Fotografifrågor (Betänkande 1989/90:LU24 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande

1989/90: LU24

Fotografifrågor

1989/90

LU24

Sammanfattning

I betänkandet behandlas två motioner (fp resp. vpk) vari begärs att
reglerna om fotografers rättigheter till sina bilder skall integreras i
upphovsrättslagen. Vidare behandlas en motion (fp) om lagstiftning
rörande utnyttjandet av personbilder utan den avbildades tillstånd.

Företrädare för Nordiska fotografernas upphovsrättsråd har inför
utskottet redovisat synpunkter på frågan om integrering av fotografirätten
med upphovsrätten.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna. Till betänkandet har fogats
en reservation (fp, vpk) beträffande ställningstagandet till motionerna
om fotografireglerna.

1989/90:L801 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
integrering av fotografireglerna i upphovsrättslagen.

1989/90:L803 av Elisabeth Persson och Alexander Chrisopoulos (vpk)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring
i upphovsrättslagstiftningen att fotografilagen integreras i upphovsrättslagen
och att fotografier därvid inte särbehandlas utan ges samma
rättsskydd som andra bildverk.

1989/90:L804 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lämna
förslag till lagstiftning om rätt till egen bild.

Motionerna

1 Riksdagen 1989190. 8 sami. Nr 24

Gällande ordning

1989/90:LU24

Rätt till fotografisk bild

Lagen (1969:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
ger ett tidsbegränsat skydd åt den sorn skapat ett sådant verk. Upphovsrättslagen
bygger liksom motsvarande lagar i de andra nordiska länderna
på internationella konventioner.

Skyddet enligt upphovsrättslagen innebär att den som skapat verket
har rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt betonat
inflytande över hur och i vilka sammanhang det används. Har flera
medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har var och en av
dem upphovsrätt. Så kan t.ex. vara fallet beträffande ett filmverk, där
upphovsrätten kan tillkomma manusförfattare, regissör, producent,
arkitekter, koreografer m.fl. Fotograferna som medverkar i en film
åtnjuter dock inte något skydd enligt upphovsrättslagen utan deras
rättigheter regleras av lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild.

Begreppen litterärt och konstnärligt verk i lagen är mycket vidsträckta.
Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och beskrivande
framställningar i ord såsom vetenskapliga arbeten och handböcker.
Som konstnärliga verk räknas i princip alla former, där verk skapas i
syfte att nå en konstnärlig verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till
denna grupp hör bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst, sceniska
verk som teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner
både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk,
både spelfilm och under vissa förutsättningar kortfilmer och journalfilmer.

För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och
därmed komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha vad
man brukar kalla verkshöjd. Samma sak kan också uttryckas så, att en
produkt är ett verk, om den praktiskt sett inte har kunnat framställas
av två personer oberoende av varandra. Utanför skyddet taller därför
idéer och uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden,
vardagliga samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer
av rutinmässig eller alldaglig karaktär.

Ett auktorverk kan framträda i många olika former. Det kan vara
fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av
verket är inte blott en bok eller en målning som kan ge en omedelbar
upplevelse av verket, utan också en grammofonskiva, en filmremsa, en
trycksats, en matris osv., som endast medelbart kan ge en sådan
upplevelse. Verket kan också framträda i obeständig form, t.ex. i
uppläsarens ord, i tonerna av ett musikstycke, i bilden på filmduken
eller televisionsskärmen. Alla former vari verket framträder faller
inom dess skyddssfär, även bearbetningar.

Upphovsrätt uppkommer utan några formaliteter, så snart upphovsmannen
har gjort det skapade verket på något sätt tillgängligt för
annan. En sådan uppkommen, ursprunglig upphovsrätt kan endast
tillkomma den fysiska person som skapat verket. En juridisk person,

t.ex. ett filmföretag, kan inte vara upphovsman. Om upphovsmannen
är anställd med uppgift att framställa upphovsrättsligt skyddade verk
övergår åtminstone i viss omfattning upphovsrätten till arbetsgivaren. I
vad mån rätten övergår beror på olika omständigheter, bl.a. innehållet
i anställningsavtalet.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en
principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra
verket tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att framföra eller visa
det offentligt och sprida exemplar av verket. Som framställning av
exemplar anses bl.a. olika former av kopiering av verket.

Upphovsrättslagen innehåller också regler om s.k. närstående rättigheter,
vilka ger bl.a. utövande konstnärer och fonogramproducenter ett
visst skydd.

