Fotografirättens integration i upphovsrättslagen, m.m.
Betänkande 1993/94:LU16
Lagutskottets betänkande
1993/94:LU16
Fotografirättens integration i upphovsrättslagen, m.m.
Innehåll
1993/94 LU16
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1993/94:109 om fotografirättens integration i upphovsrättslagen. I propositionen föreslås att rätten till fotografier skall regleras i upphovsrättslagen och att lagen om rätt till fotografisk bild upphävs. Fotografiska verk skall i fortsättningen få samma skyddstid som andra konstverk, vilket för närvarande innebär att skyddet upphör 50 år efter det år upphovsmannen avled. För fotografier som inte uppfyller kravet på självständighet och originalitet, det s.k. verkshöjdskravet, skall skyddet upphöra 50 år efter det år bilden togs. Innehållet i skyddet för alla fotografier utformas i enlighet med vad som gäller för konstverk. Detta innebär bl.a. att fotografen får skydd mot att hans fotografi återges i ändrat skick. Det innebär också att den s.k. beställarregeln, dvs. presumtionsregeln om att rätten till ett beställt fotografi tillkommer beställaren, avskaffas.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 1994.
I betänkandet behandlar utskottet vidare fyra motioner som väckts med anledning av propositionen och nio motioner som väckts under den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte. Behovet av en lagreglering av rätten till ett beställt fotografi, upphovsmäns rätt att överlåta en beställd porträttbild och fotografers rätt att göra avsättning till upphovsmannakonto tas upp i vardera två motionsyrkanden. I anlutning till propositionsförslaget tas därutöver i ett yrkande upp frågan om uppdelningen av fotografier i skilda kategorier. Tre motionsyrkanden rör frågan om rätt för konstnärer till ersättning vid vidareförsäljning av konstverk (droit de suite) och i två yrkanden tas upp de utövande konstnärernas rätt till sina inspelade prestationer. Övriga motionsyrkanden gäller rätten att fritt avbilda konst på offentlig plats utomhus, rättighetsfrågor på musikområdet och en alternativ modell för ersättning till upphovsmän.
Utskottet har inhämtat kulturutskottets yttrande över propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna. Yttrandet är fogat som bilaga 2 till betänkandet.
Fackpressen, Förlags- och Medieförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Radios arbetsgivarorganisation och Teatrarnas Riksförbund har i ärendet inkommit med en gemensam skrivelse och därtill har företrädare för organisationerna inför utskottet framfört synpunkter på propositionen. De har därvid särskilt riktat kritik mot att fotografilagens s.k. beställarregel enligt förslaget inte kommer att föras över till upphovsrättslagen. Representanter för Svenska Fotografernas Förbund, Journalistförbundet och Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) har inför utskottet framhållit att det är väsentligt för de yrkesverksamma fotografernas villkor att beställarregeln upphävs.
Länsmuseernas samarbetsråd och Önskefoto AB har i skrift argumenterat för ett bibehållande av beställarregeln. Nordiska museets fotosekreteriat har, på uppdrag av Fotorådet i en skrift till utskottet framfört rådets stöd för propositionsförslaget. I skrifter har vidare Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Svenska Fotografernas Upphovsrättsråd, Sveriges Författarförbund, Grafisk Forbunds Ophavsretsfond i Köpenhamn, Nordiska Fotografernas Upphovsrättsråd, Konstnärernas Riksorganisation (KRO), Svenska Teaterförbundet, SIF-klubben vid Sveriges Television, Norske Fotografers Opphavsrettsutvalg, Dansk Journalistforbund och Le Groupe de la Pyramide Europe uttalat sitt stöd för att fotografiska bilder ges samma skydd som annan bildkonst och därvid särskilt framhållit vikten av att beställarregeln för fotografier upphör att gälla. I ärendet har också en skrivelse inkommit från Per Anders Thunqvist, Hägersten.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen med den ändringen att ikraftträdandet flyttas fram till den 1 juli 1994. Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats två reservationer (s).
Propositionen
I proposition 1993/94:109 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
3. lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,
4. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.
Lagförslagen har tagits in i bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:109
1993/94:L6 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till prövningsförfarande för fotografer att göra avsättningar till upphovsmannakonto för arbeten som når verkshöjd.
1993/94:L7 av Berit Löfstedt och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar om ett förtydligande av 27 § upphovsrättslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:L8 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att skydd för fotografiska bilder ges i 49 a § upphovsrättslagen,
2. att riksdagen beslutar att den s.k. beställarregeln i den nuvarande 14 § fotografilagen införs i upphovsrättslagen, såvitt avser rätten att förfoga över fotografier (den ekonomiska rätten) framställda efter beställning.
1993/94:L9 av Peeter Luksep (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att den s.k. beställarregeln i den nuvarande 14 § fotografilagen införs i upphovsrättslagen.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993/94
1993/94:L801 av Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att riksdagen beslutar införa följande ändringar i 24 § första stycket lagen om upphovsrätt (1960:729): Konstverk får avbildas om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus och inte utgör huvudmotivet på bilden.
1993/94:L802 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphovsrätten.
1993/94:L803 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter vid vidareförsäljning av konst.
1993/94:L804 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att se över de upphovsrättsliga aspekterna på elektronisk kopiering.
1993/94:L805 av Ingela Mårtensson och Lennart Brunander (fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning vid vidareförsäljning av konst.
1993/94:L806 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätt till insättning på upphovsmannakonto också skall avse intäkt av fotografiska verk.
1993/94:L807 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beställd porträttbild.
1993/94:Kr241 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning av rättighetsfrågorna m.m. på musikområdet i syfte att undanröja onödiga hinder m.m.,
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av på musikområdet utövande konstnärers skydd för sina prestationer i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphovsrättsliga frågor för musiker, sångare, skådespelare, dansare och artister,
68. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning vid vidareförsäljning av konstverk.
Utskottet
Allmän bakgrund
Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet innebär att den som skapat verket har rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används. Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har var och en av dem upphovsrätt.
Begreppen litterärt och konstnärligt verk i lagen är mycket vidsträckta. Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och beskrivande framställningar i ord såsom vetenskapliga arbeten och handböcker. Som konstnärliga verk räknas i princip alla former, i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk, både spelfilmer och under vissa förutsättningar kortfilmer och journalfilmer.
För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett inte har kunnat framställas av två personer oberoende av varandra. Utanför skyddet faller därför idéer och uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av rutinmässig eller alldaglig karaktär.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är inte blott en bok eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse av verket, utan också en grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna av ett musikstycke, i bilden på filmduken eller televisionsskärmen. Alla former vari verket framträder faller inom dess skyddssfär, även bearbetningar.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att framföra eller visa det offentligt och sprida exemplar av verket. Som framställning av exemplar anses bl.a. inspelning av verket på band eller annan anordning från vilken det kan återges.
Ett verk framförs offentligt när det presenteras för allmänheten i obeständig form, t.ex. när en dikt läses upp, ett musikstycke spelas, en film visas eller ett verk sänds ut i ljudradio eller television. Ett framförande är offentligt när det sker på en plats dit allmänheten äger tillträde. Härmed jämställs det fallet att framförandet anordnas i förvärvsverksamhet inför en större sluten krets, framför allt på en större arbetsplats (s.k. industrimusik).
Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i upphovsrättslagen först 1989. Innebörden av detta är att datorprogram i princip åtnjuter samma upphovsrättsliga skydd som andra litterära verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet i bearbetat skick utan rättighetshavarens tillstånd.
Det upphovsrättsliga skyddet gäller i 50 år, som regel räknat från upphovsmannens död.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om s.k. närstående rättigheter. Dessa regler ger musiker, skådespelare och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära eller konstnärliga verk. Sådana framföranden får inte utan konstnärens samtycke spelas in på film, varmed jämställs videogram, på fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.) eller på annan anordning genom vilken de kan återges. De får inte heller utan rättighetshavarens samtycke sändas ut i bl.a. radio eller TV. Inspelningar av framföranden får mångfaldigas endast med konstnärens medgivande. Vidare gäller att utövande konstnärer har rätt till ersättning då ljudinspelningar används vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Också för de utövande konstnärerna gäller en 50-årig skyddstid, räknad från framförandet.
Till de närstående rättigheterna räknas även det skydd som fonogramproducenter samt radio- och TV-företag har enligt upphovsrättslagen. Fonogram får inte utan producentens samtycke eftergöras eller överföras till andra anordningar genom vilka de kan återges. Vidare har fonogramproducenten rätt till ersättning då ljudupptagningen används vid radio- eller TV-sändning eller utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Beträffande radio- och TV-sändningar gäller att de inte utan företagets medgivande får återutsändas eller spelas in på en anordning genom vilken de kan återges. Gjorda inspelningar får inte överföras till någon annan sådan anordning såvida inte företaget samtycker.
Skyddet för upphovsmän, utövande konstnärer m.fl. är i vissa avseenden inskränkt av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen.
Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän och andra rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas utge skadestånd.
Fotografers rättigheter till sina bilder regleras inte i upphovsrättslagen utan i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild. Lagen gäller alla typer av fotografiska bilder och således bl.a. bilderna i en film. Liksom upphovsrättslagen har den nuvarande fotografilagen tillkommit i samarbete med Danmark, Finland och Norge och bygger på internationella konventioner.
Enligt huvudregeln i fotografilagen har den som framställt en fotografisk bild uteslutande rätt att genom fotografi, tryck, teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden liksom att visa den offentligt. Fotografen har således en förfoganderätt till bilden, något som i huvudsak skyddar det ekonomiska värdet av bilden. Fotografilagen innehåller också regler om ett ideellt skydd av bilden.
För ett beställt fotografi gäller särskilda regler. Enligt 14 § fotografilagen tillkommer rätten till sådan bild beställaren, om inte annat uttryckligen har avtalats. Fotografen får dock på sedvanligt sätt ställa ut bilden i reklamsyfte, om inte beställaren förbjuder det. När det gäller beställda porträtt får beställaren ta in porträttet i en tidning eller tidskrift eller i skrift med biografiskt innehåll, förutsatt att fotografen inte har gjort särskilt förbehåll mot det. På denna punkt skiljer sig fotografilagen från upphovsrättslagen. Enligt upphovsrättslagen tillkommer nämligen upphovsrätten till litterära och konstnärliga verk från början alltid den som har skapat verket. Detta gäller såväl den ekonomiska rätten att mångfaldiga verket m.m. som den ideella rätten. Den ekonomiska rätten kan emellertid enligt 27 § upphovsrättslagen överlåtas till annan. I fråga om beställd porträttbild gäller dock att upphovsmannen inte får överlåta rätten till bilden utan tillstånd av beställaren eller dennes arvingar. Att exemplar av ett verk överlåts innebär inte att upphovsrätten överlåts.
