Hållbar utveckling i landets fjällområden
Betänkande 1996/97:JoU5
Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JOU05
Hållbar utveckling i landets fjällområden
Innehåll
1996/97 JoU5
Sammanfattning
I betänkandet behandlas en proposition med ett samlat förslag till åtgärder för att främja en hållbar utveckling i landets fjällområden. Vidare behandlas 11 följdmotioner med 59 yrkanden. Huvuddelen av åtgärderna syftar till en skärpt reglering av skotertrafiken genom inrättande av nya regleringsområden m.m. Ett utökat skydd mot terrängkörning på jordbruksmark införs. Traktorkort eller körkort skall krävas för behörighet att föra terrängskoter. Ett miljömål införs för rennäringen i rennäringslagen. En generell hastighetsgräns skall införas för terrängskotrar. Obligatoriska buller- och avgaskrav för nya terrängskotrar skall införas från den 1 juli 1998. Åtgärder redovisas för att begränsa effekterna av barmarkskörning i fjällen. Förslagen omfattar även mineralutvinning och turism i fjällen. Ett miljömål för turistsektorn införs.
Utskottet tillstyrker lagförslagen i propositionen och ansluter sig i allt väsentligt till regeringens överväganden. När det gäller en generell hastighetsgräns för terrängskotrar föreslår utskottet för sin del, med instämmande i vissa motioner, att gränsen bestäms till 70 km/tim. Utskottet understryker att beslut om reglering av skotertrafiken m.m. bör fattas i nära samråd med kommuner och andra lokala intressen.
Till betänkandet fogas 17 reservationer.
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition 1995/96:226 att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313),
2. lag om ändring i körkortslagen (1977:477),
3. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
4. lag om ändring i jaktlagen (1987:259).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas ett samlat förslag till åtgärder i syfte att främja en hållbar utveckling i landets fjällområden.
Det föreslås lagändringar i terrängkörningslagen (1975:1313), körkortslagen (1977:477), rennäringslagen (1971:437) och jaktlagen (1987:259).
I terrängkörningslagen föreslås möjlighet för regeringen att meddela skärpta regler för undantag, exempelvis för skoterleder, i regleringsområden, tidigare allmänt benämnda skoterförbudsområden. Vidare föreslås ett utökat skydd mot terrängkörning på jordbruksmark. Bestämmelserna för överträdelser av terrängkörningslagen föreslås också skärpas. I körkortslagen föreslås traktorkort eller körkort som behörighetskrav för förare av terrängskoter.
I rennäringslagen föreslås införas miljömål för rennäringen. Vidare föreslås ändrade regler i rennäringslagen och jaktlagen för överklagande av beslut i rennäringsärenden.
I propositionen redovisas även andra åtgärder i syfte att främja en hållbar utveckling i fjällen. En fjälldelegation för regionalt samarbete kommer att inrättas.
För att minska störningarna från skotertrafiken avser regeringen att föreslå att medel anvisas för bidrag till anläggande av skoterleder m.m. Ytterligare regleringsområden kommer att införas i samband med en översyn av re gleringsområden med förbud mot skoterkörning. Skärpta regler kommer att införas i vissa regleringsområden, bl.a. för yrkestrafik. Inför kommande beslut om regleringsområden kommer fortsatta samråd att ske med berörda länsstyrelser och kommuner. Även kommunerna kommer att ges möjlighet att besluta om regleringsområden. En generell hastighetsbegränsning om 50 km/tim kommer att införas för terrängskotrar. Obligatorisk anmälan för samråd med länsstyrelsen införs för den som avser att anordna fast skoterled. Vidare kommer krav på samråd med Naturvårdsverket att införas för länsstyrelsen i fråga om beslut om anläggande av skoterled i regleringsområde. Skyddet mot terrängkörning i ung- och plantskog förtydligas. Föreslagna åtgärder rörande terrängkörning skall följas upp och utvärderas.
För terrängskotrar föreslår regeringen att obligatoriska buller- och avgaskrav efter anmälan till EG-kommissionen införs för nya fordon från den 1 juli 1998.
Åtgärdsprogram för överbetade områden i fjällen upprättas. Obligatorisk anmälan för samråd med länsstyrelsen införs för anordnande av renstängsel m.m. Åtgärder redovisas för att begränsa effekterna från barmarkskörning i fjällen.
Obligatorisk anmälan för samråd med länsstyrelsen införs i fråga om undersökningsarbete för mineralutvinning i s.k. obrutna fjällområden.
Ändringarna i körkortslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Lagförslagen fogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
1995/96:Jo26 av Rune Berglund och Jörgen Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hastighetsgränser för terrängfordon,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattesatser på tvåtaktsdrivmedel.
1995/96:Jo27 av Leo Persson och Laila Bäck (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall få i uppdrag att utforma regler för skoterleder i regleringsområdena,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behörighetskraven för framförandet av snöskoter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en snabbutredning om införandet av förarbevis för snöskoter,
4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om införande av en generell hastighetsbegränsning om 50 km/tim för terrängskoter.
1995/96:Jo28 av Lennart Gustavsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fler regleringsområden för skotrar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att terrängkörningslagen bör skärpas,
3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om hur övervakning av och information till allmänheten om skoteråkning skall ske och finansieras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försäljningsskatten på skotrar bör vara så utformad att det finns ett starkt incitament att köpa miljöanpassade skotrar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även skotrarnas tekniska prestanda skall regleras så att hastighetsbestämmelserna kan efterlevas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skyndsamt skall initiera samtal med skoterbranschen och berörda myndigheter i Nordamerika om internationella miljökrav och regler beträffande skotrar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begränsa flygtrafiken utifrån bl.a. bedömningarna i Naturvårdsverkets fjällutredning.
1995/96:Jo29 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslut på lokal nivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hastighetsbegränsning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkes- och binäringsfisket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barmarkskörning.
1995/96:Jo30 av Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökrav på skotrar och om kommunalt ansvar.
1995/96:Jo31 av Ulf Kero m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till hastighetsbegränsning på 70 km/h,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka det lokala inflytandet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förarlicenser.
1995/96:Jo32 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planering i fjällområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att företrädare för miljö- och naturvård skall vara väl representerade i fjälldelegationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av Miljövårdsberedningen föreslagna regleringsområdena inrättas skyndsamt, utan ytterligare samråd, i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att området BD 7 Riksgränsen inrättas, i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nya skoterleder i princip inte skall få anläggas i regleringsområdena,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all skotertrafik skall vara målinriktad,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skotertrafiken i detaljplanelagt område i princip skall vara förbjuden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvärderingen år 2001 skall bygga på de kvalitetskriterier som Miljövårdsberedningen utformat,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att om utvärderingen av skoterregleringarna visar att dagens problem kvarstår skall ett nytt riksdagsbeslut fattas, i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv skärpning av miljöklasserna för skotrar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Glesbygdsverket skall vara central rennäringsmyndighet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om borttagande av gränsstängslen mot Norge,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omförhandling av renbetesavtal,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mineralutvinning i den obrutna fjällkedjan,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på miljökonsekvensbeskrivningar för turistföretag,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om borttagande av dispensmöjligheter för transport av jaktvapen på terrängfordon,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att terrängkörningskungörelsen skall kompletteras med en bestämmelse med förbud mot att följa efter spår av vilda djur,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att liknande regleringar beträffande tysta områden som föreslås införas i fjällen även införs i skärgården.
1995/96:Jo33 av Lennart Fremling och Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett generellt förbud mot skotertrafik annat än på godkända leder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en begränsning av flygverksamheten i fjällområdena.
1995/96:Jo34 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår de i propositionen föreslagna ändringarna i terrängkörningslagen (1975:1313),
2. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer med förslag till ändringar i terrängkörningslagen (1975:1313) i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljömålet i rennäringen.
1995/96:Jo35 av Ulf Björklund och Rolf Åbjörnsson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare begränsningar av terrängkörning i fjällområdena,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en generell hastighetsbegränsning om 50 km/tim och i stället utformar begränsningen efter lokala hänsyn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygtrafik i fjällen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turism i fjällen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turistnäringens sektorsansvar för miljön och utveckling av en samisk natur- och kulturturism,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om renbetesinventeringar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudmannaskapet för den centrala rennäringsverksamheten.
1995/96:Jo36 av Karin Israelsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas medverkan i beslut rörande regleringsområden för terrängkörning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas möjligheter att lämna dispenser för yrkesmässig trafik med terrängskoter,
3. att riksdagen avslår förslaget om hastighetsbegränsning för terrängskoter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hastighetsbegränsning för terrängskotrar genom inbyggd hastighetsreglering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bullerbekämpning av terrängskotrar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av skoterleder i andra områden än fjällbygden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av traktor/körkortskrav för förande av terrängskoter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade insatser för alkoholinformation till skoterförare.
Uppvaktningar, skrivelser m.m.
Utskottet har uppvaktats av Svenska naturskyddsföreningen, Svemo/Snofed och företag som tillverkar snöskotrar m.m. (Bombardier-Rotax GmbH, Bombardier Nordtrac Oy m.fl.) Ett stort antal skrivelser från organisationer och enskilda har inkommit till utskottet.
Yttranden från andra utskott
Näringsutskottet och bostadsutskottet har avgett yttranden, se bilagorna 2 och 3.
Utskottet
Inledning
Som framgår av propositionen har fjällområdet, liksom andra delar av landet, påverkats av olika former av mänskliga aktiviteter. Fjällområdet har såväl från nationella som internationella utgångspunkter mycket stora natur- och kulturvärden och är därför mycket attraktivt för rekreation och friluftsliv i olika former. Samtidigt brukas i princip hela fjällområdet av rennäringen, som bedrivs av den samiska befolkningen.
Många anspråk på mark har ställts och ställs på fjällområdet bl.a. för vattenkraftsutbyggnad, mineralutvinning, fjällnära skogsbruk och för fjällturism. Under senare år har också påverkan från rennäringen och terrängkörningen, särskilt snöskotertrafiken, ökat i omfattning. Utvecklingen har lett till markskador och andra typer av slitage. Utbredningen av buller i våra natur- och rekreationsområden i fjällen har ökat markant under de senaste åren, främst till följd av den ökade användningen av snöskotrar. Samtidigt är användning av både terrängfordon och flyg i fjällområdet nödvändig inom rennäringen och viss annan näringsverksamhet samt för vissa samhälleliga insatser. De är också värdefulla transportmedel för lokalbefolkning och turister.
Regeringen erinrar om att riksdagen år 1993 beslutade om en strategi för biologisk mångfald med grundläggande principer för bevarande och hållbart utnyttjande av biologisk mångfald. Strategin omfattar dels en miljöanpassning av olika samhällsverksamheter, dels skydd av värdefulla naturområden. Stora områden i fjällen skyddas som nationalparker och naturreservat enligt naturvårdslagen. Den sammanlagda arealen skyddade områden ovanför skogsodlingsgränsen i de fyra fjällänen utgör enligt Miljövårdsberedningen ca 24 700 km2. Planer finns dessutom på ytterligare nationalparker i Naturvårdsverkets nationalparksplan. Vidare planeras flera nya naturreservat.
I naturresurslagen (NRL) utpekas fjällområdena som riksintresse med hänsyn till områdenas natur- och kulturvärden samt för friluftslivet. I lagens särskilda hushållningsbestämmelser ges för de s.k. obrutna fjällområdena ett starkare skydd mot olika exploateringsåtgärder. Bestämmelserna i NRL konkretiseras i den kommunala översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen, och bestämmelserna tillämpas vid beslut enligt de lagar som är anknutna till NRL.
I fjällen finns 12 områden i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län där regeringen med stöd av terrängkörningslagstiftningen förbjudit körning i terräng på snötäckt mark med motordrivna fordon. Områdena anges av Miljövårdsberedningen ha en sammanlagd areal om ca 23 000 km2. I flera av dessa områden har länsstyrelserna enligt bemyndigande i terrängkörningsförordningen medgett undantag från förbuden till förmån för skoterleder.
Sverige har under år 1995 till EG- kommissionen anmält områden som bör ingå i Natura 2000, det sammanhängande europeiska ekologiska nät som skall skapas enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Flera av dessa objekt avser nationalparker och naturreservat i fjällområdet. Vidare har regeringen beslutat att ett vidsträckt område i Norrbotten - benämnt det lappländska världsarvsområdet - skall föreslås som område på Unescos världsarvslista.
Mot bakgrund av de redovisade miljöhoten mot fjällområdenas stora natur- och kulturvärden finns enligt regeringen starka skäl att nu vidta ytterligare åtgärder för en hållbar utveckling. De speciella ekologiska förhållandena i fjällområdet och karaktären av storslaget naturlandskap med stora sammanhängande ostörda områden bör vidmakthållas. Vidare bör utnyttjandet av naturresurser inte få överskrida resursernas uthålliga produktionskapacitet. En hållbar utveckling bör ses i ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv. De som bor i fjällregionen måste ges möjligheter till arbete, utbildning, trygghet och livskvalitet inom ramen för vad naturen tål. Utvecklingen i fjällområdet måste självfallet beakta den samiska befolkningens kultur och dess rätt till nyttjande av fjällområdet samt rennäringens möjligheter att utvecklas i ett modernt samhälle. Samtidigt måste rennäringen bedrivas i sådana former att naturen inte tar skada.
I syfte att främja en hållbar utveckling i fjällområdena lämnar regeringen förslag till olika åtgärder för att stärka skyddet, särskilt inom de obrutna fjällområdena. Utskottet redovisar förslagen och tillhörande motionsyrkanden i det följande avsnitt för avsnitt.
De delar av propositionen som inte närmare kommenteras har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.
Utvecklad och samordnad fjällplanering
Propositionen
Enligt regeringens bedömning ger en utvecklad kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen (1987:10 PBL) med stöd av naturresurslagens (1987:12 NRL) hushållningsregler verkningsfulla medel för kommunerna att ta hänsyn till de starka bevarandeintressena i fjällområdena och att främja en hållbar utveckling i dessa områden. En översyn av bestämmelserna i 3 kap. NRL bör anstå i avvaktan på Miljöbalksutredningens arbete.
En fjälldelegation sammansatt av representanter från länsstyrelserna i fjällänen bör inrättas. Den organisationsform för samråd som finns i Norrbottens län i form av ett s.k. fjällråd bör övervägas även för övriga fjällän. Fjällkommunerna bör utveckla det lokala samrådet.
Motionen
I motion Jo32 (mp) yrkande 1 understryks att det är mycket viktigt att en utvecklad och samordnad fjällplanering kommer till stånd. En samordnad fjällplanering skall slås fast i de kommunala översiktsplanerna, och länsstyrelserna skall ta fram underlag för de fjällkommuner som berörs av 3 kap. NRL. Boverket bör utforma en vägledning för arbetet.
Vidare yrkas i motionen (yrkande 2) att företrädare för miljö- och naturvård skall vara väl representerade i fjälldelegationen.
Utskottets överväganden
Bostadsutskottet har avgett yttrande över propositionens avsnitt om fjällområdenas planering samt yrkande 1 i motion Jo32. Utskottet delar regeringens uppfattning om att de särskilda behov som gör sig gällande beträffande fjällområdena kan tillgodoses med gällande regler i plan- och bygglagen (PBL), bl.a. genom en fördjupning av översiktsplanen. Det är angeläget att kommunerna genom den kommunala planeringen uppmärksammar frågan om en hållbar utveckling i dessa områden. I detta sammanhang är enligt bostadsutskottet de nyligen vidtagna ändringarna i PBL av särskild vikt. Det gäller bl.a. att kraven på miljöhänsyn stärkts vid planeringen och att översiktsplanens roll har förtydligats avseende behandlingen av naturintressen enligt NRL. Mot bakgrund av det sagda anser bostadsutskottet liksom regeringen att det inte nu finns anledning att ställa särskilda krav på planeringen av landets fjällområden.
Jordbruksutskottet delar bostadsutskottets bedömning och avstyrker motion Jo32 yrkande 1.
När det gäller fjälldelegationen konstaterar utskottet att delegationen skall ha till uppgift att främja en hållbar utveckling i fjällområdena. Det framstår därför närmast som en självklarhet att delegationen organiserar sitt arbete på ett sätt som garanterar att miljövårds- och naturvårdsintressen beaktas. I sedvanlig ordning ankommer det på regeringen att besluta om närmare föreskrifter för delegationen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Jo32 yrkande 2.
Terrängkörning
Propositionen
Användningen av motoriserade färdmedel i fjällen har ökat markant under de senaste decennierna. Framför allt gäller detta användningen av terrängskotrar. Antalet registrerade terrängskotrar i landet har ökat från ca 28 500 år 1975 till ca 147 000 i trafik och ca 41 000 avställda i december 1995. Huvudparten av skotrarna finns i de fyra nordligaste länen.
I fjällen har regeringen med stöd av terrängkörningslagen förbjudit körning med motordrivet fordon i terräng i 12 s.k. skoterförbudsområden. Dessutom har för vissa nationalparker och naturreservat föreskrivits sådana förbud med stöd av bestämmelserna i naturvårdslagen.
Miljövårdsberedningen har utrett konsekvenserna av en övergång till ett regelsystem med ett generellt förbud mot körning på snötäckt mark i kombination med vissa undantag. Tre alternativ har övervägts, varav det första avser ett system där skotertrafik i hela landet generellt tillåts endast på leder och det andra där skotertrafiken i fjällområdena generellt endast tillåts på leder och i vissa områden. Det tredje alternativet innebär en utökning av dagens förbudsområden.
I syfte att upprätthålla ostördheten i värdefulla och känsliga fjällområden bör enligt regeringens bedömning en utökning och översyn ske av nuvarande regleringsområden för terrängkörning. I likhet med Miljövårdsberedningen förordar således regeringen det tredje alternativet.
Vid en översyn av regleringsområden för terrängkörning bör ytterligare regleringsområden i fjällen införas. För vissa regleringsområden eller delar därav bör en mer skärpt reglering av skotertrafiken införas. Lagtekniskt innebär detta förslag att regeringen med stöd av det redan nu gällande bemyndigandet i 1 § andra stycket terrängkörningslagen förbjuder all terrängkörning inom vissa delar av fjällområdet. Regeringens beslut att inrätta ett regleringsområde innebär endast en geografisk avgränsning av området. Kvaliteten i fråga om tystnad och ostördhet inom området bestäms av i vilken utsträckning länsstyrelserna beviljar enskilda dispenser och undantag för skoterleder för terrängtrafik. Nuvarande praxis har enligt regeringens mening getts en alltför generös inriktning. För att nå det önskade målet för ostördhet i de delar av fjällområdet som avses bör kraven för dispenser ställas högre. En sådan skärpning kan uppnås genom att 2 § terrängkörningslagen ändras så att regeringen får föreskriva att kravet för undantag från förbud eller föreskrifter höjs från nuvarande särskilda skäl till synnerliga skäl. En sådan skärpning kommer att leda till motsvarande författningsändringar i tillämpningsförordningen. En skärpning kan även komma att beröra de verksamheter som i dag har generella undantag från förbuden. Beslutsrätten för dispenser bör ligga kvar på länsstyrelserna, som har kännedom om lokala förhållanden.
