Försvarsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1973:128 med förslag till principer för en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret jämte motioner (Betänkande 1973:FöU23 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande nr 23 år 1973

FöU 1973:23

Nr 23

Försvarsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1973:128
med förslag till principer för en enhetlig befälsordning inom det militära
försvaret jämte motioner.

Propositionen

Genom propositionen 1973:128 har Kungl. Maj:t (försvarsdepartementet)
berett riksdagen tillfälle att avge yttrande med anledning av vad
departementschefen i propositionen har anfört om principer för en
enhetlig befälsordning inom det militära försvaret.

Frågan om befälsordningen inom försvaret har varit aktuell under lång
tid. Den för armén gällande befälsordningen beslöts av 1960 års riksdag
(prop. 1960:109, SU 1960:113, rskr 1960:290). Befälsstrukturerna inom
marinen och flygvapnet är uppbyggda efter ett mönster som har
gemensamma drag med befälsordningen inom armén.

Med hänsyn till utvecklingen inom försvaret och inom samhället i
övrigt har det visat sig att 1960 års principer måste förnyas och
vidareutvecklas för att motsvara dagens förutsättningar och inte minst
morgondagens krav. Utvecklingen inom det allmänna utbildningsväsendet,
risken för en bestående obalans mellan försvarsgrenarnas befälsstrukturer
och svårigheten att behålla militär personal inom försvaret talar
starkt för att det behövs en gemensam och modern befälsordning för hela
krigsmakten.

Principerna för en sådan befälsordning bör enligt propositionen nu
fastställas av statsmakterna så att arbetet med att i detalj utforma ett
nytt system för utbildning och rekrytering av försvarets yrkesbefäl kan
påbörjas utan dröjsmål.

Inom försvarsdepartementet bildades i början av år 1971 en särskild
arbetsgrupp som skulle skapa underlag för Kungl. Maj:ts ledning och
samordning av utbildningsverksamheten inom försvaret. En huvuduppgift
för arbetsgruppen blev att ta fram det principiella underlaget för beslut
om en ny befälsordning. Gruppen har utarbetat en promemoria om
principiella utgångsvärden för befälsstrukturer inom det svenska
försvaret. I propositionen redogörs för det huvudsakliga innehållet i
promemorian. Under remissbehandlingen har arbetsgruppens förslag fått
ett övervägande positivt mottagande. Remissinstanserna har anslutit sig
till de tankar om befälsstrukturens framtida utformning som förts fram i
promemorian. De har dock bl. a. framhållit vikten av att de militära
myndigheterna och personalorganisationerna får medverka aktivt i det
fortsatta arbetet med att konkret utforma en ny befälsordning.

Departementschefen erinrar om att allt yrkesbefäl inom krigsmakten
tjänstgör i såväl krigs- som fredsorganisationen. Inom båda dessa

1 Riksdagen 1973. 10 sami. Nr 23

FöU 1973:23

huvuduppgifter skall befälet uppfylla tre väsentliga krav, nämligen att
vara chef, fackman och utbildare. Sambandet mellan uppgifterna i
krigsorganisationen och i fredsorganisationen är av såväl funktionell som
ekonomisk och organisatorisk art. Krigets krav styr befälets insatser och
därmed också kraven på yrkesbefälet. I krig skall yrkesbefälet verka i
kraft av den utbildning och den verksamhet som har genomförts i fred.
Som departementschefen ser det speglar detta dagens krav. Kommande
förändringar i den teknologiska och materiella miljön visar dock att man
även inom en framtida krigsorganisation måste ställa stora krav på
personalens kvalitet. Detta gäller alla uppgiftsnivåer. Vidare blir kraven
på förmåga att handla självständigt framträdande liksom kraven på
förmåga att instruera, leda och ha kontakt med människor.

De tre huvuduppgifterna som yrkesbefälet har i krig och fred — att
vara chef, fackman och utbildare — förenar dem som utövar dessa
uppgifter i sådan grad att en ny grundsyn på befälsstrukturen är
motiverad. Yrkesbefälet bör i fortsättningen ses som en enda grupp med
gemensam identitet.

