Förvaltningsfrågor
Betänkande 1994/95:KU12
Konstitutionsutskottets betänkande
1994/95:KU12
Förvaltningsfrågor
Innehåll
1994/95 KU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlas fem motioner från den allmänna motionstiden 1994. Motionerna, som berör frågor inom området för offentlig förvaltning, avstyrks av utskottet. Till betänkandet har fogats en reservation (m och fp).
Motionerna
1993/94:K202 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag på områden där myndighetsutövning utan problem kan överlämnas till privata företag eller organisationer.
1993/94:K302 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholfri representation för statlig förvaltning och riksdagen.
1993/94:K501 av Carl Olov Persson och Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av ett kvalitetsprogram för den offentliga sektorn.
1993/94:K505 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en effektiv och mer serviceinriktad myndighetsutövning.
1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en försöksverksamhet med länsting i Stockholms län bör genomföras.
Utskottet
1. Service och kvalitet inom den offentliga sektorn
1.1 Motionerna
I motion K501 av Carl Olov Persson och Dan Ericsson i Kolmården (kds) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av ett kvalitetsprogram för den offentliga sektorn.
Enligt motionen sker för närvarande inom svenskt näringsliv en viktig satsning på kvalitetsutveckling. Den offentliga sektorn är viktig, särskilt ur servicesynpunkt, och därför måste enligt motionärerna även den offentliga sektorn satsa på en kraftig utveckling av kvalitetsarbetet. Enligt motionen uppfattas kvalitetsbegrepp som ISO 9000 troligen som alltför statiska inom stora delar av den offentliga sektorn. Därför bör det enligt motionärerna övervägas om en ISO-standard som håller på att utvecklas, och som går under beteckningen Total Quality Management, skulle vara bättre att tillämpa. Detta kvalitetsbegrepp innefattar att den som vänder sig till den offentliga sektorn aldrig bör avvisas utan rekommendation om hur han eller hon skall gå vidare för att finna lösningar på sina problem. Motionärerna anser att kvalitetsprogram bör startas inom den offentliga sektorn och att programmet skall gälla alla delar av den offentliga sektorn.
I motion K505 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en effektiv och mer serviceinriktad myndighetsutövning.
Enligt motionärerna är allmänhetens förtroende för myndigheterna avgörande för möjligheterna att med politiska medel påverka samhället. Allmänhetens förtroende för våra myndigheter har enligt motionen försämrats kraftigt de senaste tio åren, och politiker och politiska partier har utnyttjat detta missnöje till att genomföra kraftiga nedskärningar i myndigheternas resurser. För att kunna förbättra myndigheternas sätt att fungera och deras förhållande till allmänheten utan stora kostnadsökningar, krävs enligt motionärerna en ny förvaltningspolitik. Denna nya politik skall vara en offensiv politik som har det uttalade syftet att förbättra allmänhetens inställning till myndigheterna. I motionen ges några drag i skissform av vad en sådan politik skulle kunna innehålla. Bl.a. bör en bred kvalitetskampanj inom hela statsförvaltningen initieras, som sedan leder till fortlöpande kvalitetsförbättringar. Kunder och användare skall ges bättre möjligheter att påverka vilka tjänster de vill ha, hur de vill ha dem och vilka problem de upplever. Vidare bör staten ges ett serviceinriktat arbetssätt, som innebär lyhördhet och engagemang för den enskildes situation, och myndighetens grunduppgift bör vara att hjälpa individen att, så fördelaktigt som möjligt, uppfylla gällande lagar och bestämmelser.
1.2 Bakgrund
1.2.1 Förvaltningslagens bestämmelser
Enligt förvaltningslagen har varje myndighet en serviceskyldighet. Myndigheten skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Myndigheterna skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt, och även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra.
1.2.2 Statlig verksamhet
Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en uppföljning av viktigare organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen. En utgångspunkt för arbetet har varit det program för omställning och minskning av den statliga administrationen som presenterades i 1991 års kompletteringsproposition, det s.k. administrationsprogrammet.
I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 12 f.) redogörs för inriktningen av det fortsatta arbetet för effektivisering och utveckling av den offentliga förvaltningen. Det anges att avsikten är att ge Statskontoret ytterligare uppdrag angående organisationsförändringarna i staten. Syftet är att förbättra informationsunderlaget och därmed förutsättningarna för att fortsatta strukturförändringar skall ge snabba genomslag utan störande negativa verksamhetseffekter. Det långsiktiga syftet är att bidra till kontinuerligt förbättrad produktivitet i statens verksamhet.
