Försvarsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1973:135 angående vissa organisationsfrågor rörande armén jämte motioner (Betänkande 1973:FöU26 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande nr 26 är 1973

FöU 1973:26

Nr 26

Försvarsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1973:135
angående vissa organisationsfrågor rörande armén jämte motioner.

I propositionen 1973:135 har Kungl. Maj:t (försvarsdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna de organisationsändringar rörande
armén som departementschefen har förordat.

Förutom Kungl. Maj:ts förslag behandlas i betänkandet förslag i
motionerna 1973:417 och 1973:1120, väckta under den allmänna
motionstiden, samt förslag i motionerna 1973:2014, 1973:2037—2038,
1973:2074—2075 och 1973:2078—2080, väckta med anledning av
propositionen.

Under behandlingen av detta ärende har — såvitt gäller Upplands
signalregemente (S 1) i Uppsala och Göta livgarde (P 1) i Enköping - till
utskottet överlämnats framställningar från kommunstyrelsen i Uppsala,
kommunfullmäktige jl Enköping, personalorganisationerna vid P 1, P l:s
kamratförening samt från värnpliktiga vid S 1 och P 1. Utskottet har
också fått mottaga protestlistor mot den föreslagna nedläggningen av P 1
och namnlistor med opinionsyttringar från de värnpliktiga vid S 1. Fem
samebyar har i en gemensam skrivelse hävdat samernas intressen i
Arvidsjaurområdet.

Utskottet har företagit ett studiebesök i Arvidsjaur.

Ändringar av fredsorganisationen för vissa arméförband
Propositionen

Försvarets fredsorganisationsutredning lämnade i december 1972 ett
delbetänkande (Ds Fö 1972:4) med förslag till omfattande ändringar av
arméns fredsorganisation. Förslaget berör en rad förband och skolor
inom armén, bl. a. i Göteborg, Malmö, Uppsala, Skövde, Halmstad,
Hässleholm och Enköping. I propositionen föreslås att Göta livgarde
(P 1) i Enköping läggs ner och att Södermanlands regemente (P 10) i
Strängnäs utgår ur pansartruppernas organisation. Vid P 10 föreslås
pansarutbildningen bli ersatt med infanteriutbildning. Huvuddelen av den
verksamhet som f. n. bedrivs vid Upplands signalregemente (S 1) och
staben för Uppsala-Västerås försvarsområden (Fo 47/48) i Uppsala
föreslås bli flyttad till P 1 s etablissement. Slutligen föreslås att arméns
kompaniofficersskola (AKS) i Uppsala omlokaliseras till Skövde, att
pansartruppemas kadett- och aspirantskola (PKAS), som nu är knuten till
P 1 i Enköping, anknyts till Södra Skånska regementet (P 7) och att
luftvämsskjutskolan (LvSS) omlokaliseras från Solna till Norrtälje.

1 Riksdagen 1973. 10 sami. Nr 26

FöU 1973:26

Beträffande vissa av utredningens förslag som inte tas upp till
behandling i propositionen anmäls att ytterligare överväganden måste
ske.

I mitten av 1940-talet förlädes P 1 till nybyggda lokaler i Enköping,
dit även PKAS lokaliserades. En ny kasern för skolan byggdes i mitten av
1960-talet. Grundutbildningskontingenten vid regementet omfattar omkring
650 värnpliktiga per år. Antalet anställda vid P 1 med PKAS var i
september 1972 sammanlagt 335, varav knappt hälften civila och återstoden
militära och civilmilitära tjänstemän. Av dessa tjänstgjorde 19
militära, en civilmilitär och en civil tjänsteman vid PKAS.

Vid P 10 i Strängnäs grundutbildas årligen ca 750 värnpliktiga. Antalet
anställda var i september 1972 sammanlagt 390, varav 190 militära och
civilmilitära tjänstemän, medan antalet civila vid förbandet uppgick till
200.

S 1 med därtill knutna skolor flyttade i slutet av 1950-talet in i f. d.
Upplands regementes (I 8) kaserner i Uppsala. Huvuddelen av dessa
byggnader uppfördes åren 1911 —1916. Inom det område som disponeras
av S 1 har inga nya byggnader tillkommit sedan år 1945. Grundutbildningskontingenten
vid S 1 omfattar årligen omkring 750 värnpliktiga.
Antalet anställda vid förbandet utgjorde i september 1972 ca 180
militära, ca 50 civilmilitära och ca 200 civila tjänstemän.

Vid AKS utbildas fast anställda plutonsofficerare till kompaniofficerare.
Skolan är sedan år 1928 förlagd till f. d. Upplands artilleriregementes
kaserner i Uppsala. Kasernerna byggdes år 1901. Personalen vid
skolan består av omkring 60 anställda, varav hälften är militära och
hälften civila tjänstemän.

Försvarets gymnasieskola (FGS) — tidigare försvarets läroverk —
tillkom efter 1942 års försvarsbeslut för utbildning i allmänna ämnen av
blivande kompani- och regementsofficerare. Skolan har vissa funktioner
gemensamma med AKS.

Kavalleriets kadett- och aspirantskola (KavKAS) är f. n. lokaliserad
till Umeå. Den är administrativt knuten till K 4 och I 20. Antalet militära
lärare är under vinterhalvåret sju och under sommarmånaderna 17.

Fredsorganisationsutredningen redovisar vissa faktorer
som utredningen har ansett sig böra ta hänsyn till. Dessa är
samhällsekonomin inkl. anslagen till försvaret, operativa faktorer, sambandet
krigsorganisation—fredsorganisation, personalfrågor, gjorda investeringar
i mark och byggnader, avvägningen militärt—civilt och
vämpliktssociala problem.

Utredningen redogör också för de ekonomiska kalkyler som den har
utgått från i sina överväganden. Utredningen framhåller därvid att den
har strävat efter att på ett rättvisande men ändå överslagsmässigt sätt
jämföra olika lösningar i fråga om investeringskostnader och årliga
driftkostnader. Utredningen har vid sina beräkningar utgått från en
prognosperiod om 20 år. För att få jämförbara belopp har utredningen i

FöU1973:26

sina kalkyler räknat fram investerings- och andra engångskostnader samt
driftkostnader till ett nuvärde.

Utredningen har i sitt arbete byggt på visst underlag som den inhämtat
från chefen för armén och fortifikationsförvaltningen. Utredningen har
också fortlöpande hållit sig orienterad om chefens för armén utredning
orti arméns utbildningsorganisation på sikt.

Utredningen har utgått från att pansartruppernas krigs- och fredsorganisation
kommer att minska. Den har därvid kommit fram till att en
rationell utbildningsorganisation inom pansartrupperna kräver att minst
tre pansarregementen utgår eller ges annan utbildningsinriktning. Utredningen
framhåller i detta sammanhang som sin uppfattning att pansarutbildningen
vid P 1 och P 10 efter hand bör upphöra.

Utredningen kommer i sina överväganden också in på frågor som berör
Skaraborgs regemente (P 4) i Skövde och den därtill knutna pansartruppskolan
(PS). Den finner därvid att P 4 med hänsyn till bl. a. beredskapen
och utbildningens krav även i framtiden bör finnas kvar i Skövde.

På grund av sitt förslag om att pansarutbildningen vid P 1 skall
upphöra tar utredningen också upp frågan om PKAS:s lokalisering i
framtiden. Den finner därvid att PK AS och PS helst bör vara lokaliserade
i anslutning till samma förband. Utredningen konstaterar emellertid att
om båda skolorna lokaliserades till Skövde, där PS nu är förlagd, måste
bl. a. vissa fältövningar och truppföringsövningar genomföras i Skåne.
Skulle skolorna förläggas till Skåne måste å andra sidan vissa övningar
bedrivas i terräng långt från en sådan skolenhet. Att lokalisera skolorna
till samma plats kan också enligt utredningen medföra stor belastning på
övningstruppen m. m.

Utredningen kommer för sin del fram till att det är fördelaktigare att
ha en pansartruppskola i Skövde (PS) och en i Skåne (PKAS) än att
samordna dem i ett av dessa områden. Därigenom tas också handlingsfriheten
för framtiden till vara.

I sina överväganden om Uppsala konstaterar utredningen att en
utbyggnad av akademiska sjukhuset på AKS:s område är ofrånkomlig.
Utredningen fipner vidare att en rationell samhällsutveckling innebär att
så stora delar av S 1 :s mark behöver disponeras för andra ändamål att S 1
med anslutna skolor måste flyttas.

Med utgångspunkt i nuvarande organisation och befälsordning har
utredningen noggrant studerat AKS:s framtida lokalisering. Den har
därvid funnit att Örebro, Karlstad, Linköping och Skövde har goda
förutsättningar för att ta emot denna skola. Utredningen har också
övervägt ett alternativ som innebär att AKS samlokaliseras med andra
skolor, varvid möjligheterna att förlägga AKS tillsammans med andra
skolor till Skövde har granskats. Utredningen förordar också detta
lokaliseringsalternativ.

Beträffande FGS konstaterar utredningen att utbyggnaden av akademiska
sjukhuset inte direkt berör gymnasieskolans mark men att skolans
verksamhet påverkas av de åtgärder som vidtas rörande AKS. Utredningen
vill dock inte förorda att beslut nu fattas om att flytta FGS från
Uppsala.

FöU 1973: 26

Utredningen har undersökt vilka investeringar och större iståndsättningar
som behöver göras vid SI. Utredningen har därvid funnit att
investeringsbehovet under 20 år uppgår till ca 95 milj. kr. i faktiskt värde
vilket motsvarar 55 milj. kr. i nuvärde. Enligt utredningen är det inte
försvarligt att genomföra så omfattande upprustningsåtgärder för att
behålla S 1 med anslutna skolor i Uppsala under en kortare tid.
Utredningen har också kommit till den uppfattningen att det skulle vara
till fördel för samhällsplaneringen i Uppsalaregionen om osäkerheten i
fråga om tidpunkten för S 1 :s omlokalisering undanröjdes. Utredningen
anser därför att det så snart som möjligt bör beslutas att S 1 med
anslutna skolor flyttas från nuvarande etablissement i Uppsala. Därigenom
kan bl. a. de stora investeringarna undvikas. Tidpunkten för
flyttningen bör enligt utredningen anpassas till de förändringar av
fredsorganisationen som kan aktualiseras av andra skäl.

Utredningen erinrar om att den har föreslagit att utbildningen av
pansarförband vid P 1 upphör och att PKAS i samband därmed
omlokaliseras. Enligt utredningens uppfattning bör S 1 med tillhörande
skolor omlokaliseras till P l:s etablissement i Enköping. Utbildningsbetingelserna
för S 1 anses bli mycket goda i Enköping. Den nuvarande
grundutbildningskontingenten vid P 1 måste vid en sådan lösning i stället
utbildas vid andra förband.

Utredningen räknar med att driftkostnaderna minskar med 10 milj. kr.
per år och att de totala faktiska kostnaderna blir 225 milj. kr. (i nuvärde
70 milj. kr.) lägre än om denna organisationsändring inte genomförs.

Utredningen föreslår slutligen att en rörlig kredit anlitas för de
investeringar som behövs. Det är dock enligt utredningens mening inte
möjligt att nu uppskatta den rörliga kreditens storlek.

Remissinstanserna har i huvudsak inga erinringar mot de
allmänna faktorer som utredningen har haft som utgångspunkt för sina
överväganden. Flera remissinstanser har emellertid invändningar mot
utredningens tillämpning av de uppställda faktorerna i utredningsarbetet.
Bl. a. anses utredningen på ett ofullständigt sätt ha belyst personalfrågorna
och de vämpliktssociala problemen. Vid utredningens avvägning
mellan militära och civila faktorer har bl. a. enligt TCO-S de regionalpolitiska
förhållandena varit alltför dominerande. Liknande synpunkter förs
fram av överbefälhavaren, chefen för armén och försvarets rationaliseringsinstitut.
Anmärkningar har också riktats mot utredningens kalkyler,
bl. a. av rationaliseringsinstitutet.

Vid granskning av utredningens överväganden har remissinstanserna
biträtt förslaget om att utbildningen av pansarförband vid P 1 och P 10
skall upphöra. Chefen för armén framhåller i detta sammanhang att
antalet fredsförband i Mellansverige inte bör minska och att både P 1 i
Enköping och S 1 i Uppsala bör behållas.

Överbefälhavaren framhåller att PKAS måste flyttas när pansarutbildningen
vid P 1 upphör. Han anser att både PS och PKAS bör
lokaliseras till Skåne. Arméchefen anser att PS och PKAS — i avvaktan på

FöU1973:26

bättre underlag beträffande pansartruppernas krigsorganisation och därmed
en helhetsbild av kraven på fredsorganisationen i övrigt — bör ligga
kvar i Skövde resp. Enköping.

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, delar utredningens
uppfattning att AKS bör flyttas från Uppsala. Överbefälhavaren, chefen
för armén, försvarets rationaliseringsinstitut, länsstyrelsen och landstinget
i Örebro län samt Örebro kommun förordar Örebro som lokaliseringsort.
Länsstyrelsen och landstinget i Uppsala län anser att skolan bör flyttas
till Enköping. Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Skövde kommun anser
det angeläget att militär skolverksamhet lokaliseras till Skövde.

Enligt överbefälhavaren och chefen för armén kan S 1 :s område även i
framtiden disponeras för militära ändamål på grund av att de civila
kraven på området har minskat. Samma uppfattning förs fram av
länsstyrelsen i Uppsala län och Uppsala kommun som framhåller att
befolkningstillväxten i Uppsala och därmed markbehovet blir mindre än
man tidigare har räknat med. Försvarets rationaliseringsinstitut anser inte
att utredningen har visat att andra angelägna samhällsintressen i Uppsala
motiverar ett omedelbart beslut om S 1 :s etablissement.