Den totala mängden uppgifter för yrkesofficerare måste med hänsyn
till krigsmaktens mångskiftande karaktär fördelas på personal som
utbildas för att verka inom olika områden och på skilda kompetensnivåer.
Inom ramen för den helhet som yrkesofficerarna bildar måste
därför finnas en indelning i kompetensgrupper, som grundas på de
faktiska behoven inom krigs- och fredsorganisationen. Att bestämma
antalet kompetensgrupper och de olika gruppernas uppgifter och
utbildning samt hur urvalet till dem skall ske bör bli en väsentlig uppgift
vid detaljutformningen av en ny befälsordning.

Det är enligt departementschefens mening självklart att även förhållandena
inom samhället i övrigt — nu och i framtiden — på ett avgörande
sätt måste påverka befälssystemet i olika avseenden, t. ex. i fråga om
rekrytering, utbildning och arbetsmiljö.

Vid det fortlöpande arbetet med att modernisera och vidareutveckla
befälsstruktur och befälsutbildning inom krigsmakten måste samhällsutvecklingen
få utöva ett avgörande inflytande på förändringarna. Försvarets
integrerade ställning i samhället måste befästas och fördjupas även
om den militäre yrkesutövarens uppgifter i många avseenden är speciella.

En modem befälsstruktur för det svenska försvaret måste ge möjlighet
för organisationen att på bästa sätt ta till vara varje enskild individs
kapacitet och förmåga. Förutsättningar bör finnas för alla att med
beaktande av den individuella mognadstakten nå de positioner i
verksamheten som svarar mot deras inneboende förutsättningar och
personliga kvaliteter. Departementschefen understryker vikten av att
praktisk erfarenhet tas till vara och utnyttjas på ett konstruktivt sätt.

Värnplikten och värnpliktssystemet är av största vikt när det gäller
den principiella inriktningen av yrkesofficerens uppgifter, rekrytering och
utbildning. Värnpliktstjänstgöringen är den avgörande förutsättningen för
att vi organisatoriskt skall kunna förverkliga de försvarsresurser som vår
säkerhetspolitik i så stor utsträckning vilar på. Det är därför ett oavvisligt

FöU 1973:23

krav på yrkesofficeren att han har god kännedom om värnplikten och
dess ideella och praktiska förutsättningar liksom också praktisk insikt i
och erfarenhet av värnpliktsutbildningen och dess villkor. Huvuddelen av
de manliga medborgarna genomgår värnpliktsutbildning. Denna utbildning
är kvantitativt en utomordentlig rekryteringstillgång. Med rekrytering
genom värnplikten finns goda möjligheter att få en önskvärd bredd i
urvalet av yrkesofficerare.

Förutom på de nu angivna allmänna förutsättningarna för att
förverkliga en befälsstruktur med en gemensam identitet, yrkesofficeren,
går departementschefen in på vissa mera speciella förhållanden som det
enligt hans mening är angeläget att beakta vid utformningen av ett nytt
system.

Beträffande reservofficerare och värnpliktsbefäl uttalar departementschefen
att förhållandena i fråga om uppgiftsinriktning och urval,
rekrytering, utbildning och medinflytande i tillämpliga delar måste
präglas av de vägledande idéer, som har angetts i fråga om yrkesofficerarna.
Reserv- och värnpliktsbefälet kommer även i framtiden att ha
avgörande betydelse för krigsorganisationens funktionsduglighet. Det är
därför betydelsefullt att bl. a. rekryterings- och utbildningssystem utformas
så att behovet av välutbildad personal inom dessa befälsgrupper kan
tillgodoses. Behovet av modernt utformad information är här av stor
betydelse.

Krigsmaktens ledning och berörda personalorganisationer har alltså i
princip anslutit sig till de av departementschefen redovisade tankegångarna
för utformning av en framtida befälsstruktur. Befälsförbunden har i
anslutning härtill framhållit att fortsatta överväganden enligt deras
mening måste beröra principiella frågor om bl. a. innebörden av en
gemensam, grundläggande kompetensnivå och uppgifter inom denna,
tidpunkter för urval i utbildningsgången, krav på teoretisk kompetens
och tidpunkt för dess inhämtande samt underlag för bedömning av
befälslämplighet.

