Utrikesutskottets betänkande2003/04:UU8

Fortsatt svenskt deltagande i en internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan

Sammanfattning
I detta betänkande föreslår utskottet att riksdagen beslutar att t.o.m.
den 25 februari 2004 förlänga tidigare bemyndigande för regeringen att
fortsatt ställa en väpnad styrka om högst 45 personer till förfogande som
ett svenskt bidrag till den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan
(ISAF).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen beslutar att t.o.m. den 25 februari 2004 förlänga tidigare
bemyndigande för regeringen (prop. 2002/03:21, bet. 2002/03:UFöU1, rskr.
2002/03:71) att fortsatt ställa en väpnad styrka om högst 45 personer
till förfogande som ett svenskt bidrag till den internationella
säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF).
Stockholm den 27 november 2003
På utrikesutskottets vägnar
Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt Ekholm
(s), Carl B Hamilton (fp), Birgitta Ahlqvist (s), Holger Gustafsson (kd),
Lars Ohly (v), Göran Lindblad (m), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund
(s), Ewa Björling (m), Lotta N Hedström (mp), Björn Hamilton (m), Birgitta
Ohlsson (fp), Ingrid Olsson (s) och Kaj Nordquist (s).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Efter beredning av det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet (bet.
2002/03:UFöU1) har riksdagen med bifall till proposition 2002/03:21
bemyndigat regeringen att fortsatt ställa en väpnad styrka om högst 45
personer till förfogande som ett svenskt bidrag till den internationella
säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF), dock längst t.o.m. den 19 december
2003. Bemyndigandets varaktighet är anpassat till FN:s säkerhetsråds
resolution 1444 (2002).
Sedan FN:s säkerhetsråd under FN-stadgans kapitel VII med enhällighet
antagit resolutionen (1510 [2003]) om ett fortsatt och utvidgat mandat
för ISAF har fråga uppkommit om en förlängning av bemyndigandet för
regeringen att ställa en svensk väpnad styrka till ISAF:s förfogande.
Utrikesutskottet och försvarsutskottet har informerats om de närmare
omständigheterna i fallet dels genom en i Regeringskansliet
(Utrikesdepartementet
i samråd med Försvarsdepartementet) utarbetad promemoria, dels genom en
vid ett gemensamt sammanträde den 13 november 2003 mellan de båda utskotten
given föredragning av utrikesrådet för politiska frågor i Utrikesdepartementet.

Jämlikt 3 kap. 7 § RO beslöt utrikesutskottet samma dag, sedan det vid
det gemensamma sammanträdet inhämtat försvarsutskottets muntligen framförda
uppfattning, att hos riksdagen väcka förslag om förlängt bemyndigande för
regeringen att ställa en svensk väpnad styrka till ISAF:s förfogande.

Utskottets överväganden
Utvecklingen i Afghanistan samt i regionen är av vikt för den globala
säkerheten och, enligt utskottets uppfattning, därmed också av betydelse
för vår egen säkerhet. Säkerhetssituationen i landet har emellertid
försämrats markant och utgör en konkret fara för fredsprocessens genomförande.
Behoven av stabilisering och återuppbyggnad av Afghanistan är stora.
FN:s säkerhetsråd har bedömt att internationell militär närvaro i Kabul
och dess omgivningar även fortsättningsvis behövs. Samtidigt blir det
alltmer tydligt att närvaro är nödvändig också ute i de olika regionerna
i Afghanistan. Säkerhetsrådet har (resolution 1510 [2003]) mot denna
bakgrund förlängt mandatet för den internationella säkerhetsstyrkan (ISAF)
med 12 månader. Mandatet har utsträckts till att omfatta hela landet och,
jämfört med tidigare mandat, vidgats med ytterligare uppgifter. Nato har
tagit över ansvaret för att leda ISAF och för att uppfylla det mandat som
styrkan fått av säkerhetsrådet.
Sedan riksdagen lämnat bemyndigande och efter beslut av regeringen den 19
december 2002 och den 3 april 2003 har Försvarsmakten genom utlandsstyrkan
bemannat ett svenskt bidrag om ca 35 personer till ISAF, vilket i huvudsak
har bestått av civilmilitär samverkanspersonal (CIMIC) men även av
stabsofficerare. Den nuvarande styrkan är rekryterad för tjänstgöring i
Afghanistan under sex månader från augusti 2003 till den 25 februari 2004.

