Genteknik
Betänkande 1995/96:JoU11
Jordbruksutskottets betänkande
1995/96:JOU11
Genteknik
Innehåll
1995/96 JoU11
Sammanfattning
I betänkandet behandlas sju motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1995 rörande genetiskt modifierade organismer. Som ett led i utskottets arbete med uppföljning och utvärdering behandlas också frågan om ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter på genteknikområdet. Utskottet anordnade den 8 februari 1996 en utfrågning angående myndighetshanteringen av ärenden rörande genetiskt modifierade organismer. Utskottet föreslår två tillkännagivanden, ett som avser ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter m.m. och ett angående märkning av produkter som innehåller, består av eller framställts av genetiskt modifierade organismer. Även om utskottet i många avseenden delar motionärernas bedömning, t.ex. att verksamhet med genetiskt modifierade organismer måste föregås av en strikt riskbedömning, föreslås övriga motionsyrkanden lämnas utan någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Till betänkandet fogas sex reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
1994/95:Jo503 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär förbud mot frisläppande av gentekniskt förändrade organismer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en internationell konvention som förbjuder frisläppande av gentekniskt förändrade organismer,
6. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär förbud mot genmanipulation av djur och växter enligt vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av genmanipulerade livsmedel och andra produkter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av genmanipulerade produkter,
9. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillsätta en genteknikinspektion.
1994/95:Jo509 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om genetiskt förändrade organismer att ansvarsfördelningen mellan Gentekniknämnden och Statens medicinsk-etiska råd blir entydig.
Utskottet
Uppföljning/utvärdering m.m.
Som ett led i utskottets arbete med uppföljning och utvärdering har utskottet, med biträde av Riksdagens revisorers kansli, genomfört en utredning angående ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter på genteknik området (se s. 4 f.).
Utskottet anordnade vidare den 8 februari 1996 en utfrågning angående myndighetshanteringen av ärenden rörande genetiskt modifierade organismer. Deltagare var representanter från Gentekniknämnden, Statens medicinsk-etiska råd, Jordbruksverket och Naturvårdsverket.
Motionerna
I motion Jo503 yrkas att förbud mot frisläppande av gentekniskt förändrade organismer bör beslutas i lag (yrkande 2). Gentekniken måste enligt motionärerna ses ur ett vidare och djupare perspektiv än vad som i dag är vanligt. Kortsiktiga ekonomiska intressen bör inte styra gentekniken. Genrevolutionen innebär att levande produkter sprids i naturen och det blir svårt att förutse följderna. Förökningstakten i olika miljöer är okänd, påverkan på andra arters livsbetingelser likaså. De kan förorsaka enorma skador som är omöjliga att förutsäga och omöjliga att reparera. Det är rimligt att omgärda gentekniken med både strikt lagstiftning och tid att tänka efter. Regeringen bör vidare aktivt verka för en internationell konvention som förbjuder frisläppande av gentekniskt förändrade organismer (yrkande 3). Ett lagförslag som innebär förbud mot genmanipulation av djur och växter bör begäras (yrkande 6). Genmanipulation som leder till förändring i könscellernas DNA bör generellt förbjudas till dess att samhället har hunnit i kapp utvecklingen och hunnit diskutera frågan ur både etiskt och kunskapsmässigt perspektiv. Dispens skall kunna ges i enskilda fall där etik och säkerhet kan upprätthållas, dock inte när det gäller genmanipulation med växter och djur. Försäljning av genmanipulerade livsmedel och andra produkter skall vara förbjuden i Sverige (yrkande 7). Detta skall gälla oavsett regelverk som beslutas inom EU. Skulle inte ett sådant förbud kunna upprätthållas kräver motionärerna att lag införs som innebär krav på märkning av sådana produkter så att rationella och medvetna val kan ske på marknaden (yrkande 8). Myndighetsansvaret är splittrat och bristfälligt när det gäller att övervaka genteknik och annan riskabel bioteknik. Därför kan det vara rimligt att tillsätta en genteknikinspektion med övergripande ansvar (yrkande 9).
I motion Jo509 anförs att gränsdragningsproblem dykt upp mellan Statens medicinsk-etiska råd och Gentekniknämnden. Lagen behöver förtydligas på denna punkt för att undvika dubbelarbete och förhindra att ärenden faller mellan två stolar.
Bakgrund
Gentekniklagen
Gentekniklagen (1994:900) är tillämplig på innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Lagen är vidare tillämplig när produkter som innehåller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden. Syftet med lagen är att skydda människors och djurs hälsa och miljön samt att säkerställa att etiska hänsyn tas vid verksamhet med genetiskt modifierade organismer. För all verksamhet enligt lagen skall de åtgärder vidtas och den försiktighet iakttas som behövs för att undvika negativa effekter på människors och djurs hälsa och på miljön. Aktsamhetskravet innebär också att etiska hänsyn skall tas.
Enligt lagen krävs tillstånd för avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer och för utsläppande på marknaden av en produkt som innehåller eller består av sådana organismer. Tillstånd får lämnas endast om den verksamhet som ansökan avser är godtagbar från hälso- och miljöskyddssynpunkt och etiskt försvarbar. Ett tillstånd gäller längst i fem år och får förenas med villkor.
Tillståndskrav eller anmälningsskyldighet får föreskrivas för innesluten användning av genetiskt modifierade organismer om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Enligt 13 och 14 §§ genteknikförordningen (1994:901) krävs tillstånd eller anmälan för att för första gången ta i bruk en anlägggning för verksamhet med innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer. Enligt förordningen beslutar sju olika myndigheter i frågor om tillsyn och tillstånd till viss verksamhet med genetiskt modifierade organismer. En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att föreskrifterna skall efterlevas.
