Förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m.
Betänkande 1991/92:KU19
Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU19
Förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m.
Innehåll
1991/92 KU19
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1991/92:53 med förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m. och motioner som har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i propositionen föranleds av yttrandefrihetsgrundlagen som träder i kraft den 1 januari 1992. Det nuvarande kravet på tillstånd för lokala kabelsändningar tas bort. Förslaget innebär också att det blir tillåtet att sända reklam mot vederlag och program mot betalning även i s.k. egensändningar. Reglerna för annonser i TV-sändningar föreslås i väsentliga delar överensstämma med de som enligt radiolagen gäller för den etersända televisionen. För ljudradion föreslås dock mindre omfattande reklamregler.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna. På en punkt föreslår utskottet dock ett tillägg i lagen om kabelsändningar till allmänheten. I likhet med den nuvarande ordningen föreslås en bestämmelse om skyldighet för nätinnehavaren att se till att de boende i anslutna fastigheter på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådan sändningar till allmänheten som sker med stöd av radiolagen. Bestämmelsen gäller i praktiken sändningarna från Sveriges Television och den nya markbundna reklam-TV-kanalen. Denna skyldighet skall fullgöras utan särskild kostnad för själva mottagningen. Utskottet föreslår att detta skall framgå direkt av bestämmelsen.
Till betänkandet är fogat fem reservationer, ett särskilt yttrande och en meningsyttring från suppleant.
Propositionen
I proposition 1991/92:53 med förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m. yrkas att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om kabelsändningar till allmänheten,
2. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
3. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar,
4. lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,
5. lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram,
6. lag om ändring i lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.
Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1991/92:K4 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen upphäver nuvarande lag (1985:677) om lokala kabelsändningar och lag (1985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar,
2. att riksdagen avslår förslaget till lag om kabelsändningar till allmänheten med undantag av förslagets 16--20 §§ om ingripande mot egensändningar då dessa inriktas mot våldsskildringar, pornografi eller hets mot folkgrupp,
3. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår förslaget om lokala kabelsändarföretag såvitt avser 6 § 2 och 7§,
4. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår förslaget om reklambegränsning för lokala kabelsändarföretag såvitt avser 9 §,
5. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 10 § första stycket med tillägg som går ut på att det inte bör vara nödvändigt att ange tillverkare när det gäller allmänt kända varumärken,
6. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår 10 § andra stycket om vilka personer som skall få uppträda i annonser,
7. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 11 § om reklam till barn och ungdom med den ändring att den samordnas med Europakonventionen och EG-direktivet samt Internationella handelskammarens grundregler,
8. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 12 § om en programtjänsts sändningstid med den ändring att den samordnas med Europakonventionen och EG-direktivet,
9. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår förslaget om annonstid i 13 §,
10. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 14 § om avbrott för reklam med sådan ändring att den överensstämmer med vad som sägs i Europakonventionen och EG-direktivet,
11. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kabelnämnden bör avskaffas,
12. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den principiella synen på den fulla yttrandefrihetens och informationsfrihetens betydelse för demokratin.
1991/92:K5 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen, med avslag på proposition 1991/92:53 med förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar, antar de i lagrådsremissen den 12 september 1991 upptagna lagförslagen:
a. Förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten (bil. 3, s. 84--86),
b. Förslag till lag om ändring av radiolagen (bil. 3, s. 87--90),
c. Förslag till lag om ändring i lagen om radiotidningar (bil. 3, s. 91),
d. Förslag till lag om ändring i lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar (bil. 3, s. 92)
e. Förslag till lag om ändring i lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram (bil. 3, s. 93)
f. Förslag till lag om ändring i lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område (bil. 3, s. 94).
1991/92:K6 av Jan Sandberg och Karin Pilsäter (m, fp) vari yrkas att riksdagen antar den föreslagna lagen med den ändring som anförts i motionen.
1991/92:K7 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 8--15 §§ i propositionens förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten utgår och ersätts av 7 § i lagrådsremissens förslag,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar att 11 § i propositionens förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten skall gälla för både radiosändningar och televisionssändningar,
3. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 hos regeringen begär förslag till en paragraf i lag om kabelsändningar till allmänheten, enligt vad i motionen anförts om förbud för rätt att sända reklam för ägare som har ett dominerande ägarinflytande i andra mediaföretag.
1991/92:K8 av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m) vari yrkas
1. att riksdagen antar 6 §, nätinnehavarens skyldigheter att gratis upplåta kanalutrymme i förslaget till lag om kabelsändning, med den ändring som anförts i motionen,
2. att riksdagen antar 7 § med den ändring att lokalt kabelsändarföretag också får vara enskild person enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen antar 11--14 §§, reklam m.m. i egensändning, i förslaget i lag om kabelsändning, med de ändringar som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för commercial speech, jämlikt artikel 10 Europakonventionen.
Utskottet
Grundlagsbestämmelser m.m.
Yttrandefrihetsgrundlagen
Yttrandefrihetsgrundlagen, som utfärdades den 14 november 1991 (1991:1469) träder i kraft den 1 januari. Grundlagen gäller till skydd för yttrandefriheten i bl.a. ljudradio och television.
Enligt 3 kap. 1 § första stycket har varje svensk medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram (ljudradio- och televisionsprogram) genom tråd. Denna frihet hindrar enligt paragrafens andra stycke inte att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning eller om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp.
Av 1 kap. 12 första stycket framgår att föreskrifter i lag får meddelas om annonser om alkohol eller tobak i fråga om ljudradio- och televisionsprogram utan hinder av grundlagen. Bestämmelserna i grundlagen hindrar enligt paragrafens andra stycke inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver programverksamheten.
Konvention om gränsöverskridande television
Konventionen om gränsöverskridande television antogs 1989. Sverige hör till de länder som har undertecknat konventionen.
Konventionen innehåller regler om television och syftar till att underlätta gränsöverskridande TV-sändningar. Konventionen gäller dock bara sådana sändningar som riktar sig till allmänheten. Det som avgör om en sändning är gränsöverskridande i konventionens mening är om sändningen faktiskt kan tas emot i ett annat land. Anledningen eller valet av sändningsteknik spelar inte någon roll för frågan om konventionen är tillämplig. Alla TV-sändningar som sker för mottagning av allmänheten och som är gränsöverskridande täcks av bestämmelserna i konventionen.
Det sändande landet ansvarar för att konventionen följs. När det gäller markbundna sändningar är det ofta lätt att bestämma vilket land som är det sändande landet. Det är den stat varifrån utsändningen sker. Om det är fråga om kabelsändningar, är det den stat där den s.k. huvudcentralen finns. När det gäller satellitsändningar är i första hand den stat sändande varifrån upplänken görs. Om den staten inte är ansluten till konventionen är den stat sändande som upplåter frekvens eller transponder. Om inte heller den staten är ansluten till konventionen men programföretaget har sitt säte i en konventionsstat, är denna stat sändande stat.
Konventionen tillåter uttryckligen att en stat ställer upp striktare och mer detaljerade regler än konventionens i fråga om sändningar som ligger under den statens jurisdiktion (art. 28). I sammanhanget bör även nämnas att konventionen ger staterna en betydande frihet i fråga om sättet att uppfylla konventionens krav (art. 5.1).
Om sändningarna uppfyller de krav som ställs i konventionen åtar sig de mottagande staterna att inte hindra mottagning eller vidaresändning på sitt territorium. Ett undantag från denna princip som gäller reklam för alkoholdrycker behandlas i det följande.
Reglerna i konventionen om sändningarnas innehåll avser programstandard, reklam och sponsring. Här skall nämnas några regler som gäller reklam.
Reklam skall vara hederlig och får inte vara vilseledande eller på annat sätt strida mot konsumenternas intressen (art. 11.1 och 11.2). Reklam som riktas till barn eller där barn förekommer får inte innehålla något som skadar deras intressen, och reklamen skall ta hänsyn till barns särskilda känslighet.
Bestämmelser finns också om högsta tillåtna reklamtid (art. 12). Den får vara 15% av den dagliga sändningstiden. Om mängden punktreklam inte överstiger 15%, får dock den högsta reklamtiden vara 20% för att ge plats åt direkta säljerbjudanden eller liknande. Högsta tillåtna tid för punktreklam under en timme är 20%. Direkta säljerbjudanden eller liknande får sändas högst en timme per dag.
Det föreskrivs vidare hur reklamen skall presenteras (art. 13). Ett reklaminslag skall identifieras tydligt. Det skall markeras genom optiska eller akustiska signaler att reklamen är skild från det övriga programutbudet. Reklaminslagen skall i princip sändas i block. Smygreklam i olika former är förbjuden. Personer som regelbundet presenterar nyhets- och aktualitetsprogram får inte medverka i gränsöverskridande TV-reklam.
