Försvarsmaktens högre ledning, m.m.
Betänkande 1997/98:FöU6
Försvarsutskottets betänkande
1997/98:FÖU06
Försvarsmaktens högre ledning, m.m.
Innehåll
1997/98 FöU6
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1997/98:72 Inrättande av nya centrum i Försvarsmakten och sammanlagt fem motioner av Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet de gröna. Utskottet föreslår att propositionens förslag bifalls och att samtliga motioner avslås av riksdagen. Genom beslutet inrättas två nya centrum i Försvarsmakten: ett marincentrum i Haninge (Berga) och ett flygvapencentrum i Uppsala. Ett centrum för arméförband har redan inrättats i Enköping. Generalinspektörer bör utses till chefer för centrumen och vara främste företrädare för armé-, marin- och flygvapenförbanden samt svara för det internationella samarbetet inom sina ansvarsområden. Under utskottsbehandlingen har akualiserats olika frågor om totalförsvarets ledningssystem. Utskottet - som under flera riksmöten framhållit ledningssystemets särskilda betydelse för totalförsvarets samlade effekt under kriser och krig - anser att det av flera skäl är motiverat att regeringen nu tar initiativ till en samlad översyn av totalförsvarets hela ledningssystem. Arbetet med detta bör ske skyndsamt samt ges ett parlamentariskt inflytande. Arbetsformer och tidsplan bör närmare bestämmas av regeringen.
Propositionen
Regeringens förslag Regeringen föreslår att två nya organisationsenheter inrättas i Försvarsmakten: ett marincentrum i Haninge (Berga) och ett flygvapencentrum i Uppsala. Kustflottan och Kustartillericentrum föreslås läggas ned som organisationsenheter, varvid huvuddelen av verskamheten inordnas i marincentrumet. Organisationsenheternas benämningar och tidpunkter för deras inrättande bestäms av regeringen.
Bakgrund och överväganden På regeringens uppdrag redovisade Försvarsmakten i augusti 1997 förslag till organisation av Försvarsmaktens högkvarter. I sin redovisning föreslog Försvarsmakten inrättandet av två nya organisationsenheter med benämningarna Marinens taktiska centrum och Flygvapnets taktiska centrum. En särskild beredningsgrupp i Regeringskansliet har analyserat Försvarsmaktens förslag och jämfört detta med det uppdrag som regeringen gav Försvarsmakten och med statsmakternas tidigare ställningstaganden till vad som förts fram av de s.k. LEMO- och UTFÖR-utredningarna. På grundval av förslag från beredningsgruppen beslutade regeringen den 18 december 1997 att Försvarsmaktens högkvarter fr.o.m. den 1 juli 1998 skall organiseras enligt följande: - Försvarsmakten leds av en myndighetschef, benämnd överbefälhavare. I ledningen ingår en ställföreträdare, benämnd ställföreträdande överbefälhavare. - Under myndighetsledningen organiseras högkvarteret i: tre linjeenheter: - ledning av operativ verksamhet - ledning av krigsförbandsverksamhet - ledning av grundorganisationsverksamhet samt två stabsenheter: - planeringsstab - personalstab Vidare finns stabsenheter för internrevision och stödfunktioner i övrigt samt en enhet för underrättelse- och säkerhetstjänst. Beredningsgruppen behandlade i sitt förslag frågan om främste företrädare för respektive ?försvarsgren?. Beredningsgruppen ansåg att det finns ett behov av en sådan företrädare och att dessa bör befinna sig på en relativt hög nivå (generalmajor/konteramiral) inom Försvarsmakten och benämnas generalinspektörer. Beredningsgruppen föreslog det som mest fördelaktigt att placera varje generalinspektör vid ett taktiskt centrum. Generalinspektörens uppgift skulle vara att vara chef för centrumet, vara främste företrädare för armé-, marin- och respektive flygvapenförband samt svara för det internationella samarbetet. Dessa centrum skall tillhöra den centrala nivån inom Försvarsmakten. De skall inom ramen för sitt ansvarsområde på uppdrag av Försvarsmaktens högkvarter - leda utveckling av teknik, taktik och stridsteknik för krigsförband, - leda funktions- och systemstudier, - samordna utnyttjandet av övningsanläggningar och simulatorer, - leda framtagning av reglementen, publikationer och läromedel, - stödja högkvarteret med underlag för målsättningsarbetet, - stödja högkvarteret i inspektionsverksamheten, - stödja högkvarteret i den internationella verksamheten, - stödja högkvarteret i funktions- och förbandsverksamheten, - stödja högkvarteret vid verksamhetsplanering och - stödja förbands- och skolchefer i utbildningsärenden.
