Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Godkännande av Förenta nationernas fakultativa protokoll om avskaffande av dödsstraff

Betänkande 1989/90:UU17

Utrikesutskottets betänkande
1989/90:UU17

Godkännande av Förenta nationernas
fakultativa protokoll om avskaffande av 1989/90

dödsstraff UU17

Propositionen

Sverige undertecknade den 13 februari 1990 ett inom Förenta nationerna
utarbetat andra fakultativt protokoll till 1966 års internationella
konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Genom att
ratificera eller ansluta sig till protokollet förbinder sig en stat att inte
avrätta någon och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att avskaffa
dödsstraffet. I prop. 1989/90:91 föreslås att riksdagen godkänner protokollet.

Den internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter som antogs av FN:s generalförsamling år 1966 förbjuder
inte staterna att tillämpa dödsstraff.

Artikel 6 i konventionen innehåller bl.a. följande bestämmelser:

1. Varje människa har en inneboende rätt till livet. Denna rätt skall
skyddas genom lag. Ingen skall godtyckligt berövas sitt liv.

2. I stater, som ej har avskaffat dödsstraffet, må dödsdom avkunnas
endast för de allvarligaste brotten i enlighet med den lag, som gällde
vid tiden för brottets begående. Denna lag må ej strida mot bestämmelserna
i denna konvention eller konventionen om förebyggande och
bestraffning av folkmord. Detta straff skall endast kunna verkställas
efter slutlig dom av behörig domstol.

Frågan om dödsstraffets avskaffande har emellertid diskuterats i FN
under en lång följd av år. Redan 1959 togs frågan upp genom ett
svenskt initiativ.

År 1980 beslöt FN:s generalförsamling att överväga frågan om att
utarbeta ett utkast till ett andra fakultativt protokoll till konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter. Protokollets syfte var att
avskaffa dödsstraffet. År 1982 gav generalförsamlingen FN:s kommission
för mänskliga rättigheter i uppdrag att överväga frågan.

Kommissionens underkommission för förhindrande av diskriminering
och för skydd av minoriteter lät en särskild rapportör göra en
analys av frågan. Rapportören framlade år 1987 sin rapport med
förslag om ett protokoll syftande till dödsstraffets avskaffande. Först
året därpå kunde underkommissionen fatta beslut om att överlämna
rapporten med förslaget till kommissionen för mänskliga rättigheter.

Kommissionen beslutade i mars 1989 att hänskjuta frågan till FN:s
generalförsamling via FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC). 1

1* Riksdagen 1989190. 9 sami. Nr 17

Rättelse: S, 1 rad 12 Står: propositionen Rättat till: prop. 1989/90:91

Den 15 december 1989 antog FN:s generalförsamling förslaget till ett
andra fakultativt protokoll syftande till dödsstraffets avskaffande. Röstetalet
blev 59 jaröster mot 26 nejröster. 48 stater avstod från att rösta.
Protokollet öppnades för undertecknande den 13 februari 1990. Hittills
har följande stater undertecknat protokollet : Costa Rica, Danmark,
DDR, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Luxemburg,
Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Rumänien, Spanien,
Sverige och Uruguay.

Nya Zeeland har också ratificerat protokollet.

I protokollet som har 11 artiklar föreskrivs att ingen inom parternas
jurisdiktion skall avrättas och att parterna skall vidta alla nödvändiga
åtgärder för att avskaffa dödsstraffet i sina respektive länder. Enda
reservationen till protokollet som tillåts gäller användandet av dödsstraff
i krigstid. En förutsättning härför är att det är fråga om mycket
allvarliga brott som är av militär natur och har begåtts under krigstid.

Parterna åläggs att rapportera till FN:s kommitté för de mänskliga
rättigheterna om vilka åtgärder som vidtagits för att verkställa åtagandena
enligt protokollet.

De möjligheter som finns i 1966 års konvention om medborgerliga
och politiska rättigheter för konventionsstaterna att genom en särskild
förklaring respektive genom att tillträda ett fakultativt protokoll erkänna
kommitténs för de mänskliga rättigheternas kompetens att pröva
klagomål riktade mot konventionsstaten från andra stater eller från
individer gäller även protokollet. En stat kan emellertid undvika detta
genom att göra ett uttalande vid tillträdet till protokollet.

Protokollet träder i kraft tre månader efter den dag då generalsekreteraren
mottog depositionen av det tionde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet.

Alla stater som är medlemmar i FN eller något av dess fackorgan
kan underteckna konventionen.

Protokollet i engelsk version jämte översättning till svenska är fogat
som bilaga till propositionen.

Protokollet innebär enligt propositionen att ännu ett viktigt steg
tagits i kampen mot dödsstraffet. Visserligen tillåter protokollet staterna
att bibehålla dödsstraffet under krig eller vid överhängande hot om
krig, men det innebär ändå ett klart framsteg att en överenskommelse
kunde antas om att avskaffa dödsstraffet i fredstid, framhålls det i
propositionen.

Utskottet

Det nu föreliggande protokollet innebär en betydande framgång i
Sveriges långvariga arbete för dödsstraffets avskaffande. Det kan därför
hälsas med tillfredsställelse.

Utskottet är samtidigt väl medvetet om att många länder motsätter
sig att det internationella samfundet på ett aktivt sätt befattar sig med
denna fråga. Den långa tid som förflutit (30 år) sedan Sverige första
gången tog upp frågan i FN:s generalförsamling fram till dess att det

1989/90:UU17

2

föreliggande protokollet kunde antas visar på detta motstånd. Det är
också att beklaga att inte fler av FN:s medlemsstater kunde rösta för
protokollets antagande. (En förteckning över röstfördelningen vid omröstningen
i FN:s generalförsamling den 15 december 1989 bifogas
betänkandet.)