Regler finns även om hur reklaminslag får sättas in i sändningarna (art. 14). Som huvudregel gäller att reklaminslag skall sändas mellan de egentliga programmen. Det är emellertid i princip tillåtet att avbryta ett program med reklam under förutsättning att programmets karaktär inte går förlorad därigenom och rättighetshavarnas ställning inte träds för när. Program som består av självständiga delar får bara avbrytas genom att reklaminslagen sänds mellan delarna. På motsvarande sätt måste i sportprogram där det förekommer pauser och program som avser evenemang eller föreställningar med pauser, reklamen sändas i pauserna. Strängare regler gäller i fråga om filmer och liknande verk som är längre än 45 minuter. De får avbrytas endast en gång för varje 45-minutersperiod. Ytterligare ett avbrott tillåts, om speltiden är minst 20 minuter längre än två eller flera hela 45-minutersperioder. Avbrott för reklam får inte göras i gudstjänster eller i nyhets- eller aktualitetsprogram, dokumentärprogram, religiösa program eller barnprogram som är kortare än 30 minuter.
Reklam för vissa produkter är förbjuden eller underkastad restriktioner (art. 15). Reklam för tobaksvaror är förbjuden. Detsamma gäller reklam för sådana läkemedel eller sådan medicinsk behandling som det krävs recept för i den sändande staten. Reklam för alkoholdrycker får förekomma, om vissa restriktioner iakttas. Det kan här nämnas att konventionen öppnar en möjlighet för en stat att förbjuda vidaresändning av program med alkoholreklam som i och för sig stämmer överens med konventionen men inte följer statens interna regler (art. 32.1).
EG-direktiv
Den 3 oktober 1989 antog EG ett direktiv med vissa föreskrifter om TV-sändningar. Föreskrifterna liknar i allt väsentligt bestämmelserna i konventionen om gränsöverskridande television. Enligt den överenskommelse som har träffats mellan EG, EGs medlemsstater och EFTAs medlemsstater skall direktivet med vissa modifikationer gälla för Sverige. Direktivet tillåter enskilda stater att ha strängare eller mer detaljerade regler för programföretag under sin jurisdiktion (art. 3). I direktivet finns en särskild regel (art. 18) som tillåter restriktiva föreskrifter om högsta tillåtna reklammängd för att avväga intresset för TV-annonsering med det allmänna intresset. Därvid skall särskild hänsyn tas till televisionens roll för att tillhandahålla kultur och underhållning samt skydd för pluralism i information och media.
Bakgrund till propositionen
Den nu gällande kabellagstiftningen är inte förenlig med den nya yttrandefrihetsgrundlagen. Lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar och lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar måste därför ändras eller ersättas av ny lagstiftning.
Den föreslagna nya lagen om kabelsändningar till allmänheten utgår från yttrandefrihetsgrundlagens principer om etableringsfrihet när det gäller trådsändningar. Kravet på tillstånd för sådana sändningar försvinner därmed helt. Detsamma gäller begränsningar i nätinnehavarnas rätt att bedriva sändningar. Hitintills har lagen beskrivit trådsändningar som lokalt begränsade verksamheter. Med etableringsfriheten följer att lagen inte längre kan ange trådsändningar på detta sätt. Sanktionsbestämmelserna måste också göras om i grunden. I nu gällande lagstiftning är återkallelse av tillstånd en viktig sanktion. Den typen av sanktion blir inte längre möjlig när tillståndskravet tas bort.
Yttrandefrihetsgrundlagen innebär följder även för andra regler i kabellagstiftningen. Några av dessa regler är mindre väl förenliga med principen om etableringsfrihet, några förlorar sina motiv och några framstår som föga praktiskt betingade i fortsättningen. Även det nu sagda innebär att många regler i kabellagstiftningen bör tas bort.
Satellitsändningarnas utveckling på senare tid har vidare medfört att lagen om lokala kabelsändningar framstår som föråldrad. I lagen finns föreskrifter om vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik och egensändningar i kabelnät som når fler än 100 bostäder.
Den internationella telekonvention och det till konventionen hörande radioreglementet innehåller föreskrifter om tilldelning av radiofrekvenser för olika ändamål, bl.a. hur radiofrekvensspektrum skall användas för olika slags satellittjänster. För detta ändamål skiljer man mellan fast satellittrafik och satellitrundradio.
Fast satellittrafik innefattar satellittrafik mellan markstationer med bestämd belägenhet. Även sändningar till satelliter räknas som fast satellittrafik.
Med satellitrundradio förstås sändningar från satelliter som är avsedda för direkt mottagning av allmänheten. Med direkt mottagning avses både individuell mottagning och mottagning i gemensamma anläggningar.
Enligt lagen om lokala kabelsändningar krävs tillstånd för vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik. Vidaresändningar av rundradiosändningar får ske utan tillstånd. Också rundradiosändningar från satellit får vidaresändas utan tillstånd. Att man i lagen på detta sätt skiljer mellan olika slag av satellitsändningar motiverades bl.a. med att rundradiosändningar från satellit antogs komma att bedrivas av nationella programföretag med omfattande förpliktelser. Något krav på tillstånd ansågs därför inte behövas.
Huvuddelen av de programkanaler som har intresse för den svenska publiken sänds numera inte längre från satelliter i fast trafik utan från direktsändande satelliter. Lagens regler om vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik blir därför endast i undantagsfall tillämpliga på vidaresändningar av program från satelliter i Sverige. I praktiken omfattar därför lagen om lokala kabelsändningar endast egensändningar i kabelnät.
Propositionens huvudsakliga innehåll
En ny lag om kabelsändningar
I propositionen föreslås en ny lag om kabelsändningar till allmänheten. Lagen föreslås gälla kabelsändningar till allmänheten i nät som når mer än 100 bostäder.
Små kabelnät undantas från yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde
I 1 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen medges att det genom lag föreskrivs undantag från grundlagen i fråga om radioprogram som sänds genom tråd men som inte är avsedda att tas emot av någon större allmänhet. I den nu aktuella propositionen föreslås att det i den nya kabellagen förs in en bestämmelse som undantar små kabelnät från yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde utom såvitt avser föreskrifterna om meddelarskydd och censurförbud.
Vissa skyldigheter för nätinnehavaren och möjligheterna att ingripa mot vissa sändningar
Bestämmelserna i 3 kap. 1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen innebär att det i lag får meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning eller om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp.
I den föreslagna lagen om kabelsändningar till allmänheten föreskrivs en skyldighet för nätinnehavare att sörja för tillgång till vissa rundradiosändningar. Innehavare av nät med sådana sändningar som faller under lagen skall nämligen se till att de boende i anslutna fastigheter har tillgång till etersändningar som sker med stöd av 5 § första stycket radiolagen, dvs. i praktiken Sveriges Radios program, och är avsedda att tas emot i området. Undantag görs dock för vanliga centralantennanläggningar. Lagen medger möjlighet till dispens.
I lagen föreskrivs också en skyldighet för nätinnehavare att tillhandahålla utrymme för en lokal kanal. Innehavare av nät med sådana sändningar som faller under lagen skall vara skyldiga att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av televisionsprogram från ett eller flera lokala kabelsändarföretag som kabelnämnden utser. Ett lokalt kabelsändarföretag skall enligt lagen vara en sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Lokala kabelsändarföretag får inte sända reklam.
Lagen innehåller inte några regler om ingripande mot vidaresändningar. Däremot finns föreskrifter mot egensändningar då dessa inriktas mot våldsskildringar, pornografi eller hets mot folkgrupp.
På talan av justitiekanslern skall domstol kunna meddela förbud mot egensändningar, om det vid upprepade tillfällen har visats rörliga bilder med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur samt sändningarna inte har varit försvarliga med hänsyn till syftet samt omständigheterna i övrigt.
På samma sätt kan ett förbud meddelas om det vid upprepade tillfällen annars förekommit sändningar av pornografiska bilder eller om utbudet varit ensidigt inriktat på våldsskildringar. Förbud kan även meddelas om det vid upprepade tillfällen har visats program varigenom någon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Ett sändningsförbud som överträds får förlängas på talan av justitiekanslern.
I fråga om rättegången i mål om sändningsförbud eller om förlängning av sådant förbud skall bestämmelserna om yttrandefrihetsmål i yttrandefrihetsgrundlagen och lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden tillämpas.