Ett inrättande av ett marint centrum bör enligt regeringens mening leda till att Kustflottan och Kustartillericentrum upphör som särskilda organisationsenheter inom Försvarsmakten.
Motionerna
Motioner från den allmänna motionstiden 1997/98 Moderata samlingspartiet anser i motion 1997/98:Fö211 yrkande 8 (m parti) att överbefälhavarens förslag till ny organisation för högkvarteret inte får ses isolerat från den politiska process och reguljära förvaltning som styr försvaret. Regeringens ambition att återkomma med information till riksdagen efter överarbetning av ÖB:s förslag är positiv. Motionärerna förutsätter att frågan om Försvarsmaktens ledning och de frågor som sammanhänger härmed löses i bredaste möjliga politiska enighet. De åtgärder som riksdagen genom försvarsutskottet återkommande begärt de senaste åren har sällan kunnat redovisas på ett tillfredsställande sätt av regeringen. Att regeringen inte förmår redovisa sin uppfattning beträffande de operativa principer för försvarets förande som efterlysts av riksdagen i betänkande 1996/97:FöU4 är anmärkningsvärt och aktualiserar den fråga om förstärkning av Försvarsdepartementet som var en av avsikterna i LEMO- utredningens förslag. Högkvarterets interna organisation bör i första hand utformas av ÖB. Endast i den utsträckning som detta påverkar statsmakternas ledning, styrning och möjligheter till utvärdering bör beslut fattas av regering och riksdag. Frågorna om programindelning, produktionsledning och försvarsgrenschefernas ställning har betydelse för den politiska styrning som utövas. Därför är det enligt Moderata samlingspartiet naturligt att dessa frågor avgörs genom politiska beslut. En ökad integration över försvarsgrensgränserna är generellt sett bra. På den övergripande nivån (produktionsledning, materielanskaffning och avvägning) är den försvarsmaktsgemensamma utgångspunkten självklar. Försvarsmaktsgemensamma lösningar är dock enligt Moderata samlingspartiet inget självändamål, utan skall väljas när de optimerar försvarseffekten av skattebetalarnas pengar. Frågorna kring militärområdesindelning och övrig operativ ledning bör också ses i perspektivet av samverkan över gränserna. Inte bara tekniskt utan även organisatoriskt bör det övervägas vilka förändringar som kan göras för att förbättra förmågan till samarbete. I motionen hemställs (yrkande 8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om försvarets ledning och styrning. Moderata samlingspartiet anser vidare i motion 1997/98:Fö317 (m kommitté) att den organisation för bl.a. Försvarsmaktens högkvarter som trädde i kraft den 1 juli 1994 har verkat mycket kort tid. Frågan är om en meningsfull utvärdering redan nu kan göras. Regeringen har emellertid, främst av besparingsskäl, velat avkräva Försvarsmakten en sådan. Den beredningsgrupp som regeringen tillsatt för att utvärdera Försvarsmaktens förslag har givits ett för snävt uppdrag. Högkvarterets organisation kan enligt Moderata samlingspartiet inte ses isolerat från den politiska ledningen, styrningen och utvärderingen av försvaret. En sammanhållen myndighet, Försvarsmakten, med en chef som är stark i bl.a. avvägning och produktionsledning är till gagn för verksamheten. Den politiska nivån får enligt Moderata samlingspartiet emellertid inte överlåta problemformuleringsinitiativet till ÖB. Försvarsbesluten 1995 och 1996 är tydliga exempel på ett för ensidigt beroende av underlag från myndigheterna, främst vad gäller strategiska och operativa frågor samt om krigsorganisationens utformning. Dessa frågor borde också ha belysts av den tillsatta beredningsgruppen. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarets ledning och styrning. I motion 1997/98:Fö311 av Annika Nordgren (mp) erinrar motionären bl.a. om att regeringen i budgetpropositionen för 1998 framhöll att det ankommer på regeringen att omorganisera Försvarsmaktens ledning. Vad som övervägs är att ta bort försvarsgrenscheferna och göra Försvarsmakten än mer toppstyrd. I motionen erinras om att den s.k. UTFÖR-utredningen konstaterade att mycket få västländer har en ÖB med så stora befogenheter i fredstid som den svenska har redan i dag. Detta är enligt motionären intressant att notera, eftersom vi själva i olika sammanhang brukar bedöma hur demokratiska andra länder är bl.a. mot bakgrund av hur kontrollen och styrningen sker av Försvarsmakten. Det är oerhört viktigt att den demokratiska kontrollen av Försvarsmakten är god. Politiker som beslutar och är ansvariga för anslag, prioriteringar och den långsiktiga utvecklingen måste ges goda bilder och motbilder av militären. Försvarsmaktens ledning, beslutsvägar och interna diskussion i principiellt viktiga frågor måste vara så transparent som möjligt. Motionären anser att det därför måste vara riksdagen som tar ställning till de viktigaste principerna för hur Försvarsmaktens ledning organiseras.
