Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om kompletterande yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning i anslutning till rekryttjänstgöringen, m. m. (Betänkande 1974:FöU29 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande nr 29 år 1974 FöU 1974:29

Nr 29

Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om kompletterande
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning i anslutning
till rekryttjänstgöringen, m. m.

I motionen 1974:986 av herr Oskarson m. fl. (m) har hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t

1. anhåller om sådana tillämpningsföreskrifter att förekommande specialutbildning
i anslutning till rekryttjänstgöringen formellt kan styrkas i
vad avser inriktning och - på den enskilde värnpliktiges begäran - vitsordas
samt

2. begär att Kungl. Maj:t uppdrar åt arbetsmarknadssstyrelsen att i samråd
med militära myndigheter och skolöverstyrelsen närmare utreda och lägga
fram förslag om kompletterande yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning i
anslutning till rekryttjänstgöringen i enlighet med de riktlinjer som föreslagits
i motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från överbefälhavaren,
arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och 1972 års värnpliktsutredning.

Möjligheter till arbetsmarknadsutbildning

Med arbetsmarknadsutbildning menar man sådan utbildning som ges vuxna
personer av sysselsättningspolitiska skäl, dvs. när det föreligger arbetslöshet
eller risk för arbetslöshet. Arbetsmarknadsutbildningen har ökat successivt
och nu fått en mycket stor omfattning. 1965 påbörjade ca 30 000
kursdeltagare arbetsmarknadsutbildning. 1973 var motsvarande antal
108 000. Statens utgifter för arbetsmarknadsutbildning har ökat från drygt
200 milj. kr. budgetåret 1966/67 till över 1 miljard kr. budgetåret 1974/75.

Man kan indela kurser m. m. inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen
i fyra huvudgrupper: särskilda av skolöverstyrelsen anordnade kurser, företagsutbildning,
utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet och utbildning
genom övriga kursanordnare. Huvuddelen av de personer som påbörjar
arbetsmarknadsutbildning genomgår någon typ av yrkesinriktad utbildning.
Nära en tredjedel av kursdeltagarna påbörjar yrkesutbildning som
leder till tillverkningsyrken, ca en tredjedel fördelas på övriga yrkesinriktningar
och ca en tredjedel av kursdeltagarna går till icke yrkesinriktad utbildning.
Den icke yrkesinriktade utbildningen består huvudsakligen av olika
typer av förberedelse för vidare yrkesutbildning.

1 Riksdagen 1974. 10 sami. Nr 29

FöU 1974:29

Arbetsmarknadsutbildningen avgränsas av rätten att fä utbildningsbidrag
under utbildningstiden. Enligt 15 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368)
utgår utbildningsbidrag till den som deltar i yrkesutbildning enligt kungörelsen
(1945:445) angående yrkesutbildningskurser för arbetslösa eller som
av sysselsättningspolitiska skäl får yrkesutbildning i annan ordning, liksom
också till äldre arbetstagare som utbildas för nya arbetsuppgifter i provanställning
vilken han erhållit genom den offentliga arbetsförmedlingen.
Som villkor för att få utbildningsbidrag gäller enligt 16 § att vederbörande
är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden,
att han fyllt 20 år och söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen
samt att utbildningen kan antas vara ägnad att medföra stadigvarande arbete
som inte kan komma till stånd utan utbildningen.

För rätt att erhålla utbildningsbidrag gäller alltså att vederbörande skall
ha fyllt 20 år. Härifrån har dock stadgats vissa undantag. Enligt föreskrifter
som har utfärdats av Kungl. Maj:t får utbildningsbidrag utgå till förälder,
handikappad eller flykting som inte fyllt 20 år. Bidrag utgår också i andra
fall, t. ex. till den som har fyllt 18 men inte 20 år och har försörjningsbörda.
Åldersgränsen gäller inte heller för det reducerade bidrag som utgår vid
genomgång av kursen ”arbetsliv och utbildning”, en speciell informationskurs
med praktik.