Skyddet för upphovsmän, utövande konstnärer m.fl. är i vissa avseenden
inskränkt av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen.

Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän och
andra rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas utge skadestånd.

Upphovsmännens rättigheter enligt upphovsrättslagen gäller under
en tid av 50 år räknat från upphovsmannens död. För verk som
utgivits anonymt eller under en inte allmänt känd pseudonym räknas
skyddstiden dock från det verket offentliggjordes.

Fotografers rättigheter till sina bilder regleras som nämnts inte i
upphovsrättslagen utan i lagen om rätt till fotografisk bild. Lagen
gäller alla typer av fotografiska bilder och således inte bara bilderna i
en film. Liksom upphovsrättslagen har den nuvarande fotografilagen
tillkommit i samarbete med Danmark, Finland och Norge och bygger
på internationella konventioner.

Enligt huvudregeln i fotografilagen har den som framställt en fotografisk
bild uteslutande rätt att genom fotografi, tryck, teckning eller
annat förfarande framställa exemplar av bilden liksom att visa den
offentligt. Fotografen har således en förfoganderätt till bilden, något
som i huvudsak skyddar det ekonomiska värdet av bilden. Fotografilagen
innehåller också regler om ett ideellt skydd av bilden.

För beställt fotografi gäller särskilda regler. Enligt 14 § fotografilagen
tillkommer rätten till sådan bild beställaren, om inte annat uttryckligen
har avtalats. Fotografen får dock på sedvanligt sätt ställa ut
bilden i reklamsyfte, om inte beställaren förbjuder det. Även om
fotografen har förbehållit sig rätten till ett beställt porträtt får beställaren
låta ta in porträttet i tidning eller tidskrift eller i skrift med
biografiskt innehåll, förutsatt att fotografen inte har gjort särskilt
förbehåll mot det.

I sammanhanget kan nämnas att upphovsrätten till litterära och
konstnärliga verk enligt upphovsrättslagen från början alltid tillhör
den som har skapat verket. Detta gäller såväl den ekonomiska rätten
att mångfaldiga verket m.m. som den ideella rätten. Den ekonomiska
rätten kan emellertid enligt 27 § upphovsrättslagen överlåtas till annan.
1 fråga om beställd porträttbild gäller dock att upphovsmannen

1989/90:LU24

1* Riksdagen 1989/90. 8 sami. Nr 24

inte får överlåta rätten till bilden utan tillstånd av beställaren eller
dennes arvingar. Att exemplar av ett verk överlåts innebär inte att
upphovsrätten överlåts.

Det upphovsrättsliga skyddet är enligt fotografilagen i regel 25 år
från det år då bilden framställdes. Om fotografiet har ett konstnärligt
eller vetenskapligt värde gäller skyddet under samma tid som enligt
upphovsrättslagen, dvs. under fotografens livstid och 50 år därefter.

Användning av personbilder

Varje svensk medborgare är enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen
(TF) tillförsäkrad rätten att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter,
offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser
i vad ämne som helst. Tryckfrihetens syfte anges i samma
lagrum vara att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning. Ingripanden mot någon på grund av innehållet i en tryckt
skrift kan ske endast i de fall TF medger det, och inskränkningar i
tryckfriheten kan inte göras genom vanlig lag såvida inte TF tillåter
det. Den som överskrider de gränser för yttrandefriheten som uppställs
i TF gör sig skyldig till tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. 4 och 5 §§. Av 7
kap. 4 § TF följer att bl.a. förtal och förolämpning i tryckt skrift —
dvs. gärningar som i andra fall kan bestraffas som ärekränkningsbrott
enligt 5 kap. brottsbalken — utgör tryckfrihetsbrott.

Yttrandefriheten i radio och TV garanteras inte av TF utan genom
radioansvarighetslagen (1966:756) och ett ytterligare antal lagar på det
radiorättsliga området. I dessa författningar finns regler om bl.a. yttrandefrihetsbrott.
Missbruk av yttrandefriheten i radio och TV kan medföra
ansvar och skadeståndsskyldighet endast om gärningen innefattar
yttrandefrihetsbrott, varmed avses de gärningar som anges i bl.a. 7 kap.
4 § TF. Till skillnad från TF har radioansvarighetslagen m.fl. författningar
inte karaktär av grundlag, vilket innebär att yttrandefriheten i
radio och TV kan inskränkas genom vanlig lag.

