir bättre
informerade är de olika miljömärkningssystem som
finns, såsom den nordiska Svanen, Bra Miljöval och
EU:s Blomma. Det uppdrag som regeringen gav
Konsumentverket år 1999, att utveckla en databas med
hushållsrelaterad miljöinformation, har resulterat i
ett nytt hjälpmedel för konsumenterna inför köp. I
databasen, Köpguiden, finns fakta och råd som kan
vara till hjälp för konsumenten vid köp av varor som
påverkar miljön.

En nationell strategi för hållbar utveckling

Sverige skall ha ett konkurrenskraftigt näringsliv
som tillvaratar de affärsmöjligheter som finns för
hållbart företagande. Politiken skall främja
företagande och stimulera nyetableringar. Tillväxten
skall vara hållbar. Numera eftersträvas ett globalt
perspektiv och ett miljöperspektiv som omfattar
varors och tjänsters effekter under hela livscykeln
- från råvaruutvinning till varans utrangering.

Miljötekniksektorn kännetecknas av allt från
renodlad miljöteknik, dvs. teknik och kunnande för
rening av emissioner i luft och vatten samt
avfallshantering, till miljöanpassade produkter och
processer från i stort sett alla branscher. Denna
marknad bedöms ha en stor tillväxtpotential. Genom
samarbete med andra, inte minst i u-länder, kan
svenska företag dels bidra till att tekniska
lösningar som ökar produktionens hållbarhet
introduceras i dessa länder, dels främja en export
av ekologiskt riktiga produkter till EU. Inom
näringspolitiken är det viktigt att genomföra
insatser som stärker de mindre företagens position
på marknaden för miljöteknik.
De övergripande målen inom konsumentpolitiken är
att utveckla konsumtions- och produktionsmönster som
minskar påfrestningarna på miljön och som bidrar
till en långsiktigt hållbar utveckling, stärka
konsumenternas ställning och inflytande på
marknaden, ge dem goda möjligheter att utnyttja sina
resurser - ekonomiska och andra - effektivt, skydda
konsumenternas hälsa och säkerhet samt att ge
konsumenterna tillgång till god vägledning,
information och utbildning.
Konsumentverket skall se till att varor är
funktionella, säkra och uppfyller höga krav på
miljöanpassning och är försedda med korrekt och
relevant information. Konsumentverket skall även
arbeta för att öka konsumenternas kunskaper om hur
man kan leva och agera miljöanpassat samt verka för
att återvinningssystem är lätta att använda.

Motionerna

I motion MJ6 (fp) anförs i fråga om fortsatt grön
skatteväxling att miljömålen kan förenas med målen
för den ekonomiska politiken genom att man
genomgripande växlar skatt på arbete mot skatt på
miljöförstöring (yrkande 2).

Enligt motion MJ7 (c) om en strategi för ett ökat
funktionstänkande är det ofta inte produkten i sig
som människor efterfrågar utan funktionen av
produkten. Ett ökat funktionstänkande leder till att
nya lösningar utvecklas och utgör en del av den
miljödrivna utvecklingen (yrkande 1). Vidare är det
önskvärt att miljöcertifiera departement och
myndigheter. Det är positivt att regeringen i
skrivelsen redogör för det miljöledningsarbete som
pågår inom Regeringskansliet. Detta arbete bör
utvecklas till att fullt ut innefatta en
miljöcertifiering av såväl departement som
myndigheter i ett första skede (yrkande 2).
Regeringen bör skyndsamt återkomma med förslag på en
samlad strategi för miljöexport i linje med vad som
tidigare presenterats av Miljöexportutredningen
(yrkande 9).
I motion MJ39 (v) påpekas att Sverige har
ekologisk skuld både gentemot omvärlden och kommande
generationer. Det är viktigt att den ekologiska
skulden erkänns och att vi tar konsekvenserna av
detta i frågor som rör exempelvis finansiering för
utveckling och en anpassning av våra produktions-
och konsumtionsmönster (yrkande 1). I fråga om en
strategi för rättvist miljöutrymme anförs att
världens rikedomar bör fördelas solidariskt så att
alla kan njuta av en god välfärd. Världens rikedomar
bör fördelas på ett rättvist sätt (yrkande 2).
Enligt motion MJ40 (mp) bör Sverige föra in gröna
nyckeltal i sina nationalräkenskaper och bör ta
initiativ till en global diskussion om rättvist
miljöutrymme, faktor 10 och gröna nyckeltal (yrkande
10).
I motion MJ209 (m) anförs att ekonomisk tillväxt
och utveckling är en grundförutsättning för att
uppnå en god miljösituation. Den ekonomiska
tillväxten hade inte varit möjlig utan
marknadsmässig prissättning som stimulerar
resurssnål teknik och alternativ resursanvändning
(yrkande 2). Vidare anförs att miljövänlig
produktion har blivit ett viktigt konkurrensmedel.
Alltfler företag har upptäckt att miljöanpassning
inte bara är ett sätt att anpassa sig till
utveckling, utan också ett sätt att förbättra
lönsamheten, s.k. affärsdriven miljöutveckling
(yrkande 3). Motionärerna anför att den enskilda
människans ansvar skall vara utgångspunkten för
miljöpolitiken och att en stark äganderätt är en
viktig princip för att skapa en god miljö. Staten
bör därför verka för att fördela det kollektiva
miljöansvaret på individer, antingen direkt genom
personligt ägande eller genom företag eller små
gemenskaper (yrkande 4). Vidare anförs att staten
skall ta ansvar för de miljöuppgifter som ingen
annan kan utföra och inte splittra resurserna på
sådant som lika gärna kan skötas av medborgarna och
företagen (yrkande 5). Enligt motionen är forskning
och utveckling av ny miljövänlig teknik en
nyckelfaktor för miljöarbetet (yrkande 8).
Enligt motion MJ260 (fp) finns ett behov av
kontroll över bränslens kvalitet i samband med grön
skatteväxling (yrkande 5).
Enligt motion MJ337 (c) måste miljöpolitiken
formas med funktionstänkandet som en av
grundpelarna. Det är inte en produkt i sig som
efterfrågas utan funktionen som produkten
tillhandahåller (yrkande 9). Vidare anförs att
samhället bör uppmuntra arbetet med faktortänkandet
genom att forma de ekonomiska systemen så att
tärande på ändliga resurser och utsläpp inte lönar
sig. Teknikutveckling måste uppmuntras och användas
på ett sådant sätt att belastningen på miljön
minskar. Faktor 10 är ett viktigt första steg i den
miljödrivna utvecklingen (yrkande 10). I motionen
framhålls vidare att Sverige inom EU bör lyfta fram
frågan om ökat funktionstänkande (yrkande 20).
I motion U301 (fp) anförs i fråga om regler och
förbud i fråga om miljöfarliga ämnen att EU bör
driva på i arbetet för att se till att varor inte är
miljöfarliga. Det gäller inte minst i fråga om t.ex.
kadmium, kvicksilver och vissa flamskyddsmedel
(yrkande 45).

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anfört är det en prioriterad uppgift
för den ekonomiska politiken att bidra till stabila
makroekonomiska förhållanden. Det skapar
förutsättningar för en väl fungerande ekonomi som
karakteriseras av dynamik, flexibilitet och
långsiktigt hög tillväxt. Stabila makroekonomiska
förhållanden innebär balanserade offentliga
finanser, en över tiden fallande skuldkvot
(statsskulden i relation till BNP), en ekonomisk
politik för full sysselsättning, hållbara
pensionssystem och ett kontinuerligt arbete med att
göra både arbetsmarknaden och produkt- och
kapitalmarknader mer flexibla och dynamiska.
Ekonomiska styrmedel används även för att stimulera
till mer hållbara produktions- och
konsumtionsmönster.

I anslutning till motion MJ39 (v) yrkande 1 om en
ekologisk skuld vill utskottet instämma i vad som
anförs i skrivelsen Nationell strategi för hållbar
utveckling om arbetet med miljöräkenskaperna, där
både utsläpp och naturresurser beaktas. Regeringen
har redovisat ett antal gröna nyckeltal i
finansplanen i de ekonomiska propositionerna. De
gröna nyckeltalen har utgjort ett komplement till de
ekonomiska nyckeltal som i övrigt redovisas i dessa
propositioner. Arbetet med miljöräkenskaper pågår
vid Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet
och Naturvårdsverket. Detta arbete skall vidga
förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö
genom att miljöstatistik utformas så att den kan
hänföras till olika verksamheter (i enlighet med
nationalräkenskapernas uppbyggnad) och genom att
ekonomiska modeller utvidgas till att även inkludera
vissa miljövariabler.
Miljö- och jordbruksutskottet har tidigare
redovisat (bet. 2000/01:MJU3) att
Långtidsutredningen i sitt huvudbetänkande En
hållbar tillväxt (SOU 2000:7 s. 141 f.) har
föreslagit en metod för att mäta utvecklingens
hållbarhet. Förslaget innebär en redovisning av en
miljöjusterad nettonationalprodukt och bygger på ett
samarbete mellan Statistiska centralbyrån,
Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket och syftar
till att vidga förståelsen för sambandet mellan
ekonomi och miljö genom att miljöstatistik utformas
så att den kan hänföras till olika verksamheter i
enlighet med nationalräkenskapernas uppbyggnad och
genom att ekonomiska modeller utvidgas till att även
inkludera vissa miljövariabler.
Utskottet instämmer i vad regeringen anförde i
2001 års budgetproposition (2000/01:1, bil. 5, bet.
2000/01:FiU1) att det är centralt att utvecklingen
inte begränsar kommande generationers möjlighet att
leva, arbeta och ha tillgång till en ren natur. Det
övergripande målet för miljöpolitiken är därför att
kunna överlämna ett samhälle till nästa generation
där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.
Långtidsutredningen kommer tillsammans med andra
utredningar, som nyligen presenterats, att utgöra
viktiga underlag i de propositioner på miljö- och
klimatområdet som regeringen kommer att presentera
under hösten. Regeringen delar Långtidsutredningens
syn på betydelsen av att sträva efter
kostnadseffektiva lösningar i klimatfrågan.
Regeringen delar också utredningens syn att
begreppet hållbar utveckling bör ges en bred
tolkning som inte enbart omfattar den ekologiska
utvecklingen. Med det ovan anförda tillgodoses
enligt utskottets mening i allt väsentligt syftet
med motion MJ39 (v) yrkande 1. Motionen bör lämnas
utan vidare åtgärd.
I fråga om grön skatteväxling anförs i skrivelsen
Nationell strategi för hållbar utveckling (s. 61)
att en grön skatteväxling, dvs. att skatten på
miljöskadlig aktivitet höjs samtidigt som skatten på
arbete sänks, är en del av en skattepolitik för
såväl ekonomisk som ekologisk hållbarhet.
Karakteristiskt för miljön är att den oftast saknar
ägare. Exempelvis lufthavet, ozonskiktet och den
biologiska mångfalden tillhör ingen och ändå oss
alla. I ekonomin brukar sådana värden gå under
beteckningen kollektiva nyttigheter eller varor.
Eftersom kollektiva nyttigheter saknar ägare saknas
också förutsättningar för att sätta ett pris på dem.
Därigenom minskar incitamenten för hushållning.
Konsekvensen kan bli att marknadspriset på vissa
producerade varor eller nyttigheter inte speglar
deras faktiska kostnader. Skatter kan i många fall
utgöra kostnadseffektiva instrument för att bidra
till en hållbar utveckling, bl.a. genom att användas
för att korrigera för s.k. externa effekter. Med
begreppet "extern effekt" menas att värdet,
alternativt kostnaden, av att producera eller
konsumera en vara eller tjänst inte avspeglas i
marknadspriset. Miljöstyrande skatter kan användas
för att komma till rätta med de negativa externa
effekterna, dvs. bidra till att sätta det rätta
priset på produkter så att de verkliga kostnaderna
blir synliga. En grön skatteväxling, dvs. att
skatten på miljöskadlig aktivitet höjs samtidigt som
skatten på arbete sänks, är en del av en
skattepolitik för såväl ekonomisk som ekologisk
uthållighet. I syfte att öka skattesystemets
miljöstyrande effekt och se över ekonomiska
styrmedel pågår fyra utredningar inom området.
I budgetpropositionen för år 2002 presenterades
det andra steget i den strategi för en successivt
ökad miljörelatering av skattesystemet genom s.k.
grön skatteväxling som inleddes under år 2001 (prop.
2001/02:1, volym 1, s. 197-200, bet. FiU1).
Skatteväxlingsstrategin beräknas under perioden
2001- 2010 omfatta sammanlagt 30 miljarder kronor.
Höjda skatter på miljöpåverkan skall växlas mot
sänkta arbetsgivaravgifter och höjda grundavdrag vid
inkomstbeskattningen. En omställning av
energisystemet och en reformering av
energiskattesystemet med en begränsning av
koldioxidutsläppen är centrala uppgifter i en grön
skatteväxling. Enligt strategin skall omställningen
bidra till en effektivare energianvändning, gynna
användningen av biobränslen, ge incitament för att
minska industrins miljöbelastning, säkerställa
industrins konkurrenskraft, skapa förutsättningar
för inhemsk produktion av el, förenkla
energiskattesystemet och ge det en stabil grund för
en hållbar ekonomisk tillväxt. Den s.k. gröna
skatteväxlingen för år 2002 omfattar enligt
budgetpropositionen (prop. 2001/02:1) cirka två
miljarder kronor. Bland annat höjs koldioxidskatten
med 15 %. På sikt är målsättningen att skatteväxla
ca 30 miljarder kronor på tio år. Syftet med
motionerna MJ6 (fp) yrkande 2 och MJ260 (fp) yrkande
5 bör med det anförda i allt väsentligt anses
tillgodosett utan något riksdagens uttalande i
frågan.

När det gäller den fråga som tas upp i motion MJ7
(c) yrkande 2 om att miljöcertifiera departement och
myndigheter har utskottet inhämtat att ett antal
myndigheter har miljöcertifierats, t.ex. t.ex.
Mitthögskolan, Mälardalens högskola och
Länsstyrelsen i Gävleborg. Certifiering innebär ett
omfattande dokumentationsarbete och medför därigenom
även ökade kostnader. Utskottet har vidare erfarit
att flera myndigheter på frivillig basis överväger
certifiering, t.ex. Naturvårdsverket och vissa andra
myndigheter som har uppdragsverksamhet eller mycket
externa kontakter.

Som anförs i skrivelsen Hållbara Sverige (s. 153)
har totalt 234 myndigheter fått i uppdrag att
organisera sitt miljöarbete genom att införa
miljöledning. Syftet är att myndigheterna
kontinuerligt skall förbättra sitt miljöarbete och
därmed bidra till en hållbar utveckling.
Myndigheterna erhåller en omfattande utbildning och
ett konkret stöd i sitt miljöledningsarbete. De
redovisar årligen sitt miljöledningsarbete till
regeringen. Utifrån myndigheternas redovisning kan
konstateras att en imponerande arbetsinsats
genomförts. Införandet av miljöledningssystem har
kommit långt i många myndigheter. Miljödepartementet
samordnar införandet av miljöledning i
Regeringskansliet. Samtliga departement och
Stadsrådsberedningen har dock eget ansvar att införa
miljöledning. Regeringen beslutade den 23 maj 2001
om miljöpolicy, miljömål och handlingsprogram för
miljöledning i Regeringskansliets beslutsprocesser
m.m. Arbetet med att införa miljöledningssystemet i
Regeringskansliet pågår. Motion MJ7 (c) yrkande 2
bör med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.
Ett med motionerna MJ7 (c) yrkande 1 och MJ337
(c) yrkandena 9 och 20 liknande förslag om ökat
funktionstänkande har utskottet utförligt behandlat
i januari och november 2001 (bet. 2000/01:MJU10 s. 9
och bet. 2001/02:MJU3 s. 117). Utskottet uttalade
därvid att förslaget innebär en genomgripande
förändring av det synsätt som präglat arbetet med
mål och medel i miljöpolitiken samt att det krävs
ganska ingående överväganden och preciseringar
innan riksdagen kan göra något uttalande om den
konkreta innebörden av ett s.k. funktionstänkande.
Utskottets ställningstagande kvarstår. Motionerna
avstyrks i berörda delar.

Utskottet har självfallet ingen annan uppfattning än
den som framförs i motion MJ39 (v) yrkande 2 om att
världens rikedomar bör fördelas solidariskt så att
alla kan njuta av en god välfärd. Som
utrikesutskottet anfört (bet. 2000/01:UU11) hör
bl.a. konventionen om biologisk mångfald till de
internationella avtal kring miljösamarbete som anses
länka samman miljö och aspekter kring mänskliga
rättigheter. Konventionen har ett tydligt
rättviseperspektiv och betonar att den biologiska
mångfalden är ett gemensamt arv för hela
mänskligheten. Konventionen behandlar både hot mot
den biologiska mångfalden och möjligheter, t.ex. att
genteknologisk utveckling kan leda till ökad global
livsmedelsförsörjning, vilket är av vikt för
mänsklighetens överlevnad. Utrikesutskottet
uppmärksammar även att en reformprocess för FN
inleddes under 1997, bl.a. i syfte att åstadkomma en
mer integrerad och systematisk hantering av miljö
och hållbar utveckling inom alla FN:s
verksamhetsområden. Ett viktigt led i detta arbete
är att stärka FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s
kommission för boende och bebyggelsefrågor (UNCHS).
UNEP har förnyats de senaste åren med en ny ledning,
en funktionell organisationsstruktur samt
rationaliserad budget- och programplanering. FN-
reformerna syftar bl.a. till att säkerställa att
resurserna kan utnyttjas på bästa och effektivaste
sätt.

Sedan år 1999 redovisas gröna nyckeltal i budget-
och vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett
komplement till de ekonomiska nyckeltalen, och, som
finansutskottet uttalat, är de ett viktigt
instrument för att nå det övergripande miljömålet
om att till nästa generation lämna över ett
samhälle där de stora miljöproblemen är lösta (prop.
2001/02:100 s. 36, bet. 2001/02:FiU10, bet.
2001/02:FiU1). Det anförda innebär att syftet med
motionerna MJ39 (v) yrkande 2 och MJ40 (mp) yrkande
10 i allt väsentligt är tillgodosett.
Motionsyrkandena bör lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.
I anslutning till motion MJ337 (c) yrkande 10 om
faktortänkande vill utskottet erinra om (bet.
1998/99:MJU6) att ett begrepp som nämns i den
internationella debatten är faktor tio, vilket
innebär att resursanvändningen, inte bara av fossila
bränslen utan av alla resurser, behöver bli i
genomsnitt tio gånger effektivare under en till två
generationer. Många forskare, företagsledare och
politiker anser att en sådan utveckling är nödvändig
för att vi skall kunna möta den ökande
befolkningstillväxten och minska miljöförstöringen
utan att försämra välfärden. Utskottet anförde i
mars 1999 att faktor tio - eller fyra om
tidshorisonten är kortare - ger en signal om vilken
storlek på effektivisering som krävs, snarare än att
den uttrycker exakta mål. Faktor-tio- begreppet kan
därvid fungera som en kompass och stimulera till
nödvändigt nytänkande. Internationellt pågår arbete
inom OECD, Nordiska rådet och FN:s kommission för
hållbar utveckling. Sverige bör aktivt delta i detta
arbete. I samband med FN:s extra möte med
generalförsamlingen år 1997 (UNGASS) drev EU, på
svenskt initiativ, frågan att uppmärksamma faktor-
fyra- och faktor-tio-konceptet. I slutsatserna från
mötet (Program för det fortsatta genomförandet av
Agenda 21) framhålls att de studier som föreslår en
ökad effektivitet i resursanvändningen bör
uppmärksammas. Detta inkluderar övervägandet av en
tiofaldig förbättring av resursproduktiviteten i de
industrialiserade länderna på lång sikt och under de
nästkommande två eller tre decennierna en eventuell
ökning med en faktor fyra i de industriella
länderna. Slutligen framhölls att fortsatt forskning
krävs för att studera genomförbarheten av dessa mål
och de praktiska åtgärder som behövs för deras
genomförande. Utskottet delade regeringens bedömning
att faktor-tio-begreppet får ses som ett grovt mått
för att ange dimensionen på de förändringar som
behövs. Behovet av effektivisering varierar för
olika naturresurser beroende på dessas miljöpåverkan
och vilka tekniska möjligheter som finns samt
åtgärdernas kostnader. Det kommer att behövas
ytterligare arbete, såväl nationellt som
internationellt, för att analysera, konkretisera och
utveckla begreppet faktor tio. Utskottet ansåg
vidare att för att de resurseffektiviseringar som
skapas i arbetet utifrån faktor tio skall leda till
en hållbar utveckling så krävs det också en insikt
om behovet av förändrade konsumtionsmönster och
minskad resursanvändning. Utskottet har inte ändrat
uppfattning i dessa frågor. Motion MJ337 (c) yrkande
10 bör med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförts i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 64) bör målet för
näringspolitiken vara att främja en hållbar
ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom
fler och växande företag. Näringspolitiken bör i
detta syfte vara inriktad på att underlätta
nyetablering av företag och tillväxt i småföretag
samt på att främja mer allmänt goda betingelser för
näringslivet i dess helhet. Näringspolitiken - snävt
avgränsad - kan sägas främst fokusera på villkoren
för nyetablering och tillväxt i små företag. För att
uppnå hållbar utveckling måste den ekonomiska
tillväxten även i sig vara hållbar och därmed beakta
sociala och miljömässiga frågor. I regeringens
proposition En politik för tillväxt och livskraft i
hela landet (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4)
definieras hållbar tillväxt som tillväxt som bidrar
till hållbar utveckling. Ett starkt näringsliv skall
grunda sig på konkurrenskraftiga företag som
tillvaratar sociala och miljömässiga frågor som en
självklarhet i affärsidén. Hänsyn till dessa frågor
skall betraktas som drivkrafter som stärker
näringslivets konkurrenskraft på framtida marknader.
Främjande av företagande, underlättande av
nyetableringar samt hållbara produktions- och
konsumtionsmönster medverkar till ett
konkurrenskraftigt och hållbart näringsliv. Nya
resurseffektiva och miljövänliga innovationssystem
och ny teknik kan vara viktiga motorer för att driva
på utvecklingen.

Som redovisas i skrivelsen (s. 65) har Exportrådet
under perioden 1999-2001 på regeringens uppdrag
genomfört en särskild satsning för att främja
exporten av miljöteknikrelaterade varor och
tjänster. Rådet har lanserat branschprogrammet
Svensk Miljöteknikexport med särskild inriktning på
luftrening, vattenrening, avfallshantering och
återvinning, vilket bl.a. innebär att ett nätverk,
Swedish Environmental Technology Network, med 650
företag har aktiverats. Rådet har som ett nav för
sina insatser för miljöteknikbranschen inrättat en
webbplats där företagen kan exponeras
internationellt. Satsningar sker globalt med en
tyngdpunkt på Sveriges närområde. Arbetet fortsätter
under 2002. Ett nytt exportfrämjande område för 2002
är förnybar energi med en växande världsmarknad för
produkter, system och tjänster. Exportrådet har fått
i uppdrag av regeringen att genomföra ett särskilt
projekt för företag inom tekniksektorn för förnybar
energi (vind-, bio- och solenergi samt applikationer
för el- och värmeproduktion). Angelägna
miljösatsningar hör till de områden som lyfts fram
inom det tidsbegränsade programmet
Näringslivsutveckling i Östersjöregionen
(Östersjömiljard 2, 1999-2003) med målet att bl.a.
förstärka svenska företags position i
Östersjöregionen och att förbättra förutsättningarna
för svenska företags deltagande i utvecklingen av
regionens näringsliv. Det anförda tillgodoser enligt
utskottets uppfattning syftet med motion MJ7 (c)
yrkande 9. Motionsyrkandet bör därmed lämnas utan
vidare åtgärd.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som
framförs i motion MJ209 (m) yrkandena 2-4 om att
ekonomisk tillväxt och utveckling är en
grundförutsättning för att uppnå en god
miljösituation, att den fria marknaden kan vara en
drivkraft i miljöarbetet samt att den enskilda
människan kan vara en utgångspunkt för
miljöpolitiken. Som anförs i skrivelsen Nationell
strategi för hållbar utveckling skall Sverige ha ett
konkurrenskraftigt näringsliv som tillvaratar de
affärsmöjligheter som finns för hållbart
företagande. Politiken skall främja företagande och
stimulera nyetableringar. Tillväxten skall vara
hållbar. Marknadens ökade efterfrågan på produkter,
produktionsprocesser och tjänster med miljöhänsyn
samt kostnadsbesparingar på grund av
resurseffektivisering har inneburit att miljöhänsyn
och konkurrenskraft går hand i hand. Den finansiella
marknadens intresse av företags beteende vad gäller
miljön och sociala frågor ökar. Ett företag som
integrerar långsiktiga ekologiska och sociala
aspekter i sin företagsstrategi kan utnyttja
marknadsfördelar för hållbara produkter och tjänster
samtidigt som man lyckas minska och undvika
kostnader och risker. På det sättet bidrar företaget
både till det övergripande målet om en hållbar
utveckling och skapar mervärde för aktieägarna.
Motion MJ209 (m) yrkandena 2-4 bör lämnas utan
vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med
det anförda.