Skyddstiden är enligt fotografilagen i regel 25 år från det år då bilden framställdes. Om fotografiet har ett konstnärligt eller vetenskapligt värde gäller skyddet under samma tid som enligt upphovsrättslagen, dvs. under fotografens livstid och 50 år därefter.
Den upphovsrättsliga lagstiftningen gäller främst svenska verk och prestationer. Genom Sveriges anslutning till olika internationella konventioner har Sverige förpliktat sig att ge skydd också åt verk och prestationer med ursprung i ett stort antal andra länder. Den svenska lagstiftningen bygger liksom motsvarande lagar i andra nordiska länder på innehållet i dessa konventioner. Bland sådana konventioner kan här nämnas särskilt 1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga verk, 1952 års världskonvention om upphovsrätt och 1961 års internationella konvention om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen). Konventionerna bygger på i huvudsak två principer. Den ena är att varje konventionsstat skall ge samma skydd åt verk och prestationer från andra konventionsstater som staten i fråga ger sina nationella verk och prestationer. Den andra är att en konventionsstat är förpliktad att garantera de andra konventionsstaternas verk och prestationer ett visst minimiskydd.
Utskottet kommer nedan -- efter en redovisning av propositionens huvudsakliga innehåll -- att under skilda rubriker ta upp de frågor i propositionen som aktualiserats genom motionerna eller som eljest har tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. Utskottet behandlar därefter fristående motioner om olika upphovsrättsliga spörsmål.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Rätten till fotografier skall regleras i upphovsrättslagen och fotografilagen skall upphävas. Fotografiska bilder skall, om de uppfyller kravet på verkshöjd, skyddas enligt 1 kap. upphovsrättslagen. De åtnjuter därigenom samma skydd och samma skyddstid som andra konstverk, vilket bl.a. innebär att skyddet upphör 50 år efter det år då upphovsmannen avled. Fotografier som inte är verk skall skyddas enligt en ny bestämmelse i 5 kap. upphovsrättslagen som en närstående rättighet. Skyddet för dessa fotografier upphör 50 år efter det år då bilden framställdes. De båda skyddsformerna ges ett likartat innehåll.
Den s.k. beställarregeln, dvs. fotografilagens bestämmelse om att beställaren har rätten till ett fotografi som har utförts på beställning, förs inte över till upphovsrättslagen. Fotografen skall emellertid inte utan beställarens tillstånd få utöva sin rätt till en beställd porträttbild.
Fotografilagens bestämmelse om rätten att använda fotografier i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse förs över till upphovsrättslagen.
Till grund för propositionen ligger det förslag till fotografirättens integration i upphovsrättslagen som Upphovsrättsutredningen presenterade i sitt slutbetänkande (1990:30) Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Utredningens förslag i övrigt låg till grund för proposition 1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen, vilken antogs av riksdagen våren 1993 (se bet. 1992/93:LU44 och rskr. 413). -- Betänkandet har remissbehandlats.
Upphovsrättsligt skydd för fotografiska bilder
Upphovsrättsutredningen har i sitt förenämnda betänkande ansett att rätten till fotografisk bild bör regleras i upphovsrättslagen. Utredningen föreslog därför att fotografilagen upphävs och att undantaget i 10 § upphovsrättslagen för fotografisk bild tas bort. Därigenom blir upphovsrättslagens regler tillämpliga på fotografiska bilder som är verk i upphovsrättslig mening. Av praktiska skäl bör dock enligt utredningens uppfattning alla fotografiska bilder åtnjuta skydd enligt upphovsrättslagen, oberoende av om de är verk eller inte. Den viktigaste följden av utredningens förslag skulle bli att alla fotografiska bilder jämställs med konstverk, både vad gäller skyddets omfattning och skyddstidens längd, dvs. 50 år efter fotografens dödsår. Enligt fotografilagen gäller denna skyddstid, som inledningsvis nämnts, endast för fotografier som har konstnärligt eller vetenskapligt värde medan skyddstiden för övriga fotografier är 25 år från framställningsåret.
I två avseenden ansåg utredningen att en integration av fotografirätten i upphovsrättslagen kräver särregler för fotografier. Sålunda föreslogs att vissa arkiv och museer genom en avtalslicensordning skall få en begränsad rätt att framställa exemplar av fotografier i sina samlingar. Vidare föreslogs att fotografilagens bestämmelse om att en fotografisk bild fritt får utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse överförs till upphovsrättslagen.
Utskottet erinrar om att fotografirätten senast behandlades av riksdagen med anledning av motioner, som väckts i anslutning till proposition 1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen (se bet. 1992/93:LU44). I propositionen lades inte fram något förslag om integrering av fotografirätten i upphovsrättslagen. I den frågan hänvisades i propositionen till pågående arbete inom EG. Ett av de pågående projekten inom EG när det gäller harmoniseringen av medlemsstaternas upphovsrättslagar avsåg nämligen ett förslag till direktiv om vilka skyddstider som skall gälla för upphovsrätten, fotografirätten och de närstående rättigheterna. Det kommande EG-direktivet om skyddstider, som syftade till en total harmonisering och inte bara att lägga fast vissa minimitider, förväntades komma att reglera vilken skyddstid -- även övergångsvis -- som skulle komma att gälla för bl.a. fotografier. Mot den bakgrunden framstod det enligt föredragande statsrådet inte som lämpligt att vid den tidpunkten lägga fram förslag innebärande bl.a. ändrad skyddstid för fotografier. Föredraganden ställde sig emellertid positiv till en integration av fotorätten i upphovsrättslagen, och hon uteslöt inte att det kunde bli möjligt att, när klarhet hade vunnits om innehållet i direktivet om skyddstider, återkomma till riksdagen med ett förslag om integration på ett så tidigt stadium att den kunde genomföras samtidigt med att den då föreslagna lagstiftningen föreslogs träda i kraft.
Utskottet delade utredningens grundläggande uppfattning att det nuvarande skyddet för fotografiska bilder är alltför snävt och att fotograferna därför bör få ett mer omfattande skydd för sina bilder. Däremot måste det, enligt vad utskottet särskilt framhöll, sättas i fråga om det är lämpligt att, såsom Upphovsrättsutredningen har föreslagit, ge fullt upphovsrättsligt skydd under sedvanlig skyddstid -- också retroaktivt -- åt alla bilder, oavsett om de är verk eller inte. Enligt utskottets mening strider det nämligen mot hittills tillämpade rättsprinciper inom upphovsrätten att ge ett så omfattande skydd även till alster som inte uppfyller några som helst kvalifikationskrav.
Enligt utskottet fanns det anledning att räkna med att en s.k. common position beträffande EG-direktiv om de upphovsrättsliga skyddstiderna skulle läggas fram inom kort. Utskottet noterade också att man i Danmark avsåg att till hösten 1993 -- förutsatt att EG-arbetet då hade fått en klar inriktning -- lägga fram förslag om en integration i upphovsrättslagen av reglerna om rätt till fotografier utan att invänta att det kommande EG-direktivet blir bindande för medlemsstaterna.
Utskottet framhöll som sin uppfattning att det var synnerligen angeläget att fotografier som kan anses vara verk i upphovsrättslig mening snarast blir jämställda med annan bildkonst. Enligt utskottet borde förslag till erforderlig lagstiftning läggas fram så snart det blev möjligt att dra säkra slutsatser om huvuddragen i det kommande EG-direktivet. Vad utskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
I förevarande proposition redovisas att EG:s råd i juli 1993 antog en gemensam ståndpunkt rörande direktivet om skyddstider av det innehåll som -- enligt vad utskottet hade anfört -- det fanns anledning att räkna med. Att behandlingen inom EG har avancerat så långt att en gemensam ståndpunkt har nåtts innebär enligt föredragande statsrådet att tillräckligt säkra slutsatser om direktivets slutliga innehåll kan dras. Något hinder föreligger därför inte längre mot att lägga förslag om integration av fotografirätten i upphovsrättslagen.
I propositionen framhålls att det bör sakna betydelse huruvida ett konstverk har framställts genom fotografisk teknik eller på annat sätt när det gäller att bestämma vilka skyddsregler som skall gälla för konstverket. Därtill anförs att såväl praktiska som kulturpolitiska skäl talar för att fotografiska verk och andra konstverk behandlas lika. Detta talar enligt föredragande statsrådet för att fotografiska verk bör regleras i upphovsrättslagen. Vidare framhålls att rättighetshavarna till fotografier, även bilder som inte utgör verk, bör skyddas mot att bilderna återges i ändrat skick. Sådant skydd har blivit allt viktigare på senare tid med hänsyn till den tekniska utvecklingen eftersom möjligheterna att förändra bilder med hjälp av datateknik och elektronik har ökat kraftigt. Rättsläget förändras enligt föredraganden på önskvärt sätt om rätten till fotografier regleras i upphovsrättslagen, varvid fotografierna ges det skydd mot återgivande i ändrat skick som följer av den lagens regler.
I stället för den av Upphovsrättsutredningen föreslagna ordningen att ge alla fotografier, oavsett om de uppfyller verkshöjdskriteriet eller inte, fullt upphovsrättsligt skydd, föreslås i propositionen att de fotografiska verken skyddas som konstverk enligt 1 kap. upphovsrättslagen och att skyddet för fotografier utan verkshöjd skall behandlas i en ny bestämmelse i 5 kap. upphovsrättslagen som en närstående rättighet. Skyddstiden för de prestationer som regleras i 5 kap. upphovsrättslagen är 50 år efter det år då prestationen tillkom. Detta talar enligt föredraganden för att den nya kategori av prestationer som nu tillkommer, fotografier som inte kan anses som verk, ges samma skyddstid. För den ståndpunkten talar, anförs det vidare, även det faktum att den nuvarande skyddstiden på 25 år ofta löper ut redan under fotografens yrkesverksamma liv. Han kan därför tvingas se att hans tidiga produktion används fritt trots att han fortfarande är verksam. Vidare framhålls att gränsdragningen mellan fotografiska verk och andra fotografier inte så ofta blir aktuell om skyddstiden för de senare förlängs.