En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall enligt 16 § gentekniklagen följa utvecklingen på genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och ge råd om användningen av gentekniken. Nämnden har enligt sin instruktion (1994:902) att genom rådgivande verksamhet främja en etiskt försvarbar och säker användning av gentekniken så att människors och djurs hälsa samt miljön skyddas. Därvid skall beaktas att ett gott forskningsklimat upprätthålls. Nämnden har också till uppgift att sprida kunskap om den gentekniska utvecklingen.
I motiven (prop. 1993/94:198 s. 61) anförs att Gentekniknämnden har en övergripande övervakning på hela genteknikområden och ger råd om användning av tekniken. Nämndens ansvar sträcker sig således längre än lagens tillämpningsområde. En viktig rådgivande uppgift är att lämna yttranden till vägledning för myndigheternas bedömning om en tillståndspliktig verksamhet är etiskt försvarbar. Vidare anförs att Naturvårdsverket bör ha ett centralt ansvar på området (a. prop. s. 38). En tillståndsgivande myndighet kan inhämta råd från Gentekniknämnden i andra frågor än etiska. Det kan också finnas skäl för myndigheten att samråda med andra myndigheter, särskilt Naturvårdsverket. Detta gäller inte minst i fråga om utsättning i naturen av nya och tidigare oprövade organismer. Det anförs vidare att Naturvårdsverkets medverkan och samordnande insatser är viktiga, speciellt vid uppbyggandet av strategier och praxis (a. prop. s. 55 f.).
Gentekniknämnden skall yttra sig vid ansökningar om tillstånd för avsiktlig utsättning eller utsläpp på marknaden av genetiskt modifierade organismer. Tillsynsansvariga myndigheter skall även samråda med eller höra nämnden och Naturvårdsverket i fråga om tillämpningsföreskrifter för gentekniklagen. En myndighet skall samråda med Gentekniknämnden och Naturvårdsverket innan myndigheten avgör ett ärende om ärendet avser en ny eller tidigare oprövad organism eller en utsättning av en organism med väsentligt annorlunda förutsättningar än tidigare. (8, 9 och 17 §§ genteknikförordningen).
Rapport om reglering av frågor rörande genteknik
Ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter
Riksdagens revisorers kansli har på uppdrag av jordbruksutskottet utarbetat en rapport om regleringen av frågor rörande genteknik. Arbetet har utförts som ett led i utskottets arbete med uppföljning och utvärdering av ärenden inom utskottets ansvarsområde. I rapporten anförs att den kanske mest omfattande användningen hittills av genteknik är som hjälpmedel inom medicinsk och naturvetenskaplig forskning. Utöver läkemedelstillverkningen har utvecklingen av genteknik sannolikt kommit längst inom växtområdet.
Ansvarsfördelningen mellan de olika tillsynsmyndigheterna regleras i 21 § genteknikförordningen och framgår av följande sammanställning.
Myndighet Inneslute Avsiktlig Utsläpp n utsättnin på användnin g marknaden g Arbetarsk genetiskt ydds- modifiera styrelsen de mikroorga nismer Fiskerive vattenlev vattenlev vattenlev rket ande ande ande genetiskt genetiskt genetiskt modifiera modifiera modifiera de de de organisme organisme organisme r r r Jordbruks övriga övriga foder med verket genetiskt genetiskt genetiskt modifiera modifiera modifiera de de de organisme organisme organisme r r r samt övriga genetiskt modifiera de organisme r Kemikalie genetiskt genetiskt in- modifiera modifiera spektione de de n mikroorga mikroorga nismer, nismer, nematoder nematoder , , spindlar spindlar och och insekter insekter Skogsstyr genetiskt genetiskt elsen modifiera modifiera de de skogsträd skogsträd Läkemedel läkemedel sver-ket med genetiskt modifiera de organisme r Livsmedel livsmedel sver-ket med genetiskt modifiera de organisme r
I rapporten ges ett antal exempel på att ansvarsfördelningen mellan myndigheterna inte är helt klar eller att ansvaret för en viss fråga kunde fördelas på annat sätt. Jordbruksverket anser t.ex. att Kemikalieinspektionen har bäst kompetens för innesluten användning av genetiskt modifierade spindeldjur, nematoder och insekter eftersom myndigheten har ansvaret för avsiktlig utsättning av dylika. Skogsstyrelsen ansvarar för skogsodling, medan ansvaret för genetiskt modifierade träd i parker m.m. traditionellt faller på Jordbruksverket. Enligt Jordbruksverkets mening är Skogsstyrelsen den mest kompetenta myndigheten för alla genmodifierade träd. Fiskeriverket anser att Kemikalieinspektionen har bäst kompetens även för vattenlevande spindeldjur, nematoder och insekter. Enligt Fiskeriverket bör Arbetarskyddsstyrelsen ansvara även för vattenlevande mikroorganismer och Jordbruksverket för genetiskt modifierade vattenlevande växter och alger.
Gentekniknämnden har ett samordningsansvar enligt gentekniklagen. Enligt rapporten har Gentekniknämnden under en inledande period ägnat väsentlig tid åt yttranden över tillståndsansökningar i andra EU- länder. Vidare anförs att Gentekniknämnden efter en översyn av inriktningen och formerna för sin verksamhet konstaterat att nämndens roll och uppgifter behöver förklaras för departement, myndigheter och allmänhet samt att nämndens insatser bör riktas mot principiellt mer intressanta frågor. Många rutinärenden kan delegeras till ordföranden, kanslichefen eller en nyinrättad arbetsgrupp.
Av ledamöterna i Gentekniknämnden är en etiskt sakkunnig. En fråga som varit föremål för diskussion rör avgränsning och samordning mellan Gentekniknämnden och Statens medicinsk-etiska råd. Enligt företrädare för Gentekniknämnden medför statsmakternas uttalanden oklarhet om ansvarsfördelningen mellan nämnden och Statens medicinsk-etiska råd.
