Frågor om mätning m.m. på elmarknaden
Betänkande 1996/97:NU11
Näringsutskottets betänkande
1996/97:NU11
Frågor om mätning m.m. på elmarknaden
Innehåll
1996/97 NU11 Ärendet I detta betänkande behandlas dels proposition 1996/97:85 om frågor om mätning m.m. på elmarknaden, dels två motioner som har väckts med anledning av propositionen, dels - delvis - en motion som har väckts med anledning av proposition 1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning, dels - helt eller delvis - fyra motioner från allmänna motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att ett s.k. takpris på 2 500 kr för timregistrerande mätutrustning och dess installation skall införas den 1 juli 1997. Det är, enligt utskottets mening, angeläget att de små elkonsumenterna inte upplever kostnaderna för timmätning som ett hinder för att delta i den fria elmarknaden. Samtidigt anser utskottet att det är av stort värde att timmätningskravet kan bibehållas. Utskottet klargör att det takpris som skall gälla är 2 500 kr inklusive mervärdesskatt. Samtliga motionsyrkanden som behandlas i betänkandet avstyrks av utskottet. Därvid hänvisas till bl.a. det uppföljningsarbete i fråga om elmarknadsreformen som nätmyndigheten vid NUTEK, Affärsverket svenska kraftnät och Konkurrensverket har i uppdrag att bedriva, liksom till av regeringen aviserade utredningsuppdrag. I en reservation (mp) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om de små elproducenternas situation, om principerna för prissättningen på el, om s.k. grön el och om särskilda direktiv för elmarknaden. I en annan reservation (v, mp) föreslås att riksdagen skall anmoda regeringen att vidta åtgärder så att den rörliga kostnadens andel av den totala elkostnaden ökas.
Propositionen
I proposition 1996/97:85 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Lagförslaget återges i bilaga.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av proposition 1996/97:85 är följande: 1996/97:N39 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för små elproducenter att sälja el till lokala konsumenter. 1996/97:N40 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge konsumenter med låg förbrukning av el en reell möjlighet att påverka sin totala elkostnad, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att elmarknaden bör anpassas till programmet för "en uthållig (energi(försörj- ning". Den motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:84 och som behandlas här är 1996/97:N27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (24) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast vidta åtgärder för att lösa problemen med de små elproducenternas konkurrenssituation på den avreglerade elmarknaden. De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Konsumentverket i samverkan med NUTEK bör undersöka konsekvenserna för konsumenterna och miljön av avregleringen av elmarknaden, 21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Konsumentverket bör uppmuntra energiföretagens rutiner som tar till vara konsumenternas engagemang för att spara elenergi. 1996/97:N417 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elbolagens höga distributionsavgifter och behovet av billigare mätutrustning för hushållen efter norsk modell. 1996/97:N418 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till att undanröja de konkurrensstörningar som skapas av de kommunala bolag som bedriver energidistribution och elinstallationsverksamhet, i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:N420 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att få en prissättning på el som tar riktig hänsyn till externa effekter, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta bort undantagsreglerna för etablerade "stora och viktiga industrier", 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att elprissättningen enbart bör baseras på förbrukad elenergi, dvs. inga fasta avgifter skall förekomma utöver anslutningsavgift, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att timmätningskravet i nuvarande lagstiftning bör utgå och att lagförslaget i stället bör inkludera den norska modellen med normalförbrukningskurvor, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydlig information om vilka kraftproducenter som kan tillhandahålla grön el, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa tydliga direktiv för elmarknaden för att garantera konkurrensen och samtidigt främja energihushållning.
Utskottet
Bakgrund Riksdagen beslöt hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1), vilken trädde i kraft den 1 januari 1996. Lagstiftningen innebär att konkurrens införts i handeln med el, vilket skapar förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen och i princip en ökad valfrihet för elkonsumenterna. En huvudprincip i den nya lagstiftningen är att det skall vara en klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Den som har nätkoncession är skyldig att ansluta alla leverantörer som önskar det till nätet och att överföra el på skäliga och icke-diskriminerande villkor. Skäligheten i nättariffer och andra överföringsvillkor kan granskas av nätmyndigheten vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och slutligen prövas i domstol. Ellagstiftningens bestämmelser om leveranskoncession syftar till att ge konsumenter med låg elförbrukning ett särskilt skydd. I varje område skall det finnas en leverantör av el som har leveranskoncession. Den som har sådan koncession är skyldig att leverera el för normala förbrukningsändamål till alla konsumenter inom området som inte väljer en annan leverantör av el. Konsumenten är således garanterad leverans av el till priser som kan prövas av nätmyndigheten. Affärsverket svenska kraftnät har som systemansvarig myndighet det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert inom landet, och att nätet utnyttjas på ett rationellt sätt, så att det kontinuerligt råder balans mellan produktion och förbrukning av el. Det är också en uppgift för Svenska kraftnät att förvalta och driva det svenska stamnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna. Näringsutskottet underströk i samband med införandet av den nya lagstiftningen (bet. 1995/96:NU1) vikten av en skärpt uppföljning och övervakning av elmarknadens utveckling. NUTEK har regeringens uppdrag att i samråd med Konkurrensverket och Svenska kraftnät årligen redovisa sina erfarenheter av utvecklingen på elmarknaden. NUTEK och Svenska kraftnät redovisade hösten 1996 sina erfarenheter i rapporten Utvecklingen på elmarknaden, och Konkurrensverket lämnade en motsvarande uppföljning i rapporten Fungerar elmarknaden? Större delen av elleveranserna sker fortfarande i enlighet med avtal som ingicks före lagändringarna den 1 januari 1996. Under det första året med det nya regelverket har ungefär 25 % av den svenska elkonsumtionen upphandlats i konkurrens - främst av större elförbrukare. Med dagens mätkostnader är det i allmänhet inte lönsamt för små kunder att upphandla el i konkurrens. Tillgång till billiga mätsystem är därför en förutsättning för att konsumenter med låg elförbrukning skall ha något ekonomiskt utbyte av att utnyttja de förutsättningar som ges genom den nya ellagstiftningen. NUTEK och Svenska kraftnät har haft regeringens uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för att åstadkomma billiga mätsystem m.m. Uppdraget redovisades i maj 1996 i rapporten Fri elmarknad för alla, vilken har remissbehandlats. I rapporten föreslås att avräkningen av elleveranser till hushållskunder och andra konsumenter med låg elförbrukning inte längre skall grundas på timvis mätning, utan i stället beräknas med hjälp av s.k. typkurvor (schablonavräkning), liknande det system som finns i Norge.