Ett grundläggande mål för den offentliga verksamheten skall enligt 1
kap. 2 § tredje stycket regeringsformen vara bl.a. den enskildes personliga
vällärd. Generella lagregler om skydd för den personliga integriteten
saknas emellertid, och varken TF eller någon annan författning
innehåller bestämmelser som gäller integritetskränkande publicering
av personbilder och andra uppgifter. Inte heller finns det några allmänna
bestämmelser som ger en person rätt till skadestånd om ett
fotografi eller annan bild av honom utan tillstånd utnyttjas på ett sätt
som är kränkande för hans personliga integritet. I den mån bildanvändningen
är ärekränkande kan dock ansvar enligt 7 kap. 4 § TF
eller 5 kap. brottsbalken ådömas. Endast i kommersiella sammanhang
har det ansetts erforderligt med ett särskilt skydd mot att personbilder
används utan den avbildades tillstånd. Enligt lagen (1978:800) om
namn och bild i reklam gäller sålunda att näringsidkare vid marknadsföring
av varor, tjänster eller andra nyttigheter inte får använda
framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes
samtycke. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbu -

1989/90: LU24

det kan dömas till böter. Oavsett om förbudet överträtts uppsåtligen
eller av vårdslöshet har den vars namn eller bild utnyttjats rätt till
skadestånd.

På massmediaområdet har emellertid sedan länge funnits pressetiska
regler om bl.a. publicering av personbilder. De nuvarande etiska
reglerna som tillämpas av pressen, radio och TV innebär att man i
massmedia skall avstå från publicitet som kan kränka privatlivets
helgd, om inte ett oavvisligt samhällsintresse kräver offentlig belysning.
I fråga om bildmaterial sägs vidare att bilder som kan kränka eller såra
skall undvikas samt att bilder inte Sr förfalskas eller utges för att vara
autentiska när de inte är det. Efterlevnaden av de pressetiska reglerna
övervakas av Pressens opinionsnämnd och Allmänhetens pressombudsman.
När det gäller sändningar i radio och TV har radionämnden att
övervaka att programföretagen utövar sin sändningsrätt i enlighet med
både radiolagen och företagens avtal med staten. Statens avtal med
företagen föreskriver bl.a. att den enskildes privatliv skall respekteras i
programverksamheten, om inte ett oavvisligt samhällsintresse kräver
något annat.

Utredningsarbete

Den svenska upphovsrättslagstiftningen är sedan år 1976 föremål för
en allmän översyn av upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02). Också i
övriga nordiska länder pågår liknande utredningsarbete. Upphovsrättsutredningen
bedriver sitt arbete etappvis och har hittills avlämnat flera
delbetänkanden som helt eller delvis lett till lagstiftning. I utredningens
senaste betänkande, (SOU 1988:31) Översyn av upphovsrättslagstiftningen.
Delbetänkande 4 som behandlar enskilt bruk — institutionell
exemplarframställning, anför utredningen att den i nästa etapp
kommer att överväga bl.a. frågan om fotografirätten bör integreras i
upphovsrättslagen.

Motionsmotiveringar
Rätt till fotografisk bild

I motion L801 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) framhålls att fotografikonsten
är den enda form av konstnärligt skapande som särbehandlas i
immaterialrättsligt hänseende och att fotograferna länge har hävdat att
de bör ha samma skydd som andra bildskapare. Härtill kommer enligt
motionärerna att den tekniska utvecklingen fört med sig att det numera
är svårt att dra en klar gräns mellan fotografiska bilder och annan
bildkonst. Dessutom har utnyttjandet av bilder ökat synnerligen kraftigt,
och det är numera lätt att med datateknik ändra eller bearbeta
fotografier. Motionärerna pekar också på de konsekvenser som uppkommer
då text och bild förekommer i ett och samma reportage.

1989/90:LU24

Medan texten skyddas av upphovsrättslagen åtnjuter fotografen endast
det svagare skydd som fotografi lagen ger. En ytterligare omständighet
som talar för att fotografireglerna bör integreras i upphovsrättslagen är
att fotografernas ställning blivit svagare under åren samtidigt som
beställarnas ställning stärkts; de sistnämnda är numera oftast företag
och inte — såsom antogs då fotografilagen infördes — enskilda personer.
Motionärerna framhåller också att åtskilliga länder utanför Norden,
bl.a. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien,
sedan länge haft fotografiregler i den upphovsrättsliga lagstiftningen
och att tendensen i våra nordiska grannländer nu går i samma riktning.