Även Naturvårdsverket har en samordnande roll enligt genteknikförordningen. Av rapporten framgår att en central samordning av handläggningen av ärenden enligt gentekniklagen hittills saknats inom Naturvårdsverket. Handläggningen av ärenden avgörs från fall till fall på handläggarnivå. Yttrande över tillståndsansökningar i andra EU-länder ställer enligt rapporten stora krav på insatser från de enskilda handläggarna.
De nio myndigheter som ansvarar för gentekniklagens tillämpning har bildat en grupp för samordning inom genteknikområdet, där frågor rörande ansvarsfördelningen mellan myndigheterna, myndigheternas föreskriftsarbete, kommittéer inom EU för översyn av EG-direktiven 90/219 och 90/220 samt sekretessfrågor diskuteras.
I rapporten anförs att det samlade intrycket är att en översyn av regeringens förordning bör övervägas för att klargöra ansvarsområdena för såväl tillsynsansvariga som samordningsansvariga myndigheter.
Avsiktlig utsättning och marknadsgodkännande
Under år 1995 har tillstånd lämnats för avsiktlig utsättning av vårraps med förändrat lagringsprotein, för utsättning av potatis med förändrad stärkelse och med frosttolerans samt för utsättning av genetiskt modifierad sockerbeta med tolerans mot bekämpningsmedel. I det sist nämnda beslutet påpekas att tillstånd som meddelats för att utveckla växter med tolerans mot herbicider inte innebär något ställningstagande i fråga om ogräsbekämpning.
Någon prövning för utsläpp på marknaden har ännu inte varit aktuell i Sverige för vare sig djur, växter eller foder. Inom EU har några produkter godkänts för utsläpp på marknaden, nämligen genmodifierad tobak, vaccin mot rabies och mot Aujeszkys sjukdom hos grisar. Härutöver behandlas en ansökan om modifierad raps. Vid marknadsgodkännande av herbicidtoleranta växter bör man enligt Jordbruksverket ta hänsyn till indirekta effekter av ett eventuellt godkännande, såsom hur ett godkännande inverkar på användningen av bekämpningsmedel.
Vid en tillståndsprövning görs en bedömning av tänkbara risker med en verksamhet och de krav som skall ställas för att minimera riskerna. Flera myndigheter anger att ett grundläggande krav är att förväntade skadeverkningar inte får stå i ogynnsam proportion till förväntade positiva effekter. Jordbruksverkets ambition har varit att inte acceptera några skador. Inom läkemedelsområdet jämförs förväntade effekter med kända effekter vid tillgängliga behandlingsalternativ. Inom läkemedelstillverkningen har man varken i Sverige eller i andra länder iakttagit någon spridning av genetiskt modifierade organismer, varken vid framställningsprocessen eller i de färdiga preparaten. Inte heller inom växtområdet har någon okontrollerad spridning av genetiskt modifierade organismer iakttagits. Inom Fiskeriverket betonas behovet av en restriktiv hållning när det gäller användning av genetiskt modifierade organismer inom aquakultur, eftersom det inom detta område är särdeles svårt att kontrollera spridning och effekter av genmanipulerade djur.
Inom flera myndigheter påpekas en obalans mellan å ena sidan kraven i EG- direktiven och lagstiftningen och å andra sidan kraven - eller avsaknad av krav - i fråga om andra skador, vilka kan medför lika höga eller kanske t.o.m. högre risker för hälsa och miljö.
Ännu har inga produkter med genetiskt modifierade organismer godkänts för utsläpp på marknaden i Sverige, men däremot i andra EU-länder. Inom EU- området som helhet finns också en stor och snabbt växande mängd avsiktliga utsättningar. Detta förhållande präglar arbetsbelastningen inom svenska myndigheter, särskilt inom de båda samordnande myndigheterna som får samtliga ärenden för yttrande. Potentialen för marknadsgodkända produkter ökar snabbt.
Innesluten användning
I rapporten påtalas att enligt förordningen saknas stöd för att inhämta information om en anläggning som tagits i bruk före ikraftträdandet den 1 januari 1995. Inom Arbetarskyddsstyrelsen prövades under våren 1995 åtta anläggningar för innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer inom läkemedelsindustrin och för forskning och undervisning. Även för användningen av mikroorganismer i en anläggning föreskrivs skyldighet att söka tillstånd eller att göra en anmälan. Inom djurområdet prövades enligt rapporten tre anmälningar om innesluten användning, vilka alla avsåg forskning med möss som försöksdjur.
För innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer klassificeras organismerna efter skaderisk. Arbetet med att se över klassificeringen av skador pågår såväl i Sverige som inom EU. EG-direktiven är omfattande och inte helt lätta att följa. Inom Arbetarskyddsstyrelsen samlas erfarenheter som kan utgöra underlag för en vägledning och exempel för användare. Arbetarskyddsstyrelsen avser även att knyta en grupp experter till detta arbete för rådgivning.
Inom EU pågår arbete med en översyn av direktiven vad gäller klassificeringsfrågorna. I detta arbete övervägs fyra klasser i likhet med klassificeringen av biologiska ämnen.
Föreskrifter och avgifter
De första myndighetsföreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 1995 samtidigt som lagens bestämmelser om förhandsbedömning av skador och tillståndsgivning började gälla. De beslutade föreskrifterna följer väl bestämmelserna i EG-direktiven. Härutöver finns regler om etiska bedömningar i Fiskeriverkets och Läkemedelsverkets föreskrifter samt i Jordbruksverkets föreskrifter om genetiskt modifierade djur. I de senare föreskrifterna finns även krav på utlåtande från djurförsöksetiska nämnden i de fall en etisk prövning har genomförts. I rapporten anges vidare att Jordbruksverket gör etiska bedömningar även inom växtområdet.