Reklam och sponsring
Den föreslagna lagen innehåller även bestämmelser om reklam och sponsring i egensändningar. Det skall vara tillåtet att sända reklam i egensändningar. Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under en särskilt markerad annonstid. Under den övriga programtiden är det inte tillåtet att mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Lagens regler om annonser i televisionssändningar överensstämmer med vad som enligt radiolagen gäller för etersänd television. Till skillnad mot radiolagen föreskrivs inte något förbud mot åsiktsannonsering och förbud mot diskriminering av annonsörer. Bestämmelserna om annonser i ljudradiosändningar är mindre omfattande än de som gäller annonser i televisionssändningar.
Vissa ändringar i annan lagstiftning
Kravet i radiolagen om tillstånd att få sända radioprogram i trådsändning upphävs. Radiolagen och lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram ändras så att det där inte längre görs någon skillnad mellan satelliter i fast trafik och direktsändande satelliter.
Kravet i lagen om radiotidningar på tillstånd för att få sända radiotidningar i trådsändning som når fler än 100 bostäder upphävs.
Enligt lagen om radiotidningar meddelas tillstånd till rundradiosändning av radiotidningar av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I propositionen föreslås att lagen ändras så att beslut om tillstånd fattas av taltidningsnämnden och att det får överklagas hos kammarrätten.
Lagrådsyttranden
Lagförslagen i propositionen har föregåtts av en lagrådsremiss som regeringen har beslutat om. I förhållande till den lagrådsremissen innehåller propositionens lagförslag en väsentlig förändring. Till skillnad från lagrådsremissen ger propositionsförslaget nämligen rätt till reklam i kabelsändningarna, och det föreslås vissa regler för reklamsändningarna. Vidare föreslås att radionämndens sammansättning regleras i lag.
Utskottet har inhämtat lagrådets yttrande över de delar av propositionens lagförslag som utgör ändringar av nu nämnt slag i förhållande till lagförslagen i regeringens lagrådsremiss. Detta yttrande fogas till betänkandet som bilaga2.
Omfattningen av de regler som bör gälla för kabelsändningarna
Propositionen
I propositionen föreslås att en ny lag om kabelsändningar till allmänheten ersätter den nuvarande kabellagen. Den nya lagen skall gälla kabelsändningar till allmänheten i sådana nät som når fler än 100 bostäder. I lagen regleras vissa skyldigheter för nätinnehavarna och möjligheterna att ingripa mot vissa sändningar. Lagen innehåller vidare föreskrifter om reklam och sponsring.
Motionen
I motion 1991/92:K4 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) vänder sig motionärerna mot att kabelnäten regleras på det sätt som föreslås i propositionen. Motionärerna anför att fria medier utan politisk styrning är förutsättningen för en fungerande demokrati. De menar att den föreslagna kabellagen innebär en faktisk begränsning av den fria opinionsbildningen, av yttrandefriheten och informationsfriheten. De anför att dessa friheter i sig är nödvändiga för en fungerande demokrati och anser att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna (yrkande 12).
Enligt motionärerna är såväl den nuvarande som den föreslagna kabellagen ett hinder för verklig demokrati, dvs. en demokrati på folkets villkor och inte på makthavarnas. De anser också att de föreslagna begränsningarna i rätten att använda kabelnät är brott mot de grundläggande principerna om äganderätt och näringsfrihet. Enligt motionärerna bör därför sändningar i tråd eller kabel i princip inte regleras. De menar att den nuvarande kabellagstiftningen bör upphävas och att någon ny inte bör träda i dess ställe utom såvitt avser regler om ingripande mot egensändningar då dessa inriktas mot våldsskildringar, pornografi eller hets mot folkgrupp (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det angeläget att sträva efter mångfald i opinionsbildningen. Denna strävan kommer också till uttryck på olika sätt i mediepolitiken. När det gäller kabelsändningar bör det enligt utskottets mening liksom hittills finnas en reglering som förhindrar ett ensidigt utbud och som i stället gör det möjligt för olika meningsriktningar att komma till tals. Vidare bör det finnas föreskrifter om reklam. Utskottet anser därför att lagstiftningen om kabelsändningar till allmänheten inte bör inskränkas till att enbart avse bestämmelser om ingripanden mot sändningar som inriktas på våldsframställningar, pornografi eller hets mot folkgrupp. Utskottet avstyrker således motion 1991/92:K4 yrkandena 2 och 12.
Skyldigheten för nätinnehavare att sörja för tillgång till vissa rundradiosändningar
Bakgrund
Med radiosändning avses enligt 1 § radiolagen (1966:755) ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare. Enligt paragrafen menas med rundradiosändning radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen. Radioprogram är enligt paragrafen radiosändnings- eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivandet av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter e.d.
För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning krävs enligt 5 § första stycket radiolagen tillstånd av regeringen.
Ett tillstånd till trådsändningar enligt den nu gällande kabellagen är alltid förenat med skyldighet att se till att de boende i anslutna fastigheter kan ta emot radioprogram som sänds med stöd av 5 § första stycket radiolagen och är avsedda att tas emot i området.
Propositionen
I propositionen konstateras att vidaresändningar av satellitsändningar genom den tekniska utvecklingen har kommit att falla utanför tillståndsplikten enligt kabellagen och att innehavare av sådana nät som bara vidaresänder sådana och andra rundradiosändningar formellt inte har någon skyldighet att distribuera sändningar som sker med stöd av 5 § första stycket radiolagen. Såvitt känt gör dock enligt propositionen alla nätägare det. I propositionen erinras om ett uttalande i förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen enligt vilket det inte har gjorts gällande någon annan mening än att det bör kunna föreskrivas en skyldighet att vidarebefordra Sveriges Radio-koncernens sändningar (prop. 1990/91:64 s. 86). I den nu aktuella propositionen anförs vidare att det för allmänheten får anses vara av betydande värde att få tillgången säkerställd till de rundradiosändningar som görs från svenska programföretag.
I propositionen berörs även frågan om den marksända reklam-TV-kanalen i detta sammanhang skall behandlas på samma sätt som Sveriges Radio-koncernens sändningar. Enligt propositionen kommer ansvaret för att de samlade TV-sändningarna över marknätet skall fungera i allmänhetens tjänst att vara delat mellan Sveriges Television och reklam-TV-företaget. Det anförs att det företag som bedriver reklamfinansierade sändningar med stöd av 5 § första stycket radiolagen kommer att ikläda sig omfattande skyldigheter i fråga om bl.a. programutbudets sammansättning och utbyggnaden av sändningarna. Enligt propositionen får de resonemang som fördes vid tillkomsten av yttrandefrihetsgrundlagen om etersändningar som sker med stöd av radiolagen uppenbart ha relevans för den marksända reklamkanalen. Den kan enligt propositionen inte särbehandlas i detta sammanhang.
I propositionen föreslås därför att det i kabellagen tas in en bestämmelse om en skyldighet för nätinnehavaren att se till att de boende i anslutna fastigheter på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5§ radiolagen.
Utskottets bedömning
Den föreslagna bestämmelsen är ett uttryck för den s.k. must carry-principen. För att principen skall vara uppfylld krävs att de som bor i en fastighet i vilken det finns ett kabelnät skall kunna ta del av rundradiosändningar från svenska programföretag utan särskilda kostnader för själva mottagningen. En annan sak är att de boende enligt avtal eller på annan grund kan vara skyldiga att vara med och betala en del av kostnaderna för kabelnätet.
Bestämmelsen motsvarar 21 § i den nuvarande kabellagen och tas enligt förslaget in i 6 § i den nya lagen. Några sakliga ändringar i fråga om innebörden av skyldigheten är inte avsedda. I paragrafen tas också in bestämmelsen i 20 § i den nuvarande kabellagen om skyldighet för nätinnehavaren att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät för sändningar av lokala kabelsändarföretag.
I samma paragraf regleras sålunda två skyldigheter för nätinnehavaren. I det ena fallet, nämligen såvitt gäller lokala kabelsändarföretag, anges uttryckligen att skyldigheten skall fullgöras utan kostnad. Som framgår av det föregående kan emellertid inte heller fullgörandet av skyldigheten att tillgodose mottagningen av vissa rundradiosändningar förenas med villkor om betalning. Utskottet anser att detta bör komma till uttryck i paragrafen och föreslår att den får följande lydelse:
6 § Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är skyldig att
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda att tas emot i området, och
2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda företag (lokala kabelsändarföretag).
Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag från skyldigheterna enligt första stycket.
