Försvarsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisation m. m. av försvarets materielverk jämte motioner (Betänkande 1971:FöU22 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande nr 22 år 1971

FöU 1971:22

Nr 22

Försvarsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående organisation m. m. av försvarets materielverk jämte
motioner.

I betänkandet behandlas förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1971:
124 samt yrkanden i motionerna 1971: 1507, 1971: 1515, 1971: 1516
och 1971: 1517.

Propositionen

I propositionen 1971: 124 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 24 september
1971 föreslagit riksdagen att godkänna de i statsrådsprotokollet förordade
riktlinjerna för organisation m. m. av försvarets materielverk.

Försvarets materielverk, som inrättades den 1 juli 1968, svarar för
den centrala ledningen inom krigsmakten av tyg- och intendenturmaterielförvaltningen.
Denna verksamhet var tidigare fördelad på fyra centrala
förvaltningsmyndigheter, nämligen armé-, marin- och flygförvaltningarna
samt försvarets intendenturverk. Den nya organisationen sysselsätter
sammanlagt ca 4 400 personer.

1968 samordnades verksamheten administrativt under en gemensam
ledning. Materielverket organiserades på fem huvudenheter, nämligen
armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen,
intendenturmaterielförvaltningen och administrativa avdelningen.
De tre förstnämnda svarar för anskaffning och underhåll av tygmateriel
och är i stort sett likformigt organiserade. De olikheter som förekommer
är betingade av att skilda typer av materielsystem handläggs vid
de tre förvaltningarna. Intendenturmaterielförvaltningens organisation
överensstämmer i stort med försvarsgrensförvaltningarnas med de avvikelser
som betingas av att förvaltningen fullgör uppgifter för försvaret
som helhet. Administrativa avdelningen handlägger för verket gemensamma
uppgifter rörande planering, samordning, organisation m. m.

I propositionen läggs nu fram förslag om organisation i stort av materielverket.
Till grund för propositionen ligger ett betänkande av försvarets
materielanskaffningsutredning som utrett dels organisationen av anskaffningsverksamheten
m. m. inom materielverkets ansvarsområde, dels möjligheterna
att flytta ut delar av materielverket från Storstockholmsområdet.
Propositionens förslag innebär i huvudsak följande.

Riksdagen 1971. 10 sami. Nr 22

FöU 1971:22

Verket indelas i en enhet för central planering och fem huvudavdelningar.
Tre av huvudavdelningarna har huvudsakligen anskaffnings- och
underhållsuppgifter och benämns huvudavdelningen för armémateriel,
huvudavdelningen för marinmateriel och huvudavdelningen för flygmateriel.
De motsvaras närmast av de nuvarande armé-, marin- och flygmaterielförvaltningarna.
I huvudavdelningen för armémateriel ingår huvuddelen
av den nuvarande intendenturmaterielförvaltningen. Huvudavdelningen
för drifttjänst svarar för förplägnad, förrådsverksamhet och
verkstadsdrift inom krigsmakten. Huvudavdelningen för administration
motsvarar närmast den nuvarande administrativa avdelningen. Till huvudavdelningen
har förts samman all s. k. normalieverksamhet inom
materielverket, dvs. standardiserings-, materielregistrerings- och publikationsverksamhet
m. m.

Materielverket är f. n. till inemot en fjärdedel förlagt till orter utanför
Storstockholmsområdet. Bl. a. är följande större enheter lokaliserade
utanför detta område, nämligen provningscentralen (Karlsborg och Marma),
marinens centrala förråd (Eskilstuna), försökscentralen (Malmslätt),
flygmaterielförvaltningens förrådsbyrå (Arboga) och de båda robotförsöksenheterna
(Karlsborg och Vidsel). I propositionen föreslås därutöver
omlokalisering av ca 500 anställda från Storstockholmsområdet till andra
orter, varav ca 400 till Karlstadsområdet.

Propositionen avviker på några punkter från det organisationsförslag
som materielanskaffningsutredningen presenterat. Ändringarna betingas
väsentligen av synpunkter som framförts vid remissbehandlingen av utredningens
betänkande och gäller främst organisationen av provningsverksamheten,
intendenturförvaltningen och verkets enheter för sambands-
och stridsledningsmateriel.