Den svenska enheten ingår i en multinationell CIMIC-enhet. Enheten är
underställd COMISAF1Commander ISAF och har som huvuduppgift att tillhandahålla
civilmilitär samverkan med internationella och enskilda organisationer
(NGO) samt med myndigheter på regional och lokal nivå.
Stabsofficerarna är dels placerade i ISAF HQ, dels i en samverkansgrupp
i Kabuls garnison. En nationell underhållsenhet (NSE2National Support
Element) stöder den svenska kontingenten med logistik i samverkan med
andra länder. Logistiken samordnas mellan Sverige, Finland och Norge.
Mot bakgrund av utvecklingen i Afghanistan och av säkerhetsrådets
ställningstagande bereder Regeringskansliet och Försvarsmakten, enligt vad
utskottet erfarit, för närvarande frågan om vilka former som ett svenskt
militärt engagemang för säkerheten i Afghanistan bör ha på sikt och om
vilka uppgifter som skulle kunna bli aktuella. I det sammanhanget är såväl
ett fortsatt bidrag till ISAF i Kabul som deltagande i ett regionalt team
för säkerhet och återuppbyggnad (PRT) möjligheter som övervägs. Regeringen
får eventuellt anledning att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Riksdagens tidigare bemyndigande till regeringen var anpassat till den då
aktuella säkerhetsrådsresolutionen. Sedan en ny resolution antagits, också
den under FN-stadgans kapitel VII, ser utskottet inte att något hinder
skulle möta att förlänga tidigare bemyndigande. Någon förändring av
bemyndigandet i övrigt föreslås ej.
Skulle regeringen välja att utnyttja det av utskottet nu föreslagna,
förlängda bemyndigandet innebär det att den kontingent som för närvarande
tjänstgör i Afghanistan kan fullgöra kontrakterad period.
Från Regeringskansliet har framhållits att en förlängning av det nuvarande
truppbidraget skulle minska risken för att ett glapp uppkommer innan en
eventuell ny insats kommer på plats. Frånsett den olyckliga politiska
signal som ett avbrott skulle innebära, är en kontinuerlig svensk närvaro
i Afghanistan viktig bl.a. för att säkerställa en god lägesbild och för
att förenkla grupperingen av en ny styrka. Även kostnader kan sänkas genom
att viss utrustning slipper avvecklas. Det kan vidare inte uteslutas att
en mindre temporär enhet av samma skäl bör sändas till Afghanistan efter
den 25 februari 2004 till dess en eventuell ny styrka kommer på plats.
Utskottet, som delar denna uppfattning, menar att den nämnda verksamheten
skulle falla inom ramen för ett förlängt bemyndigande. För att skapa skälig
tid för beredning av ett eventuellt fortsatt svenskt militärt engagemang
för säkerheten i Afghanistan och för en sedvanlig riksdagsbehandling
baserad på regeringsförslag genom proposition anser utskottet att nuvarande
bemyndigande bör utsträckas att gälla t.o.m. den 25 februari 2004. Tiden
har beräknats så, att något avbrott i den svenska närvaron ej skulle behöva
uppkomma för det fall regeringen efter nytt bemyndigande av riksdagen
fattar beslut om ett fortsatt svenskt militärt engagemang.
Enligt vad utskottet erfarit är kostnaden för det svenska bidraget under
2003 beräknad till 80 miljoner kronor och belastar utgiftsområde 6,
anslagsposten 6:1.2, Förbandsverksamhet, Internationella insatser. Detaljerade
kostnadsberäkningar saknas ännu för en förlängning. En uppskattning ger
vid handen att det för nuvarande styrka rör sig om ca 3 miljoner kronor.
Regeringskansliet bedömer preliminärt att denna kostnad ryms inom
anslagsposten för såväl budgetåret 2003 som 2004. Utskottet utgår från att
så blir fallet.
Såsom utskottet uppfattade det som muntligen yttrades vid det gemensamma
utskottssammanträdet det 13 november 2003 har försvarsutskottet inget att
invända i sak mot att bemyndigandet förlängs på sätt som ovan redovisats.

Med det anförda föreslår utrikesutskottet jämlikt 3 kap. 7 § RO att
riksdagen med stöd av 10 kap. 9 § 1 RF, beslutar att t.o.m. den 25 februari
2004 förlänga tidigare bemyndigande för regeringen (prop. 2002/03:21, bet.
2002/03:UFöU1, rskr. 2002/03:71) att fortsatt ställa en väpnad styrka om
högst 45 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till den
internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF).