Förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel

Herr talman! Nu har våra norska vänner lämnat oss. Vi ska träffa dem sedan. Men jag tror att om de har följt den här debatten har de nog svårt att säga vilka som är i regeringsställning och vilka som är i opposition. Det är helt obegripligt. Ni ägnar er mycket mer åt opposition. Ni har chansen här. Berätta vad ni har gjort och vad ni vill göra i stället för att tala om den kommande mandatperioden! Ni hade världens chans här. Men vi får väl ta upp det senare med dem. Det är mycket tal om samarbete. Allians brukar benämnas som en sammanslagning där det saknas kärlek. Ett samarbete, ett kamratskap visar man med ömsesidig respekt. Det är en viss skillnad. Det speglas i alla fall i den inblick jag har fått i Regeringskansliet under de här fyra åren. Jag har kvar många vänner och umgås flitigt med dem. Som jag sade inledningsvis här tidigare: Tro inte att någon tror på att ni är så överens om allting! De små partierna gör misstaget att bli uppätna av Moderaterna trots att de inte gillar det, trots att de egentligen inte gillar samarbetet. Det vet vi alla. Det här ska handla om människohandeln. Jag vill först säga något som hör ihop med de fyra förlorade år som det har varit fråga om när det gäller det här. Om jag gav regeringen beröm eller i alla fall höll med om och tyckte det var bra att de har fortsatt det arbetet kan jag verkligen inte säga detsamma om människohandeln. Jag vill inledningsvis säga att vi i dag har påpekat att den haverikommission som vi anser ska gälla när det har varit ett kvinnomord i Sverige inte kommer att bli verklighet med den borgerliga regeringen, trots att det finns ett färdigt förslag på Justitiedepartementet och trots att vi vet att det många gånger i en mordutredning kommer fram saker som visar att det hade kunnat förhindrats. Förslaget finns färdigt. Det kommer inte att genomföras. Detta genomsyrar hela frågan om sexualbrott. Ingenting har hänt. Man har tillsatt en utredning, och man gör en liten förändring när det gäller kontrollrekvisitet och människohandel. Man har haft världens chans. Man har till och med haft ordförandeskapet. Ingenting har hänt. Tala om haveri! Tala om fyra förlorade år! Människohandel under förra mandatperioden och mandatperioden innan den var en väldigt viktig svensk ståndpunkt. Vi var kända i EU för vår svenska modell. Vi var kända för det arbete som Anita Gradin och många andra gjorde. Vi var kända för att till och med vara lite jobbiga och tjatiga. Vi tog matchen på 90-talet när de andra länderna skrattade åt oss och tyckte att det här var tramsigt. Vi gick i bräschen för det här. Vi såg till att det blev en överenskommelse 2001 som sedan gjorde att det blev lag i Sverige och de övriga länderna. Men vi nöjde oss inte med det, för vi visste att en lag aldrig är bättre än sin tillämpning. Vi ville att man skulle fortsätta att arbeta med att se till att det här skulle kunna bekämpas bättre. Vi tog chansen 2006 med fotbolls-VM. Jag satt själv i möte med alla justitieministrarna och inrikesministrarna och sade: Låt svensk polis få komma ned och visa sambandet mellan människohandel och sexköp! Ja, jättebra, sade de. Vi hade det planerat till hösten 2006. Det var färdigt. Vi kunde verkligen visa den svenska modellen som jag tror att vi numera är ganska överens om. Vad hände? Jo, den borgerliga regeringen drog tillbaka det. Det hände ingenting. Det kom inte ned någon svensk polis. Jag hade en interpellation redan hösten 2006. Vi får se, sade man, kanske senare. Nu är det 2010. Det har inte hänt. Tala om fyra förlorade år! Tala om att man har rullat tillbaka det här! Vi har tappat den kraft vi hade tidigare när det gäller kampen mot människohandel. Svensk polis klagade och sade att man inte får pengar internt för att bekämpa människohandel. Då vet alla som kan ett minimum om polisarbete att det inte handlar om volymen av pengar utan det handlar om den interna fördelningen. När det gäller bekämpning av människohandel går det aldrig att få samma resultat som vid alkoholutandningsprov. Då går det alltid att visa på ett resultat en kväll. Om 1 500 bilar körs in blir det X personer. Det går alltid att komma tillbaka till stationen morgonen efter och visa resultat. Så är det inte med människohandel. Det går att ägna sig åt telefonavlyssning och spaning i tre månader och sedan försvinner personen ut ur Sverige, och det har kostat flera miljoner. Alla vet hur det fungerar. Det var därför det var så viktigt att vi öronmärkte pengar. Det var därför svenska poliser som arbetar mot människohandel var så tacksamma för att det skedde en öronmärkning. Alla var inte nöjda. Till och med den dåvarande rikspolischefen var missnöjd och tyckte att vi inte skulle göra så. Men vi kunde konstatera att de poliser som jobbade mot människohandel var så oerhört tacksamma. Vad hände med den borgerliga regeringen? Den borgerliga regeringen släppte frågan och fullföljde inte. Vad säger svenska poliser som arbetar med frågan? De använder ordet katastrof. Johan Linander och jag, som är i ungefär samma ålder, kan konstatera att detta var ett av de största misstagen som den borgerliga regeringen har gjort. Det är just därför som det här är så oerhört illa. Här har man missat hela chansen, och svensk polis kallar regeringens tillkortakommanden för katastrof. Så ser det ut. Man hade chansen att ta itu med sexköp och människohandel men missade den. Sedan gavs chansen under ett ordförandeskap. Då finns allt gratis, och man kan sätta dagordningen. Man kan verkligen lägga fram vilka förslag som helst. Man kan verkligen visa på sambandet mellan sexköp och människohandel. Gör man det? Nej. Det blev en bilaga i Stockholmsprogrammet. Tog Beatrice Ask