I anslutning till motion MJ209 (m) yrkande 5
instämmer utskottet i vad regeringen anfört om att
statens åtgärder inom näringspolitiken bör syfta
till att skapa ett förbättrat företagsklimat genom
information och rådgivning, regelförenkling,
kapitalförsörjning där den privata marknaden inte
fungerar tillfredsställande, kompetens och
kunskapsöverföring samt en väl fungerande
konkurrens. På ett mer övergripande plan bör staten
främja positiva attityder till företagande och
entreprenörskap. Näringspolitiken kompletterar genom
sådana åtgärder de än viktigare allmänna
förutsättningarna för näringslivet som läggs fast
inom andra politikområden. Motionsyrkandet bör med
det anförda lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion MJ209
(m) yrkande 8 om att forskning och utveckling av ny
miljövänlig teknik är en nyckelfaktor i
miljöarbetet. Som anförs i skrivelsen Nationell
strategi för hållbar utveckling har
forskningskontakterna mellan företag och
universitet/högskolor ökat under de senaste
decennierna. En långsiktigt hållbar politik för
välfärd och social rättvisa kan på kort sikt skapa
stora kostnader men på lång sikt generera en större
potential för produktivitet och tillväxt. Detta är
tydligt inte minst inom arbetslivet och
välfärdspolitiken. På motsvarande sätt kan ökade
miljökrav leda till långsiktigt positiva effekter i
näringslivet. Den sista aspekten, ett effektivt
utnyttjande av resurser, handlar om effektiva
tekniska och institutionella lösningar.
Teknikutveckling kan driva fram investeringar och
nyföretagande i vissa branscher. Dessa möjligheter
att förena social välfärd och ekonomisk utveckling
med en god miljö utgör kärnan i den svenska visionen
för en hållbar utveckling.

Regeringen anför i skrivelsen Nationell strategi
för hållbar utveckling att den stimulerar och stöder
miljödriven affärsutveckling, dvs. hur miljöhänsyn
kan ge näringslivet konkurrensfördelar på marknaden,
bl.a. genom att stödja införandet av
miljöledningssystem. Innovationer är nödvändiga för
hållbar utveckling. Ett innovationssystem består av
det nätverk av organisationer, människor och
spelregler inom vilket skapande, spridning och
innovativ exploatering av teknik och annan kunskap
sker. Innovationspolitik syftar till att skapa goda
villkor för innovationsverksamhet.
Utskottet delar uppfattningen att miljöpolitiken -
hänsynen till miljön - bör ses som en viktig
drivkraft för tillväxt, utveckling och
sysselsättning i strategin för hållbar utveckling.
Omställningen kräver nya lösningar, ny och
miljövänlig teknik, miljöanpassad produktion av
varor och tjänster, nya transportmetoder och nya
sätt att producera energi. Omställningen kan ge
upphov till en ny våg av tekniska innovationer och
investeringar. Forskning och utveckling är också
viktiga ingredienser i omställningen till en hållbar
samhällsutveckling. Även i skrivelsen Hållbara
Sverige - uppföljning av åtgärder för en ekologiskt
hållbar utveckling anförs att forskning, utveckling
och ny kunskap öppnar nya möjligheter för
omställning till en ekologiskt hållbar utveckling.
Regeringen avser i enlighet med regeringens
skrivelse om en miljöorienterad produktpolitik
(1999/2000:114, bet. 2000/01:MJU3) att verka för
förbättrad kunskap om produkters negativa påverkan
på människors hälsa och på miljön. Mot bakgrund av
det anförda bör motion MJ209 (m) yrkande 8 lämnas
utan vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts
härmed.
När det gäller motion U301 (fp) yrkande 45 om att
EU bör driva på i arbetet för att varor inte är
miljöfarliga har utskottet tidigare uttalat att
regeringen har uttryckt avsikten att bredda och
fördjupa arbetet med att integrera miljöhänsyn i
EU:s olika politikområden för att främja en hållbar
utveckling (jfr bet. 2001/02:MJU3 s.115). En
avgörande aspekt i detta sammanhang är att verka för
en hållbar utveckling inom alla sektorer. Sveriges
nationella erfarenheter kan enligt regeringen ge
värdefulla bidrag. Regeringen kommer att verka för
att EU:s sjätte miljöhandlingsprogram medför ett
tydliggörande av EU:s miljöpolitiska mål, vilket
bl.a. kan främja det fortsatta arbetet med att
integrera miljöhänsyn inom EU:s olika
politikområden. Med det anförda föreslår utskottet
att motion U301 (fp) yrkande 45 lämnas utan vidare
åtgärd.

Regional tillväxt och sammanhållning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om behovet av en
hållbar utveckling i alla regioner (v) och
tillväxt i hela landet (c) och hänvisar till
att kraven i huvudsak tillgodosetts genom det
arbete som pågår. En motion (mp) om
skogscertifieringssystem (mp) avstyrks med
hänvisning till att parterna på marknaden bör
avgöra vilken typ av certifiering som skall
användas.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling

Målen för den regionala utvecklingspolitiken skall
nås genom flera offensiva strategier, i kombination
med riktade åtgärder, med syfte att stärka hållbar
utveckling och livskraft i alla delar av landet.
Regeringen avser att ge statliga myndigheter som
företräder relevanta verksamheter inom berörda
politikområden i uppdrag att ta fram instrument och
metoder som syftar till att förstärka nationell
samsyn, samverkan och samordning av regionala
utvecklingsfrågor i ett hållbarhetsperspektiv.

De regionala tillväxtavtalen är instrument för
bättre samverkan mellan de olika organ som arbetar
med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande åtgärder
på lokal, regional och central nivå. Avtalen
utarbetas i breda regionala partnerskap och utmynnar
i program och åtgärdsförslag. De första trädde i
kraft år 2000.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Riksdagen beslutade i december 2001 om en ny
regional utvecklingspolitik som ger förutsättningar
för tillväxt och livskraft i alla delar av landet.
Beslutet grundades på förslag i regeringens
proposition En politik för tillväxt och livskraft i
hela landet (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4).
Politiken kommer nu att genomföras successivt enligt
de antagna riktlinjerna. En central utgångspunkt för
den regionala utvecklingspolitiken är att den
samlade nationella tillväxten bestäms av den
tillväxt som varje region genererar. Det är därför
viktigt att den potential som finns i varje region
utvecklas, såväl vad gäller ekonomiska, sociala som
ekologiska aspekter.

Försörjningen för världens växande befolkning är
en av de största utmaningarna för framtiden. Behovet
att hushålla med resurser är i dag en tvingande
nödvändighet.

Motionerna

I motion MJ39 (v) framhålls behovet av en hållbar
utveckling i alla regioner. En samlad
regionalpolitisk strategi som tar hänsyn till
problem i alla slags regioner måste ligga som grund
för fortsatta regionalpolitiska åtgärder (yrkande
5).

I motion MJ40 (mp) anförs att Sverige skall verka
för att FSC:s certifieringssystem förankras i den
internationella skogskonventionen (yrkande 12).
Enligt motion MJ337 (c) är en balanserad tillväxt
i hela landet en förutsättning för att kunna skapa
ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart
samhälle (yrkande 22).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som
framförs i motionerna MJ39 (v) yrkande 5 och MJ337
(c) yrkande 22 om behovet av en hållbar utveckling i
alla regioner och en balanserad tillväxt i hela
landet. Som framhålls i skrivelsen Nationell
strategi för hållbar utveckling (s. 72) är det
långsiktiga målet för den regionala
utvecklingspolitiken väl fungerande och hållbara
lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå
i alla delar av landet. Hållbarhetsperspektivet
ställs därmed i fokus på ett avsevärt tydligare sätt
än tidigare i samband med genomförandet av den nya
regionala utvecklingspolitiken. Politiken skall
därför bidra till att öka den ekonomiska tillväxten
i alla lokala arbetsmarknadsregioner för att
därigenom öka den nationella tillväxten. På samma
sätt skall politiken bidra till att de sociala,
inklusive de kulturella, aspekterna, bl.a.
sysselsättning, jämställdhet och välfärd, samt de
ekologiska aspekterna, bl.a. minskad miljöpåverkan
av mänskliga aktiviteter samt god hälsa och en god
livsmiljö, tillgodoses. Det är viktigt att sociala
och miljömässiga frågor ses som drivkrafter och
möjligheter för tillväxt och utveckling.

Riksdagen beslutade i december 2001 en ny regional
utvecklingspolitik som ger förutsättningar för
tillväxt och livskraft i alla delar av landet.
Beslutet grundades på förslag i regeringens
proposition En politik för tillväxt och livskraft i
hela landet (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4,
rskr. 2001/02: 118). Politiken kommer nu att
genomföras successivt enligt de antagna
riktlinjerna. En central utgångspunkt för den
regionala utvecklingspolitiken är att den samlade
nationella tillväxten bestäms av den tillväxt som
varje region genererar. Det är därför viktigt att
den potential som finns i varje region utvecklas,
såväl vad gäller ekonomiska, sociala som ekologiska
aspekter. Syftet med motionerna MJ39 (v) yrkande 5
och MJ337 (c) yrkande 22 bör med det anförda i allt
väsentligt anses tillgodosett. Motionsyrkandena bör
därmed lämnas utan vidare åtgärd.

Som regeringen anför är vården av världens skogar
ett gemensamt ansvar för alla länder. Biologisk
mångfald är en förutsättning för väl fungerande och
stabila ekosystem. Denna inställning från FN:s
konferens för miljö och utveckling i Rio de Janeiro
1992, bl.a. i de s.k. skogsprinciperna, ligger till
grund för arbetet på skogsområdet, på såväl
nationell, regional som internationell och global
nivå. Den senaste utvärderingen av skogspolitiken
visar att miljöhänsynen inom skogsbruket successivt
har förbättrats under 1990-talet, men att
produktions- eller miljömålen hitintills ändå inte
uppnåtts.

Inom ramen för FN:s uppföljning av Riokonferensen
har, som regeringen anfört, två på varandra följande
skogspolitiska processer under CSD (Kommissionen för
hållbar utveckling) behandlat olika aspekter av
nationella, regionala och globala skogsfrågor. Genom
åtagandena vid miljökonferensen och senare genom
bl.a. den mellanstatliga skogspanelen och det
mellanstatliga skogsforumet, har Sverige
förpliktigat sig att utforma skogspolitiken med
hänsyn till skogarnas globala betydelse men också på
ett sådant sätt att de nyttigheter av olika slag som
skogarna ger tillvaratas. Någon gemensam
skogspolitik finns inte inom EU men medlemmarna har
i olika sammanhang utfäst sig att på nationell,
regional och global nivå genomföra åtaganden på det
skogliga området som sedan Riokonferensen antagits
på internationell nivå bl.a. av FN:s
generalförsamling. Inom ramen för det all-europeiska
skogssamarbetet har också ett närmare regionalt
samarbete kring skogsfrågor utvecklats. Som vidare
framhålls i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling har genom ett arbete som
bedrivits av skogsnäringen i samarbete med
miljörörelsen en betydande del av den brukade
skogsmarken certifierats genom två
certifieringssystem, dels FSC (Forest Stewardship
Council), dels PEFC (det all-europeiska
miljöcertifieringssystemet).
I likhet med utrikesutskottet (2001/02:UU4) vill
utskottet dessutom erinra om att det internationella
samfundet sedan Riokonferensen 1992 på flera områden
utvidgat sitt arbete för en hållbar miljö.
Exempelvis har rekommendationer antagits för
hållbart skogsbruk. I dessa behandlas bl.a.
certifieringsfrågor. Det finns ingen global
skogskonvention. Hur dessa rekommendationer skall
implementeras diskuteras därför främst i FN:s
skogsforum, UNFF. Den svenska regeringens linje vad
gäller skogscertifiering är att parterna på
marknaden bör avgöra vilken typ av certifiering som
skall användas.
När det gäller frågan om skogscertifiering vill
utskottet i övrigt hänvisa till sin behandling av en
liknande fråga i november 2000 (bet. 2000/01:MJU5).
Utskottet redovisade vissa faktauppgifter angående
de två frivilliga system för certifiering som för
närvarande tillämpas i det svenska skogsbruket och
anförde att såvitt utskottet kan bedöma bygger den
internationella handeln med skogsprodukter på
frivilliga överenskommelser mellan säljare och
köpare. Motion MJ40 (mp) yrkande 12 bör med det
anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Utveckling av ett hållbart
samhällsbyggande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om att
biobränsle inte bör belastas av energiskatter
(c), ett miljöanpassat transportsystem (c),
ett hållbart samhällsbyggande (v) och
stimulans av investering och bruk av
förnyelsebara energibränslen (fp) med
hänvisning till att utskottet står bakom den
av regeringen förda politiken.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling

Den ständigt pågående förändringen och kraven på en
långsiktigt hållbar utveckling ställer höga krav på
infrastrukturplaneringen. Betydande investeringar i
infrastruktur görs i syfte att säkerställa de
transportpolitiska målen. Eftersom vägar och
järnvägar har stor inverkan på miljön i dess helhet
samtidigt som de skall ha en lång livslängd är det
viktigt att insatser i form av investeringar, drift
och underhåll m.m. föregås av ett noggrant
planeringsarbete.

Byggd miljö ingår som en viktig komponent i
samhällets välfärdspolitik, särskilt inom
bostadspolitiken men successivt mer och mer även
inom andra områden som socialpolitiken (social
omsorg, trygghet och säkerhet), trafikpolitiken
(trafiklokalisering och mönster för bostäder och
service), regionalpolitiken (infrastruktur,
näringsliv och sysselsättning) och inte minst inom
energi- och miljöpolitiken (bebyggelse,
naturresurser och växthusgaser).

Nationell strategi för hållbar utveckling

Målet är att främja den byggda miljöns långsiktiga
hållbarhet och kvalitet.

Den svenska energipolitikens mål är att på kort
och lång sikt trygga tillgången på el och annan
energi på (med omvärlden) konkurrenskraftiga
villkor.
Det övergripande målet för transportpolitiken är
att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgarna och näringslivet i hela landet.

Motionerna

Enligt motion MJ6 (fp) bör valet av energiproduktion
inte träffas genom politiska beslut.
Konsumentstyrning och marknadsekonomi skall råda
inom de ramar miljökraven sätter. Alla typer av
produktionsanläggningar för energi skall tillåtas,
förutsatt att de uppfyller generella krav på hälsa,
miljö och säkerhet (yrkande 4).

Biobränsle bör enligt motion MJ7 (c) inte beläggas
med energiskatter. Regeringen bör tillsammans med
industrin arbeta fram en ömsesidig överenskommelse
som syftar till att stimulera ytterligare
investeringar i biobränslen. Inom ramen för denna
överenskommelse bör det tydligt framgå att
biobränslen inte skall beläggas med energiskatter
(yrkande 3). Vidare är det nödvändigt att
miljöanpassa transportsystemet för att nå en hållbar
utveckling. Kollektivtrafiken måste förbättras i
alla delar av landet och mer gods flyttas från
lastbil till järnväg och sjöfart (yrkande 4). Vidare
bör den tunga svavelrika bunkeroljan fasas ut som
drivmedel inom sjöfarten. En färsk dansk studie
visar att utsläppen från fartyg var dubbelt så stora
som de samlade landutsläppen i Danmark, inklusive
uppvärmning, vägtransporter och energiproduktion
(yrkande 5).Vidare anför motionärerna att minst 10 %
av de nyförsålda fordonen år 2005 skall vara
nollemissionsfordon. Regeringen har goda
förutsättningar att påbörja arvbetet med att bygga
ett grönt transportsystem genom att göra det
skattemässigt gynnsamt att välja alternativa
bränslen till transporterna (yrkande 6).
I motion MJ39 (v) påtalas behovet av ett hållbart
samhällsbyggande vad gäller trafik-, energi- och
bebyggelsefrågor (yrkande 6).
Enligt motion MJ260 (fp) bör investeringsbidragen
till anläggningar som bygger på förnybara
energikällor genomlysas. De investeringsbidrag som
nu ges för att t.ex. bygga bort elberoende borde
också kunna vidgas till anläggningar som har ren
råvara i bränslet eller där förnybar energi tillförs
(yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anför är målet att främja den byggda
miljöns långsiktiga hållbarhet och kvalitet. Alla
skall ges förutsättningar att leva och arbeta i goda
bostäder och lokaler och i en stimulerande och trygg
miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Bristfälligt
utformade, utförda eller använda byggnader ger
upphov till sjukdomar, förstör vår miljö och
förbrukar för mycket energi.

Den svenska energipolitikens mål är enligt
skrivelsen Nationell strategi för hållbar utveckling
att på kort och lång sikt trygga tillgången på el
och annan energi på (med omvärlden)
konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall
skapa förutsättningarna för en effektiv
energianvändning och en kostnadseffektiv
energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,
miljö och klimat samt underlätta omställningen till
ett ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas
en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall bidra till att stabila
förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt
näringsliv och till en förnyelse och utveckling av
den svenska industrin.
Det övergripande målet för transportpolitiken är
att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgarna och näringslivet i hela landet. Sex
delmål anger ambitionsnivån på lång sikt:
tillgängligt transportsystem, hög transportkvalitet,
säker trafik, god miljö, positiv regional utveckling
och ett jämställt transportssystem. Det anförda
tillgodoser enligt utskottets mening i allt
väsentligt syftet med motion MJ39 (v) yrkande 6.
Motionen i denna del bör lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller de frågor om energipolitiken som
tas upp i motion MJ6 (fp) yrkande 4 instämmer
utskottet i att den svenska energipolitikens mål bör
vara att på kort och lång sikt trygga tillgången på
el och annan energi på (med omvärlden)
konkurrenskraftiga villkor. Landets elförsörjning
skall tryggas genom ett energisystem som grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor och på en effektiv energianvändning.
Energin skall användas så effektivt som möjligt med
hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Målet för
de insatser som görs av staten på forskning,
utveckling och demonstration av ny energiteknik är
att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el-
och värmeproduktionen från förnybara energikällor
och utveckla kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering.
Som regeringen anfört i proposition 2001/02:143
Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig
energiförsörjning syftar avregleringarna av el- och
naturgasmarknaderna till en ökad valfrihet för
konsumenter och ett effektivare resursutnyttjande.
En välfungerande konkurrens bidrar till en dämpad
prisutveckling vilket är av stor betydelse för den
svenska industrins konkurrenskraft och hushållens
ekonomi. På den gemensamma och internationella
marknaden är det vidare av största vikt att
tillförsel av energi sker på lika villkor och med
klara och tydliga miljömål. En avgörande del av
energipolitiken är att harmonisera regler, avgifter
och skatter så att energileverantörer oavsett land
kan konkurrera på lika villkor samtidigt som
energiförsörjningen bidrar till en hållbar
utveckling. Enligt utskottets bedömning kan syftet
med motion MJ6 (fp) yrkande 4 med det anförda i allt
väsentligt anses tillgodosett. Yrkandet påkallar
således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
I anslutning till motion MJ260 (fp) yrkande 4 om
stimulans av investering och bruk av förnyelsebara
energibränslen konstaterar utskottet att det inom
ramen för det nu gällande energipolitiska programmet
finns stöd för investeringar i biobränslebaserad
kraftvärme (jfr SFS 1998:22 och NUTFS 1998:3). Som
regeringen anför i propositionen (2001/02:143 s. 84)
Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig
energiförsörjning är målet att användningen av el
från förnybara energikällor skall öka med 10 TWh
från 2002 års nivå till år 2010. År 2004 är en
kontrollstation för klimatarbetet inlagd och då
skall det nationella målet för el producerad med
förnybara energikällor utvärderas. Om det visar sig
att det finns förutsättningar för att ytterligare
öka elproduktionen med förnybara energikällor, är
det regeringens bedömning att en lämplig
ambitionsnivå skall vara att öka den årliga
förnybara energiproduktionen med 15 TWh från 2002
års nivå till 2010. I propositionen anförs vidare
(s. 90) att en lag om ett kvotbaserat
elcertifikatsystem för att främja elproduktion från
förnybara energikällor bör införas. El som
produceras med hjälp av vindkraft, solenergi,
geotermisk energi, vattenkraft och vågenergi samt
biobränsle är sådan elproduktion som bör berättiga
anläggningens innehavare till elcertifikat.
Certifikatsystemet bör träda i kraft den 1 januari
2003. Systemet bör bygga på att producenter av el
från förnybara energikällor tilldelas elcertifikat
av staten och att det finns en kvotplikt, som
innebär en skyldighet för elförbrukare och
elleverantörer att ge in elcertifikat till staten i
förhållande till den mängd el man förbrukat eller
sålt. Om kvotplikten inte fullgörs, bör en
sanktionsavgift betalas till staten. Det anförda
innebär att utskottet avstyrker motionens yrkande i
den mån det inte kan anses tillgodosett.
När det gäller de frågor om biobränsle och
energiskatter som tas upp i motion MJ7 (c) yrkande 3
instämmer utskottet i regeringens uttalande i
proposition 2001/02:143 Samverkan för en trygg,
effektiv och miljövänlig energiförsörjning (s. 18)
att reformeringen av dagens energiskattesystem är
angelägen. Kommittén för utformning av
nedsättningsregler på energiskatteområdet (dir.
2001:29) väntas slutföra sitt arbete under år 2002.
Mot bakgrund av kommitténs förslag bör sedan
perspektivet vidgas till hela energiskatteområdet. I
budgetpropositionen för år 2001 redovisades en
strategi för reformeringen inkluderande
kompletterande analyser av alternativa styrmedel som
system för handel med utsläppsrätter för koldioxid,
system med elcertifikat och modeller med långsiktiga
avtal. I strategin betonas att en reformering av
dagens energiskattesystem är en central del av en
grön skatteväxling. Det skall vara lönsamt att
investera i varu- och tjänsteproduktion i Sverige
och det skall vara fördelaktigt att investera i
ekologisk energiteknik, bl.a. elproduktion från
förnybara energislag och effektivare
energianvändning. Beskattningen bör ge drivkrafter
för hushållning och konvertering till förnybara
energislag, samtidigt som den inte skall påverka
industrins internationella konkurrenskraft negativt.
Som anförs i skrivelsen Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling (s. 27) bör skatteväxlingen enligt den
av riksdagen antagna strategin för en successivt
ökad miljörelatering av skattesystemet (prop.
2001/02:1, volym 1, s. 197-200, bet. 2001/02:FiU1)
sålunda utgå från de av riksdagen fastställda
miljömålen. Motion MJ7 (c) yrkande 3 bör med det
anförda lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion MJ7
(c) yrkande 4 om att det är nödvändigt att
miljöanpassa transportsystemet och att
kollektivtrafiken bör förbättras. Det övergripande
målet för transportpolitiken är enligt skrivelsen
Nationell strategi för hållbar utveckling att
säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgarna och näringslivet i hela landet. Sex
delmål anger ambitionsnivån på lång sikt, bl.a.
skall transportsystemet vara tillgängligt och ha hög
transportkvalitet. Transportsystemets utformning och
funktion skall anpassas till krav på en god och
hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och
kulturmiljö skyddas mot skador. En god hushållning
med mark, vatten, energi och andra naturresurser
skall främjas. Som anförs i skrivelsen kommer ett
hållbart transportsystem att kräva insatser av ett
stort antal aktörer. Politiska beslutsfattare,
myndigheter, näringsliv och inte minst de enskilda
medborgarna har viktiga roller att fylla. Deras
arbete måste understödjas av en konsekvent och
långsiktig politik.
I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling ges
några exempel på att kollektivtrafiken har
förbättrats, t.ex. genom Göteborgsöverenskommelsens
investeringsprogram för miljö- och
trafikförbättringar med satsningar på
kollektivtrafikförbättringar i form av nya
spårsträckningar och spårvagnar samt miljö- och
trafiksäkerhetsförbättringar i det lokala vägnätet.
Citytunneln blir en del i kollektivtrafiksystemet i
Skåne. Den kommer att knyta samman länsjärnvägarna
till ett samordnat system.
Regeringen tillsatte den 17 maj 2001 en kommitté
med uppgift att utifrån ett konsument- och
helhetsperspektiv identifiera, analysera och
beskriva kollektivtrafikens problem och möjligheter,
formulera mål och visioner samt föreslå ändringar av
organisation och regelverk o.d. av betydelse för
kollektivtrafikens utveckling och ett ökat
kollektivt resande. Kommittén skall utgöra ett forum
för samarbete mellan staten och övriga aktörer på
kollektivtrafikområdet. Kommittén skall redovisa ett
slutbetänkande senast den 31 december 2002. Motion
MJ7 (c) yrkande 4 bör med det anförda och i avvaktan
på resultatet av kommitténs arbete lämnas utan
vidare åtgärd.

I anslutning till motion MJ7 (c) yrkande 5 om
tillgängligheten till bunkerolja av miljöklass 1
vill utskottet påpeka att regeringen avser att låta
Sjöfartsverket fortsätta det prioriterade arbetet
med att utveckla systemet med miljödifferentierade
farledsavgifter och verka för att motsvarande
system införs i andra länder (jfr bet. 2001/02:MJU3
s. 113). Förutom att aktivt arbeta för spridning av
systemet driver Sverige också på internationellt
för att skapa gemensamma minimikrav på
utsläppsbegränsningar för sjöfarten på
internationell nivå. Regeringen har vidare angivit
att Sverige även i fortsättningen kommer att vara
pådrivande i de olika internationella
organisationerna och inom EU för att åstadkomma
överenskommelser om minskade utsläpp från sjöfarten.
Utskottet förutsätter, i likhet med trafikutskottet
(bet. 2001/02:TU1), att Sverige i internationella
sammanhang driver frågan om miljödifferentierade
farleds- respektive hamnavgifter. Syftet med
differentieringen är ju att motverka
luftföroreningar från fartyg, t.ex. genom att dessa
använder avgasrening och lågsvavlig bunkerolja.
Därmed utgår utskottet från att regeringen även inom
EU verkar för att lågsvavlig bunkerolja kan
tillhandahållas i alla hamnar inom EU där bunkring
sker.

