Gotlandstrafiken
Betänkande 1995/96:TU7
Trafikutskottets betänkande
1995/96:TU07
Gotlandstrafiken
Innehåll
1995/96 TU7
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1995/96:44 Riktlinjer för upphandling av Gotlandstrafiken m.m. jämte 13 motioner.
Regeringen föreslår att staten även fortsättningsvis skall garantera en tillfredsställande person- och godstrafikförsörjning mellan fastlandet och Gotland. Den framtida färjetrafiken skall inte kosta mer för staten än dagens trafiksystem och kännetecknas av att den är passagerarvänlig, näringslivsanpassad, säker och miljöanpassad. Utgångspunkten skall vara en av staten garanterad bastrafik på två fastlandshamnar. Det nuvarande tra-fikavtalet med Nordström & Thulin AB sägs upp per den 31 december 1997. Efter upphandling föreslås att ett nytt avtal tecknas på högst tio år. I propositionen föreslås även en avveckling av högstprisregleringen och Gotlandstillägget.
Utskottet anser att staten även fortsättningsvis bör ha ansvar för att det finns en tillfredsställande trafikförsörjning med färja till och från Gotland. Utskottet bedömer att de av regeringen föreslagna riktlinjerna är väl ägnade att främja en tillfredsställande utveckling av Gotlandstrafiken. Utskottet förutsätter att regeringen för riksdagen kommer att redovisa resultatet av trafikupphandlingen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker samtliga motionsyrkanden. Syftet med flera av dem torde dock komma att tillgodoses.
Vid betänkandet har fogats 13 reservationer. De frågor som reservationerna avser samt de partigrupper eller enskilda partimedlemmar som har avgett reservationerna framgår översiktligt i avsnittet Hemställan i utskottets yttrande (s. 21-22).
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1995/96:44 att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland,
2. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter vid utgången av december 1998,
3. godkänner de riktlinjer som regeringen förordar för den framtida färjetrafiken till och från Gotland.
Lagförslagen har fogats som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1995/95:T10 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår de delar av förslaget som berör stiftandet av en lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om linjesjöfart på Gotland fr.o.m. utgången av nuvarande trafikperiod, den 31 december 1997, i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning av, och eventuellt förslag om, en snabbare avveckling av högstprisregleringen.
1995/96:T11 av Conny Sandholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö och ekonomiska skäl för Oxelösund som en av huvudhamnarna för Gotlandstrafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompletterande frakttrafik.
1995/96:T12 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (båda s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den av staten garanterade bastrafiken skall ske på hamnarna Visby-Nynäshamn och Visby-Oskarshamn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att färjelinjerna klassificeras som riksvägar och ges vederbörliga vägnummer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga annan kompensation av merkostnaderna i godstrafiken innan avveckling sker av högstprisreglering och Gotlandstillägg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målsättningen att vägprincipen skall gälla för resor till och från Gotland,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kapacitetsanpassat vägpris bör prövas inför upphandlingen av Gotlandstrafiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva förutsättningarna att lägga huvudmannaskapet för trafiken på Vägverket/Kommunikationsdepartementet.
1995/96:T13 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Oxelösund som fastlandshamn för Gotlandstrafiken.
1995/96:T14 av Håkan Juholt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om två fastlandshamnar för Gotlandstrafiken.
1995/96:T15 av Agneta Ringman (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till konkurrerande och kompletterande färjetrafik till Gotland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samma möjlighet skall ges till konkurrerande och kompletterande via-trafik till Östeuropa och Baltikum.
1995/96:T16 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett större regionalt inflytande över Gotlandstrafiken genom införande av ett trafikråd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sänkning av längdmetertaxan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en årlig utvärdering av Gotlandstilläggets och högstprisregleringens avvecklingseffekter.
1995/96:T17 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Nynäshamn och Oskarshamn bör utgöra bashamnar på fastlandet för Gotlandstrafiken.
1995/96:T18 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av två fastlandshamnar för Gotlandstrafiken omfattande såväl gods- som passagerartrafik året om,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Oskarshamn också i fortsättningen bör vara en av dessa två hamnar med garanterad bastrafik året om,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av flexibla lösningar för framtida Gotlands- och Östersjötrafik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sommartrafik Västervik-Gotland och Öland-Gotland.
1995/96:T19 av Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Oxelösund som en av fastlandshamnarna för Gotlandstrafiken.
1995/96:T20 (mp) av Elisa Abascal Reyes och Gudrun Lindvall (båda mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ekonomiska ramen för den statligt garanterade bastrafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Gotlandstillägget och lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastlandshamnarna för den statligt garanterade bastrafiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att klassa vägen till och från Gotland som riksväg,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reserverade platser på färjan för bofasta gotlänningar.
1995/96:T21 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om via-trafik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibla lösningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bastrafik på Oskarshamn och Nynäshamn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudmannaskap,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om status av riksväg,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för ett nytt transportstöd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om transportstöd motsvarande transportstöd för Norrlandstrafiken.
1995/96:T22 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de ekonomiska ramarna för den framtida Gotlandstrafiken slutligen fastställs efter det att trafiken har upphandlats i konkurrens i enlighet med en kravspecifikation som utgår från det gotländska samhällets transportbehov,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa annan finansiering av merkostnaderna i godstrafiken mellan Gotland och fastlandet innan beslut tas om att nuvarande högstprisreglering och Gotlandstillägg skall avvecklas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att färjelinjerna mellan Gotland och fastlandet klassificeras som riksvägar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Vägverket skall vara huvudman för färjetrafiken,
5. att riksdagen beslutar att färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet skall ske på hamnarna Nynäshamn och Oskarshamn,
6. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till principer för prissättningen av persontransporten i Gotlandstrafiken innan ny upphandling startar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt ägda fartyg,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalt inflytande över Gotlandstrafiken.
Utskottet
1 Bakgrund
1.1 Ärendet och dess beredning
Sedan 1970-talets början har staten tagit på sig ett ekonomiskt och politiskt ansvar för färjetrafiken på Gotland. Riksdagen beslutade den 15 december 1970 att linjesjöfart på Gotland endast skall få bedrivas efter särskilt tillstånd av regeringen, s.k. koncession. Reglerna lades fast i lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland. Lagen kom till i syfte att garantera en tillfredsställande transportförsörjning till och från Gotland till lägsta samhällsekonomiska kostnad. År 1971 beslutade riksdagen att införa ett godstransportstöd för transporterna på färja från Gotland. Tre år senare utvidgades stödet till att även omfatta godstransporter på färja till Gotland och persontransporterna på färjorna.
Stödet till Gotlandstrafiken har varierat kraftigt i omfattning under åren. Det statliga transportstödet beräknas för perioden juli 1995-juni 1996 uppgå till 175 miljoner kronor. Genom koncessionskravet och genom att taxor och turplaner för trafiken fastställs av staten har staten ett dominerande inflytande över färjetrafiken till och från Gotland.
Sedan lagen om linjesjöfart tillkom har staten ingått fyra avtal om färjetrafiken till och från Gotland. Varje avtal har i praktiken inneburit en ensamrätt för trafikutövaren att bedriva regelbunden person- och godstrafik, s.k. linjesjöfart, mellan fastlandet och Gotland. Den nuvarande koncessionen, som sträcker sig till den 31 december 1997, innehas av Nordström & Thulin AB. Företaget bedriver trafiken genom sitt helägda dotterbolag Gotlandslinjen AB. Om det nuvarande avtalet med Nordström & Thulin AB inte sägs upp före utgången av år 1995 förlängs avtalet med ytterligare fem år.
I det av riksdagen godkända betänkandet (bet. 1992/93:TU18, rskr. 244) underströk trafikutskottet bl.a. vikten av att färjetrafiken till och från Gotland får en långsiktig lösning och att en sådan förbereds i god tid innan nuvarande avtalsperiod löper ut. Utskottet ansåg därför att en parlamentarisk kommitté borde tillsättas. Regeringen bemyndigade därefter den 17 juni 1993 dåvarande chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild kommitté med uppdrag att lämna förslag till långsiktiga lösningar för färjetrafiken till och från Gotland. Kommittén redovisade sitt arbete den 15 april 1995 i rapporten Framtidsanpassad Gotlandstrafik, SOU 1995:42. Utredningen har remissbehandlats.
Utskottet har i samband med ärendets beredning företagit en studieresa till Gotland och inhämtat synpunkter från bl.a. Nordström & Thulin AB, länsstyrelsen och kommunen samt överlagt med representanter från näringslivet på ön. Utskottet har vidare mottagit ett flertal skrivelser i ärendet samt inhämtat information från Kommunikationsdepartementet.