Skyldighet för nätinnehavare att tillhandahålla utrymme för en lokal kanal
Propositionen
I propositionen erinras om det uttalande om lokala kabelsändarföretag som gjordes i grundlagsärendet. Enligt detta uttalande är det angeläget att vara uppmärksam på risken att nätinnehavaren får ett monopol som utesluter andra från programsättningen. Det starkaste motivet för att ge det allmänna ett inflytande över rätten att etablera verksamhet för trådsändning kan enligt uttalandet sägas ligga i detta. Även om kravet på tillstånd tas bort, är det dock enligt uttalandet inte uteslutet att genom lag ålägga nätägarna förpliktelser att lämna utrymme för vissa sändningar av det slag som åvilar dem enligt lagen om lokala kabelsändningar.
De skäl som fördes fram i grundlagsärendet innebär enligt propositionen att det är svårt att underlåta den avsedda lagstiftningen utan att göra det sannolikt att en sådan underlåtelse saknar betydelse för grundlagens väsentliga syfte, nämligen att vidga yttrandefriheten. Det kan enligt propositionen knappast vara rimligt att nu omvärdera de motiv som i grundlagsärendet framfördes i denna sak. I propositionen föreslås därför att en bestämmelse om skyldighet att upplåta en kanal för lokala sändningar tas in i kabellagen. Det föreslås vidare att de lokala sändningarna skall skötas av lokala kabelsändarföretag bestående av svenska juridiska personer som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Enligt förslaget skall ett lokalt kabelsändarföretag i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Motionen
I motion 1991/92:K4 yrkande 3 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) vänder sig motionärerna mot systemet med lokala kabelsändarföretag. De menar att detta är en korporativistisk anordning som inte är i linje med en politisk uppfattning som det numera borde råda bred enighet om. De anser vidare att systemet är djupt otillfredsställande ur ägarsynpunkt och att det bör avskaffas. Om så sker, bör enligt motionärerna även kabelnämnden avskaffas (yrkande 11).
Även i motion 1991/92:K8 yrkande 1 av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m) är motionärerna kritiska mot de föreslagna föreskrifterna om lokala kabelsändarföretag. Motionärerna anser att de dels strider mot bestämmelserna om ersättning för offentliga ingrepp i 2 kap. 18 § regeringsformen, dels strider mot bestämmelsen om rätten att fritt sända radioprogram genom tråd i 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Motionärerna förespråkar vidare att fysiska personer skall kunna få samma rätt som lokala kabelsändarföretag (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk medborgare och varje svensk juridisk person rätt att sända televisions- och ljudradioprogram genom tråd. Den frihet som följer av denna bestämmelse hindrar enligt paragrafens andra stycke inte att det i lag meddelas föreskrifter om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Den föreslagna bestämmelsen om skyldighet att tillhandahålla utrymme för en lokal kanal har således ett uttryckligt stöd i yttrandefrihetsgrundlagen. Denna skyldighet kan enligt utskottets mening inte anses som expropriation eller annat sådant förfogande som avses i 2 kap. 18 § regeringsformen.
Som anfördes i förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen fyller den nuvarande ordningen med lokala kabelsändningar en betydelsefull uppgift för att öppna en tillgång till trådmediet för mindre resursstarka aktörer. Utskottet anser i likhet med regeringen att en bestämmelse om skyldighet att upplåta en kanal för lokala sändningar bör tas in i kabellagen.
När det gäller utformningen av bestämmelsen finner utskottet i likhet med regeringen att definitionen av de företag som kan komma i fråga bör kunna tas över från den nu gällande kabellagen. Som anförs i propositionen är det emellertid inte rimligt att tala om att olika intressen ingår i en juridisk person. Den formulering som föreslås i propositionen, nämligen att den juridiska personen kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet, får på ett bättre sätt anses ge uttryck för vad som åsyftas. Utskottet vill i likhet med regeringen understryka att det inte är meningen att denna definition skall medföra några betydande förändringar i tillämpningen.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del. Utskottet avstyrker därmed motionerna 1991/92:K4 yrkandena 3 och 11 samt 1991/92:K8 yrkandena 1 och 2.
Frågan om reklam skall tillåtas i kabelsändningarna
I propositionen anförs att det i den lagrådsremiss som föregick propositionen föreslogs ett fortsatt reklamförbud för egensändningar i tråd. Motiveringen var tvåfaldig. Avsaknaden av konkurrens från reklamfinansierade kabelsändningar avsågs kunna underlätta för den reklamfinansierade TV-kanalen att uppfylla de krav som från statens sida ställs på verksamheten. Vidare tänktes ett reklamförbud för kabelsändningar skydda dagspressens annonsintäkter.
Enligt propositionen är de skäl som anförts inte tillräckligt starka för att motivera ett absolut förbud mot reklam i egensändningar i tråd. Det sägs i stället att det bör vara tillåtet för den som bedriver sådana sändningar att finansiera dessa med reklam i sändningarna. Det förslag till reklamförbud som fördes fram i regeringens lagrådsremiss bör enligt propositionen därför inte leda till lagstiftning.
Enligt propositionen bör emellertid rätten att sända reklam i trådnät inte lämnas helt oreglerad eftersom det kan försvåra framtida avvägningar. I propositionen konstateras att reglerna i radiolagen för reklamsändningar i en marksänd TV-kanal i väsentliga delar svarar mot de krav som ställs i konventionen om gränsöverskridande television och att reglerna därför kan sägas utgöra en slags europeisk standard.
Till stora delar bör enligt propositionen den reglering som har lagts fast för den marksända TV-kanalen kunna överföras oförändrad till trådsändningarna. Det skall således enligt propositionen vara tillåtet att sända reklam i egensändningar. Reklam mot vederlag och program mot betalning skall endast få sändas under en särskilt markerad annonstid. Under den övriga programtiden skall det inte vara tillåtet att mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Till skillnad från vad som gäller enligt radiolagen skall något förbud mot åsiktsannonsering och förbud mot diskriminering av annonsörer inte förekomma. Bestämmelserna om annonser i ljudradiosändningar föreslås vara mindre omfattande än de som gäller annonser i televisionssändningar.
Motionerna
I motion 1991/92:K5 i denna del av Thage G Peterson m.fl. (s) är motionärerna starkt kritiska mot de föreslagna reklamreglerna. De anför att ändamålsenligheten av reglerna inte har utretts eller på annat sätt prövats och att de inte heller har förberetts under parlamentarisk medverkan. Enligt motionärerna föregriper förslaget de parlamentariska överläggningar, som skall äga rum i samband med radiofrekvensutredningens och radiolagsutredningens kommande betänkanden. De menar att sakliga överväganden om framtida lagstiftning försvåras och att olika aktörer inges felaktiga förväntningar om vilka regler som bör gälla.
Motionärerna anför vidare att konsekvenserna av reklam i lokala radio- och TV-medier inte alls berörs i propositionen och erinrar om att en majoritet inom massmediekommittén ställde sig avvisande till att införa reklam i lokala kabelsändningar. Enligt motionärerna kommer den lokala reklammarknaden att påverkas. De anför att sannolikt både direktreklamen och annonseringen i dagspressen kommer att minska. En mer omfattande reklamfinansierad lokal kabel-TV-verksamhet kan enligt motionärerna medföra att flera dagstidningar tvingas upphöra till följd av detta intäktsbortfall. Motionärerna menar att detta skulle medföra ett allvarligt och djupt beklagligt brott mot den hittillsvarande presspolitiska målsättningen, nämligen att stimulera till mångfald i dagstidningsutbudet och till valfrihet för tidningsläsarna till gagn för yttrandefriheten i landet.
Om reklamsändningar tillåts i lokala kabelsändningar, kommer detta enligt motionärerna helt säkert att användas som motiv för att också tillåta reklam i lokalradio och närradio. Om reklam skulle tillåtas även i dessa medier, befarar motionärerna att dagspressen kommer att drabbas än hårdare.
Motionärerna anser att det är nödvändigt att anlägga ett bredare massmediepolitiskt perspektiv på den nu aktuella frågan och att konsekvenserna för dagspressen måste analyseras innan ett beslut i frågan om reklam i lokala kabelsändningar fattas. De finner det högst anmärkningsvärt att regeringen helt förbigår denna aspekt, som hittills haft en central roll i den allmänna debatten om reklam i eter- och kabelsändningar.
Enligt motionärerna är det angeläget att massmediepolitiska beslut förbereds i en öppen demokratisk diskussion. De menar att massmediernas roll i den demokratiska processen bäst gagnas av att spelreglerna för deras verksamhet fastställs i former, som tillåter insyn och kritisk diskussion.