Motioner med anledning av propositionen Moderata samlingspartiet finner i motion 1997/98:Fö2 (m kommitté) inte skäl att yrka avslag på regeringens proposition. Förslaget har emellertid vissa brister och bör justeras. Frågorna om Försvarsmakten måste ses i ett brett perspektiv. Regeringen har genom propositionen bara gjort vad som precis är nödvändigt för att uppfylla praxis vad gäller beslutskompetensen hos regeringen respektive riksdagen. Det finns enligt Moderata samlingspartiet en rad brister i regeringens hanterande av Försvarsmaktens ledning och nya organisation. Förändringarna av högkvarterets organisation har inte föregåtts av den förankring i riksdagen som är rimlig och nödvändig. Regeringen valde att fatta beslut utan förankring i riksdagen, vilket är anmärkningsvärt. Det är enligt motionärerna motiverat att ifrågasätta tidpunkten för en omorganisering av högkvarteret i riktning mot en än större maktkoncentration till överbefälhavaren. De senaste månaderna har vi fått se bevis på en bristfällig ekonomisk planering i högkvarteret. Motionärerna pekar på att såväl ÖB som ledande representanter för Socialdemokraterna och Centerpartiet uttalat att militärområdesindelningen bör ses över och att militärbefälhavarna följaktligen bör avskaffas, vilket är en naturlig följd av den pågående svenska nedrustningen och de ökade tekniska möjligheterna till ledning. Tidpunkten för organisationsbeslutet är därför olyckligt vald. Moderata samlingspartiet anser att det finns anledning att närmare klargöra generalinspektörernas och centrumens roll och ställning. Generalinspektörerna skall svara för all långsiktig utveckling av respektive försvarsgren. Därför är det också naturligt att dessa ges ansvar för rekrytering, personalutveckling och utbildning av officerare (yrkande 1) till de stridskrafter man i övrigt har ansvar för. Även den långsiktiga materielanskaffningen (yrkande 2) är ett naturligt ansvarsområde för centrumen. Huvuddelen av generalinspektörernas motsvarigheter i omvärlden befinner sig på nivån generallöjtnant/viceamiral. Den lägre tjänstegrad som regeringen beslutat om försvårar det internationella samarbetet. Som främste företrädare för sin försvarsgren är det även naturligt att ha en gradmässig inplacering som militärbefälhavarna. Moderata samlingspartiet anser därför att generalinspektörerna bör vara officerare på generallöjtnants/viceamirals nivå (yrkande 3). De frågor som aktualiseras i denna motion hör enligt motionärerna egentligen inte hemma inom riksdagens kompetensområde, men eftersom regeringen så uppenbart negligerat riksdagens roll vid valet av organisation för Försvarsmaktens högsta ledning, finns anledning att föreslå riksdagen att ge regeringen sin uppfattning till känna i viktiga principfrågor. Miljöpartiet de gröna framhåller i motion 1997/98:Fö3 (mp kommitté) att försvarsutskottet tidigare uttalat att frågan om den nya högkvartersorganisationen inom Försvarsmakten inte kan ses som en isolerad fråga. Den är en del av utvecklingen av det samlade ledningssystemet. Beslut om högkvarters-organisationen blir därmed ett led i såväl den politiska styrningen som hur Försvarsmakten internt skall styras. Miljöpartiet pekar på att den s.k. UTFÖR-utredningen konstaterade att mycket få västländer har en ÖB med så stora befogenheter i fredstid som den svenske ÖB har redan i dag. Detta är enligt Miljöpartiet värt att begrunda, eftersom vi själva i olika sammanhang brukar bedöma hur demokratiska andra länder är, bl.a. mot bakgrund av hur den politiska insynen, kontrollen och styrningen av respektive lands försvarsmakt fungerar. I Sverige verkar vi gå mot en ökad förskjutning av makten från den politiska nivån till den militära. Miljöpartiet ser positivt på en ökad integration mellan försvarsgrenarna i syfte att nå rationaliserings- och samordningsvinster men ser med stor oro på hur makten koncentreras inom Försvarsmakten. Miljöpartiet anser det sålunda högst otillfredsställande att regeringen nu föreslår förändringar, som inrättande av centrum och högkvarterets organisation, innan man har tagit ett