1.2 Trafikstruktur
Färjetrafik till Gotland (Visby) sker i dag åretrunt från två fastlandshamnar - Nynäshamn och Oskarshamn. De senaste åren har resandet ökat. Antalet passagerare uppgick under år 1994 till ca 1 054 000. Resandet varierar stort över året. Ungefär en tredjedel av alla transporter av passagerare och bilar sker under juli månad då färjekapaciteten är i det närmaste maximalt utnyttjad. Förutom de årstidsberoende variationerna varierar resandet också kraftigt beroende på veckodagar, helger och skollov. Godstrafiken utvisar till skillnad från persontrafiken en någorlunda jämn beläggning över året och är också tämligen jämnt fördelad mellan den södra och norra linjen. Med Gotlandslinjens färjor fraktades totalt under år 1994 drygt 460 000 ton.
Gotlandslinjen har i dag tre fartyg i trafik, två större kombinationsfärjor för passagerare och gods - Nord Gotlandia och Graip - samt en mindre dagfärja - Nord Neptunus - som används som komplement under hög- och mellansäsong samt för frakt av farligt gods. Med hänsyn till att fartygstonnaget dimensionerats för högtrafiktid finns det en stor del av året ett betydande överskott på fartygskapacitet.
2 Färjetrafikens lagreglering
2.1 Nuvarande reglering
Färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet regleras genom lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland. Syftet med regleringen är enligt förarbetena att skapa garantier för en tillfredsställande transportförsörjning för Gotland till lägsta möjliga kostnader (prop. 1970:175). För att säkerställa det gotländska näringslivets och den gotländska allmänhetens behov i fråga om linjedragning, turtäthet m.m. fann man att en fortlöpande samhällelig insyn i verksamheten var motiverad. Behovet av insyn förstärktes enligt propositionen ytterligare genom att staten förklarat sig beredd att göra ekonomiska insatser för att reducera fraktkostnaderna. I lagen föreskrivs krav på tillstånd av regeringen för att få bedriva linjesjöfart på Gotland. Enligt lagen har tillståndshavare inte någon ensamrätt till trafiken. Sedan lagens tillkomst har dock den aktuella trafikutövaren genom avtal med staten i praktiken tillerkänts ensamrätt.
I och med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen är cabotageförordningen, Rådets förordning (EEG) 3577/92 av den 7 december 1992, gällande rätt och har företräde framför svensk lag. Cabotageförordningen innebär en etappvis liberalisering fram till år 2004 av kustsjöfarten mellan länderna i EU. Den svenska kusten är därmed öppen för alla inrikes sjötransporter med fartyg som är registrerade i en annan EU- medlemsstat. Enligt cabotageförordningen får dock en medlemsstat, som villkor för rätten att tillhandahålla cabotagetjänster till, fram och mellan öar, ingå avtal med rederier om allmän trafik eller ange förpliktelser vid allmän trafik. Sådana förpliktelser får avse vilka hamnar som skall anlöpas, regelbundenhet, kontinuitet, turtäthet, kapacitet att utföra tjänsten, fraktsatser och bemanning av fartyget. Av cabotageförordningen gäller vidare att existerande avtal om allmän trafik får fortsätta att gälla fram till det datum då de löper ut.
2.2 Regeringens förslag
Av propositionen framgår att nuvarande lagreglering med tillståndsplikt för den som vill utöva trafik på Gotland saknar stöd i cabotageförordningen. I sammanhanget anges att utvecklingen i Östersjöregionen kan innebära en ökad efterfrågan av internationell färjetrafik via Gotland. Den tekniska utveckling som sker på fartygssidan ger vidare nya möjligheter till flexibla lösningar med snabba persontransporter med höghastighetsfärjor. Regeringen anser att dessa nya omständigheter tillsammans med cabotageförordningen kan göra det möjligt att tillåta andra trafikutövare som inte ingått avtal om allmän trafik att, under vissa villkor, utöva trafik till och från Gotland.
Regeringen anger mot denna bakgrund att möjligheterna till konkurrerande trafik kommer att övervägas i den kommande upphandlingen. Det är emellertid viktigt att den konkurrerande trafiken inte ger sådana ekonomiska konsekvenser att statens kostnad för Gotlandstrafiken överstiger angivna ekonomiska ramar. Regeringen anser att upphandlingen, och de trafiklösningar som därvid föreslås av anbudsgivarna, får visa om och i så fall vilka föreskrifter som skall meddelas för de rederier som vill utöva trafik på Gotland men som inte ingått avtal om allmän trafik. Lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland föreslås mot denna bakgrund upphävas den 1 januari 1998 och ersättas av en lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland. Den nya lagen innebär att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om begränsning av rätten att utföra regelbundna sjötransporter mellan Gotland och fastlandet.
2.3 Motionsförslag
I motion T10 (m) framhålls att det nuvarande trafikmonopolet har medfört omotiverat höga kostnader, dålig behovsanpassning och missnöjda kunder. Monopolet har också förhindrat alternativa trafikformer och har därmed skadat turistnäringen på ön. Enligt motionen bör trafikeringsmöjligheterna inte begränsas. Regeringens lagförslag är därför obehövligt och kan i värsta fall leda till liknande problem som den hittillsvarande lagstiftningen orsakat. Motionärerna framhåller att EU:s cabotageförordning medger att staten träffar avtal med rederier om allmän trafik . Rederiets förpliktelser vid allmän trafik innebär att man utför åligganden som man annars inte skulle utföra om man endast tog hänsyn till egna kommersiella intressen. Detta regelverk anses helt tillräckligt för att skapa garantier för en väl fungerande, säker och miljövänlig trafik. Utöver den av staten garanterade bastrafiken bör person-, turist- och godstrafiken tillåtas utvecklas på ett marknadsmässigt sätt. Motionärerna tillstyrker därför regeringens förslag att upphäva den nuvarande lagen om linjesjöfart på Gotland men avstyrker den del av förslaget som innebär stiftandet av en ny lag om begränsning av rätten att bedriva trafik på Gotland.
2.4 Utskottets ställningstagande
I likhet med regeringen anser utskottet att det under vissa villkor bör vara möjligt för andra trafikutövare som inte ingått avtal om allmän trafik att utöva trafik på Gotland. Kompletterande trafik kan exempelvis främja konkurrensen och ge Gotland ett värdefullt trafiktillskott på nya rutter och tillföra ön nya turistgrupper. Utskottet anser det samtidigt rimligt att - om det visar sig befogat - föreskrifter skall kunna meddelas som syftar till att konkurrerande trafik inte undergräver statens möjligheter att till en rimlig kostnad trygga en tillfredsställande trafikförsörjning på Gotland. Utskottet ansluter sig därför till de överväganden som enligt regeringen talar för att en lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland bör antas av riksdagen. Motion T10 avstyrks i nu behandlad del.
3 Utgångspunkter inför upphandlingen
3.1 Regeringens förslag
Regeringen anser att det nuvarande avtalet med Nordström & Thulin AB skall sägas upp per den 31 december 1997. Med utgångspunkt i redovisade riktlinjer för den framtida Gotlandstrafiken bör en upphandling genomföras och ett nytt avtal tecknas för en period av längst tio år.
Regeringen framhåller att det är av största vikt att färjetrafiken, såväl till och från Sverige som inom landets gränser, kännetecknas av högsta möjliga sjösäkerhet. Den pågående utvecklingen av sjösäkerheten bör därför av naturliga skäl även avspeglas i färjetrafiken till och från Gotland.
Regeringen anser vidare att miljöaspekter bör ingå som en viktig del vid valet av trafikutövare för den av staten garanterade bastrafiken. Miljökrav kommer därför att ställas vid den förestående upphandlingen av Gotlands-trafiken.
Regeringen bedömer att en tillfredsställande trafikförsörjning med färja till och från Gotland kan erhållas inom den nuvarande ekonomiska ramen på ca 175 miljoner kronor. Denna ram bör inte överskridas. Det nya avtalet föreslås därför utformas i enlighet med riksdagens beslut om att införa ett tak för de offentliga utgifterna. Fr.o.m. år 1998 får anslaget till Gotlands-trafiken därför inte överskridas utan riksdagens medgivande annat än för att korrigera fluktuationer över tiden.
3.2 Motionsförslag
I motion T20 (mp) framhålls att regeringens förslag till kostnadsnivå möjliggör en alltför bristfällig trafiklösning. Den ekonomiska ramen för bastrafiken bör grundas på det gotländska transportbehovet. Anslaget bör därför i stället beräknas så att det tillgodoser det transportbehov och den prisnivå som behövs.
Enligt motion T22 (v) måste utgångspunkten för utformningen av det framtida trafiksystemet vara de transportbehov som det gotländska samhället har i dag och i framtiden. De ekonomiska ramarna för trafiksystemet bör därför fastställas först efter det att upphandlingen har skett.