Regeringen anför vidare (s. 29) att starka begränsningar bör införas även för yrkestrafiken i de regleringsområden som har särskilt unika bevarandevärden. Det gäller bl.a. de nuvarande undantagen i 4, 6 och 7 §§ terrängkörningsförordningen. Sådan yrkestrafik bör inte omfattas av generella undantag utan prövas i enskilda dispensärenden.
Regeringen framhåller att åtgärderna bör genomföras efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner.
Vidare föreslås att kommunerna ges möjlighet att inrätta regleringsområden för terrängkörning på motsvarande sätt som länsstyrelserna. Härigenom kan även kommunerna begränsa störningarna från terrängskotrar och i ökad utsträckning kanalisera skotertrafiken. En ändring som tillgodoser detta syfte kommer att införas i 5 § terrängkörningsförordningen. Det framhålls att kommunerna sedan tidigare haft möjlighet att reglera skotertrafiken genom att avsätta kommunala naturreservat och genom lokala trafikföreskrifter.
Motionerna
I några motioner förordas generellt en mer restriktiv hållning till terrängskotertrafiken, och motionärerna understryker i dessa motioner bl.a. att både Norge och Finland har andra och mer restriktiva system. Enligt motion Jo33 (fp) innebär propositionen ett steg i rätt riktning, men den går inte tillräckligt långt. Det behövs en grundregel med ett generellt förbud mot skotertrafik, från vilket man undantar trafik utefter särskilda leder. Grundprincipen kan inte vara fri körning i naturen med motordrivna fordon, eftersom detta strider mot en långsiktigt hållbar utveckling (yrkande 1). Liknande synpunkter framförs i motion Jo34 (c). Motionärerna framhåller bl.a. terrängkörningens negativa miljöeffekter och konsekvenser för rennäring, jord- och skogsbruk samt turism i fjällregionen. Samtliga näringar är beroende av en utveckling som innebär att utnyttjandet av naturresurserna inte överskrider resursernas uthålliga produktionskapacitet. Ett annat viktigt skäl för att införa ett generellt förbud mot terrängkörning är att den inte kan anses förenlig med allemansrätten och äganderätten. Motionärerna yrkar att riksdagen avslår förslaget om ändring i terrängkörningslagen och begär att regeringen skyndsamt återkommer med lagförslag i enlighet med motionens överväganden (yrkandena 2 och 3). Också i kd-motionen Jo35 yrkande 1 förordas ett generellt förbud utom på vissa leder och i vissa områden och med möjligheter till dispens.
I motion Jo28 (v) anförs att det i vissa avseenden borde ha varit möjligt att komma längre med restriktioner mot snöskotertrafiken. Regeringen bör snarast återkomma med förslag om fler regleringsområden (skoterförbuds områden). Målet bör vara att ha samma regler i Norden - dvs. på sikt ett generellt förbud. Regleringen av terrängtrafiken bör skärpas, tydliggöras och anpassas till det faktum att det ej föreligger någon uttalad rätt till fri färd med terrängskoter (yrkandena 1 och 2).
Enligt motion Jo32 (mp) är det positivt att det nu för första gången tas ett samlat grepp om miljön i våra fjällområden. Förslagen i propositionen utgör en början mot en hållbar utveckling i landets fjällområden. Beträffande nya regleringsområden anförs i motionen att det redan skett samråd med berörda länsstyrelser och kommuner och att beslut om inrättande av nya och utökade regleringsområden enligt Miljövårdsberedningens förslag redan nu kan fattas. Ytterligare samråd kommer att fördröja processen att skydda känsliga områden mot skoterkörning, och den kommer sannolikt inte att leda till förbättringar för miljön. Riksdagen bör uttala att de av Miljövårdsberedningen föreslagna nationella regleringsområdena samt ytterligare ett område BD 7 Riksgränsen skyndsamt inrättas (yrkandena 3 och 4). All skotertrafik skall vara målinriktad. Icke målinriktad körning med höga hastigheter på sjöar och uppför fjällsluttningar orsakar nämligen särskilt mycket buller (yrkande 6). Skotertrafik i fjällen skall i första hand vara förbehållen målinriktad dagturstrafik till utflyktsmål för naturupplevelser, fiske m.m. Ett stort problem är körningen kring tätorter, som orsakar mycket buller och föroreningar. Skotertrafik i detaljplanelagt område skall i princip vara förbjuden (yrkande 7).
Några motioner tar särskilt upp frågan om inflytande på lokal nivå och kommunernas roll i regleringsarbetet. Enligt motion Jo27 (s) bör kommunerna, ortsbefolkningen, de lokala myndigheterna, markägarna, skoterklubbarna och övriga intressenter engageras i utformandet av regler för skoterleder inom respektive kommun. Kommunerna bör samråda med länsmyndigheterna och i förekommande fall Naturvårdsverket (yrkande 1). I motion Jo29 (m) anförs att fjällområdena är särskilt känsliga för slitage och att det är angeläget att minska de skadeverkningar som beror på ovarsam och alltför utbredd användning av terrängskotrar. När det gäller t.ex. snöskoterkörning, friluftslivets naturhänsyn och lokala trafikregleringar finns det större förutsättningar för att fatta väl avvägda beslut på lokal än på central nivå. Denna närhetsprincip bör följas genomgående när det gäller den typ av frågor som behandlas i propositionen. Allra helst bör avgörandena ligga på lokal nivå (yrkande 1). Enligt motion Jo30 (s) är det viktigt att öka det lokala ansvarstagandet för skotertrafiken. I kommunerna finns den lokala kunskapen och det lokala engagemanget. Kommunerna kan aktivt bidra till en mer hållbar utveckling, inte bara i fjällområdena utan även i inlandet. Kommunernas åsikter och kommunala översiktsplaner bör därför vara vägledande för regeringsbeslut om regleringsområden. Enligt motion Jo31 (s) yrkande 2 är det viktigt att regeringen tar starkt intryck av samrådet innan beslut fattas om nya regleringsområden. Det är av största vikt att kommunernas ställning klart fastslås i det som propositionen behandlar.
I motion Jo36 (c) erinras om att många kommuner har restriktioner lagda över stora delar av kommunens yta. Om ytterligare restriktioner skall beslutas är det en självklarhet att kommunens synpunkter skall beaktas. Detta gäller inte minst en fortsatt översyn av regleringsområdena (yrkande 1). Vidare anförs farhågor rörande aviserade inskränkningar i yrkestrafiken. När det t.ex. gäller snabbt uppkommande behov av reparationer eller av hämtning av vilda djur bör dispensförfarandet förenklas och kunna ges fastboende eller yrkesutövare som får denna typ av uppdrag för att inte ytterligare försvåra och förhindra för fastboende att få normal service i sitt boende. Kommunen bör kunna ombesörja denna typ av dispenser (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Propositionens allmänna inriktning m.m.
Utskottet delar regeringens bedömning att utvecklingen i fråga om terrängkörning ställer krav på ytterligare åtgärder för att upprätthålla ostördheten i värdefulla och känsliga fjällområden. Ökningen av framför allt antalet snöskotrar har medfört buller, slitage och andra störningar i en allt större del av fjällvärlden. Som regeringen framhåller innebär samtidigt tillgången till motorfordon att människor lättare kan få nya naturupplevelser. För handikappade personer kan motordrivna färdmedel vara en förutsättning för att de skall kunna ha en aktiv fritid. I många glesbygdsområden ger jakt, fiske, svamp- och bärplockning ett väsentligt tillskott till ekonomin för de enskilda hushållen. Snöskotrar används yrkesmässigt inom bl.a. rennäring, skogsbruk och fjällräddning och har stor betydelse för dessa verksamheter.
Det är riktigt som påpekas i några motioner att t.ex. Norge och Finland har en betydligt mer restriktiv lagstiftning dn Sverige när det gäller terrängkörning. Miljövårdsberedningen och regeringen har också övervägt olika alternativ till skärpt lagstiftning för Sveriges del, däribland ett regelsystem med ett generellt förbud mot körning på snötäckt mark i kombination med vissa undantag. Konsekvenserna av ett sådant regelsystem är emellertid enligt regeringens bedömning alltför omfattande. I likhet med beredningen förordar regeringen ett alternativ med översyn och utökning av nuvarande s.k. skoterförbudsområden enligt terrängkörningslagen. Detta alternativ har också ett bredare stöd bland remissinstanserna.
Utskottet vill erinra om att riksdagen redan år 1975, efter ingående överväganden, beslutade om en reglering av terrängkörningen som i huvudsak innebär generellt förbud mot körning på barmark och på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog som riskerar att skadas genom körningen. I övrigt har riksdagen bemyndigat regeringen att meddela selektiva förbud inom fjällområdet eller vissa andra områden enligt de förutsättningar som anges i 1 och 3 §§ terrängkörningslagen (prop. 1975/76:67, JoU 1975/76:28). Förbud eller föreskrift som bl.a. avser områden utanför fjällområdet får enligt 5 § terrängkörningsförordningen meddelas av länsstyrelsen. I ärende av vikt skall samråd ske med kommunen. Utskottet anser att det av regeringen nu förordade alternativet ger de bästa möjligheterna att väga olika motstående intressen mot varandra. Det är enligt utskottets mening en fördel om denna intresseavvägning kan ske inom ramen för ett regelsystem som i huvudsak bygger på principerna i 1975 års riksdagsbeslut. Regeringens förslag i den nu aktuella propositionen syftar bl.a. till en översyn och utökning av regleringsområdena. Möjligheten att besluta om undantag från förbud mot terrängkörning inskränks. För vissa delar av fjällområdet med utpräglad vildmarkskaraktär skall dispenser kunna ges endast vid synnerliga skäl. Tillsammans med övriga förslag i propositionen, vilka närmare redovisas i det följande, ger det av regeringen förordade alternativet ett verkningsfullt instrument i arbetet för att motverka fortsatta negativa effekter av fordonstrafik i naturen. Det bör understrykas att huvudparten av snöskotrarna finns i de fyra nordligaste länen, där det redan i dag råder förbud eller restriktioner mot terrängkörning inom vidsträckta områden.
I några motioner tar man upp problemen kring terrängkörning, markägande och allemansrätt som motiv för en mer långtgående reglering. Det bör emellertid framhållas att det finns ett stort antal bestämmelser som reglerar rätten att färdas med terrängmotorfordon och att någon allmän färdselrätt för körning i terräng med sådana fordon inte kan anses föreligga. De förslag som framläggs i propositionen innefattar ytterligare inskränkningar på detta område. När det gäller enskild väg aviserar regeringen ett förtydligande i vägtrafikkungörelsen att trafik med motordrivet fordon på sådan väg är förbjuden om inte vägens ägare har gett tillstånd (prop. s. 68). Vidare inskränks rätten att framföra terrängfordon på jordbruksmark (prop. s. 32).
Inte heller allemansrätten kan åberopas för att möjliggöra passage för motortrafik. Utskottet hänvisar härvidlag till redovisningen i propositionen på s. 22 f. och vill i övrigt framhålla att terrängkörningslagen, enligt vad som uttalades i förarbetena, inte avser att reglera allemansrättsliga frågor (prop. 1975/76:67 s. 33-34).
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om ändring i terrängkörningslagen och avstyrker avslagsyrkandet i motion Jo34 yrkande 1.
I enlighet härmed avstyrks även motionerna Jo28 yrkande 2, Jo33 yrkande 1, Jo34 yrkande 2 och Jo35 yrkande 1.
Enligt motion Jo28 yrkande 1 bör regeringen återkomma med förslag om fler regleringsområden för skotertrafik. Utskottet vill framhålla att syftet med det av regeringen förordade alternativet är just att utöka antalet regleringsområden och att dessutom regleringen skall skärpas i vissa delar av fjällområdet. Enligt 1 § terrängkörningslagen har regeringen av riksdagen bemyndigats att fatta beslut om regleringsområden. I denna fråga har regeringen således ingen skyldighet att återkomma till riksdagen med förslag i någon formell mening, men givetvis förutsätter utskottet att riksdagen på annat sätt kommer att få information om det fortsatta regleringsarbetet. Detta kan t.ex. ske i samband med regeringens årliga miljöredovisning till riksdagen. Motionen bör i denna del anses tillgodosedd med det anförda.
Även i anslutning till motion Jo32 yrkandena 3 och 4 hänvisar utskottet till att det enligt riksdagens beslut ankommer på regeringen att fatta beslut om regleringsområden. Motionärerna anser att frågan om ytterligare regleringsområden är färdigberedd genom det samrådsförfarande som ägt rum inom ramen för Miljövårdsberedningens verksamhet. Utskottet erinrar om att det enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer ankommer på beslutsmyndigheten att avgöra om beredningsunderlaget i ett ärende är fullständigt. Som framgår av bestämmelserna i 7 kap. 2 § regeringsformen finns det ett allmänt beredningskrav i fråga om regeringsärenden, som innebär att regeringen skall inhämta behövliga upplysningar och yttranden från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall också tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig. Självfallet måste det ankomma på regeringen att på eget ansvar bedöma huruvida beslutsunderlaget i fråga om planerade regleringsområden är komplett eller ej och om kraven i regeringsformen är uppfyllda i detta hänseende. Det framgår för övrigt av propositionen (s. 27) att regeringen ämnar samråda med berörda länsstyrelser och kommuner innan beslut fattas om avgränsning eller särskilda föreskrifter. Motionen avstyrks i dessa delar.
I anslutning till yrkandena 6 och 7 i motion Jo32 får utskottet anföra följande. När det gäller förslaget att all skotertrafik skall vara målinriktad delar utskottet motionärernas grundsyn att man bör motarbeta sådan snöskoterkörning som är störande för omgivningen och som i många fall kan betecknas som okynneskörning. Det är dock tveksamt om en föreskrift att all trafik skall vara målinriktad är ett ändamålsenligt sätt att lösa dessa problem. För polismyndigheten torde det i förekommande fall vara en i det närmaste omöjlig uppgift att motbevisa ett påstående av en skoterförare att körningen har ett speciellt mål eller syfte. I terrängtrafikkungörelsen (1972:603) finns redan i dag några grundregler som ställer krav på hänsynstaganden från fordonsförarens sida och som väl motsvarar motionens allmänna syfte. Enligt 35 § terrängtrafikkungörelsen skall den som färdas i terräng anpassa färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så att människor och djur ej störs i onödan och att skador på annans mark och växtlighet undviks. Enligt 38 § skall förare av motordrivet fordon iaktta den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna. Föraren skall behandla fordonet så att det inte bullrar onödigt mycket. Han skall i möjligaste mån se till att fordonet inte släpper ut avgaser i sådan mängd att de orsakar olägenheter. Den som bryter mot dessa regler kan dömas till böter. Enligt utskottets mening är dessa bestämmelser mer verkningsfulla när det gäller att motverka okynneskörning och störande trafik än en regel att all körning skall vara målinriktad.
I fråga om förbud mot terrängkörning i detaljplanelagt område hänvisar utskottet dessutom till 57 § terrängtrafikkungörelsen, som ger kommunen fullgoda möjligheter att reglera sådan terrängkörning genom lokala trafikföreskrifter. Med det anförda är yrkandena 6 och 7 i motionen i huvudsak tillgodosedda. Ytterligare regleringar på detta område skulle inte tjäna något meningsfullt syfte.
Samråd på lokal och regional nivå
Bostadsutskottet har i sitt yttrande främst berört frågan om PBL bör innehålla särskilda regler i fråga om regleringsområden för skotertrafikleder. Enligt utskottet är det av vikt att kommunerna ges ett inflytande över områdena och lederna. Regeringens samråd med kommunerna avser uppenbarligen att tillgodose önskemål om ett sådant inflytande. Det kan antas att regeringen kommer att lägga stor vikt vid de synpunkter kommunerna kommer att framföra under samrådet. Också andra i propositionen nämnda åtgärder avser att tillgodose ett sådant inflytande, bl.a. möjligheten för kommunerna att själva inrätta regleringsområden och att ett framtida statligt ekonomiskt bidrag till lederna i första hand kommer att ges för leder som har angetts i den kommunala planeringen. Enligt bostadsutskottet kommer den i propositionen beskrivna ordningen att ge kommunerna ett tillräckligt inflytande. Utskottet finner inte skäl att bifalla något av motionsyrkandena om ett ökat kommunalt inflytande.
Jordbruksutskottet konstaterar att flera motioner i detta avsnitt går ut på att beslut om reglering av skoterkörningen och inrättande av skoterleder m.m. bör förankras på lokal nivå. Det framhålls att kommuner, ortsbefolkningen, skoterklubbar m.fl. bör engageras i arbetet. I några motioner förordas att besluten fattas mera på lokal nivå än på central nivå eller att kommunerna ges rätt att besluta om dispenser m.m.
Utskottet ansluter sig till bostadsutskottets synpunkter och vill i anslutning till motionerna dessutom erinra om att själva beslutanderätten såvitt avser större regleringsområden, vilka berör flera län eller kommuner, rimligtvis måste ligga hos regeringen eller i förekommande fall hos vederbörande länsstyrelse. Som framgår av utskottets redovisning i föregående avsnitt innefattar terrängkörningslagen och terrängkörningsförordningen bemyndiganden till regeringen och vederbörande länsstyrelse att besluta i dessa frågor. I propositionen anförs att regeringen kommer att samråda med berörda länsstyrelser och kommuner innan beslut fattas om avgränsning av regleringsområden eller om särskilda föreskrifter. Vidare föreslår regeringen att kommunerna ges möjlighet att inrätta regleringsområden för terrängkörning (s. 30). I propositionen framhålls att det är viktigt med ett ökat lokalt ansvarstagande för skotertrafiken. Lokala insatser är nödvändiga för områden med konflikter när det gäller skotertrafik, exempelvis kring anläggningar för turism och närområden till tätorter med många snöskotrar. Vidare erinras om att kommunerna med stöd av 57 § terrängtrafikkungörelsen (1972:603) kan meddela lokala trafikföreskrifter om t.ex. förbud mot trafik med fordon av visst slag eller om färdhastighet.