Som utskottet tidigare har redovisat (bet.
2001/02:MJU10 s. 23) pågår inom ICAO (International
Civil Aviation Organization) och IMO (International
Maritime Organization) arbete för att finna vägar
att minska utsläpp från internationella luft- och
sjötransporter. EG-kommissionen har dessutom lagt
fram ett förslag om alternativa bränslen för
vägtransport och om åtgärder för att främja
användningen av biobränslen samt om en ändring av
mineraloljedirektivet (92/81/EEG) som möjliggör
skattereduktion för biodrivmedel (KOM(2001)547
slutlig). Enligt vad utskottet erfarit försöker
Sverige tillsammans med övriga länder inom EU finna
vägar att få in bunkerbränslen i diskussionen om
åtaganden och styrmedel. Emellertid råder enighet om
att dessa diskussioner primärt skall föras inom
ramen för ICAO och IMO. Motion MJ7 (c) yrkande 5 är
som ovan framgår i huvudsak tillgodosedd i denna
del.

När det gäller emissioner från fordon vill utskottet
framhålla att riksdagen vid behandlingen av
budgetpropositionen för år 2002 beslutade en
strategi för alternativa drivmedel med
skattenedsättning och pilotprojektsdispenser (prop.
2001/02:1 s. 201, bet. 2001/02:FiU1, rskr.
2001/02:34). Skattenedsättning kan ske antingen via
pilotprojekt, för vilka medges befrielse från både
energi- och koldioxidskatt eller via en generell
koldioxidskattebefrielse med stöd av ett beslut
enligt artikel 8.4 i mineraloljedirektivet. Vidare
bör uppmärksammas att riksdagen i maj 2001 beslutade
ett tillkännagivande (bet. 2000/01:MJU16) till
regeringen med innebörd att gällande bestämmelser om
miljöklassningen av vissa drivmedel skulle ses över
utan dröjsmål. Kriterierna för miljöklassning borde
enligt miljö- och jordbruksutskottet utformas så att
de inte missgynnar mer miljövänliga bränslen. Genom
beslut den 27 mars 2002 uppdrog regeringen åt
Naturvårdsverket att utveckla systemet med
miljöklasser för fordonsbränslen. Naturvårdsverket
skall efter samråd med berörda myndigheter och andra
intressenter analysera möjligheten att revidera och
komplettera nuvarande bestämmelser om miljöklassning
av bränslen.

Beträffande alternativa drivmedel anförde
näringsministern den 27 mars 2002 i ett svar på
fråga 2001/02:934 att regeringens målsättning är att
ge stöd till flera olika former av forsknings- och
utvecklingsprojekt parallellt, för att på så vis i
ett senare skede kunna utvärdera vilka bränslen som
blir gångbara i framtiden. Skattestrategin kan börja
tillämpas år 2003. För närvarande pågår arbete inom
Regeringskansliet med att utforma kriterier för vad
som skall gälla för den nya skattestrategin.
Som framgår av skrivelsen Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling (s. 53) föreslår regeringen ett samlat
program för teknisk utveckling, demonstration och
införande av nya lösningar inom transportpolitiken.
Programmet bör enligt skrivelsen främja utveckling
och kunskapsuppbyggnad inom områdena fordonsteknik,
bränslen och emissioner, byggande av
energieffektiva, ekologiskt hållbara system samt
användningen av IT inom transportsystemet.
Programmet bör genomföras inom ramen för Vägverkets
sektorsansvar. Den svenska bilindustrin arbetar med
att miljöanpassa fordonen. Kunskap om teknik och
organisatoriska lösningar som kan bidra till en
hållbar utveckling är viktiga konkurrensfaktorer.
Många av världens ledande fordonstillverkare satsar
i dag stora resurser på att skapa konkurrensfördelar
genom att tidigt kunna erbjuda bränslesnålare eller
alternativt drivna fordon. Ett samarbete mellan
staten och näringslivet kan bidra till utvecklingen
av framtidens teknik. Som ett led i detta samarbete
pågår ett samarbete mellan staten och
fordonsindustrin med sikte på att utveckla ny och
miljövänlig fordonsteknik. Samarbetet innebär att
upp till 1 800 miljoner kronor satsas gemensamt
under perioden 2000 till 2005, varav den statliga
finansieringen kommer att uppgå till maximalt 500
miljoner kronor. Industrin bidrar således med ca 1
300 miljoner kronor. Programmet omfattar områden
såsom avancerad förbränningsteknik, hybridfordon och
bränslecellsteknik, viktreduktion samt allmän
kompetensförsörjning. Mot bakgrund av vad som
anförts ovan och i avvaktan på resultatet av det
fortsatta arbetet anser utskottet inte att riksdagen
bör göra något uttalande med anledning av motion MJ7
(c) yrkande 6. Motionen avstyrks i berörd del.

Lokalt arbete med hållbar utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående utredningsarbete motionsyrkanden om
Agenda 21-arbetet (c).

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling

I maj 2000 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag
att inventera och redovisa myndigheternas arbete med
Agenda 21 och hållbar utveckling under perioden
1996-2000. Naturvårdsverket slutrapporterade detta
uppdrag i januari 2001. Inventeringen kommer att
utgöra ett underlag för den rapportering som Sverige
skall göra vid världstoppmötet i Johannesburg hösten
2002. En studie av kommunernas arbete med Agenda 21
påbörjades hösten 1999 och redovisades under våren
2000 av statsvetenskapliga institutionen vid Umeå
universitet på uppdrag av Miljödepartementet. Den
första delen av studien utgjordes av en
enkätundersökning som refererades samma höst i
regeringens skrivelse Hållbara Sverige (skr.
1999/2000:13).

Nationell strategi för hållbar utveckling

Få FN-konferenser har på den lokala nivån fått ett
sådant genomslag som FN:s konferens kring miljö och
utveckling i Rio de Janeiro 1992. I Sverige har alla
kommuner arbetat med Agenda 21 på olika sätt.

Motionerna

Enligt motion MJ507 (c) bör Agenda 21-arbetet
intensifieras i rikets alla kommuner genom en
förnyad kampanj. Många av Sveriges kommuner har
aktivt arbetat med att höja det allmänna
miljömedvetandet om sambanden mellan vår livsstil
och en utveckling mot ekologisk hållbarhet. På
riksplanet arbetar Habitatkommittén intensivt med
dessa frågor. Det har visat sig att arbetet på det
lokala planet i kommunerna har stagnerat.

Agenda 21-arbetet får enligt motion MJ518 (mp)
inte avstanna, och kopplingen mellan matproduktion
och miljöpåverkan bör förstärkas och synliggöras
(yrkande 16).

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen (skr. Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling s. 55) anser utskottet att ambitionen att
Sverige skall vara en internationellt pådrivande
kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar
utveckling står fast. Det internationella samarbetet
är nödvändigt för att åstadkomma ett ekologiskt
hållbart Sverige. Genomförandet av Agenda 21 och
förberedelserna för världstoppmötet om hållbar
utveckling i Johannesburg år 2002 är centrala
utgångspunkter i arbetet.

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 90) har det lokala Agenda 21-
arbetet ofta inneburit att samverkan mellan olika
sektorer inom den kommunala förvaltningen har ökat.
Olika samrådsgrupper och nätverk har bildats i ett
försök att ta ett större helhetsgrepp kring vissa
frågor. Detta har bidragit till att miljöfrågorna i
större utsträckning integreras i de olika kommunala
förvaltningarnas arbete och har även blivit en
strategisk fråga på kommunledningsnivå.
Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat (M
2000:02) har regeringens uppdrag att ytterligare
förankra, samordna och utveckla arbetet med Sveriges
åtaganden inom Agenda 21 och Habitat. Kommittén
skall utarbeta en nationalrapport till
världstoppmötet i Johannesburg senare i år. I ett
avslutande betänkande skall kommittén senast i
januari 2003 redovisa sina slutsatser av det svenska
arbetet med Agenda 21 och Habitat sedan FN-
konferenserna i Rio de Janeiro år 1992 respektive
Istanbul år 1996. Med ledning av världstoppmötet i
Johannesburg år 2002 förväntas kommittén vidare
lägga fram förslag om hur det fortsatta arbetet med
Agenda 21, Habitat och hållbar utveckling bör
utformas. I avvaktan på resultatet av det pågående
beredningsarbetet föreslår utskottet att motionerna
MJ507 (c) och MJ518 (mp) yrkande 16 lämnas utan
vidare åtgärd.

Ett globalt ansvar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om
Sveriges ansvar gentemot länderna i vårt
närområde (c), en nordisk miljöunion (c),
ökning av UNEP:s budget (mp), miljöklausuler
i internationella handelsavtal (mp), jordens
vattentillgångar (mp), ökad harmonisering av
miljöreglerna i EU (m), komplettering av EU:s
strategi för hållbar utveckling (kd) m.m.
Utskottet hänvisar till att kraven i
motionerna i stora delar överensstämmer med
den av regeringen förda politiken.

Skrivelserna

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling

FN:s arbete för hållbar utveckling har på tio år
fått en sammanhållen riktning genom de
världskonferenser som genomfördes på 1990-talet.
Våren 2001 har ytterligare steg tagits, inte minst
vid FN-konferenser om de minst utvecklade ländernas
situation med hiv/aids. Femårsutvärderingar av
genomförandet av åtaganden gjorda vid
världskonferenserna har hållits med skiftande
kvalitet. Till de mer framgångsrika hör
femårsutvärderingen om boende och bebyggelsefrågor
(Habitat, Istanbul +5), som arrangerades i New York
i juni 2001.

I december 2000 beslöt FN:s generalförsamling att
tioårsuppföljningen av Riokonferensen om miljö och
utveckling skall hållas i Sydafrika i form av ett
toppmöte för stats- och regeringschefer. Mötet
skall utvärdera genomförandet av resultaten från
Rio de Janeiro 1992 samt identifiera och bemöta nya
utmaningar. Beslutet innebär vidare att
förberedelserna bedrivs med utgångspunkt i lokala,
nationella och regionala erfarenheter och
prioriteringar.

Nationell strategi för hållbar utveckling

Ansvaret för att uppnå hållbar utveckling ligger i
huvudsak på varje nation. Med en växande
globalisering ökar dock det ömsesidiga beroendet.
Ojämn fördelning av resurser och fattigdom
tillsammans med livsstilar och konsumtion med hög
energiförbrukning och materialomsättning hotar
jordens livsuppehållande ekologiska system. En
hållbar utveckling kräver åtgärder på global,
regional, nationell och lokal nivå i såväl i-länder
som u-länder. Ett hållbart Sverige kan inte skapas
på bekostnad av andras möjligheter till hållbar
utveckling. Vi har också ett ansvar att bidra till
att på sikt alla människors grundläggande behov
tillfredsställs inom ramen för de ekologiska
systemens bärkraft. Det krävs således insatser både
för att ställa om Sverige och för att stödja andra
länders ansträngningar.

Sverige har bedrivit ett omfattande
förändringsarbete inom utvecklingssamarbetet. I
skrivelsen Sveriges utvecklingssamarbete för hållbar
utveckling (skr. 1996/87:2) angav regeringen
riktlinjerna för detta förändringsarbete. Senare
under 1996 togs ett handlingsprogram för hållbar
utveckling fram, som inkluderar en policy och en
omfattande handlingsplan. Policyprogram har tagits
fram för hållbart bistånd inom flera ämnesområden,
bl.a. energi, jordbruk, skogsbruk, vattenresurser,
miljöundervisning m.m. Ett miljöledningssystem är
etablerat inom det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Strategiska miljöbedömningar och
miljökonsekvensbeskrivningar görs systematiskt.
Cirka hälften av Sveriges bilaterala insatser har
miljö som huvudsyfte eller delsyfte.

Motionerna

Enligt motion MJ7 (c) har Sverige ett ansvar
gentemot länderna i vårt närområde att genom bistånd
minska deras miljöskadliga utsläpp. Många av
länderna i närområdet befinner sig i ekonomiskt och
socialt utsatta situationer som gör att utsläpp av
miljöskadliga ämnen i atmosfären inte kommer högt
upp på agendan (yrkande 7). Vidare bör regeringen
under år 2002 ta initiativ till bildandet av en
nordisk miljöunion (yrkande 8). Även i motion U302
(c) tar man upp behovet av bildandet av en nordisk
miljöunion. I Norden finns en likartad syn på
miljöfrågorna, vilket gör att förutsättningarna för
att bilda en miljöunion är goda (yrkande 4).

Enligt motion MJ40 (mp) skall Sverige verka för
att FN-organens rättsliga och administrativa
kompetenser förstärks för att kunna garantera ett
globalt styrelseskick för hållbar utveckling
(yrkande 2). Vidare anförs att Sverige skall ta
initiativ till att föra in miljöklausuler i
internationella handelsavtal (yrkande 4). Sverige
bör utveckla strategier för implementering,
finansiering och uppföljning av internationella
miljöavtal på global och lokal nivå (yrkande 5).
Sverige bör enligt motionen verka för att
internationella miljööverenskommelser tas in i WTO:s
regler och ges status som handelsundantag (yrkande
6), för att implementera GEF som global
miljöstyrning (yrkande 7), för att UNEP:s årliga
budget fördubblas (yrkande 8), för att UNEP
uppgraderas till en världsmiljöorganisation (WEO),
och det är både nödvändigt och önskvärt att WEO
inrättas på Johannesburgkonferensen (yrkande 9) samt
att Sverige verkar för att internationella
handelsavtal skall underställas FN-konventionen om
biologisk mångfald (yrkande 11). Sverige bör
särskilt uppmärksamma tillgången till rent vatten
som det mest akuta miljöproblemet (yrkande 13).
Vidare anförs att Sverige på Johannesburgkonferensen
skall agera för att tillgång till rent vatten
förblir en mänsklig rättighet (yrkande 14) och mot
en fortsatt privatisering av jordens
vattentillgångar (yrkande 15). Marknaderna i de rika
länderna bör enligt motionen öppnas för de fattiga
ländernas produkter, inklusive jordbruks- och
textilprodukter (yrkande 16). I motionen anförs
vidare att folkliga organisationer i de fattiga
länderna borde utgöra en särskild målgrupp för
Sveriges biståndsverksamhet (yrkande 17).
Enligt motion MJ209 (m) blir det internationella
miljösamarbetet allt viktigare. Ett framgångsrikt
samarbete har stor betydelse för Sverige eftersom
vårt land är starkt påverkat av gränsöverskridande
miljöproblem (yrkande 10).
I motion MJ337 (c) anförs i fråga om behovet av
ökad överstatlighet på miljöområdet inom EU att
miljön utgör ett tydligt område där ökad
överstatlighet är nödvändig. Samtidigt som ökad
överstatlighet erfordras på miljöområdet är det
viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna
gå längre om det finns motiv för detta (yrkande 21).
I motion MJ518 (mp) framhålls vikten av att
miljö- och hälsokrav ställs i internationella
handelsrelationer, både inom EU och inom WTO. Ett
land måste kunna säga nej till varor som inte lever
upp till de krav man ställer på den inhemska
produktionen (yrkande 7).
Enligt motion U303 (m) bör Sverige verka för en
ökad harmonisering av miljöreglerna i EU. EU ger
medlemsstaterna både en möjlighet och en viktig roll
för att motverka miljöföroreningar över gränserna
(yrkande 14).
Regeringen bör enligt motion U348 (mp) verka för
att uppnå en bättre tillämpning av gällande
gemenskapslagstiftning på miljöområdet.
Miljöfrågorna skall vara en självklar del vid allt
beslutsfattande (yrkande 5). Vidare framhålls vikten
av att påverka det dokument som skall ligga till
grund för EU:s gemensamma röst vid Rio +10-mötet i
Johannesburg (yrkande 17).
I fråga om de förslag som kommissionen i
presenterade i sitt utkast till strategi för hållbar
utveckling anförs i motion K426 (kd) att regeringen
bör driva de förslag som fanns i kommissionens
ursprungliga dokument och på så vis komplettera
överenskommelsen i Göteborg (yrkande 24 ).

Utskottets ställningstagande

Samstämmighet i utrikespolitiken

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna
MJ40 (mp) yrkande 2 och MJ209 (m) yrkande 10 om att
det internationella miljösamarbetet blir allt
viktigare och att Sverige bör verka för att FN-
organens rättsliga och administrativa kompetenser
bör förstärkas för att kunna garantera ett globalt
styrelseskick för hållbar utveckling. Som anförs i
skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (s.
55) står ambitionen att Sverige skall vara en
internationellt pådrivande kraft och ett
föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling
fast. Det internationella samarbetet är nödvändigt
för att åstadkomma ett ekologiskt hållbart Sverige.
Genomförandet av Agenda 21 och förberedelserna för
världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg
år 2002 är centrala utgångspunkter i arbetet.

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling ligger ansvaret för att uppnå
hållbar utveckling i huvudsak på varje nation. Med
en växande globalisering ökar dock det ömsesidiga
beroendet. Ojämn fördelning av resurser och
fattigdom tillsammans med livsstilar och konsumtion
med hög energiförbrukning och materialomsättning
hotar jordens livsuppehållande ekologiska system. En
hållbar utveckling kräver åtgärder på global,
regional, nationell och lokal nivå i såväl i-länder
som u-länder. Ett hållbart Sverige kan inte skapas
på bekostnad av andras möjligheter till hållbar
utveckling. Vi har också ett ansvar att bidra till
att på sikt alla människors grundläggande behov
tillfredsställs inom ramen för de ekologiska
systemens bärkraft.
Svenska internationella insatser för hållbar
utveckling sker främst inom internationella
organisationer såsom FN, EU, OECD, WTO, Nordiska
ministerrådet och Baltic 21, inom internationella
miljökonventioner samt genom bilateralt och annat
multilateralt utvecklingssamarbete. Här ingår det
omfattande förhandlingsarbetet i både FN:s
kommission för hållbar utveckling (CSD) inför
toppmötet i Johannesburg och det i FN:s
miljöprogram, UNEP. Samarbetet både inom EU och inom
FN-systemet är av stor betydelse. I slutänden kan de
stora hållbarhetsfrågorna bara lösas globalt.
Samtidigt är det viktigt att Sverige håller en hög
nationell profil i arbetet för en hållbar
utveckling. Med det anförda bör motionerna MJ40 (mp)
yrkande 2 och MJ209 (m) yrkande 10 lämnas utan
vidare åtgärd.

Utskottet kan i huvudsak instämma i vad som anförs i
motion MJ40 (mp) yrkandena 13-15 om tillgång till
rent vatten och jordens vattentillgångar. I
skrivelsen Nationell strategi för hållbar utveckling
redovisas (s. 16) att kravet på att vi måste skydda
de grundläggande resurser på vilka vår civilisation
vilar är miljöpolitikens mest tvingande plikt. Det
råder bred enighet om att klimatförändringar,
resursexploatering och förgiftning av luft och
vatten är ödesfrågor både för människors överlevnad
och för vår planet. Vidare anförs (s. 99) att
Sverige prioriterar insatser för hållbara
vattenresurser. Sverige har bidragit till att skapa
det internationella nätverket för
vattenintressenter, Global Water Partnership, och
stöder Global International Waters Assessment. I år
har Sverige, inför toppmötet i Johannesburg, tagit
initiativet till att stärka nätverket genom att
bilda ett mellanstatligt organ för vattenfrågorna,
Global Water Partnership Organization, med
sekretariat i Stockholm.

Riksdagen (utrikesutskottet) har redovisat (bet.
2001/02:UU8) att FN:s generalförsamling år 1997
antog en resolution som avser en internationell
vattenkonvention. Konventionen syftar till att
förhindra internationella vattenkonflikter orsakade
av enskilda länders åtgärder och antogs av 103
nationer. Utrikesutskottet konstaterar vidare (bet.
2001/02:UU2) att naturresursfrågor, som exempelvis
vattenfrågor, ofta berör flera länder och Sverige
stöder regionalt samarbete. Vattenresursförvaltning
är ett prioriterat område för svenskt bistånd.
Global Water Partnership (GWP) har en viktig roll i
uppföljningen av de åtgärder som presenterades vid
det andra Världsvattenforumet i Haag år 2000, liksom
i genomförandet av de målsättningar på vattenområdet
som beslutades i FN:s millenniedeklaration 2000.
Regeringen har initierat ett arbete för att etablera
GWP som mellanstatlig organisation i Sverige och att
säkerställa ett brett internationellt engagemang för
verksamheten. Utrikesutskottet framhåller (s. 65)
att bristen på färskvatten framstår som en av de
allvarligaste naturresursfrågorna. Det svenska
utvecklingssamarbetet har sedan många år prioriterat
vattenresursfrågorna och god hushållning med vatten.
I FN:s millenniedeklaration anges bl.a. som
målsättning att antalet personer som inte har
tillräcklig tillgång till sötvatten skall halveras
till år 2015 och att strategier för hållbar
vattenhantering skall utarbetas. Regeringen fäster
stor vikt vid att dessa intentioner kan genomföras
och avser att öka insatserna på vattenområdet.
Motion MJ40 (mp) yrkandena 13-15 är som framgår ovan
i huvudsak tillgodosedd.

När det gäller det i motionerna MJ7 (c) yrkande 8
och U302 (c) yrkande 4 aktualiserade förslaget om en
nordisk miljöunion bör inledningsvis uppmärksammas
att riksdagen (utrikesutskottet och miljö- och
jordbruksutskottet) tidigare behandlat fristående
motioner med samma eller liknande innebörd (bet.
2000/01:U11 och bet. 2000/01:MJU10 s. 29). Som
anförs i skrivelsen Hållbara Sverige (s. 10, 63)
trädde Nordiska ministerrådets strategi för hållbar
utveckling Bæredygtig udvikling - en ny kurs for
Norden (Nord 2001:3) i kraft den 1 januari 2001.
Strategin omfattar områden där Norden har gemensamma
intressen och särskilt goda förutsättningar att
bidra till en hållbar utveckling och där det
nordiska samarbetet skapar ett särskilt mervärde.
Centrala frågor i hållbarhetsstrategin är
klimatförändringar, biologisk mångfald, skydd av den
marina miljön, kemikalier, livsmedelssäkerhet,
energieffektivitet och förnybar energi, hållbara
transportsystem samt en hållbar utveckling i
sektorerna lantbruk, fiske och skogsbruk samt i
industrin och näringslivet. Den nordiska
hållbarhetsstrategin innehåller mål och åtgärder för
perioden 2001-2004 samt långsiktiga mål fram till år
2020. Huvudansvaret för uppföljningen kommer att
åvila de nordiska länderna, men strategin innebär
också nya uppgifter och utmaningar för Nordiska
ministerrådet. Det nationella genomförandet planeras
för närvarande. Erfarenheter från arbetet med Baltic
21 kommer att tas till vara. Utskottet anser i
likhet med utrikesutskottet att den form av
miljösamarbete som existerar i dag på nordisk nivå
är tillräcklig och ifrågasätter om ett formellt
bildande av en miljöunion skulle vara mer
ändamålsenlig. Ytterligare institutionalisering
riskerar även att ta resurser från det miljöarbete
som Sverige driver inom ramen för EU. Motionerna MJ7
(c) yrkande 8 och U302 (c) yrkande 4 avstyrks.

I motionerna MJ7 (c) yrkande 7 och MJ466 (mp)
yrkande 9 aktualiseras frågor om Sveriges ansvar
gentemot länderna i vårt närområde att genom bistånd
minska deras miljöskadliga utsläpp och om stöd till
åtgärder i andra Östersjöländer. Som anförs i
skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (s.
60) verkar Sverige aktivt för en hållbar utveckling
inom Östersjöregionen. År 1996 kom statsministrarna
i Östersjöregionen och Europeiska kommissionen vid
ett möte i Visby överens om att hållbar utveckling
skall vara grunden för det fortsatta samarbetet i
regionen. År 1998 antog utrikesministrarna och EU
inom Östersjörådet en Agenda 21 för Östersjöområdet
kallad Baltic 21. Denna inkluderar mål och scenarier
för hållbar utveckling i ett 30-årigt perspektiv
inom regionen och ett handlingsprogram med
tidsplaner, aktörer och finansiering. Baltic 21
fokuserade ursprungligen på sex sektorer (jordbruk,
energi, fiske, skog, turism och transporter) vars
utveckling bedömdes vara av särskilt stor betydelse
för att uppnå ett hållbart Östersjöområde. Vidare
har (s. 59) inom ramen för östbiståndet bilateralt
miljösamarbete bedrivits genom Sida och
Naturvårdsverket, framför allt i Östersjöregionen
och nordvästra Ryssland men även i Centraleuropa och
genom u-landsbiståndet i centralasiatiska länder.

I skrivelsen Nationell strategi för hållbar
utveckling anges vidare att Baltic 21 är ett
regionalt samarbete mellan elva länder i
Östersjöområdet (de fem nordiska länderna, de tre
baltiska staterna, Polen, Tyskland och nordvästra
Ryssland) samt EG-kommissionen, olika
sektorsorganisationer och icke statliga
organisationer som miljöorganisationer. Sverige har
varit pådrivande i arbetet. Gemensamma mål för
hållbar utveckling har antagits, och regionen är
därmed den första i världen som har antagit sådana
mål. En första lägesrap-port om genomförandet av
Baltic 21 presenterades år 2000. Den bygger på bl.a.
ett stort antal indikatorer för hållbar utveckling i
regionen. En andra lägesrapport kommer att utarbetas
till år 2003.
Utskottet har erfarit att Sida, med utgångspunkt i
internationella och regionala överenskommelser som
Helsingforskommissionen till skydd för Östersjöns
marina miljö (HELCOM), stöder miljöförbättringar i
Östersjöregionen. I Baltikum samarbetar Sida med
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för att minska
läckage av näringsämnen till Östersjön från
jordbruk, odling och djurhållning. Sida finansierar
SLU:s program för demonstrationsinsatser och
utbildning. Programmet är knutet till Baltic 21
uthållig utveckling inom jordbrukssektorn.
Motionerna MJ7 (c) yrkande 7 och MJ466 (mp) yrkande
9 påkallar enligt utskottets uppfattning med det
anförda ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

I anslutning till motionerna MJ337 (c) yrkande 21
och U303 (m) yrkande 14 om ökad överstatlighet på
miljöområdet vill utskottet erinra om att
Romfördragets artikel 6 liksom EG:s
utvecklingspolitik föreskriver att miljöhänsyn skall
integreras i gemenskapens insatser i syfte att
främja en hållbar utveckling. I skrivelsen Hållbara
Sverige anförs (s. 72) att miljöhänsyn bör
integreras i alla instrument och program, i
synnerhet i landsstrategierna och i de sex
prioriterade områdena inom den nya
utvecklingspolitiken.