Materielverket bedriver en omfattande provningsverksamhet. Enligt
utredningen bör verkets provningsresurser förås samman till en huvudavdelning
för provning direkt under verksledningen. De enheter som här
kommer i fråga är främst försökscentralen i Malmslätt, provningscentralen
i Karlsborg, robotförsöksenheterna i Karlsborg och Vidsel samt en
nybildad teleprovningscentral.

I propositionen föreslås att nämnda provningsorgan med undantag för
provningscentralen i Karlsborg samlas i en provningsenhet som blir direkt
underställd chefen för huvudavdelningen för flygmateriel. Provningscentralen,
som nu ingår i armématerielförvaltningens vapenavdelning,
bör enligt propositionen i fortsättningen vara underställd chefen
för huvudavdelningen för armémateriel. Denna huvudavdelning åläggs
också att svara för den administrativa verksamheten vid provningsenheterna
i Karlsborg.

Intendenturverksamheten omfattar i huvudsak förvaltning av intendenturmateriel,
livsmedel och drivmedel. Till intendenturmateriel hänförs
följande större materielgrupper, nämligen beklädnads-, förläggnings-,

FöU 1971: 22

förplägnads-, drivmedels- och expeditionsmateriel. Till intendenturtjänsten
hör även drift av krigsmaktens matinrättningar samt krigsmaktens
personalkassor, inre renhållning, förvaltning av övningsanslag m. m. Intendenturmaterielförvaltningen
handlägger också ärenden rörande veterinärmateriel,
hästar och hundar.

Enligt utredningen bör intendenturverksamheten liksom hittills vara
samlad i en enhet. Den föreslås ingå i huvudavdelningen för drifttjänst.

I propositionen förordas en uppdelning av intendenturfunktionen. Den
nuvarande livsmedelsbyrån föreslås ingå i huvudavdelningen för drifttjänst
som en självständig enhet under benämningen förplägnadsenheten.
Verksamheten i övrigt bör enligt propositionen inordnas i en av de tygmaterielanskaffande
huvudavdelningarna. Eftersom huvudparten av den
intendenturmateriel som anskaffas är avsedd för armén, förordas att
verksamheten inordnas i huvudavdelningen för armémateriel.

Sambandsfrågor handläggs f. n. vid armé- och flygmaterielförvaltningarnas
elektroavdelningar samt i den telebyrå som ingår i marinmaterielförvaltningens
vapenavdelning. Varje förvaltning svarar för de sambandssystem
som ingår i respektive försvarsgren. För materiel som ingår
i krigsmaktens gemensamma sambandsnät har flygmaterielförvaltningen
det överordnade ansvaret inom materielverket. Liksom för övrig
materiel tillämpas för sambandsmateriel den principen, att likartad materiel
anskaffas endast på ett ställe även om den ingår i flera system.
Armématerielförvaltningen har exempelvis typansvar för viss radiomateriel
som ingår i de gemensamma sambandsnäten, vilket bl. a. beror på
att förvaltningen även svarar för samtrafikerande mobil radiomateriel
som utnyttjas av armén.

Inom sambandsområdet föreligger enligt utredningen en sådan teknologisk
samhörighet att en sammanslagning av materielverkets samtliga
resurser för handläggning av dessa frågor skulle vara motiverad enbart
av denna anledning. Utredningen anser emellertid att den tekniska systemsamhörigheten
mellan försvarsgrenarnas sambandssystem på lägre
nivå är begränsad. Sambandsnäten har olika uppbyggnad och räckviddskrav
och den tekniska miljö i vilken materielen skall användas är olika.
Sambandsmaterielen ingår i många fall som viktiga komponenter i försvarsgrenarnas
materielsystem i övrigt och utredningen har därför inte
funnit en för verket gemensam sambandsavdelning vara den lämpligaste
lösningen.

Utredningen erinrar om att överbefälhavaren på stabssidan har ansvaret
för det gemensamma sambandet. Inom materielverket ligger det
sammanhållande ansvaret på flygmaterielförvaltningen. Även armématerielförvaltningen
är engagerad häri genom den anskaffning av sambandsmateriel
som förvaltningen svarar för. Enligt utredningen är samhörigheten
emellertid från teknisk systemsynpunkt starkast mellan flygvapnets
sambands- och stridsledningsnät och krigsmaktens gemensamma sam -

FöU 1971:22

bandsnät, varför ansvaret för det gemensamma sambandet i den nya
organisationen bör åvila huvudavdelningen för flygmateriel.