Utskottet har i samband med en uppvaktning fått närmare information om det - delvis frivilliga - arbete som bedrivs i skoterfrågor av kommuner och skoterklubbar. I likhet med bostadsutskottet vill jordbruksutskottet understryka värdet av att den fortsatta verksamheten bedrivs i nära samråd med lokala intressen och att kommunerna ges ett stort inflytande i dessa frågor. Motionerna får anses till stor del tillgodosedda med vad bostadsutskottet och jordbruksutskottet anfört. Utskottet föreslår att motionerna Jo27 yrkande 1, Jo29 yrkande 1, Jo30 (delvis), Jo31 yrkande 2 och Jo36 yrkandena 1 och 2 lämnas utan vidare åtgärd.
Hänsyn till naturmiljön och viltet
Propositionen
Bestämmelser om hänsyn till naturmiljön finns i terrängtrafikkungörelsen. Dessa bestämmelser bör enligt regeringens bedömning inte föras över till terrängkörningslagen. De bestämmelser som finns i jaktlagen om förbud mot att ofreda eller förfölja viltet är tillräckliga. Det behövs alltså inte någon ytterligare reglering i detta hänseende.
Motionen
I motion Jo32 anförs att det enligt jaktlagen är förbjudet att bedriva jakt från skoter, men att länsstyrelserna kan bevilja dispens från detta förbud för transport av vapen till och från ett jaktområde. I och med detta ligger i stort sett all mark där jakt är tillåten öppen för jägare under den tid av året då det är skoterföre. Motionärerna föreslår att dispensmöjligheten för transport av jaktvapen på alla typer av terrängfordon tas bort för alla utom för dem som är handikappade eller behöver vapen för sin yrkesutövning (yrkande 16). Vidare anser motionärerna att det finns behov av att i terrängtrafikkungörelsen särskilt markera hänsynen till naturmiljön. Därför bör kungörelsen kompletteras med en bestämmelse som anger att det är förbjudet att följa efter spår av vilda djur med skoter.
Utskottets överväganden
Transport av vapen med motordrivna fordon
Utskottet erinrar om att det i 31 § jaktlagen (1987:259) finns bestämmelser om förbud mot att på olika, närmare angivna sätt använda motordrivna fortskaffningsmedel i samband med jakt. Enligt av riksdagen givna bemyndiganden i paragrafen får regeringen dels meddela föreskrifter om undantag från förbudet, dels meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för att skjutvapen skall få medföras vid färd med motordrivna fortskaffningsmedel.
I 22 § jaktförordningen (1987:905, ändrad senast 1996:727) har regeringen utfärdat ett generellt förbud mot att medföra skjutvapen vid färd med motordrivet fordon i terräng. Förvaras ett skjutvapen i ett motordrivet fortskaffningsmedel får det inte finnas ammunition i vapnets patronläge eller magasin. I 22 § andra stycket anges i fyra punkter när undantag medgetts generellt från förbudet att medföra vapen vid terrängtransporter. Undantagen omfattar bl.a. bevakningspersonal, militär personal eller polis under tjänsteutövning, vid jakt som bedrivs på särskilt uppdrag av kommunal miljö- och hälsoskyddsnämnd, om det behövs för att motverka viltskador samt vid vissa transporter av fällt vilt till närmaste bilväg. Vidare kan länsstyrelsen enligt 23 § jaktförordningen i särskilt fall besluta om undantag från förbudet om det behövs för renskötseln eller om det annars finns särskilda skäl.
Under utskottsberedningen har det upplysts att motion Jo32 yrkande 16 endast avser länsstyrelsens dispensgivning i enskilda fall. Enligt motionärerna är länsstyrelsernas dispenser alltför generösa när det gäller att transportera jaktvapen till och från ett jaktområde.
Utskottet vill framhålla att motionen tar upp en fråga om rättstillämpningen hos länsstyrelserna i enskilda fall och om tolkningen av begreppet särskilda skäl . Om riksdagen eller regeringen skulle anse att det finns grundad anledning att ändra rättstillämpningen krävs det i princip att också regelverket ändras. Då jaktförordningen tillhör regeringens kompetensområde har utskottet inte funnit skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida i denna fråga. Utskottet avstyrker motion Jo32 yrkande 16.
Spårning av vilda djur
Utskottet hänvisar till redovisningen i föregående avsnitt och tillägger att det i 31 § jaktlagen finns bestämmelser om förbud mot att använda motordrivna fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar för att bl.a. söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt. Bestämmelserna fanns ursprungligen i 1938 års jaktstadga men överfördes till jaktlagen i samband med 1987 års jaktreform (prop. 1986/87:58, bet. JoU15). Till skillnad från 31 § jaktlagen omfattade jaktstadgan all användning av fortskaffningsmedel, oavsett om det skedde i samband med jakt eller i annat syfte.
För att den nya jaktlagen skulle göras heltäckande i detta avseende infördes i 5 § en bestämmelse med allmänna krav på hänsyn till viltet. Enligt 5 § jaktlagen skall sålunda var och en visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att viltet störs i så liten utsträckning som möjligt. Enligt 5 § andra stycket får viltet inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid jakt. Av förarbetena till dessa lagbestämmelser framgår tydligt att 5 § jaktlagen omfattar störning av vilt med motordrivet fortskaffningsmedel (se prop. 1986/87:58 s. 69 och 82). Vid brott mot 31 § jaktlagen finns en straffskala som i grova fall innefattar upp till två års fängelse. Vid brott mot 5 § jaktlagen kan böter utdömas.
Enligt 36 § terrängtrafikkungörelsen skall den som färdas i terräng anpassa färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så att människor och djur ej störs i onödan och att skador på annans mark och växtlighet undviks.
Som framgår av det anförda finns det således bestämmelser i nu gällande författningar som på ett heltäckande sätt reglerar störning av vilt i samband med fordonstrafik. Det gäller såväl allmänna krav på hänsyn till viltet som det mer preciserade fallet avseende spårning med hjälp av snöskoter. Reger ingen framhåller också i anslutning till ett förslag från Miljövårdsberedningen att ännu en föreskrift på detta område inte gör lagstiftningen mer ändamålsenlig utan tvärtom skapar onödiga konkurrensproblem. Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker motion Jo32 yrkande 17.
Skotertrafik på jordbruks- och skogsmark m.m.
Utskottets överväganden
Enligt regeringens förslag införs ett allmänt förbud i terrängkörningslagen mot körning med motordrivet fordon på snötäckt jordbruksmark om det sker för annat ändamål än jord- eller skogsbrukets behov. Förbudet gäller dock inte om det är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på marken. Reglerna för terrängkörning i skogsmark bör förtydligas och anpassas till nya skogsbruksmetoder vad gäller begreppet plant- och ungskog.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag och överväganden. Genom den föreslagna ändringen kommer samma försiktighetskrav att ställas i fråga om körning på snötäckt skogsmark och snötäckt jordbruksmark. En skärpning av reglerna för körning på jordbruksmark är motiverad bl.a. med hänsyn till att det vid upprepad körning med terrängskoter på snötäckt jordbruksmark finns risk för att snön packas hårdare. Detta kan leda till senare snösmältning och tjällossning av markunderlaget, med risk för skador på gröda eller annan vegetation.
Som framgår av propositionen ämnar regeringen vidare ändra bestämmelserna i vägtrafikkungörelsen så att det klart framgår att trafik med motordrivet fordon på enskild väg är förbjuden om inte vägens ägare har gett tillstånd till denna trafik. Utskottet har ingen erinran mot detta.
Hastighetsbegränsning för terrängskotrar
Propositionen
Den tekniska utvecklingen av snöskotrarna har medfört att dessa under gynnsamma betingelser kan nå en betydande hastighet, långt över 100 km/tim. Regeringen anser att det av säkerhets- och miljöskäl, främst för att begränsa bullerstörningarna, samt för att begränsa konflikterna gentemot övrigt friluftsliv, är befogat att införa en generell hastighetsgräns för terrängskotrar. Det gäller i synnerhet som det numera inte finns någon frivillig effektbegränsning av snöskotrar. Såväl buller som utsläpp av föroreningar har samband med hastigheten. Vid normal användning av terrängskoter i terräng är det knappast möjligt och inte heller nödvändigt att i de flesta fall framföra normala skotrar med högre hastighet än 50 km/tim. Bestämmelser om en sådan hastighetsbegränsning bör införas i terrängtrafikkungörelsen. Därutöver har kommunen möjlighet att införa lokala regler om lägre hastighet i tätbebyggt område och länsstyrelsen inom regleringsområden och områden som skyddas enligt naturvårdslagen. Naturvårdsverket kan dessutom reglera hastigheten i nationalparker.
Motionerna
Samtliga motioner som berör detta avsnitt innehåller antingen yrkanden om avslag på förslaget om en hastighetsbegränsning till 50 km/tim eller yrkanden om alternativa åtgärder. Enligt motion Jo26 yrkande 1 (s) bör det uppdras till berörda länsstyrelser att tillsammans med kommuner och skoterklubbar utfärda lokala hastighetsbestämmelser. Om riksdagen ändå vill ha en hastighetsbegränsning bör den högsta tillåtna hastigheten vara 70 km/tim. Liknande synpunkter framförs i motion Jo31 (s) yrkande 1. I motion Jo27 (s) yrkas avslag på förslaget om en generell hastighetsgräns om 50 km/tim (yrkande 4). I motion Jo28 (v) anförs att det blir svårt med efterlevnaden och att därför möjligheten att begränsa skotrarnas prestanda bör ses över (yrkande 5). I motion Jo29 (m) hänvisas till kontrollsvårigheterna och till att det redan nu finns stora möjligheter att besluta om hastighetsbegränsningar (yrkande 2). I motion Jo35 (kds) yrkas avslag på en generell hastighetsgräns och förordas lokala begränsningar (yrkande 2). I motion Jo36 (c) yrkas likaledes avslag på regeringens förslag, och i stället förordas tekniska begränsningar så att skotrarna ej kan framföras med högre hastighet än 70 km/tim (yrkandena 3 och 4).
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att det är befogat att införa en generell hastighetsgräns för terrängskotrar. Både säkerhets- och miljöskäl samt behovet av att begränsa bullerstörningarna och konflikterna med övrigt friluftsliv talar för en sådan reglering. Emellertid delar utskottet den bedömning som görs i flera motioner att en allmän hastighetsbegränsning på 50 km/tim är onödigt långtgående. Givetvis kan det i många fall vara motiverat med en sådan hastighetsgräns som regeringen föreslår eller t.o.m. med en ännu lägre gräns. I dessa fall finns det enligt utskottets bedömning goda möjligheter för berörda myndigheter och kommuner att meddela selektiva föreskrifter om högsta tillåtna hastighet. Det kan t.ex. gälla lokala föreskrifter om lägre hastighet i tätbebyggt område eller föreskrifter rörande trafiken inom regleringsområden och områden som skyddas enligt naturvårdslagen.
Med hänvisning till det anförda förordar utskottet för sin del att den generella hastighetsbegränsningen bestäms till 70 km/tim. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Jo26 yrkande 1, Jo27 yrkande 4, Jo29 yrkande 2, Jo31 yrkande 1, Jo35 yrkande 2 och Jo36 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet har förståelse för vad som anförs i motion Jo28 om svårigheterna att kontrollera efterlevnaden av en allmän hastighetsbegränsning. Det framstår dock inte som något realistiskt alternativ att kräva att skotertillverkarna inför tekniska särlösningar för den svenska skotermarknaden, som representerar en mycket liten del av den totala försäljningsvolymen. Utskottet avstyrker motionerna Jo28 yrkande 5 och Jo36 yrkande 4.
Medel för anläggande av skoterleder m.m.
Propositionen
För att åstadkomma en bättre kanalisering av skotertrafiken och därmed påtagliga miljöförbättringar kommer regeringen att föreslå att medel anvisas för en treårsperiod som bidrag till anläggande av skoterleder och andra anläggningar för skotertrafik samt för informationsinsatser. Bidrag bör kunna lämnas med högst 50 % av kostnaderna. Regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga i budgetpropositionen hösten 1996.
Anmälningsskyldighet för samråd med länsstyrelsen bör införas för anläggande av fast led för körning med terrängskoter.
Länsstyrelsen bör samråda med Naturvårdsverket före beslut om undantag för skoterled i regleringsområde. Naturvårdsverket bör ges möjlighet att överklaga länsstyrelsens beslut till regeringen.
Motionen
Enligt motion Jo28 (v) yrkande 3 bör regeringen återkomma med förslag om hur en ökad övervakning och information till allmänheten skall ske och finansieras för att befintlig och kommande lagstiftning skall efterlevas.
I motion Jo32 (mp) yrkande 5 anförs att nya skoterleder i princip inte skall få anläggas i regleringsområdena. Det påpekas att det redan finns ca 200 mil skoterleder i dagens regleringsområden.
Utskottets överväganden
Som framgår av propositionen ämnar regeringen i budgetpropositionen återkomma till frågor om finansiering av bl.a. informationsinsatser. I den sedermera framlagda budgetpropositionen föreslås att sammanlagt 30 miljoner kronor avsätts under en treårsperiod för bidrag till anläggande av skoterleder och andra anläggningar för skotertrafiken samt informationsinsatser (prop. 1996/97:1 utg.omr. 20).
Därmed bör motion Jo28 yrkande 3 anses tillgodosedd. Motionen påkallar ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.
Beträffande skoterleder anförs i propositionen bl.a. att en kanalisering av skotertrafiken kan vara ett sätt att minska bullerstörningar och konflikter med andra intressen, t.ex. friluftsliv. För att garantera att allmänna intressen beaktas föreslår regeringen att det införs en särskild samrådsskyldighet vid anläggande av fasta snöskoterleder. Med hänsyn till att det här handlar om frågor som till stor del påverkar naturmiljön bör en sådan skyldighet regleras med stöd av naturvårdslagen (1964:822). Markägarens medgivande fordras för anordnande av fasta leder. Enligt 2 § terrängkörningslagen jämfört med 5 § terrängkörningsförordningen har länsstyrelsen bemyndigats att medge undantag från terrängkörningsförbud för individuella dispenser och skoterleder. För att kunna garantera kvaliteten i tillkommande och befintliga regleringsområden avser regeringen att stärka det centrala myndighetsansvaret vad gäller beslut om skoterleder i regleringsområdet. Besluten skall fattas efter samråd med Naturvårdsverket.
Utskottet delar regeringens bedömning att det bör finnas starka skäl att medge undantag för terrängkörning i regleringsområdena i fjällen. Utskottet är inte berett att gå så långt som föreslås i motion Jo32 yrkande 5 i den mån motionen syftar till ett principiellt förbud mot inrättande av nya skoterleder. Ett sådant beslut skulle för övrigt inte stå i överensstämmelse med den - av riksdagen beslutade - ansvarsfördelning i fråga om föreskrifter för terrängkörning som utskottet tidigare redovisat. Motionen avstyrks i denna del.
Reglering av terrängskotertrafik i känsliga skärgårdsområden m.m.
Propositionen
Regeringen framhåller att skärgårdsområden kan vara väl så känsliga som fjällområden när det gäller störningar från t.ex. motordrivna fordon. De erfarenheter som vunnits av de begränsningar som Länsstyrelsen i Norrbottens län har infört i länets kust- och skärgårdsområden har varit positiva. Även andra berörda länsstyrelser bör närmare överväga de begränsningar av skotertrafiken som är motiverade från såväl allmänna naturvårds- och kulturmiljövårdssynpunkter som för att begränsa främst bullerstörningar i känsliga skärgårdsområden. Det bör ske i nära samarbete med kommunala myndigheter. Genom ändrade bestämmelser i terrängkörningsförordningen skall även kommunerna få möjlighet att inrätta regleringsområden vad avser terrängkörning. Härigenom ökas det lokala ansvarstagandet att reglera körningen med terrängfordon. Kommunerna kan därmed inrätta regleringsområden även i känsliga skärgårdsområden.
Motionerna
I motion Jo29 (m) anförs att det är bra att besluten om regleringsområden i skärgården förs ner på en mer lokal nivå där kunskapen om de faktiska förhållandena är bättre. Det är emellertid viktigt att betona att yrkes- och binäringsfisket, som i dag på många håll har nytta av snöskotrar, måste ges garantier att inte drabbas av skadliga inskränkningar. Möjligheten att yrkesmässigt använda terrängskoter för yrkes- och binäringsfiske får inte försämras i samband med att nya regleringsområden inrättas i skärgården (yrkande 3).
I motion Jo32 (mp) anförs att möjligheten att uppleva tystnaden och stillheten i naturen med de ljud som hör naturen till inte får gå förlorad och måste värnas. Motionärerna förordar liknande begränsningar som i fjällen med tysta områden i skärgården (yrkande 18).
Enligt motion Jo36 (c) yrkande 6 kan även områden i mellanbygden ha liknande skäl som i skärgården att undantas från terrängkörning. Inte minst i närheten av städerna borde tysta, miljövänliga områden eftersträvas. Skoterleder och övervakning av lederna bör också finnas i dessa områden.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att det kan finnas starka motiv att motverka bullerstörningar i skärgårdsområdena, likaväl som i fjällområdena. Det är därför angeläget att berörda länsstyrelser överväger de begränsningar av skotertrafiken som är motiverade från bl.a. allmänna naturvårds- och kulturmiljövårdssynpunkter. Som regeringen framhåller är det viktigt att även kommunerna får möjlighet att inrätta sådana regleringsområden. För utskottet framstår motion Jo32 yrkande 18 närmast som ett instämmande i regeringens överväganden om behovet av bullerfria områden i skärgårdsområdena. Utskottet utgår givetvis från att regeringens överväganden får genomslag i den praktiska tillämpningen. I sammanhanget bör tilläggas att Miljövårdsberedningen nyligen framlagt ett betänkande med förslag om ytterligare åtgärder för att begränsa fordonsbuller i skärgårdarna (Hållbar utveckling i landets skärgårdsområden, SOU 1996:153). Utskottet utgår från att Miljövårdsberedningens förslag kommer att utgöra underlag för ytterligare överväganden angående behovet att motverka bullerstörningar i skärgårdsområdena. Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo32 yrkande 18 lämnas utan åtgärd.
Beslut om regleringsområden av det slag som nu åsyftas kommer i statsrättsligt hänseende att grundas på bemyndigandena i terrängkörningslagen. Enligt 3 § andra stycket i denna lag skall iakttas att körning som är till gagn för ortsbefolkningen eller som behövs för yrkesutövning eller annat nyttigt ändamål ej onödigtvis hindras. Som framgår av propositionen skall övervägandena ske i nära samarbete med kommunala myndigheter. Härigenom bör det finnas möjlighet att informera beslutsmyndigheten om sådana yrkesmässiga behov som berörs i motion Jo29. Utskottet förutsätter att synpunkterna i motionen kan tillgodoses inom ramen för de undantagsbestämmelser som finns och föreslår att yrkande 3 i motion Jo29 lämnas utan någon vidare åtgärd.