Statskontorets insatser bör enligt propositionen bl.a. avse att medverka i systematisk uppföljning av organisations- och strukturförändringar och att ställa samman erfarenheterna av arbetet med att genomföra omställningar och nedskärningar av den statliga förvaltningen samt vidare att pröva i vilka former som kunskaper om statsförvaltningens utveckling mer kontinuerligt bör samlas in och spridas samt medverka till systematiska produktivitetsjämförelser. Beträffande systematiska produktivitetsjämförelser anförs i propositionen att i och med att de nationella regelsystemen blir alltmer likartade i Europa ökar förutsättningarna väsentligt att jämföra produktiviteten hos likartade verksamheter och marknader i olika länder. I detta perspektiv är det enligt propositionen angeläget att det i Sverige bedrivs metodutveckling som gör det möjligt att göra sådana jämförelser och att insamlingen av underlag får fasta former och kontinuitet. Möjligheter till mera systematiska produktivitetsjämförelser bör undersökas. En i fastare former organiserad verksamhet bör enligt propositionen ha till syfte att initiera metodutveckling inom Sverige, följa produktivitetsutvecklingen i Sverige och utomlands och verka för ett utbyte av erfarenheter samt utarbeta nyckeltal och annat underlag som belyser produktivitetsutvecklingen.
I förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning finns föreskrifter med innebörden att myndigheterna inom ramen för den nya budgetprocessen i den årliga resultatredovisningen skall redovisa hur man har lyckats med att förbättra kvaliteten. Förordningen gäller för statliga myndigheter under regeringen som tilldelats anslag eller redovisar inkomster på statsbudgeten eller på en tilläggsbudget. Förordningen gäller dock inte för affärsverken.
I sammanhanget kan även nämnas att länsstyrelserna under 1992 varit föremål för fördjupad verksamhetsprövning i enlighet med den nya budgetprocessen. Enligt budgetpropositionen 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 14 s. 5 f.) skall länsstyrelserna, under en tvåårsperiod, inom sina verksamhetsområden särskilt utveckla formerna för uppföljning och utvärdering av den nationella politikens genomslag, ytterligare utveckla sitt tvärsektoriella arbetssätt samt fortsätta att effektivisera sin verksamhet med förvaltningsärenden med beaktande av kravet på rättssäkerhet och god service. Enligt budgetpropositionen 1994 (prop. 1993/94:100 bil. 14 s. 8) fortsätter arbetet med att effektivisera länsstyrelsens verksamhet med förvaltningsärenden.
1.2.3 Kommunal verksamhet
Lokaldemokratikommittén (dir. 1992:12) hade bl.a. i uppgift att överväga hur de som är berörda av den kommunala verksamheten skall få inflytande och kunna medverka i en situation där valfriheten ökar och den kommunala verksamheten delas upp i utförar- och beställarroller. Detta angavs i direktiven vara av särskild vikt i fråga om äldreomsorg och handikappomsorg. Enligt direktiven skulle kommittén dessutom överväga formerna för kvalitetskontroll.
I sitt slutbetänkande Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90) föreslog Lokaldemokratikommittén att användarna av kommunal service skulle få ett ökat inflytande över denna och kunna delta i de beslut som fattas. Kommuner som så önskade skulle, enligt kommitténs förslag, kunna uppdra viss beredning, förvaltning och verkställighet till användarstyrda lokala självförvaltningsorgan vid kommunala institutioner.
Vad gällde frågan om kvalitetskontroll ansåg Lokaldemokratikommittén att sådan kontroll och kvalitetsmätning kommer att behövas i ökande grad framöver i kommunernas och landstingens alla verksamheter. Kommittén ansåg det önskvärt att kvalitetsmätningar kan utvecklas mot att mäta totalkvaliteten, dvs. både processen och strukturen i vilken tjänsten framställs men också själva resultaten av tjänsten, där så är möjligt. Vidare ansågs det önskvärt att mätningar sker integrerat i verksamheten i en kontinuerlig kvalitetsutvecklingsprocess som engagerar all personal i organisationen. Kommittén ansåg att den information som framkommer vid kvalitetsuppföljning skall återföras till användarna i form av jämförelser mellan producenter. Informationen måste också återföras till personalen och kvalitetshöjande prestationer belönas. Etik, respekt för människors värdighet och ett självständigt ansvarstagande hos personalen bör enligt kommittén lyftas fram i organisationskulturen. Användarna av kommunens tjänster måste också, enligt kommittén, få veta vilken kvalitet de har rätt att kräva och vart de kan vända sig med klagomål.