helhetsgrepp på Försvarsmaktens ledningsstruktur, vilket riksdagen genom försvarsutskottet flera gånger efterlyst. Enligt motionärerna fattas fragmentiserade beslut som riskerar att rivas upp när en nödvändig översyn av hela ledningssystemet genomförs. Miljöpartiets uppfattning är att en parlamentarisk utredning (yrkande 2) bör tillsättas med syfte att se över bl.a. hela ledningssystemet och ansvarsförhållandena mellan de politiska nivåerna (riksdag och regering) och myndigheten. Vissa utredningsresultat bör kunna föreläggas riksdagen i samband med behandlingen av kontrollstationen, dvs. våren 1999 (yrkande 3). Tills denna utredning är genomförd avvisar Miljöpartiet regeringens förslag (yrkande 1) till inrättande av nya centrum.
Utskottet
Riksdagens inflytande Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet de gröna reser i motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 8 respektive 1997/98:Fö311 vissa principiella frågor som rör riksdagens beslutskompetens och därmed riksdagens inflytande över bl.a. Försvarsmaktens organisation och verksamhet. Med anledning härav vill utskottet anföra bl.a. följande. På förslag av försvarsutskottet (bet. 1994/95:FöU4 s. 37) beslutade riksdagen våren 1995 att regeringen fortsättningsvis skall inhämta riksdagens godkännande beträffande inriktningen av verksamheten inom Försvarsmaktens olika program. Detta innebär att det sålunda är riksdagen som - efter förslag av regeringen - fattar beslut om krigsorganisationens utveckling, vad avser såväl dess omfattning som kvalitet. Riksdagen avgör således själv på vilken detaljeringsnivå den vill reglera Försvarsmaktens krigsorganisation respektive överlämna till regeringen att närmare besluta om. När det gäller Försvarsmaktens grundorganisation fattade riksdagen i 1996 års försvarsbeslut ett samlat beslut (bet. 1996/97:FöU1 s. 121) om Försvars-maktens grundorganisation och dess lokalisering. Genom beslutet i december 1996 klarlades beslutsläget samt ansvarsfördelningen mellan riksdagen och regeringen i grundorganisationsfrågor. Eventuella förändringar i den då angivna strukturen skall således beslutas av riksdagen. Riksdagen har således nyligen preciserat den närmare ansvarsfördelningen mellan riksdagen och regeringen när det gäller bl.a. krigs- och grundorganisationsfrågor. Enligt utskottets mening ankommer det sedan på regeringen att avgöra om ytterligare reglering av Försvarsmaktens interna organisation behövs. Det förslag till organisationsbeslut som regeringen genom proposition 1997/98:72 Inrättande av nya centrum i Försvarsmakten nu förelagt riksdagen följer, enligt utskottets mening, den ansvarsuppdelning mellan riksdagen och regeringen i grundorganisationsfrågor som riksdagen har beslutat om. Utskottet erinrar om att riksdagen under våren 1997 behandlade även andra frågor som rör riksdagens styrning och uppföljning av verksamheten inom totalförsvaret. Utskottet betonade då (bet. 1996/97:FöU4 s. 4 f) att förutsättningarna för riksdagens styrning och uppföljning av verksamheten inom totalförsvaret under 1990-talet förändrats på ett påtagligt sätt, bl.a. genom att myndigheten Försvarsmakten bildades den 1 juli 1994 och vars verksamhet finansieras över en helt annan anslagsstruktur än tidigare. Genom erfarenheterna med arbetet inför försvarsbesluten 1995 och 1996 aktualiserades en rad frågor om riksdagens beslutsroll, samt vilket beslutsunderlag som riksdagen behöver fortsättningsvis. I betänkandet begärde utskottet att regeringen skall lämna ett mer omfattande beslutsunderlag än hittills, bl.a. avseende försvarets operativa förmåga och dess prioriteringar, för målstyrning och resultatredovisning samt för riksdagens ställningstagande till utveckling och anskaffning av försvarsmateriel. Riksdagen har sålunda på förslag av försvarsutskottet lagt fast nu gällande ansvarsfördelning mellan riksdagen och regeringen. Under den bestämda förutsättningen av att regeringen tillgodoser riksdagens behov av ytterligare beslutsunderlag på det sätt som utskottet framhöll i betänkande 1996/97:FöU4 finner utskottet inte behov att nu föreslå riksdagen någon ändrad ansvarsfördelning. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört bör motionerna 1997/98:Fö211 (m) (yrkande 8) och 1997/98:Fö311 (mp) inte föranleda något särskilt uttalande av riksdagen.