Vad beträffar den närmare utformningen av reklamreglerna är motionärerna särskilt kritiska mot att reklamsändningar inte skall få förekomma i egensändningar, som bedrivs av lokala kabelsändningsföretag, att åsiktsreklam skall tillåtas i egensändningar i kabelnät, att reklam riktad till barn i egensändningar i radio via kabelnät skall få förekomma och att reklamsändningar i kabelnät endast skall få bedrivas av kommersiella företag och inte av föreningslivet. Enligt motionärernas mening är det anmärkningsvärt att reklamsändningar i kabelnät endast skall få bedrivas av kommersiella företag och inte av föreningslivet. Ett sådant förbud skulle enligt motionärerna stå i strid med de överväganden som motiverar rätten till egensändningar i en lokal kanal, nämligen en strävan att vidga yttrandemöjligheterna även för mindre resursstarka organisationer.
Mot bakrund av det anförda anser motionärerna att propositionen bör avslås och att mer omfattande ändringar av regelverket bör göras först när ett sakligt underlag finns. För att inte ett regellöst tillstånd skall uppstå anser de att riksdagen bör anta de lagförslag som den tidigare regeringen remitterat till lagrådet.
Även i motion 1991/92:K7 yrkande 1 av Lars Werner m.fl. (v) anförs kritik mot förslaget om reklam. Motionärerna pekar på att reklammarknaden är begränsad och att många tidningar i dag har det ekonomiskt svårt. De menar vidare att barn bör skyddas mot reklam och att de begränsningar beträffande reklam mot barn som föreslås är otillräckliga. Enligt motionärerna är det direkt upprörande att begränsningar helt saknas på detta område för ljudradiosändningar.
Utskottets bedömning
Den föreslagna lagstiftningen syftar till en anpassning till yttrandefrihetsgrundlagen. I det sammanhanget är det naturligt att beakta vilka möjligheter till finansiering som bör finnas för kabelsändningsverksamheten. Utskottet finner i likhet med regeringen att det inte längre finns något motiv för ett absolut förbud mot reklam i egensändningar i tråd. Utskottet delar således regeringens uppfattning att det bör vara tillåtet för den som bedriver egensändningar i tråd att finansiera dessa med reklam i sändningarna. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del. Därmed avstyrker utskottet motionerna 1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 1.
Frågan om lokala kabelsändarföretag får sända reklam
Propositionen
I propositionen anförs att syftet med särställningen för lokala kabelsändarföretag -- garanterad och avtalsfri tillgång till kabelnätet inom en kommun -- är att vidga yttrandefriheten. Det anförs vidare att den föreslagna regleringen ger möjlighet att komma till tals för kretsar som skulle ha svårt att på vanliga affärsmässiga grunder få tillgång till kabelnäten, än mindre ha möjlighet att anlägga egna nät. Enligt propositionen är det dock inte rimligt att den som väljer att operera som en kommersiell kanal med reklamfinansiering skall kunna utnyttja också ställningen som lokalt kabelsändarföretag och få kanalen kostnadsfritt. En sådan ordning står enligt propositionen knappast i överensstämmelse med de syften som finns bakom grundlagsbestämmelserna rörande garanterad och kostnadsfri tillgång till en lokal kanal. Den som väljer att driva sitt sändarföretag på kommersiell grund bör därför hänvisas till att förhandla med nätinnehavarna om sändningsutrymme på affärsmässiga villkor.
Motionerna
Enligt 1991/92:K6 av Jan Sandberg och Karin Pilsäter (m, fp) bör det inte finnas något reklamförbud för lokala kabelsändarföretag. Motionärerna menar att förbudet medför risk för minskad yttrandefrihet. För att ge så många lokala föreningar som möjligt chansen att delta i programverksamheten krävs det enligt motionärerna att verksamheten finansieras med reklam. De menar att det därigenom bör vara möjligt att kräva avgifter från det lokala kabelsändarföretaget. Även i motion 1991/92:K4 yrkande 4 motsätter sig motionärerna reklamförbud för lokala kabelsändarföretag.
Utskottets bedömning
Syftet med särställningen för de lokala kabelsändarföretagen är att vidga yttrandefriheten. Som anförs i propositionen bör det emellertid inte vara möjligt att som lokalt kabelsändarföretag kostnadsfritt få operera som en kommersiell kanal med reklamintäkter. Den som med stöd av lagen får tillgång till en kanal gratis måste således finna sig i att bedriva verksamheten utan reklam. Som anförs i propositionen är det emellertid inget som hindrar att ett lokalt kabelsändarföretag fortsättningsvis bedriver verksamheten på kommersiell grund, dvs. på grundval av ett avtal med nätinnehavaren. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del. Utskottet avstyrker således motionerna 1991/92:K4 yrkande 4 och 1991/92:K6.
Reklamidentifiering
Propositionen
Enligt propositionen skall det av en annons som sänds under annonstid framgå i vems intresse sändningen sker. Vidare föreslås en föreskrift av innebörd att det i annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag inte får uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
Motionen
I motion 1991/92:K4 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) anför motionärerna att det inte bör vara nödvändigt att ange tillverkare när det gäller allmänt kända varumärken. Bestämmelsen som föreskriver att det skall anges i vems intresse sändningen sker bör därför enligt motionärerna formuleras om (yrkande 5). Motionärerna anser vidare att urvalet av personer som inte skall få delta i programinslag knappast är relevant. De menar att även andra kända ansikten och röster än de som förekommer i nyhetssändningar kan vara diskvalificerade. Med hänsyn till svårigheterna att dra gränsen för vad som är otillbörlig påverkan finner motionärerna att bestämmelsen bör utgå (yrkande 6).
Utskottets bedömning
Den föreslagna bestämmelsen att det av en annons skall framgå i vems intresse den sänds motsvaras av 9 § första stycket radiolagen. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1991. Som anfördes i förarbetena till den bestämmelsen (prop. 1990/91:149 s. 89) kan i vems intresse en annons sänds framgå genom att annonsörens namn eller firma anges eller att ett känt varumärke visas. Något skäl att formulera om bestämmelsen finns därför inte. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker därmed motion 1991/92:K4 yrkande 5.
Bestämmelsen att personer som spelar en framträdande roll i televisions- och ljudradioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer inte får uppträda i annonser motsvaras av 9 § andra stycket radiolagen. Bestämmelsen tillgodoser intresset att annonser inte skall sammanblandas med redaktionellt material. Utskottet tillstyrker propositionen även i denna del och avstyrker därmed motion 1991/92:K4 yrkande 6.
Regler om reklam som riktar sig till barn
Propositionen
TV-mediets stora påverkningskraft motiverar enligt propositionen särskilda regler om reklam för barn. För ljudradions del bedöms dock inget behov av särreglering. I propositionen föreslås därför att en annons som sänds under annonstid i en televisionssändning inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. Vidare föreslås att det i sådana annonser inte får uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
Motionerna
Enligt motion 1991/92:K4 yrkande 7 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) bör bestämmelserna om reklam som riktar sig till barn samordnas med konventionen om gränsöverskridande television och motsvarande EG-direktiv samt Internationella handelskammarens grundregler för reklam. Liknande synpunkter förs fram i motion 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m). I den motionen anförs vidare att den svenska lagstiftningens förbud mot reklam riktad till barn bryter mot artikel 10 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Motionärerna anser att artikeln garanterar yttrandefrihet i annonser och annan näringsverksamhet och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna (yrkande 4).
I motion 1991/92:K5 i denna del av Thage G Peterson m.fl. (s) anförs kritik mot att reklam riktad till barn i egensändningar i radio via kabelnät skall tillåtas. Enligt motion 1991/92:K7 yrkande 2 av Lars Werner m.fl. (v) bör reglerna om reklam som riktar sig till barn inte bara gälla televisionssändningar utan också ljudradiosändningar.
Utskottets bedömning
Lagstiftning som innehåller restriktioner av olika slag i fråga om reklam har sedan länge förekommit i vårt land och har inte bedömts vara oförenlig med Europarådskonventionen. Utskottet avstyrker motion 1991/92:K8 yrkande 4.
Den Internationella handelskammarens grundregler för reklam ställer upp vissa restriktioner för reklam som riktas till barn, men förbjuder inte sådan reklam. Yngre barn kan inte alltid skilja mellan reklaminslag och vanliga televisionsprogram och förstår inte heller alltid att avsikten med reklaminslag är att locka till köp. Barn ser mycket på television. Detta gäller i hög grad barnprogrammen. Televisionen kan därför vara ett särskilt effektivt medium för reklam som syftar till att påverka yngre barn. Att använda televisionen på detta sätt skulle emellertid klart strida mot barnens intressen. Av dessa skäl har i radiolagen tagits in föreskrifter som innebär särskilda restriktioner när det gäller reklam i television som riktar sig till barn. Som anförs i propositionen har motiven för dessa restriktioner samma styrka oberoende av på vilket sätt programmen distribueras. Utskottet anser därför i likhet med regeringen att samma regler också bör gälla för egensändningar i tråd. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker således motionerna 1991/92:K4 yrkande 7 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del.