Departementschefen delar utredningens och remissinstansernas
uppfattning att den framtida minskningen av pansartruppernas
utbildningskontingent medför att pansarutbildningen vid P 1 och P 10
efter hand bör upphöra. Om både P 1 och P 10 därvid ombildas till
infanteriförband, skulle detta medföra att det inom området Strängnäs—
Enköping—Kungsängen utöver det nuvarande infanteriregementet Svea
livgarde (I 1) i Kungsängen skulle finnas ytterligare två sådana förband.
Detta är enligt departementschefens mening inte rationellt, särskilt som
både P 10 och I 1 har viss överkapacitet och goda utbildningsbetingelser.
P 1 bör därför läggas ner, medan den framtida verksamheten vid P 10
inriktas på infanteriutbildning.

Departementschefen delar utredningens uppfattning att P 1 :s etablissement
bör utnyttjas för den verksamhet som nu bedrivs vid S 1 med
anslutna skolor. De invändningar, som flera remissinstanser har haft mot
detta förslag, bygger i huvudsak på uppfattningen att den mark som S 1 i
dag disponerar även i fortsättningen kan användas av förbandet.
Departementschefen bedömer emellertid att denna mark är så välbelägen
i en expansiv region att den på sikt måste avstås för andra ändamål än
militära. Ett ytterligare skäl för hans ställningstagande är att stora och
dyra nybyggnads- och iståndsättningsarbeten kan undvikas om förbandet
flyttas. Fredsorganisationsutredningen har beräknat kostnaderna för
dessa arbeten till 95 milj. kr. under den närmaste 20-årsperioden. Hur
S 1 s nuvarande byggnader bör användas i fortsättningen bör dock enligt
departementschefen utredas närmare.

Lokaliseras S 1 till Enköping kommer behovet att av operativa skäl ha
ett signalförband i Mellansverige alltjämt att vara tillgodosett. Behovet av
investeringar i Enköping för S 1 beräknas uppgå till ca 35 milj. kr.

En mindre del av verksamheten vid den till S 1 anknutna arméns stabs 1*

Riksdagen 1973. 10 sami. Nr 26

FöU 1973:26

och sambandsskola (StabSbS) räknar departementschefen med skall ingå
i den blivande arméns tekniska skola (ATS), som enligt beslut av
riksdagen (prop. 1971:29, InU 1971:5, rskr 1971:196) vid inrättandet
skall förläggas till Östersund. Lokaliseringen av övrig utbildningsverksamhet
som är knuten till S 1 anses böra övervägas närmare.

I detta sammanhang erinrar departementschefen om att 1973 års
vårriksdag i samband med behandlingen av frågan om krigsmaktens
organisation i lägre regional instans har beslutat att staben för Uppsala
—Västerås försvarsområden skall integreras med S 1 (prop. 1973:75, FöU
1973:14, rskr 1973:170). Med anledning av detta beslut förordar han att
hela det integrerade förbandet lokaliseras till Enköping.

Samtliga remissinstanser, som har yttrat sig i frågan, förordar att AKS
flyttas från Uppsala. När det gäller val av ny lokaliseringsort har
utredningen föreslagit Skövde, medan bl. a. överbefälhavaren och chefen
för armén har förordat Örebro. Det senare alternativet skulle ställa sig
något billigare från försvarets synpunkt. Utredningen har emellertid vid
sina överväganden vägt in även regionalpolitiska aspekter. Vidare har den
diskuterat en samordning av AKS med andra skolor till en större
skolenhet i /Skövde. Departementschefen tar i detta sammanhang inte
ställning till denna skolenhet men finner att AKS bör flytta från Uppsala
till Skövde oavsett om skolenheten kommer till stånd eller inte.

FGS bör enligt departementschefens mening i avvaktan på utredning
om skolans framtid ligga kvar i Uppsala. Ett sådant ställningstagande gör
det nödvändigt att närmare utreda hur de funktioner AKS f. n. fullgör
för gymnasieskolans räkning skall utföras efter flyttningen av AKS.

Den avveckling av P 1 som departementschefen förordar aktualiserar
frågan om den framtida lokaliseringen av PKAS, som f. n. är knuten till
P 1. Liksom överbefälhavaren och chefen för armén ansluter departementschefen
sig till utredningens förslag att PKAS skall lokaliseras till
Ystad och anknytas till P 7.

Luftvämsskjutskolan (LvSS), som har 14 anställda, lyder förvaltningsmässigt
under chefen för Roslagens luftvärnsregemente (Lv 3) i Norrtälje.
Den är f. n. förlagd i Svea ingenjörregementes (Ing 1) gamla etablissement
i Frösunda, Solna. Fredsorganisationsutredningen har föreslagit att
skolan skall flyttas till Norrtälje. Delegationen för lokalisering av statlig
verksamhet har förordat samma lokaliseringsort. Även departementschefen
anser att LvSS bör lokaliseras till Norrtälje (jfr prop. 1973:55,
InU 1973:22, rskr 1973:220).

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motionsyrkanden.

Beträffande organisationsutvecklingen inom
krigsmakten behandlar utskottet

dels motionen 1973:417 av herr Hörberg m. fl. (fp, c, m) i vilken har
hemställts att riksdagen

FöU 1973: 26

1. ger Kungl. Maj:t till känna att vid utredningen om försvarets
fredsorganisation

1.1 hänsyn tas till tjänstgöringsförhållandena för de individer —
värnpliktiga såväl som försvarsanställda — på vilka vårt försvar bygger,

1.2 möjligheten till samordnad och differentierad utbildning militärområdesvis
prövas,

2. hos Kungl. Maj d anhåller att motionen överlämnas till de utredningar
som är eller blir tillsatta för i motionen berörda frågor,

dels motionen 1973:1120 av herr Oskarson i Halmstad m. fl. (m, fp) i
vilken har föreslagits att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa
om en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda och framlägga
förslag om en framtida fredsorganisation för försvaret i dess helhet.

Beträffande föreslagna ändringar av förbandsorganisationen
behandlar utskottet

dels motionen 1973:2014 av herr Hjorth m. fl. (s) i vilken har
hemställts att riksdagen hemställer om att Kungl. Maj:t skyndsamt tar
initiativ till förhandlingar med berörd kommun om konkreta förslag
beträffande användningen av S 1 :s nuvarande byggnader och markområde
för i första hand industriell verksamhet,

dels motionen 1973:2074 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser
hemställan att riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj:ts proposition
1973:135,

dels motionen 1973:2078 av herrar Enskog och Tobé (fp) såvitt avser
hemställan att riksdagen

1. avslår proposition 1973:135 i vad avser nedläggningen av Göta
livgarde (P 1) och flyttningen av Upplands signalregemente (SI) från
Uppsala till Enköping,

2. uttalar att verksamheten vid Göta livgarde successivt inriktas mot
infanteriutbildning,

dels motionen 1973:2080 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) såvitt avser
hemställan att riksdagen — med bifall till förslaget om förläggning av ett
fredsförband till Arvidsjaur — beslutar att beslut i fråga om P 1 och S 1
skall anstå i avvaktan på en i motionen förordad utredning om
fredsförbandets uppgifter.

Beträffande omflyttningen av vissa skolor behandlar
utskottet

dels motionen 1973:2038 av herr Pettersson i Örebro m. fl. (c, s, fp,
m) i vilken har hemställts att riksdagen vid sin behandling av propositionen
1973:135 beslutar avslå propositionen i den del som avser
förläggningen av AKS och i stället beslutar om en förläggning av AKS till
Örebro,

dels motionen 1973:2074 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser
hemställan att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att fatta beslut i
fråga om flyttning av AKS och LvSS på sätt som anges i motionen,

dels motionen 1973:2075 av herr Jansson m. fl. (s, c, fp, m) i vilken
har hemställts att riksdagen vid behandling av proposition 1973:135
måtte besluta att pansartruppernas kadett- och aspirantskola (PKAS)
lokaliseras till Skövde.

Eou iv/3:'26

Utskottet

Försvarets fredsorganisationsutredning tillsattes år 1967 för att utreda
omfattningen och arten av lämpliga strukturförändringar i krigsmaktens
fredsorganisation. Det ankommer på utredningen att vid bedömningen av
olika förändringar beakta såväl militära effektivitetssynpunkter på
kortare och längre sikt som andra samhälleliga behov. En strukturrationalisering
av krigsmaktens fredsorganisation, som innefattar nedläggning av
fredsförbanden och utbildningsanstalter, medför nämligen — konstateras
det i direktiven — åtskilliga awägningsproblem. Bl. a. aktualiseras
avvägningar mellan militära och allmänt samhälleliga intressen, som i
många fall kan bli ömtåliga.

I juni 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt utredningen att också utreda
förutsättningarna för att förlägga ett nytt fredsförband till ort i det inre
av övre Norrland. Detta utredningsarbete, som numera är avslutat, har
enligt de för uppdraget lämnade tilläggsdirektiven ingått som ett led i
lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken. Utredningen har således i
detta sammanhang haft att lägga främst samhällsekonomiska synpunkter
till grund för sina överväganden.

I propositionen 1973:135 föreslås vissa ändringar i fredsorganisationen
för armén. Till grund för propositionen ligger fredsorganisationsutredningens
betänkanden Förutsättningar för att förlägga ett nytt förband i
norr, del 1 och 2 (Ds Fö 1970:6 och 1971:1), resp. Förslag till ändringar
av fredsorganisationen i fråga om arméförband: 1 (Ds Fö 1972:4). I
anslutning till de båda lokaliseringsbetänkandena, vilka utmynnar i ett
förslag att förlägga ett fredsförband i Arvidsjaur, redovisas också ett
försök till en samhällsekonomisk utvärdering av en sådan förbandsetablering
som utförts inom försvarsdepartementet.

De förslag som riksdagen nu har att ta ställning till har det gemensamt
att de alla rör krigsmakten och då närmast arméns fredsorganisation. De
bakomliggande motiven är emellertid, som framgår av det föregående,
helt olika. Av denna anledning behandlar utskottet — i likhet med
departementschefen — lokaliseringsfrågan för sig och tar i detta avsnitt
upp de föreslagna organisationsändringarna för vissa av arméns förband
och skolor.

Inledningsvis skall utskottet något beröra organisationsutvecklingen
inom krigsmakten och kraven på rationalisering
som gör sig gällande med allt större styrka.

Det har länge stått klart att kostnaderna för fredsorganisationen måste
begränsas. Under de år som gått sedan fredsorganisationsutredningen
började sitt arbete har kraven på rationaliseringar inom krigsmakten
accentuerats ytterligare. Åtgärder har också vidtagits för att möta
kostnadsutvecklingen, som eljest får till följd att fredsorganisationen tar i
anspråk en proportionsvis alltför stor del av försvarsanslagen.

Överbefälhavaren fick i juni 1969 Kungl. Maj :ts uppdrag att utöva en
samordnande ledning av tidigare påbörjade utredningar rörande krigsmaktens
organisation m. m. i lägre regional och lokal instans. Utredningsarbe -

FöU 1973:26

tet, som har arbetsnamnet OLLI, bedrivs i etapper. Vissa förslag,
avseende bl. a. samordning av regementen och försvarsområdesstaber, har
redovisats för och godtagits av riksdagen (prop. 1973:75, FöU 1973:14,
rskr 1973:170).

I december 1971 fick överbefälhavaren härutöver Kungl. Maj:ts
uppdrag att i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut lämna förslag
till och vidta de åtgärder som behövs för att under perioden 1972/73—
1976/77 minska antalet anställda inom krigsmakten. För rationaliseringsverksamheten,
som skall samordnas med fredsorganisationsutredningens
arbete, har tillskapats ett ledningsorgan för minskning av antalet anställda
inom krigsmakten med arbetsnamnet LEMA. Arbetet bedrivs fortlöpande
och avtappning sker halvårsvis genom rapportering till Kungl. Maj:t.

1972 års försvarsbeslut har — i förening med inflationens verkningar —
tvingat fram nya krafttag för att begränsa kostnaderna för fredsorganisationen
och övriga fasta kostnader, t. ex. för förvaltningsorganisationen.
Överbefälhavaren har i direktiv till försvarsgrenscheferna utgått från att
en större minskning av antalet anställda än den av Kungl. Maj d anbefallda
bör eftersträvas. I oktober månad 1972 lade chefen för armén fram
förslag till Kungl. Maj:t angående fredsorganisation av ett antal förband
och staber. Han anförde därvid bl. a. följande:

Driftkostnaderna för dagens fredsorganisation är höga, i ett längre
perspektiv alldeles för höga för att ge krigsorganisationen tillräckligt
utrymme. Främst är det personalkostnaderna som kommer att ianspråkta
en oacceptabelt stor andel av budgeten. Detta förhållande tvingar till
långtgående reduceringar. Det är uppenbart att arméns fredsorganisation
på sikt inte kan behållas i den form den nu har. De administrativa
funktionerna måste begränsas. Byggnader och övningsfält måste utnyttjas
rationellare genom koncentration till färre men större förband.

Försvarsbeslutet har också, som överbefälhavaren angav i programplanen
för det militära försvaret 1973-1978, fått till följd att krigsmaktens
uppgifter och sättet för invasionsförsvarets förande måste omprövas.
Dessa förändringar liksom den i försvarsbeslutet angivna planeringsnivån
kräver en genomgripande omstrukturering av arméns krigsorganisation
och utbildningsorganisation. Arbetet därmed pågår och resultatet, som
väntas föreligga någon gång under nästa år, påverkar bl. a. värnpliktskontingentens
storlek och fördelning på kategorier.