Reglerna i 3 § terrängkörningslagen är så utformade att de möjliggör förbud mot eller föreskrifter rörande terrängkörning i de fall körningen kan medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Härigenom kan således även de intressen som anges i motion Jo36 yrkande 6 tillgodoses. Möjligheten för kommunerna att reglera terrängtrafik med lokala trafikföreskrifter torde också vara av intresse i detta sammanhang.
Uppföljning och utvärdering av regleringen i fjällområdet
Propositionen
Det är angeläget att det samlade arbetet om reglering av färdseln med terrrängfordon utvärderas. Berörda länsstyrelser kommer att ges i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket göra en årlig uppföljning av utvecklingen på området, bl.a. när det gäller kommunernas arbete med regleringsområden. Regeringen bedömer att en samlad redovisning och utvärdering bör ske efter ungefär fyra år. Om problemen då i allt väsentligt skulle kvarstå kan regeringen komma att överväga en mer skärpt reglering.
Motionen
Enligt motion Jo32 (mp) bör utvärderingen år 2001 bygga på de kvalitetskriterier som Miljövårdsberedningen har utformat. Om utvärderingen av skoterregleringarna år 2001 visar att kommunerna inte inrättat ytterligare regleringsområden och att dagens problem kvarstår skall ett nytt förslag med skoteråkning generellt tillåten endast på leder och i vissa områden presenteras riksdagen för beslut (yrkandena 8 och 9).
Utskottets överväganden
Det system för uppföljning och utvärdering som förordas av regeringen ger alla möjligheter att beakta sådana synpunkter som framförs i motion Jo32. Som framgår av propositionen håller regeringen möjligheten öppen att införa en skärpt reglering om utvärderingen skulle visa att de aktuella förslagen inte ger de avsedda effekterna. Utskottet ser ingen anledning att nu i detalj ange vilken inriktning terrängkörningslagstiftningen bör ges i framtiden i det hypotetiska fall som anges i motionen. Den fortsatta utvecklingen och resultatet av utvärderingen måste givetvis bli vägledande i detta avseende. Motion Jo32 yrkandena 8 och 9 föranleder inga ytterligare uttalanden av utskottet.
Miljökrav på terrängskotrar
Propositionen
Frihet från buller och avgaser är en viktig kvalitet i fjällområdena. Terrängskotrar är i detta sammanhang ett problem eftersom bullret kan vara betydande och avgasutsläppen kan ge upphov till lokalt höga halter av främst kolväten. En första nivå av obligatoriska avgaskrav bör införas för nya terrängskotrar fr.o.m. den 1 juli 1998. Regeringen avser att inom kort anmäla ett sådant förslag till EG- kommissionen och WTO-sekretariatet.
Motionerna
I motion Jo26 (s) förordas en sänkning av skattesatsen på miljövänliga tvåtaktsdrivmedel så att priset kommer i paritet med övriga drivmedel på marknaden (yrkande 2). Enligt motion Jo28 (v) yrkande 4 bör försäljningsskatten på skotrar vara så utformad att det finns ett starkt incitament att köpa miljöanpassade skotrar. Enligt yrkande 6 bör regeringen inleda samtal med branschen och berörda myndigheter i Nordamerika, där de stora marknaderna finns, om internationella miljökrav på skotrar; det kan gälla t.ex. bullernivåer, luftföroreningsemissioner, bränslesorter m.m. I motion Jo30 (s) förordas kraftfulla åtgärder för att åstadkomma en långtgående miljöanpassning av skotrarna. Enligt motion Jo32 (mp) yrkande 10 bör regeringen ange en successiv utveckling och skärpning av miljöklasserna i syfte att minska utsläppen av luftföroreningar och buller. I motion Jo36 (c) yrkande 5 anförs att man med teknikens hjälp bör kunna lösa bullerproblemen på sikt. Denna möjlighet bör eftersträvas i det fortsatta arbetet.
Utskottets överväganden
Enligt vad som anförs i propositionen bedömer regeringen att det efter år 2000 kan komma att finnas gemensamma kravnivåer som kan tillämpas för terrängskotrar. Därmed är det inte troligt att en nationell svensk standard motsvarande Miljöklassutredningens förslag till miljöklass 1 kan införas. Mot denna bakgrund är det regeringens uppfattning att miljökrav för terrängskotrar inledningsvis införs genom att nya terrängskotrar efter ett visst datum skall uppfylla bestämda krav. Frågan om ett system med flera miljöklasser kan därmed anstå till dess att internationellt etablerade kravnivåer kan utnyttjas i systemet. Regeringen avser nu att anmäla ett förslag till svenska regler om obligatoriska buller- och avgaskrav för terrängskotrar i de anmälningsprocedurer för förslag till tekniska regler som finns i EG och enligt GATT-avtalet. De kravnivåer som kommer att anmälas grundas på Miljöklassutredningens förslag till krav i miljöklass 2, dvs. en tekniknivå som utredningen ansåg vara möjlig att uppnå genom en optimering av dagens tvåtaktsmotorer.
Utskottet anser att det av regeringen aviserade förslaget utgör ett viktigt första steg i arbetet på en ökad miljöanpassning av terrängskotrar och utgår från att regeringen fullföljer detta arbete på ett kraftfullt och målmedvetet sätt. När det gäller förutsättningarna för att genomföra miljökraven till den 1 juli 1998 kan utskottet konstatera att det finns delade meningar om hur lång tid som krävs för att utveckla tillfredsställande tekniska lösningar inom tillverkningsindustrin. I dagsläget har utskottet emellertid ingen anledning att frångå den tidsplanering som regeringen föreslår. Propositionen ger i denna del uttryck för en målsättning som inte är rättsligt bindande. Utskottet ansluter sig till regeringens överväganden i detta avsnitt.
När det gäller beskattning av drivmedel m.m. kan nämnas att utskottet i sitt betänkande 1996/97:JoU4 behandlar en proposition om miljöklassning av alkylatbensin. Som framgår av utskottets uttalanden har frågan om miljörelaterad beskattning av drivmedel samband med det arbete som bedrivs av utredningen om alternativa bränslens och blandbränslens miljöegenskaper m.m. Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo28 yrkandena 4 och 6 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet gör samma bedömning i fråga om motionerna Jo26 yrkande 2, Jo30 (delvis), Jo32 yrkande 10 och Jo36 yrkande 5.
Behörighetskrav för förare av terrängskoter m.m.
Propositionen
För att få framföra terrängskoter skall det krävas traktorkort eller körkort. Regeringen föreslår att bestämmelser om behörighetskrav införs i körkortslagen (1977:477). Det enda krav som ställs för närvarande är att skoterföraren fyllt 16 år. Genom att kräva körkort eller traktorkort av den som framför terrängskoter markeras att skoterkörning är något som kräver ansvarstagande och kunskap. En sådan reglering gör sanktionsmöjligheterna vid regelöverträdelser tydligare genom att körkortslagens bestämmelser om bl.a. återkallelse och varning kan tillämpas. Kravet på körkort eller traktorkort innebär att straffbestämmelserna i körkortslagen och i trafikbrottslagen måste ses över. Dessa ändringar behöver övervägas ytterligare, och regeringen återkommer i denna fråga.
Vidare föreslår regeringen att en särskild förarlicens införs för förare av terrängskoter. Utformningen av en sådan licens bör emellertid först utredas närmare.
Motionerna
I motion Jo27 (s) anförs att kravet på traktorkort eller körkort inte är relevant för tillämpning på snöskoter. Motionärerna föreslår i stället att regeringen snabbutreder frågan om en förarlicens (yrkandena 2 och 3). I motion Jo31 (s) föreslås att den aviserade förarlicensen blir frivillig och baseras på skoterklubbarnas nuvarande utbildning. Det är av stor betydelse att medlemmarna och de förtroendevalda i skoterklubbarna även för framtiden får ett uttalat förtroende i detta viktiga arbete (yrkande 3). Enligt motion Jo36 (c) kan kravet på körkort leda till att många äldre förare inte får framföra sina fordon de närmaste åren. Tiden för ikraftträdande bör därför framflyttas till den 1 juli 1998. I detta arbete bör också beaktas att i 80 % av skoterolyckorna är förarna alkoholpåverkade. Ökade insatser krävs därför för alkoholinformation till skoterförare (yrkandena 7 och 8).
Utskottets överväganden
Som regeringen anför är det viktigt att anpassa kraven på terrängskoterförarna till faktiska förhållanden och att bryta en icke önskvärd utveckling när det gäller regelöverträdelser. Det är också viktigt att man från samhällets sida ännu starkare än hittills markerar att skoterkörning är något som kräver ansvarstagande och kunskap. Krav på körkort innebär bl.a. att sanktionsmöjligheterna vid vissa regelöverträdelser blir tydligare, t.ex. vid olovlig körning. Vidare ges möjlighet att genom t.ex. återkallelse av körkort ingripa mer effektivt mot upprepade förseelser.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om ändring i körkortslagen (1977:477, ändrad senast 1996:420). Det innebär att terrängskoter får föras endast av den som har körkort eller traktorkort. Med terrängskoter avses enligt 2 § vägtrafikkungörelsen terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram. Genom att körkortskravet inte knyts till någon särskild behörighetsklass enligt 1 § körkortslagen blir den nedre åldersgränsen för förande av terrängskoter även fortsättningsvis 16 år. Traktorkort kan dock enligt 29 § körkortslagen utfärdas för den som har fyllt 15 år, om särskilda skäl föreligger.
Som framgår av propositionen krävs ytterligare lagändringar när det gäller bl.a. straffbestämmelserna i körkortslagen och trafikbrottslagen. Regeringen återkommer i denna fråga till riksdagen.
I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motion Jo27 yrkande 2.
I anslutning till motion Jo36 om svårigheter för vissa förarkategorier vid övergången till ett system med körkortskrav vill utskottet hänvisa till att det enligt körkortsförordningen finns möjligheter att i enskilda fall ge undantag från bestämmelserna om körkortskrav. Som regeringen anför kan undantagsbestämmelsen utvidgas till att avse även den föreslagna 2 a § körkortslagen om krav på körkort eller traktorkort för förande av terrängskoter. Utskottet anser att det i dispensprövningen finns anledning att visa särskild generositet mot äldre skoterförare och utgår från att regeringen beaktar detta vid utformningen av nya bestämmelser i körkortsförordningen. Utskottet avstyrker yrkande 7 i motion Jo36 i den mån motionen ej tillgodoses med det anförda.
Utskottet har ingen invändning mot regeringens överväganden om en särskild och obligatorisk förarlicens för förare av terrängskoter. Det hade i och för sig varit önskvärt att samordna körkortskravet med frågan om förarlicens. Det torde emellertid inte vara praktiskt möjligt att genomföra en så omfattande utbildningsinsats som det här är fråga om under en relativt kort tidsperiod. Det bör i anslutning till motionerna om skoterföreningarnas medverkan understrykas att föreningarna redan i dag gör en viktig insats genom en omfattande utbildning av förare på frivillig väg. Det är angeläget att den resurs som skoterföreningarna representerar tas till vara i det fortsatta arbetet. Utskottet utgår från att regeringen närmare undersöker vilka möjligheter det finns att genomföra utbildningen i samarbete med skoterföreningarna eller att överlåta ansvaret för utbildningen på sådana föreningar. I övrigt går utskottet inte närmare in på frågor om förarlicens, eftersom regeringen avser att återkomma med ett mer genomarbetat förslag i ämnet. Enligt utskottets mening är det viktigt att sådana förslag utarbetas så snart som möjligt. Med det anförda tillgodoses i stor utsträckning motionerna Jo27 yrkande 3 och Jo31 yrkande 3.
Utskottet delar givetvis synpunkterna i motion Jo36 yrkande 8 om värdet av informationsinsatser angående riskerna med alkoholförtäring vid snöskoterkörning. Det torde dock vara uppenbart för var och en att onykterhet i samband med framförande av fordon är ett beteende som är både olämpligt och trafikfarligt och som kan bestraffas enligt trafikbrottslagen, oavsett om det gäller vägtrafik eller terrängtrafik. I årets budgetproposition avsätts medel för informationsinsatser, som vid behov bör kunna omfatta även sådana frågor som avses i motionen.
I övrigt bör det ankomma på behöriga myndigheter och organisationer, t.ex. skoterföreningarna, att informera om riskerna med alkoholförtäring i samband med terrängkörning. Vid en uppvaktning inför utskottet av skoterorganisationerna har det upplysts att man i den frivilliga förarutbildningen ägnar stor uppmärksamhet åt allmänna hänsynsregler, säkerhetsfrågor och riskerna med förtäring av droger och alkohol. Det bör vidare tilläggas att körkortskravet, liksom en eventuell förarlicens, ger ytterligare möjligheter för myndigheter och trafikskolor m.fl. att i ordnade former informera om dessa frågor. Utskottet avstyrker motionen i denna del i den mån den ej blivit tillgodosedd.
Luftfartyg i fjällen
Propositionen
Luftfartsverket bör ges i uppdrag att, i samarbete med bl.a. Naturvårdsverket och Försvarsmakten, se över behovet av ytterligare restriktioner för överflygningar med luftfartyg i fjällen. Vissa bestämmelser i luftfartslagstiftningen om landning bör ses över av Luftfartsverket. Berörda länsstyrelser bör ges i uppdrag att se över restriktioner för landning i olika regleringsområden.
Motionerna
Enligt motion Jo28 (v) yrkande 7 bör flygverksamheten begränsas i fjällvärlden. Redan nu kan vissa områden befrias från flygtrafik utifrån bedömningarna i Naturvårdsverkets fjällutredning. Flygtrafiken bör också hänvisas till vissa stråk för att minimera bullerstörningarna. Också i motionerna Jo33 (fp) yrkande 2 och Jo35 (kds) yrkande 3 förordas ytterligare begränsningar respektive kanalisering av flygverksamheten i fjällen. Vissa områden borde redan nu ha utpekats som fria från flygtrafik.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att flygtrafiken utgör en av bullerkällorna i fjällen och att ytterligare restriktioner kan behövas för att bevara fjällområdenas karaktär av ostördhet. Det uppdrag som aviseras i propositionen bör kunna ge underlag för mer konkreta åtgärder i enlighet med motionerna Jo28, Jo33 och Jo35. Motionerna bör i berörda delar inte för närvarande föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Rennäringen
Propositionen
Det centrala myndighetsansvaret för rennäringen bör ligga kvar på Jordbruksverket. Sametinget har också ett särskilt ansvar för att styra utvecklingen av rennäringen. I rennäringslagen skrivs in ett miljömål av innebörd att rennäringen skall bedrivas så att naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga upprätthålls och att markerna uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. En ny metod för renbetesinventering bör utvecklas i enlighet med tidigare upplagt program. I samband med översynen av det svenska miljöersättningsprogrammet för jordbruksnäringen kommer att övervägas om rennäringen även kan omfattas av miljöstöd. Berörda länsstyrelser bör ges i uppdrag att i samråd med berörda samebyar upprätta åtgärdsprogram för överbetade områden.
I redovisningen för samebyarnas markanvändning bör speciellt värdefulla eller känsliga områden för renskötseln, naturvården och kulturmiljövården anges. Anmälningsskyldighet för samråd med länsstyrelsen bör införas i fråga om anordnande av renstängsel eller annan fast anläggning för rennäringen. Länsstyrelserna och samebyarna bör överväga i vilken utsträckning befintliga renstängsel kan tas bort.
Från år 2000 bör endast fordon som uppfyller särskilda krav vad gäller marktryck vid barmarkskörning vara tillåtna. Naturvårdsverket ges i uppdrag att efter samråd med Vägverket utforma föreskrifter för terrängfordon om bl.a. högsta marktryck.
Länsstyrelsens beslut enligt rennäringslagen (1971:437) skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i stället för hos Jordbruksverket. Beslut om upplåtelse av nyttjanderätt skall dock överklagas hos regeringen. Avser beslutet upplåtelse av rätt till jakt eller fiske, får det endast överklagas av berörd sameby. Bestämmelserna om besittningsskydd i jaktlagen skall inte gälla för upplåtelser enligt rennäringslagen.
Motionerna
I motion Jo29 (m) yrkande 4 anförs att inskränkningar i möjligheten till barmarkskörning försvårar renskötseln. Enligt motionen bör barmarkskörning i samband med och i anslutning till renskiljning undantas från den föreslagna skärpta regleringen. Eftersom renskiljning endast pågår under vissa tider och på vissa ställen innebär inte ett sådant undantag något hinder för ambitionen att minska belastningen på kalfjället.
Enligt motion Jo32 (mp) bör rennäringsfrågorna ges större tyngd i myndighetsarbetet. Jordbruksverket har haft ett betungande arbete med förändringar av jordbrukspolitiken efter EU-anslutningen. I likhet med Miljövårdsberedningen anser motionärerna att rennäringsfrågorna bör flyttas till Glesbygdsverket (yrkande 11). I anslutning till förslaget om miljömål m.m. föreslås att gränsstängslen mot Norge i den södra delen av fjällkedjan tas bort i syfte att minska nedslitning av fjällvegetationen. Renbetesavtalen med Norge bör omförhandlas så att renarnas vandring i väst-östlig riktning kan återupptas (yrkandena 12 och 13).
I motion Jo34 (c) välkomnas förslaget om ett miljömål för rennäringen. För att riksdagen skall ges möjlighet att ta ställning till hur det uppställda miljömålet följs bör regeringen återkomma med redovisningar hur målet uppnås och vilka åtgärder som vidtas för att uppnå det (yrkande 3).
Enligt motion Jo35 (kds) krävs renbetesinventeringar med en metod som ger ett adekvat och vederhäftigt resultat med avseende på betesmarkernas kapacitet. Det brådskar att slutföra det påbörjade inventeringsarbetet så att eventuell överbetning snabbt kan konstateras. Åtgärdsprogram för att komma till rätta med överbetning bör snarast utarbetas i samarbete med samebyarna. Vidare instämmer motionärerna i att Jordbruksverket blir central myndighet för rennäringen tills vidare men vill markera att Sametinget på sikt bör överta dessa uppgifter (yrkandena 6 och 7).
Utskottets överväganden
Regeringen redovisar utförligt i propositionen vilka myndighetsuppgifter och verksamheter som har samband med rennäringen. Ett stort antal viktiga och betungande uppgifter av betydelse för rennäringen ingår i Jordbruksverkets ansvarsområde. Utskottet delar regeringens bedömning att övervägande skäl talar för att det centrala myndighetsansvaret för rennäringsfrågor ligger kvar på Jordbruksverket. Därmed avstyrks motion Jo32 yrkande 11.
Vidare avstyrker utskottet motion Jo35 yrkande 7 om huvudmannaskap för rennäringen.