3.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att färjetrafiken har en avgörande betydelse för Gotlands utvecklingsmöjligheter. Detta gäller såväl näringslivet som befolkningen. Samtidigt gäller att förutsättningarna för färjetrafiken på Gotland förändras i ett flertal avseenden. Den politiska utvecklingen i Östersjöområdet innebär att nya handels- och kontaktvägar öppnas, den tekniska utvecklingen på fartygssidan gör det möjligt att använda höghastighetsfärjor och inom näringslivet och på turistområdet sker en snabb utveckling.
Det var bl.a. med denna bakgrund som utskottet våren 1993 framhöll vikten av att färjetrafiken på Gotland får en långsiktig lösning och att en sådan förbereds i god tid innan den nuvarande koncessionsperioden upphör. Utskottet konstaterar att det förslag som regeringen mot bakgrund av riksdagens initiativ förelagt riksdagen bygger på att staten även fortsättningsvis skall garantera en tillfredsställande person- och godstrafikförsörjning mellan fastlandet och Gotland. Utskottet delar regeringens uppfattning. Utformningen av sjöfarten mellan Gotland och fastlandet har betydelse för den nationella trafikpolitiken. Enligt utskottets mening bör därför staten även fortsättningsvis ha ett ekonomiskt och politiskt ansvar för att trygga en grundläggande basstandard i färjetrafiken. Hög säkerhet, miljöanpassning samt krav på att vägen till och från Gotland alltid skall vara öppen bör vidare vara grundläggande förutsättningar för framtida trafiklösningar.
Utskottet anser det lämpligt att riksdagen anger en kostnadsram inför den förestående trafikupphandlingen. Av riksdagsordningen följer också att propositioner med förslag om riktlinjer för viss statsverksamhet bör innehålla en uppskattning av framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser (3 kap. 2 §). Enligt utskottets mening är det rimligt som regeringen föreslår att nuvarande kostnadsnivå på 175 miljoner kronor anges som ekonomisk ram. I sammanhanget kan nämnas att den parlamentariska utredningen om Gotlandstrafiken beräknade det sammanlagda subventionsbehovet till 140-160 miljoner kronor per år. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag att det nya avtalet bör utformas så att anslaget till Gotlandstrafiken efter år 1998 inte får överskridas utan riksdagens medgivande annat än för att korrigera fluktuationer över tiden.
Utskottet tillstyrker därför regeringens riktlinjer för den framtida färjetrafiken till och från Gotland i denna del. Motionerna T20 (mp) och T22 (v) avstyrks i nu behandlad del.
4 Fastlandshamnar
4.1 Regeringens förslag
Regeringen anser att utgångspunkten även fortsättningsvis bör vara att den av staten garanterade bastrafiken sker på två fastlandshamnar. Vid valet av fastlandshamnar bör noga övervägas vilka hamnar som, inom angivna ekonomiska ramar, ger det ur passagerar- och näringslivssynpunkt mest fördelaktiga trafiksystemet.
4.2 Motionsförslag
Enligt motion T11 (fp) bör vid valet av fastlandshamn ett nationellt perspektiv anläggas och en hållbar ekonomisk och miljömässig lösning eftersträvas. Med ett sådant synsätt anges att Oxelösund utgör ett lämpligare hamnalternativ än Nynäshamn och Oskarshamn. För Oxelösund talar bl.a. hamnens goda djupförhållanden samt att alla nödvändiga investeringar i olika trafikanläggningar redan är utförda. Motionären anger även att vid ett alternativ med flera fastlandshamnar utgör Oxelösund ett ur miljö- och kostnadsperspektiv självklart val som hamn för kompletterande frakttrafik.
I motion T12 (s) framhålls att huvuddelen av färjegodset till Nynäshamn levereras till Stockholm. Nynäshamn är därför det lämpligaste alternativet som nordlig hamn. Val av annan hamn innebär ökad miljöbelastning samt väsentliga kostnadsökningar på grund av längre transportsträckor. Enligt motionen bör riksdagen uttala sig för att den av staten garanterade bastrafiken skall utgå från hamnarna Nynäshamn och Oskarshamn.
I motion T13 (s) erinras om att Oxelösund i flera statliga sjöfartsutredningar har utpekats som det bästa eller ett av de bästa hamnalternativen utefter ostkusten. Förutom Östersjöns djupaste hamn erbjuder Oxelösund motorvägs- och järnvägsanslutning samt närhet till flygplats. Enligt motionen måste det ur passagerar- och godssynpunkt vara mest effektivt att koncentrera transportflödena, vilket ger hög trafikfrekvens och utnyttjandegrad av resurserna. Till den besparing som staten kan göra på detta alternativ kan läggas de mycket positiva regionalpolitiska effekter som skulle uppstå i Södermanlands län. Mot den angivna bakgrunden framhålls att Oxelösund i första hand bör vara en av fastlandshamnarna. Ett annat alternativ kan vara att utnyttja Oxelösunds hamn för kompletterande gods- och persontrafik framför allt under högsäsong.
Enligt motion T14 (s) finns det goda skäl för att som propositionen gör bestämt avvisa enhamnsalternativet. Riksdagen bör fastställa att de två fastlandshamnarna skall vara Oskarshamn och Nynäshamn.
I motion T17 (s) framhålls att Nynäshamn erbjuder en bra hamn, snabba inseglingsvägar, bra kollektivtrafik och, när påbörjade och planerade vägbyggen är klara, snabba vägförbindelser. Det betyder kortare och miljövänligare transporter för såväl resenärer som gods. Varje annat alternativ som fastlandshamn innebär därför försämringar enligt motionen i ett eller flera avseenden. Motionärerna anser därför att Nynäshamn och Oskarshamn bör utpekas som bashamnar på fastlandet för trafiken på Gotland.
I motion T18 (c) anges att en av de två fastlandshamnarna för bastrafiken även fortsättningsvis bör vara Oskarshamn. Förändringar i sedan lång tid upparbetade handelsvägar skulle inte bara medföra längre transportsträckor och minskad persontrafik utan också äventyra viktiga delar av näringslivet på Gotland och fastlandet. De satsningar på järnvägstrafiken som nyligen gjorts innebär vidare bättre förutsättningar för kollektivt resande på Gotland via Oskarshamn och därigenom ökad tillgänglighet för turismen. Möjligheter bör dessutom prövas att införa trafik med kompletterande snabbfärjor framför allt under turistsäsongen. Med båtförbindelse Västervik-Visby och Visby-Öland under sommartid som komplement till bastrafiken på Oskarshamnlinjen skulle tillgängligheten till Gotland öka, vilket skulle leda till positiva effekter för turismen såväl på Gotland som i övriga delar av södra och östra Götaland.
I motion T19 (c) anges att vid valet av fastlandshamn bör noga övervägas vilka hamnar som inom tillgängliga ekonomiska ramar ger det ur passagerar- och näringslivssynpunkt bästa trafiksystemet. Med denna utgångspunkt och mot bakgrund av de trafikinvesteringar som gjorts och planeras i Södermanlands län framhålls att Oxelösund bör vara en av fastlandshamnarna för Gotlandstrafiken.
I motion T20 (mp) framhålls att den av staten garanterade bastrafiken bör kunna utgå från fler än två fastlandshamnar. Två av dessa hamnar bör dock också fortsättningsvis vara Nynäshamn och Oskarshamn.
I motion T21 (c) framhålls att det är rimligt att riksdagen får fatta beslut om vilka hamnar som skall vara bashamnar och att dessa bör vara Nynäshamn och Oskarshamn.
Enligt motion T22 (v) bör riksdagen fastslå att de framtida fastlandshamnarna skall vara Nynäshamn och Oskarshamn.
4.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att det har väckts ett stort antal motionsyrkanden om val av olika fastlandshamnar för färjetrafiken på Gotland. Förutom nuvarande hamnar Nynäshamn och Oskarshamn har förslag förts fram om Oxelösund som hamn för bastrafiken samt för kompletterande trafik Oxelösund, Västervik och Öland. Enligt utskottets mening bör riksdagens uppgift vara att främst ange övergripande ramar och riktlinjer för färjetrafiken. Med denna arbetsfördelning bör det normalt inte ankomma på riksdagen att fastställa olika färjerelationers geografiska sträckning.
Regeringen anser att utgångspunkten även fortsättningsvis bör vara att den av staten garanterade bastrafiken sker på två fastlandshamnar. Vid valet av fastlandshamnar anser regeringen att det noga bör övervägas vilka hamnar som inom de ekonomiska ramarna ger det ur passagerar- och näringslivsssynpunkt mest fördelaktiga trafiksystemet. Utskottet, som anser att detta är en riktig utgångspunkt, förordar sålunda att riksdagen inte beslutar om vilka orter som skall vara fastlandshamnar för bastrafiken på Gotland.
