Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag
Betänkande 1993/94:JuU5
Justitieutskottets betänkande
1993/94:JUU05
Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag
Innehåll
1993/94 JuU5
Propositionen
I proposition 1993/94:14 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall fortsätta att gälla till utgången av år 1994.
Lagförslaget har fogats till betänkandet, se bilaga.
Motioner
1993/94:Ju1 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1993/94:14 om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag enligt vad i motionen anförts om ett ofullständigt beslutsunderlag.
1993/94:Ju2 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgripande undersökning av 1952 års lags tillämpning.
Utskottet
Bestämmelser om tvångsmedel vid beivrande av brott finns, förutom i rättegångsbalken (RB), i bl.a. lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Lagen innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i RB i fråga om straffprocessuella tvångsmedel. Lagen är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda förlängningen till utgången av år 1993 (prop. 1992/93:26, JuU9, rskr. 42).
Lagen gäller vid förundersökning angående dels allmänfarliga brott (t.ex. mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse och sabotage), dels vissa högmålsbrott (t.ex. uppror och högföräderi) och dels vissa brott mot rikets säkerhet (t.ex. spioneri). Lagen gäller också försök, förberedelse och stämpling till dessa brott om sådan gärning är belagd med straff.
Lagen ger i förhållande till regleringen i RB utvidgade möjligheter till bl.a. häktning och anhållande samt hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning (se 1992/93:JuU9 s. 1 f).
SÄPO-kommittén kom i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet fram till slutsatsen att det föreligger ett permanent behov av sådana särskilda möjligheter till tvångsanvändning som 1952 års lag tillhandahåller. På sikt borde, ansåg kommittén, bestämmelserna arbetas in i RB.
I motion Ju1 (v) kritiseras den redovisning som lämnas i propositionen beträffande tillämpningen av 1952 års lag. Motionärerna, som efterlyser en redovisning av i vilken utsträckning lagen använts och varför den behövs, anser att det bristfälliga beslutsunderlaget bör leda till att propositionen avslås.
I motion Ju2 (s) begärs en genomgripande undersökning av tillämpningen av 1952 års lag. Innan detta skett bör, enligt vad som anförs i motionen, en permanentning av lagen inte ifrågakomma.
I propositionen redovisas att Säkerhetspolisen i en skrivelse den 1 september 1993 till regeringen anfört att 1952 års lag utgör en nödvändig grund för Säkerhetspolisens verksamhet för uppdagande av brott mot rikets säkerhet samt att de möjligheter till tvångsmedel i särskilda fall som lagen ger också har utnyttjats i stor omfattning. Enligt Säkerhetspolisen är det av utomordentlig vikt för dess fortsatta verksamhet att lagens giltighetstid förlängs. Enligt vad som vidare omnämns i propositionen bereds för närvarande i Justitiedepartementet frågan om lagens bestämmelser bör permanentas och om det i så fall bör ske genom en inarbetning i RB eller på annat sätt. I avvaktan härpå anser regeringen att lagens giltighetstid bör förlängas med ett år eller till utgången av år 1994.
Utskottet vill för sin del beträffande behovet av den reglering som 1952 års lag innehåller erinra om SÄPO-kommitténs nyssnämnda ställningstagande. I fråga om redovisningen i propositionen för lagens tillämpning vill utskottet påminna om att utskottet i ett initiativärende år 1982 om parlamentarisk kontroll i fråga om telefonavlyssning efterlyste en årlig redovisning till riksdagen men från redovisningen undantog sådana brottmål som avses i 1952 års lag. Utskottet uttalade att utskottet härvidlag liksom eljest självt kan inhämta den information som anses behövlig (JuU 1981/82:54; jfr 1988/89:Ju21 s. 9 f och 1990/91:JuU6 s. 3). Det bör också nämnas att utskottet regelmässigt och med viss periodicitet brukar inhämta upplysningar i här aktuella hänseenden vid besök hos Säkerhetspolisen eller vid utfrågning med företrädare för Säkerhetspolisen.
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning. 1952 års lag bör således ges fortsatt giltighet i enlighet med regeringens förslag. Motion Ju1 avstyrks.
Beredningen av frågan om en eventuell framtida permanentning av lagstiftningen pågår som framgått ovan. Utskottet utgår från att regeringen inhämtar erforderligt beslutsunderlag. Något riksdagsuttalande erfordras inte. Utskottet avstyrker bifall även till motion Ju2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande fortsatt giltighet av 1952 års lag att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:14 och med avslag på motion 1993/94:Ju1 antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,
2. beträffande beredningen av nytt lagförslag att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju2.
Stockholm den 9 november 1992
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Nils Nordh (s), Göran Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Christel Anderberg (m), Maja Bäckström (s), Kjell Eldensjö (kds), Alf Eriksson (s), Sven-Olof Petersson (c) och Tomas Högström (m).
Bilaga