Synpunkter liknande dem i motion L801 förs också fram i motion
L803 av Elisabeth Persson och Alexander Chrisopoulos (båda vpk).

Användning av personbilder

1 motion L804 av Bengt Harding Olson (fp) tas upp frågan om
användningen i massmedia av personbilder utan den avbildades tillstånd.
Motionären framhåller att det i ett rättssamhälle måste finnas ett
starkt skydd för den personliga integriteten som också omfattar ett
skydd mot att någon blir avbildad mot sin vilja och mot att personbilder
sprids i inte önskvärd omfattning. Enligt motionären upplever
åtskilliga människor det som obehagligt att bilder av dem utnyttjas i
olika sammanhang medan andra har en annan inställning. I motionen
anförs flera olika exempel på fall då personer fotograferats och bilderna
sedan används i massmedia för skiftande ändamål. Enligt motionären
saknar Sverige till skillnad från exempelvis Förbundsrepubliken
Tyskland, Italien, Schweiz och Österrike särskilda regler som förhindrar
att personbilder används utan den avbildades tillstånd. Motionären
framhåller att skyddet för personbilder fatt ökad aktualitet genom det
sätt på vilket massmedia numera utnyttjar bildmaterial utan tillbörlig
respekt för privatlivets helgd. Det finns därför ett klart uttalat behov av
regler mot i vart fall inte auktoriserat offentliggörande av personbilder
som inte har ett oavvisligt allmänintresse.

Tidigare behandling
Rätt till fotografisk bild

Frågor rörande fotografers rättigheter har flera gånger tidigare behandlats
i riksdagen, senast vid riksmötet 1987/88 med anledning av en
motion med i huvudsak samma syfte som den nu aktuella. I sitt av
riksdagen godkända betänkande LU 1987/88:9 avstyrkte utskottet bifall
till motionen med hänvisning till att spörsmålet övervägdes av upphovsrättsutredningen.

1989/90: LU 24

Användning av personbilder

1989/90:LU24

Integritetsskyddsutredningen tillkallades år 1966 för att främst överväga
åtgärder mot de ökade risker för integritetskränkningar som dea
moderna tekniken för ljudupptagning och fotografering medför. Kommittén
avlämnade år 1974 delbetänkandet (SOU 1974:85) Fotografering
och integritet. I betänkandet föreslogs att bestämmelser skulle
införas i brottsbalken om straff för den som olovligen fotograferar
någon annan i hemmet eller på annan från allmän insyn skyddad
plats. Vidare föreslog utredningen en särskild lag om TV-övervakning.
På grundval av sistnämnda förslag infördes sedermera lagen (1977:20)
om TV-övervakning. Kommitténs förslag om straff för olovlig fotografering
ledde däremot inte till lagstiftning. Skälet härför var (se prop.
1975/76:194 s. 6) att det var svårt att ta ställning till vilka åtgärder som
behövde vidtas mot olovlig fotografering, innan det gick att överblicka
i vad mån det var möjligt att ingripa mot spridning av fotografier m.m.
som rörde enskildas privata förhållanden, ett spörsmål som kommittén
skulle överväga i ett senare skede av utredningsarbetet. Kommittén
fullföljde sitt uppdrag i den delen genom framläggandet av betänkandet
(SOU 1980:8) Privatlivets helgd. I betänkandet konstaterades att 1
kap. 2 § regeringsformen innehåller ett målsättningsstadgande om att
det allmänna skall värna den enskildes privatliv men att svensk rätt
saknar ett allmänt skydd för den enskildes integritet. Då kommittén
försökte besvara frågan om hur målsättningen skulle uppfyllas kunde
enighet inte uppnås. Fyra av kommitténs åtta ledamöter ansåg att den
enskildes privatliv skyddas tillräckligt genom massmedias egen självsanering
inom den dåvarande organisationen. En ledamot ville därutöver
införa en särskild rätt till ekonomisk gottgörelse för den enskilde som
drabbats och även ge personen i fråga möjlighet att föra skadeståndstalan
vid allmän domstol. Tre ledamöter förordade lagstiftning som i
huvudsak skulle innebära att de pressetiska normerna och självsaneringsorganens
praxis upphöjdes till lag. I betänkandet redovisades de
tre olika linjerna vid sidan av varandra.