Utskottet tillstyrker därför regeringens riktlinjer för den framtida färjetrafiken till och från Gotland i denna del. Motionerna T11 (fp), T12 (s), T13 (s), T14 (s), T17 (s), T18 (c), T19 (c), 20 (mp), T21 (c) och T22 (v) avstyrks i nu behandlad del.
5 Trafikuppläggning
5.1 Regeringens förslag
Regeringen anser att statens ansvar för en tillfredsställande trafikförsörjning med färja till och från Gotland även fortsättningsvis bör innebära att bastrafiken garanteras. Dagens färjetrafik anses tillgodose näringslivets behov av godstransporter, medan den däremot inte är tillräckligt passagerarvänlig. Ett framtida trafiksystem bör därför utformas med större hänsyn till persontrafikens behov för att därigenom bl.a. främja den för Gotland så viktiga turistnäringen. Det är samtidigt viktigt att färjetrafiken även fortsättningsvis tillfredsställer näringslivets behov av transporter. En separering av person- och godstrafiken kan enligt propositionen vara en möjlig väg att uppnå en mer passagerarvänlig färjetrafik. Den tekniska utvecklingen av snabba färjor ger också stora möjligheter till framför allt snabbare persontrafik. Det bör därför eftersträvas att erbjuda sådana möjligheter för persontrafiken i det nya trafiksystemet.
5.2 Motionsförslag
I motion T15 (s) utvecklas motiven för att införa konkurrerande trafik. Gotland har behov av att utveckla de näringar som redan finns och förbättra förutsättningarna för dem som vill etablera sig där. För att möta resandeökningen sommartid är det nödvändigt att öka kapaciteten. Om ett rederi inte kan eller vill utöka sin trafik utöver de två fastlandshamnarna bör andra rederier ha möjlighet att öppna kompletterande trafik. Motsvarande möjligheter till kompletterande trafik bör gälla för den via-trafik som utvecklingen i Östeuropa och Baltikum ger möjligheter till.
Enligt motion T18 (c) tillhör Östersjöområdet ett av de mest intressanta tillväxtområdena i Europa. I centrum av denna region ligger Gotland som har unika förutsättningar för fortsatt tillväxt om väl fungerande kommunikationer erbjuds. Mot bakgrund av den snabba utvecklingen i regionen är det därför angeläget att flexibla lösningar eftersträvas för Gotlandstrafiken. Möjligheter att införa trafik med snabbfärjor som kompletterar bastrafiken bör finnas. En framtidsanpassad Gotlandstrafik bör också innebära möjligheter att tillåta s.k. via-trafik inom ramen för internationella sjötrafiksy-stem. En förutsättning för reguljär färjetrafik är att staten även fortsättningsvis tar det politiska och ekonomiska ansvaret för färjetrafiken.
För att tillgodose kraven på en passagerarvänlig och näringslivsanpassad trafik måste det enligt motion T21 (c) finnas möjligheter till flexibla lösningar. Förbindelser med flera hamnar ökar möjligheterna till sådana anlöp. En framtida trafiklösning får därför inte hindra utvecklingen av via-trafik till och från Gotland.
5.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att de förslag som väckts om fartygstrafik utöver bastrafiken och s.k. via-trafik är intressanta. Av propositionen framgår att hänsyn kommer att tas till behovet av kompletterande trafik i den kommande upphandlingen. Utskottet anser det angeläget att Gotlands förbindelser kan utformas flexibelt och i nya former mot bakgrund av bl.a. den nya politiska och ekonomiska situation som uppstått i Östersjöområdet. Kompletterande trafik och inlemmande av Gotland i internationella sjötrafiksystem kan därmed främja regionens utveckling. Som utskottet framhållit tidigare bör dock inte sådan trafik tillåtas undergräva den av staten garanterade bastrafikens ekonomi så att den angivna kostnadsramen överskrids. Utskottet anser därför att regeringens riktlinjer är väl utformade i syfte att främja en lämplig trafikuppläggning.
Utskottet tillstyrker därför regeringens riktlinjer för den framtida färjetrafiken till och från Gotland i denna del. Utskottets ställningstagande innebär att yrkandena i motionerna T15 (s), T18 (c) och T21 (c) avstyrks.
6 Ägare till fartygstonnaget
6.1 Motionsförslag
I motion T22 (v) framhålls att staten bör äga fartygen. Därmed ökar möjligheterna att erbjuda ett tonnage som är väl anpassat till trafiken. Med ett statligt ägaransvar elimineras också de ekonomiska och praktiska problem som annars uppstår i samband med övergång till ny trafikoperatör. Genom ett statligt ägande av fartygen kan också upphandlingen begränsas till att avse utförandet av trafiken.
6.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att färjetrafiken på Gotland i stort sett har fungerat väl. Det fartygstonnage som disponerats i trafiken har haft en god standard och svarat väl mot marknadens och kundernas behov. Utskottet är inte berett att förorda en övergång till statligt tonnage.
Utskottet avstyrker motion T22 (v) i nu behandlad del.
7 Huvudmannaskap för färjetrafiken
7.1 Regeringens förslag
Regeringen bedömer att staten bör bibehålla huvudmannaskapet för färjetrafiken till och från Gotland. Detta huvudmannaskap bör handhas av Sjöfartsverket, och beslut om taxor och tidtabeller bör i likhet med i dag fattas i samråd med Gotlands kommun.
7.2 Motionsförslag
I motion T12 (s) framhålls att Sjöfartsverket innehar en dubbelroll genom sitt ansvar både för Gotlandstrafiken och för säkerhetsfrågor. Mot denna bakgrund föreslås att det samlade statliga ansvaret överförs till Vägverket och/eller Kommunikationsdepartementet.
I motion T22 (v) framhålls att Sjöfartsverket genom nuvarande ordning innehar en dubbelroll. Verket är tillsynsmyndighet för säkerheten på färjor i Sverige, samtidigt som man ansvarar för att trafiken mellan Gotland och fastlandet upprätthålls. En naturlig och logisk lösning vore därför att Vägverket utses till huvudman.
7.3 Utskottets ställningstagande
Av propositionen framgår att regeringens riktlinjer inte innebär någon förändring av huvudmannaskapet för trafiken. Enligt utskottets mening är också erfarenheterna av den nuvarande ordningen goda. Utskottet är därför inte berett att överväga någon förändring av det statliga ansvaret.
Beträffande de aktuella motionerna, som berör frågan om Sjöfartsverkets olika roller, vill utskottet hänvisa till den utredning som på riksdagens initiativ tillkallats för utreda förutsättningarna för att slå samman verksamheterna inom Luftfartsinspektionen, Sjöfartsinspektionen och Järnvägsinspektionen till en tillsynsmyndighet (dir. 1995:77). Inspektionerna svarar för såväl utarbetandet av säkerhetsnormer inom resp. transportområde som tillsynsverksamhet. Kommittén skall överväga om man bör skilja på ansvaret för norm- och tillsynsarbetet. Uppdraget skall redovisas senast den 1 februari 1996. Med hänvisning till pågående utredningsarbete bör motionsförslagen inte föranleda något initiativ från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därför motionerna T12 (s) och T22 (v) i nu behandlad del och tillstyrker regeringens riktlinjer för den framtida färjetrafiken till och från Gotland i denna del.
8 Regionalt inflytande
8.1 Motionsförslag
Enligt motion T16 (fp) är det önskvärt att det regionala inflytandet över färjetrafiken till och från Gotland förstärks. Gotland bör ges ett större inflytande i frågor om trafikens utformning, taxor, turlistor m.m. Detta kan bäst ske genom att ett trafikråd inrättas, i vilket representanter från staten och för gotländska intressen ingår.
I motion T22 (v) framhålls att det regionala inflytandet bör förstärkas genom att ett trafikråd inrättas med ledamöter som representerar staten och gotländska intressen utsedda av Gotlands kommun. Detta råd bör bl.a. besluta om trafikens utformning, taxor och turlistor.
8.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar den grundsyn som kommer till uttryck i motionerna om vikten av ett regionalt inflytande över trafiken. Enligt vad utskottet erfarit har under åren ett samrådsförfarande utvecklats främst med Gotlands kommun och Länsstyrelsen på Gotland. Samrådet har gällt tidtabeller och taxor men har även avsett andra trafik- och servicefrågor i Gotlandstrafiken. Av propositionen framgår att samrådet bör bestå. Utskottet kan konstatera att erfarenheterna av det hittillsvarande samrådsförfarandet synes vara goda. Utskottet anser därför att syftet med motionerna bör kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande organisations- och samrådsform.
Av det anförda följer att motionerna inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet i nu behandlad del.