I propositionen framhålls vidare att fotografier som saknar verkshöjd visserligen inte får ett skydd som är lika starkt som det skydd som tillkommer verksfotografier, men som ändå nära ansluter till det upphovsrättsliga skyddet. Skillnaden består huvudsakligen i att skyddstiderna beräknas på olika sätt och att kretsen av rättighetshavare bestäms något olika. Att på detta sätt utforma skyddet för fotografier som inte utgör verk så att det i stor utsträckning nära ansluter till skyddet för fotografiska verk innebär att de praktiska problemen med två olika kategorier av fotografier i stor utsträckning begränsas. I normalfallet torde det därför inte finnas skäl att ta ställning till frågan huruvida ett fotografi utgör ett verk eller inte. Först 50 år efter fotografiets framställningsår, dvs. sedan skyddstiden för fotografier utan verkshöjd har löpt ut, kan det emellertid i en del fall finnas anledning att ta ställning till om ett fotografi skall anses som ett verk och därför åtnjuta det upphovsrättsliga skyddet som omfattar 50 år efter upphovsmannens dödsår.
I motion L8 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) begärs att skyddet för alla fotografiska bilder skall regleras i 5 kap. upphovsrättslagen, dvs. enligt den modell som i propositionen föreslås gälla för sådana fotografier som saknar verkshöjd (yrkande 1). Enligt motionärerna föranleder den föreslagna uppdelningen av fotografier i olika kategorier praktiska svårigheter och den är inte sakligt motiverad. Enligt motionärerna skulle det upphovsrättsliga skyddet för fotografier enligt 1 kap. upphovsrättslagen leda till praktiskt svåra verksbestämningar.
Därtill kommer enligt motionärerna att det tilltänkta skyddet leder till ett icke önskat skydd för motiv och arrangemang på bilder. Det skapande som ingår i framställningen av ett verk kan gälla just t.ex. motivval, arrangemang, kameravinkling, ljussättning och bearbetning. Verksskyddet kan därför enligt motionärerna sträcka sig betydligt längre än till ett skydd mot kopiering av det enskilda fotografiet. Hinder skulle därmed uppkomma mot att ta ett visst fotografi på nytt, och att detta skulle leda till uppseendeväckande begränsningar av yttrandefrihetsinskränkande slag är enligt motionärerna uppenbart.
Vidare skulle enligt motionärerna den föreslagna regleringen leda till svårigheter att avgöra vem som är att anse som upphovsman. Till skillnad från det skydd som föreslås för övriga fotografier kan för fotografier som definieras som verk även annan än den som utlöst kameran bli att anse som upphovsman, t.ex. den som arrangerat motivet, den som svarat för den konstnärliga ljussättningen etc. Flera kan med andra ord komma att gemensamt ha upphovsrätt till ett fotografi. Mot den angivna bakgrunden bör enligt motionärerna den föreslagna uppdelningen av fotografier i olika kategorier inte genomföras. Det skydd mot efterbildning av fotografier som enligt förslaget ges i 5 kap. upphovsrättslagen är enligt motionärerna fullgott och det bör därför stanna därvid.
Utskottet har såsom ovan nämnts redan i tidigare sammanhang som sin principiella uppfattning uttalat att det är angeläget att fotografier som kan anses vara verk i upphovsrättslig mening snarast blir jämställda med annan bildkonst. Som framhålls i propositionen utgör inte heller direktivarbetet inom EG längre något hinder mot en integrering av fotografirätten i upphovsrättslagen. EG:s ministerråd har för övrigt den 29 oktober 1993 antagit direktivet om skyddstiderna (Council directive 93/98/EEC).
Enligt utskottets mening innebär propositionens förslag en lämplig lösning som i största möjliga utsträckning undanröjer praktiska tillämpningsproblem. Utskottet delar föredragande statsrådets kritik mot Upphovsrättsutredningens förslag att skydda alla fotografier som om de vore verk i upphovsrättslig mening. En sådan ordning skulle strida mot sedan länge hävdvunna principer om upphovsrättsligt skydd. Med den utgångspunkten är det alltså ofrånkomligt att dela upp fotografierna i två kategorier genom att låta särskilda regler gälla för de fotografier som inte kan betraktas som verk. Såsom framhålls i propositionen är detta emellertid inget nytt problem. Fotografier med vetenskapligt eller konstnärligt värde har redan enligt gällande rätt en längre skyddstid än andra fotografier. Dessa kvalitetskrav överensstämmer nära med kravet på verkshöjd. Därtill kommer att man generellt vid handläggningen av upphovsrättsliga frågor har att göra bedömningen huruvida det alster saken gäller uppfyller kravet på verkshöjd. Det finns ingen grund för antagandet att denna bedömning skulle vara svårare att göra beträffande fotografier än i fråga om andra alster av litterär eller konstnärlig verksamhet. Genom den närmare utformningen av propositionsförslaget begränsas också behovet av att för fotografiernas del i praktiken upprätthålla åtskillnaden mellan fotografier som utgör verk och fotografier utan verkshöjd. Propositionsförslaget är således ägnat att minimera de problem som i och för sig ligger i en uppdelning av fotografierna i två olika skyddskategorier. Det är utskottets uppfattning att förslaget i så måtto är ändamålsenligt utformat och att motionärernas farhågor om praktiska svårigheter är betydligt överdrivna.
Vad motionärerna i övrigt har anfört mot den föreslagna kategoriindelningen synes vara grundat på en missuppfattning om upphovsrättens natur. Utskottet vill därför särskilt understryka att ett upphovsrättsligt skydd för en bild aldrig kan ge upphovsmannen någon ensamrätt till motivet för bilden. Vare sig det är fråga om ett fotografi med verkshöjd eller ett annat fotografi är det endast den individuella utformningen av bilden som är föremål för skyddet.
Inte heller torde det faktum att flera upphovsmän samarbetar i skapandet av ett verk utgöra något större problem. I den mån olika delprestationer var för sig kan anses utgöra verk gäller att deras upphovsmän åtnjuter upphovsrättsligt skydd, var och en med avseende på sin prestation.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag i denna del och avstyrker bifall till motion L8 yrkande 1.
Rätten till beställda fotografier
Som inledningsvis nämnts innehåller fotografilagen en särskild regel som gäller rätten till beställda bilder (14 § första stycket). Enligt den bestämmelsen tillkommer rätten till en beställd bild beställaren, såvida inte annat uttryckligen har avtalats. Regeln är inskränkt så till vida att fotografen har rätt att på sedvanligt sätt ställa ut bilden i reklamsyfte, om inte beställaren förbjuder det.
Propositionsförslaget innebär att beställarregeln inte förs över till upphovsrättslagen.
I propositionen framhålls att det skäl som anfördes vid införandet av fotografilagen, nämligen att beställaren hade ett behov av skydd i förhållande till fotografen, inte längre har giltighet. Vid den tiden hade man för ögonen en privatperson som beställde porträttfotografering, medan beställarna numera främst utgörs av tidningar, förläggare, reklambyråer och liknande. Generellt sett har beställaren därför enligt föredragandens mening inte längre behov av skydd i förhållande till fotografen. När det däremot gäller porträttbilder som beställs av privatpersoner finns det enligt propositionen fortfarande ett skyddsbehov. Se vidare därom i följande avsnitt.
Enligt propositionen kan det visserligen medföra en viss oklarhet rörande rättsförhållandet att låta resultatet av en avtalstolkning vara avgörande för frågan om hur rättigheterna fördelar sig mellan fotografen och beställaren. Samtidigt påpekas det emellertid att om avseende i varje särskilt fall fästs vid denna tolkning uppnås ett materiellt sett mer tillfredsställande rättsläge i parternas förhållande än det som blir följden om alla rättigheter enligt lag tillkommer beställaren. I själva verket, understryker föredraganden, synes det inte möjligt att åstadkomma en rättspolitiskt lämplig avvägning mellan parternas intressen på annat sätt än att fästa avseende vid avtalstolkningen, eftersom omständigheterna i skilda fall är alltför olika.
I motion L8 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) krävs att beställarregeln bibehålls för fotografier och förs över till upphovsrättslagen (yrkande 2). Motionärerna anser att propositionsförslaget innebär att en väl fungerande regel tas bort och att det i stället skapas en oklarhet som i många fall kan komma att leda till domstolsprövning. Avskaffandet av beställarregeln sägs också skapa osäkerhet för beställaren om vilken rätt denne egentligen har förvärvat till följd av ett fotouppdrag.
Också i motion L9 av Peeter Luksep (m) begärs att beställarregeln förs in i upphovsrättslagen. Motionären framhåller att regeln har fungerat bra, att den har undanröjt de orimliga effekter som kan uppstå av ett relativt långt gående skydd av icke-konstnärliga fotografier och att regeln är väl förankrad i det allmänna rättsmedvetandet. Det framhålls vidare att det är många icke-professionella fotografiköpare som knappast kan föreställa sig att rättigheterna för fotografier utförda på beställning är vitt skilda från vad som gäller om man t.ex. beställer en teckning, staty eller modell. Icke-professionella köpare är privatpersoner, som kan tänkas beställa fotografier av familjetilldragelser, eget hus eller liknande, men också organisationer, som kanske beställer bilder av ett årsmöte, institutioner, t.ex. skolor, som beställer klassfoton eller liknande, samt åtskilliga företag och myndigheter som kan beställa bilder för kommersiellt eller annat ändamål men som gör det så pass sällan att de inte kan betraktas som professionella köpare. Om beställarregeln avskaffas, hävdar motionären, kommer fotografen att ha full förfoganderätt, och beställaren ingen annan förfoganderätt än den som den ursprungliga beställningen avsåg, om det inte särskilt avtalats. I de nyss nämnda situationerna måste man enligt motionären räkna med att fotografen har ett stort kunskapsövertag över köparen, dvs. fotografen har lätt att förlita sig på lagstiftningen samtidigt som risken är stor att köparen inte känner till denna. Detta skulle ge fotografen full rätt att sälja bilder t.ex. av familjefesten till en tidning, likaså av föreningsårsmötet eller av företagets nya produktionsanläggning, om inte köparen haft tillräckliga kunskaper att avtala bort denna rättighet på förhand. På samma sätt, menar motionären, riskerar en förening, som beställer och betalar en fotograf för att ta en bild till en tidning och som kanske många år efteråt använder bilden till en utställning om föreningens historia, att bli stämd för brott mot upphovsrätten.