I propositionen påpekas att frågor rörande gemensamma sambandsnät
och den materiel som ingår i dessa f. n. handläggs vid flygmaterielförvaltningen,
medan chefen för armén är ansvarig för produktionen av
flertalet av de förband, som betjänar sambandsutrustningar i de gemensamma
näten. Denna ansvarsfördelning har enligt departementschefen
bestämda svagheter. I materielverkets nya organisation bör därför enligt
propositionen dessa frågor handläggas vid huvudavdelningen för armémateriel.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen dels

motionen 1971: 1507 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c,
s, fp, m), vari hemställts att riksdagen vid behandling av propositionen
1971: 124 måtte besluta att försöksverksamheten i Karlsborg och Vidsel
samordnas till en försöksplats och att denna förlägges till Vidsel,
dels motionen 1971: 1515 av herrar Enskog och Öhvall (fp), vari föreslagits
att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t understryka
vikten av ökad rationalisering vid försvarets materielverk,

dels motionen 1971: 1516 av herr Norrby i Åkersberga (fp), vari hemställts
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1971: 124 måtte
uttala att den fortsatta omorganisationen av försvarets materielverk skall
innefatta omlokalisering inom Stockholmsregionen i enlighet med vad i
motionen anförts,

dels motionen 1971: 1517 av herr Norrby 1 Åkersberga (fp), vari hemställts
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1971: 124 uttalar
att principen att likartad materiel anskaffas endast av en enhet
inom materielverket bör tillämpas även i vad avser krigsmaktens gemensamma
sambandsnät och att den nuvarande fördelningen avseende såväl
typansvar som tekniskt samordningsansvar sålunda i huvudsak bibehålles.

Utskottet

Som framgår av propositionen anskaffar materielverket materiel m. m.
för cirka två miljarder kronor årligen. Verket har dessutom det tekniska
och ekonomiska ansvaret på central nivå för befintlig materiel
vars värde uppgår till mångfaldigt högre belopp. Materielen tenderar
att bli alltmer tekniskt komplicerad, vilket ställer stora krav på materielverkets
sätt att fungera.

Materielverket svarar för anskaffningen av tyg- och intendenturma -

FöU 1971: 22

teriel. Anskaffningen av tygmateriel bedrivs inom tre försvarsgrensinriktade
huvudenheter. I fråga om intendenturmateriel är verksamheten
samlad inom en för försvaret gemensam huvudenhet.

I propositionen redovisas tre alternativ för organisation av tygmaterielanskaffningen.
Materielen har förts samman i produktgrupper efter
tre olika utgångspunkter, nämligen med beaktande av teknologisk samhörighet,
teknisk systemsamhörighet eller huvudanvändare. En organisation
med materielen fördelad efter huvudanvändare överensstämmer
med grunderna för nuvarande organisation och anses av olika skäl, bl. a.
bättre samordningsmöjligheter, vara att föredra och förordas därför.

Stor möda har lagts ned på att få fram underlag för att bedöma vilken
organisationsform som på sikt är den för materielverket mest lämpade.
Det har också varit en strävan att genom en anpassning av organisationen
skapa förutsättningar för ett allt bättre utnyttjande av verkets
resurser, framför allt på tygmaterielområdet. Utskottet delar departementschefens
uppfattning beträffande verkets organisation i stort och
ansluter sig i allt väsentligt till dennes val av principlösning.

Det står emellertid klart att den valda organisationsformen ställer
stora krav på intern och extern samordning. Det är — som departementschefen
också understryker — nödvändigt att samordna verksamheten
så att inte likartad materiel anskaffas av olika organisationsenheter
och så att verket utnyttjar personal med specialkunskaper på ett effektivt
sätt. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla betydelsen av
en effektiv samordning av funktionerna inköp, underhåll och kontroll.

Den nu föreslagna omorganisationen motiveras framför allt av den
rationaliseringseffekt som kan förväntas. Departementschefen uttalar
på denna punkt att förväntade rationaliseringsvinster inte fullt ut kan
komma till stånd omedelbart. Denna fråga tas upp i motionen 1971:
1515, som understryker vikten av ökad rationalisering inom materielverket.
Motionärerna anser, att det är just under omorganisationsperioden
som man bör göra verkligt stora ansträngningar för att skära ner
personalstyrkan. Det är nämligen betydligt svårare att minska en nyss
genomförd organisation än att öka den något, om den blivit för snålt
tilltagen. I motionen erinras också om ovissheten inför det kommande
försvarsbeslutet, vilket är ännu ett skäl till fortsatt rationalisering — en
rationalisering som bör sikta till att erhålla ett minst lika bra resultat av
verksamheten som tidigare men med minskad personalstyrka.

