Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om en permanent sjukvårdsskola inom försvaret

Betänkande 1974:FöU30

Försvarsutskottets betänkande nr 30 år 1974

FöU 1974:30

Nr 30

Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om en permanent
sjukvårdsskola inom försvaret.

I motionen 1974:1288 av herr Ångström m. fl. (fp) har hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär en utredning om förutsättningarna för att
lokalisera en försvarets sjukvårdsskola till Umeå.

Överbefälhavaren och försvarets sjukvårdsstyrelse har yttrat sig över motionen.

Nuvarande sjukvårdsutbildning m. m.

Sjukvårdsutbildningen inom det militära försvaret är anpassad till den
civila utbildningen av läkare, tandläkare, veterinärer och apotekare. När
det gäller läkare och tandläkare sker sjukvårdsutbildningen i form av assistentskolor
sommartid i uppehållet mellan två terminer under pågående
universitetsutbildning samt en fackutbildning som eleven genomgår efter
avslutade studier inkl. allmäntjänstgöring. För veterinärer sker sjukvårdsutbildningen
framför allt i form av fackskola efter avslutad civil utbildning.
Apotekares sjukvårdsutbildning bedrivs huvudsakligen under apotekarbefalskola
samt apotekarfackskola som tidsmässigt är anpassad till de civila
apotekarstudierna.

Fackutbildningen bedrivs för arméns och flygvapnets personal vid medicinalfackskolan
inom Frösundadetachementet, där det finns god tillgång
på utbildningslokaler som är ändamålsenligt inredda. Marinens fackutbildning
för såväl läkare som tandläkare är förlagd till marinens sjukvårdsskola
i Göteborg. Vid fackutbildningen har man behov av att som lärare anlita
bl. a. högt kvalificerade officerare.

Medicinalfackskolan har etablerat ett fast samarbete med olika medicinska
experter inom Stockholmsregionen. Man har också kontinuerlig tillgång på
kvalificerade officerare för undervisning i de rent militära ämnena.

Utbildningsvolymen på medicinalfackskolan beräknas till ca 5 000 lärartimmar
per år. Till detta kommer ytterligare ca 500 lärartimmar vid marinens
sjukvårdsskola i Göteborg för marinens läkar- och tandläkarfackutbildning.
Det totala antalet lärartimmar per år blir alltså ca 5 500, varav ca 40 %
behöver tillgodoses med fackmilitärt kvalificerad lärarkraft.

Frågan om en fast skolorganisation på området har aktualiserats av olika
utredningar under 1960-talet. 1962 års försvarssjukvårdsutredning föreslog
i sitt betänkande Militärsjukvården (SOU 1966:35) att en försvarets sjukvårdsskola
skulle inrättas för utbildning av fast anställd medicinalpersonal.

1 Riksdagen 1974. 10 sami. Nr 30

FöU 1974:30

2

Utbildningen av den värnpliktiga hälso- och sjukvårdspersonalen togs vidare
upp av 1966 års värnpliktskommitté som hade i uppdrag att utreda den
närmare utformningen av utbildningen för värnpliktiga i specialtjänst m. m.
Kommittén föreslog i betänkandet Utbildning m. m. av värnpliktiga i specialtjänst
(SOU 1970:65) att en för försvarsmakten gemensam central utbildningsanstalt
skulle inrättas för medicinalpersonalens fackutbildning och
med lokalisering inom Stockholmsområdet.

Värnpliktskommitténs förslag lades till grund för förslag i propositionen
1971:88. Departementschefen anförde därvid (s. 71) om kommitténs förslag
i nu angivna hänseende bl. a. följande:

För egen del anser jag att det är önskvärt att utbildningen för såväl fast
anställd som värnpliktig medicinalpersonal sker i fastare former än som
nu är fallet. Detta är bl. a. nödvändigt för att utbildningsbetingelserna skall
kunna förbättras. Vissa åtgärder i syfte att uppnå en bättre sammanhållen
utbildning har redan provisoriskt vidtagits och ytterligare åtgärder bör kunna
vidtas inom ramen för gällande utbildningsorganisation med dess kurssystem.
Däremot är jag inte beredd att nu ta ställning till förslaget om inrättande
av en central utbildningsanstalt och lokaliseringen av en sådan anstalt. Jag
avser att efter ytterligare utredning återkomma i denna fråga i ett senare
sammanhang.

Departementschefens ställningstagande föranledde ingen erinran från riksdagens
sida (FöU 1971:14, rskr 1971:144).