Utskottet kan konstatera att beställarregeln skiljer sig från vad som i övrigt gäller på upphovsrättens område, exempelvis när det gäller texter och andra bilder än fotografiska. På hela det upphovsrättsliga området gäller nämligen att rättigheterna fördelar sig mellan upphovsmannen och beställaren på det sätt som en rimlig tolkning av avtalet dem emellan ger vid handen.
Av propositionen framgår att en strävan har varit att uppnå en enkel och överskådlig reglering och därför inte utan goda skäl föreslå särregler för de fotografiska verken. Enligt förslaget skall dessa verk behandlas som övriga konstverk, utan avseende på framställningstekniken. Ambitionen har varit densamma även beträffande fotografier som inte är verk i upphovsrättslagens mening. En särskild anledning till detta har varit att det i praktiken är vanskligt att avgöra om ett fotografi är ett verk eller inte.
En annan betydelsefull omständighet är enligt utskottet att beställarregeln, såvitt känt, inte finns i någon lagstiftning utanför Norden. Därtill kommer att det vid det samråd som har skett mellan Sverige, Norge, Danmark och Finland i integrationsfrågan har rått enighet om att beställarregeln inte bör bibehållas.
Att beställarregeln tas bort innebär att beställningsavtalet får tolkas när det gäller att avgöra vilken rätt beställaren respektive fotografen har. I den mån parterna inte närmare har kommit överens om vad som skall gälla, får det, i enlighet med vad som gäller generellt i avtalsförhållanden, med hjälp av allmänna tolkningsprinciper avgöras vad som har varit förutsebart för parterna när avtalet träffades. Beställaren skall då tillerkännas rätt att använda bilden på de sätt som har varit förutsebara för fotografen. Vad som i det enskilda fallet kan anses förutsebart för fotografen blir beroende av bl.a. vem beställaren är och -- enligt vad som är känt för fotografen -- i vilka sammanhang beställaren typiskt sett kan ha behov av bilden. En sådan tolkning av avtalet med utgångspunkt i ett förutsebarhetsrekvisit ger således helt olika resultat i olika beställningssituationer, beroende på att omständigheterna i skilda fall är olika. Just därigenom åstadkoms emellertid en anpassning till båda parternas intressen. Fotografen får för egen del inte använda ett beställt fotografi så att hans användning skulle konkurrera med beställarens avsedda användning eller på annat sätt strida mot beställarens intressen. Det kan aldrig bli fråga om att fotografen utan vidare, såsom en motionär har befarat, får full förfoganderätt till bilden. Detta förutsätter att en uttrycklig överenskommelse härom har träffats med beställaren.
Om en beställning kommer från en privatperson och gäller en bild av ett hus, är det förutsebart att beställaren kan vilja använda bilden t.ex. när han någon gång i framtiden annonserar ut huset till försäljning. Det är emellertid i den situationen inte utan vidare förutsebart att bilden används t.ex. i en reklamkampanj eller på något annat sätt i näringsverksamhet. En sådan användning bör fotografen därför inte utan särskild överenskommelse tåla, vilket han däremot är tvungen att göra om beställarregeln gäller. Ett beställt porträtt kan beställaren vilja ta in i en tidning eller någon publikation med biografiskt innehåll. En sådan användning är klart förutsebar och det följer alltså därmed av beställningsavtalet att han får göra det.
Att beställarregeln avskaffas får således främst betydelse för beställarens rätt att använda fotografier i sådana sammanhang som inte var förutsebara för fotografen när beställningsavtalet ingicks. Beställaren har nämligen rätt att utan särskild överenskommelse använda ett beställt fotografi för alla de ändamål som, enligt vad en tolkning ger vid handen, har varit förutsebart för fotografen eller, med andra ord, som fotografen haft anledning att räkna med. De praktiska effekterna av att beställarregeln avskaffas blir därför enligt utskottets mening begränsade.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att i fråga om fotografier som har tillkommit i anställningsförhållanden är en tolkning av anställningsavtalet även fortsättningsvis avgörande för hur rättigheterna fördelas mellan arbetsgivaren och den anställde fotografen.
Bland de skilda synpunkter på beställarregeln som har framförts i skrivelser till utskottet har det bl.a. framhållits att borttagandet av regeln kommer att göra det svårt för museer och hembygdsföreningar att anlita fotografer för verksamheten.
Inte heller för museernas del bör enligt utskottets mening avskaffandet av beställarregeln innebära någon större skillnad. Den fotograf som har utfört ett arbete på uppdrag av ett museum har -- om inget annat har överenskommits -- att räkna med att museet kommer att använda bilderna i skilda sammanhang i den ordinarie verksamheten. Detta bör också vara förutsebart för fotografen. Utan något särskilt avtal har ett museum således rätt att använda beställda bilder i utställningsverksamheten, för arkivändamål, för publicering i årsböcker och i annan dokumentation, för upptryckning av vykort som säljs i museet m.m.
Trots att avskaffandet av beställarregeln enligt det sagda torde vara av begränsad betydelse, är det dock enligt utskottets mening angeläget att det skapas standardavtal som kan komma till användning i alla de situationer som inte kräver särskilda individuella avtalsvillkor. Därigenom kan skapas generella villkor, utformade med hänsyn till de skilda förutsättningar som råder i olika uppdragssituationer. Utskottet förutsätter att sådana branschavtal kommer till stånd.
Med det anförda delar utskottet den i propositionen redovisade ståndpunkten att beställarregeln inte bör föras över till upphovsrättslagen. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna L8 och L9.
Beställda porträttbilder
Enligt 27 § andra stycket upphovsrättslagen får upphovsmannen, i fråga om en beställd porträttbild, inte utöva sin rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efterlevande make eller arvingar.
Upphovsrättslagens regel om beställd porträttbild bör enligt föredragande statsrådet göras tillämplig också på fotografiska porträtt. Beställaren får därigenom skydd i förhållande till fotografen när det gäller det slags bilder som beställaren ofta har ett personligt intresse i.
I två motioner tas frågan upp om innebörden av regleringen av beställda porträttbilder. I motion L7 av Berit Löfstedt och Berit Oscarsson (s) anförs att lagstiftaren i motiven till 27 § upphovsrättslagen förutsatte att beställaren och den avporträtterade i vissa situationer skulle kunna vara en och samma person. När det gäller fotografier är det emellertid numera ofta tidningar, förläggare, reklambyråer och liknande juridiska personer som är beställare. Detta innebär enligt motionärerna att beställaren inte längre har behov av skydd i förhållande till fotografen. Om alla bilder som förekommer i dags- och veckopressen på olika personer skall betraktas som porträttbilder och då med rätt för beställaren att hindra exemplarframställning, kommer detta att leda till en rad konflikter. Enligt motionärerna bör det därför klargöras på lämpligt sätt att skyldigheten att begära tillstånd av beställaren eller dennes närstående endast gäller i de fall då den avporträtterade själv är beställare.
Motion L807 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s) har samma inriktning som L7, och motionärerna föreslår att det i 27 § upphovsrättslagen förs in ett förtydligande av innebörd att den är tillämplig endast i de fall den avporträtterade och beställaren är samma person.
Utskottet kan konstatera att, såsom påpekas i motionerna, lagstiftaren vid införandet av regeln i 27 § utgick från situationen att beställaren var en privatperson. I det utredningsförslag som föregick lagstiftningen avsågs med begreppet beställd porträttbild endast sådana bilder som avbildar beställaren eller någon närstående till honom. Utredningsförslaget togs in i upphovsrättslagen utan någon förändring. Därför är rättsläget det att regeln om de beställda porträttbilderna är tillämplig endast i den utsträckning som motiveras av dess syfte att tillgodose legitima personliga intressen. Det är således en regel av denna innebörd som genom integrationen av fotografirätten blir tillämplig även på de fotografiska porträtten. Vid utövandet av den rätt till en porträttbild som kan tillkomma en fotograf är det således endast när det gäller fotografier som avbildar beställaren eller någon närstående till beställaren som fotografen måste inhämta medgivande från den avbildade.
Det rättsläge som enligt den lämnade redovisningen redan gäller och som kommer att omfatta även fotografiska porträtt är uppenbarligen i linje med vad motionärerna efterlyser. Någon åtgärd med anledning av motionerna erfordras därför inte. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna L7 och L807.
Upphovsmannakonto
Enligt 1 § lagen (1979:611) om upphovsmannakonto kan en fysisk person få uppskov med inkomstbeskattningen av sådana intäkter av näringsverksamhet som har tillkommit honom i egenskap av upphovsman enligt upphovsrättslagen. I propositionen föreslås nu -- som en följdändring med anledning av integrationen av fotografirätten i upphovsrättslagen -- att det i lagen om upphovsmannakonto tas in ett undantag för intäkter som avser fotografiska verk. Som skäl för detta anförs att förslaget såvitt avser ändrade immaterialrättsliga regler är av rent civilrättslig karaktär och inte bör medföra en förändring av rättsläget när det gäller upphovsmannakonto.
Frågan om fotografers rätt att dra nytta av upphovsmannakonto tas upp i två motioner. I motion L6 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) anförs att propositionsförslaget i denna del är märkligt, eftersom konstnärliga verk i övrigt kommer att jämställas, oavsett med vilken teknik de har framställts. Även upphovsmän till fotografiska verk bör enligt motionärerna omfattas av lagen om upphovsmannakonto. I motionen föreslås att ett prövningsförfarande vid en myndighet bör införas för att fastställa om en fotografs arbeten når verkshöjd och, om så är fallet, medge avsättningar till upphovsmannakonto. En sådan prövning bör, enligt vad som sägs i motionen, inte vara alltför komplicerad, eftersom det är fråga om en begränsad grupp av fotografer som arbetar med fotografi på sådant sätt att resultaten når verkshöjd. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett prövningsförfarande av det slag som nämnts så att även fotografer kan få göra avsättning till upphovsmannakonto.
I en motion med samma inriktning, L806 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s), begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten till insättning på upphovsmannakonto också skall avse intäkt av fotografiska verk.
Skatteutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över propositionen i förevarande del och motionerna. Skatteutskottet har emellertid inte funnit anledning att avge yttrande i frågan.