upp sambandet mellan människohandel och sexköp när hon hade chansen vid den särskilda konferensen? Ni som tror att hon gjorde det kan titta på hennes tal. Då ser ni att frågan inte togs upp. Jag frågade Beatrice Ask om detta i en debatt. Hon sade att hon tog upp frågan i andra sammanhang, men inget avtryck har skett. Man missade en unik chans här. Man missade chansen under det svenska ordförandeskapet. Vi vet inte när vi får chansen igen. Det är fyra förlorade år i fråga om kampen mot människohandel. Vi har under tiden presenterat en rad olika förslag. Vi har presenterat att det ska göras en förändring i fråga om koppleri. Koppleri är ett brott mot staten. Det är ett ordningsbrott. Vi anser inte att utnyttjande av kvinnor är ett ordningsbrott utan ett hänsynslöst utnyttjande av kvinnor. Vi har därför föreslagit att människohandelslagen ska göras om så att den ska gälla även för de fall som i dag döms för koppleri. Människohandel ser inte ut som den gjorde förr i tiden. Människohandel ser inte ut som bilderna från Lilja 4-ever . Människohandel ser ut på ett helt annat sätt. Det är fråga om ett helt annat sätt att utnyttja någon. Det är ett smartare, listigare och mer bedrägligt förfarande. Det är inte fråga om inspärrade kvinnor, men det är likväl fråga om människohandel. Det handlar om kvinnor, flickor och i vissa fall pojkar som inte har något som helst alternativ till det utnyttjande som sker. Svensk polis har ofta svårigheter vid razzior att få flickorna att prata. Solidariteten och lojaliteten är mot dem som har utnyttjat dem. Efter några veckor, när flickorna har kommit ut ur greppet, får polisen ofta höra de berättelser som behövs. Här hade man chans att göra något och visa att man tog frågan på allvar. Nej - det var fyra förlorade år. Regeringen har haft möjlighet att driva frågorna vidare på annat sätt. Man hade kunnat ta skarpare ställning när det gäller sexköp, skadestånd och skärpning av straff. Det finns utredningsförslag, men vi har inte sett någon förändring. Sammantaget, herr talman, kan vi konstatera att under den borgerliga regeringen har med undantag för det förändrade kontrollrekvisitet i fråga om människohandel situationen inte bara inneburit en stagnation utan det har skett en tillbakavridning. Det handlar inte bara om fyra förlorade år. I dag har jag gett ris och ros till regeringen, men det här saknar motstycke till passivitet. Jag har sett passivitet på flera andra håll, till exempel i fråga om haverikommissioner, men när det gäller sexualbrotten är det inte fråga om annat än fyra förlorade år. Om man går ut och pratar med poliser som jobbar med frågorna får man höra samma svar. Det behöver man inte vara i politisk opposition för att höra. Jag hoppas och tror att vi får möjlighet att under nästa mandatperiod genomföra alla dessa saker och sätta Sverige på kartan igen när det gäller kampen mot människohandel. Om det inte skulle gå och det skulle bli fortsatt borgerlig regering hoppas jag verkligen att man inte upprepar detta misstag utan att man tar frågorna på allvar på ett helt annat sätt än i dag. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 4 och 5.

Herr talman! Vi ska nu debattera förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel. Det här är en viktig proposition. Jag kan som Socialdemokraterna ge både ris och ros. Mer kunde ha gjorts. Det framgår av våra reservationstexter. Jag kan också instämma i kritiken mot att man inte tog chansen under EU-ordförandeskapet. Vi hade diskussioner om sambandet mellan sexköp och människohandel. Frågan om skärpta straff för sexualbrott, till exempel sexköp, tycker vi från Vänsterpartiet har dragits i långbänk. När sexköpslagen infördes tyckte inte alla att den var bra. Det fanns till och med partier som sade nej. Då får vi hoppas att man ser lite vidare på frågan. I betänkandet tas en motion med ett yrkande om att avskaffa sexköpslagen upp. Det finns också andra än den motionären, bland annat från mitt eget hemlän, som vill avskaffa sexköpslagen. De anser att den över huvud taget inte har haft någon betydelse. Jag skulle vilja höra från majoritetens företrädare om ni är beredda att ställa upp helhjärtat bakom detta. Går det att ta på allvar motionärer som vill avskaffa sexköpslagen? De säger att sexköpslagen inte har haft någon betydelse. Vi anser att det är fel. Vi har fått helt andra signaler från polisen som säger att denna lagstiftning har verkat förebyggande mot mer omfattande sexköp. Den förhindrar också den organiserade brottsligheten att slå rot. Jag vill ha lite förtydliganden på dessa punkter. Jag kan i stort sett ställa mig bakom det som Socialdemokraterna redan har anfört.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 3. Jag vill ta upp frågan om trafficking och traffickingoffer. Det är en särskilt utsatt grupp människor, och i Sverige har vi infört EU-regler som har gjort det möjligt att ge tillfälliga uppehållstillstånd till traffickingoffer som ska vittna. Vi från Miljöpartiets sida anser att detta direktiv inte går tillräckligt långt. Det ska vara möjligt att ge människor som har fallit offer för trafficking permanenta uppehållstillstånd. Vi tror inte heller att dessa offer vågar vittna när de vet att de nästa dag kanske ska skickas tillbaka till ursprungslandet. Ett bra exempel på hur det kan fungera är Italien, det land inom EU som har mest generös lagstiftning när det gäller traffickingoffer. Man beviljar uppehållstillstånd utan krav på vittnesmål i syfte att offren ska få en chans till social rehabilitering. Vi i Miljöpartiet tycker i vår reservation tillsammans med Vänsterpartiet att regeringen bör hantera detta. Det har man inte riktigt gjort. I betänkandet finns det inte heller något riktigt bra svar.

