Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om förbättring av befälsläget inom försvaret

Betänkande 1972:FöU21

Försvarsutskottets betänkande nr 21 år 1972

FöU 1972:21

Nr 21

Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om förbättring
av befälsläget inom försvaret.

I motionen 1972:959 av herr Oskarson (m) har hemställts att
riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Majit föreslå att möjligheterna
att förbättra befälsläget på utbildningssidan inom försvaret prövas i
enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från överbefälhavaren.

Motionen

Motionären framhåller att bristen på befäl är den främsta anledningen
till att värnpliktsutbildningen inte i alla avseenden ger fullgott resultat.
Han hävdar att snabba åtgärder är nödvändiga och anser att det bör vara
möjligt att på ett mer systematiskt sätt än hittills utnyttja det
värnpliktiga befälets kapacitet i utbildningsarbetet.

En framkomlig väg att avhjälpa den rådande bristen på utbildningsbefäl
är enligt motionen att låta ett antal befälsutbildade värnpliktiga,
som anses lämpliga och frivilligt ansöker om detta, efter grundutbildningen
fortsätta sin militärtjänst som värnpliktslärare. De skulle, eventuellt
efter en kort kompletterande utbildning med tyngdpunkt på
pedagogik och psykologisk människobehandling, under ett eller ett par
år kunna tjänstgöra som utbildningsbefäl för nästa rekrytomgång.

Ett system av antytt slag skulle enligt motionen erbjuda flera fördelar
utöver att tillföra värnpliktsutbildningen ett antal utbildningsbefäl. Man
skulle ännu fastare knyta samman det civila samhället med den militära
verksamheten och därigenom öka förståelsen för försvaret. De värnpliktigas
kunskaper och erfarenheter skulle direkt kunna föras över till den
nya åldersklassen, vilket kunde skapa kontakt mellan äldre och yngre
årgångar av värnpliktiga. Vidare skulle systemet medföra att ett antal
arbetstillfällen skapas. En rätt upplagd utbildning till värnpliktslärare och
ett par års tjänstgöring som sådan kunde vara ett värdefullt led i en
fortsatt utbildning t. ex. till lärare i det civila samhället eller till
arbetsledande befattning i näringsliv och samhälle.

Remissyttrandet

Överbefälhavaren anser att befälsbristen inom krigsmakten är ett stort
problem. I första hand är bristen påtaglig inom värnpliktsutbildningen
där den orsakat att de avsedda utbildningsmålen inte helt har kunnat
uppnås under de senaste åren. Mot den bakgrunden betecknar överbefälhavaren
motionärens förslag som angeläget.

1 Riksdagen 1972. 10 sami Nr 21

FöU 1972:21

2

Överbefälhavaren vill emellertid framhålla att frivillig anställning av
reserv- och värnpliktigt befäl redan nu äger rum, främst för att i viss
utsträckning täcka bortfallet av aktivt befäl under semesterperioder.
Möjligheterna till sådan frivillig anställning har hittills begränsats av brist
på medel. Inom den ekonomiska ram som fr. o. m. budgetåret 1972/73
kommer att gälla för krigsmakten blir utrymmet för frivillig anställning
ännu mindre.

Härtill kommer att utbildningsverksamheten fr. o. m. 1972/73 skall
minska. Försök med förkortad grundutbildning inleds och begränsningar
av repetitionsutbildningens omfattning blir nödvändiga. Härigenom kommer
belastningen på den aktiva befälskadern att minska.

Vidare kommer värnpliktsutbildningen efter hand att tillföras ökade
befälsresurser. Så sker till följd av pensionsåldershöjningen och den
omfördelning av befäl från stabs- och förvaltningsverksamhet till utbildningsverksamhet
som kommer att genomföras under programplaneperioden.

Innan den av motionären föreslagna prövningen av möjligheterna att
förbättra befälsläget inom värnpliktsutbildningen kommer till stånd bör
enligt överbefälhavaren avvaktas konsekvenserna av nämnda ändrade
förutsättningar.

Utskottet

Ett system av det slag som har skisserats i motionen synes ha flera
fördelar och vara värt att pröva om brist på aktivt befäl medför att
värnpliktsutbildningen inte blir tillräckligt effektiv. Det skulle också
kunna komma i fråga att tillämpa systemet i ett läge då tillgången på
aktivt befäl och reservbefäl hindrar en önskvärd forcering av värnpliktsutbildningen.

Liksom överbefälhavaren anser dock utskottet att en närmare prövning
av systemet inte bör ske så länge effekterna av den minskade
utbildningsverksamheten m. m. inte kan överblickas. Motionen bör
därför inte bifallas.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:959.

Stockholm den 31 oktober 1972
På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp), Gustavsson i Ängelholm (s), Häll
(s), Brännström (s), Pettersson i Lund (s), Gustavsson i Nässjö (s),
Gernandt (c), Karl Bengtsson i Varberg (fp), Åkerfeldt (c) och Björck i
Nässjö (m).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1779 S Stockholm 1972