Myndigheterna har föreskrivit att avgifter skall tas ut för myndigheternas kostnader för verksamhet enligt gentekniklagen. Avgifterna skiljer sig åt både såvitt avser konstruktion och nivå. Olika fasta avgifter debiteras för anmälningar och tillstånd. Exempelvis debiterar Kemikalieinspektionen 112 000 kr för beslut om avsiktlig utsättning. Jordbruksverket debiterar 25 000 kr inom växtområdet och 45 000 inom djurområdet för tillstånd om avsiktlig utsättning och utsläpp på marknaden om produkten inte prövats tidigare. I annat fall debiteras 10 00020 000 kr per tillstånd. Vid tillståndsprövning för utsläpp på marknaden samt för tillsyn debiterar Jordbruksverket 400 kr per timme.
Arbetarskyddsstyrelsen debiterar fasta avgifter med lägst 3 000 kr och högst 40 000 kr per tillstånd eller anmälan beroende på bedömda skaderisker och vilken typ av verksamhet som prövas. Arbetarskyddsstyrelsen har inte föreskrivit någon avgift för tillsyn.
Läkemedelsverket debiterar 550 kr per timme för såväl handläggning som tillsyn. Vidare debiteras en avgift i de fall verket av EU-myndigheten EMEA utses till rapportör eller medrapportör för marknadsgodkännande av ett preparat med genetiskt modifierade organismer.
Samtliga myndigheter har i enlighet med bestämmelserna i avgiftsförordningen (1992:191) samrått med Riksrevisionsverket, som inte haft något att erinra mot de beslutade avgifterna. Verket har anfört att avgiften skall täcka en myndighets kostnader för en viss verksamhet oberoende av myndighetens finansieringsform. Inte heller får kostnaderna för tillsyn tas ut som ett generellt påslag, utan dessa kostnaderna får endast belasta dem som blir föremål för tillsynen. Riksrevisionsverket förespråkar en översyn av avgifterna efter ett eller två års tillämpning. Gentekniknämnden har framhållit att all universitets- och högskoleforskning som finansieras med offentliga medel bör undantas från skyldigheten att erlägga avgifter för tillstånd, anmälningar och tillsyn.
En särskild uppföljning av konsekvenserna av avgiftsfinansieringen förefaller enligt rapporten väsentlig. En sådan uppföljning bör beakta även avgiftsfinansieringens konsekvenser för uppfyllandet av lagstiftningens politiska målsättningar.
I rapporten anförs att riksdagens intentioner inom genteknikens område rör dels vikten av en ökad samhällskontroll för att skydda hälsa och miljö samt för att ta etiska hänsyn vid hanteringen av genetiskt modifierade organismer, dels vikten av ett gott forskningsklimat. Svårigheterna med avvägningen mellan dessa frågor kommer bl.a. till uttryck i frågan om avgiftsfinansiering av myndigheternas insatser.
Utskottets överväganden
Bakgrund
Traditionellt växtförädlings- och avelsarbete bedrivs genom att man väljer ut individer vars egenskaper bäst svarar mot uppställda krav på prestanda. Egenskaperna förstärks sedan genom traditionell korsning och urval. De traditionella metoderna arbetar i regel med låg precision och är tidskrävande. Växt- och djurförädling kan med genteknik göras snabbare och mer precis.
Generna, arvsanlagen, är den del av arvsmassan som bestämmer sammansättningen hos alla de proteiner som ingår i en levande organism. Genteknik innebär möjlighet att flytta delar av det genetiska materialet mellan olika organismer och arter. Ingrepp i arvsmassan kan göras på ett preciserat sätt, så att på förhand bestämda gener förs över till en mottagarorganism. Gener kan flyttas mellan levande organismer, från en individ, ras eller art till en annan.
Genteknik innebär att man kan överföra enskilda gener till växter som förmedlar en definierad egenskap. Tekniken kan även få praktisk tillämpning inom husdjursförädlingen genom att djuren kan förändras så att de växer snabbare, är resistenta mot vissa sjukdomsangrepp m.m. Ingrepp kan göras också i människans arvsmassa. Genterapi kan komma till användning för att bota vissa ärftliga sjukdomar hos människan. Ett fåtal läkemedel, som framställts genom hybrid-DNA-teknik, är tillgängliga på marknaden. Hybrid-DNA- tekniken kan också användas för framställning av vacciner.
En risk med genteknisk verksamhet är att det kan vara svårt att förutsäga hur en genetiskt förändrad organism kommer att uppföra sig när den kommer ut i naturen. Genom att helt nya kombinationer kan skapas är det svårt att med säkerhet kunna överblicka konsekvenserna av förändringen. Vid utsättning av en genmodifierad växt måste riskerna för t.ex. att en egenskap skall sprida sig till andra växter kunna bedömas.
Samhällskontrollen av genetiskt modifierade organismer
Riksdagen behandlade våren 1990 ett antal motioner rörande den samhälleliga kontrollen av gentekniken (1989/90:JoU9). Genom beslut den 29 mars 1990 tillkallade regeringen en parlamentarisk utredning för att belysa frågor om användning av gentekniken (dir. 1990:16). Utredningens betänkande Genteknik en utmaning (SOU 1992:82) låg till grund för förslaget i proposition 1993/94:198 Lag om genetiskt modifierade organismer. Riksdagen beslutade våren 1994 på grundval av propositionen en övergripande lagstiftning om genetiskt modifierade organismer (prop. 1993/94:198, bet. JoU29, rskr. 391). Gentekniklagens (1994:900) bestämmelser trädde i kraft den 1 juli 1994 resp. den 1 januari 1995. Genom gentekniklagen införlivades regler i två EG-direktiv, som närmare redovisas i det följande, i svensk lagstiftning.