Fru talman! Vi var tvungna att något diskutera de påståenden som vi fick höra av den förste debattören, Thomas Bodström. I dag debatterar vi en mycket viktig fråga, regeringens proposition om ett förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel. Innan jag går in på vad propositionen innehåller måste vi först och främst konstatera att det är en skam att det över huvud taget finns något som heter människohandel, det vill säga slavhandel. Vi måste också konstatera att det är sexköparna som är det stora problemet. Så länge det finns män, och även kvinnor, som köper sex finns det en marknad för prostitution och därmed en marknad för människohandel. Det är först när viljan att köpa sex försvinner som människohandeln helt kan stoppas. Under många år har vi i Sverige varit ganska ensamma om att se kopplingen mellan prostitution, sexköp och människohandel för sexuella ändamål. Vi har tagit upp frågan i internationella sammanhang många gånger. Jag har bland annat gjort det med holländare. Jag kan säga att förståelsen inte var speciellt stor. Men under de senaste åren tycker jag att det har blivit något bättre. Bland annat Norge har ju antagit en sexköpslag. Jag sitter som vice ordförande i den parlamentariska Östersjökonferensens arbetsgrupp om trafficking. Där är representanter för samtliga länder runt Östersjön. Numera finns det en större förståelse för att efterfrågan, det vill säga viljan att köpa sex av dem som är utsatta för människohandel, måste bekämpas. Det är nödvändigt för att vi på sikt ska kunna förhindra människohandel. Det finns hopp i arbetet mot människohandel, även om det går trögt. Thomas Bodström försökte ge sken av att om Sverige bara under sitt EU-ordförandeskap hade sagt att alla ska tycka som vi i Sverige så hade alla länder gjort det. Vad är det för verklighetsuppfattning om hur internationellt samarbete går till? Att detta är nationella frågor som vi ska lösa enbart med nationella svar är också helt fel. Detta är definitivt internationella frågor. Vi behöver arbeta på det internationella planet och inom EU, även om det fortfarande finns partier och parlament som lämnar det europeiska samarbetet. Tack vare att Sverige under ordförandeskapet så hårt drev frågan om människohandelns koppling till sexköp känns det som om vi har fått större förståelse bland många länder inom EU. Före detta justitieminister Thomas Bodström har fel både om sin egen ålder och om vad som har hänt under det senaste året. Jag förmodar att det är för att han har lagt sin tid på att jobba som advokat och skriva böcker som han missar vad som händer på justitieutskottets område. Fru talman! Så sent som den 1 juli 2002 infördes brottet människohandel för sexuella ändamål i brottsbalken. Det är alltså inte mer än åtta år sedan. Vi tycker att det är alldeles självklart, men det är faktiskt inte mer än åtta år sedan. Sedan dess har vi ändrat lagstiftningen vid ett tillfälle. År 2004 utvidgades straffansvaret även till andra former av människohandel, till exempel tvångsarbete. Då utvidgades också straffansvaret till andra delar av människohandelsbrottet, alltså rekrytering, transport, inhysning och andra åtgärder för att ta kontroll över en person. Under 2000-talet har Sverige varit med och förhandlat fram en rad konventioner och rambeslut om människohandel, det senaste under EU-ordförandeskapet i höstas. Med dagens beslut kommer vi också att godkänna Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Det är enbart en förändring i offentlighets- och sekretesslagstiftningen som behöver göras för att vi ska kunna godkänna konventionen. Under 2009 antog vi här i Sveriges riksdag den första nationella handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det är alltså ingenting som den före detta justitieministern gjorde. Det är något som har hänt under den här mandatperioden, som tidigare har kallats fyra förlorade år. Den nationella handlingsplanen innehåller 36 konkreta åtgärder och satsningar på totalt 213 miljoner kronor. Jag tycker att den nationella handlingsplanen är viktig framför allt för att få ihop de olika departement och myndigheter som jobbar med de här frågorna och få en helhetsbild av hur man kan bekämpa den här fruktansvärda typen av brottslighet och hur offren kan hjälpas. Vad är det då mer som vi i dag förändrar i lagstiftningen om människohandel? Jag vill nämna framför allt två saker som är viktiga med dagens beslut och som kommer att effektivisera tillämpningen av straffbestämmelsen om människohandel och därmed innebära ett förstärkt skydd. För det första tas det så kallade kontrollrekvisitet bort. Tidigare talare har försökt vifta undan det som om det inte skulle ha någon betydelse. Så är det inte. I den nuvarande lagstiftningen krävs det att den som rekryterar, transporterar, inhyser eller tar emot en person därigenom tar kontroll över henne eller honom. Detta kontrollrekvisit, det vill säga att människohandlaren har tagit kontroll över offret, har varit svårt att bevisa. Åklagarmyndigheten till exempel, som ju borde vara den myndighet som känner till det här bäst, har i sitt remissvar pekat på att kontrollrekvisitet har inneburit tillämpningsproblem framför allt i mål där barn varit brottsoffer. Redan när paragrafen om människohandel infördes i brottsbalken menade Lagrådet att kontrollrekvisitet skulle kunna innebära tillämpningssvårigheter, men det ignorerade den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Fru talman! Det andra som jag vill peka på är att kravet på dubbel straffbarhet tas bort. Det innebär att en person som har begått ett människohandelsbrott i ett land där det inte är olagligt kan dömas i Sverige för brottet. En svensk domstol kommer också att kunna döma till strängare straff än vad som är föreskrivet i det land där brottet begicks. Detta är också viktigt. En person som begår ett människohandelsbrott ska, även om det är lagligt i det land där det begås, inte tro att man kan komma till Sverige och leva vidare som om ingenting har hänt. En svensk domstol måste kunna döma för brottet här i Sverige. Till slut vill jag beröra några av oppositionens reservationer. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig gemensamt för att plocka bort det så kallade koppleribrottet och i stället kalla allt koppleri för människohandel. Jag kan hålla med om att en del av de handlingar som i dag faller under koppleri ligger mycket nära människohandel, men det finns även andra delar av koppleribrottet. Om till exempel en hyresvärd får veta att det i en lägenhet pågår tillfälliga sexuella kontakter mot betalning, det vill säga prostitution, kan hyresvärden bli dömd om han inte förhindrar detta. Det är också en del av koppleribrottet, vilket ligger mycket längre från människohandelsbrottet, som jag ser det. Jag är rädd för att om man kallar allting för människohandel försvagas betydelsen av det. Det är betydligt värre att lura någon till Sverige för att sedan utnyttja henne till prostitution under hot eller med tvång än att vara en hyresvärd som inte förhindrar prostitution i en lägenhet. När det gäller sexköpsbrott, som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har två reservationer om, pågår det för närvarande en utvärdering av sexköpslagen. Jag vill gärna se en skärpning av sexköpslagen, men att lägga fram förslag under tiden som utredningen pågår är en bakvänd ordning. Givetvis avvaktar vi utredningen. Men jag kan redan nu säga från Centerpartiets sida att vi gärna vill se en skärpning av sexköpslagen. Till slut när det gäller Lena Olssons och Vänsterpartiets oro för att det finns enstaka ledamöter i vissa partier som har uttryckt andra åsikter än de som deras egna partier står för blir jag konfunderad. I den förra debatten som vi hade om skärpt straffansvar var Lena Olssons största bekymmer att vi var alldeles för överens. Nu har hon hittat något som alla ledamöter inte är överens om. Då är helt plötsligt detta det största bekymret. Man får väl bestämma sig för vilken linje man ska välja. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Fru talman! Det sista som Johan Linander sade var att det var fel att det fanns ledamöter som tyckte annorlunda. Men vår poäng är att vi tycker olika saker, men ni försöker framstå som om ni är så rörande överens i allting. Era väljare har problem med vilket av era partier som de ska välja eftersom era partier tycker samma sak. Jag sade från talarstolen att det som gäller i fråga om brottet människohandel är bra men att det kunde ha varit mycket bättre. Vår sexköpslag utreds, och den har naturligtvis dragits i långbänk. En del förslag drar man hur länge som helst. Det har vi konstaterat från oppositionen. Vi har haft diskussioner om kopplingen mellan prostitution och människohandel. Det är svårt att göra en gränsdragning mellan dem. Thomas Bodström talade om att man hade en möjlighet i detta sammanhang. Om man nu värnar så mycket om människor som drabbas av människohandel och gör denna starka koppling till prostitution måste jag ställa frågan: Varför drev man inte frågan om sexköpslagen hårdare under EU-ordförandeskapet? Det hade man kunnat göra. Men det går inte i textmassorna att se att man ens har gjort det. Det tycker jag är beklagligt. Men Johan Linander kanske har något svar på det. Detta är mycket behjärtansvärt, men ni har inte drivit på detta fullt ut.

Fru talman! Jag kan inte alls hålla med om att denna utvärdering av sexköpslagen har dragits i långbänk. Den har inte alls pågått speciellt länge. Jag kan i stället nämna någonting som verkligen drogs i långbänk under den tid som Lena Olssons parti var stödparti till den socialdemokratiska regeringen. År 1998 tillsattes Sexualbrottsutredningen efter en fruktansvärd våldtäkt i Södertälje. Utredningen pågick i nästan tre år. År 2001 lämnades betänkandet. Sedan dröjde det till 2005 innan vi fick en ny lagstiftning. Det kallar jag att man drar en viktig fråga i långbänk. Men nog om detta. När det gäller EU-ordförandeskapet blir jag förvånad över denna okunskap om hur det fungerar när 27 länder ska komma överens. Det är ingen tvekan om att Sverige har drivit frågorna om människohandel mycket hårt. När vi talar med de andra länderna om människohandel är det inga problem. Då är i princip hela EU överens. Men det är just i fråga om den koppling till sexköp som vi gör här i Sverige som vissa länder fullkomligt slår bakut. Vi behöver inte åka speciellt långt från Sverige för att komma till länder där man har en helt annan syn på prostitution och där den är helt laglig och de prostituerade engagerar sig i fackföreningar och så vidare. Det är klart att vi från Sverige inte bara kan komma in i dessa förhandlingar, även om vi är ordförandeland som vi var under andra halvåret 2009, och säga: Vi i Sverige tycker rätt, och ni andra borde tycka som vi, och sedan skriver vi in detta i Stockholmsprogrammet. Det fungerar inte så. Vi drev frågan mycket hårt. Vi fick in den, och vi har fått till en liten attitydförändring, och det går åt rätt håll. Men jag tycker att det går alldeles för sakta. Vi kommer att fortsätta att jobba med detta, men vi ska inte tro att det blir några snabba resultat - tyvärr.

Fru talman! Det är inte första gången som jag får höra från Johan Linander att jag är okunnig om hur man driver frågor. Exemplet gällde EU. Jag väljer att inte använda sådana ord mot mina debattmotståndare. Eftersom problematiken med människohandel är så behjärtansvärd undrar jag: Om man gör denna koppling i Sverige, varför syns då inte mer avtryck från EU-ordförandeskapet? Det gör det faktiskt inte, vilket jag beklagar. Då har man suttit i slutna rum och haft diskussioner. Man vill påvisa att man från svensk sida drev denna fråga så att säga på riktigt. Men det har man inte gjort. Man har inte drivit den fullt ut. Precis som Johan Linander säger i sitt anförande finns det fler länder i EU som har vaknat till när det gäller denna fråga. I länder där det till exempel är legalt med sexköp ser man att det i anslutning till det tillkommer grov organiserad brottslighet. Därför menar jag att man från svensk sida borde ha drivit frågan ännu hårdare när man hade möjlighet eftersom man inte vet när man får den igen.