Det är enligt utskottets mening värdefullt att rennäringslagen kompletteras med ett miljömål. Utskottet tillstyrker förslaget. I anslutning till motion Jo34 yrkande 3 vill utskottet framhålla att det är viktigt att miljömålet uppfylls och att resultatet redovisas för riksdagen. Om en sådan redovisning skall vara meningsfull krävs dock först att metoder utarbetas för att mäta måluppfyllelsen i termer av bl.a. naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga och bibehållen biologisk mångfald. Dessa frågor sammanhänger även med det riksdagsbeslut om renbetesinventeringarna som utskottet hänvisar till nedan. När angivna förutsättningar föreligger utgår utskottet från att resultatet av det nya miljömålet redovisas, t.ex. i samband med regeringens årliga miljöredovisning till riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks i den mån det ej kan anses tillgodosett.
Riksdagen har år 1994 gjort ett uttalande angående renbetesinventeringen (se 1993/94:BoU11). Som närmare redovisas i propositionen (s. 56 f.) pågår ett arbete med att utveckla en ny metod för renbetesinventeringar. Regeringen bedömer att en ny inventeringsmetodik kan redovisas i budgetpropositionen hösten 1997. Utskottet hänvisar härvidlag till redovisningen i proposition 1996/97:1 utg.omr. 23. Något ytterligare riksdagsuttalande i detta ämne behövs inte, och utskottet avstyrker motion Jo35 yrkande 6.
Enligt yrkande 12 i motion Jo32 bör renstängslen mot Norge i den södra delen av fjällkedjan tas bort för att minska nedslitning av fjällvegetationen. Utskottet avstyrker detta yrkande med hänvisning till att frågan ej kan avgöras genom ett ensidigt beslut från svensk sida. Ett sådant beslut skulle stå i strid med 1972 års renbeteskonvention mellan Sverige och Norge.
Renbeteskonventionen mellan Sverige och Norge gäller t.o.m. den 30 april år 2002. Den svenska regeringen har hos den norska regeringen påkallat att en blandad svensk-norsk kommission tillsätts för att utreda behovet av fortsatt renbetning i det andra landet. Regeringen utgår från att kommissionen i enlighet med vad Jordbruksverket föreslagit i sin aktionsplan för biologisk mångfald noga uppmärksammar behovet av stängsel och att nödvändiga stängsel dras på ett sätt som minimerar risken för skador på miljön. Uttalandet ligger i linje med synpunkterna i motion Jo32 yrkande 13. Även denna fråga måste i första hand utredas och övervägas i bilaterala förhandlingar mellan Sverige och Norge. Med det anförda avstyrker utskottet motionen i denna del.
När det gäller regleringen av barmarkskörning på kalfjället konstaterar regeringen att vissa fordon har större påverkan än andra på terrängen. Som regeringen anför måste rennäringens legitima krav att bedrivas rationellt och med utnyttjande av modern teknik ske inom ramen för den hänsyn som krävs för att uppfylla rennäringens nya miljömål. Utskottet är därför inte berett att förorda några generella undantag för de situationer som anges i motion Jo29 yrkande 4. Det får förutsättas att dispenser kan ges i enskilda fall om det skulle uppstå behov av särskilda hänsynstaganden till rennäringen. Motionen avstyrks i denna del.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om överklagande av beslut i rennäringsärenden.
Mineralutvinning
Propositionen
Anmälningsskyldighet för samråd med länsstyrelsen bör införas i fråga om undersökningsarbete enligt minerallagen (1991:45) inom område som avses i 3 kap. 5 § lagen om hushållning med naturresurser m.m. Undersökningsarbete bör utföras så att det kan antas ske utan att påtaglig skada för områdets natur- och kulturvärden uppkommer samt utan att områdets karaktär påverkas. Naturvårdsförordningen bör kompletteras med bestämmelser om obligatorisk anmälan om samråd i fråga om undersökningsarbete enligt minerallagen i angivna områden.
Motionen
Enligt motion Jo32 (mp) yrkande 14 är mineralutvinning och annan exploatering i fjällområdena inte önskvärda eftersom det skulle innebära mycket stora och bestående skador. Skyddsbestämmelserna i naturresurslagen är inte tillräckliga, eftersom mineralutvinning kan tillåtas om det finns särskilda skäl. Man bör nu gå längre än regeringen föreslagit och ge fjällområdena ett starkare skydd mot exploateringar. Naturresurslagens gränser bör ses över så att större områden ges ett sådant starkare skydd. Minerallagen bör ändras så att undersökningsarbete i obrutna fjällområden inte får ske utan regeringens medgivande. Regeringen bör ge Boverket i uppdrag att lämna förslag till hur skyddet av fjällområdena kan förbättras så att mineralutvinningen inte kan komma till stånd i de obrutna fjällområdena.
Utskottets överväganden
Bostadsutskottet har enligt sitt yttrande tidigare anfört att endast mycket starka samhällsintressen bör leda till gruvdrift i de obrutna fjällområdena och att avvägningen i den praktiska hanteringen måste bli beroende av den vikt man tillmäter ett aktuellt brytningsintresse. Den utformning NRL fått i detta avseende måste enligt utskottet anses väl avvägd. Utredningsarbetet rörande minerallagen bör enligt utskottet avvaktas innan riksdagen tar ställning till frågan om hur minerallagens regler bör se ut vad gäller de obrutna fjällområdena.
Näringsutskottet gör en utförlig redovisning av gällande regler i naturvårds- och minerallagstiftningen och konstaterar att de av regeringen aviserade åtgärderna kan leda till vissa oklarheter för berörda företag vad gäller skillnaden mellan nuvarande tillståndsprövning enligt minerallagen och den samrådsskyldighet som regeringen ämnar föreskriva i naturvårdsförordningen. Näringsutskottet har dock inget att erinra mot att det införs ett samrådskrav i förordningen som uttryckligen är inriktat mot undersökningsarbete enligt minerallagen. Utskottet erinrar om att Gruvkommittén nyligen avlämnat ett betänkande, Gruvorna och framtiden (SOU 1996:152) och förutsätter att regeringen i beredningen av kommitténs förslag beaktar behovet av att undanröja eventuella oklarheter. Beträffande motion Jo32 yrkande 14 anför näringsutskottet att det inte finns några bärande motiv för att överföra tillståndsprövningen i ärenden om undersökningsarbete från länsstyrelsen till regeringen. De aktuella bedömningarna görs bäst på den lokala nivån, och det finns ingen anledning att betvivla att miljöprövningen utförs på samma grannlaga sätt hos länsstyrelsen som i regeringskansliet.
Jordbruksutskottet ansluter sig till bostadsutskottets och näringsutskottets bedömning och avstyrker motion Jo32 yrkande 14.
Turism
Propositionen
Riksdagen beslutade våren 1995 om inriktningen och omfattningen av turistpolitiken (prop. 1994/95:177, bet.1994/95:KrU28). Målet för turistpolitiken är att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring. En särskild myndighet, Turistdelegationen, inrättades den 1 juli 1995 med uppgift att förbättra samordningen av olika statliga insatser som kan medverka till att stärka turistnäringens utveckling samt för att öka samverkan mellan staten, regionala organ, kommuner och näringen. Turistdelegationen har av regeringen fått i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram, vilket skall vara ett stöd för samarbetet på de mest centrala områdena i utvecklingen av svensk turism. Uppdraget omfattar även frågor om inriktningen av miljöanpassad turism. Regeringen avser att ändra instruktionen för Turistdelegationen så att myndighetens sektorsansvar för miljön framgår tydligt.
Motionerna
Enligt motion Jo32 (mp) är det positivt att Turistdelegationens sektorsansvar för miljön förtydligas. Motionärerna förutsätter att delegationen lägger stor vikt vid miljöfrågorna under utarbetandet av handlingsprogrammet och föreslår att konsekvensbeskrivningar som beskriver olika turistprojekts miljö- och naturpåverkan genomförs. Detta bör göras såväl i samband med planering av nya anläggningar och arrangemang som vid utbyggnad av befintliga anläggningar (yrkande 15).
I motion Jo35 (kds) förordas en regel som anger att turismföretag måste redovisa vilka naturhänsyn man planerar vid utbyggnad och vid start av nya arrangemang. Vidare föreslås att nya företag utvecklas inom samisk turism med inriktning på s.k. eko- och kulturturism (yrkandena 4 och 5).
Utskottets överväganden
Bostadsutskottet anför att kravet på miljökonsekvensbeskrivningar i plan- och bygglagen, PBL, gäller för detaljplanelagt område och torde träffa flertalet turistanläggningar. Krav på miljökonsekvensbeskrivning finns också i annan lagstiftning. Vidare hänvisar utskottet till Miljöbalksutredningens arbete och föreslår att motion Jo32 avstyrks i berörd del.
Näringsutskottet anför, efter redovisning av gällande bestämmelser, att den befintliga lagstiftningen ställer omfattande krav på att miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas i de fall en anläggning bedöms medföra betydande inverkan på miljön eller hushållningen med naturresurser. Yrkandet i motion Jo32 om krav på miljökonsekvensbeskrivningar är redan tillgodosett i gällande regelverk.
Jordbruksutskottet delar bostadsutskottets och näringsutskottets bedömning och vill i anslutning till motionerna Jo32 och Jo35 anföra följande. I den del motionerna avser fasta anläggningar för turism och friluftsliv finns det, som framgår av de ovan angivna utskottens yttranden, ett antal lagbestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar och hänsynstaganden till miljöintressen vid markexploatering m.m. som går i samma riktning som motionärerna önskar. Utskottet vill särskilt erinra om att turismföretag i form av fasta anläggningar berörs av särskilda skyddsregler mot exploatering i vissa områden i landet, däribland kustområden och obrutna fjällområden (3 kap. naturresurslagen). Vidare har regeringen i 5 kap. 2 § naturresurslagen erhållit bemyndigande att ställa krav på miljökonsekvensbeskrivningar enligt de lagar som anges i 1 kap. 2 §, vari ingår bl.a. plan- och bygglagen. En sådan beskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Särskilt bör nämnas att det i 5 kap. 18 § finns bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivning som omfattar bl.a. uppförande av skidliftar eller kabinbanor, hotellkomplex eller fritidsbyar samt permanenta tävlings- eller testbanor för bilar eller motorcyklar. Också i 25 § naturvårdsförordningen (1987:939) finns bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar för företag som kan påverka natur och miljö.
I den aktuella propositionen anförs (s. 68) att Miljövårdsberedningen har föreslagit att länsstyrelsen skall kunna meddela anmälningsplikt för organisationer av en viss aktivitet i ett visst område. Motsvarande fråga har även behandlats i Naturvårdsverkets rapport Allemansrätten och kommersen (rapport 4446). Miljövårdsberedningens förslag i denna del och Naturvårdsverkets rapport har överlämnats till Miljöbalksutredningen för beaktande i utredningens arbete. Utredningen har föreslagit (SOU 1996:103 s. 321) att miljöbalkens generella regler för verksamheter skall gälla även verksamhet bestående i att organisera friluftsliv. Av detta följer bl.a. att organisatören skall vidta förebyggande åtgärder för att förhindra att deltagarna orsakar skada och att anmälningsplikt kan införas för organisatörens verksamhet.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att motionerna Jo32 yrkande 15 och Jo35 yrkande 4 är väl tillgodosedda i de delar de avser miljöprövning av fasta anläggningar för turism. Vidare utgår utskottet från att frågorna om turismens miljöpåverkan kommer att ägnas fortsatt uppmärksamhet i olika sammanhang, inte minst inom Turistdelegationen. I avvaktan på fortsatta överväganden om det av regeringen angivna handlingsprogrammet och om lagreglerade hänsynstaganden m.m. i den framtida miljölagstiftningen föreslår utskottet att yrkandena lämnas utan vidare åtgärd.
Motion Jo35 yrkande 5 om utveckling av samisk turism m.m. går bl.a. ut på att samerna själva bör ta initiativ till och ansvara för utvecklingen på detta område. I den mån motionen också tar sikte på insatser från det allmännas sida vill utskottet erinra om att det åvilar Sametinget att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Som framgår av näringsutskottets yttrande finns det inom ramen för EU:s strukturstöd m.m., mål 6, möjlighet att erhålla stöd inom områdena företagsutveckling, kompetensutveckling, jordbruk, fiske och naturresurser, lokal utveckling och samisk utveckling. I det svenska programdokumentet för mål 6 anförs att samernas behov kommer att ägnas speciell uppmärksamhet. För perioden 1995-1999 har avsatts ca 16 miljoner ecu inom delområdet Åtgärder inom turism och kultur och för samisk utveckling ca 15 miljoner ecu. Enligt näringsutskottet uppgår resurserna inom delområdet Samisk kultur under perioden till ca 42 miljoner kronor. Sametinget och Samefonden skall här svara för den nationella, offentliga medfinansieringen på ca 21 miljoner kronor.
Enligt ett pressmeddelande den 24 oktober 1996 från Närings- och handelsdepartementet har regeringen fördelat 90 miljoner kronor till marknadsföring av Sverige som turistland. Tidigare i år har 11 miljoner kronor avsatts för turismforskning vid Mitthögskolan. Åtgärderna utgör en uppföljning av riksdagens beslut om sysselsättningsskapande åtgärder m.m. (1995/96: FiU15).
I likhet med näringsutskottet anser jordbruksutskottet att motion Jo35 yrkande 5 är tillgodosedd genom de betydande insatser som är under genomförande. Motionen påkallar ingen ytterligare åtgärd i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande samordnad fjällplanering m.m.
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo32 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (mp)
2. beträffande terrängkörningslagen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1995/96:Jo34 yrkande 1 antar förslaget till lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313),
3. beträffande skärpning av terrängkörningslagen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 2, 1995/96: Jo33 yrkande 1, 1995/96:Jo34 yrkande 2 och 1995/96:Jo35 yrkande 1,
res. 2 (c)
4. beträffande förslag om ytterligare regleringsområden
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo28 yrkande 1,
5. beträffande beslut om regleringsområden utan ytterligare samråd m.m.
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo32 yrkandena 3 och 4,
res. 3 (mp)
6. beträffande målinriktad skotertrafik m.m.
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo32 yrkandena 6 och 7,
res. 4 (mp)
7. beträffande förbud mot nya skoterleder i regleringsområden
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo32 yrkande 5,
res. 5 (mp)
8. beträffande medverkan på lokal nivå m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Jo27 yrkande 1, 1995/96: Jo29 yrkande 1, 1995/96:Jo30 delvis, 1995/96:Jo31 yrkande 2 samt 1995/96:Jo36 yrkandena 1 och 2,
res. 6 (m, c)
9. beträffande transport av jaktvapen på terrängfordon
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo32 yrkande 16,
res. 7 (mp)
10. beträffande ändring av terrängtrafikkungörelsen
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo32 yrkande 17,
11. beträffande generell hastighetsbegränsning för terrängskotrar
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 1, 1995/96:Jo27 yrkande 4, 1995/96:Jo29 yrkande 2, 1995/96:Jo31 yrkande 1, 1995/96:Jo35 yrkande 2 samt 1995/96:Jo36 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 5 och 1995/96:Jo36 yrkande 4,
res. 8 (m)
res. 9 (fp, mp)
res. 10 (v)
12. beträffande förslag om finansiering av övervakning och information
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo28 yrkande 3,
res. 11 (v)
13. beträffande regleringsområden i skärgården m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Jo32 yrkande 18 och 1995/96:Jo36 yrkande 6,
14. beträffande dispens för yrkesfiske m.m.
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo29 yrkande 3,
15. beträffande uppföljning och utvärdering m.m.
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo32 yrkandena 8 och 9,
16. beträffande miljökrav på terrängskotrar
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Jo30 delvis, 1995/96:Jo32 yrkande 10 och 1995/96:Jo36 yrkande 5,
17. beträffande skatt på drivmedel m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 2 och 1995/96: Jo28 yrkande 4,
res. 12 (v, mp)
18. beträffande samtal med skoterbranschen
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo28 yrkande 6,
19. beträffande behörighetskrav för förare av terrängskoter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1995/96:Jo27 yrkandena 2 och 3, 1995/96:Jo31 yrkande 3 och 1995/96:Jo36 yrkande 7 antar förslaget till lag om ändring i körkortslagen (1977:477),
res. 13 (m)
20. beträffande insatser för alkoholinformation
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo36 yrkande 8,
21. beträffande flygverksamhet i fjällen
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 7, 1995/96: Jo33 yrkande 2 och 1995/96:Jo35 yrkande 3,
22. beträffande central rennäringsmyndighet
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Jo32 yrkande 11 och 1995/96:Jo35 yrkande 7,
res. 14 (mp)
23. beträffande rivning av renstängsel mot Norge
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo32 yrkande 12,
24. beträffande omförhandling av renbeteskonventionen
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo32 yrkande 13,
25. beträffande renbetesinventering
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo35 yrkande 6,
26. beträffande miljömål för rennäringen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
27. beträffande redovisning av miljömål för rennäringen
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo34 yrkande 3,
28. beträffande barmarkskörning på kalfjället
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo29 yrkande 4,
res. 15 (m)
29. beträffande mineralutvinning
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo32 yrkande 14,
res. 16 (mp)
30. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar för turismprojekt
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Jo32 yrkande 15 och 1995/96:Jo35 yrkande 4,
res. 17 (fp, mp)
31. beträffande samisk natur- och kulturturism
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo35 yrkande 5,
32. beträffande jaktlagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259).
Stockholm den 5 november 1996
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Berndt Sköldestig (s) och Ola Sundell (m).
Reservationer
1. Samordnad fjällplanering m.m. (mom. 1)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med Jordbruksutskottet delar och på s. 9 slutar med yrkande 2 bort ha följande lydelse:
Fjällområdena är en betydelsefull nationell resurs med betydande värden för nuvarande och kommande generationer. En utvecklad och samordnad fjällplanering bör därför, som föreslås i Miljöpartiets motion Jo32, slås fast i de kommunala översiktsplanerna. Utskottet anser således att man bör ta fasta på förslaget från Miljövårdsberedningen. Detta innebär också att länsstyrelserna bör få i uppdrag att ta fram underlag för de fjällkommuner som omfattas av 3 kap. NRL och att Boverket bör utforma vägledning för detta arbete. Den planering som är nödvändig bör påbörjas nu. Det finns enligt utskottets mening inte något hinder i den nuvarande naturresurslagstiftningens utformning som gör att man bör avvakta den nya miljöbalken.
När det gäller fjälldelegationen instämmer utskottet i motionärernas krav att fjälldelegationen bör ges klara direktiv att dess arbete skall utgå från en hållbar utveckling och att ett tillvaratagande av miljö- och naturresurser skall vara vägledande för delegationens arbete. Som anförs i motionen bör miljö- och naturvården vara väl företrädd i delegationen.