Enligt Rapport om reglering av frågor rörande genteknik anser flertalet myndigheter att kunskapen snabbt växer inom genteknikens område. Inom EU- området som helhet finns en stor och snabbt växande mängd avsiktliga utsättningar. Potentialen för marknadsgodkända produkter ökar härmed snabbt. En produkt som godkänts för utsläpp på marknaden av en behörig myndighet inom EU är enligt 6 § genteknikförordningen godkänd också i Sverige.
Genteknik kan enligt utskottets mening föra utvecklingen framåt på många områden, t.ex. inom växt- och djurförädling och på det medicinska området. Även inom den farmaceutiska industrin och livsmedelsindustrin samt inom miljövårdsområdet finns stora utvecklingspotentialer. Gentekniken kan emellertid också komma att medföra att utvecklingen inom dessa områden blir mindre förutsebar eller förenas med större risker. Det är därför viktigt att den kunskap och de resultat som uppnås med genteknik behandlas ansvarsfullt. En ovarsam hantering kan medföra negativa effekter. Utvecklingen inom genteknikområdet är snabb. Frågan om den svenska samhällskontrollen av genteknisk verksamhet är tillräcklig behandlas inte uttryckligen i Riksdagens revisorers rapport. Utskottet har dock för egen del gjort förnyade överväganden i denna fråga.
Förutsättningarna för användningen av genetiskt modifierade organismer kan på grund av den snabba utvecklingen komma att ändras på kort tid. Det framgår av Gentekniknämndens instruktion att regeringen uppdragit åt nämnden att bl.a. följa utvecklingen inom gentekniken och särskilt beakta nya förhållanden som har eller kan få betydelse för det allmännas tillsyn av användningen av gentekniken. Med hänsyn till de risker som förknippas med användningen av genetiskt modifierade organismer är det enligt utskottets mening utomordentligt viktigt att regeringen noga följer utvecklingen inom ämnesområdet. Utskottet förutsätter att regeringen ägnar dessa frågor stor uppmärksamhet och att arbetet med tillsyn över användningen av genetiskt modifierade organismer får tillräckliga resurser.
Utskottet delar bedömningen i motion Jo503 yrkande 2 att det är rimligt att omgärda gentekniken med strikt lagstiftning. Utskottet delar också motionärernas synpunkter om att utsättning av genmodifierade organismer måste föregås av en strikt riskbedömning för att undvika att organismerna förökar sig på ett okontrollerat sätt. Det är i själva verket mot bakgrund av de ekologiska riskerna med genetiskt modifierade organismer och behovet av etiska överväganden som den gällande lagregleringen har beslutats. Riksdagens beslut att anta gentekniklagen föregicks av ett omfattande utredningsarbete. Genom gentekniklagen har samhället enligt utskottets bedömning fått ett effektivt instrument för att kontrollera verksamheten. Lagen är utformad som en ramlag med grundläggande aktsamhetskrav, krav på förhandsbedömning av skador, tillståndsprövning m.m. Vid sådan verksamhet med genetiskt modifierade organismer som omfattas av lagstiftningen skall de åtgärder vidtas och den försiktighet i övrigt iakttas som behövs för att undvika negativa effekter på människors och djurs hälsa och på miljön. Etiska hänsyn skall tas och därvid skall beaktas att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är knuten till ett förvaltaransvar. I motiven anges att en etisk bedömning skall göras i varje enskilt fall av tillståndsgivning (prop. 1993/94:198 s. 43).
I anslutning till motion Jo503 yrkandena 2 och 6 vill utskottet särskilt framhålla följande. Redan genom EES-avtalet åtog sig Sverige att införliva två EG-direktiv, nämligen 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer och 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Sedan Sverige blivit medlem i EU är direktiven, som utskottet i andra sammanhang påpekat, bindande för varje medlemsstat enligt de förutsättningar som anges i artikel 189 i Romfördraget. De nu aktuella direktiven och den svenska lagstiftningen innebär bl.a. att användningen av genetiskt modifierade organismer prövas från fall till fall och att en tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att t.ex. motverka hälso- och miljöskador. Generella förbud av det slag och den omfattning som anges i motion Jo503 yrkande 2 är enligt utskottets mening inte förenliga med Sveriges åtaganden i detta hänseende. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motion Jo503 yrkande 2.
Ett generellt förbud i enlighet med yrkande 6 i motion Jo503 förutsätter långtgående inskränkningar i forskningen i en utsträckning som utskottet tidigare ansett oacceptabel. Frågan regleras på ett tillfredsställande sätt i gentekniklagen. Utskottet avstyrker även motion Jo503 yrkande 6.
Myndighetsfrågor
I motiven till gentekniklagen anförs att sektorsansvaret för de olika fackmyndigheter som har tillämpning av bioteknik inom sitt verksamhetsområde bör behållas i största möjliga utsträckning. Kontrollen av genetiskt modifierade organismer bör alltså byggas på den redan befintliga organisationen (prop. 1993/94:198 s. 38). Enligt genteknikförordningen är ansvaret på myndighetsnivå fördelat på sju tillsynsmyndigheter. Härutöver uttalas i motiven att Naturvårdsverket skall ha ett centralt ansvar på området. Gentekniknämnden fick uppgifter som ett sammanhållande organ, särskilt vad gäller etiska frågor samt för meddelandet av myndighetsföreskrifter. Även inom regeringskansliet är ansvaret för frågor rörande genetiskt modifierade organismer på motsvarande sätt fördelat mellan flera departement.