Integritetsskyddskommitténs betänkande om privatlivets helgd remissbehandlades,
varvid det visade sig att meningsskiljaktigheterna
inom kommittén återspeglades i remissutfallet. Regeringen beslöt därefter
att överlämna betänkandet jämte remissyttrandena till yttrandefrihetsutredningen
som tillkallats år 1977 för att utreda frågor om en ny
yttrandefrihetsgrundlag.

Yttrandefrihetsutredningen avlämnade år 1983 betänkandet (SOU
1983:70) Värna yttrandefriheten, vari framlades förslag till en ny
yttrandefrihetsgrundlag. I betänkandet tog utredningen också upp de
frågor som behandlats av integritetsskyddskommittén. Yttrandefrihetsutredningen
konstaterade (se SOU 1983:70 s. 250 och 251) att kraven
på en förstärkning av integritetsskyddet tycktes hänföra sig uteslutande
till de journalistiska uttrycksformerna, nämligen press, radio och TV.
Det missnöje som rådde riktade sig med andra ord mot den yttrandefrihet
som skyddas genom tryckfrihetsförordningen och radioansvarighetslagen.
Enligt yttrandefrihetsutredningen borde det allmänna lik -

som dittills visa förtroende för den självsanerande verksamheten. Utredningen
påpekade härvidlag bl.a. att — även om pressetiken åsidosatts
genom allvarliga integritetskränkningar — läget allmänt sett inte
var oroväckande och att standarden i Sverige var högre än på många
andra håll i världen.

Yttrandefrihetsutredningen avrådde bestämt från att man lagstiftningsvägen
förstärker integritetsskyddet på något av de sätt som diskuterats
inom integritetsskyddskommittén. De fina nyanseringar som
krävs vid avvägningen mellan yttrandefrihetsintresset och integritetsskyddsintresset
medförde, fortsatte utredningen, att ämnesområdet lämpade
sig bättre för självsanering än för lagreglering, vilken nödvändigtvis
skulle bli trubbig och trög såväl i fråga om normer som tillämpning.
Inte heller ersättningslinjen kunde förordas av yttrandefrihetsutredningen.

Betänkandet Värna yttrandefriheten lades efter remissbehandling till
grund för förslagen i proposition 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen
m.m. Förslagen i propositionen avsåg i huvudsak
grundlagsskyddet för tryckta skrifter, medan yttrandefrihetsutredningens
förslag om ändrade grundlagsregler för radio, TV, filmer m.m. inte
togs upp i propositionen utan skulle beredas ytterligare under parlamentarisk
medverkan. I propositionen (s. 44) berörde departementschefen
den av utredningen övervägda frågan om kriminalisering av
kränkningar av privatlivets fred e.d. Departementschefen ansåg att man
mera bör lita till de regler som gäller inom pressens självsanerande
verksamhet och motsvarande regler på radio- och TV-området än på
lagstiftning. Att inskränka den grundlagsskyddade tryckfriheten och
yttrandefriheten i övrigt utan att det fanns någon mera allmän uppslutning
bakom detta var för departementschefens del otänkbart. Det var
också svårt att göra den grannlaga avvägning mellan yttrandefrihetsoch
integritetsskyddsintressena som måste göras om man skulle utforma
en ansvarsbestämmelse. Inte heller såg departementschefen det som
lämpligt att utöka möjligheterna att fa ersättning så som föreslagits av
en ledamot i integritetsskyddskommittén.

I samband med behandlingen av proposition 1986/87:151 avslog
riksdagen på hemställan av konstitutionsutskottet i betänkandet KU
1987/88:36 bl.a. en motion vari framfördes önskemål om en översyn av
gällande etiska regler och skadeståndsbelopp vid kränkningar av den
enskildes integritet. Som skäl för ställningstagandet anförde konstitutionsutskottet
att några åtgärder då inte var påkallade från statsmakternas
sida i syfte att undvika publicitetsskador för enskilda. Det var
emellertid angeläget att regeringen noggrant följer utvecklingen och
om det skulle visa sig erforderligt återkommer med förslag till åtgärder.
Vad som då bl.a. bör kunna övervägas var enligt konstitutionsutskottet
ett genomförande av ett av yttrandefrihetsutredningen framlagt
förslag till ändring av ärekränkningsreglerna.

