Fristående skolor
Betänkande 1991/92:UbU22
Utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UBU22
Fristående skolor
Innehåll
1991/92 UbU22
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor jämte motioner.
Regeringens förslag innebär att en skyldighet för kommunerna att lämna medel till fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt, skrivs in i skollagen. Kommunerna föreslås bli skyldiga att tilldela fristående skolor minst 85 % av sin egen genomsnittskostnad per elev i grundskolan.
Utskottet har inhämtat yttrande från lagrådet, som inte haft några principiella invändningar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag men anser att medelstilldelningen skall beräknas per stadium.
Socialdemokraterna yrkar i en reservation avslag på propositionen och begär ett nytt lagförslag som ger kommunerna skyldighet att vid sin medelsfördelning tillämpa samma beräkningsgrunder för fristående skolor som för de kommunala grundskolorna.
När det gäller avgifter läggs inget förslag fram i propositionen. Enligt en reservation (s) skall avgifter inte få förekomma, medan en reservation (nyd) går ut på att staten inte skall lägga sig i fristående skolors avgifter.
Fem reservationer (s) och fyra (nyd) har avgivits.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1991/92:95 föreslagit att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100).
Lagförslaget återfinns som Regeringens förslag i bilaga 2 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1991/92:95
1991/92:Ub62 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag att fristående skola som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt skall tilldelas ett belopp som minst motsvarar 85 % av den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens grundskola det närmast föregående kalenderåret, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej tillåta elevavgifter vid fristående skola i en situation där denna erhåller medel för verksamheten från kommun på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt, 3. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att närmare följa och analysera vilka konsekvenser ett ökat antal fristående skolor medför för samhällets möjligheter att upprätthålla det offentliga skolväsendet och förverkliga dess mål, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en likvärdig skola för alla barn och ungdomar genom en resursfördelning efter den enskilda skolans behov, 5. att riksdagen beslutar att fristående skola som erhåller medel på ett med kommunens skola likvärdigt sätt i lag skall åläggas att stå under tillsyn av bidragsgivande kommun och att medverka i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen bedriver, 6. att riksdagen beslutar att fristående skola som erhåller medel på ett med kommunens skolor likvärdigt sätt skall finnas upptagen i kommunens skolplan, 7. att riksdagen uppdrar åt regeringen att närmare följa och analysera konsekvenserna av att kommunerna åläggs en skyldighet att ge bidrag till elever som går i fristående skola i annan kommun.
1991/92:Ub63 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolkommunens rätt till ersättning från elevens hemkommun och definitionen av begreppet "sina kostnader", 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i skollagen att det klart framgår att någon rätt till skolskjuts ej föreligger då eleven väljer att fullgöra sin skolplikt i annan skola än den kommunen anvisat, inom ramen för den s.k. närhetsprincipen.
1991/92:Ub64 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stadierelaterad tilldelning av medel till fristående skolor.
1991/92:Ub65 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning av stöd till de fristående skolorna.
1991/92:Ub66 av Mikael Odenberg m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det i proposition 1991/92:95 föreslagna bidragssystemet skall omfatta även s.k. internationella skolor.
1991/92:Ub67 av Ian Wachtmeister och Stefan Kihlberg (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de fristående skolorna och deras elever inte i något hänseende får diskrimineras i förhållande till de kommunala skolorna och deras elever, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fristående skolor skall ha samma av samhället givna ekonomiska grundförutsättningar, 3. att riksdagen beslutar anta den i propositionen föreslagna lydelsen av 9 kap. 4 a § med följande ändringar: Hela tredje meningen: "Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15% av den framräknade genomsnittskostnaden." utgår. Hela fjärde meningen: "Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge ett större avdrag om det finns särskilda skäl." utgår, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till erforderliga ändringar i skollagen som möjliggör för kommunerna att under de tre första åren tilldela fristående skolor ett lägre belopp per elev under förutsättning att de egna kommunala skolorna åläggs att gå ner till samma belopp per elev inom en tidsperiod på högst tre år, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extraresurser till fristående skolor enligt samma principer som till de kommunala skolorna, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fördelning av extra resurser skall ske på individuell basis i vad avser medel framräknade inom sektorsbidragets ram, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra resurser även till elever med särskilda möjligheter, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elevavgifter i fristående skolor, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten för fristående skolor att ta ut elevavgifter ej skall regleras av statsmakterna, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förekomsten av skolavgifter icke får ingå i skolverkets tillsynsuppgifter, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till erforderliga ändringar i skollagen och övriga erforderliga författningar så att kommunerna blir skyldiga att tillhandahålla skolskjuts till elever vid fristående skolor enligt samma principer och regler som gäller för elever vid de kommunala skolorna.
1991/92:Ub68 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:95, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter i skolan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avtal mellan kommun och fristående skola, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad segregering inom skolväsendet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett korrigerande avräkningssystem vid resurstilldelning för s.k. fristående skolor.
Motioner från allmänna motionstiden 1992
1991/92:Ub225 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidragen till skolan, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privatskolor.
1991/92:Ub291 av Ian Wachtmeister och Stefan Kihlberg (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fria skolor i konkurrens och med kvalitet, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i aktuella författningar att de i motionen angivna förslagen och intentionerna kan förverkligas.
1991/92:Ub299 av Karl-Göran Biörsmark och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av möjligheten för friskolor, som får fulla bidrag från stat och kommun, att därutöver ta ut terminsavgifter.
1991/92:Ub810 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolavgifter.
Yttrande
Lagrådet har på utskottets begäran avgivit yttrande över propositionen. Yttrandet återfinns som bilaga 1 till detta betänkande.
Utskottet
Regeringen lägger i proposition 1991/92:95 fram förslag som syftar till att ge fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt, förutsättningar att verka på i stort sett samma villkor som de kommunala grundskolorna. För att reglera kommuns skyldighet att ge bidrag till fristående skolor -- en skyldighet som riksdagen uttalade sig för vid föregående riksmöte (bet. 1990/91:UbU17, rskr. 357) -- föreslås en ny paragraf (4a§) i 9 kap. skollagen. Där anges att kommunens bidragsskyldighet skall relateras till genomsnittskostnaden per elev i kommunens egen grundskola föregående kalenderår, tillämpad på den fristående skolans elevantal under pågående läsår. Kommunen får rätt att från sin genomsnittskostnad dra av högst 15%. I den föreslagna nya paragrafen regleras också hur bidraget skall betalas ut. Regeringen föreslår vidare att en fristående skola som godkänts för skolplikt skall vara skyldig att delta i den uppföljning och utvärdering som statens skolverk utför. Vägran att göra detta skall föranleda att godkännandet återkallas.
Regeringens lagförslag återfinns med beteckningen Regeringens förslag i bilaga 2 till detta betänkande.
Enligt motion 1991/92:Ub68 (v) yrkande 1 bör riksdagen avslå propositionen. Motionärerna anser att en föreskriven särbehandling i kommunerna av en viss grupp av skolor, nämligen fristående skolor, innebär en inskränkning av den kommunala självbestämmanderätten. De anser också att förslaget till lagreglering är onödigt, eftersom riksdagen enligt dem redan har beslutat att fristående skolor skall behandlas på samma sätt som kommunens övriga skolor.
Utbildningsutskottet anförde vid förra riksmötet (bet. 1990/91:UbU17 s. 24 f.) följande:
Utskottet anser att nuvarande ordning, enligt vilken en instans fattar beslut om godkännande av fristående skola och en annan om statsbidrag till samma skola, lett till inte önskvärda konsekvenser (jfr bet. 1990/91:UbU9). Det är rimligt att en fristående skola som är godkänd för skolpliktens fullgörande har de ekonomiska förutsättningarna för verksamhetens drift. Utskottet föreslår därför att samtliga i en kommun skolpliktiga elever, som går i grundskolan eller i fristående skola godkänd för vanlig skolplikt, skall räknas in i underlaget för kommunens sektorsbidrag (jfr bet. 1990/91:UbU4 s. 33--35). Årliga justeringar av detta bidrag till kommunen skall alltså ske under hänsynstagande till bl.a. antalet elever i kommunen, som går i grundskola eller fristående skola av här nämnt slag den 15 september beräkningsåret. Kommunen bör fördela sitt sektorsbidrag och sina övriga resurser på skolområdet efter behov till samtliga skolor för elever med vanlig skolplikt inom kommunen, såväl offentliga som fristående.
Det tar tid att lägga om statsbidragssystemet. Av detta skäl och av statsfinansiella skäl anser utskottet att föreslagen förändring av bidragsordningen för fristående skolor bör göras fr.o.m. budgetåret 1992/93.
Enligt utskottets mening innebär en fördelning efter behov att kommunen skall fördela tillgängliga resurser på skolområdet på såväl kommunala som fristående skolor inom kommunens gränser på samma sätt som kommunen skulle ha gjort om samtliga skolor varit kommunala. Avsikten är således inte att ett och samma krontalsbelopp skall utgå per elev att proportionellt fördelas på samtliga såväl kommunala som fristående skolor i kommunen.