En samlad utredning av totalförsvarets ledning Förmågan att leda totalförsvarets olika delar under höjd beredskap, liksom under allvarliga samhällskriser i fred, har en helt avgörande inverkan på hur väl totalförsvaret kommer att lösa sin uppgift. Utskottet har därför i flera olika sammanhang, och från något skilda utgångspunkter, påtalat vikten av ett utvecklingsarbete inom totalförsvarets ledningsfunktioner och att detta arbete rimligtvis bör bli relativt genomgripande. Moderata samlingspartiet anser i motion 1997/98:Fö317 att högkvarterets organisation inte kan ses isolerat från den politiska ledningen, styrningen och utvärderingen av försvaret. 1995 och 1996 års försvarsbeslut är enligt motionärerna tydliga exempel på ett för ensidigt beroende av underlag från myndigheterna. Dessa frågor borde ha belysts av den tillsatta beredningsgruppen. Moderata samlingspartiet framhåller - dock utan att lämna yrkande i ämnet - i både motion 1997/98:Fö211 (yrkande 8) och 1997/98:Fö2 att det är motiverat med en översyn av det operativa ledningssystemet inom Försvarsmakten. Miljöpartiet anser i motion 1997/98:Fö3 att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att se över hela ledningssystemet (yrkande 2) och att vissa förslag bör föreläggas riksdagen i samband med kontrollstationen 1999 (yrkande 3). Utskottet har under både år 1995 och 1996 efterlyst (bet. 1995/96:FöU1 s. 45 och 1996/97:FöU1 s. 51-54) underlag för principställningstaganden angående det framtida ledningssystemets utveckling. Behovet av en översyn påtalades på nytt av försvarsutskottet under hösten 1997 (bet. 1997/98:FöU1 s. 31-32). Motionärernas önskemål ligger således i linje med vad utskottet redan tidigare uttalat. Utskottet anser det av flera skäl motiverat att regeringen nu tar initiativ till en samlad översyn av ledningsfunktionerna inom totalförsvaret. Det faktum att inom Försvarsmakten antalet förband har reducerats, den tekniska förmågan till ledning inom och mellan olika krigsförband förbättrats, beredskaps-krav för taktisk och operativ ledning sänkts samt - inte minst - behovet av besparingar i fredsverksamheten är enligt utskottets mening sålunda skäl för en omprövning av ledningssystemet. Även för det civila försvarets ledning har vissa förutsättningar på senare tid ändrats som motiverar en översyn. Sambandet mellan län och försvarsområde har i viss mån brutits. Två nya storlän har skapats i Skåne och Västra Götaland. Kommunerna har numera det samlade ansvaret för de civila beredskapsförberedelserna inom respektive kommun. Konsekvenserna av länsstyrelsernas långtgående rationaliseringar inom området civil beredskap och räddningstjänst har tidigare uppmärksammats av riksdagen. Behovet av en effektiv och trovärdig ledning av samhället och totalförsvarsresurserna även under svåra påfrestningar i fred framstår som uppenbart. I det sammanhanget bör även möjligheten övervägas om olika civila ledningsorgan skall kunna få disponera civilbefälhavarnas kansliresurser i situationer då kvalificerad ledning behöver utövas, även då det inte råder höjd beredskap. Det utrednings- och översynsarbete om totalförsvarets ledningssystem som nu bör göras måste enligt utskottets mening genomföras skyndsamt samt ges parlamentariskt inflytande. Det behöver dock inte innebära att arbetet måste ske inom ramen för en s.k. parlamentarisk utredning, på det sätt som Miljöpartiet förordar. Även om det är angeläget att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt, och ledningsfrågorna därmed rimligtvis blir centrala i den kommande säkerhets- och försvarspolitiska kontrollstationen, anser utskottet det inte nödvändigt att riksdagen närmare föreskriver vilken tidsplan som bör gälla. T.ex kan ett eventuellt lagstiftningsarbete behöva något längre beredningstid än vad som blir möjligt om det skall föreläggas riksdagen redan i kontrollstationen. Vissa övriga förutsättningar som enligt utskottets mening bör gälla för det kommande översynsarbetet har utskottet redan tidigare redovisat i betänkande 1996/97:FöU1 s. 53-54. Utskottet bedömer som en följd härav att Moderata samlingspartiets synpunkter på konsekvenserna för Försvarsmakten i övrigt av den nya högkvartersorganisationen och Miljöpartiets förslag till översyn av ledningssystemet i allt väsentligt kommer att tillgodoses. Därför behöver inte motionerna 1997/98:Fö317 och 1997/98:Fö3 yrkandena 2 och 3 bifallas av riksdagen.
