Försvarsutskottets betänkande med anledning av motioner om värnpliktiga lantbrukares tjänstgöringsförhållanden och krigsplacering (Betänkande 1975:FöU10 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande nr 10

FöU 1975:10

Nr 10

Försvarsutskottets betänkande med anledning av motioner om
värnpliktiga lantbrukares tjänstgöringsförhållanden och krigsplacering I

motionen 1975:105 av herr Fågelsbo (c) och fru Göthberg (c) hemställs
att sådana bestämmelser utfärdas i fråga om krigsuppskov samt krigsplacering
inom hemvärnet för värnpliktiga lantbrukare som möjliggör dels att
betryggande arbetskraft säkerställs för lantbruket under krisförhållanden,
dels att nuvarande olägenheter för lantbruket vid fullgörande av repetitionsövningar
i fred elimineras.

I motionen 1975:743 av herr Nilsson i Trobro m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att i ökad utsträckning
kunna krigsplacera värnpliktiga lantbrukare i hemvärnet.

Frågans behandling 1969, 1972 och 1973

1 motioner till 1969 års riksdag föreslogs att 1966 års värnpliktskommitté
skulle få i uppdrag att pröva frågan om jordbrukares och andra jämförbara
företagares överförande till lokalförsvarsförband i syfte att reducera de negativa
verkningarna av driftavbrott vid fullgörande av repetitionsutbildning.
Statsutskottet inhämtade yttranden över motionerna från överbefälhavaren
och värnpliktsverket. Med hänvisning bl. a. till att nya grunder för utbildningen
av de värnpliktiga beslutades av riksdagen år 1966 och till reglerna
för uppskov och anstånd med utbildning avstyrkte utskottet bifall till motionerna
(SU 1969:156). Riksdagen följde utskottet.

I motioner till 1972 års riksdag förespråkades att värnpliktiga lantbrukare
i största möjliga utsträckning blir krigsplacerade i lokalförsvarsförband och
i hemvärnet. Vidare föreslogs en översyn i syfte att öka antalet värnpliktiga
lantbrukare med uppskov. Försvarsutskottet (FöU 1972:20) erinrade bl. a.
om direktiven för 1972 års värnpliktsutredning och om arbetet med en modernisering
av jordbrukets blockorganisation. Motionerna avslogs på förslag
av utskottet.

I en motion till 1973 års riksdag föreslogs att sådana bestämmelser utfärdas
i fråga om krigsuppskov och krigsplacering inom hemvärnet för värnpliktiga
lantbrukare som möjliggör dels att betryggande arbetskraft säkerställs för
lantbruket under krisförhållanden, dels att rådande olägenheter för lantbruket
vid fullgörande av repetitionsutbildning i fred elimineras. Försvarsutskottet
(FöU 1973:2) redogjorde bl. a. för möjligheterna att efter frivilligt
åtagande bli krigsplacerad i hemvärnet och erinrade om att problem i sam -

1 Riksdagen 1975. 10 sami. Nr 10

FöU 1975:10

band med repetitionsutbildningen kan uppkomma även för många andra
värnpliktiga än lantbrukare. Utskottet avstyrkte bifall till motionen och riksdagen
följde utskottet.

Utskottet

I ärendet har inhämtats uppgifter och synpunkter från rikshemvärnschefen,
värnpliktsverket, statens jordbruksnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen och
Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

Den fråga som nu på nytt har aktualiserats genom de båda motionerna
gäller dels de värnpliktiga lantbrukarnas betydelse för och placering inom
totalförsvaret under beredskapstillstånd och krig, dels samma lantbrukares
problem i samband med det militära försvarets repetitionsutbildning i fred.

Vad först beträffar krigsplacering m. m. har försvarsutskottet
tidigare (FöU 1972:20) erinrat om att pågående planering inom det militära
försvaret och resultaten av 1972 års värnpliktsutredning kan komma att
medföra ändringar beträffande utnyttjandet av de värnpliktiga i fältförband
eller lokalförsvarsförband. En regel att redan från början krigsplacera unga
värnpliktiga lantbrukare i lokalförsvarsförband, dvs. nära hemorten, skulle
medföra svårigheter med hänsyn till rådande behov och tillgång inom krigsorganisationen
när det gäller värnpliktiga med utbildning på vissa vapen
m. m. Värnpliktsverket räknar dock med att genom samarbete med jordbrukets
blockorganisation, främst beträffande information, i ökande grad
kunna beakta önskemål om krigsplacering av lantbrukare nära hemorten
vid de omkrigsplaceringar som sker vid omkring 30 års ålder.