Utskottets yttrande var enhälligt utom beträffande tidpunkten för nyordningen. Den borde enligt reservanterna (m, fp, c, mp) träda i kraft ett år tidigare. Vad utskottet anfört om bidrag till fristående skolor gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (bet. 1990/91:UbU17, rskr. 357).
Utskottet konstaterar att ett åläggande för kommun att använda en del av sina medel till bidrag till fristående skolor kräver lagstöd. Propositionen innehåller ett förslag till sådan lagreglering. Mot bakgrund av vad som anförts i motion 1991/92:Ub68 har utskottet inhämtat lagrådets yttrande över propositionen. Yttrandet bifogas detta betänkande som bilaga 1. Lagrådet har inte funnit anledning till erinran mot lagförslaget i de avseenden som aktualiseras i motionen.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub68 yrkande 1.
Den i propositionen föreslagna lagregleringen av kommuns skyldighet att lämna bidrag till fristående skolor innebär, som nämnts i det föregående, att den kommun där en fristående skola är belägen skall vara skyldig att ge bidrag till dess drift. Bidraget skall utgöra minst 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev i dess egen grundskola föregående kalenderår, tillämpad på den fristående skolans elevantal den 15 september det år som bidraget avser. Föredragande statsrådet anför i propositionen (s. 15) att ett antal skyldigheter åvilar kommunen men inte en fristående skola. Det gäller dels planering, dels skyldigheten att i sina skolor ta emot samtliga skolpliktiga elever som är hemmahörande i kommunen, bl.a. barn som är särskilt resurskrävande, barn som inte passar i en skola med speciell profil och barn som inte längre kan eller vill gå i en fristående skola som de börjat i. Vidare gäller det skyldigheten att tillhandahålla skolhälsovård för grundskolans elever och att anordna hemspråksundervisning och skolskjuts för de grundskoleelever som är berättigade därtill. Allt detta motiverar enligt propositionen att kommunens genomsnittskostnad per elev i allmänhet kan antas bli högre än en fristående skolas. Ett avdrag med högst 15 % på kommunens genomsnittskostnad bör därför få göras.
Skyldighet för kommunen att till en fristående skola betala 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev i grundskolan avvisas i motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 1. Motionärerna anser det inte rimligt att staten ålägger kommunerna att betala en mycket betydande del av kostnaderna för fristående skolor utan att ha något inflytande över hur dessa medel används och oberoende av om den fristående skolan har behov av ett så stort anslag eller ej. En likvärdig skola för alla barn och ungdomar kan enligt samma motionärer uppnås genom en resursfördelning efter den enskilda skolans behov så som utskottet uttalade förra året (yrkande 4). I motion 1991/92:Ub65 (s) påpekas att spännvidden mellan genomsnittskostnaden per elev i olika stadsdelar i t.ex. Göteborg är så stor att en fristående skola i en stadsdel där kommunens egen genomsnittskostnad är låg skulle komma att få rätt till ett större bidrag per elev än vad kommunala skolor i den stadsdelen får. Detta skulle enligt motionärerna göra det direkt ekonomiskt lönsamt att etablera fristående skolor i stadsdelar med många resursstarka människor, vilket skulle kunna leda till ökad segregation i Göteborg och även andra kommuner. Samhällets ekonomiska bidrag till de fristående skolorna måste enligt motionärerna vara flexibelt utformat och ta hänsyn till olika lokala behov och skilda förutsättningar i kommunerna. Resurstilldelningen till skolan diskuteras i motion 1991/92:Ub225 (s) yrkande 15. Motionärerna erinrar om att elever i privata skolor fr.o.m. budgetåret 1992/93 skall räknas in i underlaget för kommunernas sektorsbidrag för skolan. De invänder mot tanken att riksdagen skulle besluta om "skolpeng", vilket skulle gripa in i det kommunala självstyret och även bidra till att kommunerna kan undandra sig sitt lokala ansvar för skolan. Inte heller kan de acceptera att resurstilldelningen till skolan ändras genom att ingen eller mindre hänsyn tas till elevers, klassers och skolors olika behov. Om å andra sidan elevers behov, beräknat individ per individ, skulle vägas in i "skolpengen" uppstår enligt motionärerna grava integritetsproblem.
Ny demokrati hävdar i motion 1991/92:Ub67 (nyd) att de fristående skolorna och deras elever inte i något hänseende får diskrimineras i förhållande till de kommunala skolorna och deras elever (yrkande 1). De fristående skolorna skall ha samma av samhället givna grundförutsättningar (yrkande 2). Motionärerna vill därför att det inte skall finnas möjlighet för kommunen att dra av 15% av sin genomsnittskostnad per grundskoleelev, när kommunen lämnar bidrag till fristående skolor (yrkande 3). Av motionen framgår att det skall kunna förekomma extra resurser, utöver kommunens genomsnittskostnad, vilka också skall fördelas mellan kommunala och fristående skolor efter vissa i motionen angivna principer, till vilka utskottet återkommer i det följande. Motionärerna vill dock lämna ett utrymme för kommunen att skapa en positiv kostnadspress på de egna skolorna, genom att tillåta ett avdrag på bidraget till de fristående skolorna under förutsättning att man ålägger de kommunala skolorna att inom tre år nå samma kostnadsnivå som de fristående, utan att detta går ut över kvaliteten i utbildningsresultaten (yrkande 4). I motion 1991/92:Ub291 (nyd), som väcktes under allmänna motionstiden och således innan proposition 1991/92:95 lades fram för riksdagen, föreslås bl.a. införande av ett för kommunerna obligatoriskt "skolpengsystem" med ett lika stort belopp för alla elever samt därutöver vissa s.k. specialresurser. Vidare föreslås att föräldrarnas och elevernas rätt att välja skola lagstadgas och att kommunerna skall vara skyldiga att sakligt informera om alla tillgängliga alternativ.
I motion 1991/92:Ub68 (v) anförs att förslaget i propositionen medför oacceptabla nackdelar för de kommunala skolorna därigenom att kommunens bidrag till den fristående skolan skall grunda sig på kommunens kostnad per elev det närmast föregående kalenderåret. Om en kommun t.ex. minskar sina kostnader för skolan inför läsåret 1993/94 genom budgetbeslut för kalenderåret 1993 kommer, heter det i motionen, denna minskning ej att drabba de fristående skolorna men väl kommunens övriga skolor, som dessutom får vidkännas en extra reduktion för att kompensera bidraget till fristående skolor. Enligt motionärerna kan detta korrigeras genom någon form av retroaktivt avräkningssystem, vilket de önskar att riksdagen skall ge regeringen som sin mening till känna (yrkande 5).
Utskottet vill med anledning av propositionen och motionerna anföra följande.
Genom det uttalande i betänkande 1990/91:UbU17 som återgivits i det föregående (s. 5) har riksdagen ställt sig bakom principen att kommunen skall fördela tillgängliga resurser på skolområdet på såväl kommunala som fristående skolor på samma sätt som kommunen skulle ha gjort om samtliga skolor hade varit kommunala. Skyldighet att i utbildningen ta hänsyn till elever med särskilda behov finns föreskriven i 1 kap. 2 § skollagen. Det kan därför enligt utskottets mening inte komma i fråga att samhällets samlade resurser för utbildning skulle fördelas med exakt samma belopp per elev. Det framgår också både av propositionen och motionerna att detta inte förespråkas i något av de föreliggande förslagen.
Syftet med regeringens föreliggande förslag när det gäller 9 kap. 4 a§ skollagen är att ge de fristående skolorna på grundskolenivå förutsättningar att verka på i stort sett samma villkor som de kommunala grundskolorna. Samtidigt anser utskottet liksom regeringen att man bör undvika ett system som innebär en sådan detaljreglering av de fristående skolornas verksamhet och arbetsmetoder att de riskerar sin särart. Inför kommunens resursfördelning mellan kommunala och fristående skolor är de fristående skolorna den svagare parten. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att i lagen garantera deras minsta rätt så tydligt som möjligt, dels för att undvika tvister vid tillämpningen, dels för att ge de fristående skolorna en så klar bild som möjligt av vilka belopp de kan påräkna från kommunen. Den modell som regeringen förespråkar och som kommer till uttryck i dess lagförslag tillgodoser enligt utskottets mening detta. Den ger samtidigt utrymme för att tilldela skolor -- vare sig de är fristående eller kommunala -- större resurser än genomsnittligt om de tar emot elever med särskilda behov. Regeringens lagförslag uppfyller enligt utskottets mening på ett ändamålsenligt sätt riksdagens beställning vid föregående riksmöte (bet. 1990/91:UbU17, rskr. 357).