Enligt Lokaldemokratikommitténs mening skulle en modell med "medborgarkontrakt", t.ex. barnomsorgsgarantier eller vårdgarantier inom sjukvården, kunna prövas lokalt i kommunerna, som en deklaration ifrån de valda till väljarna av vilken servicenivå man vill tillhandahålla. Kommittén ansåg att de förtroendevalda aktivt skall engagera sig i utvärderingen av verksamheter, eftersom det är en politisk uppgift, och vidare att den kommunala revisionen i ökad utsträckning bör använda sig av systematiska kvalitetsmätningar.
I proposition 1993/94:188 Lokal demokrati anförde regeringen i ett inledande avsnitt bl.a. att det är angeläget att kommuner och landsting fortsätter att utveckla och förbättra formerna för kontroll av kvaliteten på sina tjänster och att informationen sammanställs för att kunna användas i den egna utvärderingen men också för informationen till allmänheten. Det var enligt regeringens mening viktigt att också de kvalitativa dimensionerna av de olika verksamheterna ges en framträdande roll i det pågående utvecklingsarbetet. Datatekniken har gjort det möjligt att utveckla metoder för att ta fram allt fler nyckeltal även inom serviceproduktionen i kommuner och landsting. Uppföljning och utvärdering av verksamheten får enligt propositionen en ökad betydelse i en situation som präglas av snabba förändringar i fråga om såväl styrsystem som den politiska organisationen.
I propositionen föreslogs införande av bestämmelser i kommunallagen om självförvaltningsorgan. I enlighet med propositionens förslag har fr.o.m. den 1 juli 1994 (bet. 1993/94:KU40) genom bestämmelser i kommunallagen införts en möjlighet för fullmäktige att besluta att en nämnd får uppdra åt ett självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis sköta driften av en viss kommunal anläggning eller institution. Förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning bör inte kunna överlåtas. Organet skall bestå av företrädare för nyttjarna av anläggningen eller institutionen och för de anställda där. Nyttjarna skall vara i majoritet. I propositionen anförde regeringen att man hade för avsikt att nära följa tillämpningen av de nya reglerna för att se om möjligheter finns att ytterligare vidga kommunernas befogenheter att föra över uppgifter till självförvaltningsorgan eller att finna nya möjligheter att använda entreprenadlösningar i samband med att föreningar övertar kommunala uppgifter. Här framhölls också att regeringen fått i uppdrag av riksdagen att överväga förändringar i skollagstiftningen i syfte att öka elevers och föräldrars inflytande i skolan (bet. 1993/94:UbU1).
Med början den 1 juli 1994 har en femårig försöksperiod med s.k. medborgarkontor inletts (prop. 1993/94:187, bet. 1993/94:KU39). Genom lagen (1994:686) om försöksverksamhet med medborgarkontor ges kommunerna befogenhet att för en begränsad tid sluta samverkansavtal med statliga myndigheter m.fl. om att utföra sådana uppgifter som inte innebär myndighetsutövning. De uppgifter som kan komma i fråga är service och rådgivning av enklare och mer rutinbetonat slag. Enligt propositionen kräver frågor om ärendehantering och myndighetsutövning vid medborgarkontor med integrerad statlig och kommunal verksamhet ytterligare rättsliga överväganden.