Vid utskottets utfrågning av representanter från Jordbruksverket, Gentekniknämnden och Naturvårdsverket framgick att arbetet med tillståndsgivning och tillsyn i stort sett fungerar bra. Lagstiftningen har inte varit i kraft så länge, men myndigheterna anser sig numera ha funnit sina arbetsformer. Ställningstaganden till ansökningar om marknadsgodkännanden i andra EU-länder har under det första året tagit betydande resurser i anspråk på Jordbruksverket, Gentekniknämnden och Naturvårdsverket.
Utskottet konstaterar att behovet av samordning mellan de sju tillsynsmyndigheterna och de två samrådsmyndigheterna är stort. Av rapporten framgår att ansvarsfördelningen mellan genteknikförordningens tillsynsmyndigheter inte är helt klar och att det i något fall kan övervägas om inte störst kompetens för en viss fråga finns hos en annan myndighet än den som utpekats som ansvarig enligt genteknikförordningen.
Frågan om samordning av ansvaret för frågor rörande genteknik inom Naturvårdsverket behandlas i Naturvårdsverkets regleringsbrev för budgetåret 1995/96, där det anges att Naturvårdsverkets policy för användningen av genmanipulerade organismer skall vidareutvecklas, bl.a. för fler organismgrupper. Viktiga aspekter i arbetet rör riskhanteringen och att utveckla en policy för introduktion av främmande arter. Vidare anförs att i arbetet ingår att utvärdera den hittills bedrivna verksamheten.
När det gäller ansvarsfördelningen mellan Gentekniknämnden och Statens medicinsk-etiska råd anförs i gentekniklagen att Gentekniknämnden skall följa utvecklingen på genteknikområdet samt att regeringen meddelar närmare föreskrifter om nämndens uppgifter. I motiven preciseras att Gentekniknämnden skall övervaka hela genteknikområdet och att nämndens ansvar sträcker sig längre än lagens tillämpningsområde (prop. 1993/94:198 s. 61). I Gentekniknämndens instruktion har den begränsningen gjorts att där anges att om genteknikens användning på människan och medicinsk-etiska frågor är särskilt föreskrivet.
Enligt utskottets mening bör regeringen göra en översyn av ansvarsfördelningen mellan de i genteknikförordningen utpekade myndigheterna. Syftet med översynen bör vara att åstadkomma en klarare och mer ändamålsenlig organisation på myndighetssidan. Arbetet bör göras i samråd med ansvariga myndigheter och organ. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt behovet av samråd mellan tillsynsmyndigheterna och övriga berörda organ. Frågan om gränsdragningen mellan de uppgifter som åvilar Statens medicinsk-etiska råd och Gentekniknämnden bör studeras särskilt. En särskild uppföljning av konsekvenserna av avgiftsfinansieringen bör också göras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Jo503 yrkande 9 och Jo509 som sin mening ge regeringen till känna.
Produkter och märkning m.m.
Genom gentekniklagen och de föreskrifter som beslutats med stöd av lagen införlivades de två aktuella EG- direktiven på området, direktiv 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer och 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Direktiv 90/220 om avsiktlig utsättning har beslutats på grundval av artikel 100a i Romfördraget. Enligt artikel 15 i direktivet får medlemsstaterna inte hindra att produkter som godkänts enligt direktivet släpps ut på marknaden. Innebörden av den s.k. miljögarantin i artikel 100a punkt 4 i Romfördraget är att om en medlemsstat, efter det att rådet med kvalificerad majoritet har beslutat om en harmoniseringsåtgärd, anser det nödvändigt att tillämpa nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov eller som avser miljö- eller arbetarmiljöskydd, skall den anmäla dessa bestämmelser till kommissionen. Enligt artikeln skall kommissionen därefter bekräfta att en sådan åtgärd inte utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder. Kommissionens beslut kan överklagas till EG- domstolen. Enligt gentekniklagen krävs tillstånd för att släppa ut en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer på marknaden. Sådant tillstånd får lämnas endast om den verksamhet som ansökan avser är godtagbar från hälso- och miljöskyddssynpunkt och etiskt försvarbar. Med hänsyn till de restriktioner som innefattas i det nationella kontrollsystemet är utskottet inte berett att förorda ett svenskt försäljningsförbud för produkter som innehåller eller består av genmodifierade organismer. Ett sådant förbud kan också ifrågasättas med åberopande av EG-rätten (se utskottets överväganden i föregående avsnitt). Motion Jo503 yrkande 7 avstyrks.
Enligt 7 § andra stycket gentekniklagen får ett tillstånd förenas med villkor. I lagens förarbeten anförs att villkoren kan avse en rad omständigheter, t.ex. särskilda användnings- och hanteringsvillkor och märkning (a. prop. s. 56). Vidare anförs (a. prop. s. 46) att enligt direktivet om avsiktlig utsättning krävs märkning för saluförande av vissa livsmedel som innehåller eller består av levande genetiskt modifierade organismer (jämför artikel 11 med hänvisning till bilaga 3 punkt B 5 och artikel 14). En sådan begränsad märkning bör enligt motiven vara ett villkor för tillstånd enligt lagen om genetiskt modifierade organismer för att produkten skall få släppas ut på marknaden (a. prop. s. 46).
I artikel 11 i direktivet 90/220/EEG anges beträffande märkning att en anmälan till en behörig myndighet om marknadsgodkännande skall innehålla villkoren för ett sådant godkännande samt ett förslag till märkning och förpackning som minst uppfyller de krav som anges i en bilaga till direktivet. Enligt bilagan skall förslag till märkning åtminstone i sammanfattad form omfatta uppgift om bl.a. produktens namn och namn på de genetiskt modifierade organismer som den innehåller. Av artikel 14 i direktivet framgår att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer endast släpps ut på marknaden med den märkning och i den förpackning som anges i det skriftliga medgivandet.