Fru talman! Jag tyckte att jag svarade precis på detta, men jag får väl upprepa det. Det är inte så enkelt som Lena Olsson tycks tro och att vi från Sverige får igenom allt vi vill. Att vi drev frågan är inte samma sak som att vi fick igenom allt vi ville. Sedan måste man ställa sig frågan: Hur skulle Sverige påverka de övriga EU-länderna om vi gjorde som Vänsterpartiet vill, det vill säga lämnade EU? Då hade vi knappast påverkat någonting. Jag säger att det finns en möjlighet att komma framåt. Men det handlar om attitydförändringar. Vi behöver inte gå längre än till Danmark där det finns en helt annan syn på prostitution, och vi ska inte tala om Tyskland. Jag tror att de också kommer att gå i rätt riktning, men det kommer inte att gå speciellt snabbt. Även om Lena Olsson kanske hoppas att hon ska bli justitieminister efter valet den 19 september kan jag berätta att inte ens Lena Olsson om hon skulle vara justitieminister skulle kunna påverka Tyskland att tycka helt annorlunda om prostitution än man gör i dag. Men arbetet fortsätter enträget, och vi får hoppas att vi gemensamt gör detta. Detta är faktiskt en fråga där vi är relativt överens i Sverige. Det finns inte några större skiljaktigheter i åsikter kring sexköp. Vi är nog också ganska överens om att det behövs förändringar av den sexköpslag som finns. Det är just därför som det pågår en utvärdering. När resultatet kommer får vi också förslag som vi får diskutera vidare.

Fru talman! Människohandel, eller trafficking som det också kallas, är verkligen modern tids absolut värsta och grövsta övergrepp mot den enskilda individen. Det är en allvarlig kränkning av den enskilda individens människovärde när man inte längre kan styra över sin kropp eller sitt liv. Det är vår tids slaveri. Det är vår tids grövsta brott. Fru talman! När vi i denna kammare behandlar vår tids grövsta brott finner jag det mycket anmärkningsvärt att justitieutskottets ordförande kommer med påståenden från fablernas värld och sedan inte finns närvarande i kammaren. Två minuter efter att han höll sitt anförande försvann han härifrån. Jag hade sett fram emot en diskussion om detta brott med justitieutskottets ordförande. Jag hade förväntat mig det. Nåväl, när jag tänker på människohandeln är det med sorg och avsky jag konstaterar att både kvinnor och män, ofta unga flickor och pojkar, världen över dagligen säljs mot sin vilja, många gånger för sexuella ändamål. De säljs såväl över som inom nationsgränser. Den här sexuella slavmarknaden värderas till drygt 7 miljarder amerikanska dollar årligen - en miljardindustri, motsvarande över 60 miljarder svenska kronor. Faktum är att den vid sidan av handeln med illegala vapen, droger och plagierade produkter är en av de största intäkterna och inkomstkällarna för den grova organiserade brottsligheten. Det finns beräkningar som visar att mellan 600 000 och uppemot 2 miljoner människor - FN:s uppskattning - årligen faller offer för människohandel. Uppemot 2 miljoner människor skulle det alltså årligen handlas med i vår värld! Justitieutskottets ordförande är trots frågans vikt inte närvarande under hela debatten här. 85 procent av offren är kvinnor och 15 procent är barn. Om FN:s beräkningar stämmer är det en miljon barn som det årligen handlas med i vår värld. Det är en skyldighet för oss som riksdagsledamöter att bekämpa människohandeln och att ha effektiva lagar. Med den proposition som behandlas i betänkandet får vi en tydligare och mer ändamålsenlig brottsbeskrivning. Tillämpningen av straffbestämmelserna effektiviseras, och det straffrättsliga skyddet mot människohandel förstärks. Vi godkänner Europarådets konvention om bekämpandet av människohandel. Det handlar inte om att raljera över propositionen. Nu får vi faktiskt en ny utformning av människohandelsbrottet. Kontrollrekvisitet tar vi bort. Det gör att det blir lättare att döma dem som utsätter offren för denna grova brottslighet. Vi tar också bort kravet på dubbel straffbarhet. Det betyder att man, om man har begått brottet människohandel i ett annat land där det brottet inte är straffbart och sedan kommer till Sverige, efter detta beslut kan dömas här. Brottet människohandel är en mycket grov kränkning och ett brott mot mänskliga rättigheter. Därför måste man kunna dömas här i Sverige även om offret finns i annat land. Det är straffbart att rekrytera, transportera, överföra, inhysa och ta emot personer i syfte att exploatera dessa. Människohandel finns för olika ändamål - för sexuella ändamål samt för avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete och andra liknande nödlägen för den utsatta. Vi föreslår oförändrad straffskala - lägst fängelse i två år och högst fängelse i tio år - och menar att straffskalan är adekvat om hela straffskalan används. Vi måste se hårdare på de här brotten och använda hela straffskalan. Vi tror på skärpta straff. I den tidigare debatten hörde vi att Miljöpartiet och Vänsterpartiet har en annan syn på