Parallellt härmed utreder 1972 års värnpliktsutredning formerna för
de värnpliktigas utbildning och utnyttjande m. m. Utbildningsorganisationen
kommer att i hög grad påverkas av de resultat angående
utbildningstidens längd m. m. som denna utredning kommer fram till.
Först när resultaten föreligger dels i fråga om krigsorganisationen, dels i
fråga om värnpliktsutbildningen kan man bestämma behovet av utbildningsenheter
inom fredsorganisationen.

Till detta kan läggas, att man inom arméstaben fortsätter det arbete på
utformningen av en långsiktig fredsorganisationsplan för armén som
pågått under en lång följd av år. Avtappningar sker successivt. 1 en
rapport till överbefälhavaren, som avlämnades i november 1972, konsta -

Föll 1973:26

terade chefen för armén att han saknade det viktigaste underlaget för att
lämna en konkret plan för fredsorganisationens utveckling på såväl lång
som kort sikt. En nyligen framlagd preliminär fredsorganisationsplan för
armén är grundad på en hypotes om krigsorganisationsutvecklingen på
sikt.

Under den allmänna motionstiden väcktes ett par motioner (1973:417
och 1973:1120) som mot den här tecknade bakgrunden diskuterar
formerna för det fortsatta rationaliseringsarbetets bedrivande m. m. Båda
motionerna pekar på hittills vidtagna åtgärder och efterlyser en samlad
och långsiktig plan för försvarets fredsorganisation. Motionärerna vänder
sig mot kortsiktiga lösningar som senare måste ändras med allt vad det
innebär av kostnader, arbetsbelastning, otrivsel m. m.

I motionen 1973:417 konstateras att problemen vid planeringen av en
ny fredsorganisation har sådan räckvidd att riksdagen bör ange vissa
riktlinjer så snart krigsorganisationen fastställts. Innan förbandsomflyttningar
beslutas bör enligt motionärerna noggranna utredningsresultat
föreligga om krigsorganisationens krav, om möjligheten till samordnad
och differentierad utbildning militärområdesvis, om väntade försvarspolitiska
reaktioner från värnpliktiga och försvarsanställda och om de
ekonomiska nettovinster som blir följden av regementsomflyttningar.

Motionen 1973:1120 går något längre. Utvecklingen av försvarets
fredsorganisation har väsentlig betydelse för flera sektorer av samhället
liksom för individen. Det är mot denna bakgrund enligt motionärerna ett
rimligt krav att företrädare för de demokratiska partierna bereds
möjlighet att delta redan under utredningsskedet i handläggningen av
detta viktiga frågekomplex på motsvarande sätt som nu är fallet med
1972 års värnpliktsutredning. Motionärerna anser att utredningen fortsättningsvis
bör genomföras i form av en parlamentarisk utredning.

Utskottet kan i stora delar ansluta sig till vad motionärerna anfört
utan att dock instämma i deras yrkanden. Dessa kan inte tolkas på annat
sätt än att man i huvudsak skall avvakta att planläggningen av
krigsorganisationen blir klar innan några förändringar av betydelse vidtas
i fredsorganisationen. Enligt motionen 1973:1120 bör en parlamentarisk
utredning dessutom se över fredsorganisationen för försvaret i dess helhet
och först därefter kan effekten av 1972 års försvarsbeslut alltså skönjas.
Såvitt utskottet kan finna innebär detta ett reformstopp, som — om det
drar ut på tiden — kan få svåra konsekvenser för det militära försvaret.

Erfarenheten visar att verkligheten sällan eller aldrig rättar sig efter
utredningsresultaten. Det är i stället de senare som efter hand måste
revideras. På samma sätt måste — också när det gäller krigsmakten — en
ständig anpassning av organisationen ske efter de yttre förutsättningarna.
Utskottet kan därför för sin del inte tillstyrka förslaget om en
parlamentarisk utredning, som framförs i motionen 1973:1120.

Utskottet har noga övervägt formerna för arbetet på en omstrukturering
av krigsmaktens fredsorganisation. Det är, såvitt utskottet kunnat
finna, väl sörjt för samordningen av de olika delutredningar som pågår.
Överbefälhavaren och fredsorganisationsutredningen, som båda har stor

FöU 1973:26

erfarenhet på området, bör liksom hittills gemensamt föra arbetet vidare.
Utskottet förutsätter att de under det fortsatta utredningsarbetet
överväger i de båda motionerna framförda synpunkter på fredsorganisationen.
Det finns därmed inte skäl att bifalla yrkandena i motionen
1973:417.

Utskottet övergår till att behandla de organisationsändringar som
föreslås i propositionen och tar först upp ändringarna i förbandsorganisationen
för att därefter behandla omflyttningen av vissa skolor.

De föreslagna ändringarna i förbandsorganisationen
innebär att Göta livgarde (P 1) i Enköping läggs ner och att
Södermanlands regemente (P 10) i Strängnäs utgår ur pansartruppernas
organisation. Vid P 10 föreslås pansarutbildningen bli ersatt med infanteriutbildning.
Huvuddelen av den verksamhet som f. n. bedrivs vid
Upplands signalregemente (S 1) och staben för Uppsala-Västerås försvarsområden
(Fo 47/48) i Uppsala föreslås bli flyttad till P 1 :s etablissement i
Enköping.

Förslagen att lägga ner P 1 och att flytta S 1 med tillhörande skolor
från Uppsala till Enköping har mött kritik såväl från olika företrädare för
krigsmakten som från kommunalt håll. Även de värnpliktiga vid
förbanden har reagerat mot förslagen. Kritiken återkommer i flera av de
motioner som väckts i anledning av propositionen. Organisationsändringarna
anses ha samband med förslaget att anlägga ett nytt förband i
Arvidsjaur. Utskottet skall därför i korthet redogöra för det resonemang
som lett fram till de nu aktuella ändringsförslagen.

Utgångspunkten för den föreslagna fredsorganisatoriska förändringen i
Mälarregionen är krigsorganisationens framtida utformning. Två pansarbrigader
utgår under programplaneperioden. Pansartruppernas fredsorganisation
måste skäras ner och de fredsförband som främst berörs av
utvecklingen är P 10 i Strängnäs och P 1 i Enköping.

Som följd härav måste värnpliktskontingenterna vid P 10 och P 1 ges
en annan utbildning. Krigsorganisationens utveckling innebär att behovet
av infanteriutbildning ökar. I konsekvens härmed bör värnpliktskontingenterna
vid P 10 och P 1 i framtiden ges infanteriutbildning.

En framtida infanteriutbildning vid P 10 och P 1 medför att vi får tre
infanteriförband geografiskt mycket nära varandra. Vi har redan Svea
livgarde (I 1) i Kungsängen. Med de krav som måste ställas på besparingar i
arméns fredsorganisation måste ett av förbanden läggas ner. I valet mellan
P 10 och P 1 har de avsevärt bättre betingelserna för infanteriutbildning
vid P 10 varit utslagsgivande. P 10 är det större förbandet såväl vad gäller
förläggningsplatser som markområden.

En nedläggning av P 1 utan motsvarande ersättning av annat fredsförband
leder till allvarliga sysselsättnings- och kommunalekonomiska
problem i Enköping. För att undanröja denna effekt bör Enköping få ett
annat förband. P 1 :s etablissement är väl avpassade för den utbildning S 1
bedriver. Det regionalekonomiska valet mellan förbandsindragning i

FöU 1973:26

Enköping eller i Uppsala pekar entydigt mot att en flyttning av S 1 till
Enköping är motiverad.

Det finns enligt propositionen också andra skäl som gör det angeläget
att flytta S 1 från Uppsala. Departementschefen åberopar härvid fredsorganisationsutredningen
som bl. a. pekar på det hårdnande civila trycket
mot S 1 :s markinnehav och den därav följande försämringen av utbildningsbetingelsema.
På denna punkt råder dock olika uppfattningar. Från
kommunens sida hävdas numera att man för överskådlig tid inte har
några förutsebara anspråk på S 1 :s mark eller byggnader.

Departementschefens bedömning, när det gäller behovet av ändringar i
förbandsorganisationen, kan utskottet för sin del ansluta sig till.
Utskottet anser också att i valet mellan Enköping och Uppsala som
förläggningsort för S 1 bör Enköping i princip ges företräde. Motionerna
1973:2074, 1973:2078 och 1973:2080 bör alltså avslås i de delar varom
nu är fråga.

Under tiden för utskottets behandling av detta ärende har chefen för
televerket i en skrivelse till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
pekat på vissa konsekvenser som flyttningen av S 1 till
Enköping kan få för televerkets radiostation i Vallby, en ort som ligger ca
7 km. från Enköping. Av skrivelsen, vars lydelse framgår av bilaga 1 till
detta betänkande, kan utläsas att en lokalisering av S 1 till Enköping
sannolikt kommer att medföra inskränkningar i televerkets verksamhet
och risk för störningar.

Med anledning härav har, efter order av överbefälhavaren, chefen för
armén i samarbete med televerket utfört praktiska försök i syfte att få
fram underlag för en bedömning av störningsriskerna. Enligt vad
televerket meddelat — se bilaga 2 — visar försöken att S 1 :s verksamhet
med visst slags materiel har en störande inverkan på radiostationen i
Vallby. Undersökningsresultaten är emellertid endast preliminära och
man räknar med att behöva göra en fullständig analys av störningsfrekvensen.

Som framgår av det föregående delar utskottet departementschefens
uppfattning att S 1 bör flytta från Uppsala. Utskottet anser också —
liksom departementschefen — att Enköping lämpar sig väl som förläggningsort
för S 1. Innan stömingsfrågan är fullt klarlagd vill utskottet
dock inte uttala sig för en omlokalisering av S 1 och Fo 47/48 till
Enköping. Frågan härom bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan på
resultatet av televerkets fullständiga undersökning.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att återkomma med förslag angående
S 1 :s lokalisering. Om Enköping därvid inte kan komma i fråga som
förläggningsort, bör förslaget avse annan ort i Mellansverige. I övrigt delar
utskottet departementschefens uppfattning och tillstyrker att pansarutbildningen
vid P 1 och P 10 efter hand upphör och att P 10 ombildas till
infanteriregemente.

En fråga av betydelse för Uppsala kommun är den fortsatta
användningen av S 1 :s mark och byggnader. Enligt departementschefen
bör denna fråga utredas närmare. Motionen 1973:2014 uttrycker en

Föl) 1973:26

förhoppning att riksdagen skall ta fasta på detta uttalande och hemställa
om skyndsamma initiativ från Kungl. Maj:ts sida. Utskottet utgår från att
frågan utreds med all den skyndsamhet som förhållandena medger.
Motionen bör med hänsyn härtill enligt utskottet inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottet tar härefter upp den omflyttning av vissa
skolor, som departementschefen föreslår, till behandling.

Förslagen innebär att arméns kompaniofficersskola (AKS) i Uppsala
omlokaliseras till Skövde, att pansartruppernas kadett- och aspirantskola
(PKAS), som nu är knuten till P 1 i Enköping, anknyts till Södra Skånska
regementet (P 7) och att luftvämsskjutskolan (LvSS) omlokaliseras från
Solna till Norrtälje.

När det gäller AKS har olika lokaliseringsalternativ övervägts. Bl. a.
har en flyttning till Örebro varit på tal. Eftersom Örebro anses ha bra
utbildningsbetingelser yrkas i motionen 1973:2038 avslag på propositionen
i den del som avser förläggningen av AKS. Motionärerna hemställer
att riksdagen i stället beslutar om en förläggning av AKS till Örebro.

Vid de överväganden som lett till valet av Skövde som förläggningsort
för AKS har framför allt regionalpolitiska aspekter vägts in. Man har
också pekat på möjligheterna till en samordning av AKS med andra
skolor i Skövde. Utskottet finner för sin del inte anledning förorda en
annan lösning och avstyrker därför bifall till motionen 1973:2038.

Yrkandet i motionen 1973:2074 att riksdagen skall bemyndiga Kungl.
Maj:t att fatta beslut i fråga om flyttning av AKS och LvSS i enlighet
med vad som föreslagits i propositionen föranleder ingen erinran från
utskottets sida.

När det gäller PKAS har valet stått mellan att föreslå en förläggning av
skolan — och på sikt även pansarskolan (PS), som nu ligger i Skövde — till
Skåne eller att behålla PS i Skövde och även förlägga PKAS där.
Motionen 1973:2075 tar fasta på detta och redovisar de skäl som talar
för en förläggning av PKAS till Skövde. Motionärerna kan härvid åberopa
fredsorganisationsutredningen som inte varit främmande för tanken att
de bägge skolorna skulle kunna vara förlagda i Skövde.

I likhet med utredningen anser utskottet att PKAS och PS om möjligt
bör vara lokaliserade till samma pansarregemente. Därigenom skulle
lärare och utbildningslokaler kunna utnyttjas mera rationellt än om
skolorna är skilda åt. Utbildningen skulle också bättre än nu kunna
samordnas mellan de skilda utbildningsnivåerna. Utskottet anser övervägande
skäl tala för en förläggning av PKAS till Skövde och tillstyrker
alltså bifall till motionen 1973:2075.

Utskottet går så över till att behandla de ekonomiska
konsekvenserna av de föreslagna organisationsändringarna.

Om P 1 läggs ner och dess värnpliktskontingent fördelas på andra
förband (P 10 och II), ger detta enligt fredsorganisationsutredningens
beräkningar en försvarsekonomisk besparing på ca 105 milj. kr. i nuvärde
över en 20-årsperiod. Behovet av investeringar i Enköping för S 1
beräknas uppgå till ca 35 milj. kr. Den beräknade rationaliseringsvinsten

1** Riksdagen 1973. 10 sami. Nr 26

FöU1973:26

för försvaret uppgår alltså till ca 70 milj. kr.