Lagutskottet kan ansluta sig till motionärernas uppfattning i så måtto att det enligt utskottets mening generellt bör gälla samma regler för verksfotografier som för annan bildkonst. Att ge fotograferna rätt att göra avsättningar till upphovsmannakonto skulle emellertid innebära att det blev nödvändigt att skilja ut verksfotografierna -- och de inkomster som dessa genererar -- från bilder och inkomster i fotografisk näringsverksamhet i övrigt. Det bör i det sammanhanget erinras om att skyddet enligt 5 kap. upphovsrättslagen för fotografierna utan verkshöjd, som omnämnts i det föregående, har utformats i nära anslutning till det upphovsrättsliga skyddet för fotografiska verk just med avsikten att det i normalfallen inte skall vara nödvändigt att ta ställning till frågan huruvida ett fotografi utgör ett verk eller inte. Även om verksbedömningen beträffande fotografier inte i och för sig torde bjuda större svårigheter än bedömningen av annan bildkonst, skulle den dock när det gäller fotografier utgöra ett ständigt återkommande moment som inte utan vidare låter sig integreras i den praktiska hanteringen av skattelagstiftningen. Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte nu berett att jämställa upphovsmän till fotografiska verk med upphovsmän till annan bildkonst när det gäller rätten att göra avsättning till upphovsmannakonto. Utskottet utgår dock från att regeringen följer frågan och vid behov vidtar erforderliga åtgärder. Utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna L6 och L806.
Utskottet har uppmärksammat att 1 § andra stycket lagen (1979:611) om upphovsmannakonto har fått en ny lydelse genom lagen (1993:1558) om ändring i förenämnda lag (prop. 1993/94:50, SkU15, rskr. 108). Med anledning härav bör lagförslaget i den nu aktuella propositionen justeras.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser m.m.
I propositionen föreslås att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 april 1994. Ett riksdagsbeslut i ärendet kan emellertid inte förväntas förrän under april månad och ikraftträdandetidpunkten bör därför flyttas fram till den 1 juli 1994.
Enligt propositionens förslag till övergångsbestämmelser skall de nya reglerna i princip tillämpas också på fotografier som har framställts före ikraftträdandet. Detta skall dock inte gälla i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före den tidpunkten. De nya bestämmelserna om skyddstid för fotografier skall tillämpas på redan framställda fotografier under förutsättning att skyddstiden enligt äldre regler inte har löpt ut när de nya reglerna träder i kraft. -- Upphovsrättsutredningens förslag innebar att de nya skyddstiderna skulle tillämpas även på sådana fotografier, för vilka skyddstiden vid de nya reglernas ikraftträdande redan hade löpt ut. Skyddet för dessa fotografier skulle därigenom återuppväckas. Flera remissinstanser pekade på att en sådan ordning skulle medföra svåra problem för användningen av fotografier på många områden.
Utskottet anser att det är positivt att regeringen har anpassat sitt förslag till den kritik som har riktats mot utredningsförslaget, och utskottet kan för sin del konstatera att förslaget i denna del har utformats på ett lämpligt sätt. Genom att de nya reglerna skall tillämpas på fotografier som har tillkommit före lagens ikraftträdande endast i den mån skyddet enligt äldre regler då inte redan har löpt ut blir det inte fråga om något återuppväckande av rättigheter.
Av skrivelser till utskottet har framgått att innebörden av de föreslagna övergångsbestämmelserna i flera fall har missuppfattats. Utskottet vill därför särskilt fästa uppmärksamheten på vad som gäller för sådana fotografier som tillkommit före de nya reglernas ikraftträdande och vars skyddstid enligt äldre bestämmelser då inte har löpt ut. För dessa fotografier skall de nya reglerna inte tillämpas när det är fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats redan före ikraftträdandet. När det gäller beställarregeln innebär detta att den -- också under den förlängda skyddstid som följer av de nya reglerna -- skall tillämpas på fotografier som har tillkommit före ikraftträdandet.
I propositionen framläggs förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Denna lag ersätts med en ny mervärdesskattelag den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:99, SkU29, rskr. 170). Den nya mervärdesskattelagen har utformats med hänsynstagande till förslagen i den nu aktuella propositionen. Eftersom utskottet ovan förordat att ikraftträdandet av den nu föreslagna lagstiftningen skall flyttas fram till den 1 juli 1994 bör någon ändring inte vidtas i 1968 års mervärdeskattelag utan lagförslaget bör avslås.
Mot de delar av propositionsförslaget som inte särskilt har berörts, har utskottet ingen erinran.
Vissa närstående rättigheter
I två motionsyrkanden tas upp frågor om de utövande konstnärernas rätt. I Kr241 av Per Olof Håkansson (s) begärs en utredning med syfte att ge de utövande konstnärerna på musikområdet samma skydd för deras inspelade prestationer som ges åt upphovsmännen (yrkande 5). Motionären erinrar om att skyddet för de utövande konstnärerna, musiker, sångare, skådespelare, dansare och andra artister, är begränsat till inspelningsskydd, utsändningsskydd och kopieringsskydd, vilka rättigheter i sin tur begränsas genom vissa inskränkningar liknande dem som gäller för upphovsmännen. Så snart en inspelad prestation har offentliggjorts eller utgivits blir den upphovsrättsliga situationen annorlunda. Vidarespridning liksom allt offentligt framförande kan ske av sådana upptagningar utan medgivande av de konstnärers prestationer som man utnyttjar. Detta avviker från de regler som gäller för upphovsmännen. Motionären framhåller att den nuvarande lagstiftningen innebär att utövare saknar spridningsrätt, rätt till offentligt framförande av utgivna ljud- och/eller bildupptagningar, vidaresändningsrättigheter för inköpta TV-produktioner och heltäckande ersättningsrätt.
I motionen anförs att utövarna bör tillerkännas en grundläggande ensamrätt att göra sina levande och inspelade prestationer tillgängliga för allmänheten. Det finns enligt motionären också anledning att säkerställa ett skydd mot utnyttjande av inspelade prestationer som råmaterial för digital eller elektronisk bearbetning, manipulation och framställning av nya verk och produktioner.
Även i motion Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs en utredning, syftande till ett utökat upphovsrättsligt skydd åt de utövande konstnärerna (yrkande 65).
Utskottet behandlade våren 1993 i betänkandet 1992/93:LU44 en motion med samma inriktning som de båda nu aktuella och pekade i det sammanhanget på att EG i november 1992 antog ett harmoniseringsdirektiv om uthyrning och utlåning av skyddade verk och prestationer samt om närstående rättigheter. Inom ramen för EES-avtalet pågick då förhandlingar mellan EG-kommissionen och EFTA-staterna beträffande frågan hur EFTA-staterna skulle anpassa sin lagstiftning till direktivet. Sedan dessa förhandlingar avslutats, skulle frågan tas upp om vilka lagändringar som med anledning av förhandlingsresultatet visade sig vara nödvändiga. Utskottet förutsatte att regeringen i samband med den anpassning av reglerna om de närstående rättigheterna som blir nödvändig till följd av EES-avtalet även skulle ta upp andra angelägna reformbehov på området.
Utskottet har nu inhämtat att ett förslag till implementering av det nämnda EG-direktivet kommer att presenteras i en departementspromemoria under våren. Förslaget, som har tillkommit i nordiskt samarbete, kommer att sändas ut på remiss. Utskottet utgår från att de frågor som har tagits upp i motionerna kommer att aktualiseras i det fortsatta beredningsarbetet. Något initiativ från riksdagens sida är därför inte för närvarande påkallat i frågan. Utskottet avstyrker således bifall till motion Kr 241 yrkande 5 samt Kr 307 yrkande 65.
Överlåtelse av upphovsrätt
I motion L802 av Bertil Persson (m) tas upp frågan om formerna för överlåtelse av upphovsrätt. Det hävdas att det i världen finns två modeller för ersättning till upphovsmännen. Den ena är den "anglo-amerikanska" modellen. Enligt denna behandlas konstverket som vilken handelsvara som helst, och alla rättigheter övergår till den nye ägaren, varvid priset i denna modell blir högre. Den andra upplåtelsemodellen beskriver motionären som den "skandinaviska" modellen. Köparen övertar enligt denna en rätt att disponera konstverket under vissa förutsättningar. Säljaren kan förbehålla sig rätten till tillgång till konstverket, kopieringsrätten m.m., och priset blir följaktligen enligt denna modell lägre.
Båda modellerna kan enligt motionären existera samtidigt och parallellt. När de sammanblandas, eller när reglerna ändras så att ett överlåtelseavtal exempelvis plötsligt blir ett upplåtelseavtal, uppstår emellertid problem och rättsförluster. Motionären framhåller att det är angeläget att det finns stabilitet på avtalsområdet och att det är viktigt att undvika glidningar i regler för träffade avtal. De båda modellerna bör renodlas och en rent "anglo-amerikansk" och en rent "skandinavisk" modell skapas, vilka sedan kan existera parallellt, med möjlighet för köpare och säljare att välja. Med hänvisning till det anförda begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om upphovsrätten.
I den mån motionären menar att det inom Europa går en klar skiljelinje mellan en anglo-amerikansk och en skandinavisk syn på upphovsrätten är detta enligt utskottets uppfattning inte en rättvisande beskrivning. Historiskt sett kan man visserligen i utvecklingen av den europeiska upphovsrätten iaktta klara skillnader mellan principer som utvecklats på den europeiska kontinenten och sådana som har sina rötter i det anglosaxiska kulturområdet. Skillnaderna har emellertid efter hand utjämnats, och detta kan sägas ha skett på den anglosaxiska modellens bekostnad. De kraftfulla harmoniseringssträvanden som pågår inom EG kan sägas vara baserade på den traditionella kontinentaleuropeiska synen på upphovsrätten, med dess framhävande av upphovsmännens individuellt starka ställning.
De upphovsrättsliga reglerna beskriver bl.a. hos vem rätten uppstår och vilket skydd som ges rättighetshavaren. En helt annan fråga är vad som kan komma att gälla till följd av avtal. Utgångspunkten är att en upphovsman kan överlåta sin rätt, helt eller delvis. Upphovsrätten behandlas i det sammanhanget som en förmögenhetsrätt, som rättighetshavaren fritt kan förfoga över genom avtal. Det vanligaste är att rätten överlåts till en del, exempelvis genom ett förlagsavtal. Som en grundläggande regel gäller att överlåtelse av ett exemplar av ett konstverk inte innefattar överlåtelse av upphovsrätten (27 § andra stycket upphovsrättslagen).
Motionären synes utgå från att avtal som träffats med avseende på upphovsrätten skulle kunna få ett ändrat innehåll till följd av en ändring av regelsystemet. En sådan effekt torde vara utesluten, eftersom ny lagstiftning enligt hävdvunna principer inte ges retroaktiv verkan på redan ingångna avtal.