9 Persontrafiktaxor
9.1 Motionsförslag
I motion T12 (s) framhålls att den långsiktiga målsättningen för prissättningen i färjetrafiken måste vara att vägprisprincipen skall gälla för resor till och från Gotland och att taxorna därför successivt bör sänkas. En modell för att genomföra detta kan vara att införa ett kapacitetsanpassat vägpris .
I motion T20 (mp) framhålls att prisnivån på färjorna är i hög grad avgörande för turismen. Priset för att ta sig till och från ön skall inte vara så högt att människor förhindras att förflytta sig på grund av den geografiska situationen. Regeringen bör återkomma med ett förslag om hur prissättningen kan utformas med en rättvis och praktisk differentiering av priserna efter transportkapacitet. Under sommaren då efterfrågan är stor kan det vara praktiskt taget omöjligt för de bofasta gotlänningarna att ta sig till fastlandet med kort varsel. Ett antal platser på färjorna bör därför reserveras för bofasta gotlänningar.
I motion T22 (v) framhålls att regeringen bör återkomma till riksdagen och redovisa förslag om prissättningen i Gotlandstrafiken, där man bl.a. tar hänsyn till kapacitetsanspassat vägpris . Det skall inte kosta mer att utnyttja vägen till och från Gotland än någon annan väg i riksvägnätet. Statens subventioner av trafiken bör vidare inrymma medel för att behålla och utveckla regionalpolitiskt motiverade rabatter för resande som är mantalsskrivna på Gotland.
9.2 Utskottets ställningstagande
Taxorna på Gotlandsfärjorna har debatterats under många år. Prisnivån är också som framhålls i motionerna betydelsefull. Utskottet vill dock framhålla att biljettpriset endast utgör en del av den totala reskostnaden. För resvalet spelar förutom priset även en rad andra faktorer som bekvämlighet, turtäthet, regularitet och service en viktig roll.
Av propositionen framgår att en utgångspunkt för den kommande trafiklösningen bör vara att åstadkomma tillfredsställande trafiklösningar som är passagerarvänliga. Större hänsyn skall vidare tas till persontrafikens behov för att därigenom bl.a. främja den för Gotland så viktiga turistnäringen. Enligt utskottets mening är denna utgångspunkt väl ägnad att tillgodose behovet av en attraktiv persontrafik. Utskottet förutsätter att detta innebär att taxorna också fortsättningsvis kommer att vara skäliga och rimliga. Utskottet är inte berett att ange ytterligare riktlinjer för taxesättningen.
Enligt utskottets mening bör vidare de förslag om särskilda rabatter liksom om platsreservering för bofasta på Gotland inte avgöras av riksdagen eller regeringen. I likhet med vad som i övrigt gäller på trafikområdet bör det vara de närmast berörda trafikansvariga parterna som fastställer olika biljett- och rabattregler liksom platsbokningssystem.
Utskottet avstyrker yrkandena i motionerna T12 (s), T20 (mp) och T22 (v).
10 Riksvägsklassificering
10.1 Motionsförslag
I motion T12 (s) framhålls att dagens två färjelinjer bör jämföras med de järnvägar och de vägar som finns i övriga landet. För att markera Got- landstrafikens integrering med de svenska trafiksystemen bör därför färjelinjerna klassificeras som riksvägar och ges vederbörliga vägnummer.
I motion T20 (mp) framhålls att vägen till och från Gotland bör klassas som riksväg.
I motion T21 (c) framhålls att staten även fortsättningsvis måste ta det politiska och ekonomiska ansvaret för färjetrafiken. Den s.k. vägprisprincipen för godstransporter bör kvarstå. Detta bör leda till att förbindelserna ges status som riksväg.
Enligt motion T22 (v) bör Gotlandstrafikens integrering med de svenska trafiksystemen markeras genom att färjelinjerna klassificeras som riksvägar och ges vederbörliga vägnummer.
10.2 Utskottets ställningstagande
Staten har och kommer också att ha ansvar för att det finns en tillfredsställande trafikförsörjning med färja till och från Gotland. I detta ansvar ligger bl.a. ett ekonomiskt åtagande för att möjliggöra en effektiv sjöväg till Gotland. Enligt utskottets mening innebär detta att det grundläggande syftet med de aktuella motionsförslagen i huvudsak får anses bli tillgodosett. Utskottet vill också erinra om att varken regeringen eller den parlamentariska Gotlandsutredningen föreslagit att färjelinjerna klassificeras som riksvägar.
Utskottet avstyrker motionerna T12 (s), T20 (mp), T21 (c) och T22 (v) i nu behandlad del.
11 Högstprisregleringen och Gotlandstillägget
11.1 Bakgrund
Genom det statliga transportstödet till färjetrafiken på Gotland subventioneras både person- och godstrafiken. Utöver detta stöd subventioneras dessutom godstrafiken enligt ett särskilt system med högstprisreglering och ett s.k. Gotlandstillägg. Bakgrunden till detta system är att transportförmedlingsföretagen tidigare tillämpade en speciell taxa för Gotlandstrafiken. Taxan var konstruerad på i princip samma sätt som taxorna för övriga transporter på fastlandet. För att täcka färje- och hamnavgifter samt av överfarten föranledda merkostnader påfördes dock ett sjötillägg.
Sjötillägget slopades år 1976 samtidigt som en högstprisreglering infördes. Denna innebär att transportförmedlingsföretagens taxor för godstransporter till eller från Gotland skall motsvara taxan för en transport av motsvarande längd i landet i övrigt. För att kompensera transportförmedlingsföretagen får dessa debitera ett frakttillägg i all inrikes fjärrtrafik, det s.k. Gotlandstillägget. Detta tillägg utgör i dag 0,6 % av nettofraktsumman i varje enskilt fraktavtal.
11.2 Regeringens förslag
Regeringen anser att högstprisregleringen och Gotlandstillägget är ett otillfredsställande system och att det på sikt bör avvecklas. Avvecklingen föreslås ske med 0,2 procentenheter per år med start den 1 januari 1997, vilket innebär att lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter skall upphävas den 31 december 1998.
Regeringen betonar samtidigt att staten även i framtiden har ett ansvar för att godstrafiken till och från Gotland erbjuds tillfredsställande villkor och utvecklingsmöjligheter. Staten kommer även fortsättningsvis att via transportstödet för Gotland subventionera godstrafik till och från Gotland. Regeringen avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att följa upp avvecklingen av Gotlandstillägget och högstprisregleringen. I detta sammanhang bör särskilt de mindre gotländska företagens konkurrensvillkor och utvecklingsmöjligheter belysas. Berörda myndigheter bör årligen rapportera avvecklingens effekter till regeringen. Om effekterna blir negativa för Gotlands näringsliv är regeringen beredd att återkomma i frågan.
11.3 Motionsförslag
I motion T10 (m) framhålls att högstprisregleringen har direkt skadliga effekter för konkurrensen i godstrafiken på Gotland. Därför bör möjligheterna till en snabbare avtrappning av högstprisregleringen än den regeringen föreslår utredas.
I motion T12 (s) framhålls att Gotlandstillägget inte kan avvecklas utan att kompenserande åtgärder vidtas. Regeringen bör därför enligt motionen överväga annan kompensation av merkostnaderna i godstrafiken innan avveckling sker av högstprisregleringen och Gotlandstillägget. Avgörande är att villkor finns som motsvarar vad som gäller för transporter i övriga Sverige. En lösning skulle kunna vara att en myndighet erhåller de medel som Gotlandstillägget inbringar och att myndigheten sedan fördelar medlen till berörda transportföretag för att kompensera dem för de verifierade merkostnader de haft i samband med transporter till och från Gotland.
I motion T16 (fp) anges att det är bra att stödsystemet avskaffas på sikt. Avvecklingen får dock endast ske på ett sådant sätt att villkoren för godstransporterna inte förändras drastiskt. Mot denna bakgrund föreslås att, när den första sänkningen av Gotlandstillägget genomförs år 1997, en del av merkostnaderna kompenseras genom att längdmetertaxan i färjetrafiken samtidigt sänks. Motionärerna anser att det är bra att regeringen avser följa upp effekterna av avvecklingen av Gotlandstillägget. Regeringen bör dock för riksdagen en gång under varje avvecklingsår redovisa vilka effekter man kan utläsa av Gotlandstilläggets och högstprisregleringens borttagande.
I motion T20 (mp) anges det som ofrånkomligt att stödet bibehålls. Transporter till och från Gotland har en merkostnad som näringslivet inte klarar av att betala. Motionärerna avstyrker därför regeringens förslag.
I motion T21 (c) framhålls att nuvarande system är svårt att bedöma och bör slopas. Ett nytt system får dock inte leda till konkurrensnackdelar för Gotland. Principen skall vara ett konkurrensneutralt transportstöd för Gotland som garanterar att näringslivet kompenseras på ett tillfredsställande sätt. Om en avreglering av högstprisregleringen och Gotlandstillägget visar sig medföra negativa konsekvenser bör det övervägas att införa ett transportstöd motsvarande det som finns för Norrlandstrafiken.