Kommunstyrelsen i Uppsala har till utskottet överlämnat en promemoria
som upprättats inom kommunens planeringskontor och som tar
upp fredsorganisationsutredningens beräkningar till kritisk granskning.
Enligt promemorian skulle en nedläggning av P 1 och omlokalisering av
S 1 till Enköping inte innebära någon samhällsekonomisk vinst utan i
stället ge upphov till samhällsekonomiska kostnader motsvarande ett
sammanvägt belopp av minst 19 milj. kr. I stället för en försvarsekonomisk
rationaliseringsvinst om 70 milj. kr. medför organisationsändringen
enligt promemorian vidare en beräknad förlust på 1 milj. kr.

Planeringskontorets beräkningar har granskats inom försvarsdepartementets
planerings- och budgetsekretariat och resultatet av denna

granskning har redovisats inför utskottet. Den konstaterade skillnaden i
rationaliseringseffekt (71 milj. kr.) har sin grund i följande av departementet
från böljan kända och övervägda förhållanden:

— Fredsorganisationsutredningen har presenterat sin kalkyl
i löpande pris och den innehåller därigenom en viss
inflationsvinst ~25milj.kr.

— Planeringskontoret bedömer att besparingarna faller ut

senare och kostnaderna tidigare än vad utredningen gör ~ 4 milj. kr.

— Fredsorganisationsutredningen har tillgodoräknat kalkylen
bortfall i hyresbetalningar vilka eljest belastar utgiftsramen.
Planeringskontoret betraktar hyreskostnaden utifrån
statsverkets horisont och anser inte bortfall av den vara

någon besparing ~ 20 milj. kr.

— Fredsorganisationsutredningen har byggt sina värden på
det material som den samlade expertisen tagit fram under
utredningsarbetet. Planeringskontoret bygger sina värden i
första hand på de värden chefen för armén i olika
sammanhang angett efter det att utredningen avslutat sitt

arbete ~ 22 milj. kr.

Det föreligger alltid stor osäkerhet vid angivande av värden i en kalkyl
som avser förhållanden långt fram i tiden. Ingenting tyder emellertid på
att några mer säkra och realistiska värden kommit fram efter det att
fredsorganisationsutredningen med sin samlade expertis lade fram sina
beräkningar. Försvarsdepartementets experter anser att utredningens
värden därför bör gälla som underlag för bedömning av de ekonomiska
konsekvenserna av att lägga ner P 1 och flytta S 1.

Förläggning av ett nytt förband till övre Norrlands inland
Propositionen

Försvarets fredsorganisationsutredning fick år 1969 i uppdrag att som
ett led i lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken skyndsamt utreda
förutsättningarna för att förlägga ett nytt fredsförband till ort i övre
Norrlands inland. Utredningen skulle bedrivas i två etapper. 1 den första
etappen skulle de tekniskt-ekonomiska förutsättningarna klarläggas och
lämpliga platser inventeras. I den andra etappen skulle beräkningarna

FöU 1973:26

omsättas på en eller högst två alternativa platser.

I direktiven angavs att det nya förbandet borde inriktas på utbildning
av jägar-, gränsjägar- och fältjägarförband samt spaningsförband. Förbandet
borde dimensioneras för grundutbildning enligt tre alternativ,
nämligen 500, 1 000 eller 1 500 värnpliktiga. Alla tre alternativen skulle
belysas av utredningen.

Resultatet av den första etappen har utredningen våren 1970
redovisat i delbetänkandet (Ds Fö 1970:6) Förutsättningar för att
förlägga ett nytt förband i norr, del 1.

I betänkandet konstaterar utredningen inledningsvis att undersökningen
rörande förläggning av ett förband till det inre av övre Norrland
inte ligger helt i linje med utredningens ursprungliga direktiv. Utredningsresultatet
är nämligen avsett att utnyttjas som ett av utgångsvärdena vid
lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiska överväganden. Av den anledningen
har utredningen utgått från att investeringskostnaderna för det
nya förbandet kommer att bestridas utanför den militära utgiftsramen.

Utredningen anser vidare att direktiven innebär att endast förhållandena
i Västerbottens och Norrbottens län bör studeras, varvid de orter i
det inre av dessa län som redan nu är centralorter för större områden bör
beaktas.

I den ort dit förbandet förläggs bör enligt utredningen bl. a. nuvarande
serviceutbud utan omfattande kostnader kunna byggas ut och kommunikationerna
vara goda.

Mot denna bakgrund har utredningen närmare undersökt orterna
Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina, Lycksele, Jokkmokk och Sorsele.

Vid bedömningen av vilken av nämnda orter som bör föreslås som
förläggningsort för det nya förbandet tillmäter utredningen de militära
effektivitetskraven stor betydelse. Vidare bör kasernetablissement samt
övnings- och skjutfält ge goda utbildningsbetingelser. Arbetsmiljöns
utformning bedömer utredningen också vara mycket viktig. Förbandet
bör enligt utredningen inriktas på att bli betraktat som ett elitförband
och ges en förläggning och fritidsmiljö som är trivsam för anställda och
värnpliktiga.

Utredningen bygger sina överväganden på underlag som har inhämtats
från militära och civila myndigheter, bl. a. från chefen för armén. Enligt
arméchefens uppfattning kan endast alternativet med grundutbildning av
500 värnpliktiga komma i fråga, om det nya förbandet skall upprättas
som ett förband av jägartyp. Arméchefen har på anmodan av utredningen
även undersökt förutsättningarna för att vid det nya förbandet grundutbilda
1 000 resp. 1 500 värnpliktiga med inriktning på skytteutbildning.
Om förbandet inrättas med denna utbildningsinriktning, medför detta
enligt arméchefens uppfattning att minst ett resp. minst två infanteriregementen
i Mellansverige måste dras in. Utredningen finner för sin del att
starka skäl talar för att förbandet inrättas för grundutbildning av 500
värnpliktiga. För detta alternativ talar bl. a. de tänkbara lokaliseringsorternas
invånarantal och möjligheter att erbjuda en från bl. a. värnplikts -

FöU 1973:26

social synpunkt godtagbar service och fritidsmiljö.

Enligt utredningens beräkningar behövs sammanlagt 195 fast anställda
vid ett förband för grundutbildning av 500 värnpliktiga. I de båda andra
alternativen med grundutbildning av 1 000 och 1 500 värnpliktiga behövs
en fast personal av 290 resp. 362 anställda. Enligt utredningens
uppfattning kan en fullgod rekrytering nås endast med det lägsta
alternativet. Utredningen anser att det vid ett sådant förband finns
förutsättningar för att lokalt rekrytera civil personal och plutonsofficerare.
Detta är enligt utredningen en av förutsättningarna för etableringen
av förbandet.

Enligt utredningen bör stor omsorg läggas vid utformningen av
kasemetablissementet och miljön i övrigt. I detta arbete bör personalorganisationerna
och kommunen medverka på ett tidigt stadium.

Utredningen har studerat tillgången på mark i de undersökta orterna.
Av dessa anser utredningen Jokkmokk från övningssynpunkt vara
olämpligt som förläggningsort för det nya förbandet på grund av
ogynnsamma mark- och terrängförhållanden. Även Stomman och Sorsele
har enligt utredningen olämplig övningsterräng. På dessa orter uppstår
också merkostnader för att anlägga vägar inom tänkbara övningsområden.
Arvidsjaur, Vilhelmina och Lycksele är enligt utredningen lämpliga från
övningssynpunkt. Markförhållandena i Arvidsjaur och Lycksele är mest
gynnsamma och sinsemellan ungefär likvärdiga. Övningsområdet i Arvidsjaur
har dock större utvecklingsmöjligheter. Utredningen framhåller
vidare att domänverket anser att skogsvärdet i Lycksele är högre än i
Arvidsjaur.

Vid sin bedömning av kommunikationerna i de undersökta orterna
finner utredningen att samtliga har möjlighet till järnvägstransporter för
materiel och personal. Däremot finns flygfält endast i anslutning till
Lycksele. Detta har dock otillräcklig kapacitet för de persontransporter
med flyg som enligt utredningens uppfattning är en förutsättning för att
lokalisera ett förband till det inre av Norrland. Övriga orter saknar
flygfält, varför en förläggning av förbandet till någon av dessa innebär att
ett helt nytt flygfält måste anläggas. Från lokaliseringssynpunkt anser
utredningen att Arvidsjaur, Stomman, Vilhelmina och Lycksele har
bättre förutsättningar att inrymma det nya förbandet än Jokkmokk och
Sorsele.

De flesta remissinstanserna delar utredningens uppfattning att Arvidsjaur,
Lycksele och Vilhelmina är de orter som i första hand bör komma i
fråga för lokalisering av det nya förbandet. Överbefälhavaren, chefen för
armén, arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län
förordar Arvidsjaur av de tre orterna. Statens planverk, naturvårdsverket,
länsstyrelsen och länsarkitekten i Västerbottens län och sammanläggningsdelegerade
för Lycksele kommunblock anser att en lokalisering till
Lycksele är att föredra.

De militära myndigheterna ställer sig dock i huvudsak negativa till att
förlägga ett nytt fredsförband till övre Norrlands inland. Om ett nytt
förband skall sättas upp i Norrland bör detta enligt överbefälhavarens

FöU 1973:26

uppfattning förläggas inom Kalix försvarsområde. Han utgår också från
att investeringskostnaderna för förbandet kommer att bestridas utanför
den militära utgiftsramen. Flertalet civila myndigheter understryker att
ett nytt förband kommer att inverka positivt på sysselsättningen i den
berörda orten. Beträffande förbandets storlek anser flertalet remissinstanser
att ett förband för grundutbildning av 500 värnpliktiga per år är det
mest fördelaktiga alternativet. Länsstyrelsen i Västerbottens län bedömer
dock att ett förband i Lycksele med hänsyn till ortens offentliga och
enskilda service utan svårighet skulle kunna ta emot en utbildningskontingent
på 1 000 värnpliktiga per år.

Chefen för armén, domänverket och Försvarsverkens civila personals
förbund (FCPF) anser att goda bostäder och skolor är en förutsättning
för en god rekrytering. I flera remissvar understryks vidare att det för en
tillräcklig rekrytering är nödvändigt att skapa sysselsättningsmöjligheter
också för de anställdas familjemedlemmar. Chefen för armén framhåller i
detta sammanhang att utredningen inte har visat hur man skall uppnå de
krav utredningen uppställt för en fullgod rekrytering.

Inga erinringar har gjorts mot utredningens synpunkter på kasernetablissementets
utformning.

Sedan utredningen redovisat resultatet av första etappen av sin
utredning om förutsättningarna för att förlägga ett nytt förband till övre
Norrlands inland, fick den i uppdrag att inrikta utredningsarbetets andra
etapp på en förläggning av det nya förbandet till Arvidsjaur. Särskild vikt
skulle läggas vid att studera och kostnadsberäkna behovet av åtgärder för
att skapa en god arbets- och fritidsmiljö för fast anställda och
värnpliktiga.

Resultatet av den andra etappen har utredningen våren 1971
redovisat i delbetänkandet (Ds Fö 1971:1) Förutsättningar för att
förlägga ett nytt förband i norr, del 2. Utredningen har som utgångspunkt
för denna etapp haft militära effektivitetskrav, återverkningarna av
det nya förbandet på fredsoganisationen, arbets- och fritidsmiljön för
anställda och värnpliktiga, behovet av anställd personal samt samhällsstrukturen
i Arvidsjaur.

Även i denna etapp har underlag inhämtats från militära och civila
myndigheter. Utredningen har sålunda bl. a. anmodat chefen för armén
att utreda om annan utbildning än för jägar- och skytteförband skulle
vara lämplig för det nya förbandet. Arméchefen har med anledning därav
redovisat studier om att alternativt förlägga ett trängförband eller ett
ingenjörförband till Arvidsjaur. Det förstnämnda alternativet innebär att
T 3 flyttas från Sollefteå till Arvidsjaur och att I 3 i Örebro läggs ner.
Det andra alternativet innefattar en flyttning av Ing 3 i Boden till
Arvidsjaur. Arméchefen förordar trängförbandsalternativet. Enligt utredningens
uppfattning bör emellertid endast etablering av ett nytt
jägarförband komma i fråga.

Redan under den första etappen av utredningsarbetet kom utredningen
fram till att förbandet skulle byggas upp för en utbildningskapacitet

FöU 1973:26 18

av omkring 500 värnpliktiga under grundutbildning. Utredningen anser
emellertid att även ett förband med 650 värnpliktiga kan godtas. Med en
utbildningskontingent av denna storlek kommer det nya förbandet att
omfatta de nuvarande grundutbildningskontingenterna för fältjägar- och
jägarförband vid I 5 i Östersund och K 4 i Umeå.

Om den utbildning som bedrivs vid K 4 flyttas över till det nya
förbandet i Arvidsjaur, bör detta enligt utredningen behålla K 4:s namn
och förbandstraditioner.

Utredningen har beräknat att det vid ett förband av denna storlek
behövs sammanlagt 196 anställda. Till dessa kommer behov av civil
personal på deltid för lokalvård samt för marketenteri och fritidslokaler.
Antalet arbetstillfällen för civil personal beräknas till sammanlagt ca
80.

Om förbandet får den utformning som utredningen har förordat,
räknar utredningen med att I 5 och I 20 i Umeå skall tillföras minst
330—350 värnpliktiga från andra förband. Detta tillskott bör enligt
utredningens uppfattning lämpligen ske genom att föra över utbildningskontingenten
från ett förband som därvid dras in. Utredningen har funnit
det möjligt att studera endast begränsade fredsorganisatoriska följdverkningar.
Den anser dock att det vid de fortsatta studierna av arméns
framtida organisation går att på ett godtagbart sätt passa in upprättandet
av det nya förbandet även om åtgärden inte ligger helt i linje med en
rationell utbildningsorganisation.