Till följd av det anförda anser utskottet att det inte finns behov av en sådan ordning som motionären förespråkar. Utskottet avstyrker därför bifall till motion L802.
Droit de suite
I 19 § upphovsrättslagen finns bestämmelser som inskränker upphovsmännens ensamrätt till spridning av exemplar av sina verk till allmänheten. För litterära och musikaliska verk avser regeln verk som har utgivits. I fråga om konstverk innebär bestämmelsen att konstverket fritt kan spridas bland allmänheten om det har överlåtits av konstnären eller är utgivet. Verkningarna av inskränkningen i spridningsrätten för konstverk är emellertid inte desamma som de som gäller för litterära och musikaliska verk.
För en författare är det främst framställningen av exemplar för spridning till allmänheten som är av ekonomisk betydelse. I den mån hans verk röner uppskattning bland allmänheten har han möjlighet att begära kompensation i form av royalty när verket ges ut i nya upplagor. För kompositörer är förhållandena i princip likartade när det är fråga om utgivning av noter. Kompositörer och textförfattare har dessutom möjlighet att begära ersättning i samband med att deras verk framförs offentligt t.ex. vid konserter eller i radio eller TV. Dessa upphovsmannakategorier kan således i betydande utsträckning dra nytta av den grundläggande ensamrätten.
Bildkonstnärerna däremot kan, som följer av 19 §, inte på motsvarande sätt dra nytta av upphovsrättens elementära rättigheter. Normalt begränsar sig konstnärernas rättigheter att utnyttja verket till överlåtelse av originalexemplaret eller, som t.ex. vid grafiska verk, till utgivning av en liten upplaga. Inskränkningarna i upphovsrätten får därför betydligt kraftigare effekt för bildkonstnärerna. Att begränsa inskränkningarna i bildkonstnärernas spridningsrätt genom att ge dem en rätt att styra vidarespridningen av sina verk kan emellertid av uppenbara skäl inte komma i fråga.
Mot bakgrund av den beskrivna situationen har Upphovsrättsutredningen ansett att det finns starka skäl, både rättspolitiska och andra, för att inom lagens ram förbättra bildkonstnärernas ekonomiska villkor. Utredningen har föreslagit ett ersättningssystem vid vidareförsäljning av konst, s.k. droit de suite. Förslaget innebär att en ersättning om 5 % av försäljningspriset skall tillfalla upphovsmannen vid kommersiell försäljning av konst, dock ej vid konstnärens egen försäljning. Ersättningen skall tas ut under verkets skyddstid enligt reglerna i upphovsrättslagen. Rätten till ersättning skall inte kunna överlåtas. Efter upphovsmannens död skall rätten dock kunna övergå till efterlevande, och den skall kunna testamenteras enligt vanliga regler. Om den ersättningsberättigade upphovsmannen inte efterlämnar några arvingar och inte har disponerat över rätten genom testamente skall ersättningen dock, i stället för att tillfalla Allmänna arvsfonden, gå till den organisation som skall förvalta ersättningarna och användas för kollektiva ändamål inom bildkonstområdet.
Frågan om droit de suite togs upp i proposition 1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen (se bet. 1992/93:LU44). Något förslag till lagstiftningsåtgärder lades emellertid inte fram. Föredraganden hänvisade till att det inom EG pågick en studie av frågan om en reglering av rätt för konstnärerna till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning. Studien var avsedd att ligga till grund för beslut huruvida ett initiativ skall tas på området. Enligt föredraganden borde förslag om lagändringar på grundval av Upphovsrättsutredningens arbete inte utan särskilda skäl läggas fram beträffande frågor som kan förväntas bli slutbehandlade inom kort. Skulle EG-kommissionen, sedan den pågående studien färdigställts, välja att inte ta något initiativ på området, borde enligt föredraganden frågan om en svensk lagstiftning om droit de suite tas upp på nytt.
Lagutskottet instämde för sin del i uppfattningen att det fanns anledning att avvakta det då pågående arbetet inom EG innan initiativ tas i frågan om en svensk lagstiftning på området. Utskottet utgick emellertid från att frågan om införande av regler om droit de suite i Sverige -- såsom föredraganden förutskickade i propositionen -- skulle komma att tas upp på nytt om det visar sig att EG-kommissionen väljer att inte ta något initiativ i frågan. Med hänsyn till det anförda var utskottet inte då berett att tillstyrka införandet av regler om en upphovsrättslig ersättning vid vidareförsäljning av konst.
I tre motioner från den allmänna motionstiden begärs att förslag till regler för ersättning vid vidareförsäljning av konst snarast läggs fram, nämligen i L803 av Elisabeth Persson m.fl. (v), i L805 av Ingela Mårtensson och Lennart Brunander (fp, c) och i Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkande 68). De två förstnämnda motionerna innefattar även begäran om avgift vid försäljning av sådan konst som inte omfattas av upphovsrättsligt skydd.
Såvitt lagutskottet har erfarit har frågan om EG:s ställningstagande till en harmonisering av regler om droit de suite inte förts närmare en lösning sedan utskottet för snart ett år sedan senast behandlade spörsmålet. Förhållandena tyder snarast på att motsättningarna mellan EG:s medlemsstater är så betydande i frågan att det framstår som allt mindre sannolikt att det inom den närmaste tiden kommer att fattas beslut om en harmonisering av regler om droit de suite. Majoriteten av EG:s medlemsstater (nio av tolv) har emellertid redan infört regler om droit de suite i någon form. Vad gäller Norden finns ett sådant system i Danmark och i Island, medan det i Norge finns ett system med en offentligrättslig avgift.
Eftersom frågan, enligt vad utskottet kan bedöma, inte synes få någon lösning inom EG inom en nära framtid och mot bakgrund av att någon form av system för ersättning vid vidareförsäljning av konst redan gäller i flera västeuropeiska länder, inklusive Norden, är tiden enligt utskottets mening nu mogen för ett ställningstagande till frågan om en ordning med droit de suite bör införas även i Sverige. Utskottet utgår från att regeringen nu arbetar vidare med frågan och gör de överväganden som är erforderliga. Något initiativ från riksdagens sida är därför för närvarande inte påkallat. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L803, L805 och Kr307 yrkande 68.
Avbildning av konstverk
Enligt 24 § första punkten upphovsrättslagen får envar fritt avbilda konstverk som är stadigvarande anbragt på eller vid allmän plats utomhus.
Redan med stöd av 12 § upphovsrättslagen och 5 § fotografilagen kan envar för sitt enskilda bruk avbilda sådana konstverk. För denna stora icke kommersiella reproduktion som avser utnyttjanden inom den privata sfären är således regleringen i 24 § upphovsrättslagen utan betydelse. Enligt andra regler tillfredsställs pressens intresse av att kunna återge konstverk i samband med redogörelse för en dagshändelse och i anslutning till texten i en kritisk framställning. För återgivning på film och i TV finns motsvarande särregler. Dessa regler innebär att bestämmelsen i 24 § främst tillgodoser fall där återgivningen sker i förvärvsverksamhet eller i situationer som, utan att sådan verksamhet kan anses föreligga, faller utanför den privata sfären och där det inte är fråga om illustration till en dagshändelse eller i kritisk eller vetenskaplig framställning.
Upphovsrättsutredningen behandlade frågan i sitt slutbetänkande. Utredningen fann därvid att andra bestämmelser än nuvarande 24 § upphovsrättslagen kan tillämpas vid återgivning av konstverk belägna utomhus och att dessa redan reglerar de från allmän synpunkt angelägna fallen (enskilt bruk, dagshändelser, kritisk framställning etc.). Mot den bakgrunden borde enligt utredningen inskränkningen i upphovsmännens rätt göras mindre ingripande. Utredningen föreslog därför att konstverken skall fritt kunna avbildas endast om de inte utgör huvudmotivet på bilden.
Frågan om avbildning av konstverk på offentlig plats berördes i proposition 1993/94:214 om ändringar i upphovsrättslagen och i motioner med anledning av propositionen (se bet. 1992/93:LU44). Föredragande statsrådet anförde i propositionen att det inte fanns tillräckliga skäl att införa en särregel om fall när ett konstverk på eller vid allmän plats är huvudmotivet på t.ex. ett vykort. Under hänvisning till uttalanden i förarbetena till den gällande regeln och till remisskritik mot utredningsförslaget ansåg föredraganden att den föreslagna särregeln skulle bli svår att tillämpa. Ett särskilt skäl att inte införa den föreslagna regeln angavs vara att behovet av särregler bör granskas kritiskt eftersom sådana regler måste undvikas om upphovsrättslagen -- som önskvärt -- skall kunna förenklas.
I motion L801 av Ingegerd Sahlström (s) begärs att Upphovsrättsutredningens förslag att konstverk på eller vid offentlig plats utomhus får avbildas fritt endast om de inte utgör huvudmotivet på bilden genomförs. Motionären framhåller bl.a. att bildkonstnärernas möjlighet till ersättning inte bör vara beroende av var deras verk är placerade och att frågan bör kunna lösas på det sätt som Upphovsrättsutredningen har föreslagit.
Kulturutskottet, som yttrade sig när lagutskottet senast behandlade frågan, anslöt sig i yttrandet till det ställningstagande som, enligt vad ovan anförts, redovisades i propositionen. Även lagutskottet anslöt sig till den uppfattningen. Utskottet, som inte heller nu har en annan uppfattning, avstyrker bifall till motion L801.
Upphovsrätten till noter
Med musikaliska verk avses i upphovsrättslagen musikaliska kompositioner, och det upphovsrättsliga skyddet för dem omfattar alla de former som verket kan framträda i, främst då framföranden, inspelningar och notskrift. Liksom när det gäller andra upphovsrättsligt skyddade verk har upphovsmannen till ett musikaliskt verk en ensamrätt att framställa exemplar (kopior) av verket och framföra verket offentligt. Varje nothäfte och inspelning vari verket framträder är ett exemplar av verket. Utan upphovsmannens samtycke får dock privatpersoner framställa enstaka exemplar för enskilt bruk. Som enskilt bruk räknas bl.a. att en person tar kopior av ett verk för nyttjande inom mindre, slutna kretsar av mera privat karaktär, t.ex. föreningar eller klubbar. Om kopiering sker för att verket skall göras tillgängligt för allmänheten, exempelvis vid en offentlig konsert eller för repetition inför ett sådant framförande, krävs upphovsmannens tillstånd. I upphovsmannens rättigheter ingår också en rätt att ensam bestämma över om och i vilken omfattning exemplar av verket skall spridas till allmänheten, t.ex. genom försäljning, uthyrning eller utlåning. Rätten att sprida exemplar av verket är emellertid inskränkt i betydelsefulla hänseenden. Enligt 19 § upphovsrättslagen får sålunda exemplar av litterära och musikaliska verk sedan de en gång givits ut fritt spridas vidare bland allmänheten. På grund av denna bestämmelse kan bl.a. utlåning inom ramen för den offentliga biblioteksverksamheten bedrivas utan upphovsmannens tillstånd. När det gäller musikaliska verk gäller dock att uthyrning och därmed jämförlig verksamhet inte får ske utan samtycke från upphovsmannen.
