Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om en enhetlig befälsordning inom försvaret

Betänkande 1971:FöU18

Försvarsutskottets betänkande nr 18 år 1971

FöU 1971:18

Nr 18

Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om en
enhetlig befälsordning inom försvaret.
Motionen

I motionen 1971:695 av herr Oskarson (m) har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en utredning om en
enhetlig befälsordning inom försvaret i sin helhet.

Motionären framhåller att det för ett effektivt försvar behövs en
allmänt accepterad befälsordning, som är tidsenlig och rationellt uppbyggd.
Arbetet med att skapa en ny befälsordning bör påbörjas snarast,
dock utan att pågående arbete med delreformer avbryts.

För verksamheten i fred anges två verksamhetsinriktningar, som
motionären anser kunna ge anvisningar om hur en ändamålsenlig
befälsordning kan arbetas fram. Som verksamhetsområden för skilda
karriärer anges dels förbandsproduktionen, dels stabsarbete på hög nivå
samt ledande organisatoriska och administrativa uppgifter inom förbandsproduktionen.

Enligt motionären bör en ny befälsordning göras mera flexibel med
större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå
högre positioner.

Remissyttrandena

Utskottet har fått remissyttrande över motionen från överbefälhavaren
(efter försvarsgrenschefernas hörande), försvarets rationaliseringsinstitut
(FRI), Tjänstemännens Centralorganisations statstjänstemannasektion
(TCO-S), Statstjänstemännens Riksförbund (SR) och Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO).

Beträffande de i motionen angivna riktlinjerna för utformning
av en ny befälsordning uttalar FRI att uppdelningen
på två verksamhetsområden förefaller att vara alltför schablonartad
för att kunna tjäna som utgångspunkt vid utformningen av en befälsordning.
I fråga om flexibel befälsordning anser institutet
att de formella regler och krav som nu tillämpas i många fall är alltför
strikta för att möjliggöra den flexibilitet i utnyttjandet av resurserna
som är önskvärd. FRI anser därför att en översyn av de for -

Riksdagen 1971. 10 sami. Nr 18

FöU 1971:18

2

mella kompetensgränserna kan vara befogad. TCO-S delar motionärens
uppfattning och finner det stå klart att nuvarande befälsordning
inte fyller angivna krav på flexibilitet. TCO-S vill i princip inte
avstyrka ett utredningsarbete som tar sikte på att åstadkomma en befälsordning
som är enhetlig i den meningen att man avlägsnar det
aktiva befälets indelning i olika kategorier, grundad på olika rekryteringsvägar
och arbetsområden. I stället bör försvaret i sin befälsordning
tillgodogöra sig utvecklingen i samhället i övrigt och beakta den
omdaning av skolan och den liberalisering av tillträde till karriärvägar
och till högre studier som pågår.

En ny utredning avstyrks av alla remissinstanser utom SA CO, som
inte har något att erinra mot att den föreslagna utredningen kommer
till stånd. Liksom flertalet remissinstanser erinrar överbefälhavaren om
pågående utredningsarbete rörande befälsordningar för marinen och
flygvapnet. Han räknar med att detta arbete skall leda till ökad
enhetlighet inom krigsmakten och bedömer att flera av de synpunkter
som motionären har fört fram kommer att behandlas såväl inom ramen
för det ordinarie stabsarbetet som inom ramen för det arbete som de
redan tillsatta befälsutredningarna bedriver. TCO-S uttalar bl. a. följande.

Att ta fram en ny befälsordning är emellertid ett tidsödande arbete.
TCO-S vill erinra om att det utredningsarbete som inleddes för 25 år
sedan ännu inte är slutfört. Vid armén har genom beslut 1960 en
ny befälsordning införts, medan uppgiften att anpassa befälsordningarna
vid marinen och flygvapnet till dessa nya principer sedan 1963 åvilar
marinens befälsutredning respektive sedan 1966 militära tjänstgöringsåldersutredningen.
Båda dessa utredningar arbetar alltjämt. Vidare har
Kungl. Maj:t i år träffat beslut om att tjänsteställningssystemet fr. o. m.
den 1.7.1972 skall anpassas till principerna i 1960 års riksdagsbeslut.
Denna takt i utredningsarbetet ter sig enligt TCO-S uppfattning knappast
uppmuntrande.

I avvaktan på något radikalt nytt måste tillskapas en befälsordning som
är gemensam för de olika försvarsgrenarna. Detta innebär att marinens
och flygvapnets befälsutredningar måste slutföras. Detta hindrar
emellertid inte att man vid sidan av utredandet på något längre sikt
bör eftersträva att successivt uppnå vissa av de mål som motionären
uppställt.

Vidare redovisar TCO-S vissa resultat av diskussioner mellan
företrädare för försvarsdepartementet och personalorganisationerna i
hithörande frågor. Liksom FRI och SR påpekar TCO-S att inom
försvarsdepartementet sedan december 1970 finns inrättad en särskild
arbetsgrupp för vissa utbildningsfrågor. TCO-S betecknar dess mål
vara att åstadkomma en ”försvarets befälsutbildningsreform”, som
måste anses komma att påverka nuvarande befälsordning. Enligt TCO-S
uppfattning torde en utbildningsreform t. o. m. kunna betraktas som
ett nödvändigt första steg mot en mer tidsanpassad befälsordning. FRI
anser att behovet av utredning av de i motionen behandlade långsiktiga

FöU 1971:18

3

frågorna i huvudsak kan sägas vara tillgodosett genom tillsättandet av
arbetsgruppen inom försvarsdepartementet. SR avslutar sitt yttrande på
följande sätt.