En viktig, kanske avgörande förutsättning för lokalisering av det nya
förbandet är enligt utredningen en fullgod rekrytering av fast anställd
personal. Enligt utredningens mening bör det finnas goda förutsättningar
att rekrytera civil personal inom regionen. Med hänsyn till den rådande
bristen på plutonsofficerare inom armén har utredningen undersökt, om
det finns andra rekryteringsvägar än de normala som kan ge ett extra
tillskott till denna officerskategori. Flera alternativ för en sådan
utbildning har undersökts. Utredningen anser det motiverat att redan
innan förbandet sätts upp på försök utbilda lokalt rekryterade instruktörsaspiranter
i Arvidsjaur, även om detta inte medför några direkta
kostnadsbesparingar. Förutsättningarna för att förlägga en militär utbildningskontingent
till någon av internatskolorna i Arvidsjaur bedömer
utredningen som goda.

Utredningen anser det viktigt att kostnaderna för resor till och från
orten kan minskas väsentligt. För att stimulera rekryteringen och
underlätta omplacering av anställda till Arvidsjaur bedömer utredningen
att det också är nödvändigt med en omfattande information om arbetsoch
boendemiljön i Arvidsjaur.

I enlighet med direktiven har utredningen undersökt förutsättningarna
att till förbandet i Arvidsjaur tillfälligt förlägga vinterutbildning av skolor
och kurser. Utredningen finner det lämpligt att genomföra sådan
utbildning men anser att frågan bör utredas närmare sedan beslut har
fattats om förbandstyp m. m.

Det nya förbandet behöver enligt utredningen tillföras viss utbild -

FöU 1973:26

ningsmateriel. Detaljerade undersökningar bör genomföras för att undersöka
möjligheterna att låna sådan materiel från mobiliseringsförråd eller
förråd av ersättningsmateriel.

Utredningen hävdar att det nya förbandets kasernområde bör ligga
sydväst om Arvidsjaurs samhälle och i omedelbar anslutning till kasernområdet
ett övnings- och skjutfält. Kasernetablissementet måste enligt
utredningen kunna bjuda de anställda en arbetsmiljö som är väl anpassad
efter de särskilda Norrlandsförhållandena. Det bör samtidigt ge en god
utbildnings- och fritidsmiljö för de värnpliktiga. Övnings- och skjutfältet
bör med hänsyn till behovet av att kunna bedriva samövningar med andra
förband vara större än enligt gällande normer. Omkring 4 900 ha mark
bör förvärvas för ändamålet.

Utbildningsanordningama utomhus bör enligt utredningen utformas så
att utbildningen ger god effekt även under svåra väderleksförhållanden. I
anslutning till gymnastikhallen bör inrättas en simhall och en bastu.
Fritidslokalerna bör, understryker utredningen vidare, ges en tilltalande
inredning och utformas så att de kan utnyttjas även av ortens ungdom,
kommunen och olika institutioner.

Om ett nytt fredsförband förläggs till Arvidsjaur anser utredningen att
en flygplats måste anläggas i närheten av orten. Frågan om flygplatsens
läge liksom vissa flygoperativa och andra därmed sammanhängande frågor
måste emellertid utredas ytterligare. Utredningen räknar med att 300
värnpliktiga jämte visst befäl varannan helg kommer att utnyttja
flygplatsen för resor till och från Mellansverige i chartrade jetplan av typ
DC 9 eller motsvarande.

Utredningen pekar på betydelsen av att militära och civila intressen av
olika slag samordnas på lokaliseringsorten. En sådan samordning bedömer
utredningen i viss utsträckning vara möjlig i fråga om utbildningslokaler,
hälso- och sjukvård samt vissa fritidsaktiviteter. Genom detta räknar
utredningen med att vissa besparingar kan göras. Den nödvändiga
samordningen av förbandsetableringen och utbyggnaden av tätorten
Arvidsjaur i övrigt bör enligt utredningen säkerställas genom att ett
särskilt organ, t. ex. en samarbetsdelegation, inrättas.

En stor del av remissinstanserna biträder eller lämnar utredningens
förslag utan erinran. Berörd länsstyrelse och kommun understryker
särskilt de nya arbetstillfällen som skapas i Arvidsjaur genom förbandets
lokalisering dit.

Huvuddelen av de militära myndigheterna är starkt kritiska mot
förslaget. Det finns enligt deras mening inga militära skäl att sätta upp ett
nytt förband i Norrland. Militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde
anser dock att det nya förbandets lokalisering till Arvidsjaur har
både strategisk och beredskapsmässig betydelse.

Flera remissinstanser berör valet av förbandstyp. Om ett förband skall
etableras i Arvidsjaur bör detta enligt överbefälhavaren ske genom att K 4
i Umeå flyttas dit. Även försvarets rationaliseringsinstitut förordar en
sådan lösning. Arméchefen anser att en flyttning av T 3 till Arvidsjaur är
att föredra. Militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde före -

FöU 1973:26

slår ett kombinerat K 4/trängförband i Arvidsjaur.

Remissinstanserna har inga erinringar mot den föreslagna storleken av
förbandet eller finner den i stort acceptabel.

Chefen för armén och försvarets rationaliseringsinstitut framhåller att
följdverkningarna för fredsorganisationen av det nya förbandet kan
bedömas först sedan en långsiktig planering för fredsorganisationen
föreligger.

De av utredningen föreslagna åtgärderna för rekrytering av personal
biträds av flertalet remissinstanser. I detta sammanhang framhålls från
flera håll att det behövs särskilda åtgärder för att kunna bereda kvinnor
anställning på den nya förbandsorten.

Förslaget att på försök förlägga viss del av utbildningen av fast anställt
plutonsbefäl till Arvidsjaur redan innan förbandet sätts upp tillstyrks av
flera instanser. Enligt chefen för armén måste emellertid frågan utredas
närmare. Den praktiska utbildningen bör på grund av att övningstrupp
saknas enligt hans mening inte förläggas till Arvidsjaur.

Flera remissinstanser tar upp de värnpliktssociala följderna av förslaget
till behandling. Bl. a. framhåller militärpsykologiska institutet att kraven
på den yttre fritidsmiljön knappast kan tillgodoses i en ort av Arvidsjaurs
storlek.

Utredningens förslag att en viss del av arméns vinterutbildning flyttas
till Arvidsjaur finner länsstyrelsen i Norrbottens län lämpligt. Arméchefen
och försvarets rationaliseringsinstitut har däremot vissa invändningar
mot detta.

Samtliga militära remissinstanser anser att utredningens förslag om att
utreda möjligheterna att låna viss utbildningsmateriel från mobiliseringsförråd
kan leda till att beredskapen sänks på ett inte acceptabelt sätt.

Utredningens uppfattning att kasernetablissement samt övnings- och
skjutfält bör anpassas till de förhållanden som råder i Norrland delas av
de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. I sammanhanget påpekar
Svenska samemas riksförbund att det aktuella övningsområdet är
renbetesområde för en sameby och flyttområde för flera andra byar.
Enligt förbundet bör staten utreda de olägenheter som uppkommer
genom den föreslagna lokaliseringen och lämna förslag till kompensation
och ersättning.

Remissinstanserna har inte något att erinra mot utredningens förslag
om att anlägga ett flygfält i anslutning till Arvidsjaur och dess synpunkter
på vägkommunikationerna.

Flertalet av remissinstanserna har också helt eller delvis biträtt
utredningens synpunkter på att samordna militära och civila anordningar.
Med hänsyn till väntade svårigheter att rekrytera medicinalpersonal
framhåller försvarets sjukvårdsstyrelse att vissa fördelar kan vinnas genom
ett samgående med Arvidsjaurs sjukhus.

Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på utredningens kostnadsberäkningar.
Statens planverk anser liksom 1968 års lokaliseringsutredning
och LO att en ekonomisk analys av hela projektet är nödvändig.
Planverket efterlyser vidare en uppskattning av den totala effekt som

FöU 1973:26

förslagets genomförande kommer att få för sysselsättningen.

Utredningens förslag om en samarbetsdelegation för förbandets
etablering är enligt flertalet av remissinstanserna lämpligt.

Departementschefen uttalar att etablerandet av ett fredsförband
i Arvidsjaur främst skall ses som ett led i sysselsättnings- och
regionalpolitiken. Han erinrar om att riksdagen hösten 1972 antog ett
regionalpolitisk! handlingsprogram för landet i dess helhet (prop.
1972:111, InU 1972:28, rskr 1972:347). Sedermera har riksdagen tagit
ställning till regeringens förslag angående medlen i den fortsatta
regionalpolitiska stödverksamheten (prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr
1973:248).

Inom försvarsdepartementet har en samhällsekonomisk analys av
projektet genomförts. Den har syftat till att kartlägga den totala
samhälleliga resursuppoffringen av att fredsförbandet sätts upp. En direkt
jämförelse med andra tänkbara konkreta lokaliseringsobjekt har legat
utanför ramen för studien. Däremot har antaganden gjorts om konsekvenserna
av sysselsättningspolitiska åtgärder som har bedömts bli
nödvändiga om förbandsetableringen inte blir av.

Enligt den samhällsekonomiska kalkylen beräknas att fredsförbandet
inkl. kommunala följdinvesteringar direkt och indirekt under investeringsfasen
skapar sysselsättning i Arvidsjaurregionen åt ca 250 personer i
fem år. Häri ingår den direkta sysselsättningen vid byggnads- och
anläggningsarbete, iordningställande av markområde, vägbyggnationer
etc. och den indirekta sysselsättningen genom att materiel och tjänster
tillverkas och levereras lokalt eller regionalt. Under driftperioden
beräknas vidare förbandsetableringen direkt och indirekt ge upphov till
totalt mellan 450 och 500 arbetstillfällen, varav mellan 350 och 400 med
regionalt rekryterad arbetskraft. I denna beräkning ingår direkt sysselsatta
vid förbandet, indirekt sysselsatta genom förbandets köp av varor
och tjänster samt effekten på sysselsättningen inom bl. a. servicesektorn
genom olika spridningseffekter.

Enligt kalkylen skulle förbandets uppsättning och drift innebära en
sammanvägd statsfinansiell merkostnad över hela livslängden (nuvärde)
på ca 150 milj. kr. eller uttryckt som annuitet över en 40-årig livslängd
ca 13 milj. kr. Till detta beräknas komma en kommunfinansiell
merkostnad för följdinvesteringar på ca 30 milj. kr. eller uttryckt som
annuitet ca 2 milj. kr. I kalkylen ingår inte kostnader för flygfält.

Den totala samhällsekonomiska resursuppoffringen inkl. kommunala
följdinvesteringar för att sätta upp och driva förbandet beräknas enligt
kalkylen till mellan 40 och 75 milj. kr. eller uttryckt som annuitet ca
3—6 milj. kr. Studien tyder således på att den samhällsekonomiska
resursuppoffringen av att förlägga ett fredsförband till Arvidsjaur torde
ligga lägre än den stats- och kommunfinansiella belastningen av projektet.

De bedömda sysselsättningseffekterna av att sätta upp fredsförbandet
utgör ett väsentligt bidrag när det gäller att uppfylla statsmakternas
regionalpolitiska målsättning för Norrbottens inland och är ett viktigt led

i insatsen för Vindelälvsområdet som helhet. Genom de arbetstillfällen
som kommer att erbjudas i samband med uppbyggnaden av etablissementet
i Arvidsjaur kan behovet av andra arbetsmarknadspolitiska
insatser i regionen i form av beredskapsarbeten beräknas bli i motsvarande
mån mindre.

Mot denna bakgrund förordar departementschefen att ett fredsförband
upprättas i Arvidsjaur. Förbandet bör bära K4:s namn. Det bör
dimensioneras för grundutbildning av ca 650 värnpliktiga. Inriktningen av
utbildningen vid det nya förbandet är han inte beredd att nu ta ställning
till. Denna fråga måste närmare utredas. Upprättandet av det nya
förbandet och nedläggningen av P 1 innebär att ytterligare ca 650
värnpliktiga kommer att grundutbildas i övre Norrland. Hur dessa bör
fördelas på olika förband behöver ytterligare övervägas. Antalet värnpliktiga
som utbildas i nuvarande garnisonsorter i Norrland skall dock i
huvudsak förbli oförändrat. Departementschefen erinrar om att ca 1 500
värnpliktiga som är krigsplacerade vid förband med krigsuppgifter i övre
Norrland f. n. utbildas i Mellansverige.

Departementschefen anser, liksom utredningen, att en samarbetsdelegation
bör inrättas. De förordade organisationsändringarna bör —
framhåller departementschefen — genomföras i nära samråd med den
berörda personalens organisationer på såväl lokal som central nivå. Olika
åtgärder bör vidtas för att underlätta omplaceringen av denna personal
och för att erbjuda övertalig personal annan anställning. Vidare måste
frågan om särskilda åtgärder för värnpliktiga som fullgör sin tjänstgöring
långt från hemorten ägnas stor uppmärksamhet.

Departementschefen är inte beredd att nu ta ställning till frågan om
ett flygfält i Arvidsjaur.

Vid anskaffningen av mark för övningsfältet i Arvidsjaur kommer vissa
synpunkter som har framförts av Svenska samernas riksförbund enligt
departementschefen att närmare övervägas.

Av investeringskostnaden för att sätta upp det nya förbandet, som
beräknas till 150 milj. kr., bör 100 milj. kr. enligt departementschefen
anvisas utanför utgiftsramen för det militära försvaret. Återstående
medelsbehov får finansieras genom medel som kan komma att inflyta vid
försäljning av S ls och AKS:s mark och byggnader i Uppsala samt i
övrigt av anslagsmedel inom utgiftsramen genom att de investeringar vid
I 1 och P 10, som hade varit nödvändiga om P 1 :s värnpliktskontingent
skulle ha fördelats på dessa förband, inte behöver genomföras.

