Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet
Betänkande 1993/94:KU14
Konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU14
Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet
Innehåll
1993/94 KU14
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens proposition 1993/94:73 Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet jämte en motion som väckts med anledning av propositionen. I propositionen föreslås ändringar av kyrkolagen (1992:300) och lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen i syfte att förbättra avkastningen av och öka värdebeständigheten hos den egendom av stiftelsekaraktär som Svenska kyrkan fått genom donationer m.m. för att garantera prästernas uppehälle och kyrkans bestånd. Ändringarna i kyrkolagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995. Förslaget till ändring i lagen om införande av kyrkolagen innebär att nu gällande övergångsreglering i fråga om beräkningen av den särskilda kyrkoavgiften skall gälla också under år 1994. Utskottet har avstyrkt motionen och tillstyrkt propositionens förslag.
Propositionen
1993/94:73 vari yrkas att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
2. lag om ändring i lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen (1992:300).
Lagförslagen har fogats som bilaga till betänkandet.
Motionen
1993/94:K10 av Anders Svärd och Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den särskilda kyrkoavgiften för 1994 för bankmedel och andra fordringar skall sänkas till 4 %,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlaget för den särskilda kyrkoavgiften för 1994 för egendom som taxeras enligt fastighetstaxeringslagen skall bestämmas med hänsyn till de taxeringsvärden som var gällande den 31 december 1991.
Utskottet
Inledning
Under 1800-talet började man avskilja prästens tjänstebostad, prästgården, från den övriga delen av boställsjorden, vilken då blev löneboställe, som utarrenderades men vars avkastning alltjämt skulle gå till prästens avlönande. Ett pastorat kan numera besluta att inte längre anvisa en prästgård som tjänstebostad åt en präst. Den övergår då till att bli löneboställe i pastoratet. Under senare tid har försäljning av löneboställen skett i rätt stor omfattning. Försäljningsmedlen skall förvaltas som prästlönefond hos pastoratet och avkastningen skall i princip användas för avlönande av pastoratets präster. Av prästlönefondsmedel från flera pastorat kan bildas en prästlönejordsfond i stiftet för inköp av en prästlönefondsfastighet, i vilken pastoraten äger andelar och får del av avkastningen i förhållande till sin insats i prästlönejordsfonden.
Äganderätten till kyrkohemman och boställsjord i Skåne och Halland, som härrör från medeltiden, anses tillkomma församlingskyrkan som självständig juridisk person. Lunds domkyrka -- som också undgick Gustav Vasas reduktion -- äger ett betydande fastighetsbestånd som förvärvats genom donationer. Avkastningen skall användas för domkyrkans behov. Medel som härrör från försäljning av en församlingskyrkas eller domkyrkas fastighet skall förvaltas som församlingskyrkas eller domkyrkas fastighetsfond. Fondens avkastning skall användas för respektive kyrkas behov. Det finns vidare kyrkofondsfastigheter vars avkastning tillförs kyrkofonden. Biskopsgårdarna, dvs. biskoparnas tjänstebostäder, ägs i vissa fall av domkyrka eller kyrkofonden.
Av historiska skäl, men också av praktiska hänsyn, har förvaltningen av den kyrkliga finansförmögenheten blivit uppdelad på olika kyrkliga myndigheter. Den största delen förvaltas i princip av pastoraten. Det gäller löneboställena och prästlönefonderna. Dock sköts förvaltningen av löneboställenas skogar av stiftens egendomsnämnder, som också förvaltar prästlönefondsfastigheter, domkyrkas fastigheter och biskopsgården samt skogen på löneboställen. Lunds domkyrkas fastigheter förvaltas dock av Domkyrkorådet i Lund. Kammarkollegiet förvaltar kyrkofondsfastigheter. Kollegiet kan dock överlåta förvaltningen av en kyrkofondsfastighet till egendomsnämnden eller någon annan förvaltare.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får efter ansökan av den som förvaltar den kyrkliga jorden besluta att denna skall förvaltas på något annat sätt. Det har ansetts att det krävs riksdagens medgivande för försäljning av kyrklig jord, och sådant medgivande har också getts i lag.
Vid förvaltningen av den kyrkliga jorden skall naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen beaktas i skälig omfattning. Vidare gäller att förvaltningen av annan kyrklig jord än prästgårdar och biskopsgårdar skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tas till vara på ekonomiskt bästa sätt.
Genom kyrkofonden fördelas kostnaderna för Svenska kyrkans verksamhet. Till kyrkofonden betalas allmän resp. särskild kyrkoavgift. Den allmänna kyrkoavgiften beräknas på skatteundelaget och är 16 öre per skattekrona. Sådana pastorat som har lönetillgångar, dvs. löneboställen och prästlönefonder samt andelar i prästlönejordsfonder och prästlönefondsfastigheter, skall varje år också betala särskild kyrkoavgift till kyrkofonden. Särskild kyrkoavgift beräknas för egendom som taxeras enligt fastighetstaxeringslagen till två procent av taxeringsvärdet. Till den del taxeringsvärdet består av skogsbruksvärde gäller i stället att avgiften skall beräknas till sex procent av skogsbruksvärdet. Avgiften för år 1993 får inte överstiga 80 procent av överskottet från egendomsnämndens förvaltning av pastoratens skogar under det räkenskapsår som avslutas vid utgången av år 1992. För bankmedel och andra fordringar beräknas den särskilda kyrkoavgiften till åtta procent av det nominella värdet. Underlaget för den särskilda kyrkoavgiften bestäms med hänsyn till förhållandena den 31 december året före det år som närmast föregår bidragsåret.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår att förvaltningen av löneboställenas jordbruk förs över till egendomsnämnderna. I samband med denna överföring införs den gemensamma beteckningen prästlönefastigheter för nuvarande löneboställen och prästlönefondsfastigheter. Pastoraten får del i vinsten av stiftets samlade förvaltning av prästlönefastigheterna i förhållande till sina andelar i denna förvaltning.