skärpta straff. Det vore intressant att höra om de har samma syn när det gäller människohandel. Frågan är om de är tveksamma till skärpta straff för människohandel. Ska alltså förövare som blir dömda för människohandelsbrott friges efter halva strafftiden? Och är förslaget om halvtidsfrigivning sådant att det omfattar även dem som dömts för människohandelsbrott - en fråga snarare ställd till Vänsterpartiet? Bakom människohandel ligger organiserad brottslighet där människor gör en vinning genom att hänsynslöst utnyttja andra människor och kränka deras rättigheter. Fru talman! Jag tror inte att det finns någon i något parti i denna kammare, i Sveriges riksdag, som är för människohandel. Jag tror att vi alla är emot den. Likväl finns det verkligen stora skillnader i synen på resurser till rättsväsendet och verktyg till polisen i kampen mot människohandel. För att framgångsrikt kunna bekämpa människohandel är det avgörande att polisen har tillräckliga resurser för att kunna jobba effektivt och att polisen har de rätta verktygen. Jag ska därför ta upp några av skillnaderna mellan Alliansen och partier i det rödgröna blocket. Enligt Rikskriminalpolisen är kampen mot människohandel till stor del avhängig de resurser som polismyndigheterna har till sitt förfogande. Avgörande är antalet poliser i kampen mot människohandel. År 2006 när Alliansen tog över makten i Regeringskansliet konstaterade vi att det fanns för få poliser som arbetade mot handeln med människor. I dag finns det helt andra förutsättningar. Vi har genomfört den största satsningen i modern tid på polisen. År 2010 finns det 3 000 fler poliser än det fanns år 2006. I år kommer vi upp till över 20 000 poliser. Därmed ges förutsättningar för att bekämpa människohandel. När det gäller att bekämpa den grova organiserade brottsligheten har vi tillsatt nio aktionsgrupper runt om i landet med 200 specialpoliser just för att arbeta mot människohandel. När det gäller resurser har vi också genomfört den största ekonomiska satsningen i modern tid på svenskt rättsväsen. 5 miljarder kronor har tillförts det svenska rättsväsendet. Fru talman! Jag frågar mig igen hur överenskommelsen i det rödgröna blocket ser ut. Jag vet ju att Vänsterpartiet denna mandatperiod kontinuerligt har tillfört mindre resurser till polisen. Vi däremot har dessutom öronmärkt medel till kampen mot människohandel. Fru talman! Justitieutskottets ordförande påstod att vi inte har gjort det, men det har vi. Det är bara att läsa budgeten, vilket jag har gjort. Jag hoppas att alla andra också har gjort det. I budgeten öronmärker vi pengar för år 2010. Rikspolisstyrelsen får 18 miljoner och åklagarmyndigheterna 5,4 miljoner. Att påstå någonting annat är ren lögn! Vi har fört upp frågan om människohandel på agendan i och med att vi har lagt fram en handlingsplan med 36 konkreta punkter i kampen mot människohandeln. Att, som justitieutskottets ordförande gör, påstå att vi inte har något förslag om en haverikommission är också hämtat ur fablernas värld. Vi har nämligen lagt fram två handlingsplaner - en handlingsplan om att bekämpa mäns våld mot kvinnor och en handlingsplan om att bekämpa människohandel. Där finns frågan om en haverikommission med. Alliansregeringen tar verkligen kampen mot människohandel på största allvar. Under den här mandatperioden har vi också beslutat om Prümkonventionen, om polissamarbete inom Europa. Här finns det reservationer från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna som inte vill ha ett polisiärt samarbete inom Europa. Socialdemokraterna har i och för sig tyckt att man kanske skulle kunna ha det, men Miljöpartiet och Vänsterpartiet har inte tyckt det. Därför, fru talman, undrar jag hur överenskommelsen inom det rödgröna blocket ser ut. Kommer man att ta bort polisens möjlighet till samarbete? Vi vet ju att samarbete över gränserna är avgörande eftersom det handlar om en gränsöverskridande brottslig verksamhet. Vidare har vi infört adekvata, verksamma verktyg för polisen. Det gäller buggning och preventiva åtgärder för polisen. Fru talman! Jag undrar hur överenskommelsen inom det rödgröna blocket ser ut i de här frågorna. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ställer inte upp på buggning och inte på att polisen ska kunna använda sig av hemliga tvångsmedel i preventivt syfte. Men det är ju en förutsättning för att kunna bekämpa människohandel. Fru talman! Det finns stora skillnader mellan å ena sidan Alliansen och å andra sidan det rödgröna blocket. Dessutom finns det stora skillnader inom det rödgröna blocket. Jag önskar ett svar på de frågor jag har ställt. Med detta vill jag avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet och konstatera att såväl alliansregeringen som Alliansens ledamöter i Sveriges riksdag tar kampen mot den grova organiserade brottsligheten och kampen mot människohandel på absolut största allvar. (Applåder) I detta anförande instämde Inge Garstedt och Anders Hansson (båda m).