I motion T22 (v) framhålls att för Gotland är prissättningen av godstransporterna mycket viktig. Med hänsyn till att samhället tar ett stort ansvar för infrastrukturen i landet i övrigt är det ett rättvisekrav att godstransporterna mellan Gotland och fastlandet kan ske till vägpriser . Om Gotlandstillägget avvecklas måste därför längdmetertaxan i färjetrafiken sänkas samtidigt som det första steget i avvecklingen av Gotlandstillägget träder i kraft. Annars måste fraktköparna kompenseras på annat sätt. Regeringen bör ge Konkurrensverket i uppdrag att löpande följa konkurrenssituationen och prisutvecklingen för godstransporterna till Gotland. Detta uppdrag bör redovisas årligen till regeringen. Finner regeringen att fraktprisutvecklingen varit sådan att olägenheter kan påvisas, skall den omedelbart kunna ingripa för att undanröja dessa.
11.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet framhöll redan när Gotlandstillägget infördes att regleringen borde vara provisorisk och ej få prejudicerande verkan samt få så kort varaktighet som möjligt (bet. TU 1975/76:15). Utskottet ansåg att den eftersträvade taxeutjämningen såvitt möjligt borde ske genom frivillig medverkan från transportföretagens sida.
Av propositionen framgår också att de senaste årens utvärderingar av sy- stemet påvisat att det är mycket svårt att göra en exakt bedömning av merkostnaderna för godstransporter till och från Gotland. Gotlandstillägget har vidare under åren kritiserats för att det ger Gotland dåligt anseende och inte är konkurrensneutralt. De åkerier som inte bedriver fjärrtrafik kan inte ta ut tillägget av sina kunder.
Utskottet delar därför regeringens bedömning att stödsystemet bör avvecklas. Som framhålls i flera motioner är det dock angeläget att avvecklingen kan ske i tillfredsställande former. Transportkostnaderna är en viktig förutsättning för många företag och kan spela en avgörande roll vid beslut om etableringar på ön. Genom den föreslagna stegvisa nedtrappningen av Gotlandstillägget skapas enligt utskottets mening förutsättningar för att avvecklingen kan ske varsamt. Utskottet vill även klargöra att enligt propositionen skall högstprisregleringen gälla ända tills dess att avvecklingen av Gotlandstillägget är helt slutförd.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen anser att staten även fortsättningsvis bör ha ett ansvar för att godstrafiken till och från Gotland erbjuds tillfredsställande villkor och utvecklingsmöjligheter och att denna godstrafik även fortsättningsvis kommer att subventioneras via transportstödet. Av propositionen framgår också att regeringen avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att följa upp avvecklingen av Gotlandstillägget och årligen rapportera avvecklingens effekter till regeringen. Om effekterna blir negativa för Gotlands näringsliv är regeringen beredd att återkomma i frågan.
Regeringen har sålunda uppmärksammat de problem som motionärerna tar upp. Vidare kan erinras om de möjligheter staten har att omgående motverka uppkomsten av eventuella problem.
Av det anförda följer att utskottet, i likhet med regeringen, anser att förslaget till lag om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter bör träda i kraft vid utgången av december 1998. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T10 (m), T12 (s), T16 (fp), T20 (mp), T21 (c) och T22 (v) avstyrks i nu behandlad del. Syftet med flera av dem torde dock bli helt eller delvis tillgodosett.
12 Ärendets fortsatta hantering
Utskottet konstaterar att regeringens förslag till riktlinjer är allmänt formulerade. Regeringen begär inte heller något bemyndigande för att teckna ett nytt långsiktigt trafikavtal. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen efter det att ett preliminärt trafikavtal tecknats enligt angivna riktlinjer återkomma till riksdagen. Utskottet anser att så bör ske. Utskottet förutsätter att regeringen därvid även redovisar sin bedömning av konsekvenserna för kostnader, priser, trafik m.m. av upphandlingen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande färjetrafikens lagreglering
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:T10 yrkandena 1 och 2 antar regeringens förslag till lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland,
res. 1 (m)
2. beträffande utgångspunkter inför upphandlingen
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:T20 yrkande 1 och 1995/96:T22 yrkande 1 godkänner de riktlinjer i denna del som regeringen förordar för den framtida färjetrafiken till och från Gotland,
res. 2 (m)
res. 3 (v, mp)
3. beträffande fastlandshamnar
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:T11, 1995/96:T12 yrkande 1, 1995/96:T13, 1995/96:T14, 1995/96:T17, 1995/96:T18 yrkandena 1 och 2, 1995/96:T19, 1995/96:T20 yrkande 3, 1995/96:T21 yrkande 3 samt 1995/96:T22 yrkande 5 godkänner de riktlinjer i denna del som regeringen förordar för den framtida färjetrafiken till och från Gotland,
res. 4 (c, v, mp)
4. beträffande trafikuppläggning
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:T15, 1995/96:T18 yrkandena 3 och 4 samt 1995/96:T21 yrkandena 1, 2 och 4 godkänner de riktlinjer i denna del som regeringen förordar för den framtida färjetrafiken till och från Gotland,
res. 5 (c)
5. beträffande ägare till fartygstonnaget
att riksdagen avslår motion 1995/96: T22 yrkande 7,
res. 6 (v)
6. beträffande huvudmannaskap för färjetrafiken
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:T12 yrkande 6 och 1995/96:T22 yrkande 4 godkänner de riktlinjer i denna del som regeringen förordar för den framtida färjetrafiken till och från Gotland,
res. 7 (v)
7. beträffande regionalt inflytande
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:T16 yrkande 1 och 1995/96: T22 yrkande 8,
res. 8 (fp, v)
8. beträffande persontrafiktaxor
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:T12 yrkandena 4 och 5, 1995/96:T20 yrkande 5 och 1995/96:T22 yrkande 6,
res. 9 (v, mp)
9. beträffande riksvägsklassificering
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:T12 yrkande 2, 1995/96:T20 yrkande 4, 1995/96:T21 yrkande 5 och 1995/96:T22 yrkande 3,
res. 10 (c, v, mp)
10. beträffande Gotlandstillägget
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:T10 yrkande 3, 1995/96:T12 yrkande 3, 1995/96:T16 yrkandena 2 och 3, 1995/96:T20 yrkande 2, 1995/96:T21 yrkandena 6 och 7 och 1995/96:T22 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter vid utgången av december 1998.
res. 11 (m)
res. 12 (c, fp)
res. 13 (v, mp)
Stockholm den 23 november 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Karin Starrin (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Claes-Göran Brandin (s) och Torsten Gavelin (fp).
Reservationer
1. Färjetrafikens lagreglering (mom. 1)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med I likhet och slutar på med behandlad del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det nuvarande trafikmonopolet i Gotlandstrafiken har medfört omotiverat höga kostnader, dålig behovsanpassning och missnöjda kunder. Det omfattande statliga stödet till Gotlandstrafiken har bl.a. medfört att godstransporterna har kommit att domineras av ett dyrt transportsätt, nämligen trailertransporter med passagerarfärjor. En separering av gods- och passagerartrafiken skulle troligen kunna innebära stora kostnadsbesparingar, eftersom kapital- och driftkostnaden för godstrafiken då blir väsentligt lägre än för kombinationsfärjor. Monopolet har också förhindrat alternativa trafikformer - t.ex. turisttrafik och s.k. via-trafik - och har därmed varit direkt skadligt för turistnäringen på ön.
Enligt utskottets mening bör trafikeringsmöjligheterna inte begränsas. Regeringens lagförslag kan medföra samma problem som den hittillsvarande lagstiftningen. EU:s cabotageförordning medger att staten träffar avtal med rederier om allmän trafik . Rederiets förpliktelser vid allmän trafik innebär att man utför åligganden som man inte skulle utföra om man endast tog hänsyn till egna kommersiella intressen. Detta regelverk är helt tillräckligt för att skapa garantier för en väl fungerande, säker och miljövänlig trafik. Utöver den av staten garanterade bastrafiken bör person-, turist- och godstrafiken tillåtas utvecklas på ett marknadsmässigt sätt.