De nämnda motiven gör sig emellertid enligt utskottets mening inte gällande med samma styrka när det gäller reklam i ljudradio. Utskottet avstyrker därför motion 1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 2.
Annonstidens omfattning
Propositionen
I propositionen föreslås att annonstiden bör få omfatta högst 10% av den dagliga sändningstiden. Vidare föreslås beträffande televisionssändningar att annonstiden får vara högst 10% mellan kl. 18.00 och 24.00. Syftet med regeln anges vara att motverka att annonserna koncentreras till den tid då TV-publiken är störst. För att möjliggöra en önskvärd flexibilitet föreslås att annonstiden under en enskild timme mellan hela klockslag skall kunna få uppgå till åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter.
I propositionen föreslås vidare att annonstiden vid ett givet tillfälle inte får understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats.
Motionerna
Enligt motion 1991/92:K4 yrkande 8 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) bör bestämmelserna om annonstidens omfattning i förhållande till sändningstiden samordnas med Europarådskonventionen om gränsöverskridande television och motsvarande EG-direktiv. En liknande uppfattning förs fram i motion 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m). I den motionen anförs vidare att det inte finns skäl att föreskriva någon viss minsta tid för en annons. Hur mycket tid och därmed pengar som en näringsidkare skall lägga ned på annonser är enligt motionärerna absolut inte en fråga för riksdagen att reglera. I motion 1991/92:K4 yrkande 9 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) förs en liknande uppfattning fram. Motionärerna menar att det särskilt för ljudradions del är omotiverat med en regel om minsta annonstid.
Utskottets bedömning
I Europarådskonventionen om gränsöverskridande television finns i artikel 12 bestämmelser om den högsta sändningstiden för reklam. Reklamtiden får enligt huvudregeln inte överstiga 15% av den dagliga sändningstiden. Denna andel får dock öka till 20% för att inkludera sådana former av reklam som direkterbjudanden till allmänheten om avsättning, inköp eller uthyrning av varor eller tillhandahållande av tjänster (teleshopping), förutsatt att sändningstiden för punktreklam inte överstiger 15%. Sändningstiden för punktreklam under en given entimmesperiod får inte överstiga 20 %. Enligt artikel 28 i konventionen hindrar emellertid konventionens bestämmelser inte en stat från att tillämpa mer restriktiva och detaljerade regler i fråga om programtjänster som sänds av rättssubjekt eller med tekniska hjälpmedel som staten har jurisdiktion över.
Den reglering som föreslås i propositionen när det gäller annonstidens omfattning överensstämmer med vad som gäller enligt 13 § första och andra styckena radiolagen. Utskottet finner inte att det föreligger skäl att införa andra regler för kabelsändningsverksamheten och tillstyrker därför propositionen i denna del. Utskottet avstyrker därmed motion 1991/92:K4 yrkande 8 och motion 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del.
Enligt artikel 13 i konventionen om gränsöverskridande television skall reklam kunna identifieras tydligt som reklam och klart kunna skiljas från övriga inslag i programtjänsten genom optiska eller akustiska medel. Det föreskrivs särskilt att reklamen i princip skall sändas i block. För att på ett tydligt sätt ge uttryck åt principen om att reklam skall sändas i block har i radiolagen förts in en bestämmelse (14 §) som anger vad som får vara den kortaste annonstiden vid ett givet tillfälle. Utskottet finner i likhet med regeringen att en motsvarande bestämmelse för ljudradio- och televisionssändningar bör föras in i lagen om kabelsändningar till allmänheten. Utskottet tillstyrker propositionen även i denna del och avstyrker därmed motionerna 1991/92:K4 yrkande 9 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del.
Annonsernas inplacering mellan programmen
Propositionen
För TV-sändningar bör enligt propositionen gälla att annonserna skall placeras mellan programmen. Annonser föreslås dock få avbryta program i vissa fall. Annonser bör nämligen få placeras i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, samt i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken. Om ett program består av olika avslutade delar, bör vidare annonser få placeras mellan delarna under förutsättning att varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter. Det föreslås vidare att det inte skall vara tillåtet att sända annonser med reklam under annonstiden omedelbart före eller efter program eller delar av program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år.
Motionerna
Enligt motion 1991/92:K4 yrkande 10 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) finns det ingen anledning att införa betydligt strängare restriktioner än de som förekommer i Europarådskonventionen om gränsöverskridande television och motsvarande EG-direktiv. Samma uppfattning förs fram i motion 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m).
Utskottets bedömning
Konventionen om gränsöverskridande television innehåller i artikel 14 bestämmelser om hur reklam får sättas in mellan sändningarna. Huvudregeln är att reklam skall sändas mellan programmen. Reklam får dock sättas in i ett program, om det sker på ett sådant sätt att programmets integritet och värde och rättighetshavarnas intressen inte skadas. I program som består av självständiga delar samt i sportprogram och på liknande sätt sammansatta program som avser evenemang eller föreställningar med pauser får reklam sättas in endast mellan delarna eller i pauserna. Om andra program än sådana som består av självständiga delar e.d. avbryts av reklam bör det gå minst 20 minuter mellan varje avbrott.
Hårdare regler gäller för program som är längre än 45 minuter. Sådana program får avbrytas av reklam en gång för varje hel 45-minutersperiod. Ytterligare avbrott får ske, om den sammanlagda sändningstiden med minst 20 minuter överstiger två eller flera hela 45-minutersperioder.
Som tidigare nämnts hindrar konventionen enligt artikel 28 inte att en stat tillämpar mer restriktiva och detaljerade regler i fråga om programtjänster som sänds av rättssubjekt eller med tekniska hjälpmedel som staten har jurisdiktion över.
Även den reglering som föreslås när det gäller annonsernas inplacering mellan programmen är avsedd att överensstämma med vad som gäller enligt radiolagen (15 §). Utskottet finner inte att det föreligger skäl att införa andra regler för kabelsändningsverksamheten och tillstyrker därför propositionen i denna del. Utskottet avstyrker således motionerna 1991/92:K4 yrkande 10 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del. För att överensstämmelse med bestämmelsen i radiolagen skall uppnås bör dock andra stycket i den föreslagna 14 § erhålla följande lydelse:
Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett program, om de sätts in 1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken, 2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år.
Regler som hindrar privat ägarkoncentration av kabelsändarföretag
Motionen
I motion 1991/92:K7 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. (v) anför motionärerna att det inom privatägda media i Sverige sedan länge pågått en ägar- och maktkoncentration. På många orter finns det enligt motionärerna bara en dominerande dagstidning kvar. De anför att den nya markbundna TV-kanalen ser ut att få en dominerande ägare, som har starka intressen inom både press och radio och att närradion alltmer tas över av starka intressegrupper, medan de små ideella föreningarna trängs ut. Resultatet blir enligt motionärerna en ensidig opinionsbildning. De pekar på att det i andra länder finns lagstiftning som hindrar ägarkoncentration inom medierna. De efterlyser regler av denna typ för kabelsändningsverksamheten och förordar att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagstiftning.
Utskottets bedömning
Som framgår av propositionen är den nu föreslagna lagstiftningen en temporär lösning i avvaktan på en mer permanent reglering. Utskottet utgår från att frågan om koncentration av ägarintressen inom tråd- och etermedierna ägnas uppmärksamhet i den bredare översyn av den radiorättsliga lagstiftningen som nu förestår. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen är inte påkallad. Utskottet avstyrker motion 1991/92:K7 yrkande 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande omfattningen av de regler som skall gälla för kabelsändningarna att riksdagen avslår motion 1991/92:K4 yrkandena 2 och 12, res. 1 (nyd)
2. beträffande skyldighet för nätinnehavare att sörja för tillgång till vissa rundradiosändningar att riksdagen med bifall till det i proposition 1991/92:53 framlagda förslaget i denna del godkänner vad utskottet anfört,
3. beträffande skyldighet för nätinnehavare att tillhandahålla utrymme för en lokal kanal att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på motion 1991/92:K4 yrkandena 3 och 11 samt 1991/92:K8 yrkandena 1 och 2 godkänner vad utskottet anfört, men. (v) - delvis
4. beträffande lagbestämmelsen om skyldigheterna för nätinnehavaren att sörja för tillgång till vissa rundradiosändningar och att tillhandahålla utrymme för en lokal kanal att riksdagen antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 6 § med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse, men. (v) - delvis
5. beträffande frågan om reklam skall tillåtas i kabelsändningarna m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkandena 4 och 10, 1991/92:K5 i denna del, 1991/92:K6, 1991/92:K7 yrkande 1 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 2--5, 7--10, 12--15 och 21 §§ med den ändringen att 14 § erhåller den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse, res. 2 (s) men. (v) - delvis
6. beträffande reklam som riktar sig till barn att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkande 7, 1991/92:K5 i denna del och motion 1991/92:K7 yrkande 2 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del och yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten, såvitt avser 11 §, res. 3 (s) men. (v) - delvis
7. beträffande övriga delar av förslaget till lag om kabelsändningar till allmänheten att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1991/92:K4 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkandena 5, 6, 8 och 9 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 2--6, res. 4 (s)
8. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
9. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag att riksdagen antar regeringens
a) förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755), b) förslag till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar, c) förslag till lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar, d) förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram,
10. beträffande regler som hindrar privat ägarkoncentration av kabelsändarföretag m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:K5 i denna del och motion 1991/92:K7 yrkande 3. res. 5 (s) men. (v) - delvis
Stockholm den 10 december 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Odd Engström (s), Christina Linderholm (c).