Upphovsmannen kan helt eller delvis överlåta sin rätt att utnyttja verket ekonomiskt. Sålunda kan genom förlagsavtal en förläggare få rätt att genom tryck eller på annat liknande sätt mångfaldiga och ge ut exempelvis ett musikverk.
Spörsmålet om musiklivets möjligheter att få tillgång till notmaterial har samband med frågan om kostnaderna för utskrift och utgivning av noter. Mot bakgrund av att utgivningen och distributionen av noter varit bristfällig i många avseenden har sedan åtskilliga år medel anvisats över statsbudgeten i bidrag dels till Musikaliska akademien för att stimulera utgivningen av noter till äldre svenska tonsättares verk, dels till STIM:s informationscentral för svensk musik (Svensk musik) för bl.a. utgivning av noter till samtida svensk musik. En anledning till statsbidragen har också varit att strukturförändringar inom musikhandeln lett till att det på många håll finns begränsade möjligheter att köpa noter.
I motion Kr241 av Per Olof Håkansson (s) framhålls (yrkande 4) att olika förhållanden begränsar tillgången på noter. Begränsningen är mera sällan beroende på tonsättarnas brist på engagemang utan är företrädesvis beroende på förhållanden av kommersiell, juridisk eller administrativ art. Motionären anser att upphovsrättsfrågorna på musikområdet är komplicerade och att en översyn bör ske som syftar till att öka tillgången till noter för det svenska musiklivet.
Utskottet har vid två tidigare tillfällen behandlat motioner med samma syfte som den nu aktuella, senast våren 1992. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:LU26 avstyrkte utskottet av närmare angivna skäl bifall till motionen. Utskottet ansåg att problemen inte kan lösas enbart genom statliga bidrag utan att även utformningen av det upphovsrättsliga regelsystemet måste övervägas.
Enligt utskottets mening borde det emellertid inte komma i fråga att problemen skulle lösas genom ett slopande eller en stark begränsning av upphovsmännens rätt att bestämma över uthyrningen av musikaliska verk. En sådan ändring skulle nämligen kunna få negativa effekter på utbudet av notmaterial och därför strida mot motionärens syften. När det gäller noter till kör- och orkesterverk har nämligen förhållandena, enligt vad utskottet framhöll, inte förändrats i någon mer väsentlig grad sedan upphovsrättslagen kom till, och fortfarande är notuthyrning en huvudsaklig inkomstkälla inom branschen. Skälen för att upphovsmännen givits en ensamrätt till notuthyrning hade därför enligt utskottet i allt väsentligt alltjämt bärkraft.
I sammanhanget pekade utskottet vidare på att en orsak till att orkestrarna har svårigheter att få tillgång till notmaterial är att själva notproduktionen är kostsam. Det förhållandet, framhöll utskottet, synes knappast kunna rättas till genom inskränkningar av upphovsmännens rättigheter. Utskottet hänvisade slutligen till att Upphovsrättsutredningen i två hänseenden föreslagit ändringar i regeln om kopiering för enskilt bruk. Den ena ändringen innebar att det i princip skulle vara förbjudet att anlita en utomstående för kopiering av bl.a. musikaliska verk. Syftet härmed var att begränsa tillämpningsområdet för bestämmelsen. Den andra föreslagna ändringen innebar att regeln skulle ändras så att rätten att fritt framställa exemplar av ett skyddat verk begränsas till den rent privata sfären. Därmed skulle det inte längre vara möjligt att inom ramen för regeln om kopiering för enskilt bruk göra inspelningar eller andra kopior av skyddade verk inom t.ex. myndigheter, företag och organisationer, s.k. institutionell exemplarframställning. Enligt förslaget skulle det i princip inte heller vara möjligt att låta utomstående framställa exemplar av bl.a. musikaliska verk. Myndigheters och andras behov av att kunna framställa exemplar för den egna verksamheten föreslogs bli tillgodosett genom en ordning med avtalslicenser. Enligt utskottets mening kunde de av Upphovsrättsutredningen framlagda förslagen om begränsningar av möjligheterna till kopiering för enskilt bruk på sikt kunna tänkas leda till ett förbättrat utbud av noter.
Utskottet kan konstatera att Upphovsrättsutredningens förslag i nu nämnda hänseenden togs upp i proposition 1992/93:214. Därvid framlades förslag till ändring av regeln om kopiering för enskilt bruk i enlighet med det förstnämnda av utredningens förslag, nämligen att det inte längre skall vara tillåtet att anlita utomstående vid kopiering för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk. När det däremot gällde utredningens andra förslag om att regeln skulle ändras så att rätten att fritt framställa exemplar av ett skyddat verk begränsas till den rent privata sfären framhöll föredragande statsrådet som sin uppfattning att förslaget inte borde genomföras. Som skäl för sitt ställningstagande åberopade hon vissa remissinstanser som avstyrkt förslaget under hänvisning bl.a. till att det var verklighetsfrämmande, att det skulle leda till praktiskt ohanterliga situationer och att efterlevnaden skulle vara omöjlig att kontrollera. Därutöver framhölls i propositionen att det rådde nordisk enighet om hur begreppet enskilt bruk bör avgränsas.
Vid riksdagsbehandlingen av nämnda proposition hade utskottet ingen erinran mot ställningstagandena (bet. 1992/93:LU44).
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det av motionären aktualiserade problemet inte bör lösas genom ett slopande eller en stark begränsning av upphovsmännens rätt att bestämma över uthyrningen av musikaliska verk. Någon annan åtgärd på det upphovsrättsliga området för att stimulera utbudet av noter än en skärpning av möjligheterna till kopiering för enskilt bruk torde enligt utskottet inte vara tänkbar. Som ovan redovisats har det emellertid visat sig att en sådan skärpning inte är praktiskt genomförbar i erforderlig utsträckning. Frågan kan således inte lösas inom ramen för det upphovsrättsliga regelsystemet. Andra åtgärder måste därför övervägas och utskottet utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang tar initiativ härtill. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Kr241 yrkande 4.
Elektronisk kopiering
I motion L804 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) påpekas att utvecklingen inom den elektroniska kopieringen har gått mycket fort sedan frågan belystes av Upphovsrättsutredningen i delbetänkandet (SOU 1985:51) Upphovsrätt och datorteknik. Text och bilder kan lätt överföras till CD-ROM-skivor, och med datortekniken kan t.ex. bilder lätt förändras. Detta har, framhåller motionärerna, lett till att rättsinnehavarna har mycket små möjligheter att kontrollera hur deras verk utnyttjas. Den elektroniska utvecklingen kräver upphovsrättsliga regler, som i jämförelse med dagens lagstiftning måste utvecklas och anpassas. En utredning bör enligt motionärerna därför tillsättas för att belysa det upphovsrättsliga skyddet samt föreslå förändringar.
I betänkandet 1992/93:LU44 tog utskottet, i anslutning till frågor om den fortsatta översynen av upphovsrätten, upp frågan om den moderna teknikens inverkan på upphovsrätten. Utskottet framhöll därvid att den tekniska utvecklingen som har accelererat i en allt snabbare takt under tiden efter upphovsrättslagens tillkomst i många hänseenden innebär att lagreglerna har tillkommit under delvis andra förhållanden än dem under vilka de numera skall tillämpas. Denna omständighet ger enligt utskottet lagstiftaren ett särskilt ansvar att vaka över att det lagstadgade upphovsrättsliga skyddet inte urholkas på grund av i och för sig välkomna tekniska framsteg. Utskottet utgick från att regeringen skulle komma att uppmärksamt följa utvecklingen på området och ta de initiativ som är påkallade för att det upphovsrättsliga skyddet skall tjäna sina syften.
Utskottet har erfarit att olika frågor som sammanhänger med teknikens inverkan på det upphovsrättsliga regelsystemet i ökande grad har uppmärksammats även internationellt, bl.a. inom WIPO. I Justitiedepartementet är avsikten att i ett första steg analysera och belysa de problem som den senaste tidens tekniska utveckling kan ha vållat det upphovsrättsliga skyddet.
Utskottet ser med tillfredsställelse på att en första grundläggande kartläggning på området skall komma till stånd inom den närmaste tiden. Utskottet utgår från att regeringen kommer att ta de initiativ som resultatet härav och av det arbete som bedrivs i olika internationella sammanhang kan ge anledning till. Något initiativ från riksdagens sida är enligt utskottets mening därför inte påkallat i denna fråga. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion L804.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande beställarregeln att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L8 yrkande 2 och 1993/94:L9,
2. beträffande porträttbilder att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L7 och 1993/94:L807,
3. beträffande upphovsrättsligt skydd för fotografier att riksdagen med avslag på motion 1993/94:L8 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk med den ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 juli 1994,
4. beträffande upphovsmannakonto att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:L6 och 1993/94:L806 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto med dels den ändringen att 1 § andra stycket erhåller följande lydelse: Delägare i handelsbolag har inte rätt till uppskov för bolagets inkomst., delsden ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 juli 1994,
5. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister, med den ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 juli 1994, dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
6. beträffande närstående rättigheter att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr241 yrkande 5 och 1993/94:Kr 307 yrkande 65,
7. beträffande överlåtelsemodell att riksdagen avslår motion 1993/94:L802,
8. beträffande droit de suite att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L803, 1993/94:L805 och 1993/94:Kr307 yrkande 68, res. 1 (s)
9. beträffande avbildning av konstverk att riksdagen avslår motion 1993/94:L801, res. 2 (s)
10. beträffande upphovsrätten till noter att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr241 yrkande 4,
11. beträffande elektronisk kopiering att riksdagen avslår motion 1993/94:L804.
Stockholm den 22 mars 1994
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m) och Per Erik Granström (s).