Utbildningen bedrivs i huvudsak vid s. k. AMU-centra. De drygt 50 sådana
centra som finns i landet har f. n. en kapacitet av 25 700 elevplatser.
Utbildningen omfattar ca 250 yrkesområden och specialiteter som ständigt
anpassas till elevernas och arbetsmarknadens behov. Platserna kan utnyttjas
med kort varsel, eftersom de flesta finns vid kurser med successiv intagning.

En kommitté, som haft i uppdrag att se över arbetsmarknadsutbildningen,
har nyligen lagt fram betänkandet Utbildning för arbete (SOU 1974:79).
Betänkandet innehåller bl. a. en bedömning av om nuvarande regler och
tillämpningsbestämmelser är tillfredsställande vad beträffar den enskildes
rätt att komma i fråga för arbetsmarknadsutbildning. Frågan om en kompletterande
yrkesinriktad utbildning för värnpliktiga i anslutning till rekryttjänstgöringen
behandlas inte i betänkandet.

Motionen

I motionen 1974:986 skisseras formerna för en kompletterande yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning i anslutning till rekryttjänstgöringen.
Många värnpliktiga får, utöver den rent militära utbildningen, en ganska
omfattande skolning inom ett visst specialområde. Enligt motionärerna borde
denna kompletteras med en mera fullständig utbildning till motortekniker,
signaltekniker, sjukvårdare m. fl. yrken. Härigenom skulle såväl den
enskilde som samhället kunna dra nytta av de specialkunskaper som inhämtas
under grundutbildningen för värnpliktiga. Motionärerna anför vidare: -

FöU 1974:29

Kompletteringen skulle inriktas dels på de ämnen - t. ex. svenska och
matematik - i vilka den värnpliktige icke eljest erhåller utbildning genom
försvarets försorg, dels på en fördjupning av kunskaperna inom det aktuella
yrkesområdet. Målsättningen skulle vara att nå samma utbildningsnivå som
meddelas inom motsvarande civila yrkesutbildning. Det skulle vara förenat
med betydande fördelar om en sådan komplettering kunde genomföras i
direkt anslutning till den värnpliktiges utryckning från militärtjänsten.
Många värnpliktiga får i samband med militärtjänsten ett särskilt intresse
för sitt tilldelade specialgebit och får därvid goda grundkunskaper. Vidare
skulle värnplikten bli betydligt mera meningsfull för många.

Utbildningen bör enligt motionärerna förläggas på förbanden, där man
till låga kostnader kan utnyttja den kapacitet som förbandet förfogar över
i form av förläggning, förplägnad, lärosalar, utbildningsmateriel, militära
instruktörer inom ifrågavarande specialområden m. m. Den skall dock bedrivas
i enlighet med det civila skolväsendets bestämmelser och bör lämpligen
stå under ledning och kontroll av skolöverstyrelsen. Då verksamheten
är ett led i arbetsmarknadsutbildningen bör arbetsmarknadsstyrelsen i ekonomiskt
hänseende vara huvudman.

Motionärerna hänvisar till att värnpliktsutbildningen är förkortad och anser
det möjligt att ställa militära resurser till förfogande under det uppehåll
i värnpliktsutbildningen som uppstår på förbanden. En arbetsmarknadsutbildning
enligt motionärernas förslag skulle härigenom bli ekonomiskt
mycket fördelaktig för samhället.

Motionärerna framhåller att det är många frågor och problem som måste
belysas och utredas för att den här föreslagna yrkesutbildningen skall kunna
genomföras. De anser dock uppslaget så värdefullt att det bör göras till
föremål för överläggningar och samråd mellan arbetsmarknadsstyrelsen, militära
myndigheter och skolöverstyrelsen.

Motionen innehåller också förslag om att en värnpliktig på begäran skall
kunna få skriftligt bevis på den specialutbildning han fått under sin militärtjänstgöring.

Remissyttrandena

Motionärernas förslag om en kompletterande yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
har inte vunnit anslutning från något håll. Remissinstanserna
pekar emellertid på olika möjligheter att tillgodose motionärernas önskemål.