Yrkande 3 i motion 1991/92:Ub67 bygger på en missuppfattning av uttrycket "den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens grundskola". Enligt utskottets uppfattning menas med detta uttryck totalsumman av kommunens kostnader för grundskolan inkl. lokalkostnader, dividerad med antalet elever i denna.
Utskottet utgår från att kommunerna har tillräcklig motivation för att försöka begränsa sina kostnader utan att man inför den undantagsregel som föreslås i samma motion yrkande 4.
Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att en bestämmelse rörande fristående skolor som inte vill ha medel från kommunen skall tas in i lagtexten i 4 a §. Utskottet ställer sig bakom lagrådets ändringsförslag. Paragrafen bör därför få den lydelse som i bilaga 2 anges som Utskottets förslag.
Utskottet föreslår således att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkandena 1 och 4, 1991/92:Ub65, 1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4, 1991/92:Ub225 yrkande 15 och 1991/92:Ub291 i motsvarande del antar det i proposition 1991/92:95 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 9 kap. 4 a § med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse.
Det problem som påtalas i motion 1991/92:Ub68 yrkande 5 är enligt utskottets mening svårt att undgå om man vill tillförsäkra de fristående skolorna möjlighet att i god tid överblicka sina intäkter. Om en kommun beslutar att minska de resurser som avsätts för skolverksamhet, kommer ju beslutet att med ett års fördröjning inverka också på bidraget till fristående skolor. Det omvända gäller för övrigt i den situationen att en kommun beslutar att öka de resurser som avsätts för skolverksamhet. Utskottet anser inte att man bör komplicera systemet genom att införa ett retroaktivt avräkningssystem. Yrkande 5 i motion 1991/92:Ub68 bör därför avslås av riksdagen.
Fristående skolor bör enligt motion 1991/92:Ub67 (nyd) få extra resurser enligt samma principer som de kommunala skolorna (yrkande 5). Motionärerna understryker att alla extraresurser skall fördelas på individuell basis efter elevens behov och inte, som är regel i dag, på grova och anmärkningsvärda schabloner (yrkande 6). Vidare anser motionärerna att extraresurser skall kunna ges till elever med särskilda möjligheter lika väl som till elever med särskilda svårigheter (yrkande 7). De föreslår att riksdagen ger regeringen detta som sin mening till känna.
Skyldighet för kommunen att i utbildningen ta hänsyn till elever med särskilda behov finns inskriven i skollagen (1 kap. 2 § andra stycket). Även för elever med särskilda behov kan möjligheten att välja en fristående skola vara av stor betydelse. Utskottet konstaterar att staten med det statsbidragssystem som infördes den 1 juli 1991 (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) helt har överlämnat till kommunerna att besluta om hur deras samlade resurser för skolverksamhet -- inkl. sektorsbidraget från staten -- skall fördelas och användas. Statens styrning av skolverksamheten skall vara mål- och resultatorienterad och inte -- så som tidigare i stor utsträckning varit fallet -- ske genom statsbidragsbestämmelser. I fråga om elever med särskilda möjligheter hänvisar utskottet också till vad som anfördes i betänkande 1991/92:UbU10 s. 14 som motiv för att avstyrka ett motionsyrkande om resurser till "toppresterande elever".
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub67 yrkandena 5, 6 och 7.
Kostnaden per elev i grundskolan varierar enligt motion 1991/92:Ub64 (fp) mellan skilda stadier. Lågstadieelever kostar i medeltal mindre än mellanstadieelever, och dessa mindre än högstadieelever. Kommunens bidrag till fristående skolor bör enligt motionären vara stadierelaterat. Om den genomsnittliga kostnaden räknas på alla elever i grundskolan innebär nämligen regeringens lagförslag att en fristående skola med enbart lågstadium relativt sett skulle tilldelas mer pengar per elev än en fristående högstadieskola och vice versa.
Utskottet, som delar motionärens uppfattning, föreslår att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub64 som sin mening ger regeringen till känna att 9 kap. 4 a § skollagen därför bör få en lydelse där det framgår att kommunen skall utgå från den genomsnittliga kostnaden per elev på varje stadium i stället för i hela grundskolan.
Samhällets möjligheter att upprätthålla det offentliga skolväsendet och förverkliga dess mål kan enligt motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 3 påverkas av att antalet fristående skolor ökar. Det övergripande målet att ge barn och föräldrar största möjliga frihet att välja skola har enligt motionärerna i propositionen överordnats skolans mål. Om det är till fördel eller nackdel för vår demokrati med ett mer segregerat skolväsen diskuteras enligt motionärerna inte i propositionen. De understryker värdet av den gemensamma grundskolan för alla barn, som skolreformatorer i över hundra år kämpat för, och påpekar att konsekvenserna av att antalet skolor med t.ex. konfessionell inriktning eller med speciell ämnesprofil ökar -- något som statsrådet enligt propositionen hoppas på -- inte belyses närmare. Motionärerna anser att det allmänna skolväsendet i dag ger utrymme för nytänkande och försöksverksamhet som aldrig tidigare och att behovet av fristående skolor ur föräldrars och elever synvinkel kan väntas minska till följd av förra årets beslut om rätt att välja skola i hemkommunen. Ett system med ett större antal fristående skolor finansierade enligt regeringens modell kommer enligt motionärerna att leda till ökade kostnader för kommunerna. De vill att regeringen närmare följer och analyserar vilka konsekvenser en ökning av antalet fristående skolor får för det allmänna skolväsendet.
Även i motion 1991/92:Ub68 (v) yrkande 4 anförs att regeringens förslag kommer att leda till ökad segregering på skolans område. En sådan utveckling är enligt motionärerna helt oacceptabel. De väntar sig en ökad polarisering av elevgrupperna efter social tillhörighet och en ökning av främlingsfientligheten och oförståelsen mellan olika ungdomsgrupper i samhället till följd av en ökad etnisk och religiös segregering mellan enskilda skolor. I motionen begärs ett tillkännagivande av riksdagen om detta.
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Föredragande statsrådet anför i propositionen att förslaget om ett förtydligande av villkoren för godkännande av fristående skola i 9 kap. 2 § skollagen bl.a. innebär att de principer en skola tillämpar i fråga om vilka elever som skall tas emot i skolan skall tillmätas betydelse. En skola skall t.ex. inte godkännas om den inte är öppen för alla av skäl som inte kan accepteras i vårt demokratiska samhälle. I fråga om avgifter i fristående skolor framlägger regeringen inte något förslag i förevarande proposition, men statsrådet deklarerar som sin uppfattning att fristående skolor, då de uppbär allmänna bidrag i likhet med det offentliga skolväsendet, inte får verka ekonomiskt och socialt segregerande. Den likställighet i fråga om ekonomiska villkor mellan kommunala och fristående skolor, som propositionen syftar till att åstadkomma, kommer enligt statsrådet att öppna den ekonomiska möjligheten för fler att välja en fristående skola, vilket vidgar valfriheten och också kan stimulera till mer blandade miljöer i de fristående skolorna.
Utskottet ansluter sig till statsrådets bedömning och vill för egen del betona innebörden av det föreslagna tillägget i 9 kap. 2 § skollagen. Utskottet förutsätter som en självklarhet att den uppföljning och utvärdering som skolverket ansvarar för tar sikte på hur väl skolsystemet uppfyller de mål som riksdagen lagt fast. Utskottet utgår också från att regeringen mycket uppmärksamt följer utvecklingen när det gäller segregering på skolområdet.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 3 och 1991/92:Ub68 yrkande 4.
Enligt propositionen skall en elevs hemkommun ha skyldighet att ersätta den kommun där fristående skola är belägen för dess kostnader för eleven.
I motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 7 påpekas att föredragande statsrådet i propositionen framhåller att möjligheten bör öka att fullgöra skolplikten i en annan kommun än hemkommunen, men att hon inte tror att det är möjligt att etablera en ovillkorlig rätt att gå i en annan kommuns grundskola. Motionärerna påtalar att motsvarande inskränkning av rätten att gå i en fristående skola i annan kommun inte görs. De vill att konsekvenserna av att på detta sätt ålägga kommunerna dessa kostnader skall närmare följas och analyseras av regeringen. Utskottet hänvisar till skolverkets generella uppdrag att följa upp och utvärdera skolsystemet. Det finns enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande med anledning av motion 1991/92:Ub62 yrkande 7, varför det avstyrks.
Hemkommunens skyldighet att betala för elev i fristående skola regleras genom en föreskrift i den föreslagna 4 a §, som har följande lydelse:
Om en fristående skola, som har tilldelats medel enligt första stycket, har tagit in en elev som inte är hemmahörande i kommunen, har kommunen rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun.
Motion 1991/92:Ub63 (c) yrkande 1 tar upp frågan om behovet av förtydligande av denna bestämmelse. Genom att propositionens förslag ibland (felaktigt) beskrivs som en "skolpeng", som följer eleven när han eller hon flyttar från en skola till en annan, kan enligt motionären missuppfattningar uppstå.