Propositionen Regeringen gör bedömningen att systemet med timvis mätning och avräkning bör behållas för de kunder som köper el från annan än leveranskoncessio-nären. Det anses dock viktigt för elmarknadens utveckling att det uppnås sänkta kostnader för mätning så att fler konsumenter kan delta i elhandeln. Regeringen föreslår därför att en ny lagregel skall införas i den s.k. ellagen (1902:71 s. 1). Enligt denna bestämmelse skall nätföretagen få debitera konsumenter med låg elförbrukning högst 2 500 kr för kostnader för timregistrerande mätutrustning och dess installation (s.k. takpris). Med ett takpris kan kravet på timvis mätning behållas för de konsumenter som väljer annan elleverantör än leveranskoncessionären, framhåller regeringen. Omregleringen av elmarknaden är en av efterkrigstidens största energipolitiska reformer, sägs det i propositionen. Det är ännu för tidigt att göra en samlad utvärdering av reformen, vars mål bl.a. är att öka valfriheten för elkonsumenterna. Näringsutskottet anförde våren 1996 i ett betänkande om vissa kompletteringar till elreformen (bet. 1995/96:NU20) att bästa hushållning och största möjliga effektivitet uppnås i systemet vid mätning av den verkliga förbrukningen, erinras det om i propositionen. Kravet på timvis mätning och dygnsvis rapportering av elförbrukningen syftar till att skapa förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av elsystemet. En slutsats i den tidigare nämnda rapporten Fri elmarknad för alla från NUTEK och Svenska kraftnät, liksom i en rapport från Elbranschens forskningsinstitut - Åtgärder för att åstadkomma billigare fjärravläsning av elmätare, är att det nu sker en snabb systemutveckling på kommersiella grunder när det gäller teknik för mätning och för kommunikation av mätinformation. Vissa remissinstanser har, beträffande den förstnämnda rapporten, anfört att konsekvenserna av den föreslagna metoden för schablonavräkning bör analyseras ytterligare. Det gäller särskilt de ekonomiska effekterna för de elleverantörer som har leveranskoncession. Regeringen aviserar att NUTEK och Svenska kraftnät skall ges i uppdrag att i samråd med företrädare för elbranschen ytterligare utreda förutsättningarna för ett system med schablonavräkning vid leverans till konsumenter med låg elförbrukning. Ett system för schablonavräkning kan, enligt regeringen, införas först på några års sikt. För att på kort sikt ge fler konsumenter möjlighet att delta i handeln med el föreslår regeringen därför, som redan beskrivits, att det skall sättas ett tak för kostnaden för timregistrerande mätutrustning för små kunder och att en bestämmelse härom skall införas i ellagen (2 § 10 mom.) Den föreslagna regleringen om takpris omfattar såväl kostnaden för mätutrustning som för dess installation. För att säkerställa en fortsatt prispress på mätutrustning bör takpriset bestämmas till en nivå som motsvaras av vad timvis registrerande utrustning för närvarande kostar att köpa på marknaden vid en effektiv upphandling, anför regeringen. Kostnaderna för timregistrerande mätutrustning har sjunkit de senaste åren, och de bedöms minska ytterligare som en följd av bl.a. den tekniska utvecklingen, sägs det. Denna utveckling bör påskyndas genom åtgärder som leder till ökade försäljningsvolymer och ökad konkurrens mellan tillverkare av mätutrustning, anser regeringen. Genom att bestämma takpriset till en nivå som ligger nära marknadspriset för timregistrerande mätutrustning och dess installation undviks, enligt regeringen, att stora kostnader för mätutrustning övervältras på de konsumenter som inte vill delta i en öppen elhandel. Regeringen föreslår, som tidigare nämnts, att det takpris som tills vidare skall gälla sätts till 2 500 kr. Vidare aviseras att NUTEK och Svenska kraftnät skall ges i uppdrag att följa utvecklingen inom området och föreslå lämpliga åtgärder för att underlätta för konsumenter med låg elförbrukning att upphandla el. I uppdraget skall också ingå att årligen lämna förslag till ändring av takpriset för timregistrerande mätutrustning. Regeringens förslag innebär alltså att kravet på timvis mätning bibehålls för de konsumenter som väljer en annan leverantör än leveranskoncessionären. Införandet av ett takpris anses därför vara en för elsystemet mindre ingripande åtgärd än ett införande av schablonavräkning. Ett takprissystem kräver inte heller någon förändring av den balansavräkningsmodell som tillämpas för närvarande. Genom att behålla kravet på timvis mätning tillgodoses också behovet av ett effektivt utnyttjande av elsystemet, anser regeringen och anför att en effektiv användning av energi är en förutsättning för ett ekologiskt uthålligt energisystem. Bestämmelsen om takpris föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Förslaget är, enligt regeringens uppfattning, av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse, varför något yttrande från Lagrådet inte har inhämtats.