Genom beslut den 21 februari 2002 uppdrog
regeringen åt Naturvårdsverket att efter samråd med
berörda myndigheter analysera vilka frågor Sverige
har anledning att särskilt bevaka och söka påverka i
EU därför att de har betydelse för att nå de svenska
miljökvalitetsmålen. Utvecklingen av EU:s
miljöpolitik med ny gemenskapslagstiftning, det 6:e
miljöhandlingsprogrammet, arbetet med
sektorsintegration och hållbar utveckling samt
utvidgningen av EU bör beaktas. Även frågor som i
dag inte står på EU:s dagordning kan ingå.
Riksdagen (konstitutionsutskottet) har i fråga om
överstatlighet uttalat (bet. 2001/02:KU1) att det
är en praktisk fråga i vilken mån ytterligare
beslutskompetens skall överlåtas till EG, eller om
det överstatliga inslaget på något område skall
minskas. Detta får avgöras från fall till fall och
beroende på de behov och de beslut som fastställts
för varje sakområde inom samarbetet. Enligt
konstitutionsutskottets mening kan ett samarbete med
överstatliga inslag vara att föredra för att få till
stånd en effektiv lösning, t.ex. när det gäller
bekämpning av miljöföroreningar i luft och vatten. I
andra fall är mellanstatliga lösningar att föredra,
t.ex. vad gäller samarbetet inom det straffrättsliga
området. Samtidigt vill konstitutionsutskottet
framhålla att den överstatliga delen av samarbetet
fordrar självständiga och starka institutioner för
att garantera en likvärdig övervakning och
tillämpning av det gemensamma regelverket. Detta
ligger enligt konstitutionsutskottets uppfattning
inte minst i de mindre medlemsstaternas
intresse. Utskottet är inte berett att föreslå något
uttalande från riksdagens sida med anledning av de i
motionerna U303 (m) yrkande 14 och MJ337 (c) yrkande
21 framförda kraven om överstatlighet på
miljöområdet. Motionerna avstyrks i berörda delar.

Det i motion MJ518 (mp) yrkande 7 uttalade
önskemålet om miljö- och hälsokrav i internationella
handelsrelationer har tidigare behandlats av
riksdagen (utrikesutskottet, bet. 2000/01:UU11).
Utrikesutskottet anförde att en hållbar utveckling
redan i dag är ett uttalat mål för WTO. Sverige
deltar i de internationella diskussionerna om
handel och miljö främst inom WTO:s kommitté för
handel och miljö, vilket har stor betydelse för
att påverka och genomdriva eventuella förändringar i
handelsregelverket med inriktning mot en hållbar
utveckling. Det anses allmänt att miljöfrågorna
endast kan lösas inom ramen för en bredare WTO-
förhandling. Regeringen har i flera sammanhang
betonat att det är ett av många viktiga mål i en ny
runda i WTO. Sverige och EU verkar för att
miljöfrågorna skall kunna integreras
sektorsövergripande i alla områden som förhandlas,
bl.a. i syfte att enklare kunna hantera specifika
miljöfrågor som exempelvis relationen mellan
handelsregelverket och handelsåtgärder i
miljökonventioner, försiktighetsprincipens utrymme i
WTO-regelverket samt frågan om
miljömärkningssystemens relation till WTO-avtalet.
Det är i detta sammanhang av stor vikt att
handelsavtalen stämmer överens med de
internationella miljökonventioner som
framförhandlats. Även inom ramen för EU bedrivs
arbete med att koppla samman handelspolitik och
miljöfrågor. På initiativ av EU anordnade WTO ett
särskilt högnivåmöte om handel och miljö 1999, i
syfte att öka förståelsen mellan industrialiserade
länder och utvecklingsländer samt ge enskilda och
intresseorganisationer möjlighet att delta i
debatten. Syftet med motion MJ518 (mp) yrkande 7 får
anses tillgodosett utan något särskilt uttalande av
riksdagen.

Utskottet vill beträffande det krav som framförs i
motion U348 (mp) yrkande 5 om bättre tillämpning av
gemenskapslagstiftningen på miljöområdet framhålla
(jfr bet. 2001/02:MJU3 s. 32) att miljöpolitiken
genom Amsterdamfördraget har givits en mer
framträdande plats genom att fördraget bl.a.
fastlägger att hållbar utveckling nu är ett av de
grundläggande målen för EU-samarbetet och att kravet
på integrering av miljöhänsyn i andra politikområden
har förtydligats. Utskottet vill i denna fråga även
hänvisa till Naturvårdsverkets tidigare nämnda
uppdrag att analysera vilka frågor Sverige har
anledning att särskilt bevaka och söka påverka i EU
därför att de har betydelse för att nå de svenska
miljökvalitetsmålen. Motionen avstyrks i berörd del.

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 95) är Sverige pådrivande för
att strategier och riktlinjer för integrering av
miljöhänsyn som en del i arbetet för hållbar
utveckling skall utvecklas eller genomföras inom det
multilaterala utvecklingssamarbetet och inom EG-
biståndet. En viktig komponent i sådana strategier
är att systematiskt göra strategiska
miljöbedömningar och miljökonsekvensbedömningar.
Motion U348 (mp) yrkande 17 bör med det anförda
lämnas utan vidare åtgärd i denna del.
När det gäller det krav som framförs i motion K426
(kd) yrkande 24 om EG-kommissionens utkast till
strategi för hållbar utveckling konstaterar
utskottet att i skrivelsen anförs även (s. 8) att
Sverige har varit pådrivande för att olika
internationella organisationer skall inrikta sin
verksamhet på att genomföra arbetet med hållbar
utveckling. Ett målinriktat arbete har inletts inom
EU, Nordiska ministerrådet, OECD och Arktiska rådet.
Som påpekas i skrivelsen Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling kommer Europeiska rådet vid sina årliga
vårmöten att i enlighet med slutsatserna från
toppmötena i Stockholm i mars och Göteborg i juni
2001 gå igenom vilka framsteg som gjorts vid
utarbetandet och genomförandet av strategin. I
slutsatserna från Göteborg anges att Europeiska
rådet skall ge "nödvändig politisk vägledning för
att främja hållbar utveckling i unionen". Motionen
avstyrks i berörd del.

Institutionellt ramverk för hållbar utveckling m.m.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som
framförs i motion MJ40 (mp) yrkandena 4-6 om att det
är angeläget att föra in miljöklausuler i
handelsavtal och att utarbeta strategier för
implementering m.m. av miljöavtal.

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling verkar Sverige för att stärka
FN:s arbete med hållbar utveckling,
fattigdomsbekämpning och särskilt att stärka den
internationella miljöförvaltningen. Genom att
utveckla nationella strategier där de olika
dimensionerna av hållbar utveckling integreras kan
ett målinriktat arbete bedrivas. Förutom att
utveckla sin egen nationella strategi stöder Sverige
u-länder och regioner att utveckla egna strategier.
Stödet avser insatser inom institutionsutveckling
och förvaltningsuppbyggnad på miljöområdet som
direkt eller indirekt bidrar till utarbetande av
nationella strategier för hållbar utveckling. Målet
är att stödja samarbetsländernas förmåga att
formulera en policy, planera, genomföra och följa
upp handlingsprogram på miljöområdet. Prioriterade
områden är miljöstatistik, gröna
nationalräkenskaper, miljöekonomi och
miljökonsekvensbedömningar.
I skrivelsen anförs vidare att (s. 95) Sverige
deltar genom EU i diskussionerna kring handel och
miljö och utveckling inom
Världshandelsorganisationen (WTO). Sverige verkar
för att hållbar utveckling skall integreras i de
internationella handelsregelverken så att en
liberalisering av handeln kan medverka till hållbar
utveckling. En ny s.k. runda för multilaterala
handelsförhandlingar inleddes vid WTO:s fjärde
ministermöte i Doha, Qatar, i november 2001, den
s.k. Utvecklingsagendan från Doha. Ministrarna
beslutade då bl.a. att utvecklingsfrågorna skall stå
i fokus och att miljöfrågorna skall hanteras i
arbetsprogrammet och i de kommande förhandlingarna.
Som utskottet anfört tidigare (bet. 2000/01:MJU10 s.
29) är en hållbar utveckling redan i dag ett uttalat
mål för WTO. Det anses allmänt att miljöfrågorna
endast kan lösas inom ramen för en bredare WTO-
förhandling. För att nå önskat resultat på området
verkar Sverige och EU för att miljöfrågorna skall
ingå i en kommande ny förhandlingsrunda i WTO.
Sverige och EU verkar här dels för att miljöfrågorna
skall kunna integreras sektorsövergripande i alla
områden som förhandlas, dels för att specifika
miljöfrågor skall kunna hanteras. Till dessa hör
bl.a. den viktiga frågan om relationen mellan
handelsregelverket och handelsåtgärder i
miljökonventioner, försiktighetsprincipens utrymme i
WTO-regelverket samt frågan om
miljömärkningssystemens relation till WTO-avtalet.
Enligt utskottets bedömning är syftet med motion
MJ40 (mp) yrkandena 4-6 i allt väsentligt
tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen
riksdagens vidare åtgärd.
När det gäller den fråga som behandlas i motion
MJ40 (mp) yrkande 7 om den globala miljöfonden, GEF,
och global miljöstyrning redovisas i skrivelsen
Nationell strategi för hållbar utveckling (s. 101)
att institutionsutveckling är en viktig
förutsättning för att uppnå en hållbar utveckling.
Det krävs också här en samverkan mellan det
nationella och det internationella arbetet för
hållbar utveckling. Även de internationella
institutionerna för bl.a. miljösamarbete behöver
utvecklas för att stärka genomförandet av
internationella avtal.
Som anförs i skrivelsen Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling (s. 88) medverkar den globala miljöfonden
till att finansiera de merkostnader (s.k.
incremental costs) för utvecklingsprojekt i
utvecklingsländer som kan uppkomma för att uppnå
globala miljövinster. GEF är en finansiell mekanism
för FN:s klimatkonvention och för konventionen om
biologisk mångfald. Fonden disponerar 2,75
miljarder US-dollar för perioden 1998-2002.
Förhandlingarna inför nästa påfyllnadsperiod har
inletts och beräknas vara avslutade i början av
2002. Parallellt med dessa förhandlingar genomförs
en av Sverige initierad oberoende utvärdering av
fondens verksamhet. Sverige kommer att fortsätta
det konstruktiva engagemanget i GEF:s styrelse och
är berett att öka sina bidrag för att GEF även i
fortsättningen skall få en tillfredsställande
finansiering med en rimlig bördefördelning mellan
givarna. Motion MJ40 (mp) yrkande 7 bör lämnas utan
vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med
vad som anförts.
I fråga om motion MJ40 (mp) yrkande 11, som
behandlar frågan om att internationella handelsavtal
bör underställas FN-konventionen om biologisk
mångfald, vill utskottet framhålla att Sverige
verkar för att hållbar utveckling skall integreras i
de internationella handelsregelverken så att en
liberalisering av handeln kan medverka till hållbar
utveckling. Av skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling framgår att målet om ekonomisk
tillväxt bör kopplas till övriga mål för hållbar
utveckling, framför allt miljöhänsyn och
fattigdomsbekämpning där tillväxtens innehåll är
avgörande. I skrivelsen Hållbara Sverige anförs att
arbetet inom konventionen om biologisk mångfald
befinner sig i en intensiv fas. En strategisk plan
för konventionens fortsatta arbete och integrering i
det globala miljösamfundet håller på att utarbetas,
och beslut om detta förväntas inför toppmötet i
Johannesburg. Motionen bör lämnas utan vidare
åtgärd.
Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 101) har det internationella
samfundet kommit långt vad gäller samsyn om vad som
krävs för en hållbar utveckling men ännu har inte
den globala förvaltningen formats. Sverige verkar
för att stärka FN:s arbete med hållbar utveckling,
fattigdomsbekämpning och särskilt att stärka den
internationella miljöförvaltningen. Det innefattar
stärkande av UNEP, tydligare mandat till GMEF och
CSD. På sikt bör FN:s arbete för hållbar utveckling
få samma status och kraft som arbetet med fred och
säkerhet.
Riksdagen (utrikesutskottet) har uttalat (bet.
2001/02:UU2 s. 67) att Sve-rige har varit pådrivande
i arbetet för förbättrad effektivitet och stärkt
samordning av den internationella
miljöförvaltningen. Som ett led i förberedelserna
inför toppmötet tillsattes en ministergrupp för att
utreda möjligheten att förstärka den internationella
miljöförvaltningen. Detta skedde på initiativ av EU
under det svenska ordförandeskapet. Sverige är
drivande inom EU när det gäller att lyfta frågan om
en förbättring av det internationella ramverket för
hållbar utveckling.
Som utrikesutskottet har uttalat (2000/01:UU11)
deltar Sverige aktivt inom EU och internationellt
för att stärka och vidareutveckla den
internationella miljöförvaltningen. Detta innebär en
stärkt roll för UNEP och dess roll i relation till
de internationella miljökonventionerna, vilket även
är kopplat till biståndet. EU verkar även för att
miljöavtal och handelsavtal skall vara ömsesidigt
stödjande, och även denna administration förenklas
med en stärkt miljöförvaltning. Dessa frågor kan
komma att behandlas vid toppmötet i Johannesburg år
2002. Internt inom EU pågår ett arbete med att
integrera miljöhänsyn i övriga politikområden.
Utrikesutskottet har vidare konstaterat
(2001/02:UU2 s. 69) att behoven av det globala
miljösamarbetet ökar i takt med globaliseringen och
de tilltagande miljöproblemen. En sammanhållande
kraft behövs, och UNEP är den organisation som
redan vid Stockholmskonferensen 1972 ålades
uppgiften. Behovet av att stärka UNEP ekonomiskt har
konstaterats upprepade gånger på ministernivå. Inom
pågående förhandlingar för att stärka den
internationella miljöförvaltningen diskuteras former
för hur detta kan göras.
Sverige tillhör de länder som starkast pekat på
behovet av att UNEP får tillräckliga och
förutsägbara anslag. Från svensk sida har också
framhållits att fördelningen av ansvar för en
utökad budget bör vara rättvis. Sverige är sjunde
största givarland bland de 189 medlemsländerna och
kommer fortsätta att verka för att kraftigt stärka
UNEP:s budget. Motion MJ40 (mp) yrkandena 8 och 9
bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte
tillgodosetts med det anförda.
En öppnare handel med ett multilateralt
handelsregelverk som stöder globala konventioner för
miljö, mänskliga rättigheter m.m., är, som anförs i
skrivelsen Nationell strategi för hållbar utveckling
(s. 103), en viktig del i förutsättningarna för
hållbar tillväxt. Sverige bör verka för
handelsliberalisering som kan förväntas ge positiva
miljöeffekter samt ökat marknadstillträde för u-
länder. För att de fattiga länderna i ökad
utsträckning skall kunna ta del av vinsterna av en
liberaliserad världshandel och samtidigt kunna agera
i linje med målet om hållbar utveckling behövs
ökade insatser i form av tekniskt bistånd och
kapacitetsuppbyggnad. Inom utvecklingssamarbetet på
handelsområdet fokuserar Sverige bl.a. på att stärka
u-länders förhandlingskapacitet,
näringslivsutveckling och exportkapacitet, stödja
miljömedvetandet och hållbar konsumtion, stärka
institutionell infrastruktur för miljöanpassad och
miljömärkt produktion samt överföring av
miljöanpassad teknik. Sverige skall i
utvecklingssamarbetet inom området näringsliv och
handel prioritera stöd till åtgärder som förbättrar
u-ländernas förutsättningar att utveckla sin
internationella handel och det regionala
handelssamarbetet, stärka för handel nödvändiga
institutioner och kontakter samt stärka u-ländernas
kapacitet till miljömässigt, socialt och ekonomiskt
uthållig produktion för export. Det är enligt
skrivelsen även av stor vikt att stödja de fattigare
utvecklingsländernas kapacitet att analysera, delta
och förhandla i WTO-arbetet. Enligt utskottets
uppfattning är syftet med motion MJ40 (mp) yrkande
16 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett.
Yrkandet påkallar således ingen riksdagens vidare
åtgärd.
Utrikesutskottet har uttalat (bet. 2001/02:UU2 s.
118) att enskilda organisationer spelar en viktig
roll i arbetet för att minska fattigdomen, där det
kanske viktigaste bidraget är att främja
demokratisering och utveckla de demokratiska
processerna. Utrikesutskottet anser dock att den
tidigare spridda uppfattningen om enskilda organ
inom utvecklingssamarbetet som mer effektiva
biståndsadministratörer än staten i dag ersatts av
en mera nyanserad förståelse för organisationernas
reella möjligheter att åstadkomma förändringar. En
närmare samordning med utvecklingsländernas egna
nationella planer för fattigdomsminskning kan bidra
till mer långsiktiga förändringar. Enligt utskottets
mening kommer möjligheterna att anvisa högre anslag
till enskilda organisationers verksamhet att
förbättras i och med att det totala anslaget till
internationellt utvecklingssamarbete kraftigt ökar
under kommande år, vilket utskottet ser som
angeläget. Med det anförda får motion MJ40 (mp)
yrkande 17 i allt väsentligt anses tillgodosedd.

Genomförande och styrmedel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om att
förändra miljöbalken (m) och om indikatorer
(mp). Utskottet hänvisar till pågående
utredningsarbete m.m.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens
nationella strategi för hållbar utveckling
och redovisning av arbetet med att nå en
ekologiskt hållbar utveckling. Utskottet
föreslår att skrivelserna läggs till
handlingarna.

Skrivelsen

Nationell strategi för hållbar utveckling

Det breda hållbarhetsbegreppet och de många aktörer
som medverkar i omställningsarbetet kräver en stor
uppsättning av verktyg och styrmedel, allt från
lagstiftning och skatter till "mjuka" verktyg som
information och frivilliga åtaganden. Politikens
uppgift är att sätta ramar och skapa förutsättningar
för att alla aktörer på olika sätt skall kunna
påverka och bidra till omställningsarbetet.

Lagstiftningen utgör ett av de viktiga redskapen
för att stödja arbetet för ett hållbart samhälle.
Öppna besluts- och planeringsprocesser där alla
medborgare känner delaktighet och har vilja och
förmåga att ta ansvar för sitt handlande utgör
därför en viktig grund för det praktiska arbetet med
samhällsplanering och hållbar utveckling.
Ekonomiska styrmedel är ett effektivt verktyg för
att stimulera omställningen till hållbar utveckling.
Ekonomiska styrmedel kan utgöras av skatter,
avgifter, bidrag, handel med utsläppsrättigheter,
subventioner, pantsystem och gröna certifikat. Ett
övergripande syfte med skatterna är att finansiera
de offentliga åtagandena. Skatterna skall bidra till
att åstadkomma en rättvis fördelning av inkomster
och förmögenheter samtidigt som de kan bidra till en
bättre användning av våra samlade resurser,
däribland naturresurser. En grön skatteväxling, dvs.
att skatten på miljöskadlig aktivitet höjs samtidigt
som skatten på arbete sänks, är en del av en
skattepolitik för såväl ekonomisk som ekologisk
hållbarhet. Karakteristiskt för miljön är att den
oftast saknar ägare. Exempelvis lufthavet,
ozonskiktet och den biologiska mångfalden tillhör
ingen och ändå oss alla. I ekonomin brukar sådana
värden gå under beteckningen kollektiva nyttigheter
eller varor. Eftersom kollektiva nyttigheter saknar
ägare saknas också förutsättningar för att sätta ett
pris på dem. Därigenom minskar incitamenten för
hushållning. Konsekvensen kan bli att marknadspriset
på vissa producerade varor eller nyttigheter inte
speglar deras faktiska kostnader. Skatter kan
användas för att korrigera för externa effekter,
dvs. för kostnader som inte syns i marknadspriset,
och bidra till att sätta det "rätta" priset på
produkterna så att konsumenter och producenter ser
de verkliga kostnaderna. Internalisering av externa
kostnader, att värdet av t.ex. naturresurser på ett
mer rättvisande sätt räknas in i marknadspriserna,
är därmed ett viktigt verktyg i ett långsiktigt
hållbarhetsperspektiv.

Motionerna

I motion MJ209 (m) påtalas behovet av att förändra
miljöbalken så att den kan bli ett effektivt verktyg
i miljöarbetet. Den nuvarande utformningen av balken
har lett till att tillsynsmyndigheterna har blivit
dränkta i småärenden. Systemet med
miljösanktionsavgifter har spårat ur (yrkande 9).

Motion U348 (mp) påtalar vikten av att vara en
aktiv part i framtagandet av indikatorer inför
utvärderingen av strategin för hållbar utveckling.
Det är viktigt att Sverige fortsätter att vara en
drivande kraft även under andras ordförandeskap. Det
spanska ordförandeskapet skall göra den första
uppföljningen av strategin för hållbar utveckling.
Rådet skall då ange vilka indikatorer som skall
utvärderas (yrkande16).

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen Nationell strategi för
hållbar utveckling (s. 105) utgör lagstiftningen ett
av de viktiga redskapen för att stödja arbetet för
ett hållbart samhälle. En väsentlig del i
lagstiftningsarbetet är att vidareutveckla en
lagstiftning som gör det möjligt att förena god
miljö med social och ekonomisk och utveckling. Ett
exempel där lagstiftningsarbetet kommit långt i
detta hänseende är förändringen av
miljölagstiftningen genom miljöbalken. Genom
miljöbalken har miljölagstiftningen samordnats,
vilket givit större möjlighet att förena social och
ekonomisk utveckling med ett effektivt skydd av
miljön. Inom det sociala och ekonomiska området
finns ett flertal lagar som på olika sätt utgör
verktyg i arbetet för en hållbar utveckling. För att
ytterligare stödja omställningen till hållbar
utveckling kan regeringen ta initiativ till ny eller
ändrad lagstiftning eller riktlinjer av olika slag.

Regeringen bemyndigade den 22 december 1999 chefen
för Miljödepartementet att tillkalla en
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att
utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna
förslag på nödvändiga reformer (dir. 1999:109). I
direktiven anförs att tillsynsmyndigheten genom
miljöbalken får ytterligare ett sanktionsmedel,
nämligen miljösanktionsavgifter. Kommittén skall
utvärdera effektiviteten hos det nya
sanktionssystemet och samspelet mellan
tillsynsreglerna, sanktionsavgifterna och de
straffrättsliga reglerna samt föreslå de ändringar
av regelverket som kan behövas. I ett slutbetänkande
senast den 31 december 2003 skall kommittén redovisa
hur miljöbalken fått genomslag i den praktiska
tillämpningen liksom andra frågor som rör
uppföljningen av de centrala instrumenten i balken.
Motion MJ209 (m) yrkande 9 avstyrks i avvaktan på
resultatet av kommitténs arbete.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion U348
(mp) yrkande 16 om att Sverige bör vara en aktiv
part i framtagandet av indikatorer. Med hjälp av
indikatorer kan man analysera och följa arbetet för
hållbar utveckling. I det internationella
strategiarbetet, bl.a. inom FN, EU, Baltic 21 och
OECD, pågår utveckling av indikatorer för hållbar
utveckling. Som anförs i skrivelsen Nationell
strategi för hållbar utveckling (s. 8, 109) pågår
samarbete om indikatorer för uppföljning.
Indikatorer har redan beslutats inom Baltic 21 och
utvecklas för närvarande inom OECD, EU och Nordiska
ministerrådet. Inför Europeiska rådets möte i
Göteborg i juni 2001 tog Sverige fram en första
uppsättning indikatorer med avsikt att visa Sveriges
omställning mot hållbar utveckling. Rapporten,
Sustainable Development Indicators for Sweden - a
first set 2001, har på uppdrag av Miljödepartementet
tagits fram av Statistiska centralbyrån (SCB) i
samarbete med Naturvårdsverket. Syftet var att
beskriva Sveriges omställning mot hållbar utveckling
med hjälp av indikatorer för de ekologiska, sociala
och ekonomiska aspekterna på hållbar utveckling.
Denna uppsättning indikatorer har också utgjort
underlag i arbetet med en nationell strategi för
hållbar utveckling i Sverige. Detta är första gången
indikatorer sammanställs som försöker beskriva
Sveriges väg mot hållbar utveckling inom miljö,
ekonomi och det sociala området. Motionen bör med
det anförda lämnas utan vidare åtgärd i berörd del.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen
har anfört i skrivelserna. Utskottet föreslår att
skrivelserna läggs till handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Frågor från Riokonferensen 1992 (punkt 1)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 1.

Ställningstagande

Johannesburgkonferensen kommer att spela en
avgörande roll för jordens framtid. På
Johannesburgkonferensen finns det ett enastående
tillfälle att utveckla ett nytt globalt förbund för
hållbar utveckling och biologisk mångfald. Om
resultatet bara blir en papperstiger har vi återigen
förlorat ett årtionde i den globala kampen mot
klockan för att stoppa förstörelse av
ursprungsfolkskulturer, våra ekosystem och våra
sociala system. Detta innebär också att alla olösta
frågor från Riokonferensen 1992 måste överföras till
bindande resolutioner senast under
Johannesburgkonferensen 2002. Detta bör ges
regeringen till känna.