Enligt överbefälhavaren bottnar förslaget i den uppfattningen att såväl
förläggnings- och undervisningsutrymmen som lärare - befäl - finns disponibla
under den tid grundutbildning inte pågår. Så är emellertid i regel
inte fallet. Överbefälhavaren fortsätter:

Denna tid utnyttjas för repetitions- och nödvändig befälsutbildning. Även
om det på många ställen skulle vara möjligt att tidvis frigöra lokaler och
utbildningsanordningar finns mycket små möjligheter att ställa instruktörer
till förfogande i föreslaget syfte. Stora vakanser finns nämligen speciellt

FöU 1974:29

inom de personalkategorier som skulle kunna tjänstgöra som instruktörer
vid här aktuell utbildning.

Överbefälhavaren pekar emellertid på den fritidsundervisning som i dag
står till buds för de värnpliktiga under grundutbildning. Inom ramen för
denna undervisning bör det enligt överbefälhavaren vara möjligt att tillgodose
en del av motionärernas önskemål. Vissa möjligheter finns därutöver
till frivillig tjänstgöring efter grundutbildningens slut vilket ger den enskilde
ökat kunnande samtidigt som instruktörstillgången i rådande vakansläge
kan förbättras något.

Det är arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning att de värnpliktiga bör ha full
valfrihet i fråga om arbete och utbildning efter värnpliktstjänstgöringen.
Skulle anställningsmöjligheter finnas och behov föreligga av utbildning till
signaltekniker eller vapentekniker finns det - framhåller arbetsmarknadsstyrelsen
- redan nu möjligheter att starta sådan utbildning och om så befinnes
lämpligt underhandla om förhyrning av lokaler och utrustning. Utbildningen
bör enligt styrelsen i så fall vara öppen för såväl utryckande
värnpliktiga som övriga arbetslösa. Sådant samarbete med militära myndigheter
förekommer redan nu inom arbetsmarknadsutbildningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att åldersvillkoret lägger hinder i vägen
för att gå in och anordna arbetsmarknadsutbildning i anslutning till
rekryttjänstgöring för de värnpliktiga som är under 20 år. Värnpliktiga som
efter utryckningen söker arbete genom arbetsförmedlingen och uppfyller
åldersvillkoret och övriga villkor för arbetsmarknadsutbildning kan emellertid
relativt snart efter utryckningen komma in på arbetsmarknadsutbildning,
framhåller arbetsmarknadsstyrelsen. Utöver utbildning vid AMU-centra
finns möjlighet att bevilja arbetsmarknadsutbildning i form av företagsutbildning
eller inom det reguljära utbildningsväsendet.

Innan man tar ställning till motionärernas förslag angående arbetsmarknadsutbildning
för värnpliktiga, bör man enligt skolöverstyrelsen avvakta de
beslut som kan följa på det förut nämnda betänkandet Utbildning för arbete
(SOU 1974:79). När det gäller att fastställa innehåll i och längd av en utbildning
är det väsentligt att veta vad som ingått i den tidigare utbildningen.
Det kan - framhåller skolöverstyrelsen - i ett sådant läge vara betydelsefullt
att även veta vilka moment som ingått i den militära utbildningen.

Värnpliktsutredningen erinrar om att flertalet värnpliktiga som under den
militära grundutbildningen får speciell utbildning har uttagits härtill på grund
av att de redan vid utbildningens början har en speciell civil yrkes- eller
utbildningskompetens. Utredningen finner det emellertid i och för sig vara
av värde om värnpliktiga som saknar fullständig yrkesutbildning ges möjlighet
att fä viss kompletterande sådan i anslutning till sin värnpliktstjänstgöring
men bedömer att denna blir av mindre omfattning än motionärerna
förutsatt. I likhet med motionärerna anser utredningen det lämpligt att sådan
utbildning skall bedrivas i enlighet med civila utbildningsbestämmelser och
stå under kontroll av skolöverstyrelsen.

Föll 1974:29

De i motionen föreslagna praktiska åtgärderna med innebörd att förlägga
arbetsmarknadsutbildningen - efter avslutad grundutbildning - till militär
^bildningsanstalt anser utredningen däremot inte böra tillgripas i första
hand. Utredningen anser det lämpligt att man först undersöker möjligheterna
att tillgodose behovet med hjälp av den civila yrkesutbildning som redan
är organiserad i de värnpliktigas hemort. Inte minst från ekonomisk och
social synpunkt anses en sådan lösning vara avgjort till fördel för de värnpliktiga.