1989/90.LU24

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet två motioner vari begärs att de
regler om fotografers rätt till sina bilder som för närvarande finns i
fotografilagen skall integreras i upphovsrättsiagen. Vidare behandlas en
motion om lagstiftning till skydd mot att personbilder utnyttjas utan
den avbildades tillstånd.

Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet
innebär att den som skapat verket har rätt att i princip ensam utnyttja
verket ekonomiskt genom att framställa exemplar av det och göra
verket tillgängligt för allmänheten t.ex. genom att framföra eller visa
verket offentligt och sprida exemplar av det. Upphovsmannen har
också ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang
verket används. Skyddet för upphovsmannens rättigheter gäller
under 50 år, som huvudregel räknat från upphovsmannens död.

Begreppen litterärt och konstnärligt verk i upphovsrättslagen är
mycket vidsträckta och täcker bl.a. i stort sett samtliga konstarter.
Lagen är dock inte tillämplig på fotografiska bilder utan fotografernas
rättigheter regleras i en särskild lag, lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild. Skyddet för fotografiska bilder liknar i sina huvuddrag
upphovsrätten. Sålunda har fotografen bl.a. en principiell ensamrätt att
framställa exemplar av bilden och visa den offentligt. Vissa skillnader
finns emellertid mellan regelsystemen. För beställda fotografier gäller
t.ex. andra regler än för beställda konstverk. Vidare gäller skyddet för
fotografisk bild som regel under 25 år från det bilden framställdes. För
bilder med konstnärligt eller vetenskapligt värde är dock skyddstiden
densamma som enligt upphovsrättslagen.

I motionerna L801 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) och L803 av
Elisabeth Persson och Alexander Chrisopoulos (båda vpk) yrkas att
reglerna om fotografisk bild skall integreras i upphovsrättslagen. Som
skäl för yrkandena framhåller motionärerna bl.a. att det numera är
svårt att dra någon klar gräns mellan fotografier och verk som skyddas
av upphovsrättslagen samt att fotograferna i dag har svårt att hävda
sina rättigheter gentemot dem som beställer fotografier.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns skäl som
talar för att tillämpningsområdet för upphovsrättslagen bör vidgas till
att omfatta även fotografier. Enligt vad utskottet inhämtat kommer
upphovsrättsutredningen också att i sitt slutbetänkande, som beräknas
bli avlämnat i mitten av april i år, föreslå att regler om fotografier förs
in i upphovsrättslagen. I avvaktan på remissbehandlingen av förslaget
och regeringens ställningstagande till spörsmålet anser utskottet att
några uttalanden från riksdagens sida i ämnet inte är erforderliga.
Utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna L801 och L803.

I motion L804 av Bengt Harding Olson (fp) tas upp frågan om
användningen i massmedia av personbilder utan den avbildades tillstånd.
Motionären framhåller att det i ett rättssamhälle måste finnas ett
starkt skydd för den personliga integriteten som bl.a. omfattar ett
skydd mot att någon blir avbildad mot sin vilja och mot att personbtl -

1989/90:LU24

der sprids i inte önskvärd omfattning. Enligt motionären upplever
åtskilliga människor det som obehagligt att bilder av dem utnyttjas i
olika sammanhang medan andra har en annan inställning. Vidare
hävdas att skyddet för personbilder fått ökad aktualitet genom det sätt
på vilket massmedia numera utnyttjar bildmaterial utan tillbörlig
respekt för privatlivets helgd. Det finns därför ett klart uttalat behov av
regler mot i vart fall inte auktoriserat offentliggörande av personbilder
som inte har ett oavvisligt allmänintresse.

Som motionären påpekar saknas i Sverige generella lagregler om
skydd för den personliga integriteten, och varken tryckfrihetsförordningen
(TF) eller någon annan författning innehåller bestämmelser
som gäller integritetskränkande publicering av personbilder och andra
uppgifter. Inte heller finns det några allmänna bestämmelser som ger
en person rätt till skadestånd om ett fotografi eller annan bild av
honom utan tillstånd utnyttjas på ett sätt som är kränkande för hans
personliga integritet. I den mån bildanvändningen är ärekränkande
kan dock ansvar enligt 7 kap. 4 § TF eller 5 kap. brottsbalken ådömas.
Endast i kommersiella sammanhang har det ansetts erforderligt med
ett särskilt skydd mot att personbilder används utan den avbildades
tillstånd. Enligt lagen (1978:800) om namn och bild i reklam gäller
sålunda att näringsidkare vid marknadsföring av varor, tjänster eller
andra nyttigheter inte får använda framställning i vilken annans namn
eller bild utnyttjas utan dennes samtycke. Den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot förbudet kan dömas till böter. Oavsett om
förbudet överträtts uppsåtligen eller av vårdslöshet har den vars namn
eller bild utnyttjats rätt till skadestånd.

