Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om bättre utnyttjande av verkstäderna vid Ostkustens örlogsbas (Betänkande 1974:FöU15 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande nr 15 år 1974

FöU 1974:15

Nr 15

Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om bättre
utnyttjande av verkstäderna vid Ostkustens örlogsbas.

I motionen 1974:204 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) har hemställts
att riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad i motionen anförts om
utnyttjandet av verkstäderna vid Ostkustens örlogsbas på Muskö.

Verkstadsavdelningen vid Ostkustens örlogsbas

Musköanläggningen böljade byggas efter beslut av 1953 års riksdag om
utflyttning av Stockholms örlogsvarv till Stockholms södra skärgård.
Föreskrifter angående organisationen av Ostkustens örlogsbas utfärdades
av Kungl. Majit första gången genom brev den 3 juni 1966. I örlogsbasens
organisation ingick den utflyttade varvsenheten som en verkstadsavdelning.

I samband med en nyligen beslutad omorganisation av örlogsbaser och
kustartilleriförsvar har också Ostkustens örlogsbas fått en ny organisation.
Enligt föreskrifter i brev den 14 december 1973 är örlogsbasen
under en chef organiserad på sammanlagt 14 enheter med bl. a. en
teknisk förvaltning, en intendenturförvaltning, en verkstadsavdelning, en
byggnadsavdelning och en förrådsavdelning. Verkstadsavdelningen, som
det här närmast gäller, har en verkstadsdirektör som chef och består av en
driftteknisk enhet samt mekaniska verkstäder, varvsverkstäder och
elektroverkstäder. Till avdelningen hör också en administrativ enhet och
en planeringsenhet.

I 1966 års organisation hade verkstadsavdelningen en personaluppsättning
bestående av 129 tjänstemän och 399 andra anställningshavare än
tjänstemän. En kraftig reduktion av personalen vid verkstadsavdelningen
företogs emellertid i samband med att Musköanläggningen togs i bruk
den 1 juli 1969. I brev den 29 maj 1969 föreskrev Kungl. Majit att
planeringen av verksamheten vid verkstadsavdelningen skulle inriktas på
en personalorganisation av omkring 235 andra anställningshavare än
tjänstemän (sedermera benämnda tjänstemän i verkstadsarbete) samt ett
däremot svarande antal tjänstemän. Härutöver förutsattes ytterligare 14
andra anställningshavare än tjänstemän med s. k. indirekt produktiva
arbetsuppgifter ingå i arbetsstyrkan. Övergångsvis skulle personalstyrkan
få överstiga nämnda antal.

I den nu gällande organisationen skall antalet tjänstemän i verkstadsarbete
vara högst 249. Antalet får inte överskridas med mindre än att
meningsfylld stadigvarande sysselsättning kan beredas en större personalstyrka.
Om så är fallet skall chefen för marinen hos Kungl. Majit begära

1 Riksdagen 1974. 10 sami. Nr 15

FöU 1974:15

att få disponera ytterligare personal. Antalet tjänstemän i administrativa
funktioner skall vara anpassat till antalet tjänstemän i verkstadsarbete.

Sjöfartsverkets verkstadsresurser

Sjöfartsverkets centralförvaltning är organiserad på fem avdelningar.
Den största enheten är driftavdelningen som svarar för farledsverksamheten.
Denna innefattar lotsning, isbrytning, sjötrafikledning, farledsutmärkning
samt byggande och underhåll av anläggningar m. m. Övriga
fackavdelningar är sjökarteavdelningen och sjöfartsinspektionen. För
underhåll och utrustning av sjömätningsflottan m. m. har sjöfartsverket
egna verkstadsresurser i Stockholm.

Enligt beslut av 1971 års riksdag (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr
1971:196) skall sjöfartsverkets centralförvaltning flyttas från Stockholm
till Norrköping. Beslutet har också kommit att beröra förråds- och
verkstadsrörelsen som f. n. disponerar anläggningar på Skeppsholmen
(verkstäder och varv för sjömätningsverksamheten), vid Rosenvik (elverkstad,
huvudförråd, varv) och på Galärvarvet, Djurgården (typprovning).
Omlokaliseringen planeras äga rum hösten 1975.