Generalinspektörer och nya centrum inom Försvarsmakten Regeringen föreslår två nya organisationsenheter i Försvarsmakten: ett marincentrum i Haninge (Berga) och ett flygvapencentrum i Uppsala. De skall tillhöra den centrala nivån inom Försvarsmakten. Regeringen redovisar i propositionen de arbetsuppgifter som centrumen skall ha. Kustflottan och Kustartillericentrum bör läggas ned som organisationsenheter varid huvuddelen av verksamheten inordnas i marincentrumet. Ett centrum för arméstridskrafter finns redan inrättat efter beslut av riksdagen i december 1996. Bakgrunden är den nya organisationen för Försvarsmaktens högkvarter som regeringen redan beslutat om. Regeringen avser att utse generalinspektörer som chefer för de nya centrumen. Generalinspektörerna skall bl.a. verka i internationella frågor och att vara främsta företrädare för armé-, marin- och flygvapenförband. Moderata samlingspartiet anser i motion 1997/98:Fö2 att uppgifterna för de nya centrumen skall utvidgas (yrkandena 1 och 2) jämfört med den redovisning som regeringen ger. Motionärerna anser vidare att generalinspektörerna bör ha tjänstegraden generallöjtnant eller viceamiral (yrkande 3). Eftersom regeringen inte tagit ett helhetsgrepp på Försvarsmaktens ledningsstruktur anser Miljöpartiet i motion 1997/98:Fö3 (yrkande 1) bl.a. att det finns en risk att detta beslut rivs upp när den nödvändiga översynen av ledningssystemet genomförs. Därför bör riksdagen nu avslå propositionen. Utskottet anser att riksdagen bör bifalla regeringens förslag att inrätta två nya organisationsenheter på central nivå samt att avveckla två andra enheter, inom den organisationsstruktur för Försvarsmakten som riksdagen tidigare beslutat om. Utskottet har pekat på behovet av att en översyn av totalförsvarets ledningssystem nu kommer till stånd. Utskottet finner därför inte skäl att riksdagen nu skall ta ställning till en utvidgning av centrumens arbetsuppgifter - jämfört med dem som regeringen redovisat - eller att föreskriva att generalinspektörerna skall ha viss tjänstegrad. Det är naturligt att dessa frågor blir belysta i det kommande utredningsarbetet. Vad gäller regeringens förslag att lokalisera de nya centrumen till Haninge (Berga) respektive Uppsala delar utskottet uppfattningen att det i dagsläget är den bästa lösningen. Dock vill utskottet för sin del betona vikten av att regeringen positivt prövar möjligheten att i framtiden lokalisera centrala ledningsfunktioner även utanför Storstockholmsområdet. Utskottet utgår ifrån att regeringen tar dessa överväganden i beaktande i den kommande organisationsöversynen. Med hänvisning till vad utskottet nu anfört bör motionerna 1997/98:Fö2 och motion 1997/98:Fö3 yrkande 1 inte bifallas av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande riksdagens inflytande att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 8 samt 1997/98:Fö311, 2. beträffande en samlad utredning av totalförsvarets ledning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö3 yrkandena 2 och 3 samt 1997/98:Fö317, res. 1 (mp) 3. beträffande generalinspektörer och nya centrum inom Försvars- makten att riksdagen med bifall till regeringens proposition 1997/98:72 Inrättande av nya centrum i Försvarsmakten avslår motionerna 1997/98:Fö2 och 1997/98:Fö3 yrkande 1. res. 2 (mp)
Stockholm den 24 mars 1998
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Anders Svärd (c), Ola Rask (s), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Mona Nyberg (s), Ulf Kero (s) och Rolf Gunnarsson (m).