Enligt utskottet är det klart att uttrycket "sina kostnader" avser de kostnader som lägeskommunen haft för eleven i den fristående skolan. Hemkommunens genomsnittskostnader för grundskoleeleverna är alltså i detta sammanhang ovidkommande. Det innebär att när en elev går i en fristående skola i en annan kommun så får hemkommunen inte det inflytande på storleken av sina utgifter för eleven som den får när eleven går i en fristående skola i hemkommunen. Det krävs inte heller något åtagande i förväg från hemkommunens sida för att betalningsskyldigheten skall gälla.
Utskottet delar statsrådets uppfattning att det i och för sig vore lämpligare att elevens hemkommun alltid betalade till den fristående skolan var den än är belägen. Detta står emellertid inte i överensstämmelse med nu rådande statsbidragssystem, som innebär att en kommuns sektorsbidrag när det gäller grundskolan beräknas på antalet skolpliktiga elever som går i skola i kommunen, oavsett var eleverna hör hemma.
Förslag om ett nytt system för ett generellt statsbidrag till kommunerna har nyligen lagts fram i proposition 1991/92:150 (kompletteringspropositionen) vilken för närvarande behandlas i riksdagen. Förslaget innebär som utskottet uppfattat saken att hindren för den lämpligare ordningen för medelstilldelning till fristående skolor skulle undanröjas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub63 yrkande 1.
När det gäller avgifter i fristående skolor anförs i propositionen att denna fråga är föremål för en särskild utredning. Föredragande statsrådet avser att efter beredning av utredningens förslag ta upp frågan i en proposition under hösten 1992. Hennes utgångspunkt är att det i skollagen skall tas in stadgande av innebörd att fristående skolor, som uppbär allmänna bidrag i likhet med det offentliga skolväsendet, inte skall ta ut avgifter för tjänster som motsvarar dem som erbjuds i det offentliga skolväsendet. Även de avgifter som därutöver kan bli aktuella i fristående skolor skall vara skäliga. Förekomsten av avgifter och deras storlek, skälighet och risk för segregerande effekt bör också ingå i skolverkets tillsynsuppgifter. Om en sådan granskning leder till påpekanden som inte efterföljs, bör detta enligt statsrådet kunna vara skäl för återkallande av godkännandet för skolpliktens fullgörande.
Avgiftsfrågan tas upp i sex motioner. Enligt motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 2 föreligger inget behov av elevavgifter, om skolorna i en kommun, oberoende av huvudman, tilldelas resurser av samhället efter behov. Dessutom skulle med säkerhet även lågt satta elevavgifter verka segregerande. Vänsterpartiet avvisar också avgifter i motion 1991/92:Ub68 (v) yrkande 2. Också i motionerna 1991/92:Ub299 (fp) och 1991/92:Ub810 (v) yrkande 1 avvisas tanken att fristående skolor som får offentliga bidrag även skulle få ta ut avgifter av eleverna. Motion 1991/92:Ub225 (s) yrkande 16 uttrycker en mycket restriktiv inställning till avgifter.
Ny demokrati tar i motion 1991/92:Ub67 (nyd) rakt motsatt ställning. Motionärerna anser att risken för ekonomisk och social segregation som indikeras i propositionen saknar varje anknytning till verkligheten och närmast är uttryck för Jantelagsmentalitet (yrkande 8). Föräldrar som önskar investera litet mera i sina barns utbildning skall ha full frihet att göra detta utan statsmakternas inblandning. Propositionens resonemang i avgiftsfrågan hör inte hemma i ett fritt demokratiskt samhälle (yrkande 9). Motionärerna avvisar också fullständigt tanken att förekomsten av avgifter skall ingå i skolverkets tillsynsuppgifter och skall kunna utgöra skäl för återkallande av tillstånd (yrkande 10).
Utskottet erinrar om att regeringen i förevarande proposition inte lagt fram något förslag i avgiftsfrågan. Den särskilda utredningen i frågan har redovisats i SOU 1992:38 Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. Betänkandet, som publicerades efter det att förevarande proposition lades fram för riksdagen, bereds nu i utbildningsdepartementet. Riksdagen bör avvakta med ställningstagande till dess ett förslag från regeringen föreligger. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2, 1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9 och 10, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del, 1991/92:Ub299 och 1991/92:Ub810 yrkande 1.
I propositionen föreslås att fristående skola som godkänts för fullgörande av skolplikt skall åläggas att delta i den uppföljning och utvärdering som sker genom skolverket (lagförslaget 9 kap. 5 §). Vägran att medverka skall kunna leda till att godkännandet återkallas (9 kap. 6§). Föredragande statsrådet erinrar om att fristående skolor som är godkända för fullgörande av skolplikt redan nu står under tillsyn av såväl kommunens styrelse för utbildningen som statens skolverk. Tillsyn är emellertid enligt statsrådet en sak och uppföljning och utvärdering en annan. Hon finner det naturligt att en fristående skola samarbetar med den kommun där den är belägen, men hon anser att det kan ske utan uttrycklig lagreglering. Gentemot skolverket, som svarar för godkännande och återkallande av godkännande, finner hon det däremot rimligt att ha en tydlig reglering.
Enligt motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 5 skall fristående skola som erhåller medel på ett med kommunens skolor likvärdigt sätt i lag åläggas att även medverka i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen bedriver. Även motion 1991/92:Ub68 (v) yrkande 3 förespråkar att de fristående skolorna också omfattas av kommunernas utvärdering. Kommunernas reella möjligheter till utvärdering och uppföljning av de enskilda skolornas verksamhet är enligt motionärerna centrala bl.a. med hänsyn till risken för att främlingsfientligheten och oförståelsen mellan olika grupper kan komma att öka. Motionärerna anför att det är rättsligt tveksamt om insyn i fristående skolor kan uppnås i dagsläget annat än genom avtal mellan kommunen och huvudmannen för den fristående skolan. I motion 1991/92:Ub225 (s), som väcktes under allmänna motionstiden och således innan proposition 1991/92:95 lades fram för riksdagen, anförs också att fristående skolor skall följas upp och utvärderas enligt samma principer som det kommunala skolväsendet (yrkande 16).
Utskottet anser att kommunen för att sköta uppdraget att utöva den omedelbara tillsynen över fristående skolor självklart också måste ha rätt till viss insyn. Föredragande statsrådet anför i propositionen (s. 12) att en fristående skola inte rimligen skall godkännas om den brister i öppenhet och insyn. Hon anser att detta följer av hennes förslag att det i 9 kap. 2 § skollagen skall föras in en hänvisning till 1 kap. 2 § andra och tredje styckena, där det bl.a. sägs att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar.
När bestämmelsen att en kommunal nämnd skall utöva den omedelbara tillsynen över fristående skolor för skolpliktiga elever infördes i skollagen, anfördes i specialmotiveringen (prop. 1982/83:1, bet. UbU10, rskr. 63) att skolstyrelsen kan följa verksamheten på nära håll och därmed lämna länsskolnämnden (under vars tillsyn fristående skolor då var ställda) värdefull information. I och med att frågor om godkännande och återkallande av godkännande beträffande fristående skolor vid den tidpunkten avgjordes av skolstyrelsen, hade denna enligt nämnda proposition ett särskilt ansvar för att hålla sig informerad om sådana skolors verksamhet och på ett så tidigt stadium som möjligt försöka komma till rätta med eventuella svårigheter.
Utskottet förutsätter att regeringen, om ytterligare reglering av kommunens rätt till insyn behövs, tar initiativ därtill. Den uppföljning och utvärdering som kommun är ålagd enligt skollagen avser enbart kommunens skolplan. Kommunerna kan själva styra både utformningen av sin skolplan och omfattningen och formerna för sin uppföljning och utvärdering av denna och av skolverksamheten i övrigt. Eftersom de fristående skolorna skall vara just fristående är det mot den bakgrunden enligt utskottets mening inte rimligt att generellt ålägga dem att delta i kommunens uppföljning och utvärdering.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 5, 1991/92:Ub68 yrkande 3 och 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del.
Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit två redaktionella förändringar i regeringens lagförslag när det gäller 9 kap. 5 och 6 §§ skollagen. De nämnda paragraferna bör därför få den lydelse som i bilaga 2 anges som Utskottets förslag.
Enligt skollagens 2 kap. 8 § skall i alla kommuner finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan som visar hur kommunens skolväsende skall gestaltas och utvecklas. Särskilt skall framgå de åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå de nationella mål som har satts upp för skolan. I motionerna 1991/92:Ub62 (s) yrkande 6 och 1991/92:Ub225 (s) yrkande 16 föreslås att fristående skolor som erhåller medel på ett med kommunens skolor likvärdigt sätt skall finnas upptagna i kommunens skolplan.