Motionerna Riksdagen bör hos regeringen begära förslag som syftar till att undanröja de konkurrensstörningar som skapas av kommunala bolag som bedriver både energidistribution och elinstallationsverksamhet, anförs det i motion 1996/97:N418 (m, c, fp, kd). Kommunalt ägda nätbolag erbjuder tjänster inom elinstallationsverksamhet, med dithörande materialförsäljning, i konkurrens med privata entreprenörer och företag, säger motionärerna och anser att risken för konkurrenssnedvridning därmed är påtaglig. I många fall ger prissättningen inte ens utrymme för företagsmässig kostnadstäckning, vilket har belysts t.ex. av Underprissättningsutredningen (SOU 1995:105), sägs det. En annan viktig faktor är, enligt motionärerna, att ett kommunalt nätbolag som bedriver energidistribution gör detta i egenskap av lokal myndighetsutövare som direkt berör de privata elinstallationsföretagen, eftersom elinstallatören har sin behörighet registrerad hos det aktuella kommunala bolaget. Elinstallatörerna skall vidare för- och efteranmäla installationsarbeten till det berörda kommunala bolaget. Därefter är det samma kommunala nätbolag som besiktigar elinstallatörens arbete, påpekar motionärerna. De hävdar att de privata elinstallatörerna upplever att de är i en beroendeställning till de kommunala nätbolagen, vilket bidrar till att de undviker att agera då de utsätts för osund konkurrens från kommunala nätbolag. Ytterligare faktorer som förskjuter konkurrensförhållandena är att ett kommunalt bolag har tillgång till t.ex. kommunal borgen, menar motionärerna. Vetskapen om detta finns i leverantörsledet, vilket, enligt motionärerna, leder till att kommunalt ägda energidistributörer kan förhandla sig till förmånligare inköpsvillkor än vad privata entreprenörer kan. Kommunala bolag som bedriver både energidistribution och elinstallationsverksamhet skapar sålunda allvarliga konkurrensstörningar på marknaden, anser motionärerna och föreslår att denna typ av blandad myndighetsutövning och kommunal näringsverksamhet skall förbjudas och att den kommunala näringsverksamheten skall avvecklas. I motion 1996/97:N417 (fp) föreslås att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om elbolagens höga distributionsavgifter och behovet av billigare mätutrustning enligt norsk modell. Med hänvisning till distributionsavgifternas nivå inom Göteborgs kommun förordar motionären att det skall prövas om man i Sverige, liksom det gjorts i Norge, kan frångå kravet på timmätning. Eldistributören och elleverantören kan - förutsatt att de är samma bolag - gå skadeslösa ur en konkurrenssituation genom att ta ut eventuella förluster från elförsäljning på distributionsavgiften, hävdar motionären. Han menar att ett system med oskäligt höga fasta elavgifter också ger inlåsningseffekter för de hushåll som vill byta elbolag. Uttaget av höga distributionsavgifter från vissa elföretags sida kan inte anses vara i överensstämmelse med riksdagens intentioner med reformen om avregleringen av elmarknaden, anför motionären. Riksdagen bör göra tillkännagivanden dels om att konsumenter med låg förbrukning av el skall ges en reell möjlighet att påverka sin totala elkostnad, dels om att elmarknaden bör anpassas så att den främjar en minskad elanvändning, anförs det i motion 1996/97:N40 (v). Propositionen visar att Vänsterpartiets farhågor för att den omreglerade elmarknaden främst skulle gynna större elkonsumenter var riktiga, säger motionärerna. De menar att varken schablonavräkning eller ett takpris på mätutrustningen kommer att ge konsumenter med låg elförbrukning en reell möjlighet att sänka sina elkostnader. Det finns, enligt motionärerna, två avgörande motiv för att göra det möjligt och reellt intressant för denna kundgrupp att delta aktivt på den omreglerade elmarknaden - dels är det av intresse att denna grupp kan minska sina elkostnader, dels är det viktigt att gruppen ser det som meningsfullt att spara el. Enda sättet att få konsumenter med låg elförbrukning att delta aktivt i handeln med el är att öka den rörliga kostnadens andel av totalkostnaden, anför motionärerna. De anser att principen om att elleveranser skall ligga i ett bolag skilt från nätbolaget inte får utgöra ett oöverstigligt hinder, utan att det viktiga måste vara att få en fungerande elmarknad där alla kundgrupper har ett intresse av att delta och där det finns starka motiv för elsparande. Riksdagen bör vidta åtgärder så att det blir möjligt för små elproducenter att sälja el till lokala konsumenter, anförs det i motion 1996/97:N39 (mp). Det finns i Sverige ett antal kooperativa föreningar som äger och driver vindkraftverk och som säljer, eller avser att sälja, elkraften direkt till sina medlemmar, konstaterar motionären. Detta upplägg förutsätter emellertid att föreningens medlemmar också kan köpa el från annan leverantör, i praktiken leveranskoncessionären. Kravet på timmätning blir därmed förmodligen tillämpligt, säger motionären. Hon anser att kostnaden för mätaren - även med en takkostnad på 2 500 kr - blir alldeles för hög och att det kooperativa konceptet därför inte kan genomföras. Med mindre ändringar i förordningen om mätning och rapportering av överförd el (1995:1179) skulle det bli möjligt för en liten elproducent att sälja el till små, lokala konsumenter, samtidigt som dessa köper el från leveranskoncessionären, om den senare tar det ekonomiska balansansvaret, anför motionären Hon föreslår att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå detta. I motion 1996/97:N27 (mp) föreslås att riksdagen skall anmoda regeringen att snarast vidta åtgärder för att lösa problemen med de små elproducenternas konkurrenssituation på den avreglerade elmarknaden. Avregleringen av elmarknaden och uppdelningen mellan nätbolag och elhandelsbolag har lett till att små producenter kommit i kläm, anför motionärerna. De anser att den nya ellagstiftningen inte har fungerat som riksdagen avsåg. För att små elproduktionsanläggningar skall kunna byggas ut snabbt måste små oberoende elproducenter få rimliga möjligheter att konkurrera och inte vara utlämnade åt de stora kraftbolagens godtycke och delvis motstående intressen, säger motionärerna. De förutsätter att regeringen snarast vidtar åtgärder så att problemen för de små elproducenterna kan lösas. Därvid borde särskilt beaktas möjligheten att införa någon form av system som garanterar de små producenterna rimliga avräkningspriser. I motion 1996/97:N420 (mp) föreslås att riksdagen skall göra tillkännagivanden i en rad