Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag
Betänkande 1994/95:JuU4
Justitieutskottets betänkande
1994/95:JUU04
Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag
Innehåll
1994/95 JuU4
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om en förlängning av giltighetstiden för 1952 års tvångsmedelslag. Utskottet tillstyrker förslaget. Till betänkandet har fogats en reservation (v).
Propositionen
I proposition 1994/95:33 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall fortsätta att gälla till utgången av år 1995.
Lagförslaget har fogats till betänkandet, se bilaga.
Motionen
1994/95:Ju8 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1994/95:33 om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag enligt vad i motionen anförts om ett ofullständigt beslutsunderlag.
Utskottet
Bestämmelser om tvångsmedel vid beivrande av brott finns, förutom i rättegångsbalken (RB), i bl.a. lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Lagen, som är tidsbegränsad, innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i RB i fråga om straffprocessuella tvångsmedel och ger utökade möjligheter att uppdaga brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Efter den senast gjorda förlängningen gäller lagen till utgången av år 1994 (prop. 1993/94:14, JuU5, rskr. 20).
Lagen gäller vid förundersökning angående dels vissa allmänfarliga brott (t.ex. mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse och sabotage), dels vissa högmålsbrott (t.ex. uppror och högförräderi) och dels vissa brott mot rikets säkerhet (t.ex. spioneri). Lagen gäller också försök, förberedelse och stämpling till dessa brott om sådan gärning är belagd med straff.
I förhållande till regleringen i RB ger lagen utvidgade möjligheter till bl.a. häktning och anhållande samt hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning (se 1992/93:JuU9 s. 1 f).
SÄPO-kommittén kom i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet fram till slutsatsen att det föreligger ett permanent behov av sådana särskilda möjligheter till tvångsanvändning som 1952 års lag tillhandahåller. På sikt borde, ansåg kommittén, bestämmelserna arbetas in i RB.
För närvarande pågår flera olika utredningar som behandlar regelsystemen för olika tvångsmedel. Polisrättsutredningen (Ju 1991:05) har genom tilläggsdirektiv (dir. 1993:33) fått i uppdrag att se över behovet av att ändra reglerna i RB om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Utredningen skall ha slutfört sitt uppdrag senast den 1 mars 1995. Reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning är föremål för en översyn (Ju 1994:G) i belysning av den snabba tekniska utveckling och de marknadsrelaterade förändringar som äger rum på teleområdet och telemarknaden. I samband härmed bereds inom Justitiedepartementet förslagen i Datastraffrättsutredningens betänkande (SOU 1992:110), Information och den nya InformationsTeknologin -- straff och processrättsliga frågor, såvitt avser telekontrollagstiftningen. Även frågan om behovet av att se över RB:s regler om häktning är aktuell. Domstolsverket har fått i uppdrag att göra en förnyad utvärdering av 1988 års häktningsreform. Uppdraget skall vara slutfört senast den 31 december 1994.
Regeringen gör i propositionen den bedömningen att resultaten av det pågående översynsarbetet kan vara avgörande för frågan om och i så fall hur bestämmelserna i 1952 års lag skall permanentas. Ett ställningstagande i frågan bör enligt regeringen anstå tills arbetet avslutats. I avvaktan härpå bör giltighetstiden för lagen förlängas ytterligare ett år till utgången av år 1995.
I motion Ju8 (v) kritiseras den redovisning som lämnas i propositionen beträffande tillämpningen av 1952 års lag. Motionärerna, som efterlyser en redovisning av i vilken utsträckning lagen använts och varför den behövs, anser att det bristfälliga beslutsunderlaget bör leda till att propositionen avslås.
I propositionen redovisas att Säkerhetspolisen i en skrivelse den 1 september 1994 till regeringen anfört att 1952 års lag är av utomordentlig vikt för Säkerhetspolisens fortsatta verksamhet och hemställt att lagen återigen förlängs. Säkerhetspolisen har därvid anfört att lagen alltjämt utgör en nödvändig grund för Säkerhetspolisens verksamhet för uppdagande av brott mot rikets säkerhet samt att de möjligheter till tvångsmedel i särskilda fall som lagen ger också har utnyttjats i stor omfattning.
Utskottet vill för sin del beträffande behovet av den reglering som 1952 års lag innehåller i likhet med föregående år erinra om SÄPO-kommitténs nyssnämnda ställningstagande. I fråga om redovisningen i propositionen för lagens tillämpning vill utskottet påminna om att utskottet i ett initiativärende år 1982 om parlamentarisk kontroll i fråga om telefonavlyssning efterlyste en årlig redovisning till riksdagen men från redovisningen undantog sådana brottmål som avses i 1952 års lag. Utskottet uttalade att utskottet härvidlag liksom eljest självt kan inhämta den information som anses behövlig (JuU 1981/82:54 s. 5; jfr 1988/89:Ju21 s. 9 f och 1990/91:JuU6 s. 3). Det bör också nämnas att utskottet regelmässigt och med viss periodicitet brukar inhämta upplysningar i här aktuella hänseenden vid besök hos Säkerhetspolisen eller vid utfrågning med företrädare för Säkerhetspolisen.
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning. 1952 års lag bör således ges fortsatt giltighet i enlighet med regeringens förslag. Motion Ju8 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande fortsatt giltighet av 1952 års lag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:33 och med avslag på motion 1994/95:Ju8 antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. res. (v)
Stockholm den 15 november 1994
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Görel Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Lars Björkman (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds), Helena Frisk (s) och Jeppe Johnsson (m).
Reservation
Avslag på propositionen
Alice Åström (v) anför
1952 års tvångsmedelslag innehåller bestämmelser om straffprocessuella tvångsmedel som innebär att den enskildes rättsliga skydd är väsentligt svagare än vad som gäller enligt rättegångsbalkens regler. Lagen är bl.a. på grund härav tidsbegränsad.
I propositionen redovisas på några rader att säkerhetspolisen anser lagen vara nödvändig, att den utnyttjas i stor omfattning samt att det är av utomordentlig vikt att giltighetstiden förlängs. Även om utskottet i och för sig har möjligheter att självt inhämta information om lagens tillämpning m.m. anser jag att det underlag som redovisas i propositionen för den föreslagna förlängningen av lagens giltighetstid är otillräckligt. Med tanke bl.a. på att insynen i hur lagen används är begränsad vilket utgör ett hot mot rättssäkerheten och på att tillämpningen innebär stora risker för integritetskränkningar, anser jag att beslut om en förlängning av giltighetstiden inte kan fattas utan att regeringen närmare redovisar i vilken utsträckning lagen använts och mera ingående utvecklar skälen till att den behövs. Jag är sålunda kritisk mot regeringsförslaget, och jag är, i linje med vad som framförs i motion Ju8, inte beredd att tillstyrka förslaget i propositionen om en förlängning av 1952 års lag.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande fortsatt giltighet av 1952 års lag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju8 avslår det genom proposition 1994/95:33 framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.
Regeringens lagförslag
Bilaga