Utskottet anser vidare att det nu gällande trafikavtalet, och den upphandling som då genomfördes, kan kritiseras för sin omfattande sekretess och oklara upphandlingsregler. Oklarhet råder dessutom om konsekvenserna av avtalets uppsägning. Ett framtida trafikavtal bör vara klart och entydigt formulerat och anbuden bör vara offentliga, vilket normalt gäller för annan statlig upphandling.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T10 (m) yrkandena 1 och 2 tillstyrks och att regeringens förslag till lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Riksdagen bör vidare anta det i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen om linjesjöfart på Gotland. Enligt förslaget upphör lagen att gälla vid utgången av år 1997.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande färjetrafikens lagreglering
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T10 yrkandena 1 och 2,
dels avslår regeringens förslag till lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland,
dels antar det i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utgångspunkter inför upphandlingen (mom. 2)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Utskottet anser och slutar med behandlad del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med resultatet av ett trafikavtal enligt cabotageförordningen som bygger på grundprincipen att trafikeringsmöjligheterna inte bör begränsas. Mot denna bakgrund är det olämpligt att nu fastställa en ram för statsbidragets storlek.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna. I avvaktan på regeringens redovisning bör motionerna T20 (mp) och T22 (v) avslås.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utgångspunkter inför upphandlingen
att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:44 i denna del samt med avslag på motionerna 1995/96:T20 yrkande 1 och 1995/96: T22 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utgångspunkter inför upphandlingen (mom. 2)
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Utskottet anser och slutar med behandlad del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag om en frysning av de ekonomiska ramarna på dagens nivå medför en låsning av struktur, säkerhet och miljöteknik till 1980 års nivå. Den anslagstekniska förändringen till ett fast anslag är vidare ogenomförbar med hänsyn till att väsentliga kostnadselement är okända och bortom en operatörs kontroll. Erfarenhetsmässigt uppstår sålunda ofta stora svängningar i trafikekonomin till följd av t.ex. skillnader i trafikutfall eller olika kostnadskomponenter.
Utskottet anser i stället att utgångspunkten för utformningen av det framtida trafiksystemet måste vara de transportbehov som det gotländska samhället har i dag och i framtiden. Den tekniska utvecklingen går i dag mycket snabbt och nytt färjetonnage är under ständig utveckling. Till följd av skärpta säkerhetskrav kan vidare fartygskostnaderna komma att öka. Stora satsningar görs vidare i den svenska infrastrukturen. Det gäller IT-teknik, snabbtåg, broar m.m. I dessa satsningar är det naturligt att även Gotland ingår. De ekonomiska ramarna för det framtida trafiksystemet bör därför fastställas först efter det att upphandlingen i konkurrens, enligt fastställd kravspecifikation, har skett.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T20 (mp) och T22 (v) tillstyrks i nu behandlad del, medan regeringens förslag i denna del avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utgångspunkter inför upphandlingen
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T20 yrkande 1 och 1995/96:T22 yrkande 1 och med avslag på proposition 1995/96:44 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Fastlandshamnar (mom. 3)
Karin Starrin (c), Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Utskottet kan och slutar med behandlad del bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att färjetrafiken på Gotland sedan länge har utgått från de två fastlandshamnarna Nynäshamn och Oskarshamn. Genom godskundernas och resenärernas val har en väl förankrad trafikstruktur byggts upp. Såväl den parlamentariska Gotlandsutredningen som en bred remissopinion har ansett att bastrafiken bör utgå från dessa hamnar. Av regeringens riktlinjer framgår dock inte vilka hamnar på fastlandet som den statliga bastrafiken skall utgå från.
Enligt utskottets mening behöver Gotland ha lika stabila förutsättningar vad gäller kommunikationerna som befolkning och företag har på fastlandet. Osäkerhet om bastrafikens grundläggande villkor motverkar ett långsiktigt agerande hos såväl kommuner och trafikverk som hos enskilda transportföretag och resenärer vilket hindrar uppbyggnaden av ett samhällsekonomiskt lämpligt trafiksystem. En avgörande utgångspunkt inför den förestående upphandlingen bör därför vara tydlighet vid valet av fastlandshamnar. Riksdagen har också tidigare förutsatt bastrafik på de två nuvarande relationerna. Det bör därför ankomma på riksdagen att fastställa de två fastlandshamnarna för den av staten garanterade bastrafiken. Enligt utskottets mening bör dessa hamnar även fortsättningsvis vara Nynäshamn och Oskarshamn.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T12 (s), T14 (s), T17 (s), T18 (c), T20 (mp), T21 (c) och T22 (v) tillstyrks i nu behandlad del, medan regeringens förslag i denna del och motionerna T11 (fp), T13 (s) och T19 (c) avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande fastlandshamnar
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T12 yrkande 1, 1995/96:T14, 1995/96:T17, 1995/96:T18 yrkandena 1 och 2, 1995/96: T20 yrkande 3, 1995/96:T21 yrkande 3 samt 1995/96:T22 yrkande 5 samt med avslag på proposition 1995/96:44 i denna del och motionerna 1995/96:T11, 1995/96:T13 och 1995/96:T19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Trafikuppläggning (mom. 4)
Karin Starrin (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med Utskottet anser och på s. 14 slutar med T21 (c) avstyrks bort ha följande lydelse:
En förutsättning för en tillfredsställande reguljär färjetrafik är att staten även fortsättningsvis tar det politiska och ekonomiska ansvaret för färjetrafiken. För att tillgodose kraven på en passagerarvänlig och näringslivsanpassad trafik måste det därvid finnas möjligheter till flexibla trafiklösningar. Utvecklingen i Östersjöregionen, som medför utökade trafikvolymer, gör att s.k. via-trafik för Gotland är angelägen. Förbindelser med flera hamnar ökar möjligheterna till sådana anlöp. Utskottet anser det därför angeläget att Gotlands förbindelser kan utformas flexibelt och i nya former mot bakgrund av bl.a. den nya politiska och ekonomiska situation som uppstått i Östersjöområdet. Kompletterande trafik och inlemmande av Gotland i internationella sjötrafiksystem kan främja regionens utveckling. En framtida trafiklösning får därför inte hindra utvecklingen av via-trafik till och från Gotland.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T15 (s), T18 (c) och T21 (c) tillstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande trafikuppläggning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T15, 1995/96:T18 yrkandena 3 och 4 och 1995/96:T21 yrkandena 1, 2 och 4 samt med anledning av proposition 1995/96:44 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Ägare till fartygstonnaget (mom. 5)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med Utskottet anser och slutar med behandlad del bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör staten äga fartygstonnaget. Därmed ökar möjligheterna att kunna erbjuda ett tonnage som är väl anpassat till trafiken, vilket på lång sikt bör leda till en effektivare och mer rationell trafik-uppläggning. Med ett statligt ägaransvar elimineras också de ekonomiska och praktiska problem som annars uppstår i samband med en övergång till ny trafikoperatör. Detta är mycket viktigt inför en upphandling av trafiken över en kortare avtalsperiod, vilket i sin tur ger större möjligheter till trafiklösningar som kan anpassas till kommande, snabba förändringar. Fartygen i den trafik som upphandlas bör därför fortsättningsvis ägas av staten. Detta betyder att upphandlingen kan begränsas till att gälla utförandet av trafiken.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T22 (v) tillstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande ägare till fartygstonnaget
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T22 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Huvudmannaskap för färjetrafiken (mom. 6)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med Av propositionen och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sjöfartsverket genom nuvarande ordning innehar en dubbelroll. Verket är tillsynsmyndighet för säkerheten på färjor i Sverige, samtidigt som det ansvarar för att trafiken mellan Gotland och fastlandet upprätthålls. En naturlig och logisk lösning på huvudmannaskapet för Gotlandstrafiken vore därför att utse Vägverket till huvudman.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T22 (v) tillstyrks i nu behandlad del medan syftet med motion T12 (s) i denna del torde delvis tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande huvudmannaskap för färjetrafiken
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T22 yrkande 4, med anledning av motion 1995/96:T12 yrkande 6 och med avslag på proposition 1995/96:44 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Regionalt inflytande (mom. 7)
Karl-Erik Persson (v) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med Utskottet delar och på s. 16 slutar med behandlad del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att det regionala inflytandet över färjetrafiken till och från Gotland förstärks. Detta kan ske genom att Gotland ges ett starkare inflytande i frågor om trafikens utformning, taxor, turlistor m.m. Därmed kan ställningstaganden till Gotlandstrafiken så långt som möjligt grundas på ett lokalt och regionalt inflytande. För att föra trafikfrågorna närmare Gotland bör därför ett trafikråd inrättas med representanter från staten och för gotländska intressen, utsedda av Gotlands kommun. Rådet bör besluta bl.a. om trafikens utformning, taxor och turlistor.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T16 (fp) och T22 (v) tillstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande regionalt inflytande
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T16 yrkande 1 och 1995/96:T22 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Persontrafiktaxor (mom. 8)
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med Taxorna på och på s. 17 slutar med och T22 (v) bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att inför trafikupphandlingen bör riktlinjer fastställas för prissättningen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen och redovisa förslag om taxorna i Gotlandstrafiken. Regeringen bör bl.a. överväga ett kapacitetsanpassat vägpris , som innebär att priserna sänks under de delar av året då det finns ledig kapacitet. Regionalpolitiskt motiverade rabatter för resande mantalsskrivna på Gotland bör vidare även fortsättningsvis erbjudas. Utskottet anser även att ett visst antal platser bör hållas reserverade för bofasta gotlänningar till förslagsvis en timme före avgång.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T12 (s), T20 (mp) och T22 (v) tillstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande persontrafiktaxor