avseenden - om nödvändigheten att få en prissättning på el som tar riktig hänsyn till externa effekter, om att upphäva undantagsregler för större industrier, om att elprissättningen enbart bör baseras på förbrukad elenergi, dvs. inga fasta avgifter skall förekomma utöver anslutningsavgift, om att timmätningskravet i nuvarande lagstiftning bör utgå och att lagförslaget i stället bör inkludera den norska modellen med normalförbrukningskurvor, om tydlig information om vilka kraftproducenter som kan tillhandahålla s.k. grön el samt om att införa tydliga direktiv för elmarknaden för att garantera konkurrensen och samtidigt främja energihushållning. Avregleringen av elmarknaden har inte givit tillräckliga förutsättningar för en väl fungerande elmarknad, anför motionärerna. De hänvisar (1) till att hushållsabonnenterna har fått kraftigt höjda elpriser, (2) till att kraftbolagen har höjt den fasta eltaxan kraftigt medan den rörliga har sänkts, vilket medför att hushålls-abonnenterna har små möjligheter att sänka elkostnaderna och att incitament för sparande saknas, (3) till att systemet med ?privatiserade vinstmöjligheter? har fortsatt, medan kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekter, samhällsrisker och utsläpp drabbar samhället i stort. De gällande skatterna och priserna på energi innebär att vattenkraften subventionerar kärnkraften, hävdar motionärerna och anser att det är angeläget att få en prissättning på el som tar riktig hänsyn till externa effekter och som gagnar sparande och ger alla samma möjlighet att välja el, vilket skulle innebära en omfördelning av energiskatterna och en generell höjning av energipriserna. För närvarande ligger, enligt motionärerna, Sveriges elpriser under de flesta andra länders, vilket bl.a. inneburit att Sverige sedan 1970-talet åstadkommit avsevärt mindre energieffektivisering och energibesparing än andra länder. Motionärerna föreslår vidare - i syfte att ge ytterligare incitament till energibesparing - att den fasta eltaxan skall slopas helt eller minimeras, så att minskad energianvändning ger så stor ekonomisk vinning som möjligt för konsumenten. Avregleringen av elmarknaden gjorde det teoretiskt möjligt för energikonsumenten att själv välja elleverantör, konstaterar motionärerna vidare. Kravet på timmätning av elförbrukningen leder dock till stora kostnader för den hushållskonsument som vill byta leverantör. Till dess att kostnadseffektiv mätutrustning som kan användas av alla konsumenter tagits fram anser motionärerna därför att timmätningskravet bör utgå och att den norska modellen med normalförbrukningskurvor bör införas. Det är inte entydigt vad begreppet grön el innefattar, säger motionärerna vidare. De anser att det är viktigt att konsumentintressena värnas och att det därför måste finnas tydlig information om vilka kraftproducenter som kan tillhandahålla grön el. Eftersom marknaden är generellt kortsiktig i sina reaktioner och därför oförmögen att ta ansvar för en långsiktigt hållbar utveckling som leder till jämlikhet och överlevnad, måste det politiska systemet ingripa så att leverantörernas naturliga önskan att öka användningen av energi motverkas med tydliga direktiv, anför motionärerna. Dessa direktiv borde bl.a. innefatta följande: nya energi- och elförbrukningsprognoser bör byggas på en energiplan som förutsätter en successiv minskning av energianvändningen, elproducenter och nätoperatörer skall basera sin prissättning enbart på förbrukad elenergi och inga fasta avgifter utöver anslutningsavgift skall förekomma, systemet med leveranskoncessioner bör utredas med sikte på att ansvaret för mätningen (inkl. mätutrustningen) skall ingå i nätoperatörens skyldighet, frågan om balansansvaret för små leverantörer (t.ex. innehavare av vindkraftverk) bör utredas i syfte att underlätta deras möjlighet att leverera el, småskaliga elproducenter skall ges rimliga villkor och möjligheter att konkurrera med de stora elbolagen samt nätverksamhet skall bedrivas i juridiskt fristående företag som inte får vara dotterföretag till elproducenter. I motion 1996/97:L713 (mp), slutligen, anförs att riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att Konsumentverket i samverkan med NUTEK skall ges i uppdrag att undersöka konsekvenserna för konsumenterna och miljön av avregleringen av elmarknaden. Vidare föreslås att Konsumentverket skall anmodas att uppmuntra energiföretagens rutiner som tar till vara konsumenternas engagemang för att spara elenergi. Någon motivering till yrkandena lämnas inte i motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
Takpriset Från Närings- och handelsdepartementet har påpekats en oklarhet i propositionen beträffande takpriset. I propositionen anges inte uttryckligen om det angivna takpriset på 2 500 kr är inklusive eller exklusive mervärdesskatt. I NUTEK:s och Svenska kraftnäts rapport Fri elmarknad för alla - till vilken det hänvisas i den del av propositionen (s. 17) där regeringen redovisar sina resonemang avseende nivån på takpriset - används pris exklusive mervärdesskatt. Med utgångspunkt från detta skulle det i propositionen angivna priset kunna tolkas som pris exklusive mervärdesskatt. Enligt gällande riktlinjer för hur pris skall redovisas bör dock ett angivet pris inkludera mervärdesskatt. I prisinformationslagen (1991:601) anges hur prisinformation skall lämnas. Priset skall inbegripa mervärdesskatt, sägs det i 5 §. Mot bakgrund härav skall, enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet, det i propositionen angivna priset uppfattas som pris inklusive mervärdesskatt.