Innebörden av kravet att de fristående skolorna skall vara upptagna i skolplanen är enligt utskottets mening inte klar. Ett uppdrag till skolöverstyrelsen (SÖ) att utarbeta allmänna råd till kommunerna rörande skolplanernas innehåll aviserades i budgetpropositionen 1986 (prop. 1985/86:100 bil. 10 s. 40). Enligt vad utskottet erfarit gavs ett sådant uppdrag till SÖ i mars 1989, men några allmänna råd har inte utfärdats.
Utskottet finner det rimligt att en kommun, där en eller flera fristående skolor på grundskolenivå är belägna, i skolplanen nämner dessa, eftersom de ingår i de faktiska förutsättningarna för kommunens skolplanering. Vilka skolor som finns tillgängliga i kommunen, och vilka eventuella profiler som erbjuds, kan på så sätt göras klart för alla berörda parter. Kommunen kan dock inte därigenom friskriva sig från skyldigheten att, om elever och föräldrar så väljer, ta emot alla skolpliktiga elever i kommunens skolor. Inte heller kan kommunen i skolplanen besluta om hur de fristående skolorna skall utvecklas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 6 och 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del.
Rätt till skolskjuts skall enligt vad som anförs i propositionen liksom hittills inte gälla för elever i fristående skolor. I motion 1991/92:Ub67 (nyd) yrkande 11 anförs att detta är diskriminerande, varför motionärerna vill att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till erforderliga författningsändringar så att kommunernas skyldighet att tillhandahålla skolskjuts utsträcks även till elever i fristående skolor. Enligt motion 1991/92:Ub63 (c) yrkande 2 bör däremot skollagen förtydligas så att det klart framgår att någon ovillkorlig rätt till skolskjuts inte föreligger för elever som väljer en annan skola än den som de normalt skulle hänvisas till (den s.k. närhetsprincipen), vare sig den valda skolan är kommunal eller fristående. Om det skall göras avsteg från denna regel bör det enligt motionärerna prövas av elevens hemkommun.
Vid sin behandling av frågan om rätt att välja skola anförde utskottet vid föregående riksmöte att önskemål om placering vid annan skola (inom det offentliga skolväsendet) än den som innebär den kortaste skolvägen bör beaktas så långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt (bet. 1990/91:UbU17 s. 21). Utskottet ansåg att en kommun måste kunna avvisa sådana önskemål som är förenade med betydande merkostnader för kommunen, t.ex. kostnader för extra skolskjuts.
Hänsynstagande till vad som är praktiskt och ekonomiskt möjligt har inte kommit till särskilt uttryck i skollagen. Utskottet har erfarit att tvister mellan kommun och föräldrar har förekommit på denna punkt. Enligt utskottets mening skulle det leda mycket långt att ge elever och föräldrar, som väljer en annan skola än den som kommunen anvisar och som normalt är den närmast belägna, rätt att också kräva gratis skolskjuts. Särskilt i kommuner med stora avstånd skulle detta kunna åsamka kommunen stora kostnader, som kommunen inte själv kan påverka. Utskottet anser det rimligt att, så som föreslås i motion 1991/92:Ub63, kommunen själv får avgöra om den skall bekosta skolskjuts även till annan skola än den som kommunen vill anvisa eleven. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub63 yrkande 2 och med avslag på motion 1991/92:Ub67 yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna.
De internationella skolorna skall enligt propositionen inte omfattas av kommuns skyldighet att lämna medel. Dessa skolor, som för närvarande är sju till antalet, tar enligt propositionen emot elever som endast för en kortare tid är bosatta i Sverige eller barn som har andra skäl att få en utbildning med internationell inriktning. För de flesta barn som stadigvarande bor i Sverige utgör de inte något alternativ. Undervisningen bedrivs i allmänhet på andra språk än svenska.
I motion 1991/92:Ub66 (m, fp, c, kds) föreslås att dessa skolor skall inordnas i samma bidragssystem som övriga fristående skolor. Motionärerna anser det inte korrekt att påstå att de internationella skolorna inte skulle utgöra ett alternativ för flertalet barn som stadigvarande bor i Sverige. Av t.ex. Tyska skolans ca 400 grundskoleelever har ungefär hälften svenska som sitt modersmål. Motionärerna hänvisar också till att de internationella skolorna liksom övriga fristående skolor är godkända för fullgörande av skolplikt, vilket motiverar att de omfattas av samma system för medelstilldelning.
Utskottet erinrar om att godkännande av internationella skolor för skolpliktens fullgörande prövas efter 9 kap. 4 § skollagen, medan övriga fristående skolor prövas efter 9 kap. 2 § skollagen. Kriterierna för godkännande skiljer sig åt på så sätt att en internationell skolas utbildning som helhet betraktad skall var likvärdig med grundskolans, medan en vanlig fristående skola skall ge kunskaper och färdigheter som motsvarar grundskolans och även i övrigt i allt väsentligt svara mot grundskolans allmänna mål. I en internationell skola skall undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden meddelas i den omfattning som de i landet för kortare tid bosatta eleverna behöver. Det är enligt utskottets mening rimligt att fristående skolor, som godkänts såsom internationella skolor enligt 9 kap. 4 § skollagen, även i framtiden får offentliga medel i särskild ordning. Om däremot en internationell skola eller en del av en sådan skolas verksamhet godkänns enligt 9 kap. 2 § skollagen, vilket enligt propositionen är fullt möjligt, förutsätter utskottet att den därmed liksom vanliga fristående skolor omfattas av kommuns skyldighet att ge medel till verksamheten enligt 9 kap. 4 a § skollagen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub66.
Utskottet har i det föregående tagit ställning till lagförslaget i vad avser 9 kap. 4 a § samt 5 och 6 §§ skollagen. Mot lagförslaget i övrigt har utskottet inte funnit något att erinra. Lagrådet har föreslagit en redaktionell ändring i 9 kap. 2 §, som utskottet ställer sig bakom. Utskottet föreslår att riksdagen antar det i proposition 1991/92:95 framlagda lagförslaget i de delar som inte omfattas av utskottets ställningstaganden i det föregående, med den ändringen att första stycket i 9 kap. 2 § skollagen ges den lydelse som i bilaga 5 anges som Utskottets förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer att ärendet företas till avgörande efter endast en bordläggning.
Utskottet hemställer vidare
1. beträffande avslag på proposition 1991/92:95 att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub68 yrkande 1,
2. beträffande lagregleringen av kommuns skyldighet att lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 2 § skollagen att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkandena 1 och 4, 1991/92:Ub65, 1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4, 1991/92:Ub225 yrkande 15 och 1991/92:Ub291 antar det i proposition 1991/92:95 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 9 kap. 4 a § med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
res. 1 (s)
3. beträffande retroaktivt avräkningssystem att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub68 yrkande 5,
4. beträffande principer för tilldelning av extra resurser att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub67 yrkandena 5, 6 och 7,
res. 2 (nyd)
5. beträffande stadierelaterat kommunbidrag till fristående skolor att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub64 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande samhällets möjligheter att förverkliga det offentliga skolväsendets mål, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 3 och 1991/92:Ub68 yrkande 4,
res. 3 (s)
7. beträffande hemkommunens skyldighet att ersätta annan kommun för dess kostnader för elev i fristående skola att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub62 yrkande 7,
res. 4 (s)
8. beträffande förtydligande av bestämmelse i 9 kap. 4 a § skollagen att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub63 yrkande 1,
9. beträffande avgifter i fristående skolor att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2, 1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9 och 10, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del, 1991/92:Ub299 och 1991/92:Ub810 yrkande 1,
res. 5 (s) res. 6 (nyd)
10. beträffande skyldighet för fristående skolor att medverka i uppföljning och utvärdering att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 5, 1991/92:Ub68 yrkande 3 och 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del antar det i proposition 1991/92:95 framlagda lagförslaget såvitt avser 9 kap. 5 och 6 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
res. 7 (s)
11. beträffande kommunens skolplan att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 6 och 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del,
12. beträffande rätt till skolskjuts att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub63 yrkande 2 och med avslag på motion 1991/92:Ub67 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 8 (nyd)
13. beträffande bidragsgivning till internationella skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 4 § skollagen att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub66,
res. 9 (nyd)
14. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar det i proposition 1991/92:95 framlagda lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under momenten 2 och 10, med den ändringen att 9 kap. 2 § skollagen ges den lydelse som i bilaga 2 anges som Utskottets förslag.
Stockholm den 26 maj 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp), Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c), Bo Arvidson (m), Ewa Hedkvist Petersen (s), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Eva Johansson (s), Jan Björkman (s), Chris Heister (m) och Inger Lundberg (s).