Motionen

Det föreligger enligt motionen 1974:1288 allvarliga brister när det gäller
den kvalificerade hälso- och sjukvårdspersonalens fackutbildning. Den organisation
som skall planera och genomföra utbildningen är personellt underdimensionerad
och utbildningsbetingelserna, utbildningslokaler m. m.,
bristfälliga och oftast provisoriskt ordnade. För att en meningsfylld och
effektiv utbildning skall kunna bedrivas och få erforderlig stadga krävs enligt
motionärerna en för hela försvarsmakten gemensam utbildningsanstalt, en
försvarets sjukvårdsskola. Motionärerna anför:

Vid en fast utbildningsanstalt kan de olika utbildningsomgångarna och
uppdelningen i olika kategorier planeras i ett effektivt rotationssystem med
ett optimalt utnyttjande av skolans lokaler och tekniska utrustning. Rekryteringen
av lärare och instruktörer, både fast anställda på heltid och
deltidsanställda, underlättas. Ett fast samarbete kan etableras med civila
utbildningsanstalter, institutioner för forskning och med experter inom olika
samhällsområden. Besparingar bör också kunna göras genom den effektivisering
som en fast organisation och permanenta utbildningslokaler möjliggör.

Till en sådan försvarets sjukvårdsskola bör enligt motionen förläggas utbildningen
för försvarets behov av kvalificerad medicinsk personal, läkare,
tandläkare, veterinärer, apotekare och hälsovårdsinspektörer. För den stabs -

FöU 1974:30

3

mässiga planeringen av utbildningen av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal
behövs, anser motionärerna, en personell förstärkning inom arméstaben.

Motionärerna tillmäter lokaliseringen av en försvarets sjukvårdsskola stor
betydelse. Man har - framhåller de - att ta hänsyn till skolans möjligheter
att rekrytera erforderliga lärarkrafter och en nära tillgång till de institutioner
för forskning och utbildning varmed skolan måste samarbeta. För den militära
utbildningen behövs stabspersonal och instruktörer av olika slag. För
fackundervisningen behöver man främst lärare i medicinska ämnen och
möjligheter till samarbete med institutioner för forskning.

En värdering med utgångspunkt härifrån gör enligt motionärerna Umeå
särskilt aktuell som förläggningsort för den nya skolan. De erinrar i detta
sammanhang om att det i planläggningen för det nya fredsförbandet i Arvidsjaur
ingår att Norrlands dragoner (K 4) skall flyttas från Umeå till Arvidsjaur.
Från många synpunkter är detta en betydande förlust för regionen
och en lokalisering av skolan till Umeå skulle vara en kompenserande åtgärd.

Remissyttrandena

Överbefälhavaren erinrar om 1966 års värnpliktskommittés förslag och
framhåller att hans då redovisade syn på frågan om en central utbildningsanstalt
för medicinalpersonal alltjämt ligger fast. Den utredning som motionärerna
föreslår bör enligt överbefälhavaren få till uppgift att föreslå dels
lämplig lokalisering av skolan och tidpunkt för inrättandet av skolan, dels
vilken utbildning som skall bedrivas vid skolan.

När det gäller skolans lokalisering hänvisar överbefälhavaren till 1962
års försvarssjukvårdsutredning som ansåg att kompetenta lärarkrafter lättast
kan rekryteras vid en lokalisering till Stockholmsområdet, ett förhållande
som utredningen ansåg borde vara utslagsgivande vid övervägandena om
skolans förläggning. Denna bedömning torde enligt överbefälhavaren alltjämt
vara riktig. Han anser att det endast finns begränsade möjligheter
att rekrytera lärare som är lämpliga för en sjukvårdsskola från försvarets
forskningsanstalt i Umeå. De militära myndigheter med vilka skolan främst
behöver samverka, bl. a. för att rekrytera lärare, kommer enligt överbefälhavaren
att finnas främst i landets mellersta och södra delar.

En utredning om en central utbildningsanstalt inom försvaret för medicinalpersonal
bör enligt överbefälhavaren inte begränsas till enbart utbildning
av läkare, tandläkare, veterinärer, apotekare och hälsovårdsinspektörer. Skolan
bör på sikt kunna utnyttjas för utbildning av även annan kvalificerad
manlig medicinalpersonal.

Försvarets sjukvårdsstyrelse är mycket positiv till att en utredning tillkallas
för att närmare penetrera för- och nackdelar med en permanent försvarets
sjukvårdsskola, inte minst med hänsyn till att utbildningen av kvalificerad
medicinalpersonal f. n. är starkt splittrad. När det gäller skolans loka -

FöU 1974:30

4

lisering understryker sjukvårdsstyrelsen - liksom överbefälhavaren - att utredningen
bör vara förutsättningslös. Sjukvårdsstyrelsen är för sin del inte
beredd att utan vidare ansluta sig till motionens förslag angående lokalisering
av skolan till Umeå.