Kommissionen utfärdade i oktober 1995 ett tolkningsdokument (XI/655/95) angående märkningskravet för marknadsgodkännande enligt direktivet 90/220. I tolkningsdokumentet anförs att direktivet ger möjlighet att föreskriva villkor i ett produktgodkännande och att kommissionen i vissa beslut också krävt märkning. Dessa krav på märkning har dock hänfört sig till riskbedömningen. Sådana krav får enligt tolkningsdokumentet inte innebära krav på märkning av att en produkt består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer.
Europaparlamentet har nyligen behandlat en gemensam ståndpunkt (EG) nr 25/95 inför antagandet av en EG- förordning om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser. Enligt det antagna förslaget skall konsumenten genom märkning informeras om alla livsmedelsegenskaper, såsom sammansättning, näringsvärde och avsedd användning av livsmedlet, om dessa skiljer ett nytt livsmedel eller en livsmedelsingrediens från jämförbara livsmedel och livsmedelsingredienser som redan finns. Kravet att skillnaden skall vara avgörande upphävdes av parlamentet. Förslaget om att genetiskt modifierade organismer enligt direktiv 90/220/EEG skall märkas försågs av parlamentet med tillägget att märkning skall omfatta även vilka med genteknik gentekniskt modifierade organismer som förekommer . Ett tidigare undantag för jordbruksmässiga egenskaper upphävdes. Parlamentets beslut innebär sålunda en viss skärpning av märkningskravet. Förslaget hanteras i enlighet med artikel 189b i fördraget och kommer på nytt att behandlas av rådet.
Enligt utskottets mening bör det grundläggande kravet från svensk sida vara att det genom märkning tydligt framgår att en produkt innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer. Behovet av märkning är särskilt stort när det gäller livsmedel, men även beträffande andra produkter är det rimligt att kräva märkning. Om ett livsmedel framställts med hjälp av genetiskt modifierade organismer är det enligt utskottets mening i de flesta fall angeläget att konsumenterna får kännedom om detta förhållande genom märkning. Utskottet överlämnar till regeringen att med utgångspunkt i det anförda närmare bestämma formerna för och omfattningen av märkningskravet. Utskottet förutsätter att regeringen med största kraft och stor tydlighet driver märkningsfrågan i internationella sammanhang. Internationella överenskommelser måste givetvis beaktas i den mån de blivit bindande för Sverige. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo503 yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.
Inom ramen för konventionen om biologisk mångfald beslutades vid andra partsmötet i november 1995 att påbörja förhandlingar om ett protokoll till konventionen om säker hantering av genetiskt modifierade organismer. Protokollet kommer att fokuseras på gränsöverskridande miljöeffekter av genetiskt modifierade organismer, både vad gäller regler för kontroll av export och krav på miljökonsekvensbeskrivningar av avsiktlig utsättning i naturen som kan ha gränsöverskridande effekter. Enligt partskonferensens beslut skall förhandlingarna vara avslutade senast år 1998. Sverige har i internationella sammanhang drivit frågan om ett protokoll och avsikten med protokollet är att skapa internationella regler för en säker hantering av gentekniken. Med det anförda avstyrks motion Jo503 yrkande 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förbud mot frisläppande av genetiskt modifierade organismer
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo503 yrkande 2,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande förbud mot genmodifiering av djur och växter
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo503 yrkande 6,
res. 2 (v, mp)
3. beträffande ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Jo503 yrkande 9 och 1994/95:Jo509 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande försäljning av genmodifierade livsmedel och andra produkter
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo503 yrkande 7,
res. 3 (mp)
5. beträffande märkning av genmodifierade produkter
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo503 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 4 (m) - motiv.
res. 5 (mp) - motiv.
6. beträffande internationell konvention om förbud mot genetiskt modifierade organismer
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo503 yrkande 3.
res. 6 (mp)
Stockholm den 16 april 1996
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Siw Wittgren-Ahl (s).
Reservationer
1. Förbud mot frisläppande av genetiskt modifierade organismer (mom. 1)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med Genteknik kan och som på s. 11 slutar med motion Jo503 yrkande 2 bort ha följande lydelse:
Genteknik kan enligt utskottets mening föra in utvecklingen på riskabla vägar, t.ex. inom växt- och djurförädling och på det medicinska området. Detta gäller även inom den farmaceutiska industrin och livsmedelsindustrin samt inom miljövårdsområdet. Det är därför viktigt att den kunskap - - - (= utskottet) - - - 189 i Romfördraget.
Gentekniken måste ses ur ett vidare och djupare perspektiv än vad som i dag är vanligt. När kortsiktiga ekonomiska intressen får styra gentekniken och dess olika användningsområden underställs evolutionens mångmiljonåriga utveckling kortsiktiga förräntningskrav. Utifrån detta perspektiv är det rimligt att omgärda gentekniken med både strikt lagstiftning och tid att tänka efter. Befintlig lagstiftning är svag och förräntningskrav på insatt kapital gör att utrymmet för eftertanke och debatt blir synnerligen begränsat.