Utskottet vill erinra om att riksdagens revisorer nyligen granskat materielverkets
personalorganisation. I en granskningsrapport, som godkänts
av revisorerna den 23 september 1971, konstateras bl. a. att verkets
storlek gör det nödvändigt att begränsa personalkadern till vad som är
oundgängligen erforderligt och att utnyttja denna kader på mest effektiva
sätt. Med hänsyn till att verksamheten varierar till art och omfattning
är det ett oavvisligt krav att personalorganisationen hålls elastisk.

FöU 1971: 22

Det sker enligt rapporten bl. a. genom att industriföretag och konsulter
i stor omfattning anlitas för uppgifter som ankommer på verket.

I motionen 1971: 1515 förordas en minskning av materielverkets personal
redan under omorganisationsperioden. Departementschefens uttalande
ger utskottet anledning utgå från att allvarliga ansträngningar skall
göras i detta syfte. Med utnyttjande av den elasticitet som utmärker
personalorganisationen bör det enligt utskottet vara möjligt att utan
drastiska åtgärder i form av avskedanden m. m. minimera resursbehovet
även under den tid omorganisationen pågår.

Rationaliseringsaspekten har haft stor betydelse för organisationsförslagets
utformning. Likartade funktioner i organisationen har så långt
det ansetts lämpligt förts samman till för verket gemensamma enheter.
Propositionen fullföljer härvid en linje som man redan tidigare slagit in
på. Nya gemensamma enheter är provningsenheten inom huvudavdelningen
för flygmateriel och normalieenheten som föreslås bli placerad
i huvudavdelningen för administration. Vissa gemensamma enheter har
samlats i en nybildad huvudavdelning för drifttjänst.

Bland de riktlinjer för materielverkets organisation m. m. som Kungl.
Maj:t har föreslagit riksdagen att godkänna har även upptagits fråga
om ändrad ansvarsfördelning beträffande stridslednings- och sambandsmateriel
mellan två huvudavdelningar inom materielverket. Departementschefen
uttalar i denna fråga avslutningsvis att det bör vara en
strävan att likartad materiel anskaffas endast av en enhet inom verket.
I motionen 1971: 1517 understryker motionären riktigheten av denna
princip men hävdar att departementschefens uttalande om ändrad ansvarsfördelning
innebär ett brott mot principen.

Utskottet vill för sin del framhålla värdet av att nämnda princip får
vara vägledande för ansvarsfördelningen inom försvarets materielverk.
Likartad materiel bör anskaffas endast av en enhet inom verket, även
om detta är organiserat främst med beaktande av materielens huvudanvändare.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att tillämpa denna princip
vid beslut rörande samordningen inom materielverket.

Utskottet går härmed över till att behandla frågan om lokalisering
av vissa enheter utanför Stockholmsområdet.

I propositionen föreslås att huvudavdelningen för drifttjänst lokaliseras
till Karlstadsområdet. Förslaget berör bl. a. livsmedelsbyrån inom
den nuvarande intendenturmaterielförvaltningen. Byrån förs över till
drifttjänstavdelningen och bildar där en förplägnadsenhet. Lntendenturfunktionen
i övrigt skall enligt propositionen ingå som en enhet i huvudavdelningen
för armémateriel.

Intendenturförvaltningen på central nivå är viktig för försvaret och
fungerar enligt samstämmiga uppgifter väl med nuvarande organisation.
Mot bakgrund härav och riksdagens beslut om utlokalisering till
Karlstad av ca 400 tjänster har utskottet bl. a. övervägt en organisato -

FöU 1971: 22

risk lösning som skulle innebära att nuvarande enheter för intendenturförvaltning
samlat utlokaliseras till Karlstad. Utskottet har emellertid
funnit att övervägande skäl talar för en organisatorisk inpassning av intendenturförvaltningen
enligt Kungl. Maj:ts förslag. I enlighet med sin
grundinställning till värdet av ytterligare rationalisering inom materielverket
har utskottet därvid fäst stor vikt vid att förslaget torde medge
en besparing av ca 20 tjänster utan att intendenturförvaltningens effekt
minskar.