Krigsplacering av värnpliktiga lantbrukare / hemvärnet kan ske efter frivilligt
åtagande och militär myndighets medgivande. Några antalsmässiga
restriktioner för krigsplacering av värnpliktiga i hemvärnet finns inte längre.
En prövning med hänsyn till krigsorganisationens behov och den värnpliktiges
kvalifikationer måste alltjämt ske. Enligt vad utskottet har inhämtat
finns f. n. i runt tal 4 000 värnpliktiga lantbrukare som har krigsplacerats
i hemvärnet efter egen ansökan.

Inom västra militärområdet - som till stor del är jordbruksbygd - finns
f. n. ca 1 060 värnpliktiga krigsplacerade i hemvärnet efter egen ansökan.
Av dessa är omkring 415 (ca 40 96) lantbrukare. Under åren 1972-1974
lämnades där 915 ansökningar om krigsplacering i hemvärnet, varav 550
bifölls (ca 60 96) och 365 avslogs (ca 40 96). Bifallsprocenten bedöms vara
ungefär densamma för lantbrukare som för andra värnpliktiga.

Arbetskraftsbehovet inom jordbruket vid beredskaps- och krigstillstånd
tillgodoses genom uppskov eller kollektiv yrkesledighet. Genom uppskov vill
man tillgodose ett varaktigt arbetskraftsbehov som inte kan täckas med
personal som inte är värnpliktig. Kollektiv yrkesledighet skall möta ett ytterligare
arbetskraftsbehov som är säsongbetingat.

Uppskov och kollektiv yrkesledighet meddelas med stöd av uppskovs -

FöU 1975:10

kungörelsen (1973:939) och innebär för värnpliktig att han undantas från
skyldighet att tjänstgöra vid försvarsmakten under beredskapstillstånd och
krig om detta oundgängligen behövs för att tillgodose behovet av personal
inom andra delar av totalförsvaret (1 §). Kollektiv yrkesledighet kan komma
i fråga för värnpliktig som tillhör yrke med utpräglat säsongarbete eller
av särskild vikt för folkförsörjningen (4 §). Arbetsmarknadsstyrelsen eller
länsarbetsnämnd tar ut de värnpliktiga som skall komma i fråga för kollektiv
yrkesledighet (20 §). I samband med att värnpliktiga inkallas till tjänstgöring
vid beredskap eller krig bestämmer överbefälhavaren på gemensam framställning
av arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar
och statens jordbruksnämnd vilka av de uttagna värnpliktiga som skall beviljas
kollektiv yrkesledighet och den tid som ledigheten skall omfatta (21 §).

Personalbehovet för jordbruket prövas alltså enligt samma grundregler
som gäller för t. ex. administration, industri och folkförsörjning i övrigt.

Jordbrukets blockorganisation har varit föremål för översyn. Kungl. Maj:ts
bestämmelser för en ny blockorganisation trädde i kraft den 1 juli 1972.
Enligt dessa bestämmelser skall organisationen träda i verksamhet vid krig
eller, i den mån regeringen beslutar därom, vid krigsfara eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Blockorganisationen har till uppgift
att verka för att tillgängliga produktionsmedel inom jordbruksnäringen
fördelas och utnyttjas på sådant sätt att bästa produktionsresultat uppnås.
Detta sker i första hand genom en organiserad samverkan mellan närliggande
företag. Blockorganisationens verksamhet förbereds genom planläggning i
fred.

Anvisningar för den regionala planläggningen av jordbrukets blockorganisation
har fastställts av statens jordbruksnämnd den 19 februari 1974.
Arbetsmarknadsstyrelsen har samma år utfärdat detaljerade anvisningar för
personalplanläggning, uppskovsförfarande och kollektiv yrkesledighet inom
jordbrukets blockorganisation (AMS:s cirkulär G:3 1974).

Arbetet med en ingående och individuell prövning av den enskilde lantbrukarens
behov av uppskov med hänsyn till folkförsörjningen pågår vid
alla lantbruksnämnder i samråd med resp. länsarbetsnämnd. Detta arbete
beräknas vara avslutat under första halvåret 1975.

Under våren 1975 tas också fram uppgifter om antalet värnpliktiga lantbrukare
enligt lantbrukets företagsregister. Uppgifterna avser antalet för varje
överblock (ca 680 st.) och län samt för riket som helhet. Uppgifterna avses
bl. a. ge underlag för en helhetsbedömning när det gäller behovet av uppskov
och kollektiv yrkesledighet.