Protokollet innebär dessutom inte en skyldighet för staterna att
avskaffa dödsstraffet utan ger dem en möjlighet att åta sig att inte
använda det i fredstid.

Utskottet ser därför protokollet endast som en etappseger i det
svenska engagemanget i dödsstraflsfrågan.

Sverige har avskaffat dödsstraffet i såväl fredstid som under krig
(proposition 1972:138; JuU1972:28). Ett förbud mot dödsstraff har
också tagits in i 2 kap. 4 § regeringsformen. Som det påpekas i
propositionen uppfyller Sverige således mer än väl de krav som
protokollet uppställer.

Utskottet får vidare konstatera att Sverige har godkänt att FN:s
kommitté för mänskliga rättigheter får pröva klagomål som riktas mot
Sverige från en annan konventionsstat. Sverige har även godkänt den
individuella klagorätten genom att tillträda det första fakultativa protokollet.
Av dessa anledningar och då Sverige redan har avskaffat dödsstraffet
såväl i fredstid som under krig saknas det skäl för Sverige att
göra några sådana uttalanden som avses i artiklarna 4 och 5 vid
tillträdet till protokollet.

Utskottet förordar därmed att riksdagen godkänner Förenta nationernas
fakultativa protokoll om avskaffande av dödsstraff.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner Förenta nationernas fakultativa protokoll om
avskaffande av dödsstraff.

Stockholm den 29 mars 1990
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Margaretha af Ugglas
(m), Ingemar Eliasson (fp), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg
(s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), KarlGöran
Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Per Gahrton (mp),
Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Anneli Hulthén (s), Arne
Mellqvist (s) och Bengt Hurtig (vpk).

1989/90: UU17

3

Förteckning över röstfördelningen vid omröstningen i FN:s generalför- 1989/90'UU17
samling den 15 december 1989

Bilaga

Nej

Afghani stan

Avs

Alger iet

Avs

Ant igua-Barbuda

Ja

Argent ina

Ja

Australien

Avs

Bahamas

Nej

Bahre in

Nej

Bangladesh

Avs

Barbados

Ja

Be 1 g i en

Avs

Bhutan

Ja

Boli via

Avs

Bot swana

Ja

Bras i 1 ien

Avs

Brunei Dar-Salam

Ja

Bulgar i en

Avs

Burk ina Faso

Avs

Burundi

Avs

Chi le

Ja

Co 1omb i a

Ja

Costa Rica

Avs

Cuba

Ja

Cypern

Ja

Danmark

Ja

Dem Kampuchea

Avs

Dem Yemen

Nej

Dj ibout i

Avs

Dominica

Ja

Dominik. Rep

Avs

Elfenbenskusten

Ja

Ecuador

Nej

Egypten

Ja

El Salvador

Avs

Et iopien

Avs

Fi j i

Ja

Finland

Ja

Fi1 ippi nerna

Ja

Frankr ike

Ja

Förb.rep.Ty sk 1.

Avs

Gamb i a

Avs

Ghana

Ja

Grek land

Ja

Grenada

Ja

Guatemala

Avs

Guinea

Avs

Guyana

Ja

Ha i t i

Ja

Honduras

Ja

I sland

Avs

Indien

Nej

Indones i en

Nej

I rån

Nej

I rak

Ja

Irland

Avs

Israel

Ja

I tal ien

Avs

Jamaica

Nej

Japan

Nej

Jordanien

Nej

Kina

Nej

Kamerun

Avs

Kenya

Ja

Kanada

Ja

Kap Verde

Avs Kongo

Nej

Kuwa i t

Avs

Libanon

Avs

Lesotho

Avs

Liber i a

Avs

Libyen

Ja

Luxemburg

Avs

Madagaskar

Avs

Ma 1aw i

Nej

Maldiverna

Avs

Mal i

Ja

Ma 1 ta

Avs

Maur itius

Ja

Mex iko

Ja

Mongoliet

Nej

Marocko

Avs Mo£ambique

Avs

Myanmar

Ja

Nepal

Ja

Neder länderna

Ja

Nya Zeeland

Nej

Nigeria

Ja

Norge

Nej

Oman

Nej

Pak i s tan

Ja

Panama

Ja

Paraguay

Ja

Peru

Ja

Polen

Ja

Portugal

Nej

Ouatar

Avs

Rumänien

Avs

Ruanda

Nej

Saudi Arabien

Ja

Saint Lucia

Ja 2

St.Ki t ts-Nevi s

Ja

St.Vincent-Gren

Ja

Samoa

Avs

Senegal

Nej

Sierra Leone

Avs

Singapore

Avs

Soiomonöarna

Nej

Soma1 i a

Ja

Spanien

Avs

Sr i Lanka

Ja

Storbr i tannien

Avs

Sur i narn

Ja

Sver i ge

Nej

Syr ien

Ja

Tyska dem.rep.

Ja

Togo

Avs

Tr inidad-Tob.

Avs

Turk iet

Avs

Uganda

Ja

Ukraina SSR

Ja

Ungern

Ja

USSR

Nej

Tanzania

Ja

Tjeckos lovak.

Nej

USA

Ja

Uruguay

Avs

Vanautu

Ja

Venezuela

Ja '

Vi t ryss 1. SSR

Nej

Yemen

Ja

Jugos lavia

Avs

Zambia

Avs

Zimbabwe

Ja

Österr ike

gotab 96863, Stockholm 1990

4

Tillbaka till dokumentetTill toppen