Sjöfartsverket anser det vara rationellt att driva vissa underhålls- och
förbättringsarbeten i egen regi i fråga om fyrteknisk och teleteknisk
utrustning samt på sjömätnings- och vissa lotsbåtar. De större fartygen —
isbrytare, tjänstefartyg, byggnadsfartyg och sjömätningsfartyg — avses
däremot i fortsättningen utlämnas till privata varv enligt avtal efter
anbudsinfordran för alla större översynsarbeten. Verket anser sig också
behöva driva viss förrådsverksamhet med anknytning till kajplatser. En
kombination av förråds-, verkstads- och varvsanläggning inom samma
område anses fördelaktig.

Byggnadsstyrelsen har fört förhandlingar med Norrköpings kommun
om förvärv av ett markområde på Händelön med en areal av ca 52 000
m2 och ett köpeavtal har träffats under förutsättning av Kungl. Maj ris
godkännande. Styrelsen har också lagt fram förslag till byggnadsprogram
för anläggningen. Kostnaderna beräknas till sammanlagt 29,5 milj. kr. I
beloppet ingår kostnader för mudd ringsarbeten m. m. med 3,7 milj. kr.

Sjöfartsverket har i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 31 januari
1974 påpekat att kostnaderna — bl. a. på grund av markens beskaffenhet
— framstår som höga och väsentligt högre än vad sjöfartsverket för egen
del räknat med. Sjöfartsverket konstaterar vidare:

Om verket skall betala de kostnader investeringen betingar kommer
den årliga hyran enbart för kapitalkostnaden att uppgå till ca 3 milj. kr.
F. n. betalar verket en hyra av endast 0,2 milj. kr. Den högre hyran
påverkar verkets finansiering genom att vi själva får bestrida kostnaderna.
Denna kostnadsökning kommer att belasta möjligheterna att göra verket
självbärande utan höjning av avgifterna.

Eftersom de höga kostnaderna är en direkt följd av sjöfartsverkets
utlokalisering bör merkostnaden enligt verkets mening inte i sin helhet

FöU 1974:15

bäras av verket. I stället bör 50% av investeringskostnaderna avskrivas
och hyran därmed beräknas på en investering av förslagsvis 15 milj. kr.

Motionen

I motionen 1974:204 påpekas att verkstäderna vid Ostkustens
örlogsbas på Muskö byggdes för att ge marinen skyddade resurser för
reparationer i krig. Dessutom behöver flottan verkstadskapacitet i fred
för underhåll och reparation. Muskövarvet har emellertid — framhåller
motionären — sådan kapacitet att man skulle kunna ta emot utomstående
kunder, även om detta av militära säkerhetsskäl måste ske med
urskillning.

Kostnaderna på underhållssidan har stigit kraftigt under perioden
1962—1970 utan att försvaret erhållit full kompensation. Det är bl. a.
av detta skäl angeläget att söka uppnå ett bättre utnyttjande av
örlogsbasens verkstäder. Motionären anför härom bl. a.:

Lämpligt sätt att få ett bättre utnyttjande av basen vöre att fartyg som
tillhör andra statliga myndigheter underhölls vid Muskö. Exempel på
sådana fartyg är isbrytare, sjömätningsbåtar och lotsbåtar. Om svårigheter
uppstår med t. ex. dockning av isbrytare och därav beroende arbeten kan
samarbete ske med civilt varv.

Motionären erinrar i detta sammanhang om sjöfartsverkets planer att, i
samband med verkets utlokalisering, bygga nya verkstäder för verkets
sjömätningsfartyg i Norrköping. Innan dessa verkstäder uppförs borde —
framhåller motionären — en undersökning ske om förutsättningarna att
använda verkstäderna på Muskö även för sjöfartsverkets behov. En
eventuell ökning av antalet anställda vid Muskö skulle få en positiv effekt
för södra delen av Södertörn som lider stor brist på arbetstillfällen.

Utskottet

Musköbasen är en modern anläggning med väl skyddade verkstads- och
varvsresurser. Dessa är i första hand avsedda för marinens enheter.
Anläggningen är dimensionerad för att ingå i krigsorganisationen. Härav
föijer att verkstäderna i fred har viss överkapacitet som kan utnyttjas för
andra än rent militära ändamål.

Motionen 1974:204 tar fasta härpå och pekar samtidigt på den
kraftiga stegringen av kostnaderna vid marinens underhållsverkstäder. När
det gäller fartygsunderhåll har kostnaderna vid Ostkustens örlogsbas ökat
med 100% och vid Karlskronavarvet AB med 140% under perioden
1962—1970. Under samma tid har försvarsindex ökat med endast drygt
40 % Ofr prop. 1974:1 bil. 6, s. 96).