Reservationer
1. Omfattningen av de regler som skall gälla för kabelsändningarna (mom.1)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkandena 2 och 12" bort ha följande lydelse:
Förutsättningen för en fungerande demokrati är att medierna är helt fria från politisk styrning. Det förslag till lagstiftning om kabelsändningar som regeringen lägger fram i propositionen innebär enligt utskottets mening i viktiga avseenden en begränsning av den fria opinionsbildningen, av yttrandefriheten och informationsfriheten. Vidare innebär förslagen om nätinnehavarens skyldigheter ett brott mot grundläggande principer om äganderätt och näringsfrihet.
Utskottet anser att sändningar i kabel inte bör regleras. Den nuvarande kabellagstiftningen bör sålunda upphävas. De enda regler som behövs är bestämmelser om ingripanden mot egensändningar då dessa riktas mot våldsskildringar, pornografi eller hets mot folkgrupp.
Vad utskottet anfört om yttrandefrihetens och informationsfrihetens betydelse bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet avstyrker sålunda propositionens förslag till lag om kabelsändningar utom såvitt avser förslagen om ingripanden mot egensändningar av det nämnda slaget. Utskottet avstyrker i konsekvens härmed regeringens förslag till lag om ändring i lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.
Utskottets ställningstagande innebär att motion K4 yrkandena 2 och 12 helt tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande omfattningen av de regler som skall gälla för kabelsändningarna att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K4 yrkandena 2 och 12 dels avslår det i proposition 1991/92:53 framlagda förslaget till lag om kabelsändningar såvitt avser 1--15 och 21--24 §§ och andra stycket i övergångsbestämmelserna samt det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om yttrandefrihetens och informationsfrihetens betydelse.
2. Frågan om reklam skall tillåtas i kabelsändningarna m.m. (mom.5)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd Engström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Den föreslagna" och på s. 17 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
I propositionen görs ett uttalande om karaktären av den nu föreslagna lagstiftningen (s. 38). Det anförs att förslaget är tänkt som en temporär lösning och att avsikten är att anpassa lagstiftningen så att den inte strider mot yttrandefrihetsgrundlagen. Det sägs vidare att det i övrigt är meningen att ändring skall göras endast om denna framstår som självklar eller brådskande. Att det trots denna utgångspunkt för lagförslagen föreslås helt nya möjligheter till reklam i kabelsändningarna finner utskottet anmärkningsvärt.
Regeringen har lagt fram de nya lagförslagen utan att höra lagrådet. Även detta är enligt utskottets mening anmärkningsvärt med hänsyn till att det här rör sig om lagstiftning av yttrandefrihetsrättslig karaktär.
I propositionen redovisas inte några bärande motiv för att en sådan nyordning nu skall genomföras. Konsekvenserna av reklam i lokala radio- och TV-medier berörs inte alls i propositionen. Särskilt följderna för dagspressen måste enligt utskottets mening klarläggas innan ställning kan tas till ett förslag av detta slag.
Utskottet anser att det är nödvändigt att anlägga ett brett massmediepolitiskt perspektiv på denna fråga. Utskottet uttalade vid behandlingen av propositionen 1990/91:149 om radio- och TV-frågor att det var tillfredsställande att de framtida radio- och TV-frågorna kunde tas upp till övervägande i hela deras vidd under parlamentarisk medverkan i det utredningsarbete som angavs i propositionen (1990/91:KU39). En särreglering av reklam i kabelsändningarna kan enligt utskottets mening på ett olyckligt sätt komma att påverka framtida ställningstaganden i fråga om reklam i etermedierna. Enligt utskottets mening bör således frågan om reklam i kabelsändningarna inte brytas ut från detta arbete och behandlas separat på det sätt som föreslås i förevarande proposition.
En fråga att särskilt uppmärksamma är de lokala kabelsändarföretagens särställning. Deras tillkomst motiverades främst av att plats skulle beredas för föreningslivet i kabelnäten för att därmed vidga yttrandefriheten. Förslaget i propositionen innebär att det blir svårt för de mindre resursstarka organisationerna att komma till tals eftersom de förvägras möjlighet att skaffa sig reklamintäkter. Föreningslivet brottas ofta med betydande ekonomiska svårigheter vilket påverkar deras möjligheter att producera program. Förslaget har inte föregåtts av någon utredning, och det saknas enligt utskottets mening tillräckligt underlag för att avgöra om alla typer av kabelsändarföretag skall betas möjligheten till reklam som finansieringskälla. Utskottet anser att regeringen bör låta utreda frågan i syfte att få underlag för ett mer nyanserat förslag som kan ta hänsyn till de mindre resursstarka organisationernas intresse att finansiera sin verksamhet med reklam.
En annan fråga som utskottet vill ta upp gäller åsiktsreklamen. Något förbud mot annonser som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller för åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden bör enligt propositionen inte finnas.
I betänkandet 1990/91:KU39 behandlade utskottet frågan om det i radiolagen skulle tas in en bestämmelse om förbud mot åsiktsreklam i syfte att förhindra sådan reklam i den nya marksända reklam-TV-kanalen. Utskottet uttalade att det är av stor betydelse att olika meningar och åsikter får komma fram i televisionen och att ingen skall kunna utnyttja mediet för att oemotsagd föra fram sina uppfattningar eller förhindra att meningsmotståndare kommer till tals. Utskottet uttalade vidare att en ordning som innebär att endast de som förfogar över stora ekonomiska resurser kan använda TV-mediet för opinionsbildning och propaganda minskar möjligheterna till en allsidig debatt. Utskottet fann att detta är till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället. Av dessa skäl tillstyrkte utskottet att ett förbud mot åsiktsreklam togs in i radiolagen.
Enligt utskottets mening måste det synsätt som kommer till uttryck i detta uttalande gälla för såväl ljudradio som television och oavsett om programmen sänds i etern eller genom tråd. När det gäller program som sänds genom kabel kan man i detta sammanhang inte bortse från de faktiska monopol som lätt kan etableras. Utskottet anser därför att frågan om åsiktsreklam inte kan behandlas så lättvindigt som regeringen gör i propositionen.
På grund av det anförda avstyrker utskottet propositionen såvitt avser förslaget att tillåta reklam i kabelsändningarna. Utskottet tillstyrker således motionerna 1991/92:K5 och 1991/92:K7 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande frågan om reklam skall tillåtas i kabelsändningarna m.m. att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K5 i denna del och motion 1991/92:K7 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkandena 4 och 10, 1991/92:K6 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del dels beslutar att 2 § i det av regeringen framlagda förslaget till lag om kabelsändningar till allmänheten skall erhålla i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelse, dels avslår 3 och 8--15 §§ i regeringens förslag, dels antar 4 och 5 §§ i regeringens förslag med den ändringen att paragraferna skall betecknas 3 och 4 §§, dels beslutar att 6 § skall betecknas 5 §, dels antar 7 § i regeringens förslag med den ändringen att paragrafen betecknas 6 §, dels att det efter den sålunda som 6 § betecknade paragrafen införs en som 7 § betecknad paragraf med i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelse, dels antar 21§ i regeringens förslag med de ändringar att paragrafen betecknas 13§ och får i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelse.
3. Reklam som riktar sig till barn (mom.6) Under förutsättning av avslag på reservation 2
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd Engström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "De nämnda" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är de skäl som anförts för restriktioner för reklam i television som riktar sig till barn lika giltiga i fråga om reklam i radio som riktar sig till barn. Utskottet anser således i motsats till regeringen att de föreslagna bestämmelserna om reklam som riktar sig till barn också bör gälla för reklam i radio. Därmed tillgodoses motionerna 1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande reklam som riktar sig till barn att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkande 7 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del och yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 11 § med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 5 som Reservanternas förslag betecknade lydelse.