Till skillnad från kemikalierevolutionen innebär genrevolutionen att levande produkter sprids i naturen, vilket innebär att det blir mycket svårare att säga vad som blir följden de kan föröka sig, förflytta sig och låta gener överföras till andra arter. Förökningstakten i olika miljöer är okänd, påverkan på andra arters livsbetingelser likaså. Därför kan de ge stora skador som är svåra att förutsäga och reparera. Intresset av att få plantera ut genmanipulerade växter är stort eftersom insatt kapital måste förräntas. Utskottet anser att frisläppande av genmodifierade djur, växter och andra organismer bör förbjudas, även om ett sådant förbud skulle strida mot innehållet i direktiv 90/220/EEG och innebära att direktivet i den delen inte införlivas i svensk lagstiftning. Regeringen bör utarbeta ett lagförslag som innebär förbud mot frisläppande av gentekniskt förändrade organismer. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo503 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förbud mot frisläppande av genetiskt modifierade organismer
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo503 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Förbud mot genmodifiering av djur och växter (mom. 2)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Ett generellt förbud och slutar med Jo503 yrkande 6 bort ha följande lydelse:
Genmanipulation som leder till förändring i könscellernas DNA bör enligt utskottets mening generellt förbjudas till dess att samhället har hunnit i kapp utvecklingen och hunnit diskutera frågan ur både etiskt och kunskapsmässigt perspektiv. Dispens skall kunna ges i enskilda fall där etik och säkerhet kan upprätthållas dock inte när det gäller genmanipulation med växter och djur. Regeringen bör utarbeta ett lagförslag som innebär förbud mot genmanipulation av djur och växter, även om ett sådant förslag strider mot direktiv 90/220/EEG och således innebär att direktivet inte kommer att införlivas i svensk lagstiftning. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo503 yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande förbud mot genmodifiering av djur och växter
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo503 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Försäljning av genmodifierade livsmedel och andra produkter (mom. 4)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med Genom gentekniklagen och på s. 13 slutar med yrkande 7 avstyrks bort ha följande lydelse:
Genom gentekniklagen - - - (= utskottet ) - - - till EG-domstolen.
Som en naturlig följd av vad utskottet tidigare anfört anser utskottet att försäljning av genmanipulerade livsmedel och andra produkter skall vara förbjuden i Sverige. Oavsett om ett sådant försäljningsförbud strider mot bestämmelserna i direktiv 90/220/EEG bör regeringen utarbeta ett lagförslag med ett sådant förbud. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo503 yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande försäljning av genmodifierade livsmedel och andra produkter
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo503 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Märkning av genmodifierade produkter (mom. 5, motiveringen)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med Enligt utskottets och slutar med till känna bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör utgångsläget från svensk sida vara att det genom märkning tydligt framgår om en produkts egenskaper förändrats genom genmodifiering. Behovet av märkning är särskilt stort när det gäller livsmedel. Om ett livsmedel framställts med hjälp av genetiskt modifierade organismer är det enligt utskottets mening ett krav att konsumenterna får kännedom om detta förhållande genom märkning om livsmedlet härigenom förändrats och förändringen inte enbart motsvarar en ändring av de jordbruksmässiga egenskaperna. Ett absolut lagreglerat märkningskrav blir komplicerat. Som exempel kan nämnas de livsmedel som endast till en mindre del framställts av genetiskt modifierade organismer, t.ex. om den färdiga produkten endast innehåller en mindre mängd socker som i odlingsledet härrör från en genetiskt modifierad sockerbeta. Också i andra fall kan givetvis ett ovillkorligt krav på märkning föra mycket långt när det gäller att åtskilja och dokumentera olika moment, produktionsmetoder och ingredienser i samtliga led av livsmedelskedjan från odlare till konsument. Utskottet överlämnar - - - (= utskottet) - - - till känna.
5. Märkning av genmodifierade produkter (mom. 5, motiveringen)
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med Enligt utskottets och slutar med till känna bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det grundläggande kravet från svensk sida vara att det genom märkning tydligt framgår att en produkt innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer. Behovet av märkning är särskilt stort när det gäller livsmedel, men även beträffande andra produkter är det rimligt att kräva märkning. Om ett livsmedel framställts med hjälp av genetiskt modifierade organismer är det enligt utskottets mening ett krav att konsumenterna får kännedom om detta förhållande genom märkning. Utskottet överlämnar - - - (= utskottet) - - - till känna.
6. Internationell konvention om förbud mot genetiskt modifierade organismer (mom. 6)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med Inom ramen och slutar med motion Jo503 yrkande 3 bort ha följande lydelse:
Inom ramen - - - (= utskottet) - - - hantering av gentekniken. Ett speciellt problem är utplaceringen av genetiskt manipulerade djur, växter och organismer i naturen. Människor i hela världen är i dag rädda för viruset hiv, vars spridningsvägar och effekter vi känner tämligen väl, men vars ursprung vi inte känner till. Trots detta står bolag i kö för att släppa ut tusentals manipulerade virus och organismer som man vet mycket litet om. Man hoppas och tror att de skall föra med sig ekonomiska vinningar och bättre produkter, men kunskaperna om spridningsvägar eller effekterna är små. Utskottet anser mot denna bakgrund att regeringen aktivt bör verka för en konvention som förbjuder frisläppande av genetiskt modifierade organismer. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo503 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande internationell konvention om förbud mot genetiskt modifierade organismer
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo503 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Produkter och märkning m.m.
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:
Vi instämmer i att ett grundläggande krav är att det genom märkning tydligt framgår att en produkt innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer.
Vi utgår ifrån att regeringens arbete skall leda till att konsumenterna alltid skall få kännedom om att ett livsmedel framställts med hjälp av genetiskt modifierade organismer.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motionerna 1 Utskottet 2 Uppföljning/utvärdering m.m. 2 Motionerna 2 Bakgrund 3 Gentekniklagen 3 Rapport om reglering av frågor rörande genteknik 4 Utskottets överväganden 9 Hemställan 15 Reservationer 16 1. Förbud mot frisläppande av genetiskt modifierade organismer (mom. 1) 16 2. Förbud mot genmodifiering av djur och växter (mom. 2) 17 3. Försäljning av genmodifierade livsmedel och andra produkter (mom. 4) 17 4. Märkning av genmodifierade produkter (mom. 5, motiveringen) 18 5. Märkning av genmodifierade produkter (mom. 5, motiveringen) 18 6. Internationell konvention om förbud mot genetiskt modifierade organismer (mom. 6) 18 Särskilt yttrande 19 Produkter och märkning m.m. 19 Gotab, Stockholm 1996