Remissinstanserna delar motionärernas uppfattning att en värnpliktig bör
kunna få ett skriftligt intyg som styrker att han under militär grundutbildning
genomgått yrkesinriktad specialutbildning. Kungl. Maj:t har emellertid -påpekar några av dem - genom beslut den 1 februari 1974 uppdragit åt
överbefälhavaren att i samråd med värnpliktsverket och arbetsmarknadsstyrelsen
vid förband och skolor inom försvarsmakten fr. o. m. budgetåret
1974/75 föranstalta om en redovisning av värnpliktstjänstgöringens och viss
annan tjänstgörings civila meritvärde i form av tjänstgöringsintyg. Denna
fråga har, anser arbetsmarknadsstyrelsen, därmed redan lösts på ett tillfredsställande
sätt.

Utskottet

Motionen 1974:986 får ses mot bakgrund av den situation som har rått
på arbetsmarknaden en längre tid. Den har varit särskilt kännbar för värnpliktiga
som vid utryckning från första tjänstgöringen står utan arbete
och som inte har någon yrkesutbildning att falla tillbaka på. Motionärerna
för fram tanken på en kompletterande yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
i anslutning till rekryttjänstgöringen.

Utöver den rent militära utbildningen får en värnpliktig i vissa fall en
ganska omfattande skolning inom ett visst specialområde. Motionärerna
menar att denna borde kompletteras med en mera fullständig utbildning
till motortekniker,signaltekniker,sjukvårdare m. fl. yrken. Härigenom skulle
såväl den enskilde som samhället kunna dra ytterligare nytta av den
fackutbildning som förekommer under grundutbildningen för värnpliktiga.

En utgångspunkt i förslaget är att arbetsmarknadsutbildningen förläggs
till förbanden. Motionärerna räknar med att det genom den förkortning
av värnpliktsutbildningen som håller på att genomföras bör finnas kapacitet
över för detta ändamål. Den föreslagna arbetsmarknadsutbildningen skulle
härigenom också bli ekonomiskt mycket fördelaktig för samhället.

Motionärerna är medvetna om att en yrkesutbildning kopplad till värnpliktstjänstgöringen
inte kan genomföras utan vidare. Invändningar kommer
också till uttryck i de yttranden över motionen som utskottet har inhämtat.
Överbefälhavaren ifrågasätter möjligheterna att repliera på försvaret ens under
den tid grundutbildning inte pågår.

Det är naturligtvis ett önskemål att värnpliktiga som saknar fullständig

FöU 1974:29

yrkesutbildning ges möjlighet att fl viss kompletterande sådan i omedelbar
anslutning till sin första värnpliktstjänstgöring. I likhet med värnpliktsutredningen
anser utskottet emellertid att man inte i första hand bör förlägga
sådan utbildning till militärt utbildningsförband. Många skäl - inte minst
ekonomiska - talar för att man först undersöker möjligheterna att lokalisera
utbildning varom här är fråga till den civila yrkesutbildning som redan
är organiserad på de värnpliktigas resp. hemort. Som arbetsmarknadsstyrelsen
påpekar förekommer redan nu inom arbetsmarknadsutbildningen ett
nära samarbete med militära myndigheter. Någon utredning med den inriktning
som föreslås i motionen vill utskottet inte förorda.

Sedan motionen lämnats har Kungl. Maj:t genom beslut den 1 februari
1974 meddelat vissa bestämmelser angående värnpliktstjänstgöringens och
viss annan tjänstgörings civila meritvärde. Motionärernas förslag om att
värnpliktig på begäran skall kunna få skriftligt bevis på den specialutbildning
han fått under sin militärtjänstgöring har därmed i allt väsentligt blivit tillgodosett.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1974:986.

Stockholm den 12 november 1974

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s).
Gustafsson i Uddevalla (s), Pettersson i Kvänum (c), Gustavsson i Ängelholm
(s), Karl Bengtsson i Varberg (fp), fru Sundström (s), herrar Glimnér
(c), Brännström (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Gernandt
(c), Olsson i Asarum (s), Björk i Gävle (c) och Hedberg (s).

GOTAB 74 8213 S Stockholm 1974