Godtrosförvärv
Betänkande 1993/94:LU2
Lagutskottets betänkande
1993/94:LU02
Godtrosförvärv
Innehåll
1993/94 LU2
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet tre motioner vari begärs en översyn av lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre i syfte att förhindra handel med stöldgods.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna med hänvisning till att regeringen numera beslutat om en översyn i enlighet med motionärernas önskemål.
Motionerna
1992/93:L901 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om godtrosförvärv.
1992/93:L902 av Sven-Olof Petersson och Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagstiftningen avseende godtrosförvärv och att erforderliga förslag till ändringar läggs fram i syfte att motverka handeln med stöldgods samt att förbättra den ursprunglige ägarens ställning vad gäller förvärv i god tro.
1992/93:L903 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen om godtrosförvärv.
Utskottet
Regler om godtrosförvärv av lösöre finns i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, vilken trädde i kraft den 1 januari 1987. Bestämmelserna innefattar i huvudsak en kodifiering av de rättsregler på området som utbildats i rättspraxis. Lagen innebär emellertid också en skärpning och precisering av de krav som ställs på en förvärvare av lösöre för att denne skall anses vara i god tro. Sålunda skall enligt 3 § en förvärvare anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Regeln, som kom till bl.a. i syfte att motverka handeln med stöldgods, kan sägas innebära att, om situationen vid köpetillfället på något sätt avviker från vad som kan anses normalt, krav ställs på särskild försiktighet hos förvärvaren.
Godtroskravet innebär en långtgående skyldighet att vid förvärvet iaktta aktsamhet beträffande överlåtarens rätt att förfoga över egendomen. Bedömningen av om förvärvaren har varit tillräckligt aktsam skall göras i två led. Först skall förvärvaren göra sannolikt att vissa omständigheter förelåg, dvs. hur det gick till vid förvärvet. Därefter skall man bedöma om dessa omständigheter är sådana att förvärvaren kan anses ha uppfyllt kraven på aktsamhet vid förvärvet. Aktsamhetskraven skall anpassas efter egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka egendomen bjöds ut och omständigheterna i övrigt.
Kraven på aktsamhet för ett giltigt godtrosförvärv ställs högre än de krav som avgör om en förvärvare av egendomen gjort sig skyldig till häleri. Den straffrättsliga och den civilrättsliga bedömningen skall sålunda göras efter olika måttstockar. Detta kan få till följd att åtalet mot en förvärvare för häleri lämnas utan bifall men att förvärvaren ändå inte skall anses ha gjort ett civilrättsligt giltigt godtrosförvärv.
Lagen om godtrosförvärv av lösöre innehåller också regler om att den som på grund av någon annans godtrosförvärv har förlorat äganderätten till viss egendom har rätt att få tillbaka egendomen mot lösen. Den som vill lösa till sig egendomen skall kräva tillbaka den från innehavaren inom tre månader från det att han fick eller måste antas ha fått kännedom om dennes innehav. Gör han inte det är rätten att kräva tillbaka egendomen förlorad (4 §). Lösenbeloppet skall motsvara innehavarens kostnader för förvärvet av egendomen och dess förbättring. Vidare skall hänsyn tas till förändringar i penningvärdet. Beloppet behöver dock aldrig överstiga sakens värde i den allmänna handeln (5 §). Rätten till lösen torde ha störst betydelse när det gäller personliga värdeföremål med andra värden än rent ekonomiska, museiföremål och andra saker, där utgiven försäkringsersättning inte medger ersättningsköp.
De nuvarande bestämmelserna om godtrosförvärv av lösöre kritiseras i tre motioner. Kritiken går i huvudsak ut på att bestämmelserna inte i tillräcklig omfattning hindrar handeln med stöldgods. Bengt Harding Olson (fp) anser i motion L901 att det är dags att överväga en ny bevisbörderegel som innebär att köparen måste kunna bevisa lagligheten av sitt köp för att ett godtrosförvärv skall komma till stånd. En sådan regel skulle, menar motionären, få den pedagogiska effekten att allmänheten skulle uppleva det som riskfyllt att köpa stöldgods.
Sven-Olof Petersson och Birger Andersson (båda c) anser i motion L902 att lagen om godtrosförvärv av lösöre är otillräcklig för att hindra handeln med stöldgods. Motionärerna vill ha till stånd en översyn av lagen i syfte att bl.a. skärpa möjligheten till godtrosförvärv.
Liknande synpunkter förs fram i motion L903 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c, kds). Motionärerna anser att det bör undersökas om möjligheterna till godtrosförvärv helt bör utmönstras i svensk rätt (yrkande 1).
Frågan om en översyn av lagen om godtrosförvärv av lösöre har behandlats av riksdagen flera gånger med anledning av motioner (se bl.a. bet. 1989/90:LU27 och 1991/92:LU7). Utskottet har därvid inte funnit skäl till några särskilda initiativ från riksdagens sida. När frågan senast behandlades hösten 1992 förutsatte utskottet emellertid i sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:LU2 att reglerna följs upp och att regeringen ser till att en utvärdering av lagen kommer till stånd i lämpligt sammanhang.
Utskottet konstaterar nu att regeringen den 26 augusti 1993 beslutat tillkalla en särskild utredare för att se över lagen om godtrosförvärv av lösöre. Enligt direktiven (dir. 1993:102) är utredarens huvuduppgift att utvärdera tillämpningen av lagen såvitt gäller godtrosförvärv av stöldgods och att utreda om reglerna bör ändras i syfte att motverka handeln med stöldgods. I uppdraget ingår bl.a. att överväga en ordning med omvänd bevisbörda, dvs. att förvärvaren skall styrka sin goda tro för att få behålla egendomen. Utredningsuppdraget skall redovisas före utgången av år 1994.
Genom den sålunda beslutade utredningen är syftet med motionsyrkandena tillgodosett. Motionerna L901, L902 och L903 yrkande 1 bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande godtrosförvärv att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L901, 1992/93:L902 och 1992/93:L903 yrkande 1.
Stockholm den 12 oktober 1993
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andéasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Lennart Fridén (m), Per Erik Granström (s) och Kenneth Lantz (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.