Nätbolag - elhandelsbolag Frågan om åtskillnad mellan nätbolag och elhandelsbolag har tagits upp i några av motionerna. En huvudprincip i ellagstiftningen är, som tidigare nämnts, att det skall vara en klar åtskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan nätverksamhet. För att dessa två funktioner skall hållas isär har i lagstiftningen införts krav på organisation och ekonomisk redovisning av nätverksamhet. Kraven innebär att en juridisk person som bedriver produktion eller handel med el inte får bedriva nät- verksamhet. Vidare skall all nätverksamhet redovisas särskilt. Den som bedriver nätverksamhet och annan verksamhet inom samma rörelse skall ekonomiskt redovisa nätverksamheten som en särskild rörelsegren. Reglerna har utformats i syfte att minska riskerna för problem med s.k. korssubventionering. Med korssubventionering avses här att nätverksamhet utnyttjas för subvention av annan verksamhet eller omvänt måste finansieras på ett annat sätt än genom nättariffer. Lagstiftningen är avsedd att ge nätmyndigheten sådana möjligheter att få insyn i och kontroll av de ekonomiska förhållandena i nätverksamhet att korssubventionering kan förhindras och att skäligheten i nättarifferna kan fastställas. Med nätverksamhet avses enligt ellagen att ställa elektriska starkströmsledningar till förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet hör också projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och transformatorstationer, anslutning av elektriska ledningar, mätning av överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att överföra el på det elektriska nätet. Den typ av elinstallationsverksamhet med tillhörande materialförsäljning som aktualiseras i motion 1996/97:N418 (m, c, fp, kd) faller inte inom definitionen av nätverksamhet och skall således inte redovisas tillsammans med nätverksamheten. Det är en uppgift för nätmyndigheten att utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna om särskild redovisning av nätverksamheten. Reglering avseende kommunala nätbolags eventuella myndighetsutövning återfinns i Elsäkerhetsverkets föreskrifter om behörighet m.m. vid elinstallationsarbete och allmänna råd om tillämpningen av dessa föreskrifter (ElsäkFS 1996:2). Behörighet som elinstallatör utfärdas av Elsäkerhetsverket. Elinstallatören skall registrera sig hos nätägaren inom det område där han verkar. Enligt verkets föreskrifter skall installationer för- och efteranmälas till nätägaren. Vidare skall nätägaren göra stickprovskontroller av installationsarbeten och erbjuda besiktning av installationer före inkoppling. NUTEK har, som tidigare redovisats, regeringens uppdrag att i samråd med Svenska kraftnät och Konkurrensverket följa utvecklingen på elmarknaden och årligen rapportera om denna. En viktig fråga är härvid hur nätverksamheten avgränsas i praktiken. Enligt vad som sägs i den tidigare nämnda rapporten Utvecklingen på elmarknaden har nätmyndigheten observerat tecken på förekomst av korssubventionering. Det gäller bl.a. i samband med nätföretags upphandling av elkraft för att täcka de energiförluster som uppkommer vid överföringen av elkraften. De flesta nätföretag upphandlar denna elkraft från elhandelsföretag som är ägarmässigt närstående till nätägaren och där priset på förlustkraften i vissa fall överstiger elhandelspriset för högspänningskunder. Skillnaden kan, enligt nätmyndigheten, delvis förklaras av att nätföretagens uttag för att täcka förluster är som störst vid hög belastning, medan de flesta högspänningskunder har ett uttag som är jämnare fördelat över året. Nätmyndigheten har dock i några tillsynsärenden initierat ytterligare undersökningar av företeelsen. Vidare har det, enligt nätmyndigheten, funnits tecken på underprissättning av el som säljs till lågspänningskunder. Nätmyndigheten har i vissa fall ifrågasatt dessa prissättningsprinciper. Nätmyndighetens genomgång av nättarifferna för år 1996 har vidare visat att i några enstaka fall har rabatter tillämpats på nättjänster för kunder som köper sin el från ett till nätföretaget ägarmässigt närstående elhandelsföretag. Närmare utredning har visat att anledningen varit tidsbrist i samband med införandet av de nya tariffprinciperna, till följd av det nya regelverkets ikraftträdande. Berörda företag har justerat dessa brister i tariffsättningen. Nätmyndighetens möjligheter att kontrollera nätföretagen försvåras dock av att nätföretagens redovisning har varit bristfällig, vilket har lett till brister i det underlag som myndigheten haft tillgång till. Enligt vad utskottet erfarit avser Närings- och handelsdepartementet att låta se över behovet av ytterligare skärpning av kraven på boskillnad mellan nätföretag och elhandelsföretag.
Tariffer m.m. Bestämmelser om tariffer och övriga villkor för nätverksamhet återfinns i ellagen. Där sägs att tariffer och övriga villkor skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder. Med saklig grund avses att de skall vara objektiva och icke-diskriminerande. Skälighetsprövningen skall baseras på de intäkter och kostnader som kan hänföras till det aktuella koncessionsområdet. Tarifferna skall således återspegla kostnaderna i verksamheten, dvs. såväl fasta som rörliga kostnader. Allmänt sett är överföring av el (nätverksamhet) en kapitalintensiv verksamhet med höga fasta kostnader. Kostnader för överföring av el till en viss abonnent utgörs därmed till stor del av fasta kostnader som inte påverkas av mindre variationer i elförbrukningen. Överföringskostnaden är däremot beroende av kundens effektbehov. Genom att minska sitt högsta effektuttag kan kunden i allmänhet sänka sin nätavgift. Enligt de tariffprinciper som tillämpas av de flesta nätföretagen stiger den fasta avgiften med den abonnerade uttagseffekten. Nätföretagen bestämmer själva om sina tariffer. Frågan om relationen mellan fast och rörlig tariff har inte behandlats i lagstiftningsarbetet, utan skälighetsprövningen kommer att vara vägledande. En princip för utformningen av nättariffer är att den som förorsakar kostnader också skall betala för dessa, vilket innebär att tarifferna skall vara kostnadsriktiga för varje kundkategori. Det förekommer stora skillnader mellan nätföretagen när det gäller nättarifferna för samma kundkategorier, vilket avspeglar kostnadsskillnader mellan nätområdena, t.ex. mellan utpräglade tätorts- och landsbygdsnät. En av de bärande principerna i den nya ellagstiftningen är att nättariffen, dvs. priset på överföringstjänsten, är oberoende av valet av elleverantör. En grundläggande förutsättning för att konkurrensen på elmarknaden skall fungera är att priset för nättjänsten är helt frikopplad från övriga tjänster och att det inte låser kunder till någon specifik leverantör. Det innebär bl.a. att inom ett nätområde erlägger kunder inom samma kundkategori samma nättariff oberoende av vilken elleverantör de har valt. Därmed avses nättariffens storlek och sammansättning inte leda till inlåsningseffekter och inte heller sätta den fria konkurrensen ur spel. Detta gäller under förutsättning att nättarifferna är utformade enligt reglerna i ellagstiftningen, vilket som nyss nämnts innebär att de är skäliga och utformade på sakliga grunder. Det är inte tillåtet att kompensera förluster i elförsäljningen på nättarifferna. Skäligheten i nättariffen och andra överföringsvillkor kan, som tidigare beskrivits, granskas av nätmyndigheten och slutligen prövas av domstol.