Reservationer
1. Lagregleringen av kommuns skyldighet att lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 2 § skollagen (mom. 2)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Syftet med" och på s. 9 slutar med "betecknade lydelse" bort ha följande lydelse:
Syftet med regeringens föreliggande förslag när det gäller 9 kap. 4 a§ skollagen är att ge de fristående skolorna på grundskolenivå förutsättningar att verka på i stort sett samma villkor som de kommunala grundskolorna. I betänkandet Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38), som publicerades efter det att förevarande proposition lades fram för riksdagen, har en särskild utredare redovisat en analys av hur det nya statsbidragssystem som riksdagen uttalade sig för vid föregående riksmöte bör vara beskaffat för att konkurrensen mellan kommunala och fristående skolor skall ske på lika villkor. Hans slutsats är (s. 19) att den lägsta gränsen för det bidrag som kommunen skall vara skyldig att utge till fristående skolor inte kan överstiga 75% av kommunens genomsnittskostnad per elev i sin grundskola.
Utskottet erinrar om att kommunerna själva bestämmer på vilket sätt de fördelar sina samlade resurser, inkl. det nuvarande sektorsbidraget till skolverksamhet, mellan olika skolenheter. Utskottet finner det därför anmärkningsvärt att regeringen i sitt arbete med propositionen underlåtit att efterhöra och ta hänsyn till Svenska kommunförbundets uppfattning vad gäller förslaget till bidrag för fristående skolor. I en skrivelse till utbildningsutskottet har Svenska kommunförbundet framfört starka invändningar mot regeringens förslag. I skrivelsen anför man bl.a. följande:
Genom att från statens sida via lagstiftning precisera och "specialdestinera" de fristående skolornas resursbehov till minst 85% av kommunens genomsnittliga kostnad per elev i den egna grundskolan är man på väg att återinföra en på central likformighet grundad detaljstyrning som förefaller mycket otidsenlig och som knappast har förutsättningar att leda till någon samhällsekonomisk lönsamhet.
I skrivelsen till utskottet har Kommunförbundet bl.a. anfört att en behovsdifferentierad resursfördelning i dag är ett av de viktigaste instrumenten för att uppnå en mer kostnadseffektiv kommunal verksamhet. Med utgångspunkt i en sådan fördelning bedriver Kommunförbundet ett projekt kallat "Skolval, elevbidrag och utvärdering", i vilket man utarbetar en modell som kommer att införas helt eller delvis i fyra kommuner budgetåret 1992/93. Den del av de samlade resurserna som i denna modell avses bli fördelad helt proportionellt efter elevantal (det s.k. elevbidraget) utgör ca 60--75 %. Vidare planeras i nämnda projekt en differentiering av elevbidraget efter stadium.
Såväl Kommunförbundets projekt som vad som anförs i motion 1991/92:Ub65 visar enligt utskottets mening att spännvidden när det gäller kostnaden per elev mellan olika skolor inom en och samma kommun -- när strävan är att åstadkomma en fördelning efter behov -- är betydande. En tillämpning av regeringens förslag till 85-procentsregel vid kommuners bidragsgivning till fristående skolor kan därför komma att leda till att fristående skolor garanteras större resurser än vissa av de kommunala skolorna, utan att detta har sin grund i någon skillnad i resursbehoven. I Svenska kommunförbundets skrivelse anförs vidare:
Genom förslagen i den föreliggande propositionen kommer resurstilldelningen till de fristående skolorna också att variera -- dock inte som ett resultat av att deras egna kostnader är olika -- utan med hänsyn till att de kommunala kostnaderna ser olika ut. Friskolor i kommuner med höga skolkostnader får följaktligen mer resurser än de som finns i kommuner med låga kostnader. Ju fler av "kostnadskrävande" barn som finns i den kommunala skolan, desto högre blir kommunens genomsnittskostnad och desto högre blir därmed -- automatiskt -- tilldelningen till friskolor. I extremfallet blir situationen naturligtvis helt orimlig.
I en kommun med lika många "dyra" som "billiga" skolor får friskolan automatiskt mer resurser än de billiga men mindre än de dyra skolorna, alldeles oavsett vilka faktiska kostnader man har. I kommuner med höga skolkostnader kan det bli en god affär att starta friskola. I andra blir det kanske inga friskolor alls -- och därmed heller inga valmöjligheter för barn och föräldrar.
Regeringen uttalar i propositionen förhoppningen att "ett större inslag av fristående skolor också på sikt skall kunna bidra till en mer effektiv resursanvändning inom det samlade skolväsendet". Regeringen anför ingen analys till stöd för detta påstående.
Enligt utskottets uppfattning finns starka skäl att anta det motsatta, nämligen att ett system med ett större antal fristående skolor finansierade enligt regeringens modell kommer att leda till ökade kostnader för kommunerna. De fristående skolorna kommer med regeringens förslag att kunna anpassa verksamheten till en omfattning som blir maximalt lönsam för dem. Om varje tillkommande elev garanteras samma bidrag oberoende av marginalkostnaderna kan följande situation inträffa. Eleven lämnar grundskolan för att gå till en fristående skola. Därmed tvingas kommunen att betala bidraget till denna skola utan att, annat än i undantagsfall, kunna göra motsvarande besparing i det kommunala skolväsendet. Kommunen måste nämligen driva verksamhet även om klasserna inte är fyllda, så kostnaderna finns där ändå.
Med utskottets förslag till bidrag efter behov kan hänsyn tas till de skilda förutsättningar som gäller för en fristående skola och kommunens skolor vad gäller omfattningen på verksamheten och kommunen därmed uppnå en kostnadseffektiv fördelning av bidragen till skolorna inom kommunen.
I sin skrivelse till utskottet berör Svenska kommunförbundet även denna fråga och skriver att utöver att detaljregleringen som införs i propositionen "leder till ett allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen finns det mycket som talar för att propositionens förslag leder till högre, snarare än lägre, kostnader för den samlade skolverksamheten. I ett läge där statens bidragssystem är på väg att förändras blir dessa merkostnader en fråga för kommunerna att lösa".
Att den föreslagna regleringen verkligen inskränker den kommunala självstyrelsen framhålls även i lagrådets yttrande över propositionen där det konstateras att regleringen "otvivelaktigt utgör en begränsning av kommunernas rörelsefrihet på det berörda området".
Utskottet anser i likhet med flera av motionärerna samt Svenska kommunförbundet att regeringens förslag innebär ett ingrepp i kommunernas frihet att disponera sina resurser som inte är befogat.
Utskottet anser därför att skollagens reglering av fristående skolors rätt att få medel av kommunen bör utformas som en skyldighet för kommunen att tillämpa samma beräkningsgrunder när man fördelar medel till fristående skolor som när man fördelar medel till de kommunala skolorna.
Utskottet utgår från att kommunerna vid sin medelsfördelning beaktar de skillnader i skyldigheter som finns mellan fristående skolor och kommunens skolväsen och som påtalas på s.15 i propositionen. Liksom regeringen anser utskottet att det är rimligt att anta att kommunen -- när alla kostnader för grundskoleverksamheten, inkl. planering och elever med särskilda behov, är inräknade -- får en högre genomsnittskostnad per elev än som normalt bör uppstå vid den fristående skolan.
Självfallet skall kommunen inte kunna vägra att tilldela en fristående skola medel under hänvisning till att skolan, om den hade varit kommunal, hade lagts ned t.ex. av kostnadsskäl eller med hänsyn till efterfrågan från elever och föräldrar.
Yrkande 3 i motion 1991/92:Ub67 bygger på en missuppfattning av uttrycket "den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens grundskola". Enligt utskottets uppfattning menas med detta uttryck totalsumman av kommunens kostnader för grundskolan inkl. lokalkostnader, dividerad med antalet elever i denna.
Utskottet utgår från att kommunerna har tillräcklig motivation för att försöka begränsa sina kostnader utan att man, så som föreslås i motion 1991/92:Ub67 yrkande 4, tillåter avsteg från den grundläggande principen om likvärdig medelstilldelning till kommunala och fristående skolor.
Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag som beaktar vad utskottet här har anfört. Regeringen bör därvid också överväga möjligheterna att undanröja de olägenheter som påtalats i motion 1991/92:Ub68 yrkande 5.
I avvaktan på en lagreglering av kommunens skyldighet i enlighet med vad utskottet här förordat bör de fristående skolor som godkänts för vanlig skolplikt även under budgetåret 1992/93 tilldelas bidrag direkt av staten. På grundval av elevantalet i fristående skolor på grundskolenivå har i budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9) beräknats 122,7 milj.kr. under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, anslagsposten Sektorsbidrag. Enligt budgetpropositionen har därmed de fristående skolorna på grundskolenivå förts upp till den genomsnittliga nivån för elever i grundskolan, när det gäller statens bidrag. Dessa medel bör stå till regeringens disposition och således inte fördelas till kommuner så länge inte dessa i lag har givits skyldighet att tilldela fristående skolor medel.