Departementschefen anser att de av förbunden redovisade synpunkterna
är av stort intresse. De bör enligt hans uppfattning ingå som en del av
det bedömningsunderlag som man har att arbeta med när reformerna
skall förverkligas. Möjligheterna att finna lösningar som tillgodoser både
individens ambitioner och de generella ekonomiska-organisatoriska
kraven måste enligt departementschefen bedömas som goda, eftersom
alla berörda parter är eniga om att gemensamt nå fram till positiva
lösningar inom ramen för begreppet yrkesofficer.

Under förutsättning att riksdagen inte har något att erinra mot vad
departementschefen har anfört om utgångsvärden för en reformering av
krigsmaktens befälsstruktur avser departementschefen att inom försvarsdepartementet
fortsätta arbetet med att ta fram underlag till de reformer
som behövs inom befälsområdet. Till departementet avses därvid knytas
en särskild delegation för samråd i dessa frågor. I delegationen bör ingå
representanter för krigsmakten och personalorganisationerna. Till delegationen
bör enligt departementschefen också knytas ledamöter av riksda -

FöU 1973:23

gen. Tyngdpunkten i det fortsatta arbetet måste naturligen ligga vid
frågor om avvägning av befälsgruppemas uppgifter inom krigs- och
fredsorganisationen samt om yrkesbefälets rekrytering, urval och utbildning.

Motionerna

I motionen 1973:1117 av herr Kronmark (m), som väcktes under den
allmänna motionstiden, har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär att förslag angående en ny befälsordning även skall avse de frågor
som i sammanhanget är speciella för reservofficerare. Motionären anser
att arbetet med en ny befälsordning även bör omfatta reservofficerarnas
uppgifter, rekrytering, utbildning, vidareutbildning m. m.

Motionerna 1973:2022 och 1973:2023 har väckts med anledning av
propositionen 1973:128.

I motionen 1973:2022 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) hemställs att
riksdagen vid sin behandling av propositionen uttalar sig för att den
fortsatta utredningen om yrkesbefälets utbildning, rekrytering m. m.
vidgas till att omfatta även övriga befälskategorier samt att den
delegation, som förutsättes arbeta på en ny befälsordning, blir så
sammansatt, att den är representativ även för dessa.

Motionärerna framhåller att det reservanställda och värnpliktiga
befälet har mycket stor betydelse i vårt vämpliktsförsvar och att det
civila livets ledarkrafter så långt möjligt bör utnyttjas i krigsorganisationen.
Svårigheterna att rekrytera nya reservofficerare gör det angeläget
att även problemen för de befäl som inte är yrkesofficerare behandlas

och att det reservanställda befälet bereds plats i den delegation som

departementschefen har aviserat.

I motionen 1973:2023 av herr Wennerfors (m) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av propositionen måtte beakta de i motionen framförda
synpunkterna. Dessa avser liksom i de tidigare redovisade motionerna det
reservanställda och värnpliktiga befälets uppgifter, utbildning m. m. men
gäller även allmänutbildningsnivån för yrkesbefälet och värdet av en
snabb bef ord ringsgång för befäl som fyller högt ställda krav på såväl
militära kvalifikationer som civil allmänbildningsnivå.

Utskottet

Frågan om en ny befälsordning behandlades av riksdagen under år
1971 med anledning av en motion i ämnet (FöU 1971:18, rskr

1971:267). Riksdagen ansåg att målet borde vara att få en för

försvarsgrenarna enhetlig befälsordning och förutsatte att arbetet med att
ta fram en ny befälsordning skulle bedrivas med kraft. Vidare uttalades
bl. a. att under arbetet borde övervägas att finna former för en mera
ändamålsenlig samordning mellan ett befäls fredsfunktion och hans
uppgifter i krigsorganisationen. Riksdagen delade motionärens
uppfattning att en ny befälsordning borde ge större möjligheter för den

FöU 1973:23

enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre positioner.

I propositionen redovisas resultatet av ett arbete för att ta fram
underlag för ett principbeslut om en ny befälsordning, remissyttranden
angående detta resultat och departementschefens syn på vissa principiella
frågor. Vidare anger departementschefen hur han anser att man bör
bedriva det fortsatta arbetet med att ta fram underlag till de reformer
som behövs inom befälsområdet.