Fru talman! Jag var ledamot i 1998 års sexualbrottskommitté, vars uppgift var att göra en översyn av brottsbalkens kapitel om sexualbrott. Då introducerades i svensk lagstiftning brottet människohandel för sexuella ändamål. Brottet som sådant var inte nytt - det har funnits i alla tider - men nu fick vi svensk lagstiftning mot detta brott. Jag var kritisk mot den utformning brottet fick. Min grund för detta var att villkoren för brottet, eller rekvisiten som man säger på juristsvenska, skulle vara svåra att tillämpa. Framför allt rekvisitet "otillbörliga medel" var knepigt för rättsväsendet att använda. Jag menade därför att fokus för straffbestämmelserna borde vara på människohandlarna som gör ekonomisk vinning på att utnyttja kvinnors utsatta position. Straffbestämmelsen borde därför omfatta all handel oavsett hur medvetna de rekryterade kvinnorna varit om de förhållanden de skulle komma att arbeta under. Kraven på att rekryteringen eller transporten skulle ha skett under uppfyllande av ett antal krav borde enligt min mening strykas. Dessa krav gäller nämligen inte för personer under 18 år, och enklast skulle man lagtekniskt lösa detta genom att alla människooffer skulle behandlas lika oavsett ålder. Jag noterar att Kristdemokraterna har ett motionsyrkande om detta. Det stod, fru talman, rätt snart klart att lagstiftningen var svårtillämpad. Det framgår också av den praxisredovisning som 2008 års utredning om människohandel med mera gör, men straffbestämmelsen har enligt utredningen ändå gått att tillämpa på ett effektivt sätt. Därför var det bra att denna utredning tillsattes redan 2005, eftersom uppdraget var att göra en översyn av bestämmelsen om människohandel i 4 kap. brottsbalken och då särskilt överväga möjligheten att avskaffa begreppet "otillbörliga medel". Jag var personligen väldigt nöjd med att man skulle titta på denna möjlighet. Utredningen har gjort en ordentlig analys och kommit fram till att det för straffansvar bör krävas, som tidigare, att handelsåtgärder har genomförts genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med något annat sådant otillbörligt medel. Uppfattningen att man ska behålla begreppet "otillbörliga medel" delas av samtliga remissinstanser och är också regeringens förslag. Jag har alltså fått ge mig. Viktiga ändringar innebär att kravet på att gärningsmannen genom handelsavtalet ska ta kontroll över offret, det som kallas kontrollrekvisitet, tas bort. Det gäller också kravet på dubbel straffbarhet för att en svensk domstol ska kunna döma i människohandel som begåtts utomlands som tas bort. Det är alltså två väldigt viktiga förändringar av den nuvarande lagstiftningen rörande människohandel. Sedan föreslås också i propositionen att riksdagen ska godkänna Europarådets konvention om bekämpande av människohandel, och detta beslut är efterfrågat. Skälet till att det dröjt så länge är att det kräver en ändring i offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Förslaget innebär att sekretess i vissa fall ska gälla hos domstol i mål om ansvar för människorov och människohandel. Ett av konventionens syften är att förebygga och bekämpa människohandel. I detta sammanhang är artikel 6 om åtgärder för att motverka efterfrågan särskilt intressant. Där föreskrivs nämligen att varje part ska vidta eller stärka åtgärder inom bland annat lagstiftning för att motverka efterfrågan som främjar alla former av utnyttjande, särskilt av kvinnor och barn, och som leder till människohandel. Detta för osökt tanken över på lagstiftningen mot sexköp. Denna fråga lyftes fram under det svenska ordförandeskapet i höstas, då människohandel var en prioriterad fråga. Det togs upp vid de två konferenser som handlade om människohandel, dels i Bryssel i oktober och dels i Stockholm i november. Då togs också frågan om betydelsen av att minska efterfrågan på sexköp för att minska människohandeln upp. Jag minns att den svenska rikskriminalchefen höll ett lysande anförande där hon berättade hur effektiv den svenska lagstiftningen var. Jag vill alltså säga att Lena Olsson har rätt, och Thomas Bodström - som förstås inte är här - hade fel. Han var inte heller på konferensen, men det var Lena och även jag. Frågan är kontroversiell, och det märktes under några av inläggen på konferensen när det gällde sexköpen. Det fanns några som försvarade prostitutionen. Ett inlägg minns jag dock särskilt. Det var en dansk, kvinnlig delegat som undrade hur män ska kunna styra världen när de inte kan styra sina drifter. Det tål att fundera på. Det pågår arbete av Brå med att följa upp och utvärdera handlingsplaner mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Svenska institutet genomför en rad aktiviteter för att sprida information om den svenska synen på prostitution och människohandel för sexuella ändamål och vad som görs för att bekämpa dessa företeelser. Jag vet att det finns ett stort intresse för dessa frågor, så när Thomas Bodström påstår att det på detta område är förlorade år från den borgerliga regeringens sida är han alldeles ute och cyklar. Vi gör tvärtom väldigt mycket. Jag bedömer därför att Sverige har väldigt goda möjligheter att få gehör för ståndpunkten att man inte kan blunda för kopplingen mellan sexköp och människohandel för sexuella ändamål. Alla som motarbetar människohandel måste också göra det när det gäller sexköp. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Fru talman! Lena Olsson från Vänsterpartiet brukar reta upp sig på att vi trots att vi säger att vi är eniga går upp i talarstolen och berättar vad det är vi vill. Det kanske beror på att vi är otroligt engagerade i de frågor vi hanterar, inte minst i frågan om människohandel. När vi tittar ut över den publik som sitter i kammaren är det nio personer från allianssidan, och det är tre personer från oppositionen. Jag tycker att det också är ett tecken på vilken vikt man lägger vid en sådan här debatt. Det handlar nämligen inte om att gå upp och i svepande ordalag slänga ur sig en massa saker, ungefär som vid ett torgmöte där kanske både en och annan tillåter sig ett och annat, och sedan försvinna utan att ta den debatt som följer och där det faktiskt går att motbevisa många av de påståenden Thomas Bodström slängde ur sig innan han lämnade kammaren. Jag tycker att det är sorgligt, för det för inte frågan framåt. Denna viktiga fråga behöver vi debattera på ett seriöst sätt och inte på det sätt som nu görs. Man kunde tro att människohandel vore utrotat i länder som vill kalla sig upplysta samhällen, som Sverige och inte minst inom övriga EU. Vi vet dock att det är långt ifrån så. Varje år förs 500 000-600 000 människor in i EU för sexuella ändamål i människohandelns verksamhet, om man får kalla det så. Till detta kommer alla de människor som säljs och