2. Begreppet hållbar utveckling (punkt 2)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 3.

Ställningstagande

Inom Regeringskansliet har Finans- och
Näringsdepartementen försökt att precisera
begreppet hållbar utveckling, även om de därmed
tydliggör att deras syn avviker kraftigt från
exempelvis Miljöpartiets. I Näringsdepartementets
rapport (Ds 2001:63) anges att "med hållbar
utveckling avses att värdet av samhällets samlade
kapital per person, vilket består av realkapital,
humankapital samt miljö- och naturkapital, inte
minskar över tiden". Även om departementens
definition inte är hållbar har den ändå den
förtjänsten att den är tydlig, till skillnad från
regeringens föreliggande skrivelse. Det går inte ens
att utläsa om skrivelsen ansluter sig till Finans-
och Näringsdepartementens syn eller ej. Miljöpartiet
anser att begreppet hållbar utveckling måste ges en
tydligare innebörd. Detta bör ges regeringen till
känna.

3. Samhällsekonomiska och sociala aspekter i
miljöarbetet (punkt 3)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 6.

Ställningstagande

En hållbar utveckling definierades av
Brundtlandkommissionen 1998 som en
samhällsutveckling som tillgodoser dagens behov utan
att äventyra kommande generationers möjligheter att
tillgodose sina behov. Moderaterna anser att en
hållbar utveckling så som Brundtlandkommissionen
definierade den är en god utgångspunkt för ett
alltmer integrerat miljöarbete inom alla sektorer.
Det är också en god målsättning att försöka komma
till rätta med så många av miljöproblemen som
möjligt inom loppet av en generation.

Ribban får dock inte sättas så högt att man säger
att alla stora miljöproblem skall vara lösta inom en
generation. Det är inte realistiskt. Risken med en
bred och icke prioriterad ansats är att de
viktigaste miljömålen, som direkt berör människors
hälsa, inte kommer att klaras. Vår slutsats är
därför att samhällsekonomiska och sociala aspekter,
särskilt vad gäller människors hälsa, måste vägas in
vid prioriteringen av miljöarbetet. Vi anser att det
är bättre att säkerställa att de viktigaste
miljömålen klaras än att utan prioritering försöka
uppnå alla miljömål inom en generation. Detta bör
ges regeringen till känna.

4. Det civila samhället (punkt 4)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ337 (c) yrkande 2.

Ställningstagande

Utan ett starkt civilt samhälle blir det svårt att
nå en långsiktigt hållbar ekologisk, ekonomisk och
social utveckling. Miljödriven utveckling och andra
miljöåtgärder kan aldrig kommenderas fram med
statliga pekpinnar eller enbart genom företagens
agerande. Ett starkt civilt samhälle med upplysta
människor som utövar sin konsumentmakt och sina
demokratiska möjligheter att påverka är en av de
viktigaste drivkrafterna för att ställa om
samhället. Det är viktigt att stärka det civila
samhället. Detta bör ges regeringen till känna.

5. Gynnade verksamheter (punkt 5)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ260 yrkande 1.

Ställningstagande

På miljöpolitikens område har vi med regler och
lagstiftning kommit långt i Sverige. Det skulle vara
angeläget för regeringen att engagera sig för en
miljöbalans i den meningen att man bromsade skadliga
inslag och gynnade dem som tydligt verkar i
miljöförbättrande riktning. Regeringen bör snarast
lägga fram ett sådant program som gynnar en god
miljöbalans inom produktion och annat samhällsliv.
Detta bör ges regeringen till känna.

6. Framtidstro på miljöområdet (punkt 7)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 1.

Ställningstagande

Det är viktigt att bejaka den positiva
miljöutveckling som man kan se på många områden.
Fakta visar att miljön är på rätt väg. Det finns
anledning att vara positiv. Vi vill därför varna för
dem som hävdar att det måste ske radikala
förändringar av både ekonomiska system och enskilda
människors beteenden. Mycket kan naturligtvis alltid
bli bättre, men vi är inte beredda att förhandla om
systemen. Marknadsekonomin är överlägsen och
enskilda människors engagemang för miljön är
viktigare än en skärpning av miljölagarna. Många av
dagens miljöproblem har ändrat karaktär i jämförelse
med gårdagens. Från att i stor utsträckning handla
om att komma till rätta med punktutsläpp gäller det
i dag till stor del att ytterligare öka
resurseffektiviteten i samhället. Det nya som krävs
i dagens dynamiska värld är att fullt ut använda
marknaden och de marknadsekonomiska verktygen i
miljöarbetet. Detta tillsammans med ett omfattande
internationellt samarbete är en förutsättning för
att på ett effektivt sätt komma till rätta med
dagens och morgondagens miljöproblem. Detta bör ges
regeringen till känna.

7. Utfasning av MTBE (punkt 8)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ356.

Ställningstagande

De danska bensinbolagen har enats om att ta bort
kemikalien MTBE (metyltertiärbutyleter) från 92- och
95-oktanig bensin. Skälet är att man i Danmark har
påvisat att MTBE förorenar grundvatten. I Sverige
har några förorenade brunnar påträffats i
Trollhättan. Liksom i de danska fallen var källan
främst en läckande gammal bensinstation.

MTBE är en kemikalie som används för att öka
oktanhalten i oblyad bensin. Kemikalien är
vattenlöslig och kan därför lätt spridas långa
sträckor med grundvattnet. Ämnet luktar och smakar
illa och gör förorenat vatten odrickbart. MTBE
misstänks även vara cancerframkallande. Tester har
visat att ämnet orsakar cancer på försöksdjur.
I Sverige finns ingen reglering av användningen av
kemikalien, men en sådan diskuteras på EU-nivå. Den
huvudsakliga användningen är och har varit i 98-
oktanig bensin, som har en begränsad marknadsandel i
Sverige, ca 13 %. I 95-oktanig bensin används mycket
lite MTBE.
MTBE är alltså ett cancerframkallande ämne som
inte är absolut nödvändigt i bensinen. Det är därför
viktigt att det fasas ut. Sverige borde följa USA:s
exempel och förbjuda tillsatsen. Eftersom problemet
är detsamma inom hela EU bör Sverige driva att MTBE
förbjuds som tillsats i bensin i hela unionen. Men
vi har lärt oss att sådant kan ta tid; Sverige bör
gå före och inte avvakta ett sådant beslut. Detta
bör ges regeringen till känna.

8. Förenklad miljöprövning (punkt 13)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ377.

Ställningstagande

På många ställen i vårt land finns områden med
kraftigt förorenad jord. Efter fabriksnedläggelse
eller annan verksamhet behöver denna jord tas om
hand och renas. Förorenade massor innebär ett stort
miljöproblem genom alla gifter som är lagrade i
jorden. Från miljösynpunkt är det klart bästa
alternativet att behandla förorenad jord på plats
med hjälp av mobil reningsteknik. För att styra
utvecklingen i denna riktning måste
tillståndsgivningen för jordrening på plats
underlättas. Förenklad miljöprövning bör skapas för
tillfälligt tillstånd att rena förorenad jord på
plats. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Övergödning m.m. (punkt 16)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 13 samt
avslår motion 2001/02:MJ476 yrkande 3.

Ställningstagande

Försurningen, som orsakas av svaveldioxid och
kväveoxider, är ett av de mest allvarliga hoten mot
den svenska naturen. Omkring 90 % av nedfallet
härrör från andra källor än svenska. Stora
utsläppskällor är sjöfarten och användningen av
fossila bränslen och biobränslen inom energisektorn.
En alltför stor näringstillförsel via bl.a.
reningsverk, läckage från jordbruk och nedfall av
luftburet kväve från förbränningsprocesser leder
till övergödning och påverkar därigenom
livsbetingelserna för olika arter.

Den fortsatta förtida kärnkraftsavvecklingen bör
stoppas av miljöskäl. Inom kommunikationssektorn
står sjöfarten för en oproportionerligt stor andel
av svaveldioxidutsläppen. Nya kostnadseffektiva
medel för att minska kvävetillförseln från mark och
reningsverk behövs. De kommunala reningsverken borde
på relativt kort sikt kunna omfattas av ett system
med köp- och säljbara utsläppsrätter för närsalter.
Dessutom bör anläggandet av våtmarker i
odlingslandskapet och skyddszoner utmed vattendrag
stödjas i syfte att öka naturens egen förmåga att
bromsa näringsläckaget.
Det internationella samarbetet i Östersjöområdet
samt inom EU måste ytterligare intensifieras för att
få till stånd bindande avtal om utsläppsminskningar.
Detta bör ges regeringen till känna.

10. Djurtäthet i läckagebenägna områden
(punkt 18)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ466 yrkande 2.

Ställningstagande

Utsläpp av näringsämnena kväve och fosfor från
jordbruk och kommunala avlopp är en av de viktigaste
orsakerna till övergödning. Störst potential för
minskning av kväveutsläpp finns inom
jordbrukssektorn. En intensiv djurhållning med hög
djurtäthet i läckagebenägna områden, t.ex. Götalands
kustområden, måste därför begränsas. Detta bör ges
regeringen till känna.

11. Skyddszoner utmed vattendrag (punkt 19)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand
(mp), Harald Nordlund (fp) och Willy Söderdahl
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ466 yrkande 4 samt avslår
motion 2001/02:476 yrkande 4.

Ställningstagande

För att minska utsläpp av kväve och fosfor krävs
åtgärder främst inom jordbruket och i
avloppssystemen. Enligt miljömålen skall
kvävetillförseln till havet minska med 30 % till
2010. Det är osäkert om det är tillräckligt för att
nå det långsiktiga målet Ingen övergödning inom en
generation. Krav på skyddszoner utmed vattendrag bör
därför skrivas in i skötsellagen för att fånga upp
växtnäringsämnen. Detta bör ges regeringen till
känna.

12. Slam i kretsloppet m.m. (punkt 21)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ299 (v) yrkande 2 samt
avslår motionerna 2001/02:MJ279 (mp), 2001/02:MJ466
(mp) yrkande 8 och 2001/02:MJ519 (kd) yrkande 6.

Ställningstagande

Behovet av kretsloppslösningar är i dag allmänt
accepterat och tillämpas i allt högre grad.
Naturvårdsverket har i uppdrag att utreda frågorna
om miljö- och hälsoskyddskrav för avloppsslam och
dess användning samt om återföring av fosfor. Det är
kanske lämpligt att utvidga Naturvårdsverkets
uppdrag utifrån intentionerna i denna motion.

Tidsperspektivet för en strategi bör vara i linje
med generationsmålet för miljömålen. Vi anser att
all information kring slamhantering bör vara
offentlig så långt som det är möjligt. Detta kommer
enligt vår uppfattning att öka kunskapen om olika
slamsorter och slamfraktioner så att nyttan med
slammet maximeras och de negativa miljöeffekterna
minimeras. I dag kan kommuner sekretessbelägga
uppgifter kring slam, vilket försvårar
kvalitetssäkring av livsmedelsproduktion. Det gör
det också möjligt att sälja produkter under namn som
biomull, biogödsel eller biokompost utan att kunden
har en möjlighet att se ursprunget. Det är också
svårt att få en uppfattning om var slammet slutligen
hamnar och vad det används till. Detta bör ges
regeringen till känna.

13. Slam i kretsloppet m.m. (punkt 21)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ519 yrkande 6 samt avslår
motionerna 2001/02:MJ279, 2001/02:MJ299 yrkande 2
och 2001/02:MJ466 yrkande 8.

Ställningstagande

Hanteringen av organiskt avfall är i dag ett stort
problem för de flesta svenska kommuner. För
majoriteten av kommunerna är det ekonomiskt mest
gynnsamt att bränna avfallet osorterat. Problemet
med avfallsverkens slam är mindre, men problemet är
ändå mycket stort, eftersom slammet i nuläget
slutligen måste deponeras. Slammet är rikt på fosfor
och borde därför återföras till jorden för att ingå
i kretsloppet. Problemet är att tungmetaller, t.ex.
kadmium, anrikas i slammet. Läkemedelsrester som kan
ha biologiska effekter i naturen, liksom
flamskyddsmedel och andra miljögifter finns också i
slammet. Problemet med slam har inneburit att Arla
nekar att ta emot mjölk från gårdar med slamgödslat
bete. Spannmål från slamgödslade åkrar betingar
lägre ersättning (pris). Få bönder använder därför
slammet. Kristdemokraterna anser att
slamkontrollerna bör inkludera fler ämnen och
kemikalier för att slamgödsel skall kunna anses vara
en del i framställningen av säkra livsmedel.

Om fyra år (2005) får enligt riksdagens beslut
inget slam eller organiskt avfall deponeras. År 2010
skall dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras
till jordbruket enligt riksdagbeslut. Eftersom
fosfor är en mycket begränsad resurs är det
angeläget att fosforn i slammet på något sätt kan
återvända till kretsloppet. Om den antagna lagen om
förbud mot deponering skall fungera, måste
realistiska alternativ finnas. Vi kräver att
regeringen tillsätter en utredning som, i
samförstånd med bönderna, klargör möjligheterna att
använda slamgödseln. Detta bör ges regeringen till
känna.

14. Slam i kretsloppet m.m. (punkt 21)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ279 och 2001/02:MJ466
yrkande 8 samt avslår motionerna 2001/02:MJ299
yrkande 2 och 2001/02:MJ519 yrkande 6.

Ställningstagande

Den internationellt uppmärksammade rapporten
"Ovanliga element i avloppsslam, stallgödsel,
handelsgödsel, nederbörd samt jord och gröda" av Jan
Eriksson (2001), som har getts ut av
Naturvårdsverket, innebär enligt min uppfattning att
slamspridningen på våra åkrar omedelbart bör
upphöra. Internationellt ökar nu medvetenheten om
farorna, och regeringen i Schweiz har just i dagarna
fattat ett sådant beslut.

För att minska utsläppen av kväve och fosfor från
kommunala reningsverk är det viktigt att uppmuntra
och möjliggöra en lokal och stegvis omställning till
ett slutet närsaltkretslopp. Detta bör ges
regeringen till känna.

15. Fosforkonvention (punkt 22)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 31.

Ställningstagande

Av olika växtnäringsämnen intar fosfor en
nyckelposition såväl i odlingen som i kretsloppet
stad-land vad gäller hushållning med ändliga
naturresurser. En fosforanvändning där fosfor förs
med livsmedel till städerna och sedan går till
spillo genom att den släpps ut med avloppsvattnen
eller läggs på avfallsdeponi är självfallet inte
uthållig. Det är nödvändigt med en sund och god
hushållning med fosfor.

Fosforproblematiken är inte ett nationellt problem
utan i högsta grad ett internationellt sådant. Det
behövs en internationell fosforkonvention för att
uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs. Mot
bakgrund av att Naturvårdsverkets uppdrag inte
föregrips på något sätt genom att Sverige tar
initiativ till en internationell konvention bör ett
sådant initiativ tas snarast. Detta bör ges
regeringen till känna.

16. Grönbok om fosforhushållning (punkt 23)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 32.

Ställningstagande

Fosforproblematiken är inte ett nationellt problem
utan i högsta grad ett internationellt sådant.
Förslaget om en grönbok om fosforhushållning inom EU
står inte i motsats till Naturvårdsverkets uppdrag.
Det är nödvändigt med en sund och god hushållning
med fosfor, och EU har stora möjligheter att arbeta
långsiktigt med denna fråga. Således bör regeringen
initiera frågan om en grönbok om fosforhushållning.
Detta bör ges regeringen till känna.

17. Biobränslens kvalitet (punkt 24)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ260 yrkande 3.

Ställningstagande

De flesta människor torde vara tilltalade av att man
talar om kretsloppet med biologisk energiproduktion.
Det finns dock problem, t.ex. genom import av
energiflis från kontinenten. Denna träflis eller
energiflis behöver inga särskilda kontroller eller
deklarationer. Det som borde vara rent träflis är
inte sällan osorterat träavfall med alla typer av
behandlat virke, såväl tryckimpregnerat som
kreosotimpregnerat, i en blandning. Aska från sådan
flis innehåller höga halter av tungmetaller och
föroreningar, vilket gör att den egentligen borde
deponeras. Flera värmeverk i landet har eldat med
sådan flis utan att vare sig känna ansvar för eller
ta reda på om man rent av begår miljöbrott.

Det torde vara angeläget att flis som innehåller
höga halter av föroreningar inte skall få eldas i
våra värmeverk. Det påstås t.o.m. att många
försäljare av orent flis exporterar till Sverige
därför att de i de kontinentala länderna hade råkat
ut för höga deponeringsavgifter för "skräpet",
vilket där betraktas som miljöfarligt avfall. Det är
olämpligt att sådan flis dyker upp som billig råvara
i svenska värmeverk. Denna form av miljöstörning
borde regeringen omedelbart granska. Detta bör ges
regeringen till känna.

18. Producentansvar och källsortering m.m.
(punkt 25)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ442 och avslår motionerna
2001/02:MJ6 yrkande 3, 2001/02:MJ224, 2001/02:MJ287
yrkande 1, 2001/02:MJ307, 2001/02:MJ310,
2001/02:MJ337 yrkande 33, 2001/02: MJ359,
2001/02:MJ519 yrkande 13 samt 2001/02:MJ521
yrkandena 16-18.

Ställningstagande
Sveriges källsorteringssystem är i dag i behov
av enklare sortering av förpackningar. Att ta
ansvar för insamlingssystem och information
till konsumenten är producentens skyldighet.
Enligt 5 § förordningen (1997:185) om
producentansvar för förpackningar skall
konsumenten sortera ut förpackningar från
hushållsavfall och lämna dem till återvinning,
men det är producenten som skall informera
konsumenten om var, när och hur detta skall
ske. Producenten måste enligt lag göra
konsumenten medveten om vad som är
hushållsavfall och vad som är förpackning. Det
borde inte vara konsumentens huvudbry att
forska sig till vilken förpackning som skall
slängas var.

Ett enkelt sätt att underlätta för den
miljömedvetne vore att märka förpackningarna med
symboler som även skulle finnas på de olika
återvinningscontainrarna. På så sätt kan konsumenten
i ett tidigt skede i affären använda sin
konsumentmakt och favorisera de varor som kommer
från producenter som tar sitt ansvar för
återvinningen på allvar, medan ovilliga producenter
drabbas av en konkurrensnackdel helt i linje med
miljöbalkens mål i 1 kap. 1 § och visionen om ett
kretsloppssamhälle.
I 15 kap. 7 § miljöbalken framgår att regeringen
får föreskriva bl.a. märkning, lämnande av uppgifter
om material, insamlande och återvinningsgrad. Vi
föreslår att detta tillämpas ordagrant, eftersom
systemet i dag enbart baseras på konsumentens goda
vilja. Detta bör ges regeringen till känna.

19. Producentansvar och källsortering m.m.
(punkt 25)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 33 samt
avslår motionerna 2001/02:MJ6 yrkande 3,
2001/02:MJ224, 2001/02: MJ287 yrkande 1,
2001/02:MJ307, 2001/02:MJ310, 2001/02:MJ359,
2001/02:MJ442, 2001/02:MJ519 yrkande 13 samt
2001/02:MJ521 yrkandena 16-18.

Ställningstagande

Det svenska retursystemet för PET-flaskor och
aluminiumburkar utsätts varje år för stora
påfrestningar genom omfattande import av flaskor och
burkar som man inte har betalat förpackningsavgift
för. I längden hotar detta hela tilltron till
retursystemet då människor tar med sig burkar och
flaskor till pant men inte får ut något av det. Den
olagliga importen av PET-flaskor och aluminiumburkar
kostar också Svensk Returpack AB, som sköter
insamlingen, stora summor då många förpackningar,
främst flaskor, slinker med i systemet utan att man
har betalat den avgift som skall betalas. Krafttag
måste tas för att komma åt dem som olagligt
importerar PET-flaskor och aluminiumburkar och
därmed inte betalar någon förpackningsavgift. Detta
bör ges regeringen till känna.

20. Producentansvar och källsortering m.m.
(punkt 25)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ6 yrkande 3 och
2001/02:MJ521 yrkandena 16-18 samt avslår motionerna
2001/02: MJ224, 2001/02:MJ287 yrkande 1,
2001/02:MJ307, 2001/02:MJ310, 2001/02:MJ337 yrkande
33, 2001/02:MJ359, 2001/02:MJ442 och 2001/02: MJ519
yrkande 13.

Ställningstagande

Avfallsförbränning utgör en av de största källorna
till dioxinbildning. Det finns all anledning att
verka för andra hållbarare och miljövänligare
alternativ för avfallshantering än förbränning. För
att stimulera till avfallsminimering,
materialåtervinning och biologiska metoder bör
förbränningen av avfall beskattas. Folkpartiet
föreslår därför en viktbaserad skatt på förbränning
på samma nivå som dagens deponiskatt.

Vi i Folkpartiet vill betona vikten av att
allmänhetens positiva inställning till källsortering
värnas och att hushållen ges incitament för en
fortsatt källsortering. Utöver fasta
återvinningscentraler bör ambulerande
uppsamlingsmöjligheter finnas för att ge närhet
mellan invånarna och avfallssorteringen. Vi vill
också passa på att betona vikten av att med hjälp av
olika ekonomiska styrmedel minska den totala volymen
material som flödar runt i kretsloppet.
Producentansvaret bör vidare utökas till att omfatta
fler produkter, t.ex. plaster.
Det individuella ansvaret för olika producenter
skall, enligt Folkpartiets mening, så långt som
möjligt stimuleras. Ett sätt att åstadkomma detta är
att införa kretsloppsförsäkringar för en rad
produkter exempelvis bilar, datorer, elektroniska
produkter och vitvaror. En kretsloppsförsäkring
tecknas av den enskilde producenten med ett
försäkringsbolag som tar ansvaret för att produkten
återvinns enligt gällande lagar och regleringar. Den
premie som försäkringsbolaget kräver för detta
kommer att återspegla bl.a. hur återvinningsbar
bilen är. Varje bil belastas med den verkliga
kostnaden för återvinningen. Därmed får också den
enskilde producenten incitament att tillverka bilar
med hög återvinningsgrad. Detta bör ges regeringen
till känna.

21. Strategi för kretsloppsanpassning
(punkt 28)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ299 yrkande 1.

Ställningstagande

Det finns fortfarande områden där omställningen till
kretslopp från linjära system går trögt trots
decenniers diskussion och trots att verksamheten har
betydande effekt på både miljö- och
naturresursfrågor.

Hanteringen av näringsämnen sker inte på ett
genomtänkt och konstruktivt sätt. Förlusterna är
stora och utvecklingen är inte uppmuntrande. Det har
saknats mål, och därmed uppföljning och utvärdering
av berörda processer. Stora lokala och regionala
skillnader föreligger. Utifrån de nya nationella
miljömålen, där kretsloppsanpassning är en
ledstjärna, bör staten utarbeta en nationell
strategi för hanteringen av flödet av näringsämnen.
Detta bör ges regeringen till känna.

22. Deponiförbudet (punkt 31)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 23.

Ställningstagande

Från och med år 2005 införs ett förbud mot att
deponera organiskt avfall. Ett förbud mot att
deponera brännbart avfall träder i kraft 2002. För
att stimulera kommunerna att börja arbeta med
lösningar på dessa problem infördes den 1 januari
2000 en deponiskatt om 250 kr/ton. Skatten och
deponiförbudet är ett sätt att använda
marknadsekonomin för att hitta nya lösningar
samtidigt som det skall uppmuntra kommuner att
försöka reducera mängden avfall. Mycket talar dock
för att skatten är för låg för att ha den
stimulerande effekt som är meningen. Likaså räknar
många kommuner med att få dispenser från
deponiförbudet av organiskt avfall. Kombinationen av
låg skatt och tro på att kommunen skall få dispens
gör att nya tekniska lösningar har svårt att
konkurrera i de kalkyler kommunerna genomför.

Det behövs ett par åtgärder för att sätta fart på
teknikutvecklingen och för att minska mängden avfall
till deponi. Det bör slås fast att dispenser från
förbudet att deponera organiskt avfall inte kommer
att beviljas såtillvida kommunerna inte uppfyllt
vissa krav. Dessa krav kan vara att en lösning
håller på att genomföras. Regeringen bör skyndsamt
arbeta fram dessa krav och samtidigt slå fast att
dispenser från deponiförbudet inte kommer att
beviljas om kommunerna inte påbörjat arbetet med
lösningar. Detta bör ges regeringen till känna.

23. Transport av miljöfarligt avfall (punkt 33)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 23. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ203.

Ställningstagande

När det gäller miljöbalken finns det många
bestämmelser som med rätta kan kritiseras för att
uppmana till lagtrots. Ett exempel på detta är
bestämmelsen om att företagare skall ha tillstånd
för att transportera bort miljöfarligt avfall. Ta
den lille bonden som exempel. Han kan utan tillstånd
ta sin traktor och hämta hem ett par oljefat, han
kan ta personbilen och köra hem ett nytt batteri
till traktorn och fylla sin släpvagn med målarfärg
till ladugården samtidigt som han också köpt med sig
två nya lysrör till mjölkrummet. När han sedan bytt
lysrören måste han ha tillstånd för att forsla de
gamla till destruktionsanläggningen. När han målat
ladugården måste han ha tillstånd för att köra bort
de tomma färgburkarna. Detsamma gäller för hans
uttjänta batteri och för spilloljan han samlat upp
när han bytt olja i traktorn. Inte nog med att han
behöver tillstånd för varje avfallssort. Om bonden
fyller sin släpvagn med allt miljöfarligt avfall han
har och kör bort det till destruktion samtidigt så
behöver han i detta exempel fyra tillstånd. Om denne
bonde haft en bror som inte var företagare men som
innehade samma miljöfarliga avfall, skulle denne
inte ha behövt något tillstånd för att köra avfallet
till destruktion.