Riksdagen bör med anledning av motion Jo32 yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande samordnad fjällplanering m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo32 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Skärpning av terrängkörningslagen m.m. (mom. 3)
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Utskottet vill och på s. 13 slutar med Jo35 yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Utskottet vill ...(=utskottet)... med kommunen. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Jo34 m.fl. motioner att många skäl talar för ett generellt förbud mot skoterkörning även i Sverige. Ett sådant förbud kan kombineras med ett antal särregler för viss trafik, i vissa områden och på vissa leder. Enligt utskottets bedömning torde det av regeringen förordade alternativet knappast leda till en minskning av skotertrafiken. För att uppnå en uthållig utveckling i fjällvärlden krävs det att den negativa miljöpåverkan som terrängkörningen innebär minskar. De problem och skador som dagens omfattande skotertrafik orsakar på naturen och för friluftslivet är utförligt redovisade i ett flertal utredningar inklusive den senaste utredningen, utförd av Miljövårdsberedningen. På sikt kommer den omfattande terrängtrafiken att få konsekvenser för såväl rennäring, jord- och skogsbruk som turistnäringen i fjällområdet. Samtliga dessa näringar är beroende av en utveckling som innebär att utnyttjandet av naturresurserna inte överskrider resursernas uthålliga produktionskapacitet.
Ett annat viktigt skäl för att införa ett generellt förbud mot terrängkörning är att den inte kan anses vara förenlig med allemansrätten och äganderätten till mark. Det faktum att man i dag kan ta i anspråk annans mark för överfart med motorfordon innebär en allvarlig inskränkning i den privata äganderätten, särskilt med tanke på att denna överfart kan leda till skador på mark och växtlighet som är till förfång för markägaren. Överfart med terrängmotorfordon bör således, som huvudregel, endast kunna ske med markägarens medgivande.
Utskottet anser följaktligen att ett generellt förbud mot att framföra motordrivna terrängfordon bör införas i landets fjällområden. Förbudet bör utformas så att körning tillåts då den sker i samband med behov relaterade till näringsverksamhet och till myndigheters verksamhet. Dessutom bör körning vara tillåten på för ändamålet särskilt anordnade leder och i områden som särskilt avsatts som lämpliga för terrängkörning. Möjligheten att inrätta leder och ange sådana områden bör ges till berörda kommuner. Besluten bör föregås av samråd med kommunens invånare.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag om skärpning av terrängkörningslagen enligt de riktlinjer som utskottet förordat ovan. I avvaktan på ett sådant förslag kan utskottet tills vidare godta regeringens förslag till ändring av terrängkörningslagen, eftersom detta innebär en visserligen begränsad men dock skärpning av dagens alltför liberala regelsystem. I enlighet härmed anser utskottet att riksdagen av formella skäl ej bör bifalla avslagsyrkandet i motion Jo34.
Vad utskottet anfört om grunderna för en reform av terrängkörningslagen bör riksdagen med anledning av motionerna Jo28 yrkande 2, Jo33 yrkande 1, Jo34 yrkande 2 och Jo35 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande skärpning av terrängkörningslagen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 2, 1995/96:Jo33 yrkande 1, 1995/96:Jo34 yrkande 2 och 1995/96:Jo35 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Beslut om regleringsområden utan ytterligare samråd m.m. (mom. 5)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med Även i och på s. 14 slutar med dessa delar bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i mp-motionen Jo32 så till vida att det inom ramen för Miljövårdsberedningens arbete skett ett omfattande samråd med länsstyrelser och kommuner. Detta bör underlätta regeringens arbete med de nya regler ingsområdena. I många fall torde tillräckligt samråd ha ägt rum för att beslut skall kunna fattas i stort sett omgående. Utskottet föreslår att riksdagen uttalar att arbetet med inrättande av regleringsområden bör bedrivas skyndsamt. Vidare anser utskottet, i likhet med motionärerna, att regeringen snarast bör inrätta ytterligare ett regleringsområde BD 7 Riksgränsen. Riksgränsen är ett viktigt skidområde i anslutning till turistanläggningarna Riksgränsen, Katterjokk och Björkliden, som är mycket belastat av skotertrafik. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo32 yrkandena 3 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande beslut om regleringsområden utan ytterligare samråd m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo32 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Målinriktad skotertrafik m.m. (mom. 6)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med I anslutning och slutar med vara målinriktad bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo32 bör utgångspunkten för regelsystemet vara att skotertrafik i fjällen i första hand skall utgöras av målinriktad dagturstrafik till utflyktsmål för naturupplevelser, fiske m.m. Reglerna bör vidare utformas så att de motverkar okynnesåkning och bullrande trafik på sjöar och uppför fjällsluttningar. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo32 yrkande 6, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande målinriktad skotertrafik m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo32 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar motion 1995/96:Jo32 yrkande 7 utan vidare åtgärd,
5. Förbud mot nya skoterleder i regleringsområden (mom. 7)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Utskottet delar och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Som framgår av motion Jo32 finns det redan ca 200 mil skoterleder i dagens regleringsområden. Riksdagen bör med anledning av yrkande 5 i motionen uttala att nya skoterleder i princip inte skall få anläggas i regleringsområdena.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande förbud mot nya skoterleder i regleringsområden
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo32 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Medverkan på lokal nivå m.m. (mom. 8)
Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Eva Björne (m), Lennart Brunander (c) och Ola Sundell (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med Utskottet har och slutar med vidare åtgärd bort ha följande lydelse:
I anslutning till motionerna och bostadsutskottets yttrande vill jordbruksutskottet för sin del ännu starkare understryka vikten av att en närhetsprincip gör sig gällande i alla frågor som gäller reglering av snöskotertrafiken. Regeringen bör som utgångspunkt för sin handläggning av frågorna om regleringsområden och skotertrafikleder tillämpa den grundläggande principen att kommunernas åsikter skall beaktas i största möjliga utsträckning. Detta gäller givetvis även sådana frågor som t.ex. hastighetsregler och dispenser för vissa förarkategorier. Endast större nationella och regionala intressen bör leda till avsteg från denna princip. Riksdagen bör med anledning av de berörda motionerna Jo27 yrkande 1, Jo29 yrkande 1, Jo30 delvis, Jo31 yrkande 2 och Jo36 yrkandena 1 och 2 göra ett särskilt uttalande till regeringen om vikten av att närhetsprincipen tillämpas.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande medverkan på lokal nivå m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Jo27 yrkande 1, 1995/96:Jo29 yrkande 1, 1995/96:Jo30 delvis, 1995/96:Jo31 yrkande 2 och 1995/96:Jo36 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Transport av jaktvapen på terrängfordon (mom. 9)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med Utskottet vill och slutar med yrkande 16 bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo32 kan länsstyrelserna ge dispens från förbudet mot transport av jaktvapen på terrängfordon för att möjliggöra transport till och från ett jaktområde. Detta innebär att i stort sett all mark där jakt är tillåten ligger öppen för jägare under den del av året då det är skoterföre. En skärpning av dispensregeln i 23 § jaktförordningen är enligt utskottets mening befogad. Paragrafen bör ändras så att den nu åsyftade dispensmöjligheten endast gäller dem som är handikappade eller behöver vapen för sin yrkesutövning. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo32 yrkande 16 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande transport av jaktvapen på terrängfordon
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo32 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Generell hastighetsbegränsning för terrängskotrar (mom. 11)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med Utskottet delar och slutar med till känna bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion Jo29 m.fl. motioner anser utskottet att någon allmän hastighetsbegränsning för terrängskotrar inte bör införas. Förslaget har kritiserats av ett flertal viktiga remissinstanser. Ett avgörande skäl för utskottets ställningstagande är att det skulle bli mycket svårt att övervaka och kontrollera efterlevnaden av en allmän hastighetsgräns. I de områden där det finns anledning att begränsa hastigheten av t.ex. hänsyn till övrigt friluftsliv och naturvårdsintressen m.m. finns det redan nu goda möjligheter att meddela föreskrifter om hastighetsgränser. Det bör således ankomma på behöriga organ (Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner) att besluta om nödvändiga lokala hastighetsbegränsningar där detta är befogat. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Jo26 yrkande 1, Jo27 yrkande 4, Jo29 yrkande 2, Jo35 yrkande 2 och Jo36 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande generell hastighetsbegränsning för terrängskotrar
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 1, 1995/96:Jo27 yrkande 4, 1995/96:Jo29 yrkande 2, 1995/96:Jo35 yrkande 2 och 1995/96:Jo36 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 5, 1995/96:Jo31 yrkande 1 och 1995/96:Jo36 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Generell hastighetsbegränsning för terrängskotrar (mom. 11)
Eva Eriksson (fp) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med Utskottet delar och slutar med till känna bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens bedöming att det är befogat att införa en generell hastighetsgräns för terrängskotrar. Både säkerhets- och miljöskäl och behovet av att begränsa bullerstörningarna och konflikterna med övrigt friluftsliv talar för en sådan reglering. Som regeringen framhåller är det vid normal användning av terrängskoter i terräng knappast möjligt och inte heller nödvändigt att framföra normala skotrar med högre hastighet än 50 km/tim. Bestämmelser om en sådan hastighetsbegränsning bör föras in i terrängtrafikkungörelsen. Utskottet ställer sig således bakom regeringens överväganden i detta avsnitt och avstyrker motionerna Jo26 yrkande 1, Jo27 yrkande 4, Jo29 yrkande 2, Jo31 yrkande 1, Jo35 yrkande 2 och Jo36 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande generell hastighetsbegränsning för terrängskotrar
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 1, 1995/96:Jo27 yrkande 4, 1995/96:Jo28 yrkande 5, 1995/96:Jo29 yrkande 2, 1995/96:Jo31 yrkande 1, 1995/96:Jo35 yrkande 2 och 1995/96:Jo36 yrkandena 3 och 4,
10. Generell hastighetsbegränsning för terrängskotrar (mom. 11)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med Utskottet delar och slutar med yrkande 4 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i v- motionen Jo28 att det blir mycket svårt att kontrollera efterlevnaden av en allmän hastighetsgräns för terrängskotrar. Utskottet är inte berett att nu ställa sig bakom regeringens överväganden om en sådan hastighetsgräns. I stället bör regeringen se över möjligheten att begränsa snöskotrarnas prestanda. Detta är som motionärerna framhåller en mer effektiv metod att åstadkomma en allmän hastighetsbegränsning för sådana fordon. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Jo28 yrkande 5 och Jo36 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Övriga motioner i detta avsnitt avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande generell hastighetsbegränsning för terrängskotrar
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 5 och 1995/96:Jo36 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 1, 1995/96:Jo27 yrkande 4, 1995/96:Jo29 yrkande 2, 1995/96:Jo31 yrkande 1, 1995/96:Jo35 yrkande 2 och 1995/96:Jo36 yrkande 3,
11. Förslag om finansiering av övervakning och information (mom. 12)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Därmed bör och slutar med riksdagens sida bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i v-motionen Jo28 yrkande 3 att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag eller redovisning av hur övervakning och information i fråga om terrängkörning skall utformas och finansieras för att befintlig och kommande lagstiftning skall efterlevas. De uppgifter som lämnas i årets budgetproposition är inte tillräckliga för att riksdagen skall få nödvändig information i denna fråga. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo28 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande förslag om finansiering av övervakning och information
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo28 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Skatt på drivmedel m.m. (mom. 17)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med När det och slutar med vidare åtgärd bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i v- motionen Jo28 att försäljningsskatten för snöskotrar skall vara så utformad att den ger ett starkt incitament att köpa miljöanpassade skotrar. Regeringen bör återkomma med förslag om erforderliga ekonomiska styrmedel. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo28 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom utskottets förslag.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande skatt på drivmedel m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo28 yrkande 4 och med avslag på motion 1995/96:Jo26 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Behörighetskrav för förare av terrängskoter (mom. 19)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med Som regeringen och på s. 26 slutar med yrkande 3 bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo27 anser utskottet att regeringen inte framlagt några bärande skäl för att införa ett körkortskrav för terrängskoter. De allra flesta skoterförare är medvetna om att skoterkörning är något som kräver ansvarstagande och kunskaper. Enligt utskottets mening finns det redan i dag tillräckliga rättsliga möjligheter att ingripa mot t.ex. vårdslöshet i trafik eller andra typer av trafikbrott. De allmänna hänsynsreglerna i 35 och 38 §§ terrängtrafikkungörelsen innebär också att terrängfordon måste framföras på ett sådant sätt att olägenheter för omgivningen inte uppkommer. Regeringen bör i stället skyndsamt fullfölja övervägandena om en särskild förarlicens för skoterförare. Med en sådan ordning blir det möjligt att ytterligare understryka trafiksäkerhetens krav och behovet av kunskaper angående natur- och miljöhänsyn, flora och fauna m.m. Utskottet avstyrker således regeringens förslag om ändring i körkortslagen och föreslår att riksdagen med anledning av motion Jo27 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. De problem för äldre förare som berörs i motion Jo36 yrkande 7 blir med detta ställningstagande ej aktuella. Motion Jo31 yrkande 3 avstyrks i den mån den ej tillgodoses med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande behörighetskrav för förare av terrängskoter
att riksdagen dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i körkortslagen (1977:477), dels med anledning av motion 1995/96:Jo27 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels avslår motionerna 1995/96:Jo31 yrkande 3 och 1995/96:Jo36 yrkande 7,
14. Central rennäringsmyndighet (mom. 22)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med Regeringen redovisar och slutar med yrkande 11 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i mp- motionen Jo32 att rennäringsfrågorna bör ges större tyngd i myndighetsarbetet. Statens jordbruksverk, som i dag är central myndighet för dessa frågor, har haft ett betungande arbete med jordbrukspolitiken i samband med Sveriges anslutning till EU. Därför har rennäringsfrågorna haft relativt sett låg prioritet. I likhet med Miljövårdsberedningen och motionärerna anser utskottet att flera tunga skäl talar för att ansvaret för rennäringsfrågorna förs över till Glesbygdsverket i Östersund. Verket har ett arbetsområde som sammanfaller med renskötselområdet. Det är en förhållandevis liten myndighet, och rennäringsfrågorna kan därför ges större tyngd i verkets arbete. Det är också en fördel att myndigheten är placerad i den del av landet där renskötsel bedrivs. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo32 yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande central rennäringsmyndighet
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo32 yrkande 11 och med avslag på motion 1995/96:Jo35 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Barmarkskörning på kalfjället (mom. 28)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med När det och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens bedömning i stort när det gäller behovet att minska skadorna på fjällmarken genom bättre fordon och försiktigare fordonsanvändning. Det bör dock framhållas att inskränkningar i rätten till barmarkskörning försvårar renskötseln. Det är främst i samband med renutskiljning som barmarkskörning med terrängfordon är nödvändig. Utskottet anser därför, i likhet med vad som anförs i m-motionen Jo29, att barmarks körning i samband med och i anslutning till arbete med renutskiljning bör undantas från den skärpta regleringen. Eftersom renutskiljning endast pågår under vissa tider och på vissa ställen innebär inte ett sådant undantag något hinder för ambitionen att minska belastningen av motorfordon på kalfjället. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo29 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande barmarkskörning på kalfjället
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo29 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Mineralutvinning (mom. 29)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med Jordbruksutskottet ansluter och slutar med yrkande 14 bort ha följande lydelse:
De obrutna fjällområdena har ett stort värde som inte får äventyras till följd av mineralutvinning, vilken medför stora och bestående skador. Fjällområdena skyddas av bestämmelserna i 3 kap. NRL. Bestämmelserna utgör dock inte hinder mot mineralbrytning, om det finns särskilda skäl. Påtagliga skador som en följd av brytningen accepteras under vissa förhållanden. NRL:s gränser bör ses över och strängare regler införas för undersökningsarbete som syftar till utvinning i fjällområdena. Boverket bör ges i uppdrag att ta fram förslag till hur skyddet av fjällområdena kan förbättras så att mineralutvinning inte kan komma till stånd i de obrutna fjällområdena. Riksdagen bör med anledning av motion Jo32 yrkande 14 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande mineralutvinning
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo32 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Miljökonsekvensbeskrivningar för turismprojekt (mom. 30)
Eva Eriksson (fp) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med Jordbruksutskottet delar och på s. 32 slutar med vidare åtgärd bort ha följande lydelse:
Turistnäringen är på flera sätt av stor betydelse för vårt land. Det gäller människors rekreation och utkomstmöjligheter, det senare inte minst i glesbygden. Tillgången till orörd natur är en särskilt viktig faktor. Turismen har dock även nackdelar. Naturen utsätts för slitage, avfall lämnas kvar och risken för bränder ökar. Utvecklingen av turismen bör få ett stöd i särskilda konsekvensbeskrivningar avseende olika turistprojekts miljö- och naturpåverkan. Ett krav på beskrivning bör gälla både vid planering av nya anläggningar och vid utbyggnad av befintliga anläggningar. Riksdagen bör med anledning av motion Jo32 yrkande 15 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Härigenom tillgodoses i viss utsträckning även motion Jo35 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar för turismprojekt
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo32 yrkande 15 och med avslag på motion 1995/96:Jo35 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Näringsutskottets yttrande
1996/97:NU3y
Hållbar utveckling i landets fjällområden
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1995/96:226 om hållbar utveckling i landets fjällområden jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.
Inledning
I betänkandet Hållbar utveckling i landets fjällområden (SOU 1995:100) lämnade den s.k. Miljövårdsberedningen förslag till vissa miljöstärkande åtgärder. Förslagen berör bl.a. vissa förutsättningar för mineralutvinning och turism i fjällkedjan.
I frågan om mineralutvinning i fjällområdena menade beredningen att strängare bestämmelser bör införas i lagstiftningen vad gäller skyddet mot exploateringar. Särskilt avsågs de s.k. obrutna fjällområdena, som definieras i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (den s.k. naturresurslagen). Strängare regler kan åstadkommas bl.a. genom en ändring i minerallagen (1991:45) så att beslut om tillstånd till undersökningsarbete i de aktuella områdena underställs regeringen för prövning i stället för länsstyrelsen.
I de delar av betänkandet som behandlar turismen föreslogs att Turistdelegationen skall ges i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för miljöanpassad turism. Beredningen ansåg också att myndighetens sektorsansvar för miljön bör framgå av instruktionen på ett tydligare sätt.
Utgångspunkten för regeringen i proposition 1995/96:226 om hållbar utveckling i landets fjällområden är att statsmakternas överväganden måste präglas av ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv. De som bor i fjällregionen måste ges möjligheter till arbete, utbildning, trygghet och livs- kvalitet inom ramen för vad naturen tål. Mot denna bakgrund lämnar regeringen förslag - på grundval av Miljövårdsberedningens arbete - till olika åtgärder för att stärka miljöskyddet, särskilt inom de obrutna fjällområdena.