Utskottet finner det naturligt att räkna med att de kommuner som har skolpliktiga barn i fristående skolor frivilligt beslutar att tilldela dessa skolor kommunala medel intill dess att riksdagens enhälliga uttalande vid föregående riksmöte (bet. 1990/91:UbU17 s. 25) realiserats i lagform.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub62 yrkandena 1 och 4, 1991/92:Ub65 och 1991/92:Ub225 yrkande 15 samt med avslag på proposition 1991/92:95 och motionerna 1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4 och 1991/92:Ub291 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande lagregleringen av kommuns skyldighet att lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 2 § skollagen att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub62 yrkandena 1 och 4, 1991/92:Ub65 och 1991/92:Ub225 yrkande 15 samt med avslag på proposition 1991/92:95 och motionerna 1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4 och 1991/92:Ub291 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Principer för tilldelning av extra resurser (mom. 4)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Skyldighet för" och slutar med "6 och 7" bort ha följande lydelse:
Skyldighet för kommunen att i utbildningen ta hänsyn till elever med särskilda behov finns inskriven i skollagen (1 kap. 2 § andra stycket). Utskottet anser att detta bör återspeglas i kommunernas resursfördelning. De fristående skolorna i en kommun skall därvid få tillgång till extraresurser efter precis samma principer som kommunernas egna skolor. Utskottet anser vidare att alla extraresurser skall fördelas på individuell basis efter elevens behov. Schablontilldelning bör alltså inte få förekomma. Slutligen anser utskottet att extraresurser skall kunna ges till elever med särskilda möjligheter lika väl som de ges till elever med särskilda svårigheter.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkandena 5, 6 och 7 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande principer för tilldelning av extra resurser att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkandena 5, 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Samhällets möjligheter att förverkliga det offentliga skolväsendets mål, m.m. (mom. 6)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av särskilt stort värde att barn och ungdomar i skolan möter andra erfarenheter, värderingar och en annan livssyn än den som i övrigt präglar deras uppväxtvillkor. Det ger skolan en viktig roll för att utveckla respekten för andra människor och för att träna förmågan till samarbete. Detta sker bäst i en skola där elever med olika social bakgrund, skilda kulturella och religösa traditioner arbetar tillsammans. Den svenska grundskolan har tilldelats en uppgift som en av samhällets viktigaste demokratiserande och jämlikhetsskapande krafter.
I regeringens proposition motiveras förslagen med det övergripande målet att ge barn och föräldrar största möjliga frihet att välja skola. Enligt utskottets mening kan dock denna ambition inte överordnas skolans allmänna mål. Utskottet anser att de konsekvenser denna förändring kan få för den gemensamma grundskolan borde ha analyserats, t.ex. konsekvenserna av en ökning av antalet skolor med t.ex. konfessionell inriktning eller med speciell ämnesprofil. Den viktiga frågan om det är till fördel eller nackdel för demokratin med ett mer segregerat skolväsende diskuteras inte. Värdet av den goda skola som skolreformatorer i över 100 år kämpat för, den gemensamma grundskolan för alla barn, förefaller ha minskat för den nuvarande regeringen och underordnats idén om att privatisera offentlig verksamhet.
Det hade varit värdefullt om regeringen gjort internationella utblickar och närmare beskrivit hur t.ex. det engelska skolsystemet, det danska eller det amerikanska skolsystemet påverkat dessa samhällen. Det är enligt utskottets mening angeläget att de nya villkoren för fristående skolor noga följs upp och konsekvenserna av dessa, särskilt när det gäller inverkan på det offentliga skolväsendet och riskerna för segregering, analyseras. Regeringen bör återkomma till riksdagen med redovisning av resultatet av denna uppföljning och analys. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 3 och 1991/92:Ub68 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande samhällets möjligheter att förverkliga det offentliga skolväsendets mål, m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 3 och 1991/92:Ub68 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Hemkommunens skyldighet att ersätta annan kommun för dess kostnader för elev i fristående skola (mom. 7)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "det avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning. Regeringen bör genom uppdrag till skolverket eller på annat sätt tillse att en sådan uppföljning och analys kommer till stånd.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub62 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande hemkommunens skyldighet att ersätta annan kommun för dess kostnader för elev i fristående skola att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub62 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Avgifter i fristående skolor (mom. 9)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att avgiftsfrågan i fristående skolor på grundskolenivå kommer i ett nytt läge när kommunerna genom lag åläggs att tilldela dessa skolor medel på samma sätt som de kommunala skolorna. Samtidigt som behovet av avgifter i de fristående skolorna bortfaller, när dessa får en med de kommunala skolorna likvärdig offentlig finansiering, föreligger otvivelaktigt en risk för att avgifter förstärker segregeringen och motverkar det svenska samhällets strävan att barn och ungdomar i skolan oberoende av bakgrund skall komma samman och arbeta tillsammans. Fristående skolor som får sådan offentlig finansiering bör därför inte få ta ut avgifter.
Även om regeringen i förevarande proposition inte har lagt fram något förslag i avgiftsfrågan anser utskottet att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub299 samt 1991/92:Ub810 yrkande 1, med anledning av motion 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del och med avslag på motion 1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9 och 10 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet här anfört.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande avgifter i fristående skolor att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub299 samt 1991/92:Ub810 yrkande 1, med anledning av motion 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del och med avslag på motion 1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Avgifter i fristående skolor (mom. 9)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att regeringen i förevarande proposition inte lagt fram något förslag i avgiftsfrågan. Riksdagen bör emellertid redan nu klargöra sin uppfattning att statsmakterna inte skall reglera rätten för fristående skolor att ta ut avgifter. I ett fritt demokratiskt samhälle skall en sådan fråga helt och hållet avgöras av de berörda själva, dvs. de fristående skolorna och de föräldrar som väljer att sätta sina barn i sådana skolor. Inte heller finns det skäl att skolverket i sin tillsyn skall gå in på i vilken utsträckning de fristående skolorna har utnyttjat sin frihet i detta avseende.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9 och 10 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del, 1991/92:Ub299 och 1991/92:Ub810 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande avgifter i fristående skolor att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9 och 10 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del, 1991/92:Ub299 och 1991/92:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Skyldighet för fristående skolor att medverka i uppföljning och utvärdering (mom. 10)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kommunerna, både genom sin uppgift att utöva den omedelbara tillsynen över fristående skolor och genom den skyldighet de nu åläggs att tilldela sådana skolor medel, har ett självklart behov av insyn i de fristående skolornas verksamhet. Utskottet anser därför att de fristående skolorna i lag bör åläggas att medverka i den uppföljning och utvärdering som kommunerna bedriver. Detta är helt nödvändigt, inte minst mot bakgrund av att kommunerna måste ha en fullständig insyn i skolorna för att på ett rättvisande sätt kunna bedöma deras behov. Till detta kommer att kommunens förtroendevalda har de bästa förutsättningarna att fånga upp synpunkter och omdömen om de skolor som finns inom kommunen oberoende av om de är kommunens egna eller fristående skolor.
Utskottet föreslår att riksdagen dels antar det i proposition 1991/92:95 framlagda lagförslaget såvitt avser 5 och 6 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels med bifall till motion 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del och med anledning av motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 5 och 1991/92:Ub68 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
10. beträffande skyldighet för fristående skolor att medverka i uppföljning och utvärdering att riksdagen dels antar det i proposition 1991/92:95 framlagda lagförslaget såvitt avser 9kap. 5 och 6§§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels med bifall till motion 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del och med anledning av motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 5 och 1991/92:Ub68 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Rätt till skolskjuts (mom. 12)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Vid sin" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Att inte ge elever i fristående skolor -- eller elever som väljer annan kommunal skola än den närmast belägna -- rätt till kostnadsfri skolskjuts innebär en diskriminering av dessa elever och en urholkning av deras reella valfrihet. Utskottet finner det därför självklart att alla elever -- i fristående liksom i kommunala skolor -- skall omfattas av samma regler kring rätten till skolskjuts. Regeringen bör förelägga riksdagen ett förslag till lagreglering av denna rätt.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkande 11 och med avslag på motion 1991/92:Ub63 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande rätt till skolskjuts att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkande 11 och med avslag på motion 1991/92:Ub63 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Bidragsgivning till internationella skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 4 § skollagen (mom.13)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "motion 1991/92:Ub66" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att den särskilde utredaren i betänkandet Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38) kommit fram till (s.113) att regeringens utgångspunkt för undantaget beträffande de internationella skolorna är oriktig. En majoritet av barnen i internationella skolor är stadigvarande bosatta i Sverige. Det finns då ingen anledning att dessa skolor, när det gäller skolpliktiga barn, skall behandlas annorlunda än andra fristående skolor för sådana barn. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om den ändring i skollagen som föranleds av detta ställningstagande. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub66 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande bidragsgivning till internationella skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 4 § skollagen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub66 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Lagregleringen av kommuns skyldighet att lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 2 § skollagen (mom. 2)
Stefan Kihlberg (nyd) anför:
Ny demokratis grundläggande inställning är att fristående skolor skall ha samma av samhället givna ekonomiska grundförutsättningar som offentliga skolor. Dessa skolor och deras elever får inte i något hänseende diskrimineras i förhållande till de kommunala skolorna och deras elever. Detta har vi givit uttryck för i yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:Ub67.