1.3 Riksdagens tidigare behandling
Finansutskottet behandlade under riksmötet 1992/93 en motion (nyd) gällande frågor om kvalitet i offentlig förvaltning. Motionärerna ansåg att regeringen borde initiera ett omfattande arbete med syfte att införa ett kvalificerat kvalitetstänkande inom hela den statliga förvaltningen. Finansutskottet (bet. 1992/93:FiU19 s. 9) hade ingen annan mening än motionärerna när det gällde kvalitetsfrågornas betydelse och anförde att ett arbete med denna inriktning pågick inom statsförvaltningen på initiativ av regeringen. Av stor betydelse i sammanhanget angavs vara att myndigheterna inom ramen för den nya budgetprocessen i den årliga resultatredovisningen skall redovisa hur man har lyckats med att förbättra kvaliteten. Vidare anförde utskottet att det inom ett antal sektorer hade tagits initiativ inom kvalitetsområdet. Bl.a. hade Socialdepartementet utgett en studie med goda exempel på kvalitetsarbete i kommuner och landsting inom områdena vård och omsorg. Utskottet anförde också att de statliga myndigheterna på många håll bedriver ett ambitiöst arbete med kvalitetsfrågor, vilket bl.a. redovisats i rapporter från Statskontoret om resultatmått och serviceundersökningar. Med det anförda avstyrktes motionen. Riksdagen följde utskottet.
Under föregående riksmöte avstyrkte konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU5) en motion (s) vari framhölls dels behovet av att få en bred kunskapsspridning kring vad den offentliga sektorn har att erbjuda sina konsumenter, dels vikten av delaktighet i besluten kring den vård och omsorg som väljs. Utskottet redogjorde bl.a. för Lokaldemokratikommitténs slutbetänkande i dessa frågor. Mot bakgrund av att betänkandet skulle komma att bli föremål för vidare beredning ansåg inte utskottet att det fanns anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Riksdagen följde utskottet.
1.4 Utskottets bedömning
I motionerna framhålls behovet av en utveckling av såväl kvalitet som service inom den offentliga sektorn. Enligt motion K505 är bl.a. en förbättring av användarnas möjligheter att påverka tjänsterna en viktig del i den nya förvaltningspolitik som enligt motionärerna krävs för att förbättra allmänhetens inställning till myndigheterna.
Av redovisningen ovan har framgått att det pågår ett arbete för att effektivisera och utveckla den offentliga förvaltningen. Detta gäller såväl inom statlig som kommunal verksamhet. En viktig del i detta arbete är förbättring av kvalitet och service.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna. Utskottet avstyrker motionerna K501 och K505.
2. Myndighetsutövning
2.1 Motionen
I motion K202 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära förslag på områden där myndighetsutövning utan problem kan överlämnas till privata företag eller organisationer.
Enligt motionen bör modellen med överlämnande av myndighetsutövning till privat företagsamhet eller organisation utökas till flera områden, där legitimerad expertis finns att tillgå. Överlämnandet skall ske på klart definierade villkor. Motionären anser att det finns flera områden där den statliga eller kommunala kapaciteten är alldeles för liten eller där uppgifterna mycket väl kan skötas av enskilda aktörer. Regeringen bör enligt motionen göra en inventering och återkomma till riksdagen med förslag.
2.2 Bakgrund
Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen kan förvaltningsuppgift överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Om uppgiften innefattar myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag.
Av förarbeten till regeringsformen (prop. 1973:90 s. 397) framgår att med myndighetsutövning åsyftas -- i överensstämmelse med den tidigare förvaltningslagen (1971:290) -- utövning av befogenhet att bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Innebörden av begreppet myndighetsutövning utvecklades i förarbetena till den tidigare förvaltningslagen (prop. 1971:30 s. 330 f.). Gemensamt för all myndighetsutövning är enligt denna proposition att det rör sig om beslut eller andra åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Men det behöver inte vara fråga om åtgärder som medför förpliktelser för enskilda. Myndighetsutövning kan också förekomma i form av gynnande beslut, t.ex. tillstånd att driva en viss verksamhet, befrielse från en lagstadgad förpliktelse och beviljande av social förmån. Karaktäristiskt är emellertid att den enskilde på visst sätt befinner sig i ett beroendeförhållande. Är det fråga om förbud, föreläggande eller liknande, måste han rätta sig efter beslutet, eftersom han annars riskerar att tvångsmedel av något slag används mot honom. Rör det sig om ett gynnande beslut, kommer beroendeförhållandet till uttryck på så sätt att den enskilde måste vända sig till myndigheten för att få t.ex. en förmån och att myndigheternas tillämpning av de föreskrifter som gäller på området får avgörande betydelse för honom. Såsom framhölls i propositionen är det ytterst genom rättspraxis som innebörden av begreppet myndighetsutövning fastställs.
Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen -- i dess nya lydelse fr.o.m. den 1 juli 1994 -- får kommun och landsting efter beslut av fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande särskild ordning inte föreskrivits, till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening, en stiftelse eller en enskild individ. I paragrafens andra stycke erinras om att -- i enlighet med bestämmelsen i 11 kap. 6 § regeringsformen -- vården av en angelägenhet som innefattar myndighetsutövning endast får överlämnas om det finns stöd för det i lag.
Ett exempel på en bestämmelse i lag som medger överlämnande av myndighetsutövning till bolag eller annan juridisk person är 9 § i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, enligt denna paragraf, överlämna till en riksprovplats som är bolag eller annan juridisk person att besluta i ärenden som rör myndighetsutövning och som gäller godkännande av personal, utrustning, förfarande, organisation, produkt eller anläggning eller fastställande av avgift för utförd kontroll. Enligt 19 § samma lag får riksprovplatser, och även riksmätplatser, ta ut avgift för att täcka kostnaderna för kontroll och för utförda mätningar enligt vad regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer närmare föreskriver.
I förordningen (1993:1065) om teknisk kontroll finns bestämmelser om riksprovplatser. I denna sägs bl.a., i 12 §, att föreskrivande myndigheter får överlämna till en riksprovplats, som är bolag eller annan juridisk person, att besluta i ärende som rör myndighetsutövning och som gäller godkännande av personal, utrustning, förfarande, organisation, produkt eller anläggning. Enligt paragrafens andra stycke prövar AB Svensk Bilprovning fråga som gäller godkännande av fordon med avseende på viss egenskap inom bolagets kontrollområden enligt förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser, om inte annat är särskilt föreskrivet.
Enligt 1 § förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser är riksprovplatser, enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll, de myndigheter och aktiebolag som anges i bilaga I till förordningen. Bilagan upptar bl.a. AB Svensk Bilprovning, AB Svensk Anläggningsprovning, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB och Apoteksbolaget AB.
Vad gäller AB Svensk Bilprovning har riksdagen våren 1994 (bet. 1993/94:TU35) beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1995 skall fristående, av Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) ackrediterade besiktningsföretag i konkurrens få utföra sådan kontrollbesiktning av fordon som AB Svensk Bilprovning i dag har monopol på.
2.3 Utskottets bedömning Motionären anser att regeringen bör göra en inventering och sedan lägga fram förslag till riksdagen på områden där myndighetsutövning utan problem kan överlämnas till privata företag eller organisationer.
Överlämnande till bolag m.fl. av förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning skall enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen ske med stöd av lag. Det är alltså riksdagen som beslutar att uppgift som innefattar myndighetsutövning skall få överlämnas. Enligt utskottets mening bör riksdagens beslut om överlämnande föregås av noggranna överväganden. Utskottet anser att frågan om överlämnande bör aktualiseras först när behov uppkommer av att inom ett visst område överlämna uppgift som innefattar myndighetsutövning. Utskottet utgår från att regeringen kommer att lägga fram förslag till riksdagen då ett sådant behov av överlämnande uppkommer. Mot bakgrund härav anser utskottet att det saknas skäl att göra en sådan generell inventering som föreslås i motionen. Utskottet avstyrker motion K202.
3. Länsting i Stockholms län
3.1 Motionen
I motion 1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 13 begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en försöksverksamhet med länsting i Stockholms län bör genomföras.
Enligt motionen blir den regionala nivån allt viktigare i Europa, liksom i Sverige. Frågan om en funktionell regional organisation i Stockholms län har, enligt motionärerna, varit föremål för många diskussioner. Motionärerna anser att länsstyrelser och landsting i hela landet på sikt bör kunna samsas i en organisation, s.k. länsting, och att tiden är mogen för en försöksverksamhet i Stockholm på detta område. Enligt motionen är utökat samråd i hela Mälardalsregionen också önskvärt.
3.2 Bakgrund
Våren 1991 tillkallades en särskild utredare (Regionutredningen, dir. 1991:31) med uppgift att göra en analys av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad samt att göra en perspektivstudie med olika alternativ för en framtida struktur. Samtidigt tillkallades en särskild utredare (Västsverigeutredningen, dir. 1991:30) med uppgift att analysera för- och nackdelar med nuvarande länsindelning i västra Sverige samt att föreslå de åtgärder som behövs för att komma till rätta med nackdelarna.
