Förslag till alkohollag
Betänkande 1994/95:SoU9
Socialutskottets betänkande
1994/95:SOU09
Förslag till alkohollag
Innehåll
1994/95
SoU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:89 Förslag till alkohollag och 39 motionsyrkanden som väckts med anledning av förslaget.
Alkohollagen skall ersätta de nuvarande lagarna om tillverkning av och handel med drycker. Därmed avskaffas Vin & Sprit AB:s monopol på import, export, tillverkning och partihandel med spritdrycker, vin och starköl. Även Systembolagets monopol gentemot restauranger och övriga innehavare av serveringstillstånd avvecklas. Ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet skall ersätta de avvecklade monopolen. Enda undantaget är Systembolagets detaljhandelsmonopol, dvs. försäljning över disk till konsument, som skall behållas.
En ny myndighet, Alkoholinspektionen, för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn inrättas. Dess beslut skall kunna överklagas till domstol.
Vidare föreslås att ansvaret för att utreda och besluta om serveringstillstånd resp. återkalla sådana tillstånd skall föras över från länsstyrelserna till kommunerna.
Kommunerna ges också huvudansvaret för den direkta tillsynen av servering av alkoholdrycker och detaljhandel med öl klass II.
En utvärdering av kommunaliseringen bör göras inom 2 år.
Tillståndsplikten för detaljhandel och servering med öl klass II slopas. Kravet på att försäljning eller servering av mat i lokaler där öl säljs behålls liksom åldersgränsen för inköp och övriga nu gällande restriktioner.
Vissa andra ändringar föreslås i nuvarande lagstiftning på alkoholområdet i syfte att minska krångel och detaljreglering samt skapa tydliga regler och skärpta krav där det har ansetts behövas.
Den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1995. Utskottet tillstyrker i allt väsentligt förslagen i propositionen.
När det gäller frågan om utskänkningstillstånd till kl. 05.00 anser utskottet att effekterna i fråga om ungdomens alkoholkonsumtion och förekomsten av våld skyndsamt bör utvärderas.
Innehar någon en destillationsapparat utan tillstånd kan den förverkas enligt gällande bestämmelser. Enligt förslaget till alkohollag krävs att destillationsapparat använts vid olovlig tillverkning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag men anser med anledning av en c-motion att regeringen snarast bör överväga att utvidga förverkandemöjligheterna och därefter återkomma till riksdagen.
Till betänkandet har fogats reservationer från samtliga oppositionspartier, totalt 17 stycken.
M-ledamöterna i utskottet yrkar i olika reservationer att regeringen skall återkomma med förslag bl.a. om att sänka åldersgränsen för inköp och införsel av alkoholdrycker till 18 år, att slopa mattvånget för pubar och likande inrättningar och att pausservering i teatrar och konsertlokaler skall utvidgas. Vidare yrkar m-ledamöterna avslag på förslagen när det gäller bl.a. prissättningen av alkoholdrycker vid servering samt serveringstider. Restaurangerna bör själva få bestämma sina öppettider.
Beträffande s.k. minibarer anser utskottets m-ledamöter att någon särskild bestämmelse om servering från minibar inte skall införas i alkohollagen. För servering från minibar räcker det enligt m-ledamöternas uppfattning att hotellet har serveringstillstånd. C-, v-, mp- och kds-ledamöterna i utskottet yrkar i en reservation att alkoholservering från minibar skall förbjudas.
Utskottets c-, v-, mp- och kds-ledamöter reserverar sig också mot förslagen om att slopa tillståndsplikten för försäljning/detaljhandel med öl klass II. C- och kds-ledamöterna reserverar sig mot att närboende inte ges rätt att överklaga beslut om serveringstillstånd. Regeringen bör återkomma med lagförslag i dessa delar.
C- och mp-ledamöterna i utskottet anser bl.a. att servering av alkoholdrycker inte skall få ske efter kl. 03.00.