Regeringens förslag i proposition 1991/92:95 garanterar inte detta fullt ut. Utan en lagreglering nu av kommunernas skyldigheter att lämna medel till de fristående skolorna riskerar man emellertid att dessa inte heller nästa budgetår får de medel av kommunerna som behövs för att de skall kunna fungera som de konkurrenter till de kommunala skolorna som jag anser att de skall vara. Jag har därför anslutit mig till regeringens förslag när det gäller 4 a § i 9 kap. skollagen (1985:1100).
LAGRÅDET
Bilaga 1
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-05-14
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid sammanträde den 5 maj 1992 har riksdagens utbildningsutskott beslutat inhämta lagrådets yttrande över regeringens proposition 1991/92:95.
Det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Borg.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Enligt den föreslagna 4a§ i 9kap. skollagen skall en skola, som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt, tilldelas medel av den kommun där skolan är belägen med ett belopp för varje elev i skolan som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens grundskola. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15 procent av den framräknade genomsnittskostnaden. Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge ett större avdrag.
Den sålunda föreslagna regleringen utgör otvivelaktigt en begränsning av kommunernas rörelsefrihet på det berörda området. Frågan är i vad mån en sådan begränsning kan anses tillåten eller ej.
Den kommunala självstyrelsen är i 1kap. 1§ regeringsformen angiven som en av det svenska statsskickets grunder och i 7§ samma kapitel slås fast att kommunerna har beskattningsrätt. Emellertid ansågs det vid regeringsformens tillkomst inte möjligt att i grundlag dra gränser kring en kommunal självstyrelsesektor. Arbets- och befogenhetsfördelningen mellan staten och kommunerna borde, ansågs det, kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen (prop. 1973:90 s.190). I 8kap. 5§ regeringsformen stadgas också att föreskrifter om kommunernas befogenheter och om deras åligganden meddelas i lag.
Regeringsformens bestämmelser om den kommunala självstyrelsen har inte ansetts utgöra hinder för begränsning av den i 1kap. 7§ grundlagsfästa beskattningsrätten (lagen 1990:608 om tillfällig begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt; förslaget i prop. 1991/92:150 till lag om begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt för år 1993). Sedan gammalt hör skolväsendet till den statligt reglerade delen av den kommunala verksamheten, och det hänförs inte till vad som brukat definieras som kommunernas fria sektor (Holmberg-Stjernquist: Grundlagarna s.265ff).
Lagrådet kan inte finna att regeringsformen lägger hinder i vägen att ålägga kommunerna skyldigheter enligt vad som föreslås i 9kap. 4a§ skollagen. Detta gäller även schablonen för medelstilldelningen till de fristående skolorna och maximeringen av avdraget med därtill hörande dispensmöjlighet.
Enligt ett uttalande i propositionen (s.17) skall en skola som inte vill ha bidrag ha möjlighet att genom en särskild rättshandling avstå från det bidrag som skolan är berättigad till. En konsekvens av en sådan rättshandling är, sägs det, att skolan därefter inte kan kräva att få bidrag för den tid som avståendet avser. Avståendemöjligheten återspeglas inte i lagtexten. Lagrådet föreslår att fjärde stycket i 4 a§ förses med ett tillägg härom och får följande lydelse: "Vad som sägs i första, andra och tredje styckena gäller inte de fristående skolor för vilka regeringen har beslutat om statsbidrag genom särskilda föreskrifter eller andra särskilda beslut och inte heller skolor, för vilka huvudmannen skriftligen avstått från medelstilldelning."
I övrigt bör vissa redaktionella ändringar företas i den föreslagna texten till 9kap. 2, 5 och 6§§. Propositionsförslagets tillägg till 2§ första stycket bör sålunda bilda en egen mening och lyda: "Härvid skall särskilt beaktas de krav som anges i 1kap. 2§ andra och tredje styckena."
Det föreslagna tredje stycket i 5§ bör bli en andra mening i första stycket med lydelsen: "Skolorna är skyldiga att delta i den uppföljning och utvärdering av skolväsendet som genomförs av statens skolverk."
Den nya andra meningen i 6§ första stycket kan lämpligen ges följande avfattning: "Detsamma gäller om en fristående skola trots påpekande inte iakttar sin skyldighet enligt 5§ första stycket att delta vid uppföljning och utvärdering."
Regeringens förslag till lag om ändring i skollagen med av utskottet föreslagna ändringar
Förslag till Lag om ändring i skollagen (1985:1100) Bilaga 2 Härigenom föreskrivs ifråga om skollagen (1985:1100)1
dels att 9kap. 2, 5 och 6§§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9kap. 4a§, samt närmast före 9kap. 4a§ en ny rubrik av följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
9kap.
2§
Godkännande för vanlig Godkännande för vanlig
skolplikt skall meddelas, om skolplikt skall meddelas, om
skolans utbildning ger skolans utbildning ger
kunskaper och färdigheter kunskaper och färdigheter
som till art och nivå som till art och nivå
väsentligen svarar mot de väsentligen svarar mot de
kunskaper och färdigheter kunskaper och färdigheter
som grundskolan förmedlar som grundskolan förmedlar
och skolan även i övrigt och skolan även i övrigt
väsentligen svarar mot väsentligen svarar mot
grundskolans allmänna grundskolans allmänna
mål, främst de som anges mål. Härvid skall
i 1kap. 2§ andra och tredje särskilt beaktas de krav
styckena. som anges i 1kap. 2§ andra
och tredje styckena.
Godkännande för
särskild skolplikt skall
meddelas, om skolan ger
eleverna en utbildning som
väsentligen svarar mot den
som de skulle få i
särskolan eller
specialskolan. En ytterligare
förutsättning är att
eleverna i samband med
utbildningen bereds
erforderliga omsorger.
I godkännandet för särskild skolplikt skall anges om det avser särskoleutbildning eller specialskoleutbildning eller båda dessa skolformer samt för vilka handikappgrupper utbildningen godkänns.
Tilldelning av medel
4a§
En fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt, skall tilldelas medel för verksamheten av den kommun där skolan är belägen. För varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens grundskola det närmast föregående kalenderåret. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15procent av den framräknade genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge ett större avdrag, om det finns särskilda skäl.
1 Lagen omtryckt 1991:1111
Tilldelningen beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår börjar den 1 juli. Tilldelningen grundas på antalet elever i den fristående skolan den 15 september under bidragsåret. Medlen skall utbetalas med en tolftedel varje månad. Utbetalningarna i juli-september avpassas efter ett beräknat antal elever och reglering görs vid utbetalning i oktober. För en skola som är nystartad, får bidrag, som avser tiden juli-september månad, betalas ut samlat i september.
Om en fristående skola, som har tilldelats medel enligt första stycket, har tagit in en elev som inte är hemmahörande i kommunen, har kommunen rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun.
Vad som sägs i första, andra och tredje styckena gäller inte de fristående skolor för vilka regeringen har beslutat om statsbidrag genom särskilda föreskrifter eller andra särskilda beslut.
Vad som sägs i första, andra och tredje styckena gäller inte de fristående skolor för vilka regeringen har beslutat om statsbidrag genom särskilda föreskrifter eller andra särskilda beslut och inte heller skolor, för vilka huvudmannen skriftligen avstått från medelstilldelning.
5§
Fristående skolor som avses Fristående skolor som avses
i 1 och 4§§ skall i i 1 och 4§§ skall i
fråga om sin utbildning fråga om sin utbildning
för skolpliktiga elever för skolpliktiga elever
stå under tillsyn av stå under tillsyn av
statens skolverk. statens skolverk. Skolorna
är skyldiga att delta i den
uppföljning och
utvärdering av
skolväsendet som
genomförs av statens
skolverk.
Den omedelbara tillsynen
över sådan utbildning
ankommer på den styrelse
som finns för grundskolan
respektive särskolan eller
specialskolan för den
kommun där skolan är
belägen.
Fristående skolor, som
är godkända för
fullgörande av skolplikt,
är skyldiga att delta i den
uppföljning och
utvärdering av
skolväsendet som
genomförs av statens
skolverk.
6§
Om en fristående skola inte Om en fristående skola inte
längre uppfyller kraven längre uppfyller kraven
för godkännande och för godkännande och
bristerna inte avhjälps bristerna inte avhjälps
efter påpekande för efter påpekande för
huvudmannen, skall huvudmannen, skall
godkännandet återkallas. godkännandet återkallas.
Detsamma gäller om en Detsamma gäller om en
fristående skola inte fristående skola trots
iakttar sin skyldighet enligt påpekande inte iakttar sin
5§ tredje stycket att delta skyldighet enligt 5§
i uppföljning och första stycket att delta i
utvärdering. uppföljning och
utvärdering.
Återkallande beslutas av
den myndighet som beslutar om
godkännande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.