Småskalig elproduktion Den småskaliga elproduktionen, som berörs i några av motionerna, utgör ett särskilt skyddsintresse på elmarknaden. Bestämmelserna om leveranskoncession i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. infördes bl.a för att skapa stabila förutsättningar och skydd för den småskaliga elproduktionen. Den som har leveranskoncession är skyldig att köpa el från produktionsanläggning som är belägen inom koncessionsområdet och som kan leverera en effekt om högst 1 500 kW. Ersättningen baseras på koncessionshavarens genomsnittliga försäljningsintäkter per kWh över året, med avdrag för skäliga kostnader för administration m.m. och skälig vinstmarginal för koncessionshavaren. Hänsyn tas till när under året inmatning av el sker. Med försäljningsintäkter avses de tariffer som leveranskoncessionshavaren tillämpar för hushållskunder och andra mindre förbrukare. Producenten kan få skäligheten i det pris han erhåller prövad. Dessa regler innebär att små elproduktionsanläggningar är garanterade avsättning för den el som produceras till rimliga priser. Små producenter är inte förhindrade att sälja el till någon annan än leveranskoncessionshavaren. Ett annat skydd för den småskaliga elproduktionen utgörs av reglering av villkoren för anslutning till elnätet. Små producenter har enligt ellagen (2 § 11 mom.) rätt till reducerad nättariff; de skall inte betala annan del av nättariffen än engångsavgift för anslutning, avgift för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och dess installation i inmatningspunkten samt årlig avgift för mätning och rapportering. Den del av nättariffen som därmed bortfaller är den årliga avgiften för själva överföringen. I rapporten Utvecklingen på elmarknaden från nätmyndigheten hösten 1996 omnämns inte några problem för den småskaliga elproduktionen i samband med elmarknadsreformen. Det sägs dock att nätmyndigheten avser att särskilt följa utvecklingen för den småskaliga elproduktionen samt ersättningsnivåerna för denna. Ett särskilt driftstöd till vindkraft i form av ett skatteavdrag - s.k. miljöbonus - infördes den 1 juli 1994 (bet. 1993/94:SkU34). Miljöbonusen höjs den 1 juli 1997 för både befintliga och nya vindkraftverk, som följd av tidigare beslutad höjning av skatten på el. Miljöbonusen kommer då att uppgå till 13,8 öre per kWh, jämfört med 9 öre när den infördes. I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) föreslås en ytterligare höjning av skatten på el den 1 januari 1998, vilket medför att miljöbonusen då kommer att uppgå till 15,2 öre per kWh. EG-kommissionens konkurrensdirektorat granskar för närvarande utformningen av dels det generella stödet till den småskaliga elproduktionen enligt ellagstiftningen, dels miljöbonusen till vindkraften, i förhållande till riktlinjerna för miljöstöd. Regeringen har aviserat att den under våren 1997 till riksdagen skall överlämna en proposition med förslag om ny ellag. Den nya lagen skall ersätta den nuvarande ellagen och den s.k. elhandelslagen. Regeringen avser därvid att föreslå att bl.a. bestämmelserna om leveranskoncession och de särskilda reglerna om nättariffer för små elproducenter skall föras över till den nya lagen. Samtliga lämnade leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000. Systemet med leveranskoncessioner skall utvärderas före detta år. I det sammanhanget skall även villkoren för avsättning av el från småskaliga produktionsanläggningar ses över. De speciella problem som tas upp i motion 1996/97:N39 (mp) avseende försäljning av el från kooperativa föreningar som äger och driver vindkraftverk och som vill sälja el direkt till sina medlemmar kan, enligt vad utskottet erfarit, förväntas bli behandlade i översynen. Utredningen avses ge underlag för en prövning av systemet med leveranskoncession, bl.a. om detta på ett ändamålsenligt sätt tillgodoser de små konsumenternas och de små producenternas behov av skydd på elmarknaden. I anslutning därtill kan ställning komma att tas till om systemet skall permanentas i en eller annan form. Enligt vad utskottet inhämtat kan utredningen om leveranskoncessioner beräknas komma i gång under hösten 1997. Utredningsarbetet kommer att ha koppling till det tidigare nämnda utredningsuppdraget om schablonavräkning som regeringen avser att ge till NUTEK och Svenska kraftnät.
Övriga uppgifter Beträffande vad som föreslås i motion 1996/97:N420 (mp) om prissättning på el som tar hänsyn till externa effekter, bl.a. från kärnkraftsanläggningar, kan nämnas att en översyn av atomansvarighetslagen (1968:45) för närvarande pågår i en intern arbetsgrupp inom Justitiedepartementet. Utredningsarbetet väntas komma att slutföras under våren 1997. I den nämnda motionen föreslås också att riksdagen skall verka för att det införs tydlig information om vilka kraftproducenter som tillhandahåller s.k. grön el. Naturskyddsföreningen har tagit fram ett frivilligt system för miljömärkning av el, som används av vissa kraftproducenter och elhandelsföretag. I motion 1996/97:L713 (mp) föreslås att Konsumentverket i samverkan med NUTEK skall undersöka konsekvenserna för konsumenterna och miljön av avregleringen av elmarknaden och att Konsumentverket skall uppmuntra energiföretagen att införa rutiner som tar till vara konsumenternas engagemang att spara elenergi. NUTEK har, som tidigare nämnts, i uppdrag att i samråd med Konkurrensverket och Svenska kraftnät följa utvecklingen på elmarknaden. Enligt uppdraget skall samråd också ske med Elsäkerhetsverket och Konsumentverket. I uppdraget ingår att följa utvecklingen för konsumenterna på elmarknaden. NUTEK skall vidare enligt sin instruktion (SFS 1991:960) inom sitt verksamhetsområde uppfylla de miljömål som regeringen har beslutat om. Utskottet behandlar proposition 1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning jämte motioner i betänkande 1996/97:NU12, som kommer att avlämnas inom kort.