4. Övriga delar av förslaget till lag om kabelsändningar till allmänheten (mom. 7)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd Engström (alla s) anser
att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande övriga delar av förslaget till lag om kabelsändningar till allmänheten att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1991/92:K4 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkandena 5, 6, 8 och 9 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 2--6 med de ändringar att 16--20 §§ skall betecknas 8--12 §§, dels att 22--24 §§ skall betecknas 14--16 §§, dels att hänvisningarna till 16--17 §§ i de sålunda som 10 och 12 §§ betecknade paragraferna i stället skall avse 8 och 9§§.
5. Regler som hindrar privat ägarkoncentration av kabelsändarföretag (mom.10)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd Engström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Inom massmedieområdet pågår för närvarande i vår omvärld liksom i vårt land en utveckling mot ökad koncentration. Ett antal stora ägare eller ägargrupper får ett allt större inflytande. I många länder har man vidtagit åtgärder för att motverka detta eller för att bryta upp ägarkoncentrationen. Utskottet anser att det finns anledning att se allvarligt på den fortgående koncentrationen även i vårt land eftersom den kan få menliga följder för mångfalden i opinionsbildningen. Det sagda gäller inte minst utvecklingen på radio- och TV-området. Enligt utskottets mening är tiden nu mogen att tillsätta en parlamentarisk beredning om den privata ägarkoncentrationen på radio- och TV-området. I beredningens uppdrag bör ingå att studera de lösningar som har valts i andra länder och att lämna förslag till åtgärder som bedöms nödvändiga. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda tillgodoses syftena i motionerna 1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande regler som hindrar privat ägarkoncentration av kabelsändarföretag m.m. att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K5 i denna del och motion 1991/92:K7 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Harriet Colliander (nyd) anför:
Ny Demokrati har i motion till prop l99l/92:53 med förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m. i första hand hemställt att riksdagen avslår huvuddelarna av förslaget till ny kabellag med motiveringen att lagen inte behövs. Förstahandsyrkandet vann inte gehör i konstitutionsutskottet och Ny Demokrati har därför avgivit en reservation på denna punkt.
Inte heller Ny Demokratis andrahandsyrkande, som behandlar lagförslaget momentvis, vann konstitutionsutskottets gillande. Ny Demokrati har då valt att stödja utskottsmajoritetens mening på dessa punkter, därför att denna innebär en viss frihet för reklam i kabelsända radio- och TV-program. Ställningstagandet är ett steg i rätt riktning, dvs. mot fria medier utan politisk styrning. Detta är enligt Ny Demokratis grundsyn förutsättningen för en fungerande demokrati.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
När det gäller frågan om reklam som riktar sig till barn ansluter jag mig till reservation 3.
I frågan om regler som hindrar privat ägarkoncentration av kabelsändarföretag m.m. ansluter jag mig till reservation 5.
När det gäller frågan om reklam skall tillåtas i kabelsändningarna har jag följande mening.
Yttrandefrihetsgrundlagen ger alla rätt att sända radio- och TV-program genom tråd. Den ger också möjlighet att genom lag förbjuda reklam i sändningarna. Ett förbud mot reklam står inte i konflikt med yttrandefriheten.
Reklam i egensändningar i kabel bör inte få förekomma av främst följande skäl.
Barnen bör skyddas mot reklam. Barn har svårt att skilja på program och reklam även när reklamen föregås av vinjett. De begränsningar som föreslås när det gäller TV-reklam som riktar sig till barn är helt otillräckliga.
Reklammarknaden är begränsad. Dagstidningar och tidskrifter är beroende av sina annonsintäkter och har redan i dag svårt att klara sin ekonomi. Yttrandefriheten och informationsfriheten gagnas av ett stort utbud av tidningar. Risken är stor att reklam i egensändningar i kabel kommer att slå ut de små lokaltidningarna.
När det slutligen gäller skyldighet för nätinnehavare att tillhandahålla utrymme för en lokal kanal har jag följande mening.
Det är angeläget att de lokala kabelsändarföretagen ges reella möjligheter att sända på rimliga villkor. Bestämmelsen om nätinnehavarens skyldighet att tillhandahålla utrymme för en lokal kanal bör därför utformas så att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sändningarna från de av kabelnämnden utsedda kabelsändarföretagen.
Den ordning som föreslås i propositionen ger inte kabelnämnden någon överblick över vad som sker i kabelnäten när det gäller reklamsändningarna. Nämnden får lita till uppgifter som den får utifrån och som den kan skaffa sig genom att göra egna undersökningar. Ett lämpligt sätt att öka nämndens kunskaper om vad som sker på fältet är att införa någon form av rapporteringsskyldighet för nätinnehavarna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om detta. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Av nu nämnda skäl bör riksdagen besluta i enlighet med vad som förordas i reservationerna 2 och 4.
Mot bakgrund av vad jag anfört anser jag att utskottet under mom. 3 och 4 borde ha hemställt:
3. beträffande skyldighet för nätinnehavare att tillhandahålla utrymme för en lokal kanal att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på motion 1991/92:K4 yrkandena 3 och 11 samt 1991/92:K8 yrkandena 1 och 2 godkänner vad ovan anförts,
4. beträffande lagbestämmelsen om skyldigheterna för nätinnehavaren att sörja för tillgång till vissa rundradiosändningar och att tillhandahålla utrymme för en lokal kanal att riksdagen antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 6 § med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 6 som Suppleantents förslag betecknade lydelse.
Bilaga 1
LAGRÅDET
Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-12-04
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid sammanträde den 28 november 1991 har riksdagens konstitutionsutskott beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag i prop. 1991/92:53 till lag om kabelsändningar till allmänheten, m.m., i vissa delar.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingvar Åkesson.
Lagrådet, som gjort föredraganden uppmärksam på korrekturfel i 14 § förslaget till lag om kabelsändningar till allmänheten, lämnar förslagen utan erinran.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens Förslag till Lag om kabelsändningar till allmänheten
Bilaga 3
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 §
Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är skyldig att
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda att tas emot i området, och
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda att tas emot i området, och
2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda företag (lokala kabelsändarföretag).
Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag från skyldigheterna enligt första stycket.
14 §
Annonser under annonstid i en televisionssändning skall sättas in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett program, om de sätts in
1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser för publiken,
1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,
2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter en del av programmen som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
I reservation 2 föreslagna ändringar i regeringens Förslag till Lag om kabelsändningar till allmänheten Bilaga 4
Regeringens förslag Reservanternas förslag
2 § I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med
kabelnät: anläggning för kabelsändningar, kabelnät: anläggning för kabelsändningar,
kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av radioprogram, kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av radioprogram,
vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av en sändning, vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av en sändning,
egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning, egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning.
annonstid: sändningstid som inleds och avslutas av en särskild signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.
7 §
Den som bedriver sändningsverksamhet får inte i en egensändning
1. visa reklam, eller
2. mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får
1. annonser och liknande meddelande sändas i sökbar text-TV, och
2. annonsmaterial sändas i radiotidningar enligt lagen (1981:508) om radiotidningar på de villkor som föreskrivs i 4 § samma lag.
Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet.
13 §
19>(21 §)>n
Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 3 §, 6 § första stycket eller mot 8--14 §§ eller 15 § andra stycket, att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite.
Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 5 § första stycket eller mot 7 § att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite.
Om ett vite genom dom som vunnit laga kraft, har dömts ut mot ett lokalt kabelsändarföretag för brott mot 9 § andra stycket och företaget därefter åter brutit mot bestämmelsen, får kabelnämnden återkalla förordnandet för företaget som lokalt kabelsändarföretag. När ett förordnande återkallas får kabelnämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilket företaget inte kan ges ett nytt förordnande.
I reservation 3 föreslagen ändring i regeringens Förslag till Lag om kabelsändningar till allmänheten Bilaga 5
Regeringens förslag Reservanternas förslag
11 §
En annons med reklam som sänds under annonstid i en televisionssändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.
En annons med reklam som sänds under annonstid får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.
I annonser med reklam som sänds under annonstid i en televisionssändning får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
I annonser med reklam som sänds under annonstid får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
I meningsyttring föreslagen ändring i utskottets Förslag till Lag om kabelsändningar till allmänheten Bilaga 6
Utskottets förslag Suppleantens förslag
6 §
Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är skyldig att
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda att tas emot i området, och
2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda företag (lokala kabelsändarföretag).
2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda företag (lokala kabelsändarföretag) och se till att de boende i fastigheter som är anslutna till kabelnätet på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sändningarna.
Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag från skyldigheterna enligt första stycket.