Fortsatt kreditpolitisk lagstiftning (prop. 1989/90:15)
Betänkande 1989/90:FiU12
Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU12
Fortsatt kreditpolitisk lagstiftning (prop.
1989/90:15) 1989/90
FiU 12
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i detta betänkande att giltighetstiden för lagen om
kreditpolitiska medel och bemyndigandet för regeringen att utfärda
föreskrifter för betalningsvillkor vid kreditköp förlängs med ytterligare
tre år, dvs. till utgången av år 1992. Under denna tid skall en översyn
ske av den kreditpolitiska lagstiftningen. En strävan bör vara att
renodla lagen till en beredskapslag som kan tas i anspråk vid krig,
krigsfara eller eljest exceptionella förhållanden.
1 en gemensam reservation från moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centerpartiet anförs att en översyn bör kunna göras relativt snabbt
och att giltighetstiden för den kreditpolitiska lagen därför endast
behöver förlängas i två år. I en annan reservation från moderata
samlingspartiet och folkpartiet yrkas avslag på förslaget att regeringen
skall fa utfärda föreskrifter för betalningsvillkoren vid kreditköp.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1989/90:15 om fortsatt kreditpolitisk lagstiftning,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1989/90:Fi3—Fi6.
Skrivelser i ärendet har inkommit från Finansbolagens förening, konsumentverket
och EHL-Elektriska Hushållsapparatleverantörer.
Representanter för Finansbolagens förening har också inför utskottet
redovisat sina synpunkter.
Propositionen
I proposition 1989/90:15 har regeringen (finansdepartementet) — efter
föredragning av statsrådet Odd Engström — föreslagit riksdagen att
anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1974:922) om kreditpolitiska
medel, 1
1 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 12
2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:1202) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp.
Lagförslagen har följande lydelse:
1 Förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel
Härigenom föreskrivs att lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,
som gäller till utgången av år 19891 , skall ha fortsatt giltighet till
utgången av år 1992.
2 Förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:1202) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om
betalningsvillkor vid kreditköp
Härigenom föreskrivs att lagen (1986:1202) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp, som gäller
till utgången av år 1989, skall ha fortsatt giltighet till utgången av år
1992.
Motionerna
1989/90:Fi3 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att giltighetstiden för lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel förlängs till utgången av år 1991,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om fortsatt giltighet av
lagen (1986:1202) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
betalningsvillkor vid kreditköp.
1989/90:Fi4 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen avslår
propositionen såvitt angår förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1986:1202) med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor
vid kreditköp.
1989/90:Fi5 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen med
avslag på propositionen i denna del beslutar att förlänga giltighetstiden
för lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel till utgången av år 1991.
1989/90:Fi6 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om fortsatt giltighet av
lagen (1986:1202) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
betalningsvillkor vid kreditköp,
2. att riksdagen beslutar att giltighetstiden för lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel förlängs till utgången av år 1991.
1 Lagens giltighetstid senast förlängd 1986:1201.
1989/90:FiU12
2
Utskottet
1989/90: FiU 12
Lagen om kreditpolitiska medel
En omfattande avreglering har ägt rum på den svenska kreditmarknaden
under de senaste åren. Det har inneburit att förutsättningarna
ändrats för att använda de kreditpolitiska regleringsinstrumenten. Riksbanksfullmäktige
anför i en skrivelse till regeringen att en återgång till
en reglerad kreditmarknad knappast kan komma att aktualiseras. Fullmäktige
föreslår därför att lagen om kreditpolitiska medel bör ses över.
Översynen bör inriktas på att renodla lagen till en beredskapslag.
Under utredningstiden bör giltighetstiden för lagen om kreditpolitiska
medel förlängas, eftersom lagen ger riksbanken stöd att från kreditinstituten
inhämta uppgifter som behövs för att kunna följa utvecklingen
på de finansiella marknaderna. I överensstämmelse med riksbankens
förslag föreslås i propositionen att lagen förlängs med tre år, dvs. till
utgången av år 1992.
Föredragande statsrådet framhåller att utredningsarbetet bör bedrivas
med sikte på att en ny kreditpolitisk lagstiftning skall kunna träda i
kraft senast vid den nu föreslagna giltighetstidens utgång. Självfallet är
det ingenting som hindrar att en ny lag införs tidigare, om lagstiftningsarbetet
blir klart inom sådan tid att det görs möjligt.
I motionerna Fi3 av Lars Tobisson m.fl. (m), Fi5 av Gunnar Björk
m.fl. (c) och Fi6 av Anne Wibble m.fl. (fp) delar man uppfattningen
att en översyn bör göras av den kreditpolitiska lagstiftningen med den
inriktning som föreslås i propositionen. I likhet med vad flera remissinstanser
anfört, anser emellertid motionärerna att utredningsarbetet
bör bedrivas i sådan takt att en ny lag bör kunna införas redan om två
år. Den nuvarande lagen behöver därför endast förlängas till utgången
av år 1991.