Vad beträffar de medel som bör anvisas utanför utgiftsramen erinrar
departementschefen om att medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder
under elfte huvudtiteln under en följd av år i vissa fall har ställts till
förfogande för att betala byggnadsarbeten, materiel m. m. för det
militära försvaret. För budgetåret 1973/74 får enligt riksdagens beslut
sådana medel disponeras utöver utgiftsramen till ett belopp av högst 20
milj. kr. Enligt departementschefen bör motsvarande ordning tillämpas
även i förevarande fall. De medel som ställs till försvarets förfogande från
elfte huvudtiteln bör således ökas med sammanlagt 100 milj. kr. under

FöU 1973:26

den tid om 4—5 år som byggnationen beräknas pågå i Arvidsjaur. Någon
höjning av den för budgetåret 1973/74 bestämda ramen om 20 milj. kr.
bedömer departementschefen dock inte erforderlig.

I propositionen förordade organisationsändringar bör enligt departementschefen
i sin helhet vara genomförda den 1 juli 1979 och det bör
ankomma på Kungl. Majit att fastställa tidsplanen härför. Om förutsättningarna
skulle ändras i sådan mån att skäl föreligger att skjuta på
organisationsåtgärdernas slutliga genomförande, bör Kungl. Maj:t äga att
besluta härom.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motionsyrkanden.
Beträffande lokaliseringspolitiska insatser behandlar
utskottet motionen 1973:2074 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt
avser hemställan att riksdagen måtte besluta

1. att avslå Kungl. Maj:ts proposition 1973:135,

2. att hos Kungl. Majit hemställa om förslag till lokaliseringspolitiska
insatser i Arvidsjaurområdet enligt de grunder som anges i motionen.

Beträffande centraliserad repetitionsutbildning
behandlar utskottet

dels motionen 1973:2078 av herrar Enskog och Tobé (fp) såvitt avser
hemställan att riksdagen beslutar att till Arvidsjaur förlägga en anläggning
för central repetitionsutbildning dimensionerad för 1 000 värnpliktiga,
dels motionen 1973:2080 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) såvitt avser
hemställan att riksdagen, med bifall till förslaget om förläggning av ett
fredsförband till Arvidsjaur, beslutar att förbandets uppgifter skall
närmare utredas, med beaktande även av det i motionen angivna
alternativet med ett repetitionsutbildningsförband.

Beträffande frågan om anläggande av ett flygfält i anslutning till
fredsförbandet behandlar utskottet

dels motionen 1973:2037 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) såvitt avser
förslaget att riksdagen i anledning av proposition 1973:135 måtte uttala

1. att planering av ett flygfält i Slagnäs synkroniseras med upprättandet
av förbandet,

2. att huvuddelen av kostnaderna härför skall åvila staten,

dels motionen 1973:2079 av herrar Stridsman och Johansson i
Holmgården (c) i vilken har hemställts att riksdagen vid sin behandling av
Kungl. Maj:ts proposition 1973:135 beslutar att frågan om anläggande av
ett flygfält i samband med fredsförbandet i Arvidsjaur omgående skall bli
föremål för utredning.

Beträffande konsekvenserna för rennäringen
behandlar utskottet

dels motionen 1973:2037 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) såvitt avser
förslaget att riksdagen i anledning av proposition 1973:135 måtte uttala
att verkningarna av förbandets förläggning till Arvidsjaur för renskötseln i
samråd med samerna skyndsamt utredes och förslag om ekonomisk

FöU 1973:26

kompensation åt samema jämte övriga i sammanhanget erforderliga
åtgärder som kan anses påkallade utarbetas,

dels motionen 1973:2078 av herrar Enskog och Tobé (fp) såvitt avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en särskild utredning
med representanter för berörda samebyar för att klarlägga behovet av
åtgärder samt ersättningsbelopp till följd av förlust av renbete m. m. och
förslag med anledning härav.

Beträffande kostnadsfrågan behandlar utskottet motionen
1973:2078 av herrar Enskog och Tobé (fp) såvitt avser hemställan att
riksdagen beslutar att investeringskostnaderna för ett förband i Arvidsjaur
inte skall belasta den militära utgiftsramen.

Utskottet

Försvarets fredsorganisationsutredning fick år 1969 i uppdrag att
utreda förutsättningarna för att förlägga ett nytt fredsförband till ort i
övre Norrlands inland. Utredningen skulle bedrivas i två etapper. I den
första etappen skulle de tekniskt-ekonomiska förutsättningarna klarläggas
och lämpliga platser inventeras. I den andra etappen skulle beräkningarna
omsättas på en eller högst två alternativa platser.

Enligt direktiven för detta uppdrag borde det nya förbandet inriktas
på utbildning av jägar-, gränsjägar- och fältjägarförband samt spaningsförband.
Förbandet borde dimensioneras för grundutbildning enligt tre
alternativ, nämligen 500, 1 000 eller 1 500 värnpliktiga. Alla tre
alternativen skulle belysas av utredningen.

I ett delbetänkande våren 1970 konstaterade utredningen att undersökningen
om ett nytt arméförband i övre Norrlands inland inte låg helt i
linje med utredningens ursprungliga direktiv från år 1967. Direktiven om
det nya förbandet har därför betraktats som anvisningar för en helt
fristående utredning, avsedd att utnyttjas som utgångsvärden vid lokaliserings-
och arbetsmarknadspolitiska överväganden i större sammanhang.
Detta synsätt har också varit en utgångspunkt för förslaget i propositionen
1973:135 att förlägga ett fredsförband i Arvidsjaur.

Enligt departementschefen skall etablerandet av ett fredsförband i
Arvidsjaur främst ses som ett led i sysselsättnings- och regionalpolitiken.
Han erinrar om att riksdagen hösten 1972 antog ett regionalpolitisk!
handlingsprogram för landet i dess helhet (prop. 1972:111, InU 1972:28,
rskr 1972:347). Detta handlingsprogram anger att regionalpolitiken skall
syfta till en sådan geografisk spridning av tillgängliga resurser att
människorna i skilda regioner kan erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter
och likvärdig tillgång till service av social, kommersiell och
kulturell karaktär. För att uppnå detta mål skall resurserna i nödvändig
utsträckning koncentreras inom de olika regionerna i syfte att skapa
differentierade arbetsmarknader och eftersträvad servicekvalitet.

Departementschefen framhåller att det inte finns något principiellt
samband med frågan om P 1 :s nedläggning och S 1 :s flyttning till
Enköping. Den fredsorganisatoriska förändringen i Mälarområdet beting -

FöU 1973:26

as av pansartruppernas framtida krigsorganisation, dess påverkan på
pansartruppernas fredsorganisation, kraven på rationalitet i fredsorganisationen
och av de på sikt ogynnsamma utbildningsbetingelserna för S 1 i
Uppsala.

Det råder, såvitt utskottet kunnat finna, stor enighet om behovet av
lokaliseringspolitiska insatseri övre Norrlands inland.
Det har däremot inte gått att uppnå enighet om en förbandsetablering i
Arvidsjaur. Förslaget har mött invändningar från militärt håll. I flera av
de motioner som väckts med anledning av propositionen ifrågasätts också
lämpligheten av att förlägga ett fredsförband till Arvidsjaur.

Motionen 1973:2074 efterlyser alternativa förslag. Behovet av åtgärder
för att stimulera sysselsättningen i Arvidsjaurområdet ifrågasätts
inte. Stödinsatser måste emellertid — framhåller motionärerna — genomföras
inom ramen för en samlad plan, där olika alternativ kunnat vägas
mot varandra. Endast härigenom skapas förutsättningar för en lösning,
som totalt sett ger bästa effekt av de resurser som satsas.

Utskottet, som nyligen har behandlat en motion om ökad samordning
i samhällsplaneringen (FÖU 1973:22), anser för sin del att också det
militära försvaret bör medverka i de regionalpolitiska satsningarna. Enligt
vad utskottet kunnat konstatera är man inom Övre Norrlands militärområde
positiv till tanken på ett fredsförband i Arvidsjaur. Utskottet anser
att krigsmakten inte bör undandra sig detta tillfälle att göra en
lokaliseringspolitisk insats och avstyrker därför bifall till motionen
1973:2074 i de delar varom nu är fråga.

Departementschefen föreslår att fredsförbandet i Arvidsjaur dimensioneras
för grundutbildning av ca 650 värnpliktiga. Det nya förbandet, som
föreslås överta benämning från Norrlands dragoner (K 4) i Umeå,
beräknas behöva 196 anställda. Härtill kommer behov av civil personal på
deltid för lokalvård samt för marketenteri och fritidslokaler. Antalet
arbetstillfällen för civil personal beräknas till sammanlagt ca 80.

På några punkter är departementschefen inte beredd att nu ta
ställning. Det gäller inriktningen av den utbildning som skall bedrivas vid
det nya förbandet och frågan om att anlägga ett flygfält i Arvidsjaur. En
fråga som också skjuts på framtiden är konsekvenserna för rennäringen.
Flera motionsyrkanden föreligger emellertid som berör dessa frågor.

Motionerna 1973:2074, 1973:2078 och 1973:2080 tar upp frågan om
verksamhetens inriktning. Inför de betänkligheter som från olika håll
anförts mot den föreslagna förbandsetableringen för motionärerna fram
tanken att, i stället för ett förband för grundutbildning av värnpliktiga,
förlägga en särskild utbildningsplats för centraliserad repetitionsutbildning
i Arvidsjaur. Ett sådant alternativ har enligt
motionärerna fördelar från utbildningssynpunkt och saknar många av de
nackdelar som är förenade med ett förband för grundutbildning.
Motionärerna anser det också mer gynnsamt från sysselsättningssynpunkt.

FöU 1973:26

Tanken på en centraliserad repetitionsutbildning är inte ny. Som
framgår av motionerna diskuterades inom 1960 års värnpliktsutredning
behovet av en särskild utbildningsorganisation för genomförande av
repetitionsutbildning bl. a. i övre Norrland. En sådan utbildning skulle
minska uppgången i utbildningsbelastning vid truppförbanden i samband
med övergång till nytt system med intensifierad repetitionsutbildning och
höja effektiviteten i utbildningen. Som en bieffekt skulle insatsberedskapen
stärkas genom att utbildningsomgångar skulle vara inkallade under
huvuddelen av året, bl. a. under den tid då grundutbildningsförbanden
inte kunde lösa bevaknings- och stridsuppgifter. Det är främst av
kostnadsskäl som tanken inte har kunnat realiseras.

Utskottet vill först konstatera att alternativet med repetitionsutbildning
inte tidigare har diskuterats, när det gäller förbandsetableringen i
Arvidsjaur. Härav följer att den samhällsekonomiska utvärdering och de
överväganden i övrigt som legat till grund för propositionen i denna del
inte är giltiga för ett repetitionsutbildningsförband.

Att koncentrera viss repetitionsutbildning till Arvidsjaur är i och för
sig fullt möjligt. Utskottet vill dock peka på att en sådan lösning kan få
negativa konsekvenser för repetitionsutbildningen. Samövningar med
andra förband och övning i brigadförband försvåras för alla de förband
som kontinuerligt repetitionsutbildas i Arvidsjaur. Eftersom flertalet av
soldaterna inte är avsedda för krigsanvändning i denna del av landet, blir
de också mindre förtrogna med den terräng som de skall uppträda i under
allvarligare förhållanden. Alternativet medför å andra sidan att de
värnpliktiga från Mellansverige kommer i kontakt med en terräng där
åtskilliga av dem kanske kommer att sättas in i händelse av krig. För
kommunens del kan en etablering av enbart ett repetitionsutbildningsförband
inte anses ge den stadga och verksamheten den kontinuitet som
kommunen med hänsyn till sina åtaganden har rätt att kräva.

Utskottet kan för sin del inte se repetitionsutbildningen som ett
alternativ till propositionens förslag om ett grundutbildningsförband. En
utbildning av den typ som redovisas i propositionen bör enligt utskottets
mening utgöra grunden för förbandets verksamhet. Med denna utgångspunkt
har utskottet också övervägt ett mellanalternativ, som innebär att
man i Arvidsjaur etablerar ett kombinerat grundutbildnings- och repetitionsövningsförband.

Ett förband med denna inriktning av verksamheten fyller väl de krav
som man kan ställa från regionalpolitisk synpunkt. En kombinerad
grund- och repetitionsutbildning bör kunna leda till ett bättre utnyttjande
av förbandets resurser. Den ger också vissa möjligheter till en
avvägning av utbildningsverksamheten som kan utnyttjas för att reglera
tillströmningen av värnpliktiga. Det bör härigenom vara möjligt att till
förbandet tillfälligt förlägga vinterutbildning av skolor och kurser. När
man mot denna bakgrund fastställer kontingentens storlek samt varifrån
den skall rekryteras måste enligt utskottets mening strävan vara att
tillgodose de värnpliktssociala synpunkterna så mycket som möjligt.

Utskottet har vid sina överväganden funnit att mellanalternativet har

FöU 1973:26

vissa fördelar och förordar därför att det nya förbandet i Arvidsjaur
organiseras som ett kombinerat grundutbildnings- och repetitionsövningsförband.
Den närmare utformningen av förbandet bör ske med utgångspunkt
härifrån. En viktig fråga som bör övervägas ytterligare är
värnpliktskontingentens storlek. Utskottet räknar med att grundutbildningen
kan minska till förmån för repetitionsutbildningen.