Det är viktigt att miljöfarligt avfall hanteras så
säkert och bra som möjligt, men lagen bör inte ha
större tillit till privatpersoner än till
företagare. Det borde väl i stället vara mängden
avfall i relation till farligheten som är avgörande.
Detta bör ges regeringen till känna.

24. Flyttning av fordon (punkt 35)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd),
Eskil Erlandsson (c) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 24. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ211 yrkande 1 och
2001/02:MJ313 samt avslår motion 2001/02:MJ386.

Ställningstagande

Lagregler medför att det är mycket svårt att på ett
över huvud taget lagligt sätt flytta på övergivna
bilar. En bil som placerats på privat eller
offentligt ägd mark kan bara flyttas om fordonet
utgör en trafikfara. Det finns emellertid otaliga
exempel på övergivna bilar som blivit stående längs
våra vägar. För en privat markägare startar en
byråkratisk karusell om man vill få en bil
bortforslad. Ofta slutar det med att markägaren
förstår att det lagligt sett är omöjligt.
Regelsystemet borde ändras så att polisen kunde
fatta beslut om tillstånd till bortforsling, och
även beslut om verkställighet av
bortforslingstillståndet, senast en vecka efter det
att den övergivna bilen påträffas.

Kostnaden för skrotning var i genomsnitt 4 000 kr
per bil under år 2000 i en kommun. De höjda
skrotningspremierna uppgår till 1 700 kr för bil av
årsmodell 1984 eller äldre, 1 200 kr för bil av
årsmodell 1985-1993 och till 700 kronor för bil av
årsmodell 1994 eller senare. Trots de höjda
skrotningspremierna innebär varje bilvrak således en
betydande nettokostnad för kommunen. Regeringen bör
ges i uppdrag att utveckla ett bättre system som
inte bara stimulerar till bilskrotning utan som
också befriar kommunerna från dessa kostnader. Detta
bör ges regeringen till känna.

25. Skrotningspremien (punkt 36)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ423 yrkande 8 samt avslår
motionerna 2001/02:MJ211 yrkande 2 och
2001/02:MJ259.

Ställningstagande

Kristdemokraterna vill på grund av den höga åldern
på den svenska fordonsparken föreslå en kraftigt
höjd skrotningspremie för bilar äldre än 1989 års
modell. Enligt den utredning som gjordes om
skrotningspremien i betänkande Bilen, miljön och
säkerheten (SOU 1997:126) torde en kraftig höjning,
även under en begränsad period, innebära att många
gamla bilar med dåliga säkerhets- och
miljöegenskaper försvinner ur trafik ganska snabbt.
Vårt förslag är att höja skrotningspremien till 3
000 kr för bilar äldre än 1989 års modell under en
period av fem år. För att inte hämma
nybilsförsäljningen bör inte hela summan läggas på
nybilspriset enligt dagens princip. Eftersom man
begränsar perioden med höjd premie, bör detta kunna
vara möjligt. Regeringen bör ges i uppdrag att höja
skrotningspremien enligt ovanstående modell. Detta
bör ges regeringen till känna.

26. Skrotningspremien (punkt 36)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 36
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 26. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ211 yrkande 2 och
2001/02:MJ259 samt avslår motion 2001/02:MJ423
yrkande 8.

Ställningstagande

I Sverige lämnas många skrotbilar på olika platser
runt om i naturen. Det är få som bryr sig om att den
gamla bilen står och skrotar och rostar sönder ute i
naturen. Anledningen till det är att
skrotningspremien är alltför låg. Det innebär att
kommunerna ibland driver kampanjer för att samla upp
skrotbilarna, vilket kan bli en betungande
utgiftspost i kommunernas budget. Genom att erbjuda
avsevärt högre skrotningspremie för våra gamla bilar
ökar motivationen att lämna in bilen till skrotning
i stället för att lämna den i naturen eller överge
densamma på en privat eller offentlig plats.

Sveriges regering bör se över möjligheterna till
att öka skrotningspremien till en nivå som innebär
att medborgarna i vårt land lämnar sina gamla bilar
till en bilskrot i stället för att lämna dem att
skräpa ned samt förorena vår natur. Detta bör ges
regeringen till känna.

27. Skrotningspremie för tvåtaktsmotorer
(punkt 37)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 27. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ423 yrkande 9 och
2001/02:MJ519 yrkande 2.

Ställningstagande

Miljöskadliga utsläpp till luft och vatten sker inte
enbart från vägtrafiken. En inte obetydlig
utsläppskälla som inte ofta beaktats är äldre
båtmotorer, arbetsmaskiner, stationära motorer,
gräsklippare, motorsågar och andra arbetsredskap.
Det finns ca 600 000 fordon och 1 800 000 redskap,
vilka ofta saknar rening, vilket innebär att detta
är ett viktigt område där åtgärder måste vidtas.
Enligt Naturvårdsverket kommer 20 % av landets
utsläpp av kväveoxider från dieseldrivna
arbetsmaskiner. En orenad, äldre gräsklippare
släpper under en timmes användning ut lika mycket
miljöskadliga avgaser som en modern bil gör under 4
000 kilometers körning. Vi anser att en
skrotningspremie för äldre båtmotorer och
gräsklippare skulle vara en effektiv
miljöförbättrande åtgärd som på kort tid skulle löna
sig. Skatten måste också sänkas på alkylatbensin
(s.k. grön bensin) för motorsågar och
trädgårdsredskap. Detta bör ges regeringen till
känna.

28. Miljösituationen i och kring Östersjön
(punkt 39)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 39
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ6 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi är 85 miljoner människor som bor kring Östersjön,
och samtidigt som de omvälvande förändringarna i
Östeuropa ger möjlighet att förbättra
miljösituationen skapas nya miljöproblem i de
växande ekonomiernas kölvatten. Några av de mest
akuta och allvarliga problemen, algblomning,
miljögifter och övergödning, visar att balansen är
rubbad. När det gäller utsläpp från jordbruk och
industrier är dessa lika höga i dag som för tio år
sedan. Om vi skall kunna rädda Östersjön måste
jordbruket minska sina utsläpp. Stödsystemet för
jordbruket måste ändras. Det långsiktiga arbetet med
att förbättra Östersjöregionen måste ha som syfte
att förbättra naturmiljön, kulturmiljön och de
sociala förhållandena runt Östersjön. Sekretariatet
för Östersjörådet skall koordinera och initiera
insatser för att uppfylla Agenda 21. Detta bör ges
regeringen till känna.

29. Miljölots på fartyg i Östersjön (punkt 40)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 40
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 29. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ6 yrkande 6.

Ställningstagande

Folkpartiet vill införa ett krav som innebär att
alla fartyg som trafikerar Östersjön skall ha
miljölots. Införandet av miljölots är en del i
arbetet med att minska utsläppen av olja och
miljögifter. För att det skall vara möjligt krävs
att alla länder vid Östersjön har mottagningshamnar
för förorenat vatten. Även i Skagerrak, Kattegatt,
Vänern, Vättern och Mälaren kräver vi olika åtgärder
och sanktioner för att internationella konventioner
verkligen skall efterlevas. Detta bör ges regeringen
till känna.

30. Fredning av Skagerrak och Kattegatt
(punkt 43)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 43
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 30. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ467 yrkande 5.

Ställningstagande

Skagerrak och Kattegatt måste fredas från borrningar
efter olja och gas. Det har sedan 1994 varit
aktuellt från och till med provborrningar i de två
kusthaven. Norska och dansk-amerikanska intressenter
har planerat exploatering men har hittills inte
tillåtits provborra eller starta någon verksamhet.
Skulle detta ske - och man finner gas eller olja,
vilket är troligt - så är det sedan i stort sett
omöjligt att hindra en exploatering med allt vad en
sådan skulle innebära av utsläpp och
kemikaliespridning. Risken att bottnarna ödeläggs
och att det redan hårt pressade ekosystemet
kollapsar är då stor. Med tanke på att Skagerrak och
Kattegatt utgör själva mynningen till Östersjön
kommer i så fall detta innanhav också att drabbas.
Miljöpartiet har under flera år hävdat att dessa hav
måste fredas mot varje form av borrning efter olja
och gas. En sådan överenskommelse bör snarast
initieras med berörda grannländer. Detta bör ges
regeringen till känna.

31. Avgift på utsläpp av förorenat vatten
(punkt 45)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 45
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 31. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ521) yrkande 7.

Ställningstagande

Färskvatten är med vissa lokala undantag ingen
bristvara i Sverige, men avloppssystemen vållar
miljöproblem trots långtgående rening. En avgift på
utsläpp av förorenat vatten bör införas för alla
källor av betydelse. På så sätt skulle
färskvattenanvändningen minska och ett mer
resurshushållande avloppssystem skapas. En del av
det material som omsätts i samhället används inte
som varor utan tillhandahåller snarare tjänster.
Exempel på detta är vatten som kylmedium eller
transportmedium för avlopp. I den mån användningen
orsakar dålig resurshushållning eller orsakar
miljöproblem bör införandet av ekonomiska styrmedel
övervägas. Detta bör ges regeringen till känna.

32. Åtgärder för att förbättra folkhälsan
(punkt 46)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 32. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 3.

Ställningstagande

En central del av begreppet hållbar utveckling är en
socialt hållbar utveckling, och vi kan i Sverige i
dag se flera brister på detta område. Det finns
tydliga skillnader i hälsa mellan olika sociala
grupper och mellan kvinnor och män. Stora
socioekonomiska skillnader påverkar den totala
populationens hälsa negativt.

En god folkhälsa bygger i högre grad på en väl
utbyggd välfärd för alla än på avancerad sjukvård.
Den generella välfärden i form av sunda bostäder,
utbildning, bra kost, arbete och hygien är en viktig
grund för en god folkhälsa.
Ohälsan i arbetslivet i dag handlar framför allt
om negativ stress och utbrändhet. Det syns i dag i
form av kraftigt stigande sjukfrånvaro. Den ökande
sjukfrånvaron kan inte vara ett uttryck för en
hållbar utveckling utan är en varningssignal för att
utvecklingen är den motsatta. Vi anser därför att
målet för en förbättrad folkhälsa måste vara att
utjämna de ekonomiska skillnaderna i samhället och
motverka segregation. Detta bör ges regeringen till
känna.

33. En rättvis global livsmedelsförsörjning
(punkt 47)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand
(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 33. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 7.

Ställningstagande

Många människor får inte de livsmedel de behöver.
Det grundläggande försörjningsproblemet i dag är i
första hand att livsmedlen fördelas orättvist, inte
att det finns för lite livsmedel. På grund av
konflikter, brist på demokrati och jämställdhet
mellan könen samt en orättfärdig ekonomisk ordning
fördelas inte maten dit där den behövs. Vidare är
utarmningen av åkerjorden och minskningen av
brukningsbar jordbruksmark ett allvarligt hot även
mot den globala livsmedelsförsörjningen på sikt, och
trenden med minskande jordbruksmark måste brytas om
vi skall kunna föda en växande befolkning.

Vi i den rika delen av världen skall inte leva
gott på billig livsmedelsimport från länder där
människor inte har nog med mat för dagen. Vi bör
sträva efter att den export som sker från u-länder
till i-länder i första hand är förädlade produkter
och inte råvaror, för att på så sätt underlätta en
utveckling i de livsmedelsexporterande u-länderna. I
dag är förhållandet det motsatta. Vi importerar i
första hand råvarugrödor från u-länder och
exporterar sedan våra förädlade produkter till dem.
Vi har ett ansvar för att förändra vår
livsmedelskonsumtion och produktion för att bidra
till en rättvis global livsmedelsförsörjning. Detta
skall ges regeringen till känna.

34. Barnperspektiv i miljöarbetet (punkt 48)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 48
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 34. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 8.

Ställningstagande

Omfattande kunskap finns om människans hälsa och
vilka faktorer, inklusive miljöfaktorer, som
påverkar hälsan. Dock är mallen vuxna män. Specifik
forskning om barn och miljö är ännu i sin linda,
trots att det är känt att barn i allmänhet är mer
känsliga för föroreningar än vuxna. Den växande,
ännu outvecklade, kroppen är känslig och sårbar.
Hållbar utveckling handlar om respekt för kommande
generationers behov och möjligheter till utveckling.
Därför måste barn och ungdomar bli synliga och
respekteras.

Det är viktigt att låta barn och ungdomar komma
till tals, i såväl den privata sfären som i mer
officiella sammanhang. Strategin bör vara att få in
ett barnfokus i miljöarbetet på alla nivåer.
Barnperspektivet bör exempelvis föras in i arbetet
med Agenda 21 i alla våra kommuner. Beslutsfattare
behöver förstå hur barn drabbas till sin hälsa, att
barn är särskilt utsatta och de behöver förstå barns
tysta oro nu och inför framtiden. Ett tydligt
barnperspektiv bör finnas med i allt miljöarbete.
Detta bör ges regeringen till känna.

35. Hållbar sysselsättning (punkt 49)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 35. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 4.

Ställningstagande

En förutsättning för hållbar utveckling i alla dess
dimensioner är att alla får möjlighet till adekvat
sysselsättning och lärande under den yrkesaktiva
delen av livet. Människor som är tillfreds med sitt
yrkesliv och sina studiemöjligheter fungerar bäst
både som individer och i grupp.

I en svensk strategi måste det ingå stimulans till
en långsiktig personalpolitik i form av
praktikplatser, kompetensutveckling,
verksamhetsrelaterad utbildning, rehabilitering,
anpassade arbetsplatser, inflytande över
arbetsinnehåll och arbetstid samt andra
arbetsvillkor. En kortsiktig arbetsmarknad ger stora
förluster för såväl individ och företag som
samhälle. Skrivelsen berör inte på djupet de
sysselsättningsproblem som svenskar med
invandrarbakgrund har. Denna grupp har mycket svårt
att få fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden.
För att stödja en hållbar
sysselsättningsutveckling bör sektorer och näringar
identifieras där miljö- och hälsopåverkan är
försumbar.
Vi blir äldre i allt större utsträckning. Det är
en positiv utveckling men medför samtidigt
utmaningar när det gäller bl.a. äldreomsorgen. Det
är positivt att kunna ge fler äldre möjlighet att
stanna kvar längre i arbetslivet om de vill och kan.
I dag är det många som inte orkar och kan stanna
kvar i arbete ens tills den vanliga pensionsåldern
träder in. Det bör därför vara ett första steg att
skapa en arbetsmiljö som ger individen möjlighet att
stanna kvar i arbete. Detta bör ges regeringen till
känna.

36. Ekologisk skuld (punkt 51)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand
(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 51 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 36. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 1.

Ställningstagande

Att vi lever i en förhållandevis god miljö i den
rika delen av världen beror delvis på att en trägen
kamp av arbetar- och miljörörelser har förbättrat
miljön - både på arbetsplatserna och utanför dem.
Men vår relativt goda miljö beror delvis också på
att mycket miljöförstörande produktion nu för tiden
sker i fattigare länder i syd. Vår ekonomiska
tillväxt sker bl.a. tack vare att vi har kunnat
konsumera så mycket naturresurser från länderna i
syd, och vi importerar mer och mer för varje år.
Detta leder till att vi i den rika delen av världen
sakta men säkert har arbetat upp, och fortsätter att
arbeta upp, en ekologisk skuld. Det är en skuld till
kommande generationer, liksom till fattigare länder
och folkgrupper i syd, för alla de naturresurser vi
i praktiken bestulit dem på genom vår
överkonsumtion. Dessa klyftor skär dock inte enbart
mellan länder, utan också genom varje land. En liten
rik elit äger och kontrollerar den betydande delen
av världens resurser.

Det har tidigare gjorts försök att beräkna
Sveriges miljöskuld (Arne Jernelöv, SOU 1992:58,
Miljömålskommittén SOU 2000:52) men de försöken har
i huvudsak konstaterat att det bara går att beräkna
ett minimivärde eftersom det fattas forskning och
kunskap på området.
Det är viktigt att den ekologiska skulden erkänns
och att vi tar konsekvenserna av denna i frågor som
rör exempelvis finansiering för utveckling och
anpassning av våra produktions- och
konsumtionsmönster. Detta bör ges regeringen till
känna.

37. Funktionstänkande (punkt 54)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 54
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 37. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ7 yrkande 1 och
2001/02:MJ337 yrkandena 9 och 20.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att tänka i funktioner. Det är
inte produkten i sig som skall efterfrågas utan det
är den funktion som produkten tillhandahåller som
skall efterfrågas. Som kund efterfrågar man inte
busstrafik utan funktionen transport från punkt A
till punkt B. Ett annat exempel är att man som kund
inte efterfrågar en spis utan funktionen matlagning.
Listan på exempel över att människor egentligen
efterfrågar funktioner, inte produkter, kan göras
lång. Funktionstänkandet gör att nya, och vad som i
dag ses som okonventionella, lösningar kommer att
utvecklas.

Information och utbildning kring funktioner är av
största vikt. I dagsläget saknas dock en strategi
för hur ett ökat funktionstänkande kan implementeras
i det svenska samhället. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med förslag på en strategi
för ett ökat funktionstänkande.
En viktig del av den miljödrivna utvecklingen är
att på ett effektivt sätt tillhandahålla funktioner.
Miljöpolitiken måste formas med funktionstänkandet
som en av grundpelarna.
För att nå en hållbar utveckling i Europa och EU
måste den inre marknaden utvecklas i miljövänligare
riktning. Det första steget i detta arbete är att
miljö- och kretsloppsanpassa varu- och
produktflödena. Fortsättningen måste vara att stärka
funktionstänkandet på EU-nivå. Dessa frågor måste
vara prioriterade och drivas av Sverige. Regeringen
bör inom EU lyfta fram frågan om ökat
funktionstänkande. Detta bör ges regeringen till
känna.

38. Rättvist miljöutrymme m.m. (punkt 55)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand
(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 55 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 38. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ39 yrkande 2 och
2001/02:MJ40 yrkande 10.

Ställningstagande

Jorden har en ekologisk bärkraft som vi inte kan
överskrida. Det gör att miljöfrågan i grunden är en
fråga om fördelning av knappa resurser. Vi vill se
en solidarisk fördelning av världens rikedomar så
att alla kan njuta av en god välfärd. Det arbetet
handlar om att se till att vi fördelar världens
rikedomar på ett rättvist sätt - att vi lever inom
vårt rättvisa miljöutrymme. Eftersom vi har ett
givet miljöutrymme så måste vi ha någon
fördelningsmekanism för att avgöra vem som har rätt
att använda sig av de resurser som står till buds.
Vårt rättvisa miljöutrymme är den mängd
naturresurser som vi kan konsumera på ett hållbart
vis, utan att tvinga andra människor att nöja sig
med en mindre mängd resurser.

En viktig FN-aktör på miljöområdet är Kommissionen
för hållbar utveckling (CSD) som skapades i samband
med världsmiljökonferensen i Rio de Janeiro år 1992.
Den fungerar som ett forum där regeringar och NGO:er
bevakar införlivandet av Agenda 21, utbyter
information om vad som fungerar och inte fungerar
samt diskuterar bristen på finansiering för
innovativa tekniklösningar. CSD har uppmuntrat
regeringar att förändra dagens ohållbara
produktions- och konsumtionsmönster och att föra in
gröna nyckeltal i sina nationalräkenskaper. Vi
stöder detta förslag och uppmanar regeringen att
föra in gröna nyckeltal i sina nationalräkenskaper.
Sverige bör ta initiativ till en global diskussion
om rättvist miljöutrymme, faktor 10 och gröna
nyckeltal. Detta bör ges regeringen till känna.

39. Faktortänkande (punkt 56)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 56
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 39. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 10.

Ställningstagande

När uttrycken faktor 4 och faktor 10 (vilket innebär
att man får ut samma nytta ur 10 % av insatsen)
först introducerades var det många som rynkade på
näsan och menade att det var orealistiska mål att
sträva efter. I dag finns företag som nu inriktar
sig på faktor 100, alltså att uppnå samma nytta men
med bara 1 % av den tidigare insatsen. Precis som
ett företag inte i längden kan tära på sin
kapitalreserv kan inte heller mänskligheten
fortsätta att tära på jordens kapitalreserv i samma
takt som nu.

De förnybara resurserna utgör grunden för den
miljödrivna utvecklingen; de ändliga gör det inte.
Teknikutveckling måste uppmuntras och användas på
ett sådant sätt att belastningen på miljön minskar.
Faktor 10 är ett viktigt första steg i den
miljödrivna utvecklingen och tjänar som ett viktigt
mål och instrument för att nå ett ekologiskt
hållbart samhälle. Samhället måste uppmuntra arbetet
med faktortänkandet genom att forma de ekonomiska
systemen så att tärande på ändliga resurser och
utsläpp inte lönar sig. Detta bör ges regeringen
till känna.

40. Strategi för miljöexport (punkt 57)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 57
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 40. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ7 yrkande 9.

Ställningstagande

Miljöexportutredningen har i betänkande (SOU
1998:118) Sustainable Sweden - a success story
utformat en samlad strategi för svensk miljöexport.
Regeringen pekade i fjolårets skrivelse på att
marknaden för renodlad miljöteknik ansågs uppgå till
4 000 miljarder kronor år 2000 med en
tillväxtpotential på 5-20 % per år. Den förväntade
storleken på miljöteknikmarknaden år 2010 beräknades
då uppgå till cirka 6 000 miljarder kronor.
Regeringen har inte nämnt hur Sverige skall arbeta
för att gå från att vara nettoimportör av
miljöteknik till att bli en ledande aktör på
miljöteknikmarknaden. Regeringen bör därför
skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag på en
samlad strategi för miljöexport i linje med vad som
tidigare presenterats av Miljöexportutredningen.
Detta bör ges regeringen till känna.

41. Ekonomisk tillväxt, Statens ansvar för
miljön och Ny miljövänlig teknik
(punkterna 58, 59 och 60)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 58,
59 och 60 borde ha följande lydelse:

58. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 41. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkandena
2-4.
59. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 41. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 5.
60. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 41. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 8.

Ställningstagande

De marknadsekonomiskt inriktade industriländerna har
lyckats allt bättre när det gäller att kombinera den
ekonomiska tillväxten med miljöhänsyn. Att producera
miljövänligt har blivit ett viktigt konkurrensmedel.
Alltfler företag har dessutom upptäckt att
miljöanpassning inte bara är ett sätt att anpassa
sig till utvecklingen, utan också ett sätt att
förbättra lönsamheten. Man talar i dag om
affärsdriven miljöutveckling. Företagen söker
intensivt efter möjliga miljöförbättringar i syfte
att sänka sina kostnader för avfall, spill, rening
och resursförbrukning och för att vinna nya
försäljningsargument inför konsumenterna. Företagens
miljöarbete syns utåt genom miljöredovisningar,
marknadsföring och förändringar av produkterna. Den
enskilda människans ansvar måste således vara
utgångspunkten för miljöpolitiken. En stark
äganderätt är en av de allra viktigaste principerna
för att skapa en god miljö.

Staten skall ta ansvar för de uppgifter ingen
annan kan utföra och inte splittra resurserna på
sådant som lika gärna kan skötas av medborgarna och
företagen. Det finns miljöproblem som inte kan lösas
utan statens medverkan. I dessa fall bör staten
erbjuda de verktyg som står till statens förfogande;
lagstiftning, ekonomiska styrmedel och
överlåtelsebara utsläppstillstånd.
Statens uppgifter bör renodlas så att de framför
allt handlar om att få miljöarbetet att fungera så
effektivt som möjligt. I detta ligger att staten
inte skall ägna sig åt att detaljstyra på vilket
sätt ett miljömål skall uppnås inom t.ex.
återvinningsområdet. Detta skall i stället avgöras
inom respektive näring. Staten har däremot en viktig
uppgift när det gäller att övervaka att
marknadsaktörer och konsumenter har tillgång till
objektiv, korrekt och saklig miljöinformation.
Forskning och utveckling av ny miljövänlig teknik
är en nyckelfaktor för att skadliga utsläpp skall
kunna minskas och för att ytterligare förbättra
miljösituationen i framtiden. Förutom statliga
satsningar på grundläggande forskning och utveckling
är det viktigt att staten underlättar introduktion
och tillämpning av ny miljövänlig teknik. Exempelvis
behöver miljöklassningssystemet av bilar ses över
med syfte att stimulera införandet av modern teknik.
Detta bör ges regeringen till känna.

42. Miljöfarliga ämnen (punkt 61)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 61
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 42. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:U301 yrkande 45.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att EU bör kunna spela en
fundamental roll i miljöskyddsfrågor rörande varor.
EU har varit pådrivande för att förbättra
avgasreglerna i alla medlemsländer. EU måste även
driva på i arbetet med att se till att varor inte är
miljöfarliga, eftersom den gränslösa marknaden
begränsar möjligheten till nationella särregler. Det
gäller inte minst regler och förbud i fråga om
miljöfarliga ämnen, som till exempel kadmium,
kvicksilver och vissa flamskyddsmedel. I det vakuum
som uppstått på den internationella arenan efter det
att Kyotoavtalet förkastats, anser vi liberaler att
det är av större vikt än någonsin att EU tar ett
såväl globalt som lokalt initiativ på miljöområdet.
Detta bör ges regeringen till känna.

43. Hållbar utveckling i alla regioner
(punkt 62)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 62 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 43. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 5 samt avslår
motion 2001/02:MJ337 yrkande 22.