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T12 yrkandena 4 och 5, 1995/96:T20 yrkande 5 och 1995/96:T22 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Riksvägsklassificering (mom. 9)
Karin Starrin (c), Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med Staten har och slutar med behandlad del bort ha följande lydelse:
En förutsättning för tillfredsställande reguljär färjetrafik är att staten även fortsättningsvis har ansvaret för färjetrafiken. Enligt utskottets mening är det angeläget som framhålls i de aktuella motionerna att statens ansvar tydliggörs genom att förbindelserna ges status som riksväg. Det betyder att de kommunikationsleder som ingår i den av staten garanterade bastrafiken på Gotland bör behandlas på motsvarande sätt som riksvägar på fastlandet. Dagens två färjelinjer kan jämföras med de vägar som finns i övriga landet. För att markera Gotlandstrafikens samband med de svenska trafiksystemen bör färjelinjerna även åsättas vägnummer. Riksdagen bör därför uttala att sjövägarna mellan Gotland och fastlandet skall jämställas med det övriga statliga vägnätet.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T12 (s), T20 (mp), T21 (c) och T22 (v) tillstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande riksvägsklassificering
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T12 yrkande 2, 1995/96:T20 yrkande 4, 1995/96:T21 yrkande 5 och 1995/96:T22 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Gotlandstillägget (mom. 10)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Utskottet delar och slutar med delvis tillgodosett bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att, med hänsyn till högstprisregleringens skadliga effekter för konkurrensen i godstrafiken på Gotland, det är angeläget med en mycket snabb avveckling av regleringen. Enligt utskottets mening bör därför regeringen snarast utreda och återkomma med ett förslag om hur en snabbare avveckling av högstprisregleringen kan genomföras.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T10 (m) tillstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Den nuvarande lagen bör finnas kvar tills dess att regeringen återkommer i frågan. I avvaktan på regeringens redovisning bör motionerna T12 (s), T16 (fp), T20 (mp), T21 (c) och T22 (v) i nu behandlad del inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande Gotlandstillägget
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T10 yrkande 3, med anledning av proposition 1995/96:44 i denna del och med avslag på motionera 1995/96:T12 yrkande 3, 1995/96:T16 yrkandena 2 och 3, 1995/96:T20 yrkande 2, 1995/96:T21 yrkandena 6 och 7 och 1995/96: T22 yrkande 2
dels avslår regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter vid utgången av december 1998,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Gotlandstillägget (mom. 10)
Karin Starrin (c) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Utskottet delar och slutar med delvis tillgodosett bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att avvecklingen endast får ske på ett sådant sätt att villkoren för godstransporter till och från Gotland inte förändras drastiskt. Detta är speciellt viktigt i början av avvecklingsperioden. Utskottet anser därför att om den första sänkningen av Gotlandstillägget, vilken genomförs år 1997, leder till konkurrensnackdelar för det Gotländska näringslivet måste åtgärder vidtas som eliminerar dessa. Regeringen bör därvid överväga att sänka längdmetertaxan eller att införa ett godstransportstöd motsvarande det som finns för Norrlandstrafiken. Utskottet anser även att resultatet av den aviserade uppföljningen av effekterna av avvecklingen bör redovisas årligen för riksdagen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionerna T12 (s), T16 (fp) och T21 (c) i nu behandlad del blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär vidare att regeringens lagförslag tillstyrks samt att motionerna T10 (m), T20 (mp) och T22 (v) avstyrks i nu behandlad del.
dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande Gotlandstillägget
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T12 yrkande 3, 1995/96:T16 yrkandena 2 och 3 och 1995/96:T21 yrkandena 6 och 7, med anledning av proposition 1995/96:44 samt med avslag på motionerna 1995/96:T10 yrkande 3, 1995/96:T20 yrkande 2 och 1995/96: T22 yrkande 2
dels antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter vid utgången av december 1998,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Gotlandstillägget (mom. 10)
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Utskottet delar och slutar med delvis tillgodosett bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att högstprisregleringen och Gotlandstillägget inte är något lämpligt system. Stödet har dock fungerat och utjämnat taxe-skillnaderna utan att någon ökad statsfinansiell belastning uppstått. I avvaktan på att någon annan lösning genomförs som innebär att merkostnaderna i Gotlandstrafiken elimineras bör därför stödet bibehållas.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T20 (mp) och T22 (v) tillstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden bör inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet. Utskottets ställningstagande innebär vidare att regeringens lagförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande Gotlandstillägget
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T20 yrkande 2 och 1995/96:T22 yrkande 2 samt med avslag på regeringens lagförslag i proposition 1995/96:44 om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter vid utgången av december 1998 och motionerna 1995/96:T10 yrkande 3, 1995/96:T12 yrkande 3, 1995/96:T16 yrkandena 2 och 3 och 1995/96:T21 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Propositionens lagförslag
1 Förslag till
Lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland
1 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om begränsning av rätten att utföra regelbundna sjötransporter mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland.
2 § Den som bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § döms till böter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 då lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland skall upphöra att gälla.
2 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter skall upphöra vid utgången av december 1998.
Lagförslag till reservation 1
Förslag till Lag om upphävande av lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland
Härigenom föreskrivs att lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland skall upphöra att gälla vid utgången av år 1997.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................... ....................................... .................. 1
Propositionen.......................... ....................................... ..................... 2
Motionerna............................. ....................................... ...................... 2
Utskottet.............................. ....................................... ......................... 5
1 Bakgrund............................... ....................................... ............... 5
1.1 Ärendet och dess beredning ....................................... .......... 5
1.2 Trafikstruktur ....................................... ................................ 6
2 Färjetrafikens lagreglering........................... ............................... 6
2.1 Nuvarande reglering.............................. ................................ 6
2.2 Regeringens förslag ....................................... ....................... 7
2.3 Motionsförslag ....................................... .............................. 8
2.4 Utskottets ställningstagande ....................................... .......... 8
3 Utgångspunkter inför upphandlingen ....................................... .. 8
3.1 Regeringens förslag ....................................... ....................... 8
3.2 Motionsförslag ....................................... ............................... 9
3.3 Utskottets ställningstagande ....................................... ........... 9
4 Fastlandshamnar........................ ....................................... ...........10
4.1 Regeringens förslag ....................................... ...................... 10
4.2 Motionsförslag ....................................... .............................. 10
4.3 Utskottets ställningstagande ....................................... .......... 12
5 Trafikuppläggning ....................................... ............................... 12
5.1 Regeringens förslag ....................................... ........................12
5.2 Motionsförslag ....................................... .............................. 13
5.3 Utskottets ställningstagande ....................................... .......... 13
6 Ägare till fartygstonnaget........................ .................................... 14
6.1 Motionsförslag ....................................... .............................. 14
6.2 Utskottets ställningstagande ....................................... .......... 14
7 Huvudmannaskap för färjetrafiken ....................................... ...... 14
7.1 Regeringens förslag ....................................... ....................... 14
7.2 Motionsförslag ....................................... .............................. 14
7.3 Utskottets ställningstagande ....................................... .......... 15
8 Regionalt inflytande ....................................... ............................ 15
8.1 Motionsförslag ....................................... .............................. 15
8.2 Utskottets ställningstagande ....................................... .......... 15
9 Persontrafiktaxor ....................................... ................................. 16
9.1 Motionsförslag......................... ....................................... ...... 16
9.2 Utskottets ställningstagande ....................................... .......... 16
10 Riksvägsklassificering ....................................... ......................... 17
10.1 Motionsförslag ....................................... .............................17
10.2 Utskottets ställningstagande ....................................... .........17
11 Högstprisregleringen och Gotlandstillägget ............................... 18
11.1 Bakgrund ....................................... ..................................... 18
11.2 Regeringens förslag ....................................... ..................... 18
11.3 Motionsförslag ....................................... .............................18
11.4 Utskottets ställningstagande ....................................... ........ 20
12 Ärendets fortsatta behandling ....................................... .............. 21
Hemställan ....................................... ....................................... ......... 21
Reservationer ....................................... ....................................... ......... 23
Bilaga 1
Propositionens lagförslag ....................................... .......................... 32
Bilaga 2
Lagförslag till reservation 1 ....................................... ....................... 33
Gotab, Stockholm 1995