Utskottet konstaterar att samstämmighet råder om behovet att göra
en översyn av lagen om kredit po Ii tiska medel och att den bör ersättas
av en lag av beredskapstyp som kan tas i anspråk vid krig, krigsfara
eller eljest exceptionella förhållanden. 1 avvaktan på att detta översynsarbete
fullgörs bör den kreditpolitiska lagens giltighetstid förlängas. I
propositionen görs, som framgått, bedömningen att den nya lagen bör
kunna träda i kraft senast om tre år, medan man i motionerna önskar
att den bör träda i kraft redan om två år. Efter vad utskottet nu kan
bedöma torde det ha ingen eller ringa reell betydelse om den åsyftade
beredskapslagen träder i kraft om två eller tre år. Utskottet ser därför
inte anledning att motsätta sig propositionens förslag om att förlänga
giltighetstiden för den kreditpolitiska lagen med tre år, dvs. till utgången
av år 1992. Utskottet avstyrker således motionerna Fi3 yrkande 1,
Fi5 och Fi6 yrkande 2.
3
Betalningsvillkor vid kreditköp
Riksdagen bemyndigade år 1986 på finansutskottets förslag regeringen
att utfärda betalningsvillkor vid kreditköp under en treårsperiod intill
utgången av år 1989. Regeringen utfärdade med stöd härav i april 1988
en förordning (1988:160) om betalningsvillkor vid kreditköp. Dessa
villkor skärptes den 1 juni 1989 (SFS 1989:217) genom att gränserna
för kontantinsatsen höjdes. För kontoköp innebar detta att kravet på
vad kontohavaren skall betala av det kreditbelopp som tagits i anspråk
närmast föregående månad höjdes från 40 till 60 %. Vad gäller köp av
motorfordon höjdes kravet på kontantinsats från 50 till 60 % och
beträffande andra kreditköp från 40 till 60 %.
Som motiv för en förlängning av bemyndigandet anförs i propositionen
att hushållens skuldsättning fortsätter att öka. Den omfattande
kreditgivningen har bidragit till att öka den privata konsumtionen och
därmed höja efterfrågeläget i ekonomin. Bemyndigandet att meddela
betalningsvillkor vid kreditköp ger regeringen en möjlighet att påverka
denna negativa trend. Behovet av begränsande föreskrifter förväntas
kvarstå även efter utgången av år 1989, anförs det i propositionen.
I motionerna Fi3 av Lars Tobisson m.fl. (m), Fi4 av Allan Ekström
(m) och Fi6 av Anne Wibble m.fl. (fp) anförs att kreditmarknaden i
möjligaste mån bör vara fri från regleringar. Den praktiska erfarenheten
av selektiva regleringar är enligt motionärerna att de är verkningslösa
eller får andra effekter än de avsedda. Med hänvisning härtill
yrkas i motionerna avslag på förslaget att ge regeringen ett förlängt
bemyndigande att utforma betalningsvillkoren vid kreditköp.
I skrivelser till utskottet från bl.a. konsumentverket och Finansbolagens
förening har påtalats vissa konsekvenser av de nuvarande reglerna
för kontantinsatser vid kreditköp. Bl.a. har avbetalningshandeln vid
bilköp praktiskt taget upphört. I stället erbjuds köparna leasingavtal,
som egentligen är avsedda för företag och är mycket oförmånliga för
privatpersoner. I andra fall kringgås betalningsvillkoren genom att
man tar upp direktlån antingen för att täcka kontantinsatsen eller till
högre belopp. Det förekommer ofta att lånebeloppet avrundas uppåt
och t.o.m. överstiger priset för den inköpta varan.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att den
omfattande kreditgivningen har bidragit till att öka den privata konsumtionen
och därmed höja efterfrågeläget i ekonomin. Med det höga
kapacitetsutnyttjande som vi nu har är det stor risk att det höga
efterfrågeläget leder till påfrestningar på vår utrikesbalans. Det finns
mot den bakgrunden goda skäl att vidmakthålla en stram ekonomisk
politik. Regeringen bör därför liksom hittills ges möjlighet att kunna
bestämma betalningsvillkoren vid kreditköp. I enlighet med vad som
föreslås i propositionen bör giltighetstiden för detta bemyndigande
tidsbegränsas till tre år, dvs. till utgången av år 1992.
Vad beträffar utnyttjandet av detta bemyndigande vill utskottet anföra
följande. Som framgått av vad utskottet anfört har de nu gällande
betalningsvillkoren vissa negativa konsekvenser dels vad gäller efterlev
-
nåd och effektivitet, dels vad gäller konsumenternas kreditkostnader.