I detta läge är det enligt motionären angeläget att söka åstadkomma
ett bättre utnyttjande av örlogsbasens verkstäder. Han anser det möjligt
att på den vägen förbättra driftekonomin högst väsentligt. Man skulle
således uppnå en bättre balans mellan verkstadsresurserna och den

FöU 1974:15

nödvändiga administrativt-tekniska delen av verkstadsavdelningen. Det
skulle också bli lättare för verkstadsledningen att planera för en jämn
sysselsättning av personalen.

Eftersom Musköbasen är en militär anläggning måste urvalet av kunder
från den civila marknaden — som motionären påpekar — ske med viss
urskilning. Det ligger därvid nära till hands att utnyttja basen för översyn
av fartyg som tillhör andra statliga myndigheter. Som exempel på sådana
fartyg nämner motionären isbrytare, sjömätningsbåtar och lotsbåtar. Han
förutser svårigheter med t. ex. dockning av isbrytare och därav beroende
arbeten, vilka dock enligt hans mening bör kunna bemästras genom
samarbete med något civilt varv.

Sjöfartsverket, som under hösten 1975 skall flytta sin centralförvaltning
till Norrköping, har en förråds- och verkstadsrörelse i Stockholm
med anläggningar på Skeppsholmen, vid Rosenvik och vid Galärvarvet på
Djurgården. Som framgår av redogörelsen i det föregående har sjöfartsverket
för avsikt att även i Norrköping utföra underhålls- och förbättringsarbeten
i egen regi. En anläggning härför är projekterad och kostnadsberäknad
till 29,5 milj. kr. Frågan om igångsättning av byggnadsföretaget är
föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Sjöfartsverket disponerar för sin verksamhet en flotta som består av
större och mindre enheter. Till de större fartygen hör f. n. 6 isbrytare, 7
sjömätningsfartyg och 11 andra tjänstefartyg. Större översynsarbeten på
dessa fartyg skall — liksom hittills — efter anbudsförfarande utföras på
andra varv. Av det stora antalet mindre enheter eller närmare bestämt 58
sjömätningsbåtar, 132 lotsbåtar, 3 sjöräddningsbåtar och 9 fyrplatsbåtar
skall i första hand sjömätningsbåtarna ses över i Norrköping samt
därutöver så stor del av lotsbåtarna att en jämn sysselsättning erhålls
sommartid, då sjömätningsbåtarna är färdigrustade och i verksamhet.
Härtill kommer fyrtekniska och teletekniska arbeten.

Isbrytarna, som alltså inte berörs av den planerade nybyggnaden i
Norrköping, har av gammalt en viss anknytning till marinen. Enligt
isbrytarkungörelsen (1966:121) är det sjöfartsverket som utövar ledningen
av statens isbrytarverksamhet. Bemanningen av statsisbrytarna
svarar emellertid chefen för marinen för. Vidare har försvarets materielverk
på uppdrag av sjöfartsverket hand om underhåll och teknisk drift av
statsisbrytarna och utnyttjar därvid den tekniska förvaltningen vid
Ostkustens örlogsbas som sammanhållande, beställande och kontrollerande
myndighet.

Enligt gällande treårsavtal är underhållet av isbrytarna fördelat mellan
Karlskronavarvet AB (Thule och Ymer) och AB Finnboda Varf (Oden,
Tor och Njord). F. n. pågår ett anbudsförfarande avseende underhållet
för en ny treårsperiod av de nuvarande isbrytarna utom Ymer som står i
tur att utrangeras. Ett tiotal varv — däribland Muskövarvet — har
förklarat sig intresserade.

Muskövarvet intar härvid — som motionären framhåller — en
särställning i konkurrenshänseende. Detta gäller inte bara isbrytare utan

FöU 1974:15

även sjömätningsfartyg och övriga enheter vars underhåll läggs ut på
entreprenad av sjöfartsverket. Verkstäderna på Muskö bär nämligen de
speciella kostnader som uppstår genom långa personaltransporter till och
från Muskö, lokalisering i berg, den särskilda maskinpark som erfordras i
krig och den relativt stora tekniska ledning som erfordras för att
behärska flottans komplicerade tekniska materiel m. m. Möjligheter finns
dock, påpekar motionären, att särredovisa dessa speciella kostnader för
att på så sätt kunna erbjuda eventuella utomstående kunder lägre priser.
Enligt ledningen för Muskövarvet skulle en något större omfattning av
verksamheten ge bättre möjligheter att utnyttja verkstadskapaciteten och
erbjuda konkurrenskraftiga priser.