Reservationer
1. Droit de suite (mom. 8)
Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Eftersom frågan" och slutar med "och Kr307 yrkande 68." bort ha följande lydelse:
Eftersom frågan, enligt vad utskottet kan bedöma, inte synes få någon lösning inom EG inom en nära framtid och mot bakgrund av att någon form av system för ersättning vid vidareförsäljning av konst redan gäller i flera västeuropeiska länder, inklusive Norden, är tiden enligt utskottets mening nu mogen för att en sådan rätt till ersättning åt upphovsmännen införs även i Sverige. Det finns enligt utskottets mening tungt vägande kulturpolitiska skäl för att ge konstnärerna och deras efterlevande rätt till en andel av det ekonomiska utbyte som handeln med deras verk ger upphov till. Upphovsrättsutredningens förslag bör således genomföras. Starka skäl talar även för att ersättningssystemet bör kombineras med en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst som inte omfattas av upphovsrättsligt skydd. En sådan avgift skapar resurser för att ge stipendier och andra former av stöd åt utövande konstnärer. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motionerna L803, L805 och Kr307 yrkande 68 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande droit de suite att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:L803, 1993/94:L805 och 1993/94:Kr307 yrkande 68 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Avbildning av konstverk (mom. 9)
Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Kulturutskottet," och slutar med "motion L801." bort ha följande lydelse:
Utskottet kan för sin del konstatera att regeln om avbildning av konstverk som är stadigvarande placerade på eller vid allmän plats utomhus främst tillgodoser fall där återgivningen sker i förvärvssyfte. Som Upphovsrättsutredningen har funnit är det inte motiverat att upphovsrätten skall stå tillbaka för sådana mera omedelbart kommersiella utnyttjanden av konstnärliga alster. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med vad Upphovsrättsutredningen har förordat, dvs. att det inte längre skall vara fritt att avbilda ifrågavarande typ av konstverk om de utgör huvudmotivet för avbildningen.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion L801 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande avbildning av konstverk att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L801 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Kulturutskottets yttrande 1993/94:KrU5y Bilaga 2
Fotografirättens integration i upphovsrättslagen
Till lagutskottet
Lagutskottet har den 8 februari 1994 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:109 om fotografirättens integration i upphovsrättslagen jämte motioner i de delar som berör kulturutskottets beredningsområde.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1993/94:L6--L9.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår att fotografirätten skall integreras i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild föreslås således bli upphävd. Fotografiska verk skall enligt förslaget i fortsättningen få samma skyddstid som konstverk, vilket innebär att skyddet upphör 50 år efter det år då upphovsmannen avled. För fotografier som inte uppfyller kravet på självständighet och originalitet, det s.k. verkshöjdskravet, skall skyddet upphöra 50 år efter det år då bilden togs. Innehållet i skyddet för fotografier utformas i enlighet med vad som gäller för konstverk. Detta innebär bl.a. att fotografen föreslås få skydd mot att hans fotografi återges i ändrat skick. Det innebär också att den s.k. beställarregeln, dvs. bestämmelsen om att rätten till ett beställt fotografi tillkommer beställaren, föreslås bli avskaffad.
Utskottets bedömning
Utskottet begränsar sig i detta yttrande till att utifrån främst kulturpolitiska utgångspunkter anföra vissa övergripande synpunkter i ärendet.
Efter förslag av regeringen beslöt riksdagen förra våren om ändringar i upphovsrättslagen som grundade sig på förslag av Upphovsrättsutredningen (prop. 1992/93:214, bet. 1992/93:LU44, yttr. 1992/93:KrU12y, rskr. 1992/93:413).
Med hänsyn till att det pågick ett förberedelsearbete inom EG som avsåg ett direktiv angående harmonisering av de skyddstider som gäller för bl.a. upphovsrätten och fotografirätten avstod regeringen från att då föreslå en integration av fotografirätten i upphovsrättslagen. Efter hörande av kulturutskottet -- och i överensstämmelse med de åsikter som redovisades i kulturutskottets yttrande -- framhöll lagutskottet att det är synnerligen angeläget dels att fotografier som kan anses som verk i upphovsrättslig mening snarast blir jämställda med annan bildkonst, dels att förslag till nödvändig lagstiftning bör läggas fram så snart det är möjligt att dra säkra slutsatser om huvuddragen i det kommande EG-direktivet. Vad lagutskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Kulturutskottet kan således konstatera att det står i överensstämmelse med riksdagens ställningstagande förra året att riksdagen nu får tillfälle att pröva förslag om integration av fotografirätten i upphovsrättslagen.
Utskottet anser att från kulturpolitiska utgångspunkter de allmänna överväganden i integrationsfrågan -- och i frågor om skyddstiden och innehållet i skyddet -- som redovisas i propositionen är välgrundade (se prop. främst s. 22 f.). Vilka skyddsregler som skall gälla för ett konstverk bör inte vara beroende av om verket framställts genom fotografisk teknik eller på annat sätt. Utgångspunkten för lagstiftningen bör således vara att en fotograf som skapar ett fotografi som kan bedömas nå upp till s.k. verkshöjd enligt upphovsrättslagen skall ha samma skydd som andra upphovsmän. I det följande berör utskottet frågan om det finns skäl till särskilda undantag från denna huvudprincip.
Som framgår av propositionen finns det även andra skäl än kulturpolitiska som med styrka talar för att regeringens förslag i princip bör genomföras. Utskottet nöjer sig här med att hänvisa till följande. Upphovsrättslagen och fotografilagen motsvaras av nästan likalydande lagar i de övriga nordiska länderna. Som framhålls i propositionen är denna likhet betydelsefull både för den omfattande handeln med rättigheter mellan de nordiska länderna och för ländernas möjligheter att i internationella sammanhang hävda sin syn på upphovsrätten. Av uppgifterna i propositionen och av uppgifter som utskottet under hand erhållit om det nordiska samarbetet under beredningen av detta lagstiftningsärende framgår att det finns skäl utgå från att en långtgående nordisk rättslikhet även i fortsättningen kan uppnås samtidigt som ett närmande till motsvarande lagstiftning inom EG kan ske.
Utskottet ansluter sig till bedömningen i propositionen att även fotografier som inte uppnår s.k. verkshöjd skall få skydd i upphovsrättslagen. För sådana fotografier skall en kortare skyddstid gälla, och kretsen av rättighetshavare blir mer begränsad än för fotografier som uppnår verkshöjd.
Frågan om avskaffande av den s.k. beställarregeln i fotografilagen, dvs. bestämmelsen om att beställaren har rätten till ett fotografi som har utförts på beställning, har tilldragit sig stort intresse i detta lagstiftningsärende. Det har inkommit ett antal skrivelser där frågan behandlats. Vid en uppvaktning av kulturutskottet om kulturpolitiska frågor har Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) uttalat sitt stöd för förslaget att beställarregeln skall avskaffas. Kulturutskottet har inhämtat att det vid uppvaktningar inför lagutskottet har framförts argument såväl för bibehållande som för avskaffande av regeln.
I propositionen föreslås att beställarregeln inte skall föras över till upphovsrättslagen, dock skall fotografen inte utan beställarens tillstånd få utöva sin rätt till en beställd porträttbild. Ett motsvarande undantag finns redan nu i upphovsrättslagen då det gäller andra porträtt än fotografiska. Det finns skäl att här påpeka att med en porträttbild avses fotografi som avbildar beställaren eller närstående till honom.
I överensstämmelse med den principiella uppfattning kulturutskottet har att alla upphovsmän så långt möjligt skall behandlas lika anser utskottet att det från kulturpolitisk synpunkt finns mycket starka skäl som talar för att beställarregeln skall avskaffas. Som påpekas i propositionen finns det inte någon beställarregel som gäller i fråga om rätten till ett verk av en konstnär eller till en artikel av en frilansjournalist. Utskottet anser att detta och övriga argument som redovisas i propositionen för ett avskaffande av beställarregeln har stor bärkraft (se prop. s. 26 f.).
Det har i ärendet framförts uppfattningen att det i vart fall för fotografier som beställs av museer även i fortsättningen skall finnas en beställarregel.
Kulturutskottet konstaterar att det i denna fråga står två kulturpolitiska intressen mot varandra, kulturarbetarnas intressen mot museernas intressen. Vid sina överväganden har utskottet kommit fram till att det inte finns tillräckligt starka skäl för att utskottet skulle förorda ett bibehållande av beställarregeln i fråga om fotografier som museer beställer. Vid denna bedömning fäster utskottet särskild vikt vid att -- om det i det enskilda fallet bedöms vara alltför vanskligt att förlita sig på avtalstolkning -- upphovsrättslagen ger utrymme för en mycket långtgående avtalsreglering av förhållandet mellan ett museum och den fotograf som skall utföra ett uppdrag. Ett bifall till regeringens förslag innebär att det i fortsättningen i första hand blir ett intresse för museet att ta initiativ till en närmare avtalsreglering då en beställning görs. Utskottet anser också att det bör vara möjligt att genom samverkan mellan, å ena sidan, museerna och deras organisationer och, å andra sidan, fotograferna och deras organisationer utarbeta förslag till standardavtal som i det enskilda fallet vid behov kan modifieras.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående tillstyrker utskottet att beställarregeln inte förs över till upphovsrättslagen i samband med integrationen av fotografirätten i denna lag. Även den i propositionen föreslagna undantagsregeln om porträttbild synes böra godtas, eftersom därigenom fotografiska och andra porträtt blir likabehandlade.
Utskottet har inte något att erinra mot vad som i propositionen anförs i ett avsnitt om användningen av fotografier hos arkiv och museer.
Stockholm den 1 mars 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Richard Ulfvengren (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand (m), Monica Widnemark (s) och Sylvia Lindgren (s).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 3 Utskottet 4 Allmän bakgrund 4 Propositionens huvudsakliga innehåll 7 Upphovsrättsligt skydd för fotografiska bilder 7 Rätten till beställda fotografier 12 Beställda porträttbilder 15 Upphovsmannakonto 16 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser m.m. 17 Vissa närstående rättigheter 18 Överlåtelse av upphovsrätt 19 Droit de suite 20 Avbildning av konstverk 22 Upphovsrätten till noter 23 Elektronisk kopiering 26 Hemställan 27 Reservationer 28 Droit de suite (s) 28 Avbildning av konstverk (s) 29 Bilaga 1 Propositionens lagförslag 30 Bilaga 2 Kulturutskottets yttrande 1993/94:KrU5y 44