Departementschefen framhåller att utvecklingen inom det allmänna
skolväsendet, risken för en bestående obalans mellan försvarsgrenarnas
befälsstrukturer och svårigheten att behålla militär personal inom
försvaret starkt talar för att det behövs en gemensam och modern
befälsordning för hela krigsmakten. Utskottet vill i det sammanhanget
kraftigt understryka värdet av att man har en hög kvalitet på försvarets
befäl. Endast med en välutbildad, yrkesskicklig och mot sina uppgifter
lojal befälskår kan ett värnpliktsförsvar få möjlighet att mäta sig med väl
skolade och under lång tid övade yrkestrupper.

Utskottet anser det vara värdefullt om arbetet med en ny

befälsordning får en fast grund. Förutsättningarna härför är goda. Det

militära försvarets ledning och berörda personalorganisationer har i
princip anslutit sig till de i propositionen angivna tankegångarna för
utformning av en framtida befälsstruktur. Inte heller motionärerna har
några invändningar mot dessa tankegångar, som ligger i linje med vad
utskottet anförde till 1971 års riksdag. Utskottet har inte något att erinra
mot de principiella riktlinjer som departementschefen har redovisat.

Utskottet har heller inte något att invända mot den avsedda

uppläggningen av arbetet. Härigenom skapas förutsättningar att relativt
snabbt nå resultat av stort värde för vårt militära försvar.

Utredningsarbetet rörande befälsordningen inom marinen och flygvapnet
har kunnat avslutas sedan propositionen lämnades till riksdagen och det
bör bli möjligt att inom de olika försvarsgrenarna få en samtidig
anpassning till en ny befälsordning.

Utskottet tillstyrker att en särskild delegation tillkallas för samråd i
det fortsatta arbetet. I delegationen bör ingå bl. a. representanter för
personalorganisationerna och ledamöter av riksdagen.

Vid behandlingen av propositionen har utskottet haft att beakta
motionerna 1973:1117, 1973:2022 och 1973:2023. Gemensamt för dem
är att de framhåller vikten av att man i samband med arbetet på en ny
befälsordning för yrkesbefälet även behandlar motsvarande frågor såvitt
gäller befäl som inte är anställda på aktiv stat. Liksom
departementschefen och motionärerna vill utskottet understryka att det
reservanställda och värnpliktiga befälet har avgörande betydelse för
krigsorganisationen. Det är viktigt att man uppmärksammar dessa
befälskategoriers förhållanden beträffande uppgifter, rekrytering,
utbildning m. m. och där det är lämpligt anpassar dem till vad som kan
komma att gälla yrkesbefälet. Departementschefen har också uttalat sig i
denna riktning. Något särskilt uttalande av riksdagen i denna del behövs
därför inte. Riksdagen bör på detta stadium inte ta ställning till

FöU 1973:23

allmänbildningsnivå m. m. för yrkesbefälet.

Den förutsatta samr'<asdelegationen bör inte bli alltför stor. Enligt
utskottets mening bör riksdagen därför inte uttala sig för att
representanter för det reservanställda och det värnpliktiga befälet skall
ingå i delegationen. Utskottet räknar med att sådana representanter på
något sätt kan knytas till arbetet.

Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t anmäler de huvudsakliga
resultaten av det fortsatta arbetet för riksdagen, även i den mån
genomförandet inte kräver riksdagens godkännande.

Motionen 1973:2023 bör anses besvarad genom vad utskottet har
anfört.

Med hänvisning till vad som har anförts hemställer utskottet
att riksdagen

1. avslår motionen 1973:1117,

2. avslår motionen 1973:2022,

3. anser motionen 1973:2023 besvarad genom vad utskottet har
anfört,

4. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet har
anfört med anledning av propositionen 1973:128.

Stockholm den 13 november 1973

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Enskog
(fp), Gustafsson i Uddevalla (s), Gustavsson i Ängelholm (s), Häll (s),
Öhvall (fp), Brännström (s), Virgin (m), Gernandt (c), Åkerfeldt (c) och
Runesson (s).

GOTAB 73 5380 S Stockholm 1973