Försvarsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1973:204 med förslag till lag om ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m. (Betänkande 1973:FöU30 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande nr 30 år 1973

Nr 30

Försvarsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1973:204
med förslag till lag om ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift
m. m.

1 propositionen 1973:204 har Kungl. Maj:t (handelsdepartementet)
föreslagit riksdagen att dels anta i propositionen framlagt förslag till lag
om ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m., dels
godkänna de av departementschefen förordade grunderna för fastställande
av oljeavgiftens storlek.

Skatteutskottet, till vilket propositionen först remitterades av riksdagen,
har funnit skäl att med yttrande överlämna den till försvarsutskottet.
Yttrandet fogas som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Förordningen om oljeavgift m. m. föreskriver skyldighet för den som
erhållit dispens från oljelagringsskyldighet eller försummat att fullgöra sin
lagringsplikt att erlägga oljeavgift till staten. Syftet med denna avgift är
att hindra att den som inte fullgör sin lagringsskyldighet gör en
ekonomisk vinning i förhållande till övriga lagringspliktiga. Oljeavgiftens
storlek för olika oljeslag och lagringsformer är beräknad att motsvara
lagringskostnaden per år och m3. Härtill kommer vissa pålägg.

Departementschefen anser det vara betydelsefullt att oljeavgiften i
största möjliga utsträckning följer kostnadsutvecklingen. Det får inte bli
ekonomiskt fördelaktigt att underlåta att hålla beredskapslager i föreskriven
omfattning. Såväl anläggningskostnad som varukostnad har stigit
väsentligt sedan år 1969. Oljeavgiften är därför f. n. för låg för att
motverka underlåtenhet att hålla föreskrivet beredskapslager. På så sätt
kan överstyrelsens för ekonomiskt försvar (ÖEF) arbete med att effektivt
planera försörjningen med flytande drivmedel och bränslen försvåras.
Departementschefen har, liksom ÖEF, uppfattningen att oljeavgiften nu
bör höjas.

ÖEF har vid beräkning av nya avgiftsbelopp förordat att pålägget för
att hindra att någon avsiktligt underlåter att lagra olja för att i stället
betala oljeavgift höjs från 10 till 20 %. Departementschefen ansluter sig
till de beräkningsprinciper som ÖEF föreslagit och anser att nya avgifter
skall fastställas att gälla fr. o. m. den 1 januari 1974.

Oljeavgiftens storlek har hittills fastställts efter riksdagens godkännande.
För att avgiften snabbt skall kunna anpassas till kostnadsutvecklingen
föreslås i propositionen att Kungl. Maj:t bemyndigas att i kungörelse
fastställa avgiftens storlek enligt av riksdagen godkända grunder. Dessa
grunder föreslås vara de som ÖEF tillämpat i sitt förslag till ändrade

FöU 1973:30

1 Riksdagen 1973. 10 sami. Nr 30

FöU 1973:30

avgifter.

Skatteutskottet tillstyrker förslaget i propositionen men framhåller
samtidigt att verkningarna av förslaget kan komma att reduceras avsevärt
om oljeföretagen anses ha avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för
erlagda avgifter. Försiktigheten bjuder enligt skatteutskottets uppfattning
att man överväger frågan om avdragsrätt för oljeavgiften.

Försvarsutskottet tillstyrker att förordningen om oljeavgift m. m.
ändras enligt förslaget i propositionen.

De grunder för fastställande av avgiftens storlek som riksdagen föreslås
godkänna går tillbaka på principer som 1968 års oljelagringskommitté har
använt vid beräkning av nu gällande oljeavgifter (SOU 1969:31, s. 62).
Dessa principer innebär att oljeavgifterna bestäms med utgångspunkt i de
kostnader som en lagringsskyldig undgår genom att inte lagra. För att
undvika att någon avsiktligt försummar att lagra olja för att i stället
erlägga avgift räknas de faktiska kostnaderna upp med ett procentuellt
beräknat belopp (f. n. ca 10 %).

Utskottet har inte något att erinra mot de grunder för beräkningen av
oljeavgift som tillämpas. Enligt ÖEF:s förslag skall procenttalet för pålägg
ökas till 20 %.