Utskottets ställningstagande
Takpris m.m. Utskottet behandlar först frågan om takpris m.m., varvid huvuddelen av de här aktuella motionsyrkandena tas upp. Därefter behandlas frågan om fasta respektive rörliga avgifter. Det främsta syftet med reformeringen av elmarknaden är, enligt utskottets mening, att stärka konsumenternas ställning. De effektivitetsvinster som en ökad konkurrens kan väntas medföra måste komma de enskilda konsumenterna till del. Mot bakgrund härav fäster utskottet mycket stor vikt vid den verksamhet med uppföljning och utvärdering av elmarknadsreformen som NUTEK, Konkurrensverket och Svenska kraftnät fått i uppdrag att bedriva. Utskottet anser - i likhet med vad som anfördes våren 1996 i betänkande 1995/96:NU20 om vissa kompletteringar till elreformen - att möjligheten till byte av leverantör är en viktig fråga för konsumenternas tilltro till reformen. I det nämnda betänkandet framhöll utskottet vidare att bästa hushållning och största möjliga effektivitet i elsystemet uppnås vid mätning av den verkliga förbrukningen. Från denna utgångspunkt ansåg utskottet det olyckligt om timvis mätning skulle ersättas av en schabloniserad debitering. En sådan förändring, fortsatte utskottet, skulle också troligen medföra att utvecklingen av billigare mätmetoder för små konsumenter avstannar helt. Utskottet kunde för sin del inte utesluta att en övergång till en schabloniserad debitering skulle komma att te sig nödvändig, men betonade vikten av att regeringen först noga prövar om konsumentens kostnader för mätning kan nedbringas inom rimlig tid. Det förslag som regeringen nu lägger fram om införande av ett takpris tillstyrker utskottet mot bakgrund av vad som nyss anförts. Det är angeläget att kostnaderna för timmätningen inte upplevs som ett hinder för de små elkonsumenterna att delta i den fria elmarknaden. Samtidigt anser utskottet, som redovisats, att det är ett stort värde att timmätningskravet kan bibehållas. Utskottet vill i detta sammanhang klargöra att det takpris som skall gälla för mätutrustning och installation fr.o.m den 1 juli 1997 skall vara 2 500 kr inklusive mervärdesskatt. Med det anförda tillstyrker utskottet sålunda propositionen och avstyrker berörda yrkanden i motionerna 1996/97:N417 (fp) och 1996/97:N420 (mp). Vad gäller frågan om åtskillnad mellan nätbolag och elhandelsbolag, som tagits upp i några av motionerna, vill utskottet anföra följande. När riksdagen hösten 1995 beslöt om ny ellagstiftning ställde sig utskottet bakom regeringens förslag om att nätverksamhet respektive produktion av och handel med el skall bedrivas av olika juridiska personer - detta för att undvika risken för korssubventionering. Som tidigare redovisats har nätmyndigheten i sin uppföljning av elmarknadsreformen observerat tecken på förekomst av korssubventionering. Närings- och handelsdepartementet avser, som tidigare nämnts, att låta se över behovet av ytterligare skärpning av kravet på boskillnad mellan nätföretag och elhandelsföretag. Utskottet står fast vid sin åsikt att det skall vara en klar åtskillnad mellan nätbolag och elhandelsbolag. Detta är viktigt för att uppnå en effektiv konkurrens på elmarknaden. Vidare kan tveksamheter ur konkurrenssynpunkt uppstå i det fall ett nätbolag bedriver egen installationsverksamhet. Utskottet förutsätter att också denna fråga blir föremål för behandling i den nyssnämnda aviserade översynen. Därvid bör lämpligheten i att en nätägare bedriver egen installationsverksamhet övervägas. Med det sagda krävs inget initiativ av riksdagen i frågan, anser utskottet. Motion 1996/97:N418 (m, c, fp, kd) blir med det anförda tillgodosedd; den avstyrks därmed. Beträffande förslaget i motion 1996/97:L713 (mp) om särskilda uppgifter för Konsumentverket i anslutning till den nya ellagstiftningen vill utskottet hänvisa till vad som tidigare redovisats om att NUTEK också skall samråda med Konsumentverket i sitt arbete med att följa utvecklingen på elmarknaden. När det gäller frågor om effektivare elanvändning m.m. hänvisar utskottet till nyssnämnda betänkande 1996/97:NU12. Med det anförda avstyrker utskottet den här aktuella motionen i berörda delar. Den småskaliga elproduktionen, som är föremål för yrkande i motionerna 1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N39 (mp), utgör som tidigare redovisats ett särskilt skyddsintresse på elmarknaden. Leveranskoncessionssystemet infördes bl.a. för att skapa stabila förutsättningar och skydd för den småskaliga elproduktionen. Härigenom är små producenter garanterade avsättning av sin el - upp till en effekt om högst 1 500 kW. Producenten kan också få skäligheten i det pris han erhåller prövad. Systemet med leveranskoncessioner, som gäller t.o.m. år 2000, skall utvärderas, varvid även villkoren för avsättning av el från småskaliga produktionsanläggningar skall ses över. De speciella förhållanden som gäller vid försäljning av el från kooperativa föreningar som äger och driver vindkraftverk och som vill sälja el direkt till sina medlemmar kan, som nämnts, förväntas bli behandlade i översynen. Utskottet anser vidare - i likhet med vad som anfördes hösten 1995 (bet. 1995/96:NU1) - att det är angeläget att de små elproducenterna tillförsäkras rimliga villkor för sin avsättning på en reformerad elmarknad. Med hänvisning till vad som nyss anförts finns det dock ingen anledning för riksdagen att göra något uttalande av den typ som föreslås i de här aktuella motionerna; de avstyrks sålunda i berörda delar. När det gäller förslaget i motion 1996/97:N420 (mp) om att en prissättning på el som tar hänsyn till externa effekter bör åstadkommas vill utskottet hänvisa till den översyn av atomansvarighetslagen som för närvarande pågår. Frågan om information om vilka kraftproducenter som tillhandahåller s.k. grön el tas också upp i motionen. Som tidigare redovisats har Naturskyddsföreningen utarbetat ett frivilligt system för miljömärkning av el. Enligt utskottets mening är det främsta syftet med reformeringen av elmarknaden att stärka konsumenternas ställning. Starka konsumenter kan genom att agera på marknaden klargöra sina preferenser för producenterna. Med det anförda avstyrks den här aktuella motionen i berörd del.
Fasta avgifter Frågan om relationen mellan fasta och rörliga avgifter tas upp i några motioner. Som tidigare redovisats behandlas denna fråga inte i ellagstiftningen eller i dess förarbeten. Det som gäller enligt ellagen är att nättariffer och övriga villkor för nätverksamhet skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder. Skäligheten kan granskas av nätmyndigheten och slutligen prövas av domstol. Skälighetsprövningen skall baseras på de intäkter och kostnader som kan hänföras till det aktuella koncessionsområdet, dvs. tarifferna skall återspegla såväl fasta som rörliga kostnader. En faktor av betydelse i sammanhanget är att överföring av el är en kapitalintensiv verksamhet som allmänt sett är förknippad med höga fasta kostnader. Som tidigare nämnts är elkundernas nätavgifter till stor del oberoende av energianvändningen men beroende av effektuttaget. Den fasta avgiften som kunden betalar kan således påverkas genom ett minskat effektuttag. Enligt utskottets mening bör inte statsmakterna gripa in i elmarknaden genom att reglera förhållandet mellan fasta och rörliga avgifter. Däremot anser utskottet att konsumenterna har en viktig roll att fylla när det gäller att uppmärksamma nätmyndigheten på de fall av avvikelser från skäligheten i tariffer som kan förekomma. Det är också angeläget att nätmyndigheten agerar snabbt och effektivt i dessa fall. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:N417 (fp), 1996/97:N40 (v) och 1996/97:N420 (mp) i berörda delar.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande takpris m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:L713 yrkandena 20 och 21, 1996/97:N27 yrkande 24, 1996/97:N39, 1996/97:N417 i denna del, 1996/97:N418 och 1996/97:N420 yrkandena 1, 2 och 4-6 antar det i proposition 1996/97:85 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, res. 1 (mp) 2. beträffande fasta avgifter att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N40, 1996/97:N417 i denna del och 1996/97:N420 yrkande 3. res. 2 (v, mp)
Stockholm den 20 maj 1997
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m), Eva Flyborg (fp), Roland Larsson (c) och Marina Pettersson (s).