På massmediaområdet har sedan länge funnits pressetiska regler om
bl.a. publicering av personbilder. De nuvarande etiska reglerna som
tillämpas av pressen, radio och TV innebär att man i massmedia skall
avstå från publicitet som kan kränka privatlivets helgd, om inte ett
oavvisligt samhällsintresse kräver offentlig belysning. I fråga om bildmaterial
sägs vidare att bilder som kan kränka eller såra skall undvikas
samt att bilder inte får förfalskas eller utges för att vara autentiska när
de inte är det.

I likhet med motionären anser utskottet att det inte är godtagbart att
bilder av personer utnyttjas på ett sätt som kränker den personliga
integriteten. Om man lagstiftningsvägen skall ge enskilda skydd mot
integritetskränkande publicering av bilder kräver det emellertid en
inskränkning av den grundlagsskyddade tryckfriheten och informationsfriheten.
Att genomföra en sådan lagstiftning är — som framhölls
av departementschefen i proposition 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen
m.m. — otänkbart så länge som det inte finns
någon mera allmän uppslutning bakom detta. Av redogörelsen ovan
under avsnittet Tidigare behandling framgår att frågan om en förstärkning
av integritetsskyddet när det gäller personbilder övervägts i olika
sammanhang under senare år utan att enighet kunnat uppnås om en
lösning. Enligt utskottets mening är det för närvarande föga troligt att
en förnyad översyn av spörsmålet skulle ge ett annat resultat än det att
oenigheten kvarstår. Utskottet kan därför inte finna att motionen bör

1989/90: LU24

föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. I linje med vad konstitutionsutskottet
framhöll år 1988 (se bet. 1987/88:KU36) vid behandlingen
av en motion om integritetsskydd utgår lagutskottet från att regeringen
noga följer utvecklingen på området och tar de initiativ som
kan visa sig bli erforderliga. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motion L804.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fotografirätten

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:L801 och 1989/90:L803,

res. fp, vpk

2. beträffande utnyttjande av personbilder
att riksdagen avslår motion 1989/90:L804.

Stockholm den 3 april 1990
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan
Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Boström
(s), Elisabeth Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson
(s), Gunilla Anersson (s), Charlotte Cederschiöld (m), Lola Björkquist
(fp) och Karin Starrin (c).

Reservation
Fotografirätten (mom. 1)

Ulla Orring (fp), Elisabeth Persson (vpk) och Lola Björkquist (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "och L803" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att det finns starka skäl
för att reglerna om fotografers rättigheter till sina bilder bör föras in i
upphovsrättslagen. Från principiella utgångspunkter kan det sålunda
hävdas att det i dag inte finns någon anledning till att fotografi konsten
skall särbehandlas i förhållande till andra former av skapande verksamhet.
Av betydelse är också att fotografier nu för tiden utnyttjas i en
helt annan omfattning än då fotografi lagen kom till. Härtill kommer
att flera betydande fördelar skulle uppnås genom en sådan integrering.
Den tekniska utvecklingen har medfört att det i dag ofta är svårt att
dra en klar gräns mellan fotografier och annan bildkonst. Med en

1989/90:LU24

integrering skulle sådana gränsdragningsproblem elimineras liksom
också de problem som uppkommer då text och bild förekommer i ett
och samma verk. Enligt vad som framkom då företrädare för Nordiska
fotografernas upphovsrättsråd inför utskottet redovisade sina synpunkter
på spörsmålet finns det också flera andra starka skäl för en
integrering.

Med hänsyn till det anförda ser utskottet med tillfredsställelse att
upphovsrättsutredningen enligt inhämtade uppgifter kommer att i sitt
slutbetänkande föreslå att fotografirätten integreras i upphovsrättslagen.
Med hänsyn till frågans vikt vill utskottet understryka det angelägna i
att regeringen snarast möjligt framlägger en proposition på grundval av
förslaget. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna L801 och L803 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande fotografiråtten
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:L801 och
1989/90:L803 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om integrering av fotografireglerna i upphovsrättslagen.

1989/90: LU24

gotab 96410, Stockholm 1990