köps inom EU. Detta är ofattbart höga tal. Bakom varje siffra döljer sig en mänsklig tragedi som är så outhärdlig att åtminstone jag tycker att det är svårt att ta till sig. Alla som har sett filmen Lilja 4-ever och sett hur offren där behandlas tror jag inte kan glömma det. Nu avfärdade Thomas Bodström även detta och sade att sådant inte längre förekommer, utan det ser annorlunda ut. Jag hävdar att denna form av människohandel finns kvar på många håll, även om den i Sverige kanske har antagit andra proportioner än dem denna film visade. Därför är det en självklarhet att vi ska göra allt vi kan, både nationellt och internationellt, för att störa och stävja den här cyniska verksamheten. Från svensk sida har både den förra regeringen och den här regeringen gjort en hel del. Vår sexköpslag är ett av de mest effektiva sätten att förhindra människohandel för sexuella ändamål - det är allmänt erkänt - för lagen är inriktad på att komma åt efterfrågan. Det är i längden detta som kan göra att lönsamheten och därmed också utbudet minskar. Varenda person som köper sex medverkar till att göda de ofta organiserade brottssyndikat som tjänar grova pengar på människohandeln. Där behövs en attitydförändring, för det är väldigt många som inte inser detta. Vi måste fortsätta att göra allt vi kan för att sprida den här insikten också till andra länder, och detta gör vi, tvärtemot vad oppositionen nu påstår. Vi hade två konferenser vid den stora konferensen i Bryssel som helt ägnades åt människohandel. Där var många hundra samlade, en blandning av förtroendevalda, ideella organisationer och många andra. Där antogs en deklaration, och som tredje eller fjärde punkt, tror jag att det var, stod just att vi måste komma åt efterfrågan. Det var inte enkelt att få igenom det. Väldigt många andra länder tycker inte så, som vi har hört. Men vi fick in detta i deklarationen som antogs av denna stora församling, och åtminstone jag ser det som ett stort framsteg. Nu behöver inte jag gå in på de förändringar som ska genomföras i lagen, för det har flera redan berättat om, men det är viktiga förändringar som kommer att leda till att det blir lättare att väcka åtal och också att få fler dömda. Det är det vi vill komma åt här. Europarådets konvention, som vi nu också godkänner, tycker jag nästan har glömts bort i den här debatten. När vi behandlade handlingsplanen mot människohandel för ett par år sedan efterfrågade oppositionen hela tiden varför detta godkännande och erkännande av Europarådets konvention inte kom. Det tog lite tid; det kan jag hålla med om. Jag var också en av dem som ville driva på att det skulle gå fortare, men nu finns den där. Vi har ställt oss bakom den, och det är också ett stort framsteg. Handlingsplanen har vi redan nämnt. Där finns många konkreta punkter som jag inte heller tänker gå in på nu, eftersom tiden är kort. Men jag kan säga att det är inte bara oppositionen och Thomas Bodström som talar med poliser och andra myndighetspersoner. Han vill ofta ge sken av att han har pratat med alla så han vet precis hur det ligger till, men det finns också poliser och andra myndighetsföreträdare som säger att det har aldrig hänt så mycket på så kort tid när det gäller människohandelsfrågorna, och det tycker jag också att vi kan få säga i den här talarstolen. Flera av de reservationer som behandlas är redan tillgodosedda. Det krävs inte längre dubbel straffbarhet för att svensk domstol ska kunna döma för människohandel som begåtts utomlands. Åklagarmyndigheterna och Rikspolisstyrelsen har fått både regeringsuppdrag och särskilda resurser som Ulrika Karlsson i Uppsala påpekade. Det är faktiskt så att vi har anslagit särskilda medel för att bekämpa människohandel. Kompetensen för att ta hand om offer för människohandel i skyddade boenden håller också på att utvecklas. Länsstyrelsen i Stockholms län genomför ett regeringsuppdrag som går ut på att offer för människohandel som vill återvända till sitt hemland - för det finns många som vill återvända till sitt hemland, konstigt nog, kan man tycka - ska kunna göra det på ett tryggt sätt. Både sexköpslagen och tillämpningen av 2005 års sexualbrottsreform håller på att ses över. Visst, man kan tycka att det borde gå fortare, men man behöver också få ett antal domslut och se hur praxis har blivit innan man kan genomföra förändringar. Jag tillhör dem som hoppas att det ska bli skärpta straff så att man också kan döma till fängelse för sexköp, för jag tror att det kommer att snabba på förändringen av attityder till det här brottet. Sedan har vi frågan om koppleri, och det tycker jag att Johan Linander redde ut rätt väl. Jag hade ungefär samma inriktning: Om man ändrar koppleri till människohandel tror jag att man nästan suddar ut gränserna på ett olyckligt sätt i och med att det kan omfatta så många olika saker. Det kan vara mindre brott, som att man hyr ut en lägenhet, till väldigt omfattande brott där man tar kontroll över en annan person och dessutom tar alla pengar som den personen drar in. Där tycker jag att vi ska vara lite försiktiga, men det är en fråga som man ändå gott kan utreda för att se om det skulle ge bättre möjligheter för att bli målsägande till exempel för dem som har blivit utsatta för det här brottet och om de också skulle kunna få skadestånd lättare. Jag stänger inte den dörren, men jag tycker ändå att vi har kommit bra långt med den lagstiftning vi föreslår. Fru talman! Sammanfattningsvis har mycket gjorts. Mer kan göras, men allt handlar inte om lagstiftning. Ideella organisationer gör redan i dag fantastiska insatser, och som enskilda kan vi också göra mycket. Jag tycker att vi ofta glömmer bort det. Vi kan anmäla sådant vi tycker verkar märkligt, till exempel att det är väldigt mycket spring i en lägenhet där vi bor. Man kan anmäla det och be att socialtjänsten eller polisen kollar upp om det är prostitutionsverksamhet på gång. Olika yrkesgrupper, till exempel taxiförare, får ofta väldigt god inblick i var bordellverksamhet bedrivs. Om de vore lite mer på alerten när det gäller att anmäla skulle vi också kunna komma lite längre. Under klimatkonferensen i Köpenhamn togs ett väldigt bra initiativ av en del hotellägare. Det är ett konkret exempel. De satte helt enkelt upp stora banderoller på sina hotell där de skrev att här accepterar vi inte prostitution. Det var en väldigt tydlig signal eftersom hotell ofta har varit platser där prostitution har kunnat bedrivas helt ostört. Men här markerade man att man inte ville ha det. Fler sådana initiativ tror jag är viktiga vid sidan av lagstiftningen, för problemet med både prostitution och människohandel är så stort att vi måste dela ansvaret för att komma till rätta med det. I dag tar vi på lagstiftningsområdet ett viktigt steg framåt. (Applåder)