De båda utredningarna redovisade sina uppdrag i juni år 1992. Regionutredningen redovisade sitt arbete i betänkandet Regionala roller -- en perspektivstudie (SOU 1992:63) med tillhörande bilagor, Utsikt mot framtidens regioner (SOU 1992:64) och Kartbok (SOU 1992:65). Västsverigeutredningen redovisade sitt arbete i betänkandet Västsverige -- region i utveckling (SOU 1992:66).
I maj 1992 gjordes en hemställan till regeringen från kommunförbunden och landstingen i Kristianstads och Malmöhus län samt Malmö kommun om att få bedriva försöksverksamhet med förändrad regional uppgiftshantering i landskapet Skåne.
I augusti 1992 tillkallades en beredning med parlamentarisk sammansättning, nedan kallad Regionberedningen (dir. 1992:86). Beredningen har enligt direktiven till uppgift att på grundval av de analyser som gjorts av Regionutredningen och övrigt aktuellt utredningsmaterial utforma förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. Beredningen skulle också enligt direktiven med förtur behandla den ovan nämnda begäran om försöksverksamhet med förändrad regional uppgiftshantering i landskapet Skåne. Regeringen beslöt den 25 februari 1993 att till Regionberedningen överlämna Västsverigeutredningens betänkande och remissyttrandena för fortsatta överväganden.
Regionberedningen har i november 1993 avlämnat delbetänkandet Västsverige och Skåne -- regioner i förändring (SOU 1993:97). Resultatet av beredningens arbete i övrigt beräknas kunna presenteras under innevarande år.
I delbetänkandet föreslår Regionberedningen att kommuner och landsting i Skåne och i den västsvenska regionen skall få möjlighet att bilda regionförbund för samverkan i regionala utvecklingsfrågor. I överensstämmelse med de önskemål som har förts fram i de nu aktuella områdena föreslås att det regionala självstyrelseorganet i ett första steg skall vara indirekt valt. Om på sikt ett regionalt organ skall finnas för de regionala utvecklingsfrågorna, bör detta enligt Regionberedningen vara direktvalt. Förslaget är utformat så att den föreslagna samverkansmodellen skall kunna prövas även i andra regioner. Ett grundläggande krav för att ett regionförbund skall få bildas är att det finns en bred lokal och regional uppslutning bakom en sådan samverkan.
Delbetänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissyttrandena har redovisats i en departementspromemoria, Ds 1994:110. Regeringen har ännu inte tagit ställning till de förslag som Regionberedningen lämnat i sitt delbetänkande.
I remissyttranden över Regionberedningens delbetänkande hemställde länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms läns landsting om att Regionberedningen skulle föreslå en försöksverksamhet i Stockholms län med överföring av regionala uppgifter från länsstyrelsen till landstinget. Efter att landstinget skriftligen preciserat sina önskemål sammanträffade Regionberedningen med företrädare för landstinget och länsledningen, varvid länsledningen avstyrkte att den aktualiserade uppgiftsöverföringen skulle komma till stånd.
Även från företrädare för de politiska partierna i Jämtlands län har framförts önskemål till Regionberedningen om en försöksverksamhet med ändrad samhällsorganisation i det länet. Regionberedningen har i en skrivelse i januari 1994 pekat på de förslag som delbetänkandet innehöll och uttalat att de kunde tillämpas också beträffande Jämtland. Samtidigt ansåg beredningen att det fanns anledning att tillmötesgå de jämtländska önskemålen om att inom ramen för oförändrade geografiska gränser låta landstinget utgöra formell bas för en försöksverksamhet med överföring av regionala utvecklingsfrågor från i huvudsak länsstyrelsen. Beredningen redovisade i en skiss till lagtext hur en sådan överföring skulle kunna ske och uttalade att vidare initiativ i ärendet var en fråga för de jämtländska politiska intressena. Skrivelsen överlämnades till regeringen för eventuellt övervägande i samband med behandlingen av frågan om den föreslagna försöksverksamheten med regionförbund.