Ställningstagande

En jämn regional utveckling är nödvändig för en
hållbar utveckling. En samlad regionalpolitisk
strategi som tar hänsyn till problem i alla slags
regioner måste ligga till grund för fortsatta
regionalpolitiska åtgärder. Ett viktigt inslag i
regionalpolitiken är att ta hänsyn till de grupper
som i dag inte lyckas ta del av välfärden fullt ut,
t.ex. långtidsarbetslösa, fattigpensionärer och
personer med invandrarbakgrund. Det är av väsentlig
betydelse att den regionala planeringen ges
möjlighet att på ett effektivt sätt samordna
bostadsförsörjning, transporter, energisystem m.m.
över större geografiska områden, dvs. över
kommungränserna. I takt med samhällets ökade
komplexitet och samorganisation ökar betydelsen av
regional planering. Detta bör ges regeringen till
känna.

44. Hållbar utveckling i alla regioner
(punkt 62)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 62
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 44. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 22 samt
avslår motion 2001/02:MJ39 yrkande 5.

Ställningstagande

Den pågående klyvningen av landet ger upphov till en
rad miljöproblem. I de områden dit befolkningen
koncentreras, främst storstäderna, uppkommer problem
i form av bl.a. trafikkaos med ökade utsläpp,
buller, trängsel och exploatering av grönområden.
Andra områden blir av med grundläggande service,
vilket leder till längre ressträckor och ökade
utsläpp. Detta tillsammans ökar trycket på naturen.
Att hindra klyvningen har således en klar koppling
till människors livsmiljö och människans påverkan på
naturen. I grunden handlar det om vilket samhälle vi
vill ha. Ett samhälle där miljöproblem inte uppstår
eller har mindre omfattning eller ett samhälle där
vi hela tiden får städa upp efter en utveckling som
skapar miljöproblem. En balanserad tillväxt i hela
landet är en förutsättning för att kunna skapa ett
ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart
samhälle. Detta bör ges regeringen till känna.

45. Certifieringssystem (punkt 63)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 63
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 45. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 12.

Ställningstagande

Sverige tillhör ett av de länder i världen där
skogsnäringen intar en viktig position, och det
skulle därför vara naturligt att Sverige agerar
internationellt mot skogsavverkning som inte tar
hänsyn till en långsiktig ekologisk utveckling.
Miljöpartiet anser att Sverige bör ta en ledande
roll internationellt för att stoppa den pågående
globala skogsskövlingen.

Forest Stewardship Council (FSC) är en oberoende,
internationell medlemsorganisation som har sitt säte
i Oaxaca, Mexiko. FSC skall uppmuntra till
miljöanpassat, samhällsnyttigt och ekonomiskt
livskraftigt bruk av världens skogar. FSC verkar för
ett frivilligt ackrediteringsprogram för
organisationer och företag som certifierar
skogsbruk. Sverige bör under Johannesburgkonferensen
verka för att FSC:s certifieringssystem förankras i
den internationella skogskonventionen. Detta bör ges
regeringen till känna.

46. Hållbart samhällsbyggande (punkt 64)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 64 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 46. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ39 yrkande 6.

Ställningstagande

Omställningen av energisektorn är grundläggande för
en hållbar utveckling. Energisektorn skall bidra
till både att energiförsörjningen tryggas och att
klimatmålet och övriga miljömål nås. Energisektorn
är inte hållbar i dag utan måste ställas om för att
bli en del av det hållbara samhällsbyggandet. Den
viktigaste delen i en strategi för att ställa om
energisektorn är att höja energieffektiviteten och
energisparandet.

Ett hållbart samhällsbyggande utgår från ett
planeringsperspektiv som sammanväger ekologiska,
sociala och ekonomiska aspekter med markanvändnings-
och bebyggelsefrågor. Den omfattande vägtrafiken är
ett hinder för en hållbar utveckling. En strategi
för hållbar utveckling inom kommunikationssektorn
måste innehålla flera komponenter. Politiken måste
leda till ett totalt minskat fysiskt transportbehov
och transporterna bör styras över till ett mer
miljöanpassat transportslag såsom spårtrafik och
sjöfart. Det är nödvändigt att transporterna
effektiviseras med avseende på både energiåtgång och
logistik. De fossila drivmedlen måste också börja
fasas ut och ersättas av förnybara drivmedel.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad i
motionen framförs om ett hållbart samhällsbyggande
vad gäller trafik-, energi- och bebyggelsefrågor.
Detta bör ges regeringen till känna.

47. Energipolitiken (punkt 65)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 65
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 47. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ6 yrkande 4.

Ställningstagande

Målet med energipolitiken är att minska miljö- och
strålningseffekterna av vår energianvändning så
mycket som möjligt. Detta eftersträvar vi genom att
styra utvecklingen mot förnybara energikällor samt
genom energihushållning och energieffektivisering
minska energiförbrukningen. Vi anser att en
rationell energipolitik bäst främjas genom en fri
energiproduktion. Staten skall uppställa krav
beträffande hälsa, säkerhet och miljö och
kontrollera att kraven uppfylls samt främja
forskning och utveckling som syftar till att ersätta
fossilbaserad energiproduktion.

Staten bör däremot inte förbjuda någon specifik
teknik för energiproduktion om den uppfyller miljö-
och säkerhetskrav. Den politiska styrningen av
energiproduktionen måste förändras. Valet av
energiproduktion skall inte träffas genom politiska
beslut. Konsumentstyrning och marknadsekonomi skall
råda inom de ramar miljökraven sätter. Det innebär
att alla typer av produktionsanläggningar för energi
skall tillåtas, förutsatt att de uppfyller generella
krav på hälsa, miljö och säkerhet. Detta bör ges
regeringen till känna.

48. Förnybara energibränslen (punkt 66)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 66
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 48. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ260 yrkande 4.

Ställningstagande

Metoder för att kretsloppsanpassa tekniken är
fortfarande alltför svagt utvecklade på
bioenergiområdet. Det känns angeläget att
utvecklingen ytterligare stimuleras genom att man
ser över forskningsanslag och de långsiktigt
samhällsekonomiska och miljöpolitiska plussidor som
sådan verksamhet kan ge. Även investeringsbidragen
till anläggningar som bygger på förnybara
energikällor bör genomlysas. De investeringsbidrag
som nu ges för att t.ex. bygga bort elberoende borde
också kunna vidgas till anläggningar som har
garanterat ren råvara i bränslet eller där förnybar
energi tillföres. Detta bör ges regeringen till
känna.

49. Miljöanpassat transportsystem (punkt 68)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 68
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 49. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ7 yrkande 4.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att miljöanpassa transportsystemet
för att nå en hållbar utveckling. Både transportslag
och bränslen har en avgörande roll. Dagens
transportsystem är inte hållbart. Dagens
transportsystem, järnväg undantaget, baseras
huvudsakligen på fossila bränslen som vid
förbränning åstadkommer skador på människor och
miljö. Det är därför viktigt att skapa ett "grönare"
transportsystem. Användningen av fossila bränslen
måste minska och på sikt helt fasas ut. En
anpassning av transportsystemet i hållbar riktning
kräver åtgärder på både kort och lång sikt.
Omställningen måste ske på ett sådant sätt att det
är möjligt att bo och verka på landsbygden, i
småorter och större städer. Kollektivtrafiken måste
förbättras i alla delar av landet och mer gods måste
flyttas från lastbil till järnväg och sjöfart där så
är möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.

50. Nollemissionsfordon (punkt 70)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 70
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 50. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ7 yrkande 6.

Ställningstagande

I arbetet med att skapa ett grönt transportsystem är
det nödvändigt med en större grad av
funktionstänkande. Vad som är intressant för den
enskilde är att enkelt och billigt kunna ta sig från
punkten A till punkten B. Vad som är mindre
intressant för den enskilde är typen av drivmedel i
fordonet förutsatt att priset inte är oöverkomligt.
Regeringen har goda förutsättningar att påbörja
arbetet med att bygga ett grönt transportsystem
genom att göra det skattemässigt gynnsamt att välja
alternativa bränslen till transporterna. Detta bör
ske genom att även i framtiden skattebefria
biobränsle som drivmedel och uttala ett mål om att
minst 10 % av de nyförsålda fordonen år 2005 skall
vara så kallade nollemissionsfordon. Detta bör ges
regeringen till känna.

51. Internationellt miljösamarbete m.m.
(punkt 72)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 72 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 51. Därmed bifaller
riksdagen 2001/02:MJ209 yrkande 10 samt avslår
motion 2001/02:MJ40 yrkande 2.

Ställningstagande

Många av dagens miljöproblem har ändrat karaktär i
jämförelse med gårdagens. Från att i stor
utsträckning handla om att komma till rätta med
punktutsläpp gäller det i dag till stor del att
ytterligare öka resurseffektiviteten i samhället.
Det handlar om att utnyttja hela marknadsekonomins
drivkrafter för att få fram produkter och en
produktion som gör att den totala miljöbelastningen
kommer ner till en nivå som naturen långsiktigt tål.
För att lyckas med detta kommer det även
fortsättningsvis att behövas en effektiv
lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Det nya som
krävs är att fullt ut använda marknaden och de
marknadsekonomiska verktygen i miljöarbetet. Detta
är tillsammans med ett omfattande internationellt
samarbete en förutsättning för att på ett effektivt
sätt komma till rätta med dagens och morgondagens
miljöproblem. Detta bör ges regeringen till känna.

52. Internationellt miljösamarbete m.m.
(punkt 72)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 72
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 52. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 2 samt avslår
motion 2001/02:MJ209 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi delar regeringens uppfattning att ansvaret för
att uppnå en hållbar utveckling i huvudsak ligger på
varje nation. Lösningarna kan därvid se olika ut
mellan olika länder. Men det är också uppenbart att
många frågor måste lösas internationellt. Enskilda
länders agerande kan i dessa fall vara mycket
betydelsefullt, såväl i roll av föregångare och
vägvisare som i roll av pådrivare och idéväckare. Vi
menar att Sverige skall ta på sig alla dessa roller.

Johannesburgkonferensen kommer att spela en
avgörande roll för jordens framtid. På
Johannesburgkonferensen finns det ett enastående
tillfälle att utveckla ett nytt globalt förbund för
hållbar utveckling och biologisk mångfald.
Vi anser att FN-organens rättsliga och
administrativa kompetenser måste förstärkas för att
kunna garantera ett globalt styrelseskick för
hållbar utveckling. Detta bör ges regeringen till
känna.

53. Rent vatten (punkt 73)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 73
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 53. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ40 yrkandena 13-15.

Ställningstagande

Rent vatten, vårt viktigaste livsmedel, är redan i
dag en bristvara på många håll i världen. Enligt FN
saknar redan i dag en miljard människor tillgång
till rent dricksvatten. Redan i dag dör upp till 15
000 människor varje dag på grund av vattenbrist
eller förorenat vatten. Beräkningar visar att tre
miljarder människor eller två tredjedelar av jordens
befolkning kommer att bo i områden med vattenbrist
år 2025.

Orsakerna till att de användbara vattenresurserna
minskar dramatiskt är bl.a. ineffektiv användning,
utsläpp av orenat avloppsvatten och ökat
befolkningstryck. Därmed ökar också risken för
konflikter om vattenresurserna, och vattenfrågan
betraktas redan på många håll som en del av
säkerhetspolitiken. FN försöker skapa globala regler
för vattenhantering och har för det ändamålet skapat
en konvention. Denna har dock endast undertecknats
av 16 länder och ratificerats av 9 medlemsländer.
Som en utväg från den rådande vattenkrisen menar
många regeringar att vatten kan transporteras från
det ena området till det andra. Detta öppnar också
för en privatisering av vattendistributionssystemen
och en expansion för mer förpackningar och kan
knappast betraktas som en hållbar väg.
Den marina miljön är hotad av okontrollerat fiske,
av föroreningar och av direkt fysisk förstörelse.
Mangroveskogar och korallrev hör till de särskilt
hotade kustmiljöerna. Detta bör ges regeringen till
känna.

54. Stöd till åtgärder i andra
Östersjöländer m.m. och Nordisk miljöunion
(punkterna 74 och 75)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 74,
75 och 76 borde ha följande lydelse:

74. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 54. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ7 yrkande 7 samt
avslår motion 2001/02:MJ466 yrkande 9.
75. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 54. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ7 yrkande 8
och 2001/02:U302 yrkande 4.

Ställningstagande

I det direkta närområdet finns det stora potentialer
att till en låg kostnad göra investeringar som
minskar utsläppen av såväl växthusgaser som av andra
miljöskadliga ämnen. Många av länderna i närområdet
befinner sig i ekonomiskt och socialt utsatta
situationer som gör att utsläpp av miljöskadliga
ämnen i atmosfären inte kommer högt upp på agendan.
Sverige har ett ansvar att ge bistånd till dessa
länder för att minska de miljöskadliga utsläppen i
vårt närområde.

Genom att bilda en nordisk miljöunion skulle man
ge miljöfrågorna en större tyngd och bidra till ett
än bättre samarbete inom miljöområdet. Att ett
samarbete på miljöområdet mellan de nordiska
länderna inrymmer en stor potential råder det ingen
tvekan om. Genom att bilda en nordisk miljöunion
skulle man ge miljöfrågorna en större tyngd och
bidra till ett än bättre samarbete inom
miljöområdet. Dessutom skulle de nordiska EU-
länderna visa på att den flexibla integrationen i
Europaunionen inte enbart behöver begränsas till
frågor som rör ekonomi eller handel. Det faktum att
alla nordiska länder inte är med i EU skulle föra en
nordisk miljöunion till ett än intressantare
projekt. Den nordiska miljöunionen skulle kunna
fungera som ett föredöme för ett utökat samarbete
mellan länder inom och utom EU. Regeringen bör under
2002 ta initiativ till bildandet av en nordisk
miljöunion. Detta bör ges regeringen till känna.

55. Överstatlighet på miljöområdet (punkt 76)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 76 borde
ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 55. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:U303 yrkande 14 samt avslår motion
2001/02:MJ337 yrkande 21.

Ställningstagande

Miljön utgör ett område där ökat överstatlighet är
nödvändig. EU ger medlemsstaterna både en möjlighet
och en viktig roll för att motverka
miljöföroreningar över gränserna. Det är viktigt att
medlemsländerna kan ta hänsyn till specifikt
känsliga förhållanden och besluta om egna strängare
miljöregler än de gemensamma minimireglerna. EU:s
miljögaranti innebär att medlemsländerna får införa
strängare regler. Sverige bör därför verka för en
ökad harmonisering av miljöreglerna i EU inom den
gemensamma miljöpolitiken. Detta bör ges regeringen
till känna.

56. Överstatlighet på miljöområdet (punkt 76)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 76
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 56. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ337 yrkande 21 samt
avslår motion 2001/02:U303 yrkande 14.

Ställningstagande

Miljön utgör ett tydligt område där ökad
överstatlighet är nödvändig. Detta gäller
naturligtvis även på miljöskatteområdet. Sverige
måste våga erkänna detta. Den ökade överstatligheten
på miljöområdet är speciellt viktig om EU skall
kunna agera som en stark kraft på den
internationella miljöscenen. Samtidigt som det
behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det
viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna
gå längre om det finns klara motiv för detta. Detta
bör ges regeringen till känna.

57. Miljö- och hälsokrav i internationella
handelsrelationer (punkt 77)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 77
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 57. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ518 yrkande 7.

Ställningstagande

Miljö- och hälsokrav måste kunna ställas i
internationella handelsrelationer, både inom EU och
inom WTO. Ett land måste kunna säga nej till varor
som inte lever upp till de krav man ställer på den
inhemska produktionen. Lagen om offentlig
upphandling måste ändras så att upphandlarna kan
kräva att livsmedel är närproducerade. Detta bör ges
regeringen till känna.

58. Tillämpning av gemenskapslagstiftningen
(punkt 78)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 78
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 58. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:U348 yrkande 5.

Ställningstagande

Det finns brister i EU:s miljöarbete. Tillämpningen
av befintlig lagstiftning varierar i hög grad och är
i vissa fall obefintlig. Trycket från befolkningen
inom EU att ta tag i miljöfrågorna har ökat.
Efterlevnaden av gemenskapslagstiftningen på
miljöområdet är en av de frågor kommissionär Margot
Wallström efterlyser i det sjätte
miljöhandlingsprogrammet. Något av EU-länderna har
haft problem med tillämpningen av befintlig
gemenskapslagstiftning på miljöområdet. Där har
bl.a. utbyggnaden av infrastrukturprojekt,
semesteranläggningar m.m. skett i vissa regioner
utan att miljökonsekvensbedömningar gjorts, i Natura
2000-områden och ofta t.o.m. utan kommunala
tillstånd. Detta bör ges regeringen till känna.

59. Miljöklausuler i handelsavtal, Den globala
miljöfonden, Konventionen om biologisk
mångfald, Den globala förvaltningen,
Produkter från fattiga länder och Enskilda
organisationer (punkterna 81, 82, 83, 84, 85
och 86)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkterna 81,
82, 83, 84, 85 och 86 borde ha följande lydelse:

81. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 59. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkandena
4-6.
82. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 59. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 7.
83. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 59. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 11.
84. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 59. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkandena 8
och 9.
85. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 59. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 16.
86. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 59. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ40 yrkande 17.

Ställningstagande

Miljöpartiet vill att Sverige skall bli ett
ekologiskt modelland som vågar vara steget före och
som på så sätt medverkar till att skjuta fram
positionerna i det internationella miljöarbetet. Vi
vill att Sverige skall ta initiativ till att föra in
miljöklausuler i internationella handelsavtal.

Miljöpartiet anser att internationella
miljööverenskommelser skall tas in i WTO:s regler
och ges status som handelsundantag. För att
internationella miljööverenskommelser skall fungera
effektivare krävs också bättre finansiella
förutsättningar, till exempel att investeringar som
krävs görs tillgängliga för de fattiga länderna.
Internationella avtal och konventioner är viktiga
och bör utvecklas genom att man till ett
undertecknande kopplar kontrollmekanismer och
bindande beslut.
En innovation i det globala miljöstyret är GEF
(Global Environment Facility) som skapades 1991 för
att finansiera investeringar i syfte att skydda de
gemensamma globala tillgångarna såsom atmosfären,
den biologiska mångfalden och internationella
vattenvägar. Det som gör GEF effektivt är att det är
en brygga mellan FN, IMF och Världsbanken. GEF
involverar också NGO:er, FN:s miljöprogram (UNEP),
den privata företagssektorn samt regionala banker
(t.ex. Latinamerikanska utvecklingsbanken).
Miljöpartiet välkomnar GEF som en innovativ form av
global miljöstyrning och anser att regeringen borde
verka för att implementera GEF som global
miljöstyrning. Men samtidigt får detta inte innebära
att släppa trycket på Världsbanken och FN att fullt
ut integrera miljöperspektivet i sin generella
utlåning och verksamhet.
Konventionen om biologisk mångfald (CBD) antogs
under Riokonferensen 1992 och har hitintills
undertecknats av 170 stater. Dess syfte är att säkra
förutsättningarna för en fortsatt rik biologisk
mångfald på jorden. CBD tar fasta på att de lokala
samhällen som genom årtusenden utvecklat de
genetiska resurserna och vidmakthåller kunskapen om
dessa är oumbärliga för deras bevarande. Länderna
som undertecknat CBD förbinder sig att säkerställa
att lagstiftning som berör uppfinningar inom
bioteknik garanterar en rättvis fördelning av
förbättringar och vinster från de produkter som
utvecklas på basis av biodiversitet, särskilt med
hänsyn till länderna i syd. Ingen lagstiftning kring
intellektuell äganderätt får införas som står i
konflikt med bevarande och uthållig användning av
genetiska resurser. Miljöpartiet anser att svenska
regeringen i enlighet med dess uttalade ambitioner
om att främja en uthållig utveckling klargör sin
position i konflikten mellan avsikterna med CBD och
TRIPS-avtalet. Konventionen om biologisk mångfald
skall väga tyngst. Vi anser att internationella
handelsavtal skall underställas FN-konventionen om
biologisk mångfald.
FN:s miljöprogram (UNEP) skapades redan vid FN:s
miljökonferens i Stockholm 1972. I stället för att
skapa en helt ny global miljöorganisation som
underorganisation inom FN:s ram valde då
regeringarna att kanalisera miljöåtgärder via UNEP
genom FN-systemet (också genom FN:s olika
specialiserade underorganisationer såsom FAO och
WHO). Eftersom UNEP inte skulle driva projekt självt
valde regeringarna att endast ha ett litet
sekretariat. UNEP inrättade en miljöfond, men
regeringarna visade sig inte särskilt entusiastiska
med att bidra med resurser. UNEP är mycket mindre än
de flesta andra FN-program och dess resurser är
obetydliga om man jämför med till exempel
Världsbankens eller Internationella valutafondens.
Miljöpartiet anser att regeringen borde verka för en
fördubbling av UNEP:s årliga budget.
UNEP bör uppgraderas till en
världsmiljöorganisation, WEO (World Environment
Organization). Nu liksom när UNEP grundades är
argumentet emot att om man skapar en starkare
miljöorganisation att det skulle minska trycket på
andra FN-organ att integrera miljöfrågorna i sin
verksamhet. WEO skulle, förutom de uppgifter som
UNEP har i dag, tjäna som ett paraply för de olika
sekretariaten som inrättats till följd av
internationella miljööverenskommelser. WEO skulle
också aktivt följa implementeringen av nationella
miljölagar. Genom att samla sekretariaten under ett
tak kan man också öka möjligheterna för NGO:er att
delta och bevaka genomförandet av internationella
miljööverenskommelser. Miljöpartiet anser att UNEP
borde uppgraderas till en världsmiljöorganisation
(WEO) och att det är både nödvändigt och önskvärt
att WEO inrättas på Johannesburgkonferensen.
Miljöpartiet anser att marknaderna i de rika
länderna tullmässigt måste öppnas för de fattiga
ländernas produkter, inklusive jordbruks- och
textilprodukter. De fattiga länderna bör få
upprätthålla ett visst skydd för framväxande och
ännu svaga näringsgrenar. Biståndet är viktigt som
ett av fattigdomsbekämpningsinstrumenten. Sverige
bör sätta kraft bakom fattigdomsperspektivet genom
att ge detta högsta prioritet och ökade resurser, i
policyformulering såväl som i implementering.
De svenska folkliga organisationerna bör
kanalisera hälften av det svenska biståndet. En
samhällsstruktur byggd på demokratisk grund är en
nödvändig komponent för en effektiv
fattigdomsbekämpning styrd av de fattigas egna
prioriteringar och kontrollerad av dem. Det civila
samhällets folkliga organisationer spelar en mycket
viktig roll i demokratiseringsprocessen. De
underlättar också den nödvändiga satsningen på
småskalighet och mångfald som ger en bred bas för
inkomstgenererande arbete, fattigdomsbekämpning och
uthållig utveckling. Miljöpartiet anser att dessa
folkliga organisationer i de fattiga länderna borde
utgöra en särskild målgrupp för Sveriges
biståndsverksamhet.
Detta bör ges regeringen till känna.

60. Miljöbalken (punkt 87)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 87 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 60. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ209 yrkande 9.

Ställningstagande

Miljöbalken behöver förändras så att den kan bli ett
effektivt verktyg i miljöarbetet. Den nuvarande
utformningen av balken har lett till att
tillsynsmyndigheterna har blivit dränkta i
småärenden. De har därmed mycket svårt att klara de
verkligt viktiga uppgifterna. Miljöbalken måste
snarast förändras så att de viktigaste uppgifterna
ur miljösynpunkt prioriteras. Systemet med
miljösanktionsavgifter har spårat ur. Detta bör ges
regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Ansvar och kompetens för efterbehandling av
förorenade områden (punkt 12)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Det sjätte delmålet under miljömålet Giftfri miljö
innebär att förorenade områden skall vara
identifierade senast år 2005, och att sanering och
efterbehandling då skall ha påbörjats för minst 100
av de mest prioriterade områdena. Minst 50 av dem
skall vara åtgärdade. Samtidigt konstaterade
regeringen i sin skrivelse om tillståndet i
kommunerna att arbetet med sanering och
efterbehandling av förorenade områden fortskred
mycket långsammare än regeringen tänkt sig.

De flesta kommuner har ingen erfarenhet av
sanering och efterbehandling av förorenade områden.
I många fall har kommuner känt sig handfallna och
inte vetat vart de skall vända sig för åtgärd.
Länsstyrelse eller annat organ bör påtaga sig en
betydligt aktivare roll i processen.

2. Skyddszoner utmed vattendrag (punkt 19)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).

Utskottet anger i betänkandet att det inom ramen för
miljö- och landsbygdsprogrammet lämnas ersättning
för flera åtgärder som skall minska näringsläckaget,
t.ex. vallodling, anläggande av kantzoner och
fånggrödor. Jordbruksverket säger dock i sin översyn
av miljö- och landsbygdsprogrammet att det s.k.
skördekravet som tillkommit kan verka hämmande på
anslutningen till den nya ersättningsformen. Vidare
anförs i betänkandet att dessa nya ersättningar
lämnas främst längs den svenska kusten, där klimatet
är milt och nederbördsrikt.

Vi anser att detta innebär en klar begränsning
jämfört med vad som nu gäller för den s.k. REKO-
ersättningen som regeringen för närvarande
avvecklar. Detta är olyckligt då just denna
ersättningsform tidigare haft en successivt ökande
anslutning - inte minst i de områden där behovet
varit och är som störst. Vi kommer nogsamt följa den
vidare utvecklingen.