Reservationer
1. Takpris m.m. (mom. 1) Eva Goës (mp) anser dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Takpris m.m. som börjar med ?Den småskaliga? och slutar med ?berörd del? bort ha följande lydelse: Den småskaliga elproduktionen, som är föremål för yrkande i motionerna 1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N39 (mp), har visserligen, som tidigare redovisats, ett visst skydd genom leveranskoncessionssystemet. Detta är dock långt ifrån tillräckligt. I praktiken har det blivit så att de små elproducenterna inte har fått rimliga möjligheter att konkurrera på den avreglerade elmarknaden, utan de har blivit utlämnade åt de stora kraftbolagens godtycke. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att snarast vidta åtgärder så att problemen för de små producenterna löses, varvid särskilt bör beaktas möjligheten att införa någon form av system som garanterar rimliga avräkningspriser. Ett särskilt problem rörande små elproducenter är de kooperativa föreningar som äger och driver vindkraftverk och som vill sälja el direkt till sina medlemmar. För närvarande är detta inte möjligt utan att kravet på timmätning blir aktuellt, vilket enligt utskottets mening inte är en acceptabel ordning. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder för att komma till rätta med detta missförhållande. Med det anförda tillstyrker utskottet de båda nyssnämnda motionerna i berörda delar. I motion 1996/97:N420 (mp) föreslås, som nämnts, att riksdagen skall göra ett uttalande om att det vid prissättningen på el bör tas vederbörlig hänsyn till externa effekter. För närvarande är det, enligt utskottets mening, så att vattenkraften subventionerar kärnkraften. En riktig prissättning på el, som skulle gagna sparande och ge alla konsumenter samma möjlighet att välja vilken el man vill köpa, förutsätter en omfördelning av energiskatterna och en generell höjning av elpriserna samt att undantagsregler för större industrier tas bort. I det föregående har utskottet ställt sig bakom regeringens förslag om införande av ett takpris. Utskottet anser dock att den modell som tillämpas i Norge med normalförbrukningskurvor också borde kunna användas i Sverige. Det uppdrag till NUTEK och Svenska kraftnät som aviseras i propositionen bör därför bedrivas med skyndsamhet. När det gäller grön el, som också tas upp i motion 1996/97:N420 (mp), har, som nämnts, Naturskyddsföreningen tagit fram ett frivilligt system för miljömärkning av el. Detta är dock, enligt utskottets mening, inte tillräckligt, utan riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder för att åstadkomma att miljömärkningen av el blir allmänt förekommande. I den här aktuella motionen begärs vidare att statsmakterna inför tydliga direktiv för elmarknaden för att garantera konkurrensen och samtidigt främja energihushållning. Eftersom marknaden generellt sett är kortsiktig i sitt agerande och därför oförmögen att ta ansvar för en långsiktigt hållbar utveckling som leder till jämlikhet och överlevnad, måste, enligt utskottets mening, det politiska systemet ingripa så att leverantörernas naturliga önskan att öka energianvändningen motverkas med tydliga direktiv. Dessa direktiv bör bl.a. innefatta följande: nya energi- och elförbrukningsprognoser bör byggas på en energiplan som förutsätter en successiv minskning av energianvändningen, elproducenter och nätoperatörer skall basera sin prissättning enbart på förbrukad elenergi och inga fasta avgifter utöver anslutningsavgift skall förekomma, systemet med leveranskoncessioner bör utredas med sikte på att ansvaret för mätningen (inklusive mätutrustningen) skall ingå i nätoperatörens skyldighet, frågan om små leverantörers (t.ex. innehavare av vindkraftverk) balansansvar bör utredas i syfte att underlätta deras möjlighet att leverera el, småskaliga elproducenter skall ges rimliga villkor och möjligheter att konkurrera med de stora elbolagen samt nätverksamhet skall bedrivas i juridiskt fristående företag som inte får vara dotterföretag till elproducenter. Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utreda erforderliga åtgärder i enlighet med vad som här har anförts. Utskottet tillstyrker med det anförda motion 1996/97:N420 (mp) i här aktuella delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande takpris m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N27 yrkande 24, 1996/97:N39 och 1996/97:N420 yrkandena 1, 2, 5 och 6, med anledning av motion 1996/97:N420 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1996/97:L713 yrkandena 20 och 21, 1996/97:N417 i denna del och 1996/97:N418 dels antar det i proposition 1996/97:85 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Fasta avgifter (mom. 2) Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Fasta avgifter bort ha följande lydelse: Avregleringen av elmarknaden har, enligt utskottets mening, gynnat framför allt de stora elkunderna. Det föreslagna takpriset på 2 500 kr möjliggör för små elkunder att delta i handeln med el. Detta är emellertid inte tillräckligt. Nätavgiften, som utgör en stor del av totalkostnaden, kvarstår även vid leverantörsbyte. Enda sättet att intressera konsumenter med låg elförbrukning att spara och delta aktivt i handeln med el är, enligt utskottets uppfattning, att den rörliga kostnadens andel av totalkostnaden ökas. Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder så att en annan relation mellan fasta och rörliga avgifter kommer till stånd. Detta bör vara möjligt utan att boskillnaden mellan nätbolag och leverantör förändras. Med ett sådant beslut blir motionerna 1996/97:N417 (fp), 1996/97:N40 (v) och 1996/97:N420 (mp) tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks sålunda. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande fasta avgifter att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N40, 1996/97:N417 i denna del och 1996/97:N420 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
Innehållsförteckning
Ärendet...............................................1 Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................2 Utskottet.............................................3 Bakgrund............................................3 Propositionen.......................................4 Motionerna..........................................5 Vissa kompletterande uppgifter......................9 Takpriset.........................................9 Nätbolag elhandelsbolag.........................9 Tariffer m.m.....................................10 Småskalig elproduktion...........................11 Övriga uppgifter.................................13 Utskottets ställningstagande.......................13 Takpris m.m......................................13 Fasta avgifter...................................15 Hemställan.........................................16 Reservationer........................................16 1. Takpris m.m. (mp)...............................16 2. Fasta avgifter (v, mp)..........................18 Bilaga Regeringens lagförslag.............................19