Arbetet med en översyn av befälsorganisationen inom krigsmakten
har således redan påbörjats. Det sker i former som torde ge möjlighet
att driva arbetet snabbt med utnyttjande av olika myndigheters resurser
men ändå samordnat så att ett enhetligt resultat kan förväntas. Det sker
också på ett sådant sätt att berörda personalkategoriers åsikter kan
beaktas, vilket i denna fråga är mycket väsentligt.

En särskild utredning om en enhetlig befälsordning inom försvaret
i sin helhet är därför enligt SR:s mening inte erforderlig. En sådan
syns närmast vara ägnad att förlänga utredningstiden snarare än att
förkorta den. Frågan bör därför i första hand lösas inom försvaret
och i samarbete mellan departementet, myndigheter och personalorganisationer.

Utskottet

Den nuvarande befälsordningen för armén har beslutats av statsmakterna
år 1960 (prop. 1960:109, SU 1960:113, rskr 1960:290). Besluten
var grundade på förslag av 1948 och 1954 års befälsutredningar
och innebar att man tog ställning till de tre befälskåremas principiella
uppbyggnad och kårernas uppgifter, rekrytering, utbildning och
organisation.

Befälsordningarna för marinen och flygvapnet är föremål för utredningar
som påbörjades åren 1963 respektive 1966.

Utvecklingen inom försvaret och inom samhället i övrigt — inte
minst på skolans område, risken för fortsatt obalans försvarsgrenarnas
befälsordningar emellan samt svårigheterna att rekrytera och behålla
militär personal talar starkt för att det behövs en samlad och
grundlig översyn av nuvarande befälsordningar. Målet bör vara att
få en för försvarsgrenarna enhetlig befälsordning.

Den arbetsgrupp inom försvarsdepartementet som flera remissinstanser
har erinrat om arbetar med utgångspunkt i direktiv som har
sammanfattats i en promemoria den 12 februari 1971. Arbetsgruppens
förstahandsuppgift skall enligt direktiven vara att skapa närmare
underlag för Kungl. Maj:ts ledning och samordning av utbildningsverksamheten
inom försvaret. Huvudvikten skall läggas på utbildningen
av befäl på aktiv stat och vämpliktsutbildningen. Enligt vad
utskottet har inhämtat är arbetsgruppen främst sysselsatt med att ta
fram det principiella underlaget för beslut angående en ny befälsordning.
Arbetsgruppen samverkar med berörda myndigheter och personalorganisationer.
Den räknar med att tillräckligt underlag för vidare
behandling av ärendet skall föreligga under år 1972.

Utskottet förutsätter att arbetet med en ny befälsordning kommer att

FöU 1971:18

4

bedrivas med kraft. Resultaten av det pågående utredningsarbetet beträffande
befälsordningar för marinen och flygvapnet bör snarast
överlämnas för att jämte resultaten från försvarsdepartementets arbetsgrupp
ligga till grund för beslut om det fortsatta arbetet. Om
Kungl. Majit väljer att låta en särskild utredning utarbeta principförslag
för en ny befälsordning bör direktiven utformas så att de ger
utredningsarbetet en klar inriktning.

Vid det fortsatta arbetet bör uppmärksammas den skillnad som
kan föreligga mellan ett befäls fredsuppgifter och krigsuppgifter. För
båda slagen av uppgifter krävs goda kunskaper och god personlig
förmåga men tyngdpunkten i arbetet är inte densamma. Befäl i trupptjänst
är i fred närmast att betrakta som militära lärare för vuxenundervisning,
särskilt såvitt avser grundutbildningen av värnpliktiga.
I stabs- och förvaltningstjänst okar kraven på förmåga inom det
fredsadministrativa området, inte minst genom införandet av det nya
systemet för planering och budgetering. Under krigsförhållanden får
kraven på ledarskap, psykisk stabilitet och taktisk förmåga en särskild
tyngd. Det bör därför övervägas att finna former för en mera ändamålsenlig
samordning mellan ett befäls fredsfunktion och hans uppgifter
i krigsorganisationen. Fredsfunktionen hänför sig till ett anställningsförhållande
medan uppgifterna i krig kan anses ytterst grunda
sig på värnplikten. Utskottet har vid behandlingen av motionen
1971:1138 (FöU 1971:17) berört en nackdel med att befälsordningen
parallellställer kompetenskraven för freds- och krigsuppgifter. Härtill
kommer bl. a. att en ändrad utformning av försvaret kan tänkas
förändra kompetenskraven i olika grad för de båda slagen av uppgifter.

Utskottet delar motionärens uppfattning att en ny befälsordning bör
ge större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga
nå högre positioner. Detta bör vara möjligt även om kompetenskraven
alltjämt hålls höga.

Redan under arbetet med principerna för en ny befälsordning bör
självfallet beaktas vilka effekter olika lösningar kan få i fråga om
tillgång på befäl för fredsuppgifter och i krigsorganisationen.

Utskottet hemställer

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad
utskottet har anfört med anledning av motionen 1971:695.

Stockholm den 11 november 1971

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna
(s), fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Gustafsson i Stenkyrka
(c), Enskog (fp), Gustafsson i Uddevalla (s), Pettersson i Kvänum (c),
Häll (s), Öhvall (fp), Pettersson i Lund (s), Gustavsson i Nässjö (s),
Oskarson (m) och Runesson (s).

N. O. Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971