3. Producentansvar och källsortering m.m.
(punkt 25)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).

För närvarande pågår en mycket stark utbyggnad av
förbränningskapaciteten i den svenska
avfallshanteringen. Det finns farhågor för att detta
skall öka utsläppen av dioxiner. Det är angeläget
att åtgärder vidtas med anledning av den pågående
utbyggnaden av sopförbränningsanläggningar, vilka vi
ser som icke förenliga med vår ratificering av
Stockholmskonventionen. Avfallsförbränning utgör en
av de största källorna till dioxinbildning. Bland
annat därför bör vi verka för att utveckla andra mer
hållbara och miljövänligare alternativ för
avfallshanteringen. För att stimulera till
avfallsminimering, materialåtervinning samt
biologiska metoder behövs en skatt på
avfallsförbränningen.

Vi anser att inga nya
avfallsförbränningsanläggningar bör byggas förrän en
utredning har gjorts av dels miljökonsekvenserna av
den samlade utbyggnaden, dels huruvida utbyggnaden
och därmed vidhängande åtgärder är förenliga med
Stockholmskonventionen. Vidare bör det
handlingsprogram som skall tas fram av
Naturvårdsverket för att begränsa oavsiktligt
utsläppande av POP-ämnen avvaktas.
Mot bakgrund av resultaten av de pågående
utredningarna om avfallspolitiken bör regeringen
skyndsamt återkomma till riksdagen med en samlad
bedömning av vilka åtgärder som är nödvändiga för
att den framtida avfallshanteringen skall bli
ekologiskt hållbar.
Det uppdrag som Naturvårdsverket fått om den
miljöorienterade produktpolitiken som skall
redovisas den 31 juli 2002, gör att vi nu inväntar
deras resultat och just nu avstår från att reservera
oss.

4. Producentansvar och källsortering m.m.
(punkt 25)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Kristdemokraterna har också tidigare påtalat
problemet med opantbara burkar, i huvudsak
importerade stålburkar. Endast inhemska
aluminiumburkar omfattas av det svenska
pantsystemet. Svenska Returpack AB hanterar
insamling och återvinning av dessa burkar. Övriga
burkar insamlas via Svenska Metallkretsen AB.

Oftast kan man som kund inte med öga eller hand
avgöra, om dryckesburken är av stål eller aluminium.
Om det visar sig vara en opantbar stålburk finns
risken att man som kund gör sig av med burken i
soporna eller naturen. Kristdemokraterna har därför
påtalat vikten av att kunden ändock kan lämna burken
i affären.
Återvinningsstationerna bör vara lätt
tillgängliga, väl fungerande och väl skötta.
Kristdemokraterna utgår från att även problemet med
opantbara burkar ingår i översynen av
producentansvaret.

5. Sjön Molnbyggen

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd),
Harald Nordlund (fp) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Det är positivt att Naturvårdsverkets rapport "Hur
mår fisken i sjön Molnbyggen", enligt vad utskottet
understryker i betänkandet, är avsedd att kunna
användas vid likartade situationer i landet. Trots
det utredningsarbete som kommunen och
Naturvårdsverket m.fl. har lagt ner i och omkring
sjön Molnbyggen, är orsaken till skadorna på fisken
i sjön Molnbyggen inte klarlagd. Ett problem är den
stora bristen på kunskap om hälso- och
miljöeffekter hos olika ämnen. Det finns oändligt
många organiska ämnen och reaktioner på dessa som vi
i dag har ingen eller ringa kunskap om.

Om Naturvårdsverket saknar resurser bör sådana
tillskjutas så att det påbörjade arbetet för att
lösa gåtan var ursprunget till problemen i
Molnbyggen finns kan fortsätta och slutföras. Detta
skulle då kunna vara ett pilotprojekt för fördjupade
studier för ökad kunskap på området, något som
skulle vara till stort värde inte bara för berörda
människor kring sjön och i kommunen utan för hela
landet och det gemensamma miljöarbetet inom EU.

6. Avgift för sopdeponi (punkt 32)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Många ideella hjälporganisationer har som en stor
och viktig del i sin verksamhet att samla in och
återförsälja föremål och kläder. Antalet second-
hand-butiker har ökat och fyller en viktig funktion
både ur miljösynpunkt (genom återanvändning) och ur
mänsklig synpunkt.

Organisationerna får dock in en betydande mängd
föremål och kläder, som inte är återanvändbara. En
del måste gå till deponi. Vissa kommuner har efter
förhandling låtit organisationerna slippa
deponiavgift för sådant avfall, men många tvingas
betala. Detta innebär t.ex. att Myrorna årligen
drabbas av 2 miljoner kronor i deponiavgift.
Kristdemokraterna anser det vara en självklarhet att
ideella hjälporganisationer inte skall behöva betala
deponiavgift med insamlade medel. Regeringen bör
snarast lösa denna fråga.

7. Grön skatteväxling (punkt 52)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).

I Sverige har miljöskatterna som andel av BNP
minskat med 8 %, medan skatterna på arbete ökat med
13 % mellan år 1993 och år 2000. Jämfört med andra
EU-länder har Sverige en låg andel miljöskatter. En
förklaring är att det generellt höga skattetrycket i
Sverige gör det svårt att höja andelen miljöskatter.
Av det skälet är det också svårt att ändra
förhållandet mellan kostnad för arbete resp. för
miljöbelastande utsläpp.

Syftet med ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken
är att skapa ekonomiska incitament att agera
miljövänligt. Samtidigt konkurrerar Sverige på en
världsmarknad. Ökad miljörelatering av
skattesystemet måste genomföras utan att svenska
företag slås ut på ett sådant sätt att produktionen
flyttar till andra länder med lägre miljöambitioner.
För att klara denna balansgång måste vi i Sverige
både sänka det totala skattetrycket och öka
miljöskatternas andel av ekonomin.
Regeringen vill inte ha en gemensam minimiskatt
inom EU på koldioxid. I stället skall vi i Sverige
ha höga koldioxidskatter, medan våra grannländer
inte har någon sådan skatt alls. Om svenska
företagare drivs ur landet leder det till minskad
sysselsättning, ökade transportavstånd och onödig
miljöförstöring.

8. Energipolitiken (punkt 65)

av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).

Vi anser att energipolitikens mål skall vara att
främja en säker och konkurrenskraftig el- och
energiförsörjning i hela Sverige. All
energiproduktion skall klara högt ställda miljö- och
säkerhetskrav i enlighet med den generella
miljöpolitiken. Genom att tillämpa generella miljö-
och säkerhetskrav för energiproduktionen behövs inte
den detaljreglering som den socialdemokratiska
regeringen så gärna vill ägna sig åt. Historien
visar om och om igen att politiker, hur skickliga de
än må vara, inte klarar att planekonomiskt
detaljstyra olika marknader med ett gott resultat.
För att en marknad skall kunna fungera på ett bra
sätt behövs konkurrens och för bästa resultat skall
konkurrensen vara så fri som möjligt. På
energimarknaden är det påtagligt att ivern att
detaljstyra, särbeskatta och subventionera har lett
till mindre konkurrens och därmed till att marknaden
fungerar sämre än den annars skulle göra. Effekterna
av den förda politiken är bland annat högre el- och
energipriser för elkonsumenterna, avsevärt högre
utgifter över statsbudgeten och generellt sett ett
sämre utnyttjande av samhällets resurser.

Vi anser att en förändring av hela
energiskattesystemet är nödvändig. De särskilda
produktionsskatterna och subventionerna, som utan
ordentliga miljöskäl försämrar energimarknadens
funktionssätt, bör tas bort. Som en del i den
generella miljöpolitiken är det dock befogat med
sådana avgifter som är direkt kopplade till skadliga
miljöutsläpp. När det gäller exempelvis skatten på
utsläpp av koldioxid bör den på sikt ersättas med
ett internationellt system för handel med
utsläppsrätter, inledningsvis på EU-nivå.
En vägledande princip för energiskatterna bör vara
att enbart rent miljöstyrande skatter som har direkt
koppling till utsläpp av skadliga ämnen bör tas ut i
produktionsledet. De rent fiskala skatterna bör tas
ut i konsumentledet. Med denna princip som grund
blir de fiskala skatterna konkurrensneutrala, vilket
skärper konkurrensen mellan energislagen.

9. Energipolitiken (punkt 65)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Tillgång till energi är en förutsättning för
utveckling, tillväxt och välstånd. De flesta
energislag har emellertid negativa effekter på
miljön. Energipolitik kan därför inte ses isolerat
från ekonomi och miljö.

Sveriges energiförsörjning skall tryggas genom en
långsiktig och medveten energipolitik med fasta
spelregler, där inhemska förnybara energikällor och
bränslen utgör en växande bas. Den svenska
kärnkraften skall fasas ut ur energisystemet i takt
med att den kan ersättas med förnybar energi.
Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,
vindkraftverk, solenergi och småskalig vattenkraft
bör stödjas.
Sverige behöver ett nytt energiskattesystem där
skatter och miljöavgifter utformas med hänsyn till
förhållanden i omvärlden för att inte näringslivets
konkurrenskraft skall begränsas och välfärd och
sysselsättning drabbas. Systemet skall vara
långsiktigt och utformas så att vi minimerar
miljöbelastningen och säkerställer tillgången till
billig energi framställd under trygga och säkra
förhållanden.
Kristdemokraterna är för en fri energimarknad som
leder till ökad konkurrens och därmed till lägre
priser. Uppföljningar av avregleringarna behöver
göras. Den övervakande myndigheten bör ges bättre
verktyg för att kunna vidta åtgärder mot de företag
som inte följer gällande lagar och förordningar.
De kortsiktiga åtgärderna inom det energipolitiska
programmet upphör efter år 2000. Resultaten av
åtgärderna varierar och samtliga uppställda mål
kommer inte att kunna nås. Elförbrukningen
fortsätter att öka, trots programmet. Sverige är en
del av den nordiska elmarknaden och handel med el
sker även med Tyskland och Polen. Den totala svenska
elproduktionen varierar mellan åren. År 2000 blev
nettoimporten 4,7 TWh, vilket kan jämföras med 1999
års nettoexport av 7,6 TWh.

10. Utkast till strategi för hållbar utveckling
(punkt 80)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Snart har det gått tio år sedan FN-konferensen om
hållbar utveckling i Rio. Utvecklingen sedan dess
har i stort sett bekräftat farhågorna om en
annalkande ekologisk kollaps i världen. I Rio var
man överens om att jordens fattigaste länder måste
få den rika världens hjälp med att åstadkomma en mer
hållbar utveckling (och undvika våra misstag).
Dessvärre har det löftet inte infriats - snarare har
biståndsnivåerna sjunkit under en period. Biståndet
har heller inte förändrats tillräckligt. EU-länderna
har fortsatt att ständigt skjuta frågor om hållbar
utveckling utanför Europa på framtiden. Även i den
strategi för hållbar utveckling som antogs i
Göteborg saknas ett globalt perspektiv. Nu är det
hög tid att hållbar utveckling görs till ett
övergripande mål i EU:s utvecklingssamarbete. Detta
arbete har inletts med reformer av unionsbiståndet.
I framtiden bör EU:s biståndsinsatser prioritera
grön teknologi inom t.ex. jordbruk, fiske, energi
och transporter. Icke hållbara teknologier bör
undvikas i biståndsinsatser.

Fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling kan
och skall gå hand i hand. Att främja s.k.
tekniksprång i utvecklingsländerna är alltså
nödvändigt. Med tanke på de enorma kostnader som är
förenade med detta, krävs dock nya och innovativa
lösningar. En konstruktiv sådan skulle vara ett
avtal mellan i- och u-länder om ett brett
finansiellt stöd för investeringar i ur
miljösynpunkt bästa möjliga teknik på områden som
energi, transporter, IT, jord- och skogsbruk,
kemikalier, avfallshantering och vattenhushållning.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelserna

I skrivelse 2001/02:172 Nationell strategi för
hållbar utveckling redovisar regeringen
(Miljödepartementet) en nationell strategi för
hållbar utveckling. Hållbar utveckling är det
övergripande målet för regeringens politik. Målet
gäller för alla politikområden. Strategin omfattar
alla dimensioner av hållbar utveckling: ekologiska,
sociala - inklusive kulturella - och ekonomiska. Den
speglar bärande värderingar och centrala
hållbarhetsfrågor inom olika politikområden.
Strategin utgör en sammanfattning av mål, åtgärder
och strategier som återspeglas i den förda
politiken.

I skrivelse 2001/02:50 Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling lämnar regeringen (Miljödepartementet) en
redovisning av hur arbetet med strategier och
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
fortskrider i Sverige, inom EU och internationellt.

Följdmotioner

Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling

2001/02:MJ6 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta Biologisk
mångfald bli ett 16:e miljömål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fortsatt grön
skatteväxling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av en
skatt på avfallsbränning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energipolitiken.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade insatser för
att förbättra miljösituationen i och kring
Östersjön.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om miljölots på fartyg som
trafikerar Östersjön.

2001/02:MJ7 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag på en
strategi för ett ökat funktionstänkande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
miljöcertifiera departement och myndigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att biobränsle
inte skall beläggas med energiskatter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
kollektivtrafiken måste förbättras i alla delar av
landet och att mer gods måste flyttas från lastbil
till järnvägar och sjöfart.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta initiativ till att den tunga svavelrika
bunkeroljan fasas ut som drivmedel inom sjöfarten.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att minst 10 % av
de nyförsålda fordonen år 2005 skall vara
nollemissionsfordon.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige har
ett ansvar gentemot länderna i vårt närområde att
genom bistånd minska deras miljöskadliga utsläpp.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
under år 2002 bör ta initiativ till bildandet av
en Nordisk miljöunion.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skyndsamt bör återkomma med förslag på en samlad
strategi för miljöexport i linje med vad som
tidigare presenterats av Miljöexportutredningen.

2001/02:MJ8 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kommunernas kompetens för
att kunna uppnå delmålet om efterbehandling av
förorenade områden.

Nationell strategi för hållbar utveckling

2001/02:MJ38 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att starkare
fokusera på ekologisk hållbarhet som en
förutsättning för övrig hållbarhet i samhället.

2001/02:MJ39 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige har en
ekologisk skuld både gentemot omvärlden och
kommande generationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en strategi för
rättvist miljöutrymme.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utjämna de
ekonomiska skillnaderna i samhället och motverka
segregation för att förbättra folkhälsan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hållbar
sysselsättning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hållbar utveckling
i alla regioner.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett hållbart
samhällsbyggande.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förändra vår
livsmedelskonsumtion och -produktion för att bidra
till en rättvis global livsmedelsförsörjning.

2001/02:MJ40 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla olösta
frågor från Riokonferensen 1992 måste överföras
till bindande resolutioner senast under
Johannesburgkonferensen 2002.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att FN-organens rättsliga och
administrativa kompetenser förstärks för att kunna
garantera ett globalt styrelseskick för hållbar
utveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att begreppet
hållbar utveckling måste ges en tydligare
innebörd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
ta initiativ till att föra in miljöklausuler i
internationella handelsavtal.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
utveckla strategier för implementering,
finansiering och uppföljning av internationella
miljöavtal på global och lokal nivå.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att internationella
miljööverenskommelser skall tas in i WTO:s regler
och ges status som handelsundantag.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att implementera GEF som global
miljöstyrning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att UNEP:s årliga budget fördubblas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att UNEP uppgraderas till att bli en
världsmiljöorganisation (WEO) och att det är både
nödvändigt och önskvärt att WEO inrättas på
Johannesburgkonferensen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
föra in gröna nyckeltal i sina nationalräkenskaper
och bör ta initiativ till en global diskussion om
rättvist miljöutrymme, faktor tio och gröna
nyckeltal.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att internationella handelsavtal skall
underställas FN-konventionen om biologisk
mångfald.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att FSC:s certifieringssystem förankras
i den internationella skogskonventionen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
särskilt uppmärksamma tillgång till rent vatten
som det mest akuta miljöproblemet.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige på
Johannesburgkonferensen skall agera för att
tillgång till rent vatten förblir en mänsklig
rättighet.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige på
Johannesburgkonferensen skall agera mot en
fortsatt privatisering av jordens
vattentillgångar.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
arbeta för att marknaderna i de rika länderna
öppnas för de fattiga ländernas produkter,
inklusive jordbruks- och textilprodukter.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att folkliga
organisationer i de fattiga länderna borde utgöra
en särskild målgrupp för Sveriges
biståndsverksamhet.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:MJ203 av Jeppe Johnsson och Maud Ekendahl
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillstånd för transport av
miljöfarligt avfall.

2001/02:MJ209 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det finns
anledning till optimism och framtidstro också på
miljöområdet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ekonomisk
tillväxt och utveckling är en grundförutsättning
för att uppnå en god miljösituation.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den fria marknaden
som drivkraft i miljöarbetet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den enskilda
människans ansvar skall vara utgångspunkten för
miljöpolitiken.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att staten skall
ta ansvar för de miljöuppgifter som ingen annan
kan utföra och inte splittra resurserna på sådant
som lika gärna kan skötas av medborgarna och
företagen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
samhällsekonomiska och sociala aspekter skall
vägas in i miljöarbetet och i arbetet mot en
hållbar utveckling.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att forskning och
utveckling av ny miljövänlig teknik är en
nyckelfaktor i miljöarbetet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
förändra miljöbalken så att den kan bli ett
effektivt verktyg i miljöarbetet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det
internationella miljösamarbetet blir allt
viktigare.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
fortsätta bekämpa försurning och övergödning.

2001/02:MJ211 av Eskil Erlandsson och Lena Ek (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nya regler för
bortforsling av övergivna bilar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
möjligheten att höja skrotningspremien på bilar.

2001/02:MJ224 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att producenter av aluminiumburkar genom
producentansvaret åläggs att återta deformerade
burkar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ett parallellt returburkssystem
upprättas för aluminiumburkar utan svenskt
ursprung.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att producentansvaret även skall gälla
återtagande av aluminiumburkar, som blivit
oräknade på grund av att returburksautomat saknas.

2001/02:MJ232 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uttjänta
lädervaror, som är garvade enligt krommetoden,
skall klassas som miljöfarligt avfall.

2001/02:MJ259 av Birgitta Sellén och Sofia Jonsson
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över möjligheten att
höja skrotningspremien på bilar.

2001/02:MJ260 av Elver Jonsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att gynna
verksamheter som motverkar den samlade
miljöförstöringen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att biobränslen
har hög och ren kvalitet och inte är besmittade av
impregnering med för miljön skadliga ämnen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stimulans av
investering och bruk av förnyelsebara
energibränslen skall utmynna i ett aktivt
miljöprogram.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att s.k. grön
skatteväxling håller de reala kvalitetskraven
genom en aktiv kontroll över bränslenas kvalitet
och garanti att de är obesmittade av miljöfarliga
inslag.

2001/02:MJ279 av Per Lager m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ett omedelbart
och totalt stopp för slamspridning på de svenska
åkrarna.

2001/02:MJ285 av Bengt Silfverstrand (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
genom informations- och opinionsbildningsinsatser
verka för en bättre utomhusmiljö.

2001/02:MJ287 av Kenneth Lantz och Gunnel Wallin
(kd, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om borttagande av
onödiga byråkratiska regler.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning inom
sophantering och avfallsdeponier.

2001/02:MJ299 av Jonas Ringqvist m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen bör utarbeta en strategi för
kretsloppsanpassning av näringsämnen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att information kring slamhantering bör
vara så offentlig som möjligt.

2001/02:MJ307 av Bertil Persson (m):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om ett fungerande källsorteringssystem
anpassat även för handikappade och äldre.

2001/02:MJ310 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
omfattningen av opantbara burkar som slängs på
våra soptippar och konsekvensen för miljön även på
lång sikt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
omfattningen av svartimport och momsfiffel vid
burkhandel från utlandet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
möjliggöra för konsumenten att ha
återvinningsställen tillgängliga vid de vardagliga
inköpsställena.

2001/02:MJ313 av Inger Strömbom (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ett bättre system som inte bara stimulerar till
bilskrotning, utan som också befriar kommunerna från
de kostnader som redogörs för i motionen.

2001/02:MJ326 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lokalisering av animaliskt
avfall till Smedjebackens kommun.

2001/02:MJ337 av Agne Hansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
stärka det civila samhället för att nå hållbar
utveckling.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett tydligare
barnperspektiv i miljöarbetet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att miljöpolitiken
måste formas med funktionstänkandet som en av
grundpelarna.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samhället
måste uppmuntra arbetet med faktortänkandet genom
att forma de ekonomiska systemen så att tärande på
ändliga resurser och utsläpp inte lönar sig.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU bör lyfta fram frågan om ökat
funktionstänkande.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad
överstatlighet på miljöområdet inom EU.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en balanserad
tillväxt i hela landet är en förutsättning för att
kunna skapa ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt
hållbart samhälle.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att slå fast att
dispenser från deponiförbudet inte kommer att
beviljas om kommunerna inte påbörjat arbetet med
lösningar.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta
initiativ till en internationell fosforkonvention
för att uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta
initiativ till att EU utarbetar en grönbok om
fosforhushållning.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krafttag mot de
som olagligt importerar PET-flaskor och
aluminiumburkar.

2001/02:MJ346 av Anders Ygeman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för att
öka andelen miljövänliga bildäck.

2001/02:MJ348 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av en gemensam
EU-standard för returförpackningar.

2001/02:MJ356 av Gudrun Lindvall (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om MTBE som tillsats
i bensin i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om MTBE som tillsats
i bensin inom EU.

2001/02:MJ359 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson
Elgestam (s)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skärpa målen för
insamling/återvinning av förpackningar.

2001/02:MJ364 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett nationellt ansvar vid
kartläggning och sanering av förorenade områden.

2001/02:MJ373 av Annelie Enochson och Åke Carnerö
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att upprätta ett
handlingsprogram för västerhavets miljö.

2001/02:MJ375 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om minskade utsläpp
av kväve från trafik och jordbruk.

2001/02:MJ377 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förenklad miljöprövning
skapas för tillfälligt tillstånd att rena förorenad
jord på plats.

2001/02:MJ382 av Ulf Björklund m.fl. (kd, m, fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att rekommendera
Naturvårdverket att utse sjön Molnbyggen i
Leksands kommun till ett pilotprojekt för studier
av avfallsdeponiers påverkan på den
omkringliggande miljön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lakvattentransport
via avloppsreningsverket och ut i Österviken i
Siljan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
miljökvalitetsmålet "giftfri miljö" och en
fördjupad studie kring kemiska ämnens påverkan på
miljö och djurliv.

2001/02:MJ386 av Agneta Lundberg och Göran Norlander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avyttring av skrotbilar.

2001/02:MJ393 av Sofia Jonsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att staten bör ta sitt
fulla ansvar för återställning och skydd i
Kvarntorpsområdet i Kumla.

2001/02:MJ423 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att höja
skrotningspremien för bilar utan katalysator.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att införa
skrotningspremie för äldre gräsklippare och
utombordsmotorer.

2001/02:MJ442 av Ingegerd Saarinen och Gudrun
Lindvall (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om enklare sätt att
källsortera förpackningar.

2001/02:MJ466 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
övergång till ett jordbrukssystem utan konstgödsel
och med metoder som motverkar kväveläckage.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att djurhållning
med hög djurtäthet i läckagebenägna områden måste
begränsas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
ekonomiska styrmedel för att minska användningen
av handelsgödsel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skyddszoner
utefter vattendrag.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
anlägga våtmarker i jordbrukslandskapet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
möjliggöra en lokal och stegvis omställning till
slutna närsaltskretslopp.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd till åtgärder
i andra Östersjöländer.

2001/02:MJ467 av Per Lager m.fl. (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av en
nordisk överenskommelse om "fredning" av Skagerrak
och Kattegatt vad gäller borrningar efter gas och
olja.

2001/02:MJ476 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om högre takt i
implementeringen av Helsingforskommissionens
uppställda mål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd för rysk
implementering av Helsingforskommissionens
uppställda mål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
kustnära övergödning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för
länsstyrelserna för att skapa förutsättningar för
odlingsfria zoner längs vattendrag.

2001/02:MJ507 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en förnyad kampanj så att
Agenda 21-arbetet intensifieras i rikets alla
kommuner.

2001/02:MJ518 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om miljö- och
hälsokrav i internationella handelsrelationer.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Agenda 21-arbete.

2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
skrotningspremie för gamla tvåtaktsmotorer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
tillsätta en utredning i syfte att nyttiggöra slam
i kretsloppet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ideella
hjälporganisationer inte skall behöva betala
avgift för sopdeponi.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
utsläpp och miljögifter i vatten.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
tillsätta en utredning i syfte att införa
hushållsnära insamling av batterier.

2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en avgift på
utsläpp av förorenat vatten.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
allmänhetens positiva inställning till
källsortering värnas och att hushållen ges
ekonomiska incitament för en fortsatt
källsortering.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utöka
producentansvaret till att omfatta fler produkter.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
kretsloppsförsäkringar.

2001/02:Bo244 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
marksaneringsmedel garanteras långsiktigt för att
kunna användas till att exploatera förorenad mark
för bostäder.

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att driva de
förslag som kommissionen i sitt presenterade
utkast till strategi för hållbar utveckling
presenterade.

2001/02:So621 av Marianne Andersson och Gunnel
Wallin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en helhetssyn på
miljö och hälsa och sambandet mellan tungmetaller,
kemikalier, strålning och sjukdomstillstånd som
utbrändhet, elöverkänslighet och kronisk trötthet.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regler och förbud
i fråga om miljöfarliga ämnen.

2001/02:U302 av Agne Hansson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bildandet av en
nordisk miljöunion.

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för en ökad harmonisering av miljöreglerna i
EU.

2001/02:U348 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
bör verka för att uppnå en bättre tillämpning av
gällande gemenskapslagstiftning på miljöområdet.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att vara en
aktiv part i framtagandet av indikatorer inför
utvärderingen av strategin för hållbar utveckling.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att påverka
det dokument som skall ligga till grund för EU:s
gemensamma röst vid Rio +10-mötet i Johannesburg.