Näringsutskottet behandlar propositionen och motionerna i de delar som tar upp dels frågan om tillämpning av bestämmelser beträffande undersökningsarbete enligt minerallagen, dels åtgärder för att stärka miljöhänsynen i samband med turism inom de aktuella områdena.
Mineralutvinning i fjällområdena
I propositionen sägs att det finns skäl att förtydliga kraven på skydd av de obrutna fjällområdena. Hänsyn måste tas till unika bevarandevärden och ett samtidigt ökande intresse för prospektering inom fjällvärlden. Regeringen hänvisar i propositionen till det uppdrag (dir. 1995:166) som lagts på den s.k. Gruvkommittén (N 1995:13), under ledning av f.d. landshövding Görel Bohlin, att utvärdera minerallagen. I utvärderingen ingår bl.a. att göra en bedömning av formerna för den statliga prospekteringsverksamheten.
I avvaktan på resultatet av utredningens arbete väljer regeringen i propositionen att inte ta ställning till Miljövårdsberedningens förslag att förändra minerallagen. I stället meddelar regeringen sin avsikt att komplettera naturvårdsförordningen (1976:484) med bestämmelser om samråd med länsstyrelsen i samband med ansökan om undersökningsarbete enligt minerallagen i de obrutna fjällområdena. Regeringen erinrar om att ett samrådsförfarande enligt 20 § naturvårds lagen (1964:822) innebär att länssty relsen kan meddela villkor om återställningsåtgärder. Länsstyrelsen kan även förbjuda att arbetet påbörjas.
I motion 1995/96:Jo32 (mp) välkomnas regeringens aviserade komplettering. Motionärerna anser emellertid att åtgärden inte är tillräcklig. De områdesgränser som utpekas i naturresurslagen borde ses över i syfte att ge större områden skydd mot exploateringar. Med instämmande i Miljövårdsberedningens förslag menar motionärerna att minerallagen bör ändras så att undersökningsarbete i obrutna fjällområden inte får ske utan regeringens medgivande. Regeringen bör också, anförs det, ge Boverket i uppdrag att ta fram förslag till hur skyddet av fjällområdena kan förbättras så att mineralutvinning där inte kan komma till stånd.
I minerallagen (3 kap. 6 §, pkt 3) infördes år 1993 (prop. 1992/93:238, bet. NU33) hinder mot bedrivande av undersökningsarbete i bl.a. obrutna fjällområden. Med hänvisning till naturresurslagens 3 kap. 5 §, i vilken de i sammanhanget aktuella områdena utpekas, föreskrivs att undersökningsarbete ej får äga rum i dessa områden utan medgivande av länsstyrelsen. Sådant tillstånd kan meddelas om bedömningen görs att områdenas karaktär inte påverkas av undersökningsarbetet.
Den samrådsskyldighet som regeringen nu avser att införa, med den angivna förändringen i naturvårdsförordningen, görs med stöd av naturvårdslagen. Enligt denna lag skall samråd ske med länsstyrelsen för sådana arbetsföretag som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön (20 §). I minerallagen finns en allmän hänvisning (1 kap. 7 §) till andra bestämmelser - bl.a. i naturvårdslagen - vilka berör verksamheter som minerallagen reglerar (undersökning och bearbetning av mineralfyndigheter). I naturresurslagen (1 kap. 2 §) sägs att bestämmelserna beträffande t.ex. obrutna fjällområden skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i bl.a. naturvårdslagen. I naturvårdslagen och naturvårdsförordningen finns å andra sidan inte någon uttrycklig hänvisning till att arbetsföretag enligt minerallagen omfattas av bestämmelserna. Avsikten är att denna otydlighet skall rättas till med den aviserade förändringen av naturvårdsförordningen. Dock kommer det inte att framgå av minerallagen, eller mineralförordningen (1992:285), att det föreligger en samrådsskyldighet med länsstyrelsen, förutom den redan föreskrivna tillståndsplikten, för undersökningsarbete inom de obrutna fjällområdena.
Vilken blir då den reella effekten av införande av en samrådsskyldighet i naturvårdsförordningen i förhållande till den befintliga tillståndsprövningen enligt minerallagen med hänsyn till att den prövande instansen är densamma? Enligt vad näringsutskottet erfarit blir skillnaden för den sökande i praktiken inte stor. Det tillståndsförfarande som tillämpas för närvarande innebär att länsstyrelsen kan uppställa villkor i samband med bifall till en ansökan, inklusive att föreskriva om t.ex. återställningsåtgärder, i syfte att uppfylla den aktuella bestämmelsen i naturresurslagen (3 kap. 5 §). De villkor som länsstyrelsen på detta sätt meddelar är emellertid inte preciserade i vare sig minerallagen eller naturresurslagen, utan lämnas i enlighet med den bedömning som den ansvariga länsstyrelsen gör i det enskilda fallet vad gäller påverkan på områdenas karaktär. Ändringen i naturvårdsförordningen innebär att riktlinjer kommer att utarbetas för den prövande instansen, dvs. länsstyrelsen, avseende vad som skall beaktas i samrådsprocessen. En bestämmelse kommer att införas i förordningen som ger den prövande instansen en handlingsregel om vilka hänsyn som skall tas för att ett tillstånd skall få meddelas.
I Gruvkommitténs nyligen avlämnade betänkande - Gruvorna och framtiden (SOU 1996:152) - behandlas (s. 114) minerallagens regler om miljöskydd. Utredningen konstaterar att den aktuella paragrafen i minerallagen (3 kap. 6 §) inte innehåller någon redogörelse för vad länsstyrelsen har att beakta när medgivande skall lämnas. Det är också enligt utredningen oklart om länsstyrelsen har rätt att meddela villkor för undersökningsarbete. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att minerallagen förtydligas genom att en bestämmelse införs av vilken skall framgå att ett medgivande till undersökningsarbete inom de obrutna fjällområdena skall förenas med de villkor som behövs för att förhindra att påtaglig skada uppkommer för områdets natur- och kulturvärden. Förslagen i betänkandet kommer inom kort att remissbehandlas.
Näringsutskottet har inget att erinra mot att det i naturvårdsförordningen införs ett samrådskrav uttryckligen inriktat mot undersökningsarbete i enlighet med minerallagen. Dock vill utskottet peka på att oklarhet kan komma att uppstå för berörda företag vad gäller skillnaden mellan nuvarande tillståndsprövning enligt minerallagen och den samrådsskyldighet som regeringen avser föreskriva i nämnda förordning. I detta sammanhang noterar utskottet de påpekanden som Gruvkommittén gjort om behovet av att tydliggöra minerallagen beträffande de villkor som länsstyrelsen kan meddela när tillstånd lämnas till undersökningsarbeten. Utskottet förutsätter att regeringen i beredningen av kommitténs förslag beaktar behovet av att undanröja eventuella oklarheter i denna fråga.
Det förslag som framförs i motion 1995/96:Jo32 (mp) om att överföra tillståndsprövningen i ärenden om undersökningsarbete från länsstyrelsen till regeringen finner utskottet inga bärande motiv för. Den aktuella bedömningen görs bäst på den lokala nivån, och det finns ingen anledning att betvivla att miljöprövningen utförs på samma grannlaga sätt hos länsstyrelsen som i regeringskansliet.
Med det sagda avstyrker näringsutskottet nämnda motion såvitt här är i fråga.
Turism
Turistdelegationen inrättades den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:177, bet. KrU28). Delegationen är en myndighet med uppgift dels att förbättra samordningen av olika statliga insatser i syfte att stärka turistnäringens utveckling, dels att främja samverkan mellan staten, regionala organ, kommuner och näringen. Staten medverkar också i marknadsföringen av Sverige som turistland. Ett av staten och näringen gemensamt ägt marknadsföringsbolag, Sveriges Rese- och Turistråd AB, har bildats för ändamålet.
I propositionen meddelar regeringen - i enlighet med Miljövårdsberedningens förslag - att Turistdelegationens uppdrag i fortsättningen skall innefatta även frågor om inriktningen av miljöanpassad turism. Regeringen avser också att ändra instruktionen för Turist delegationen så att myndighetens sektorsansvar för miljön framgår tydligt. Innebörden av det sistnämnda är, anför regeringen, att miljömålet för turistsektorn skall formuleras så att fjällregionernas specifika na turtillgångar nyttjas på ett hållbart sätt och därmed kan bibehålla sin attraktionskraft som turistmål. Vidare erinras i propositionen om Turistdelegationens arbete, på uppdrag av regeringen, att ta fram ett handlings program till stöd för samarbetet på de mest centrala områdena av svensk turism.
I motion 1995/96:Jo32 (mp) understöds regeringens avsikt att skriva in ett miljömål i instruktionen för Turistdelegationen. I motionen föreslås införande av krav på miljökonsekvensbe skrivningar som redovisar olika tu ristprojekts miljö- och naturpåverkan.
Regeringens avsikt att föra in ett miljömål i Turistdelegationens instruktion är otillräcklig, anförs det i motion 1995/96:Jo35 (kds). En regel borde i stället införas om att turistföretag måste redovisa vilka naturhänsyn som skall tas vid utbyggnad och start av nya arrangemang. Motionärerna aktualiserar också förutsättningarna för samisk turism. I motionen påpekas att samisk turism är ett relativt outvecklat område. Möjligheter finns, sägs det, att bygga vidare på det samiska områdets särprägel och utveckla nya företag med inriktning på s.k. eko- och kulturturism, med natur och kulturupplevelser som huvud ingrediens.
Vad gäller förslaget om miljökonsekvensbeskrivningar för turistföretags inverkan på natur och miljö gäller enligt naturresurslagen (5 kap. 2 §) att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får föreskriva att det i ärenden som berörs av lagar angivna i 1 kap. 2 § samma lag skall upprättas en miljökonsekvensbe skrivning. En sådan beskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.
Bland de lagar som utpekas i det nämnda lagrummet återfinns naturvårdslagen. I förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar hänvisas till bl.a. bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivning i 25 § naturvårdsförordningen. Av denna bestämmelse framgår att ansökningar om undantag, dispens, tillstånd samt anmälan om samråd, vilka sammantaget regleras i ett stort antal bestämmelser i naturvårdslagen, skall vara åtföljda av karta, skiss eller ritning samt i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet en miljökonsekvensbeskrivning.
I plan- och bygglagen (1987:10) sägs i den del (5 kap. 18 §) som reglerar upprättande av detaljplan och om rådesbestämmelser, att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser.
Turistdelegationens handlingsprogram, Turismen skapar nya jobb - när alla drar åt samma håll, överlämnades till regeringen i maj 1996. I programmet iden tifieras sju delstrategier som skall leda till att de övergripande målen för verksamheten skall nås. En av dessa strategier - långsiktigt hållbar utveck ling - utgår ifrån att en god miljö är själva grundförutsättningen för turismen. Med detta avses en långsiktigt hållbar utveckling inom natur- och kulturmiljö samt social miljö. Turistdelegationen ämnar att initiera särskilda handlingsprogram för långsiktigt hållbar utveckling i utsatta områden. Under år 1998 planerar Turistdelegationen också att initiera ett vetenskapligt arbete för utvärdering av handlingsprogrammet. Detta arbete skall vara en utgångspunkt för det turistiska handlingsprogram som skall tas fram till senast år 2001.
Av programdokumentet för hur medel ur EU:s strukturfonder skall användas i svenska mål 6-områden avseende programperioden 1995-1999 framgår att resurserna skall fördelas på fem insatsområden:
1) företagsutveckling,
2) kompetensutveckling,
3) jordbruk, fiske och naturresurser,
4) lokal utveckling,
5) samisk utveckling.
Målen för insatsområde 5 - Samisk utveckling - är att ge ökad information om samisk kultur och kulturarv, att ge ökad tillgång till informationsteknik till samerna och att skapa förbättrade, ekologiskt anpassade system för rennäringen. Resurserna för insatser inom delområdet Samisk kultur uppgår under perioden till ca 42 miljoner kronor. Sametinget och Samefonden skall här svara för den nationella, offentliga medfinansieringen på ca 21 miljoner kronor.
Näringsutskottet har inget att invända mot att regeringen kompletterar verksamhetsmålen för Turistdelegationen så att de även innefattar inriktningen på miljöanpassad turism. Utskottet finner det likaledes lämpligt att ändra instruktionen för Turistdelegationen i syfte att tydliggöra myndighetens sektorsansvar för miljön.
Av Turistdelegationens handlingsprogram framgår turistnäringens stora sysselsättningspolitiska betydelse. En fördubbling av all turism i Sverige motsvarar ca 100 000 nya arbetstillfällen. Näringsutskottet ser det som angeläget att framhålla turistnäringens stora potential att kunna bidra till en minskning av arbetslösheten. Enligt utskottets bedömning behöver det inte föreligga någon konflikt mellan ambitionen att öka sysselsättningen i näringen och att ta hänsyn till en hållbar, miljöanpassad utveckling i de känsliga områden som är särskilt attraktiva för turismen. Det finns anledning att utgå ifrån att båda målen kan uppnås med lämpligt utformade riktlinjer från statsmakternas sida och en omfattande samverkan mellan statliga, kommunala och privata intressen.
Som redovisats i det föregående ställer den befintliga lagstiftningen omfattande krav på att miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas i de fall en anläggning bedöms medföra betydande inverkan på miljön eller hushållningen med naturresurser. Sådana krav inkluderar anläggningar för turiständamål. Utskottets uppfattning är att yrkandet i motion 1995/96:Jo32 (mp) om krav på miljökonsekvensbeskrivningar för turisprojekts miljö- och naturpåverkan redan är tillgodosett i nuvarande regelverk och att ytterligare lagstiftningsåtgärder ej är behövliga. Näringsutskottet avstyrker därför motion 1995/96: Jo32 (mp) i här berörd del.
Näringsutskottet konstaterar vidare att Turistdelegationen - på uppdrag av regeringen - genomfört ett ambitiöst programarbete för att säkerställa att målen för turismen även innefattar vederbörliga miljöhänsyn. Utskottet noterar också det handlingsprogram som skall utarbetas i syfte att säkerställa turismens bidrag till en hållbar utveckling. Med detta anser utskottet att det som tas upp i motion 1995/96:Jo35 (kds) i denna del blir tillgodosett. Även beträffande utvecklingen av en samisk natur- och kulturturism, vilken berörs i samma motion, menar utskottet att betydande insatser är under genomförande. Den tidigare redogörelsen visar att omfattande resurser kommer att ställas till förfogande i syfte att främja den samiska kulturturismen.
Med det sagda avstyrker näringsutskottet motion 1995/96:Jo35 (kds) såvitt här är i fråga.
Stockholm den 22 oktober 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m) och Tuve Skånberg (kd).
Avvikande mening
Mineralutvinning i fjällområdena
Eva Goës (mp) anser att den del av näringsutskottets yttrande - under rubriken Mineralutvinning i fjällområdena - som börjar med Näringsutskottet har och slutar med i fråga bort ha följande lydelse:
I enlighet med Miljövårdsberedningens förslag ser näringsutskottet det som angeläget att tillståndsprövningen i ärenden som gäller rätten att påbörja undersökningsarbete i obrutna fjällområden flyttas från länsstyrelsen till regeringen. Det finns skäl att anta att regeringen på ett bättre sätt än berörd länsstyrelse kan avväga det sysselsättningsmässiga intresset av att ge tillåtelse till brytning i förhållande till de mycket stora och bestående skador som ett sådant ingrepp medför. Utskottet anser också att regeringen bör ge Boverket i uppdrag att ta fram förslag till hur skyddet av fjällområdena kan förbättras så att mineralutvinning inte kan komma till stånd i de obrutna fjällområdena.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1995/96:Jo32 (mp) i berörd del.
Bostadsutskottets yttrande
1996/97:BoU4y
Hållbar utveckling i landets fjällområden
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1995/96:226 om hållbar utveckling i landets fjällområden jämte i anledning av propositionen avgivna motioner i de delar bostadsutskottets beredningsområde berörts.
Bostadsutskottets yttrande omfattar frågor om den fysiska planeringen av fjällområdena, däribland om kommunernas inflytande vad gäller regleringsområden för terrängkörning och skotertrafikleder, om riksgränsstängslet, mineralutvinning och miljökonsekvensbeskrivningar vad gäller turistprojekt. Utskottet noterar att propositionen, såvitt den berör utskottets beredningsområde, inte innehåller några till riksdagen ställda förslag.
Fjällområdenas planering
Regeringen gör i propositionen den bedömningen att en utvecklad kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen (PBL) med stöd av naturresurslagen (NRL) ger verkningsfulla medel för kommunerna att hävda de starka bevarandeintressena i fjällområdena och att främja en hållbar utveckling i dessa områden. Regeringen anser därför att det inte nu finns skäl att införa särskilda krav på planeringen av fjällområdena. En översyn av NRL bör enligt regeringens mening anstå i avvaktan på Miljöbalksutredningens arbete.
I motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 1 föreslås att förslaget i Miljövårdsberedningens betänkande SOU 1995:100 Hållbar utveckling i landets fjäll-områden genomförs. Detta skulle bl.a. innebära att en utvecklad och samordnad fjällplanering slås fast i kommunernas översiktsplaner. Eftersom Miljövårdsberedningens förslag inte förutsatte några förändringar av NRL finns, enligt motionärerna, inte anledning att avvakta den nya miljöbalken.
Utskottet delar regeringens uppfattning om att de särskilda behov som gör sig gällande beträffande fjällområdena kan tillgodoses med gällande regler i PBL, bl.a. genom en fördjupning av översiktsplanen. Det är angeläget att kommunerna genom den kommunala planeringen uppmärksammar frågan om en hållbar utveckling i dessa områden. I detta sammanhang är de nyligen vidtagna ändringarna i plan- och bygglagen (PBL) av särskild vikt (prop. 1994/95:230, bet. 1995/96:BoU1, rskr. 1995/96:30). Det gäller bl.a. att kraven på miljöhänsyn stärkts vid planeringen och att översiktsplanens roll har förtydligats avseende behandlingen av naturintressen enligt NRL. Mot bakgrund av det sagda anser utskottet liksom regeringen att det inte nu finns anledning att ställa särskilda krav på planeringen av landets fjällområden. Mp- motionen bör således avstyrkas. Utskottet noterar att Miljöbalksutredningen numera lagt fram ett förslag till en miljöbalk (SOU 1996:103; Miljöbalken), i vilken NRL inarbetats och att en översyn av NRL kan bli aktuell.
