Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om ekonomisk gottgörelse åt Alf Oderstig (Betänkande 1972:FöU11 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande nr 11 år 1972

FöU 1972:11

Nr 11

Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om ekonomisk
gottgörelse åt Alf Oderstig.

I motionen 1972:442 av herrar Börjesson i Falköping och Fågelsbo (c)
har hemställts att riksdagen hos Kungl. Majit föreslår att Alf Oderstig,
Karlsgatan 1, 730 61 Virsbo, erhåller ekonomisk gottgörelse enligt
nedanstående:

a) ersättning för förlorad arbetsförtjänst, 335 600 kr. (beräknat från
den 30.10.1956),

b) ersättning för sveda och värk, sjukvårdskostnader m. m., 125 000
kr.,

c) förhöjd livränta från den 1.1.1972 t. o. m. den 23.4.1992 med
21 864 kr. med avdrag för vad som uppbärs i förtidspension (livräntan
skall beräknas efter 1972 års penningvärde),

d) erhållande av ATP-poäng motsvarande vad som skulle ha uppnåtts
om förvärvsverksamheten inte avbrutits på grund av olyckan.

Bakgrund

Under övningsflygning med värnpliktiga som passagerare störtade den
30 oktober 1956 ett tvåmotorigt transportflygplan av typ Tp 83
(Pembroke) strax efter start från Västmanlands flygflottilj (F 1) i
Västerås. Besättningen (tre man) och fyra av de åtta passagerarna
omkom.

Enligt haverikommissionens rapport hade flygplanets vänstra motor på
ca 200 meters höjd havererat och börjat brinna. Motorhaveriet hade med
största sannolikhet orsakats av utmattningsbrott i huvudvevstakens
kolvtappsögla. Kommissionen kunde inte fastslå om det hade varit
läraren eller den övade värnpliktige förste fältflygaren, född år 1927, som
förde flygplanet vid olyckstillfället.

Alf Oderstig tillhörde de värnpliktiga som följde med flygplanet som
passagerare enligt egen önskan. Han ådrog sig skador för vilka han
bedömdes vara berättigad till ersättning enligt militärersättningsförordningen
(SFS 1950:261). Sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring
utgick från militärtjänstgöringens slut t. o. m. februari 1958.

Oderstig är född den 23 april 1925. Han är gift sedan år 1947 och har
inga barn. Före skadan var Oderstig bussförman till yrket. Enligt
invaliditetsintyg till riksförsäkringsverket består skadesviterna främst av
förlamning i högra armen på grund av nervskada. Genom skilda beslut har
Oderstig tillerkänts livränta enligt militärersättningsförordningen för
olika tider efter en invaliditetsgrad av 66 2/3 procent. Invaliditetsbedömningen
har skett efter samråd med sakkunniga läkare. Genom beslut

1 Riksdagen 1972. 10 sami. Nr 11

FöU 1972:11

år 1962 bestämdes livränta för framtiden efter nämnda invaliditetsgrad.

Ett beslut av riksförsäkringsanstalten år 1958 överklagades hos
försäkringsrådet. Oderstig yrkade då att invaliditetsgraden skulle bedömas
till 75 procent. Försäkringsrådet fann emellertid inte skäl att
ändra bedömningen av invaliditetsgraden.

Den livränta som nu utgår enligt militärersättningsförordningen är
värdesäkrad och utgör vid nuvarande basbelopp (7 100) 911 kr. för
månad.

Utskottet

För den skada som har drabbat Oderstig uppbär han en månatlig
livränta som utgår enligt militärersättningsförordningen. Oavsett inträdd
preskription torde inte föreligga skyldighet för staten att utge ersättning
härutöver.

Bestämmelserna i kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga
m. fl. (SFS 1969:761) skall tillämpas på skador som har inträffat
under år 1969 och senare. De är alltså inte tillämpliga i Oderstigs fall.

I motionen framhålls att Oderstig förutom övriga bestående skador
har varaktiga reumatiska smärtor som ger sig mer och mer till känna.
Enligt vad utskottet har inhämtat har Oderstig under åren 1969—1971
varit sjukskriven i två omgångar år 1969 för besvär från ländryggen och
från halsryggen. Oderstig har under åren 1968, 1969 och 1971 blivit
underrättad av riksförsäkringsverket och av försäkringskassan i Surahammar
om möjligheten att söka allmän pension (förtidspension). Någon
sådan ansökan har han dock inte lämnat. Han har heller inte sökt få en
omprövning av sin livränta med anledning av ökande besvär.

Utskottet har vidare inhämtat att den ersättning som skulle ha kunnat
komma i fråga om en ersättningsskyldighet för staten hade förelegat torde
uppgå till väsentligt lägre belopp än de som anges i motionen.

Vid övervägande om staten oavsett ersättningsskyldighet bör ge
Oderstig en särskild ekonomisk gottgörelse har utskottet fäst vikt vid den
praxis som tillämpas av Kungl. Maj:t vid avgörande av ansökningar om
ersättning ex gratia. Med beaktande även av att Oderstig har möjlighet att
få invaliditetsgraden omprövad och att söka förtidspension anser sig
utskottet inte böra tillstyrka någon särskild ekonomisk gottgörelse åt
Oderstig.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:442.

Stockholm den 21 mars 1972
På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

FöU 1972:11

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Pettersson i Kvänum (c), Häll (s),
Öhvall (fp), Brännström (s), Glimnér (c), Gustavsson i Nässjö (s),
Gernandt (c), Karl Bengtsson i Varberg (fp), Oskarson (m) och Runesson
(s).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1226 S