Beträffande oljeavgiftens praktiska effekt anser försvarsutskottet
liksom skatteutskottet att frågan om avdragsrätt för oljeföretagen vid
inkomstbeskattningen för betalda avgifter är betydelsefull och bör
övervägas av Kungl. Maj:t. Det är emellertid nu inte fråga om att införa
en ny avgift utan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att ändra den
nuvarande avgiftens storlek. En avdragsrätt påverkar därför redan den
praktiska effekten. Det är med hänsyn härtill även enligt försvarsutskottets
mening tillräckligt att eventuella förslag rörande avdragsrätten
underställs 1974 års vårriksdag.

Utskottet hänvisar till vad som har anförts och hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i förordningen
(1957:344) om oljeavgift m. m.,

2. att riksdagen godkänner de av departementschefen förordade
grunderna för fastställande av oljeavgiftens storlek,

3. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet har anfört om en prövning av frågan om avdragsrätt
för oljeavgifter.

Stockholm den 7 december 1973

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Uddevalla (s), Gustavsson i Ängelholm (s), Pettersson i
Kvänum (c), Häll (s), Öhvall (fp), Brännström (s), Pettersson i Lund (s),
Gustavsson i Nässjö (s), Gernandt (c), Karl Bengtsson i Varberg (fp),
Åkerfeldt (c), Björck i Nässjö (m) och Runesson (s).

FöU 1973:30

Bilaga

Skatteutskottets yttrande nr 7 år 1973

Till försvarsutskottet

Genom beslut den 27 november 1973 har riksdagen remitterat
propositionen 1973:204 med förslag till lag om ändring i förordningen
(1957:344) om oljeavgift m. m. till skatteutskottet. Detta beslut får antas
vara motiverat främst av det förhållandet att bevillningsutskottet tidigare
behandlat denna avgift. I propositionen föreslås att Kungl. Maj:t fr. o. m.
1974 får fastställa oljeavgiftens storlek enligt av riksdagen godkända
grunder. Grunderna innebär att avgiften i princip beräknas efter
lagringskostnader med ett 20-procentigt påslag för att hindra avsiktlig
underlåtelse att fullgöra lagringsskyldigheten.

Skatteutskottet får med anledning av förslaget i propositionen
framhålla att avgiften, som uppenbarligen är av rent prohibitiv karaktär
och följaktligen mera bör ses som en straffavgift än som en med en skatt
jämförbar avgift, enligt utskottets mening närmast bör behandlas som en
fråga som berör totalförsvaret. Denna uppfattning bestyrks även av det
förhållandet att överstyrelsen för ekonomiskt försvar är avgiftsmyndighet.

Det finns enligt utskottets mening även anledning att med hänsyn till
förslagets innehåll ifrågasätta om ärenden rörande oljeavgiften skall
behandlas av skatteutskottet. Om avgiften ses som en skatt saknas skäl
att överföra beslutanderätten till Kungl. Maj:t för tiden efter 1974, då
finans- och skatteutskotten enligt de vilande grundlagsförslagen skall
kunna besluta om skatteändringar även mellan riksdagssessionerna.

Skatteutskottet, som med hänsyn till de angivna förhållandena finner
skäl överlämna propositionen till försvarsutskottet, får i sakfrågan vidare
anföra följande.

Skatteutskottet tillstyrker förslaget i propositionen, men utskottet vill
samtidigt framhålla att verkningarna av förslaget kan komma att
reduceras avsevärt om oljeföretagen anses ha avdragsrätt vid inkomstbeskattningen
för erlagda avgifter. Utskottet hänvisar i denna fråga till bl. a.
de synpunkter utskottet anförde rörande avdragsrätten i yttrande till
trafikutskottet (SkU 1972:1 y) om den då aktuella överlastavgiften och
som resulterade i ett uttryckligt stadgande i 20 § kommunalskattelagen
om att sådan avdragsrätt inte föreligger. Försiktigheten bjuder enligt
utskottets uppfattning att motsvarande bestämmelser övervägs i fråga om
oljeavgiften. Enligt utskottets mening är det emellertid inte nödvändigt
att utan närmare prövning lagstifta i denna fråga utan det synes vara
tillräckligt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att frågan

FöU 1973:30

prövas och att förslag framläggs till 1974 års vårriksdag om så anses
erforderligt.

Stockholm den 5 december 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fru
Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson (c), Larsson i Umeå (fp),
Carlstein (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Hörberg
(fp), Björk i Gävle (c), Söderström (m) och fru Normark (s).

GOTAB 73 5570 S Stockholm 1973