Vad utskottet har anfört med anledning av motionerna 1973:2078
och 1973:2080 såvitt nu är i fråga bör riksdagen som sin mening ge
Kungl. Maj:t till känna.

Departementschefen anmäler i propositionen att han inte är beredd
att ta ställning till frågan om ett flygfält i Arvidsjaur. Det har
gett anledning till yrkanden i motionerna 1973:2037 och 1973:2079,
som går ut på att riksdagen det oaktat skall fatta beslut om byggandet av
ett flygfält i Arvidsjaur. Båda motionerna hänvisar i detta sammanhang
till fredsorganisationsutredningens uttalanden på denna punkt.

Fredsorganisationsutredningen har vid sina överväganden utgått från
att ett flygfält måste byggas i Arvidsjaur för att det skall bli möjligt att
ordna hemtransporter av värnpliktiga med flyg vid helgpermissioner och
för att tillgodose de rent regionalpolitiska behoven av smidiga transporter.
Frågan är emellertid långtifrån utredd. Bl. a. återstår att utreda
flygplatsens läge liksom vissa flygoperativa och andra därmed sammanhängande
problem. En betydelsefull fråga är också hur kostnaderna skall
fördelas mellan olika intressenter.

Mot denna bakgrund är utskottet inte heller för sin del berett att ta
ställning i flygfältsfrågan och kan därför inte tillstyrka motionerna
1973:2037 såvitt nu är i fråga och 1973:2079. Utskottet förutsätter
emellertid att utredningen om ett flygfält i Arvidsjaur fortsätter. Härvid
bör även turistnäringens och närliggande kommuners behov övervägas.

Ett fredsförband i Arvidsjaur får vissa konsekvenser för
rennäringen. Frågan tas upp i motionerna 1973:2037 och
1973:2078 som var för sig i denna del utmynnar i förslag om en särskild
utredning, i vilken även representanter för samerna skall ingå. Motionärerna
anser att riksdagen redan i samband med beslutet om fredsförbandet
bör uttala sig för att samernas rättigheter tas till vara.

Som framgår av propositionen har departementschefen för avsikt att
föreslå Kungl. Maj:t att en särskild samarbetsdelegation tillsätts för att
samordna militära och civila intressen i Arvidsjaur. Han uttalar också att
vissa synpunkter som har framförts av Svenska samernas riksförbund bör
närmare övervägas i samband med att mark för övningsfältet i Arvidsjaur
anskaffas. Det får härigenom enligt utskottets mening anses väl sörjt för
att ersättningsfrågor som uppkommer i samband med förbandsetableringen
skall få en tillfredsställande lösning. Motionerna 1973:2037 och
1973:2078 bör därför, såvitt nu är i fråga, inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottet skall till slut något beröra de ekonomiska konsekvenserna
av en förbandslokalisering i Arvidsjaur.

FöU 1973:26

Man har, som förut nämnts, inom försvarsdepartementet genomfört
en samhällsekonomisk analys av Arvidsjaurprojektet. Den har syftat till
att kartlägga den totala samhälleliga resursuppoffringen av att fredsförbandet
sätts upp. En direkt jämförelse med andra tänkbara konkreta
lokaliseringsobjekt har legat utanför ramen för detta arbete. Däremot har
antaganden gjorts om konsekvenserna av sysselsättningspolitiska åtgärder
som har bedömts bli nödvändiga om förbandsetableringen inte blir av.

Enligt kalkylen skulle förbandets uppsättning och drift medföra en
sammanvägd statsfinansiell merkostnad över hela livslängden (nuvärde)
på ca 1 50 milj. kr. eller uttryckt som annuitet över en 40-årig livslängd ca
13 milj. kr. Till detta beräknas komma en kommunfinansiell merkostnad
för följdinvesteringar på ca 30 milj. kr. eller uttryckt som annuitet ca 2
milj. kr. 1 kalkylen ingår inte kostnader för flygfält.

Den totala samhällsekonomiska resursuppoffringen inkl. kommunala
följdinvesteringar för att sätta upp och driva förbandet beräknas enligt
kalkylen uppgå till mellan 40 och 75 milj. kr. eller uttryckt som annuitet
ca 3—6 milj. kr. En samtidigt genomförd sysselsättningskalkyl visar att ca
250 personer sysselsätts under fem år i investeringsfasen och mellan 450
och 500 sysselsätts direkt och indirekt under driftperioden.

Investeringskostnaden för att sätta upp förbandet i Arvidsjaur
beräknas till 150 milj. kr. Av detta belopp bör enligt departementschefen
100 milj. kr. anvisas utanför utgiftsramen för det militära försvaret.
Finansieringen i övrigt föreslås ske dels genom medel som kan komma att
flyta in vid försäljning av S 1 :s och AKSs mark och byggnader i Uppsala,
dels med anlitande av anslagsmedel inom utgiftsramen som frigörs genom
att de investeringar vid I 1 och P 10, som hade varit nödvändiga om P 1 :s
värnpliktskontingent skulle ha fördelats på dessa förband, inte behöver
genomföras.

I motionen 1973:2078 yrkas att investeringskostnaden inte till någon
del skall belasta den militära utgiftsramen. Detta är en förutsättning för
att motionärerna — bl. a. med hänsyn till avsaknaden av andra alternativ
— trots vissa betänkligheter är beredda att godta att ett förband upprättas
i Arvidsjaur. Utskottet anser liksom departementschefen att merkostnaden
för förbandsetableringen i Arvidsjaur bör gå utanför ramen.

Utskottet godtar förslaget till finansieringssätt för förbandsetableringen
i Arvidsjaur. De medel för sysselsättningsfrämjande åtgärder som
brukar ställas till försvarets förfogande från elfte huvudtiteln ökas utan
återbetalningsskyldighet för försvaret med sammanlagt 100 milj. kr.
under den tid om 4—5 år som byggnationen beräknas pågå. Om en
försäljning av S 1 :s mark och byggnader i Uppsala inte kommer till stånd
bör Kungl. Majt underställa riksdagen förslag om hur den del av
finansieringen av fredsförbandet i Arvidsjaur bör täckas som eljest skulle
ha bestridits av försäljningsmedel. Sådan medelsanvisning bör inte belasta
utgiftsramen för det militära försvaret. Något särskilt beslut av riksdagen
enligt motionen 1973:2078 punkten 2 behövs inte.

FöU 1973:26

Hemställan

Utskottet har i det föregående behandlat i propositionen 1973:135
framlagda förslag jämte motioner i ämnet, avseende dels ändringar av
fredsorganisationen för vissa arméförband, dels förläggning av ett nytt
förband till övre Norrlands inland. Med hänvisning till vad utskottet
därvid anfört hemställer utskottet

A. beträffande organisationsutvecklingen inom
krigsmakten

1. att riksdagen avslår motionen 1973:417,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:1120,

B. beträffande föreslagna ändringar av förbandsorganisationen
såvitt avser Upplands signalregemente
(S 1), Göta livgarde (P 1) och Södermanlands regemente
(P 10)

1. att riksdagen med avslag på propositionen 1973:135 och
motionerna 1973:2074, 1973:2078 och 1973:2080 i denna
del beslutar att inte nu ta ställning till propositionens förslag
beträffande S 1 och Fo 47/48,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1973:135 och
med avslag på motionerna 1973:2074, 1973:2078 och
1973:2080 i denna del godkänner propositionens förslag
beträffande P 1,

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1973:135 och
med avslag på motionen 1973:2074 i denna del godkänner
propositionens förslag beträffande P 10,

4. att riksdagen avslår motionen 1973:2014,

C. beträffande den föreslagna omflyttningen av
vissa skolor, nämligen arméns kompaniofficersskola
(AKS), luftvärnsskjutskolan (LvSS) och pansartruppernas
kadett- och aspirantskola (PKAS)

1. att riksdagen avslår motionen 1973:2038,

2. att riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1973:2074 i denna del beslutar om
flyttning av AKS och LvSS på föreslaget sätt,

3. att riksdagen med ändring av Kungl. Maj:ts förslag och
med bifall till motionen 1973:2075 beslutar att PKAS flyttas
till Skövde,

D. beträffande lokaliseringspolitiska insatser
och etablering av ett förband i Arvidsjaur 1.

att riksdagen med bifall till propositionen 1973:135 och
med avslag på motionen 1973:2074 i denna del beslutar att
ett nytt förband etableras i Arvidsjaur,

2. att riksdagen med anledning av motionerna 1973:2078
och 1973:2080 i denna del som sin mening ger Kungl. Maj d

FöU 1973:26

till känna vad utskottet har anfört om det nya förbandets
inriktning m. m.,

E. att riksdagen beträffande frågan om anläggande av ett
flygfält i Arvidsjaur avslår motionerna 1973:
2037 och 1973:2079, den förra motionen såvitt nu är i fråga,

F. att riksdagen beträffande konsekvenserna för
rennäringen avslår motionerna 1973:2037 och
1973:2078 i denna del,

G. att riksdagen beträffande kostnaderna för en förbandsetablering
i Arvidsjaur avslår motionen 1973:2078 i
denna del.

Stockholm den 6 december 1973

På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustafsson i Stenkyrka (c),
Gustafsson i Uddevalla (s), Gustavsson i Ängelholm (s), Pettersson i
Kvänum (c), Häll (s), Öhvall (fp), Brännström (s), Pettersson i Lund (s),
Virgin (m), Gustavsson i Nässjö (s), Karl Bengtsson i Varberg (fp),
Högström (s), Åkerfeldt (c) och Runesson (s).

Reservationer

1. beträffande organisationsutvecklingen inom
krigsmakten av herrar Petersson i Gäddvik och Virgin (m)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
”Utskottet kan” och på s. 11 slutar med ”motionen 1973:417” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det anledning överväga formerna för
arbetet på en omorganisation av krigsmaktens fredsorganisation. Erfarenheterna
från tidigare förändringar i fredsorganisationen har inte alltid
varit positiva. Tvärtom har förändringarna i vissa fall kännetecknats av
kortsynthet och ryckighet, vilket åsamkat samhället dryga kostnader och
otrivsel bland personalen med minskad effektivitet i det dagliga arbetet
som följd. Strävan bör nu vara att komma fram till ett genomarbetat,
långsiktigt och samlat förslag då det gäller försvarets framtida fredsorganisation
och undvika lösningar på kort sikt.

Bevarandeprincipen, som är så aktuell bl. a. inom miljödebatten, torde
även då det gäller försvarets framtida fredsorganisation var en linje att
arbeta efter. Därigenom kan man undvika förhastade beslut med negativa
verkningar i framtiden. Det är angeläget att man i stället kommer fram
till en grundlig och saklig utredning som på lång sikt ger de fördelar som
eftersträvas.

FöU 1973:26

Utvecklingen av försvarets fredsorganisation har väsentlig betydelse
för flera sektorer av samhället liksom för individen. Utskottet delar den
uppfattning som kommit till uttryck i motionen 1973:1120 att företrädare
för de demokratiska partierna bör ha möjlighet att delta redan under
utredningsskedet i handläggningen av detta viktiga frågekomplex.

Riksdagen bör som sin mening ge Kungl. Majd till känna vad utskottet
har anfört med anledning av motionerna 1973:417 och 1973:1 120.

dels att utskottets hemställan under A (s. 29) bort ersättas med en
hemställan av följande lydelse:

A. att riksdagen beträffande organisationsutvecklingen inom
krigsmakten med anledning av motionerna 1973:417 och
1973:1120 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet har anfört,

2. beträffande föreslagna ändringar av förbandsorganisationen
av herrar Petersson i Gäddvik (m), Öhvall (fp), Virgin (m),
Karl Bengtsson i Varberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
”Departementschefens bedömning” och slutar med ”är fråga” bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”till infanteriregemente” bort ha följande
lydelse:

I det läge, som uppkommit genom televerkets påpekanden, är det
enligt utskottets mening knappast möjligt att nu ta ställning till förslaget
att flytta S 1 från Uppsala till Enköping. Innan störningsfrågan är fullt
klarlagd vill utskottet för sin del inte uttala sig för en omlokalisering av
S 1 och Fo 47/48 till Enköping. Frågan härom bör anstå i avvaktan på
resultatet av televerkets fullständiga undersökning.

Frågan om S 1 s lokalisering berör i hög grad Enköping, främst från
regionalpolitisk synpunkt. Om televerkets fortsatta undersökningar leder
till att S 1 ej kan flytta dit, uppkommer en svår situation för Enköping.
Bl. a. med hänsyn härtill bör frågan om P 1 s framtid nu lämnas öppen.

Riksdagen bör alltså inte nu fatta beslut om att flytta S 1 med
tillhörande skolor och staben för Uppsala-Västerås försvarsområden (Fo
47/48) till Enköping. Då S 1 :s lokalisering berör såväl P 1 som —
åtminstone indirekt — P 10 bör riksdagen inte heller nu fatta beslut om
dessa förbands framtid.

dels att utskottets hemställan under B. (s. 29) bort ersättas med en
hemställan av följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1973:2074 såvitt nu är
i fråga och med avslag på propositionen 1973:135 samt med
hänvisning till motionerna 1973:2078 och 1973:2080 i denna
del beslutar att inte nu ta ställning till propositionens förslag
beträffande S 1 och Fo 47/48 samt P 1 och P 10,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:2014,

FöU 1973:26

3. beträffande den föreslagna etableringen av ett förband
i Arvidsjaur av herrar Petersson i Gäddvik och Virgin (m)
som anser

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 25 som börjar
med ”Utskottet, som” bort ha följande lydelse:

Såväl överbefälhavaren som chefen för armén har bestämt avstyrkt
uppsättandet av ett förband i Arvidsjaur. Det är uppenbart, säger de, att
en sådan nyuppsättning helt strider mot de krav som statsmakterna i
andra sammanhang ställt på genomgripande rationaliseringar inom
försvaret i syfte att hålla driftkostnaderna nere. Det ger sämre utbildningseffekt
och ökar de värnpliktssociala problemen.