Den fysiska planeringen och reglerna för terrängkörning och skotertrafikleder
Enligt propositionen kommer flera åtgärder att vidtas vad gäller terrängkörning och skotertrafikleder. Åtgärderna syftar till att av miljöhänsyn begränsa och koncentrera skotertrafiken. I propositionen uttalas att vid en översyn av regleringsområdena för terrängkörning bör ytterligare regleringsområden i fjällen införas samt att åtgärderna genomförs efter samråd med kommunerna. För områden där utredningsarbete pågår kan en fortsatt lokal eller regional process komma att övervägas. Regeringen avser att genom en bestämmelse i terrängkörningsförordningen ge kommunerna möjligheter att inrätta regleringsområden. Enligt regeringen är det lämpligt att behandla skoterleder i den kommunala översiktsplaneringen. Någon formell anknytning till plan- och bygglagen anser regeringen inte erforderlig.
I ett flertal motionsyrkanden tas frågan upp om det kommunala inflytandet över regleringsområden och skotertrafikleder. Enligt motion 1995/96:Jo30 (s) (delvis) bör kommunernas åsikter ock kommunala översiktsplaner vara vägledande för regeringens beslut om regleringsområden. Motionärerna bakom motion 1995/96:Jo29 (m) yrkande 1 anser det positivt att regeringen anger att översynen av regleringsområdena bör genomföras i samråd med kommunerna. En närhetsprincip bör följas genomgående när det gäller den typ av frågor som behandlas i propositionen. Motionärerna anser att avgörandena helst bör ligga på lokal nivå. Också motion 1995/96:Jo31 (s) yrkande 2 ger uttryck för att det lokala inflytandet bör stärkas. Det anses vara av stor betydelse att regeringen tar starkt intryck av samråd innan beslut om nya regleringsområden fattas. Enligt motion 1995/96:Jo36 (c) yrkande 1 bör riksdagen ge regeringen till känna att kommunens synpunkter skall beaktas vid en fortsatt översyn av regleringsområdena. I motion 1995/96:Jo28 (v) yrkande 1 föreslås att regeringen snarast bör återkomma med förslag till nya regleringsområden med sikte på bl.a. ett generellt förbud mot terrängkörning. I fråga om skotertrafikleder lämnas i motion 1995/96:Jo27 (s) yrkande 1 förslag om att det skall införas en formell anknytning till PBL varigenom lederna kommer att behandlas fullt ut i den kommunala översiktsplaneringen. Kommunerna bör enligt motionärerna på detta sätt få i uppdrag att utforma reglerna för skoterleder i regleringsområdena.
Utskottets ställningstagande avser i främsta rummet frågan om PBL bör innehålla särskilda regler i fråga om regleringsområden och skotertrafikleder. Enligt utskottets mening är det av vikt att kommunerna ges ett inflytande över områdena och lederna. Regeringens samråd med kommunerna avser uppenbarligen att tillgodose önskemål om ett sådant inflytande. Det kan antas att regeringen kommer att lägga stor vikt vid de synpunkter kommunerna kommer att framföra under samrådet. Också andra i propositionen nämnda åtgärder avser att tillgodose ett sådant inflytande, bl.a. möjligheten för kommunerna att själva inrätta regleringsområden och att ett framtida statligt ekonomiskt bidrag till lederna i första hand kommer att ges för leder som har angetts i den kommunala planeringen. Enligt utskottet kommer den i propositionen beskrivna ordningen att ge kommunerna ett tillräckligt inflytande. Utskottet anser mot denna bakgrund att det i PBL inte bör införas särskilda regler varigenom kommunerna tilläggs inflytande i de frågor som nu behandlas eller som på annat sätt knyter regleringsområdena och lederna till denna lag. Utskottet anser inte heller att kommunernas inflytande på annat sätt särskilt behöver garanteras. Med hänvisning till detta finns inte skäl att bifalla något av motionsyrkandena från (s), (m) och (c) om ett ökat kommunalt inflytande.
För att bereda kommunerna tillfälle till ett välgrundat samråd är det av vikt att en utökning av regleringsområdena inte forceras. Det finns därför inte anledning för riksdagen att nu ge regeringen till känna att den skall återkomma snarast med förslag till fler områden. Utskottet avstyrker därför också v-motionen.
Riksgränsstängsel
I en konvention från 1972 mellan Norge och Sverige behandlas frågor om stängsel vid riksgränsen. Senast den 1 maj 1997 skall en kommission vara tillsatt för att utreda behovet av fortsatt renbetning i de områden som berörs av konventionen. I propositionen utgår regeringen från att kommissionen noga uppmärksammar behovet av stängsel och att nödvändiga stängsel dras på ett sådant sätt att skador på miljön minimeras.
I motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 12 föreslås att gränsstängslen mot Norge i den södra delen av fjällkedjan bör tas bort för att man skall minska nedslitningen av fjällvegetationen och att renbetesavtalen med Norge bör omförhandlas så att renarnas vandring över gränsen kan återupptas.
Enligt utskottet bör de miljöfrågor som är kopplade till renbetesstängslen mot Norge kunna få sin lösning inom ramen för den kommission som skall tillsättas i anledning av den konvention som gäller riksgränsstängslen. Utskottet anser därför att det i vart fall inte nu finns skäl för riksdagen att ta ställning till frågan om stängslets vidare fortbestånd eller rivning. Mp-motionen avstyrks därför.
Mineralutvinning
I propositionen gör regeringen bl.a. den bedömningen att det bör införas en anmälningsskyldighet för samråd med länsstyrelsen i fråga om undersökningsarbete enligt minerallagen vad gäller område som anges i 3 kap. 5 § NRL, dvs. de obrutna fjällområdena. Undersökningsarbete bör utföras så att det kan antas ske utan att påtaglig skada för områdets natur- och kulturvärden uppkommer samt utan att områdets karaktär påverkas. Regeringens åtgärder skall ske i avvaktan på en pågående översyn och utvärdering av minerallagen (dir. 1995:166, 1996:45).
Enligt motionärerna bakom motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 14 bör NRL:s gränser ses över så att större arealer i fjällområdena ges ett starkare skydd mot exploateringar och ett starkare skydd införas i minerallagen mot undersökningsarbete i de obrutna fjällområdena. Regeringen bör därför ge Boverket i uppdrag att ta fram förslag till hur skyddet av fjällområdena kan förbättras så att mineralutvinning inte kan komma till stånd i de obrutna fjällområdena.
Utskottet tog senast vid riksmötet 1990/91 (bet. BoU18) upp frågan om mineralutvinning i de obrutna fjällområdena med anledning av motioner om att mineralutvinning i princip inte skall vara tillåten i de obrutna fjällområdena. Utskottet ansåg då att endast mycket starka samhällsintressen bör leda till gruvdrift i dessa områden och att avvägningen i den praktiska hanteringen måste bli beroende av den vikt man tillmäter ett aktuellt brytningsintresse. Den utformning NRL har fått ansågs väl avvägd. Utskottet finner nu inte skäl till annat ställningstagande. Minerallagens bestämmelser är nu föremål för utredningsarbete. Utredningen skall bl.a. lämna förslag till hur negativa konsekvenser för miljön och naturvården skall kunna minimeras vid såväl undersökningsarbeten som vid bearbetningskoncessioner. Detta arbete bör, enligt utskottets mening, avvaktas innan riksdagen tar ställning till frågan om hur minerallagens regler bör se ut vad gäller de obrutna fjällområdena. Liksom regeringen anser utskottet att det inte nu finns skäl att ta ställning till frågan om en översyn av NRL:s bestämmelser. Utskottet har uppmärksammat Miljöbalksutredningens uppfattning att det framöver kan behövas ytterligare överväganden bl.a. vad gäller bestämmelserna om hushållning och riksintressen i 2 och 3 kap. NRL (se SOU 1996:103, del 1, s. 266 f.). Det förtjänar också att erinras om att den nuvarande planprocessen utgör del av ett dynamiskt system där underlaget om riksintressenas omfattning och inriktning successivt är föremål för reviderade bedömningar. Utskottet finner på anförda skäl anledning att avstyrka mp-motionen.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Turistdelegationen har som uppdrag bl.a. att förbättra samordningen av olika instanser som kan medverka till att stärka turistnäringens utveckling. Delegationens uppdrag angående handlingsprogram för turistnäringen innefattar även frågor om inriktningen av miljöanpassad turism. Regeringen avser att ändra instruktionen för Turistdelegationen så att myndighetens sektorsansvar för miljön framgår på ett tydligt sätt.
I motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 15 föreslås införandet av ett krav på miljökonsekvensbeskrivningar angående olika turistprojekts miljö- och naturpåverkan. Kravet bör gälla i samband med planering av nya anläggningar och utbyggnad av nya.
Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar i PBL gäller för detaljplanelagt område och torde träffa flertalet turistanläggningar. Krav på miljökonsekvensbeskrivning finns också i annan lagstiftning. Miljöbalksutredningen föreslår i sitt betänkande Miljöbalken (SOU 1996:103) att kravet utsträcks så att det inte bara gäller åtgärder som leder till betydande miljöpåverkan. Detta förslag är nu föremål för beredning i regeringskansliet. Resultatet av denna beredning bör avvaktas. Mp-motionen avstyrks med hänvisning till det anförda.
Stockholm den 26 september 1996
På bostadsutskottets vägnar
Lennart Nilsson
I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Juan Fonseca (s) och Peter Weibull Bernström (m).
Avvikande meningar
1. Fjällområdenas planering
Per Lager (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fjällområdenas planering börjar med Utskottet delar och slutar med bli aktuell bort ha följande lydelse.
Fjällområdena är en betydelsefull nationell resurs med betydande värden för nuvarande och kommande generationer. En utvecklad och samordnad fjällplanering bör därför slås fast i de kommunala översiktsplanerna. Utskottet anser således att man bör ta fasta på förslaget från Miljövårdsberedningen. Detta innebär också att länsstyrelserna bör få i uppdrag att ta fram underlag för de fjällkommuner som omfattas av 3 kap. NRL och att Boverket bör utforma vägledning för detta arbete. Den planering som är nödvändig bör påbörjas nu. Det finns enligt utskottets mening inte något hinder i den nuvarande naturresurslagstiftningens utformning som gör att man bör avvakta den nya miljöbalkens närmare avfattning. Riksdagen bör med anledning av motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 1 ge regeringen till känna vad utskottet nu anfört.
2. Den fysiska planeringen och reglerna för terrängkörning och skotertrafikleder
Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den fysiska planeringen och reglerna för terrängkörning och skotertrafikleder börjar med Utskottets ställningstagande och slutar med kommunalt inflytande bort ha följande lydelse.
Utskottets ställningstagande avser i främsta rummet frågan om PBL bör innehålla särskilda regler i fråga om regleringsområden och skotertrafikleder. Enligt utskottets mening är det av vikt att kommunerna ges ett stort inflytande över områdena och lederna. Regeringens samråd med kommunerna avser uppenbarligen att tillgodose önskemål om ett kommunalt inflytande. Också andra i propositionen nämnda åtgärder har ett sådant ändamål, bl.a. möjligheten för kommunerna att själva inrätta regleringsområden och att ett framtida statligt ekonomiskt bidrag till lederna i första hand kommer att ges för leder som har angetts i den kommunala planeringen. Enligt utskottets mening finns det inte tillräckliga skäl att i PBL införa särskilda regler varigenom kommunerna tilläggs inflytande i de frågor som nu behandlas eller på annat sätt knyter regleringsområdena eller lederna till denna lag. Det är emellertid viktigt att en närhetsprincip så långt möjligt får göra sig gällande. Utskottet anser att regeringen som utgångspunkt för sin handläggning av frågorna om regleringsområdena och skotertrafiklederna bör ha som en grundläggande princip att kommunernas åsikter skall beaktas i största möjliga utsträckning. I princip bör endast större nationella och regionala intressen medföra undantag från principen. Utskottet anser att riksdagen i anledning av motionerna från (s), (m) och (c) om ett ökat kommunalt inflytande bör ge regeringen till känna vad utskottet nu anfört.
3. Den fysiska planeringen och reglerna för terrängkörning och skotertrafikleder
Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den fysiska planeringen och reglerna för terrängkörning och skotertrafikleder börjar med För att och slutar med v- motionen bort ha följande lydelse.
De miljöskäl som ligger bakom regeringens proposition gör sig så starkt gällande att på sikt en grundregel bör införas som innebär ett generellt förbud mot terrrängkörning. Undantag från denna princip får sedan göras för vissa områden för bl.a. yrkesmässig eller näringsinriktad trafik. I syfte att uppnå målet om ett generellt förbud, och därmed uppnåendet av en liknande reglering i hela Norden, bör ytterligare regleringsområden tillskapas. Det finns inte någon anledning att avvakta med detta utan tillskapandet bör ske snarast. Utskottet anser att riksdagen med bifall till v- motionen skall ge regeringen till känna vad utskottet nu anfört.
4. Riksgränsstängsel
Per Lager (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riksgränsstängsel börjar med Enligt utskottet och slutar med avstyrks därför bort ha följande lydelse.
Renskötseln sliter på markvegitationen. Det stora renantalet har medfört överbetning och utarmning av floran. Renstängslen bidrar till att betesmarkerna utnyttjas ojämnt. Stängslen förhindrar renarnas vandring upp i de norska högfjällen. Renbetesavtalen med Norge bör förhandlas om så att renarnas vandring i väst- östlig riktning kan återupptas. I anledning av 1972 års konvention mellan Sverige och Norge skall en kommission tillsättas vilken regeringen förutsätter noga uppmärksammar behovet av stängsel och att nödvändiga stängsel dras på ett sådant sätt att skador på miljön minimeras. Utskottet anser det vara viktigt att en ekologiskt anpassad stängseldragning kommer till stånd samt att kommissionen arbetar skyndsamt. Vad utskottet med anledning av mp-motionen anför om stängselfrågan och om kommissionens arbete bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
5. Mineralutvinning
Per Lager (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Mineralutvinning börjar med Utskottet tog och slutar med mp-motionen bort ha följande lydelse.
De obrutna fjällområdena har ett stort värde som inte får äventyras till följd av mineralutvinning vilket medför stora och mycket bestående skador. Fjällområdena skyddas av bestämmelserna genom 3 kap. NRL. Bestämmelserna utgör dock inte hinder mot mineralbrytning, om det finns särskilda skäl. Påtagliga skador som en följd av brytningen accepteras under vissa förutsättningar. NRL:s gränser bör ses över och strängare regler införas för undersökningsarbete som syftar till utvinning i dessa områden. Enligt utskottets mening bör Boverket ges i uppdrag att ta fram förslag till hur skyddet av fjällområdena kan förbättras så att mineralutvinning inte kan komma till stånd i de obrutna fjällområdena. Riksdagen bör i anledning av mp-motionen ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Miljökonsekvensbeskrivningar
Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljökonsekvensbeskrivningar börjar med Kravet på och slutar med det anförda bort ha följande lydelse.
Turistnäringen är på flera sätt av stor betydelse för vårt land. Det gäller människors rekreation och utkomstmöjligheter, det senare inte minst i glesbygdsområden. Tillgången till orörd natur är en särskilt viktig faktor. Turismen har dock även nackdelar. Naturen utsätts för slitage, avfall lämnas kvar och risken för naturbrand ökar. Utvecklingen av turismen bör få ett stöd i särskilda konsekvensbeskrivningar avseende olika turistprojekts miljö- och naturpåverkan. Ett krav på beskrivning bör gälla både vid planering av nya anläggningar och vid utbyggnad av befintliga. Utskottet anser att riksdagen i anledning av mp- motionen bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört om miljökonsekvensbeskrivningar.
Särskilt yttrande
Reglerna för terrängkörning och skotertrafikleder
Ulf Björklund (kd) anför:
Det finns enligt min mening starka skäl som talar för att terrängkörningen i fjällområdet bör starkt begränsas. Det gäller både med avseende på den miljöbelastning som den redan i dag ger upphov till och den än större framtida belastning som annars kan befaras. Denna principiella uppfattning har också kommit till uttryck i den motion - 1995/96:Jo35 - som jag tillsammans med Rolf Åbjörnsson väckt med anledning av regeringens proposition om en hållbar utveckling i landets fjällområden. Utgångspunkten för förslaget i motionen är att en reglering bör ske i terrängkörningslagen. Motionen har av detta skäl inte kommit upp till behandling i bostadsutskottet, eftersom utskottet i första hand behandlar frågans koppling till den fysiska planeringen. Jag har därför valt att ansluta mig till de förslag på området som förs fram i den avvikande meningen nr 3. Det är dock min och Kristdemokraternas avsikt att fortsatt driva de förslag som återfinns i den ovan nämnda motionen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Propositionens huvudsakliga innehåll 1 Motionerna 2 Uppvaktningar, skrivelser m.m. 6 Yttranden från andra utskott 6 Utskottet 6 Inledning 6 Utvecklad och samordnad fjällplanering 8 Propositionen 8 Motionen 8 Utskottets överväganden 8 Terrängkörning 9 Propositionen 9 Motionerna 10 Utskottets överväganden 12 Propositionens allmänna inriktning m.m. 12 Samråd på lokal och regional nivå 14 Hänsyn till naturmiljön och viltet 15 Propositionen 15 Motionen 16 Utskottets överväganden 16 Transport av vapen med motordrivna fordon 16 Spårning av vilda djur 17 Skotertrafik på jordbruks- och skogsmark m.m. 17 Utskottets överväganden 17 Hastighetsbegränsning för terrängskotrar 18 Propositionen 18 Motionerna 18 Utskottets överväganden 19 Medel för anläggande av skoterleder m.m. 19 Propositionen 19 Motionen 19 Utskottets överväganden 20 Reglering av terrängskotertrafik i känsliga skärgårdsområden m.m. 20 Propositionen 20 Motionerna 21 Utskottets överväganden 21 Uppföljning och utvärdering av regleringen i fjällområdet 22 Propositionen 22 Motionen 22 Utskottets överväganden 22 Miljökrav på terrängskotrar 23 Propositionen 23 Motionerna 23 Utskottets överväganden 23 Behörighetskrav för förare av terrängskoter m.m. 24 Propositionen 24 Motionerna 24 Utskottets överväganden 25 Luftfartyg i fjällen 26 Propositionen 26 Motionerna 26 Utskottets överväganden 27 Rennäringen 27 Propositionen 27 Motionerna 27 Utskottets överväganden 28 Mineralutvinning 29 Propositionen 29 Motionen 30 Utskottets överväganden 30 Turism 31 Propositionen 31 Motionerna 31 Utskottets överväganden 31 Hemställan 33 Reservationer 36 Lagförslag 46 Näringsutskottets yttrande 52 Bostadsutskottets yttrande 59