En provplanläggning med uppskovsprövning för jordbruksblocken enligt
de nya anvisningarna gjordes år 1974 i ett län och gav en mycket hög
utfallsprocent av uppskov för jordbrukets nyckelpersonal, t. ex. ledningspersonal
inom överblocken, ensambrukare och lantbrukare på stora gårdar
med huvudsaklig inriktning mot animalieproduktion.

Värnpliktig som har fått uppskov, t. ex. för uppgift i jordbrukets block -

FöU 1975:10

organisation, är enligt hemvärnskungörelsen (8 §) värnpliktig hemvärnsman.
Vid beredskapstillslånd eller krigstillstånd är han skyldig att tjänstgöra i
hemvärnet.

Arbetsmarknadsstyrelsen räknar med att under år 1975 utfärda nya föreskrifter
om kollektiv yrkesledighet för jordbrukspersonal. Genom en förenklad
metod för sådan personal beräknas systemet medföra goda möjligheter
för jordbruket att vid intensiva arbetsperioder få tillgång till viktig
jordbrukskunnig personal även i lägen när många värnpliktiga är inkallade
till tjänstgöring. En förutsättning är alltjämt att det militära läget medger
kollektiv yrkesledighet.

Föreningen Svenska blå stjärnan (SBS) har till huvuduppgift att utbilda
djurvårdare för det ekonomiska försvarets räkning. Medlemmarna utgör
arbetskraftsreserv för jordbruket vid beredskap och krig. SBS har omkring
12 500 medlemmar, varav mer än 2 000 är avtalsbundna för krigsuppgifter.
Arbetsmarknadsstyrelsen ger statsbidrag till utbildningen vid SBS inom
den ekonomiska ram för frivilligverksamhet inom totalförsvarets civila del
som riksdagen anvisar under statsbudgetens elfte huvudtitel (anslaget Totalförsvarsverksamhet).
Verksamheten begränsas inte av några rekryteringssvårigheter.

1 det föregående har utskottet främst belyst de förhållanden som inverkar
på den värnpliktige lantbrukarens utnyttjande i totalförsvaret vid beredskapstillstånd
och krig. Utskottet har därvid berört det militära försvarets
personalbehov (fältförband, lokalförsvarsförband, hemvärnet) och hur man
söker lösa de frågor som uppkommer när en värnpliktig är lämpad och
utbildad för uppgifter inom flera grenar av totalförsvaret (omkrigsplacering
vid viss ålder, krigsplacering i hemvärnet, uppskov, kollektiv yrkesledighet).
Tilläggas bör att värnpliktig som visar särskilda skäl kan få tjänstledighet
från beredskapsövning eller tjänstgöring i krig.

Utskottet går härefter över till att behandla lantbrukares svårigheter i
samband med re pe t i t i o n s u t b i 1 d n i n g i fred för befattningar i
det militära försvaret.

Värnpliktig som är krigsplacerad i det militära försvaret eller ingår i personalreserv
inkallas till repetitionsutbildning vid det förband i vilket han
är eller avses bli krigsplacerad. Den som är placerad i lokalförsvarsförband
har under nuvarande försöksverksamhet och inskränkningar i repetitionsutbildningen
i regel kortare tid för repetitionsutbildning än den som ingår
i fältförband.

Värnpliktig som är krigsplacerad i hemvärnet som frivillig hemvärnsman
inkallas inte till repetitionsutbildning. För att få stå kvar i hemvärnet måste
han i fredstid fullgöra utbildning där under minst 20 timmar varje år.

Värnpliktig som har fått uppskov och därigenom blivit värnpliktig hemvärnsman
är i fred liksom andra värnpliktiga skyldig att fullgöra repetitionsutbildning
i form av krigsförbandsövningar. Denna skyldighet utnyttjas
bara i ringa omfattning. De värnpliktiga hemvärnsmännen får utbildning

FöU 1975:10

för sina krigsuppgifter endast om de ansluter sig till hemvärnets utbildning
i fred. I runt tal 10 % av de värnpliktiga med uppskov deltar i hemvärnets
utbildning som frivilliga hemvärnsmän (jfr prop. 1970:18 s. 48).

Anstånd med repetitionsutbildning kan beviljas värnpliktig som visar att
tjänstgöringen skulle vålla väsentlig olägenhet i hans arbete eller bereda
honom eller nära anhörig till honom väsentliga svårigheter. Behov av anstånd
skall styrkas genom intyg av person i förtroendeställning eller annan som
är väl förtrogen med den värnpliktiges förhållanden.

Enligt uppgift från värnpliktsverket är bifallsfrekvensen beträffande anstånd
mycket hög när det gäller ensambrukare inom jordbruket. Detsamma
gäller anståndsansökningar som är betingade av särskilda förhållanden, t. ex.
att sådd eller skörd är försenad på grund av otjänliga väderleksförhållanden.

En annan möjlighet i samband med repetitionsutbildning är att utnyttja
avbytare i lantbruket. Ett stort antal av Blå stjärnans medlemmar åtar sig
sådana uppgifter. Arbetsmarknadsstyrelsen avser att föreslå att Blå stjärnans
repetitionsutbildning samordnas med och ansluts till den avbytarorganisation
som förordas i avbytarutredningens betänkande (Ds Jo 1974:13). Utredningens
förslag innebär ett landsomfattande avbytarsystem efter samma
organisatoriska riktlinjer som tillämpas i LRF:s pågående försöksverksamhet.

Regeringen har i dagarna föreslagit riksdagen att godkänna grunder för
ett avbytarsystem inom jordbruket (prop. 1975:55). Förslaget bygger helt
på avbytarutredningens förslag. Syftet är främst att underlätta ledighet för
personer som sköter djur inom jordbruket. LRF avses bli huvudman för
avbytarsystemet och lantbruksstyrelsen tillsynsmyndighet. Ca 500 avbytare
beräknas till en början komma att behövas för verksamheten.

Sveriges jordbruk har självfallet mycket stor betydelse för folkförsörjningen
vid beredskap och krig. Arbetet med en modern blockorganisation
för jordbruket är viktigt och har nu kommit så långt att man prövar organisationens
behov av varje enskild lantbrukare jämfört med hans kvalifikationer
för andra uppgifter inom totalförsvaret och personalbehoven där.

Gällande regler och pågående verksamhet i olika avseenden talar enligt
utskottets mening för att den personella beredskapen för en inhemsk livsmedelsförsörjning
vid beredskap och krig är tillfredsställande.

Lantbrukares problem i samband med repetitionsutbildningen i fred kan
i stor utsträckning minskas inom ramen för gällande bestämmelser och
befintliga möjligheter. Utskottet vill här erinra om att problem i samband
med repetitionsutbildningen uppkommer även för andra värnpliktiga än
lantbrukare.

Personalplanläggningen för blockorganisationen väntas medföra att antalet
värnpliktiga lantbrukare med uppskov ökar starkt. Sådan lantbrukare blir
som nämnts värnpliktig hemvärnsmän, dock med skyldighet endast att
tjänstgöra i hemvärnet vid beredskapstillstånd och krig. Tjänstgöringen förutsätts
inledas med en kompletterande utbildning som då kan vara oläglig
för den värnpliktige, för lantbruket och för hemvärnets verksamhet. Genom

FöU 1975:10

frivillig anslutning till hemvärnets fredstida utbildning kan dessa olägenheter
undvikas.

LRF har berört behovet av ytterligare information till lantbrukare när
det gäller möjligheterna att bli krigsplacerad i hemvärnet. Utskottet tar
fasta på att det finns ett behov av särskild information till värnpliktiga

lantbrukare. Informationen bör avse såväl lantbrukarens betydelse, skyl digheter

och valmöjligheter i vissa fall inom totalförsvaret som hans möjligheter
att minska uppkommande svårigheter i samband med repetitionsutbildning.
Den pågående individuella prövningen av blockorganisationens
personalbehov torde fylla en uppgift när det gäller informationen men kan
behöva kompletteras med särskilda åtgärder. Utskottet förutsätter att den
ytterligare information sorn kan behövas lämnas i samverkan mellan främst
rikshemvärnschefen, värnpliktsverket och arbetsmarknadsstyrelsen samt
med aktiv medverkan av LRF.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975:105,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:743.

Stockholm den 13 mars 1975

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Glimnér (c), Gustavsson i Ängelholm (s), Karl
Bengtsson i Varberg (fp), fru Sundström (s), herrar Pettersson i Örebro (c),
Brännström (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Gustavsson
i Nässjö (s), Gernandt (c), Björk i Gävle (c), Hedberg (s) och Konradsson
(s).

GOTAB 75 9113 S Stockholm 1975