Församlingskyrkornas fastigheter skall enligt förslaget förvaltas av pastoraten. Kyrkofondsfastigheter samt domkyrkornas fastigheter och biskopsgårdar i andra stift än Lunds stift skall förvaltas av egendomsnämnderna.
Prästlönefonderna föreslås bli sammanförda stiftsvis och förvaltas av egendomsnämnderna. Varje pastorat tilldelas en andel av den gemensamma fondförvaltningen i stiftet som svarar mot pastoratets lönefond. En viss del av avkastningen av prästlönefonderna läggs till kapitalet för att detta skall värdesäkras. Den särskilda kyrkoavgiften skall fr.o.m. år 1995 beräknas på avkastningen av lönetillgångarna. Avgiften skall betalas av stiftsamfälligheten och beräknas till 50 procent av nettoavkastningen efter gjorda fondavsättningar.
I propositionen föreslås också en ändring i lagen om införande av kyrkolagen med innebörd att en övergångsreglering i fråga om beräkning av den särskilda kyrkoavgiften på skogsbruksvärdet skall gälla också under 1994.
Motionen
Anders Svärd och Stina Eliasson (båda c) tar i motion K10 upp behovet av två övergångsregleringar rörande den särskilda kyrkoavgiften. För det första gäller det bestämmelsen i 42 kap. 15 § första stycket p. 4 kyrkolagen om att den särskilda kyrkoavgiften för bankmedel och andra fordringar beräknas till åtta procent av det nominella värdet. Enligt motionen bör bestämmelsen ändras mot bakgrund av det förändrade ränteläget. Vid den tidpunkt bestämmelsen infördes kan med hänsyn till diskontot tio och en halv procent beräknas att pastoraten hade att inleverera 76 procent av avkastningen till kyrkofonden. Sedan diskontot därefter sjunkit till fem procent överstiger den särskilda avgiften avkastningen av bankmedel och andra fordringar, vilket innebär att pastoraten måste utdebitera skattemedel för att betala avgiften.
Regeringens nu föreliggande förslag att reformen genomförs med ett års fördröjning medför sådana oönskade effekter, såvitt nu är i fråga, att det aktuella procenttalet för den särskilda kyrkoavgiften bör sänkas från åtta till fyra procent. 42 kap. 15 § p. 4 kyrkolagen bör enligt motionen ändras i enlighet härmed.
Den andra frågan som tas upp i motionen gäller den särskilda kyrkoavgift som beräknas på fast egendom. Enligt nu gällande regler beräknas denna avgift på två procent av taxeringsvärdet utom såvitt avser skogsbruksvärdet där procentsatsen är sex procent. Den allmänna fastighetstaxeringen 1992 för lantbruksenheter har inneburit kraftigt höjda taxeringsvärden. Jordbrukens taxeringsvärden har i genomsnitt ökat med 35 procent och skogsbruksvärdena med 133 procent. De nya taxeringsvärdena slår igenom på 1994 års avgifter utan att motsvarande intäktshöjning kan förväntas. Om detta får effekt på skatteutdebiteringen vore det mycket olyckligt.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas bedömning att en senareläggning av den aktuella reformen har vissa oönskade effekter. Även regeringen har uppmärksammat detta. Regeringen har således den 11 november 1993 fastställt en budget för kyrkofonden för år 1994, vari anges att 100 miljoner kronor av den särskilda kyrkoavgiften skall reserveras för eventuell kompensation till pastorat för att undgå skattehöjningar om höjda taxeringsvärden på fastigheter leder till en höjning av den särskilda kyrkoavgiften.
Vidare gäller enligt 6 och 9 §§ kyrkofondsförordningen (1988:1148) att kyrkofondens styrelse får bevilja extra utjämningsbidrag om det allmänna utjämningsbidraget inte ger tillfredsställande utjämningseffekt. Utskottet förutsätter därför att genom kyrkofonden även kan ges behövlig kompensation för att den särskilda kyrkoavgiften på åtta procent för bankmedel och andra fordringar i dag är för hög med hänsyn till det allmänna ränteläget. Motionens intentioner är således i huvudsak tillgodosedda.
Mot den bakgrunden behövs enligt utskottets mening inte sådana tillkännagivanden till regeringen som begärs i motionen. Motionen avstyrks följaktligen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K10 antar regeringens bifogade förslag till a) lag om ändring i kyrkolagen (1992:300), b) lag om ändring i lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen (1992:300).
Stockholm den 18 november 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson (m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m), Ulla Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och Christina Linderholm (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Propositionens lagförslag