Reservationer
1. En samlad utredning av totalförsvarets ledning (mom. 2) Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Det utrednings- och översynsarbete? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Försvarsutskottet har tidigare uttalat att frågan om den nya högkvartersorganisationen inom Försvarsmakten inte kan ses som en isolerad fråga. Den är en del av utvecklingen av det samlade ledningssystemet. Beslut om högkvartersorganisationen blir därmed ett led såväl i den politiska styrningen som hur Försvarsmakten internt skall styras. Utskottet anser att en utredning skyndsamt bör tillsättas med syfte att se över bl.a. hela ledningssystemet och ansvarsförhållandena mellan de politiska nivåerna (riksdag och departement) och myndigheten. Inte minst bör erfarenheter dras av Försvarsmaktens aktuella ekonomiska problem, som tyder på ett allvarligt systemfel. Utredningen bör genomföras i ett totalförsvarsperspektiv och utgå från en doktrin som är gemensam för hela totalförsvaret. Vissa resultat bör sålunda - i enlighet med motion 1997/98:Fö3 yrkande 3 - kunna föreläggas riksdagen i samband med behandlingen av kontrollstationen, dvs. våren 1999. Därför behöver motionerna 1997/98:Fö311 och 1997/98:Fö3 yrkande 2 inte bifallas. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande en samlad utredning av totalförsvarets ledning att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö3 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö3 yrkande 2 och 1997/98:Fö317 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Generalinspektörer och nya centrum inom Försvarsmakten (mom. 3)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är högst otillfredsställande att regeringen nu föreslår förändringar, som inrättande av centrum och högkvarterets organisation, innan man har tagit ett helhetsgrepp på Försvarsmaktens ledningsstruktur vilket riksdagen genom försvarsutskottet flera gånger efterlyst. Det vore önskvärt med en genomgripande utredning som utmynnar i ett förslag som militärledningen och en majoritet politiker kan vara överens om. Det gör beslutet mer hållbart i längden. Nu fattas fragmentiserade beslut som riskerar att rivas upp när den nödvändiga översynen av hela ledningssystemet genomförts. Tills denna utredning är genomförd avvisar utskottet regeringens förslag om inrättande av nya centrum i Försvarsmakten. Motion 1997/98:Fö3 yrkande 1 bör således bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande generalinspektörer och nya centrum inom Försvars-makten att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö3 yrkande 1 avslår regeringens proposition 1997/98:72 Inrättande av nya centrum i Försvarsmakten och motion 1997/98:Fö2.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Regeringens förslag 1 Bakgrund och överväganden 1 Motionerna ...........................................3 Motioner från den allmänna motionstiden 1997/98 3 Motioner med anledning av propositionen 4 Utskottet ............................................6 Riksdagens inflytande 6 En samlad utredning av totalförsvarets ledning 7 Generalinspektörer och nya centrum inom Försvarsmakten 8 Hemställan............................................9 Reservationer........................................10 1. En samlad utredning av totalförsvarets ledning (mom. 2) 10 2. Generalinspektörer och nya centrum inom Försvarsmakten (mom. 3) 11