Utskottet har i detta sammanhang också ansett sig böra överväga den
sammanfattande benämningen på de enheter som flyttar till Karlstad.
Flertalet av dessa enheter kan sägas utöva drifttjänst i någon form. Med
hänsyn till de ytterligare omlokaliseringar som enligt propositionen kan
komma att beslutas anser utskottet emellertid att man bör välja en mera
neutral benämning på huvudenheten i Karlstad. Utskottet föreslår att
den tills vidare får ingå i organisationen som materielverkets huvudavdelning
i Karlstad.

Det bör enligt utskottets mening få ankomma på Kungl. Maj:t att från
fall till fall bedöma lämpligheten av att flytta ut enheter med endast
ett mindre antal anställda.

Några kostnadsberäkningar för utlokaliseringen föreligger inte. Riksdagens
godkännande av de föreslagna riktlinjerna blir att betrakta som
ett principbeslut. Utskottet förutsätter att kostnadsberäkningar kommer
att redovisas i samband med förslag till medelsanvisning för beslutets
genomförande.

Motionen 1971: 1507 tar upp frågan om en samordning av verksamheten
vid de båda robotförsöksenheterna i Karlsborg och Vidsel. Motionärerna
förordar en flyttning av verksamheten i Karlsborg till Vidsel
och pekar på att man i Vidsel har praktiskt taget obegränsade tillgångar
till luft och mark, varför några miljövårdsproblem inte behöver befaras
vid en utökning av verksamheten där. Därtill framhålls att Vidsel är i
utomordentligt starkt behov av ytterligare verksamhet för att kunna behålla
och utveckla den service som måste finnas för de människor som
redan bor där.

Vid den omorganisation som nu skall genomföras är det naturligt att
— som motionärerna här gör — ifrågasätta om inte robotförsöksverksamheten
i Karlsborg och Vidsel skulle kunna slås samman. Om verksamheten
förläggs till Vidsel uppnår man, förutom eventuell rationaliseringsvinst,
att Norrland får del av omlokaliseringen. Det finns emellertid
också Skäl som talar för att ha kvar försöksverksamheten på robotområdet
i Karlsborg. Utskottet vill här peka på närheten till försökscentralen
i Malmslätt och möjligheterna till försök med sjörobotar. Därtill
kommer att Karlsborg i hög grad är beroende av de verksamheter
som är förlagda dit.

En summering av de skäl som här redovisats ger vid handen att en

FöU 1971: 22

förflyttning av verksamheten i Karlsborg knappast kan komma i fråga,
i varje fall inte av verksamheten i dess helhet. Utskottet vill som sin
mening uttala att försöksplatsen i Vidsel bör ges prioritet vid en eventuell
utbyggnad av försöksverksamheten på robotområdet.

Lokaliseringsfrågan tas också upp i motionen 1971: 1516. Enligt motionären
bör riksdagen uttala att den fortsatta omorganisationen av materielverket
skall innefatta prövning av omlokalisering inom Stockholmsregionen
av sådana enheter inom verket som inte kan lokaliseras
utanför regionen. Motionären påpekar att det redan i dag förekommer
en betydande geografisk spridning av materielverkets enheter inom det
inre Stockholmsområdet. Utskottet delar inte motionärens uppfattning
att det kan vara lämpligt med en spridning av materielverkets enheter i
Stockholmsregionen. En i förhållande till nuläget större koncentration
av de enheter som skäll vara kvar i Stockholm torde vara ägnad att
minska kostnaderna för verksamheten.

Utskottet har inte något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i övrigt
beträffande riktlinjer för organisation m. m. av försvarets materielverk.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. avslår motionen 1971: 1516,

2. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet har
anfört med anledning av motionerna 1971: 1507, 1971: 1515
och 1971: 1517,

3. godkänner i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer för organisation
m. m. av försvarets materielverk.

Stockholm den 25 november 1971
På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Enskog (fp), Gustafsson i
Uddevalla (s), Gustavsson i Ängelholm (s), Pettersson i Kvänum (c), Häll
(s), Öhvall (fp), Brännström (s), Virgin (m), Gustavsson i Nässjö (s),
Gernandt (c) och Runesson (s).

TRYCKERI B O LAO ET IVAR HAGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1971