I skrivelse i april 1994 till länsstyrelsen och landstinget i Stockholms län har Regionberedningen hänvisat till den tidigare skrivelsen avseende Jämtlands län. Beredningen har inte funnit att det finns något skäl att med anledning av önskemålen vidta några ytterligare åtgärder utöver de förslag som beredningen lämnat tidigare. Enligt Regionberedningen var lagtexten i den skiss som bifogades beredningens skrivelse i Jämtlandsärendet, liksom lagförslaget i delbetänkandet, generellt utformad och således tillämplig också beträffande Stockholms län. Även såvitt avser de frågeställningar som tagits upp i ärendet rörande Stockholms län får det därför, enligt beredningen, bli en fråga för de berörda regionala politiska intressena att ta ställning till vilka vidare initiativ som skall ske. Regionberedningen konstaterar att de till beredningen framställda önskemålen närmast är att betrakta som ett första steg i en diskussion som ännu inte har avslutats och att en komplettering och konkretisering av vad som mera i detalj eftersträvas därför behöver göras. En allmän uppslutning bakom de ställningstaganden som kan komma att göras som en följd av en sådan diskussion är, enligt beredningen, en förutsättning för att dessa också skall kunna realiseras genom konkreta förändringar. Regionberedningen har överlämnat även denna skrivelse till regeringen för eventuellt övervägande i samband med behandlingen av frågan om försöksverksamhet i Västsverige och Skåne.
3.3 Riksdagens tidigare behandling
Riksdagen har tidigare avslagit motioner vad gäller länsdemokratifrågor, senast under hösten 1993. Konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU6) avstyrkte ett flertal motioner med hänvisning till Regionberedningens pågående arbete.
3.4 Utskottets bedömning
Motionärerna anser att en försöksverksamhet med länsting i Stockholms län bör genomföras. I avvaktan på regeringens behandling av Regionberedningens delbetänkande bör enligt utskottets mening motionsyrkandet inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motion A453 yrkande 13.
4. Alkoholfri representation
4.1 Motionen
I motion 1993/94:K302 av Tuve Skånberg (kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholfri representation för statlig förvaltning och riksdagen.
I tider när mycket angelägna ändamål på grund av det svåra ekonomiska läget måste avslås eller vänta, måste enligt motionären också politikerna visa sin vilja att prioritera. En alkoholfri representation i detta sammanhang har enligt motionären ett stort symbolvärde. Enligt motionen skulle det öka Sveriges trovärdighet i att vi har hälsopolitiska mål för vår alkoholpolitik, om vi också i praktiken handlade så att vi i offentliga sammanhang hade alkoholfria drycker vid representation.
4.2 Riksdagens tidigare behandling
Socialutskottet har tidigare avstyrkt motioner (mp) med krav på att all offentlig representation skall vara alkoholfri (bet. 1990/91:SoU23). Socialutskottets uppfattning var att stat och kommun bör visa återhållsamhet med alkoholservering vid offentlig representation. Utskottet utgick från att så skedde utan att riksdagen tog något initiativ i saken, varför motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Konstitutionsutskottet avstyrkte hösten 1992 (bet. 1992/93:KU3) och våren 1993 (bet. 1992/93:KU18) liknande motioner, varvid utskottet inte fann anledning att frångå riksdagens tidigare ställningstagande.
4.3 Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening finns det inte skäl att frångå det ställningstagande som riksdagen tidigare har gjort. Utskottet avstyrker motion K302.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande service och kvalitet inom den offentliga sektorn att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K501 och 1993/94:K505, 2. beträffande myndighetsutövning att riksdagen avslår motion 1993/94:K202, res. (m, fp) 3. beträffande länsting i Stockholms län att riksdagen avslår motion 1993/94:A453 yrkande 13, 4. beträffande alkoholfri representation att riksdagen avslår motion 1993/94:K302.
Stockholm den 27 oktober 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit:Birgit Friggebo (fp), Kurt-Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Erikson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och Ola Karlsson (m).
Reservation
Myndighetsutövning (mom. 2)
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Ola Karlsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Överlämnande till" och slutar med "motion K202" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att överlämnande till privat företagsamhet eller organisation av förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning bör ske inom ytterligare områden. Överlämnandet skall ske på klart definierade villkor. Enligt utskottets mening tillskapar ett sådant överlämnande av vissa uppgifter större utrymme för verksamheter som mer naturligt bör ligga i den offentliga sektorn. Utskottet anser att regeringen bör göra en översyn av de områden där ett överlämnande av myndighetsutövning kan ske utan problem och därefter ge förslag härom till riksdagen. Motion K202 tillstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande myndighetsutövning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:K202 hos regeringen begär förslag på områden där myndighetsutövning utan problem kan överlämnas till privata företag eller organisationer,