En viktig fråga är också vilka investeringar som krävs för att
Muskövarvet skall kunna åta sig underhåll av isbrytare och sjömätningsfartyg.
Utskottet skall inte gå in på en bedömning av varvets möjligheter
att hävda sig i konkurrensen med andra varv. Samhällsekonomiska och
andra skäl talar dock för att varvet bör sträva efter att bredda basen för
sin verksamhet.

Inför utflyttningen till Norrköping har sjöfartsverket övervägt att
lämna ut lots- och mätbåtar till andra varv för erforderliga av- och
pårustningar, underhåll m. m. Verket har emellertid funnit detta mindre
lämpligt och stannat för att uppföra en egen anläggning för ändamålet.
Kostnaden för den färdigprojekterade förråds- och verkstadsanläggningen
i Norrköping — 29,5 milj. kr. — är emellertid betydligt högre än vad
sjöfartsverket tänkt sig och skulle för framtiden innebära en årlig hyra
beräknad på kapitalkostnaden av ca 3 milj. kr. Årshyran för nuvarande
anläggningar i Stockholm uppgår till 200 000 kr.

Utskottet anser för sin del att man i den uppkomna situationen bör
ytterligare överväga behovet av en ny anläggning. Skäl kan föreligga att
underkasta projektet en fömyad analys med beaktande av möjligheterna
att utnyttja Muskövarvet och andra befintliga resurser i syfte att nå fram
till en driftekonomiskt optimal lösning inom den samlade statliga
verksamheten. Härvid måste självfallet regionalpolitiska faktorer vägas in.

Enligt sjöfartsverket är anläggningarna i Stockholm starkt nedslitna
och föråldrade. Det är också en tidsfråga hur länge verket kan ha kvar sina
anläggningar på Skeppsholmen. Verksamheten bör dock kunna bedrivas
som hittills under en övergångstid, medan behovet av förråds- och
verkstadslokaler övervägs på nytt.

Utskottet vill erinra om att riksdagen förra året hade att ta ställning
till ett motionsyrkande om förläggning av sjöfartsverkets förråd till
Oskarshamn. Trafikutskottet konstaterade i sitt betänkande TU 1973:1
(s. 24) att lokaliseringen i detta fall är beroende av ett flertal faktorer.
Utskottet utgick från att jämväl regionala och lokaliseringsmässiga
synpunkter skulle beaktas under den fortsatta prövningen av frågan.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer utskottet

Föll 1974:15

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad
utskottet har anfört med anledning av motionen 1974:204.

Stockholm den 26 mars 1974

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustafsson i Uddevalla (s), Pettersson i
Kvänum (c), Gustavsson i Ängelholm (s), Karl Bengtsson i Varberg (fp),
fru Sundström (s), herrar Glimnér (c), Brännström (s), Virgin (m),
Gustavsson i Nässjö (s), Gernandt (c), Olsson i Asarum (s) och Björk i
Gävle (c).

Reservation

av herr Glimnér (c) som anser

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 5 som börjar med
”Utskottet anser” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening avsåg riksdagsbeslutet år 1971 om utlokalisering
av sjöfartsverket inte endast verkets centralförvaltning utan underförstått
även de förråds- och verkstadsresurser varom här är fråga. Detta
har också varit de ansvariga myndigheternas uppfattning. För Norrköpings
kommun har det varit en utgångspunkt vid förhandlingar om
markförvärv och andra åtgärder som redan vidtagits för att kommunen i
tid skall kunna ta emot sjöfartsverket.

Utskottet har förståelse för de synpunkter på verksamheten vid
Muskövarvet som förs fram i motionen. Beslutet om utlokalisering av
sjöfartsverket är emellertid betingat av lokaliseringspolitiska skäl. Det
finns inte anledning att nu ompröva detta beslut. Motionen bör därför
inte i denna del föranleda någon riksdagens åtgärd,

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen avslår motionen 1974:204.

GOTAB 74 7288 S Stockholm 1974