Det finns därför skäl att framhålla vad utskottet, med riksdagens
godkännande, anförde i samband med att det nuvarande bemyndigandet
gavs (FiU 1986/87:7, rskr. 63). Utskottet underströk att bemyndigandet
rörande konsumentkrediter är avsett att användas med stor
återhållsamhet. Utgångspunkten bör vara att bemyndigandet, om så är
möjligt, inte skall utnyttjas och när det likväl blir nödvändigt bör det
ske endast för en begränsad period. Eventuella åtgärder bör vara
neutrala i förhållande till olika kreditformer. I annat fall kan åtgärdernas
kreditpolitiska effektivitet urholkas genom överströmning från en
kreditform till en annan. Utskottet hänvisade också till tidigare uttalanden
om att hänsyn bör tas till de särskilda problem som en
kreditåtstramning kan ge upphov till för vissa branscher och för
mindre kapitalstarka konsumenter.
Utskottet konstaterar att behovet att hålla tillbaka kreditgivningen
till hushållen och att komma till rätta med den ökande skuldsättningen
kommer att kvarstå framgent. Mot bakgrund härav och vad som
tidigare anförts förutsätter utskottet att regeringen, i samband med att
ställning skall tas till en eventuell förlängning av förordningen om
betalningsvillkoren vid kreditköp, gör en lämplig avvägning mellan
denna typ av åtgärder och andra åtgärder som t.ex. begränsningar i
marknadsföring av krediter och skärpt kreditprövning samt mer generellt
verkande ekonomisk-politiska åtgärder.
Med det anförda tillstyrker utskottet att giltighetstiden för regeringens
bemyndigande att utförda föreskrifter för betalningsvillkor vid
kreditköp förlängs med ytterligare tre år, dvs. till utgången av år 1992.
Det innebär att motionerna Fi3 yrkande 2, Fi4 och Fi6 yrkande 1
avstyrks av utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagen om kreditpolitiska medel
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi3 yrkande 1,
1989/90:Fi5 och 1989/90:Fi6 yrkande 2 antar i proposition
1989/90:15 framlagt förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel,
res. 1 (m. fp. c)
2. beträffande betalningsvillkor vid kreditköp
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi3 yrkande 2,
1989/90:Fi4 och 1989/90:Fi6 yrkande 1 antar i proposition
1989/90:15 framlagt förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1986:1202) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
betalningsvillkor vid kreditköp.
res. 2 (m. fp)
1989/90: FiU 12
5
1989/9ftFiU12
Stockholm den 14 november 1989
På finansutskottets vägnar
Anna-Greta Leijon
Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Rune
Rydén (m), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s). Lars De Geer (fp),
Ivar Franzén (c), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s). Sonia
Karlsson (s), Ing-Britt Nygren (m), Maria Hed (s). Gunilla André (c)
och Maggi Mikaelsson (vpk).
Reservationer
1. Lagen om kreditpolitiska medel (mom. 1)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer
(fp), Ivar Franzén (c), Ing-Britt Nygren (m) och Gunilla André (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet
konstaterar" och slutar med "Fi6 yrkande 2" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den i propositionen och i motionerna framförda
uppfattningen att den kreditpolitiska lagstiftningen bör ses över och
omvandlas till en beredskapslag som endast skall kunna tillgripas i
särskilda krissituationer. Flera remissinstanser har påpekat att denna
översyn bör kunna ske så att en ny lag kan träda i kraft redan den 1
januari 1992. Utskottet delar denna uppfattning och anser därför i
likhet med vad som anförs i motionerna att den nuvarande lagen om
kreditpolitiska medel inte behöver förlängas i tre år som föreslås i
propositionen utan endast med två, dvs. till utgången av år 1991.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande lagen om kreditpolitiska medel
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi3 yrkande 1,
1989/90:Fi5 och 1989/90:Fi6 yrkande 2 och med avslag på i
proposition 1989/90:15 framlagt förslag antar följande
6
Förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel
Härigenom föreskrivs att lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,
som gäller till utgången av 1989, skall ha fortsatt giltighet till
utgången av år 1991.
2. Betalningsvillkor vid kreditköp (mom. 2)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer
(fp) och Ing-Britt Nygren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet
anser" och på s. 5 slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening bör kreditmarknaden i möjligaste mån vara
fri från regleringar. Alla kreditpolitiska regleringar tenderar att snedvrida
konkurrensen. Som framgår av de nämnda skrivelserna har den
reglering av betalningsvillkoren vid kreditköp som gäller för närvarande
medfört flera negativa effekter för de svenska hushållen utan att de
avsedda effekterna har uppnåtts. Enligt utskottets mening bör därför
inte regeringen utfärda föreskrifter för betalningsvillkor vid kreditköp.
Utskottet tillstyrker därför förslagen i motionerna Fi3 yrkande 2, Fi4
och Fi6 yrkande 1 att avslå regeringens förslag om ett förlängt bemyndigande
efter år 1989 för regeringen att meddela föreskrifter om
betalningsvillkor vid kreditköp.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande betalningsvillkor vid kreditköp
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi3 yrkande 2,
1989/90:Fi4 och 1989/90:Fi6 yrkande 1 avslår i proposition
1989/90:15 framlagt förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1986:1202) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
betalningsvillkor vid kreditköp.
gotab 99235, Stockholm 1989