Utskottet

Den sjukvårdsutbildning som förekommer inom det militära försvaret
är anpassad till den civila utbildningen av läkare, tandläkare, veterinärer
och apotekare. Därav följer att utbildningen är starkt splittrad. Enligt motionen
1974:1288 föreligger det allvarliga brister när det gäller den kvalificerade
hälso- och sjukvårdspersonalens fackutbildning. Motionärerna pekar
på att den organisation som skall planera och genomföra utbildningen
är personellt underdimensionerad. Verksamheten präglas också av att utbildningsbetingelserna
- utbildningslokaler m. m. - är bristfälliga och oftast
provisoriskt ordnade.

För att utbildningen skall bli meningsfylld och effektiv och få erforderlig
stadga krävs enligt motionärerna en för hela försvarsmakten gemensam
utbildningsanstalt, en försvarets sjukvårdsskola. Motionärerna har också en
bestämd uppfattning om var denna skola bör vara lokaliserad. Motionen
slutar med en hemställan att riksdagen hos Kungl. Majit begären utredning
om förutsättningarna för att lokalisera en försvarets sjukvårdsskola till Umeå.

Frågan om en fast skolorganisation på detta område är inte ny. Förslag
har lagts fram av 1966 års värnpliktskommitté och har redovisats för riksdagen
i propositionen 1971:88. Förslaget går ut på att en för försvarsmakten
gemensam central utbildningsanstalt skall inrättas för medicinalpersonalens
fackutbildning och med lokalisering inom Stockholmsområdet.

Som framgår av den redogörelse för nuläget som lämnats i det föregående
har statsmakterna ännu inte tagit ställning till värnpliktskommitténs förslag
i denna del. Departementschefen har emellertid år 1971 uttalat sin avsikt
att återkomma till frågan efter ytterligare utredning. Enligt vad utskottet
har inhämtat pågår inom försvarsdepartementet en översyn av den värnpliktiga
medicinalpersonalens utbildning. Inom ramen för dettta arbete behandlas
också frågan om en central utbildningsanstalt för såväl medicinalpersona!
inom försvarsmakten som medicinalpersonal och viss administrativ
ledningspersonal för den civila krigssjukvården.

Motionen förefaller närmast att ha ett lokaliseringspolitiskt syfte. 1 motionen
anges en rad skäl som talar för att en blivande sjukvårdsskola bör
lokaliseras till Umeå. Överbefälhavaren och försvarets sjukvårdsstyrelse,
som båda yttrat sig över motionen, har i och för sig inte något emot att
motionärernas önskemål om en utredning tillgodoses. De anser emellertid
att utredningen om skolans lokalisering bör vara förutsättningslös.

Utskottet har vid flera tillfällen haft anledning att bereda ärenden om
försvarets sjukvård. I sitt betänkande 1973:16 (s. 58) framhöll utskottet att

FöU 1974:30

5

hälso- och sjukvården av naturliga skäl har en central plats i vårt värnpliktsförsvar
och att det krävs en väl fungerande sjukvårdsorganisation på
alla nivåer. För att nå detta mål är det nödvändigt att tillgodose försvarets
behov av tillräckligt kvalificerad sjukvårdspersonal. Svårigheter i detta avseende
har rått under en följd av år.

Av det föregående framgår att frågan om en för försvaret gemensam
sjukvårdsskola har utretts, att det finns ett förslag om att inrätta en sådan
skola med lokalisering inom Stockholmsområdet och att chefen för försvarsdepartementet
i propositionen 1971:88 har anmält sin avsikt att efter
ytterligare utredning återkomma till riksdagen i denna fråga. Inom försvarsdepartementet
pågår en översyn av den värnpliktiga medicinalpersonalens
utbildning. Utskottet förutsätter att man vid denna översyn överväger såväl
behovet av en permanent sjukvårdsutbildning inom försvaret som frågan
om lokaliseringen av denna utbildning. Någon utredning i enlighet med
motionärernas förslag vill utskottet inte förorda.

Utskottet anser det vara angeläget att regeringen relativt snart tar ställning
till personalbehov och utbildning för försvarssjukvården. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1974:1288,

2. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet har anfört om personalbehov och utbildning för försvarssjukvården.

Stockholm den 12 november 1974

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Uddevalla (s), Pettersson i Kvänum (c), Gustavsson i Ängelholm
(s), Karl Bengtsson i Varberg (fp), fru Sundström (s), herrar Glimnér
(c), Brännström (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Gernandt
(c), Olsson i Asarum (s), Björk i Gävle (c) och Hedberg (s).

GOTAB 74 8214 S Stockholm 1974