En följd av att förslaget bryts ut ur ett större sammanhang är att
propositionen inte kan redovisa vilket slag av förband som avses
uppsättas i Arvidsjaur. Detta måste betecknas som helt otillfredsställande
då det därmed inte heller är möjligt att fullt klarlägga de fredsorganisatoriska
konsekvenserna på andra håll. Försvarets rationaliseringsinstitut
påpekar sålunda, att följdverkningarna för fredsorganisationen av det nya
förbandet kan bedömas först sedan en långsiktig planering för fredsorganisationen
föreligger. I detta sammanhang bör också framhållas att
investerings- och driftkostnaderna för förbandet är beroende av förbandstyp,
varför de ekonomiska beräkningar som redovisas för etablering av
förbandet är osäkra.

I fråga om värnpliktssociala förhållanden gäller att redan i nuläget
40 % av de värnpliktiga vid krigsmaktens Norrlandsförband, dvs. ungefär
4 000, har sina hemorter i andra delar av landet. Detta medför allvarliga
sociala problem, vilket bl. a. belyses av det förhållandevis stora antalet
anstånd, omplaceringar, ändrad tilldelning etc. som förekommer för de
värnpliktiga från Mellansverige som tas ut till Norrlandsförband. Problemet
accentueras genom tendenser till tidig familjebildning. En följd av
förslaget enligt propositionen skulle vara att ytterligare 650 värnpliktiga
främst från Uppland och Västmanland skulle få sin grundutbildning
förlagd till Norrland. Detta skulle innebära en betydande minskning av
möjligheterna för i dessa områden bosatta värnpliktiga att få sin
tjänstgöring förlagd nära hemorten. Eftersom antalet värnpliktiga efter
hand tenderar att öka i Mälardalen, är den i propositionen föreslagna
minskningen av utbildningskapaciteten i denna landsdel särskilt olämplig.

Vid utformningen av fredsorganisationen måste strävan vara att i
största möjliga utsträckning anordna grundutbildningen av de värnpliktiga
nära hemorten. Den värnpliktiges inställning till militärtjänstgöringen
är i väsentlig grad beroende av vilka möjligheter han har att upprätthålla
kontakt med hemorten. Uttag av värnpliktiga till tjänstgöring långt
hemifrån bör begränsas till vad som kan krävas av utbildningsorganisatoriska,
krigsorganisatoriska och operativa skäl. Att utöka det tvång som
värnplikten i sig innebär till ett tvång att därutöver fylla lokaliseringspolitiska
uppgifter skadar försvarsviljan och är från principiella utgångspunkter
knappast ens godtagbart. Det skulle dessutom motverka lokaliserings -

FöU1973:26

politikens syfte genom att ge stora grupper ur den uppväxande
ungdomen en avog inställning till denna politik.

Ett starkt skäl mot inrättande av Arvidsjaurförbandet är att ställning
då måste tas i fråga om förändringar för en rad andra förband som
föregriper de beslut som borde fattas först då utredningsarbetet har
avslutats rörande arméns fredsorganisation i dess helhet. Detta gäller
främst P 1 i Enköping samt S 1 och staben för Uppsala-Västerås
försvarsområden (Fo 47/48), båda i Uppsala.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att förslaget om upprättande
av ett fredsförband i Arvidsjaur är ofullständigt och illa underbyggt.
Konsekvenserna är i väsentliga hänseenden inte klarlagda och de är
— i de fall de kan överblickas — i huvudsak ogynnsamma. I propositionen
redovisas inte några studier om vad som i fråga om civil verksamhet skulle
kunna åstadkommas till samma kostnad som den nu föreslagna. Inte
heller har vidtagna kostnadsberäkningar gett någon klar uppfattning om
kostnaden för försvaret i form av sämre effekt genom lokaliseringsåtgärden.

Arvidsjaur ligger vid järnväg och har eller får snart goda landsvägsförbindelser
åt olika håll. Ortens serviceutbud kan, i förhållande till läge och
invånarantal, anses vara omfattande och varierande. Förutsättningarna
för industriell verksamhet bör därför vara relativt goda. Det skulle vara
ett underkännande av den nuvarande lokaliseringspolitiken att utan
ordentlig utredning förneka möjligheterna att det med en statlig
kapitalinsats av den storlek det här är fråga om går att skapa minst lika
många arbetstillfällen för bygdens folk i industriell verksamhet.

En civil lösning skulle undanröja de risker som på sikt måsta anses
föreligga att tillkomsten av ett fredsförband i Arvidsjaur förr eller senare
leder till att ur regionalpolitisk synvinkel lika känsliga områden i andra
delar av övre Norrland får minskad militär verksamhet. Skulle fortsatta
utredningar visa, att militär verksamhet kan förväntas ge bästa totaleffekt
till lägsta samhällsekonomiska kostnad, bör förutsättningarna utredas för
att i stället för ett grundutbildningsförband lokalisera centraliserad
repetitionsutbildning till Arvidsjaur. En sådan lösning skulle avlasta
truppförbanden som f. n. har en mycket hög belastning, främst vid de
tider då grund- och repetitionsutbildning pågår samtidigt. Utbildningen
skulle ske i omgångar, fördelade under året, och avses för krigsförband
med uppgifter i övre Norrland men som nu genomgår repetitionsutbildning
i andra delar av landet. Alternativet skulle sålunda inte innebära att
nuvarande repetitionsutbildning minskar på andra platser i övre Norrland,
t. ex. i Bodenområdet eller inom Kiruna och Kalix försvarsområden.

Behovet av militär personal för en dylik repetitionsutbildningscentral
beräknas bli lägre än i förband enligt propositionen, medan däremot
behovet av civila torde bli större. En repetitionsubildningsorganisation
beräknas ta i anspråk mera tjänster av det civila samhället än det
föreslagna fredsförbandet. De värnpliktssociala konsekvenserna skulle bli
betydligt mindre, eftersom utbildningen för varje omgång omfattar
endast två till fem veckor. Förutsättningar skapas vidare för att bibehålla

FöU 1973:26

nuvarande utbildningskapacitet i östra Mellansverige.

Kostnaderna för utbyggnad av enheten beräknas bli sammanlagt något
lägre än för ett fredsförband genom att planerad utbyggnad av
repetitionsutbildningsläger i andra delar av landet i så fall kan begränsas.

Vad utskottet har anfört med anledning av motionerna 1973:2074,
1973:2078 och 1973:2080 såvitt nu är i fråga bör riksdagen som sin
mening ge Kungl. Maj:t till känna.

Då utskottet inte anser att ett fredsförband av föreslagen typ skall
sättas upp i Arvidsjaur har utskottet inte anledning tillstyrka motionerna
1973:2037, 1973:2078 och 1973:2079 såvitt gäller anläggande av ett
flygfält i Arvidsjaur, konsekvenserna för rennäringen och kostnaderna för
förbandsetableringen.

dels att utskottets hemställan under D (s. 29—30) bort ersättas med en
hemställan av följande lydelse:

D. att riksdagen med bifall till motionen 1973:2074 såvitt nu är
i fråga och med avslag på propositionen 1973:135 samt
motionerna 1973:2078 och 1973:2080 i denna del som sin
mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet har anfört,

FöU 1973:26 35

Bilaga 1

CHEFEN FÖR TELEVERKET 1973-11-20

Statsrådet och Chefen för
Kommunikationsdepartementet

Lokalisering av Kungl. Upplands signalregemente, S 1, till Enköping

Det har under november månad kommit till televerkets kännedom att
S 1 avses flyttas från Uppsala till Enköping. Den verksamhet S 1 kan
komma att bedriva med radiotrafik inom ett flertal frekvensområden
samt verkstadsrörelse inom radioområdet bedömes utgöra ett allvarligt
konflikthot för televerkets radiostation i Vallby 7 km SSÖ Enköping.
Denna station är mottagarstation för Sveriges internationella radiotrafik
m. fl. åtaganden, den är dessutom kontrollstation med bl. a. internationella
åtaganden. Stationen arbetar i dessa verksamhetsområden med
känslig mottagnings- och pejlutrustning inom ett flertal frekvensområden
(16 kHz—1 GHz). Vid en redovisning av viss utrymmes- eller skyddsområdeskrävande
vetenskaplig och teknisk verksamhet utanför
tätort till civildepartementet 1970 angavs skyddskraven för bl. a. denna
station vad beträffar avståndet till radiosändare till 10 å 50 km beroende
på sändeffekt och frekvensområden. Uppgiften är hämtad ur en
internationell rekommendation betr. skyddskrav för dylika stationer.
Med hänsyn till detta och televerkets tidigare erfarenheter kan förutsägas
att en lokalisering av S 1 till Enköping kommer att medföra inskränkningar
i televerkets verksamhet och risk för störningar.

Betr. S 1 måste en inskränkning i övningsområdet och i dess
övningstider sannolikt föreskrivas. Att vid en flyttning av Enköping radio
finna ett nytt likvärdigt område, som uppfyller alla skyddskrav betr.
befolkningstäthet, vägar, industrier, kraftledningar, åskförekomst, terrängförhållanden
etc., är mycket svårt. Flyttningen är dessutom förenad
med betydande kostnader.

Televerket hemställer att konsekvenserna för televerkets radiostation i
Enköping av en lokalisering av S 1 till Enköping utredes innan definitiv
ställning tages till förslaget med hänsyn till de nämnda sannolika
telekonflikterna. Televerket är berett medverka till en snabb utredning i
ärendet.

B. BJUREL

FöU 1973:26

Bilaga 2

CHEFEN FÖR TELEVERKET 1973-11-30

Riksdagens försvarsutskott

Lokalisering av Kungl. Upplands signalregemente, S 1, till Enköping

Bakgrund

Enköpings radiostation byggdes år 1937 i Vallby, 7 km söder om
Enköping. Den inrymmer televerkets mottagarstation för Sveriges fasta
radiotrafik med utlandet och långdistanstrafik med svenska och utländska
flygplan samt diverse andra mottagningstjänster. Dessutom inrymmer
den en radiokontrollstation för övervakning av in- och utländska
radiosändare. Denna kontrollstation har upprättats i enlighet med
Sveriges åtaganden såsom medlem i den internationella teleunionen, och
verksamheten bedrivs enligt de föreskrifter som teleunionen utfärdat.
Stationen arbetar med känslig mottagnings-, registrerings- och pejlutrustning
inom hela frekvensområdet 13 kHz—1 GHz, och förutsättningarna
för dess funktion är frihet från radiostörningar av olika slag.
Teleunionen har därför utfärdat rekommendationer, baserade på mätningar
och gjorda erfarenheter från olika länder, beträffande en mottagarstations
placering i förhållande till industriområden, kraftledningar,
motorvägar, flygfält och radiosändare. Större radiosändare bör inte
förekomma närmare än 10—50 km. Avståndskravet är beroende av
sändarnas effekter, frekvenser och antal. Dessutom ställs krav på
terrängens och markens beskaffenhet.

Under november 1973 kom det till televerkets kännedom, att S 1
avses flyttas från Uppsala till Enköping. Televerket framhöll, i skrivelse
1973—11 — 19 till kommunikationsdepartementet, med kopia till försvarsutskottet,
riskerna för störningar på televerkets radiostation vid Enköping.
I samråd mellan televerket och överbefälhavaren beslöts att
störningsmätningar skulle utföras vid radiostationen, varvid militära
sändare skulle ställas till förfogande. Avsikten med mätningarna var att
undersöka om S 1 :s radiotrafik menligt skulle störa verksamheten vid
televerkets radiostation.

Fältprov

Tekniska undersökningar har utförts av televerket i samarbete med
personal från signaltrupperna 1973—11—23 28 på följande sätt:

Föll 1973:26

Den sändarutrustning som nu används och den som i framtiden
kommer att användas vid S 1 placerades dels på P 1 :s kasernområde och
dels 3 km norr därom. På televerkets radiostation utfördes fältstyrkemätningar,
lyssningsundersökningar med normal mottagarutrustning och
observationer med spektrumanalysator.

Fältstyrkemätningarna visar att markvågen från de utplacerade sändarna
var av storleksordningen 1 mV/m på grundfrekvenser. Som jämförelse
kan nämnas att mottagning ofta sker av signaler i storleksordningen
1 juV/m, dvs. tusen gånger svagare. De höga signalnivåerna förorsakade
biandfrekvenser, som gav besvärande störningar och ofta omöjliggjorde
normal mottagning. Sändarplacering vid P 1 eller 3 km norr därom gav
likartade resultat.

Slutsatser

Mätningarna har visat att användning av större sändare inom nuvarande
P 1 :s område i Enköping kommer att medföra svåra störningar. Även
smärre sändare torde kunna störa om de användes närmare mottagarstationen
än 7 km.

Televerket bedömer lokalisering av större sändare till Enköping eller
annan plats på samma eller kortare avstånd från mottagarstationen som
olämplig. Även för smärre sändare måste restriktioner för deras användning
i mottagarstationens närhet uppställas. Omfattningen och arten av
ovannämnda restriktioner har ännu ej kunnat fastläggas, varför ytterligare
prov och mätningar erfordras.

Televerket är berett att i samarbete med krigsmakten utföra ytterligare
undersökningar.

Kan ej televerkets krav tillgodoses måste mottagarstationen flyttas till
annan ort, vilket uppskattas kosta 10—20 Mkr. Härtill kommer svårigheterna
att finna en likvärdig placering med hänsyn till de tekniska krav
som måste uppfyllas.

Likalydande skrivelse har tillställts överbefälhavaren.

B. BJUREL

GOTAB 73 5423 S Stockholm 1973