Utskottets fp- och v-ledamöter yrkar i reservationer att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om att ansvaret för återkallelse av tillstånd till servering samt huvudansvaret för tillsynen av serveringsställen och detaljhandel med öl skall åvila länsstyrelsen. V-ledamoten anser att också tillståndsgivningen skall ligga kvar hos länsstyrelsen.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen antar förslagen till
1. alkohollag, 2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 3. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, 4. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m., 5. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m., 6. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
1994/95:So12 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillstånd skall krävas vid försäljning av öl klass II,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad ålderskontroll vid försäljning av öl klass II,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföringen av extra starkt öl,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 16 § i nu gällande lag om handel med drycker införs i den nya lagstiftningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Alkoholinspektionens lämplighet för att övervaka marknadsföringen av alkoholhaltiga drycker,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försäljning till innehavare av tillfälliga tillstånd är att betrakta som detaljhandel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att servering av starköl och drycker med högre alkoholstyrka ej får ske senare än kl. 01.00, efter särskild dispens dock senast till kl. 03.00,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriterier för serveringstillstånd,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vin & Sprits alkoholpolitiska ansvar.
1994/95:So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar sänka åldersgränsen för inköp av alkohol och införsel av alkohol till myndighetsåldern,
2. att riksdagen avslår 6 kap. 4 § alkohollagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på sökande av tillstånd för servering av alkoholdrycker,
5. att riksdagen avslår 7 kap. 8 § alkohollagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:So14 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget i proposition 1994/95:89 vad avser överförande av de administrativa ingripandena från länsstyrelserna till kommunerna.
1994/95:So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att begränsa konsumtionen, tränga tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att sätta ett tak i tillståndssystemet för alkoholhanteringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas möjligheter att sätta ett tak för antalet serveringstillstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bibehålla tillståndsplikten för försäljning, partihandel och servering av öl klass II,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillförsäkra närboende rätt att överklaga tillstånd till närliggande restauranger.
1994/95:So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att kommunerna skall vara den myndighet som ger serveringstillstånd, utövar tillsyn samt även svarar för det administrativa ingripandet gentemot innehavarna av serveringstillstånden enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffandet av kommunernas vetorätt,
3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär ett förslag om att införa en bestämmelse i 3 kap. alkohollagen där det framgår att tillverkare och partihandlare måste följa vad som sägs i 3 kap. 4 § alkohollagen,
4. att riksdagen beslutar att nuvarande regler skall gälla hanteringen av öl klass II enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen beslutar att regler om minibarer utgår ur alkohollagen enligt vad i motionen anförts.
1994/95:So17 av Barbro Westerholm och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsstyrelsernas ansvar för tillsyn och återkallelse av serveringstillstånd.
1994/95:So18 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förverkande av destilleringsapparater.
1994/95:So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Alkoholinspektionens alkoholpolitiska roll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övervakning och kontroll av förbudet mot alkoholreklam,
3. att riksdagen beslutar att den som erhåller tillverknings- och partihandelstillstånd skall ställa bankgaranti som säkerhet för skatter och övriga avgifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fler objektiva kriterier för serveringstillstånd såsom befolkningsunderlag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillstånd till alkoholservering bör undvikas i närheten av ungdoms-, idrotts- och trafikmiljöer,
6. att riksdagen beslutar att alkoholinköp grundade på särskilda tillstånd eller tillstånd för slutna sällskap skall ske genom Systembolaget för att säkerställa skattebetalning m.m.,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prövning av serveringstillstånd till slutna sällskap skall ske noggrant,
8. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om att tillåta minibarer på hotellrum,
9. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag, beslutar att servering av alkoholdrycker får påbörjas tidigast kl. 11.00 och avslutas senast kl. 01.00, dock, efter särskild prövning, senast kl. 03.00,
10. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag vad avser regler för försäljning av öl klass II,
11. att riksdagen beslutar om ett tillägg till alkohollagen enligt följande: Vid detaljhandel och servering av alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Det föreligger alltid skyldighet att erbjuda minst två alkoholfria alternativ till en kostnad som ej får överstiga lägsta priset för på dryckeslistan upptagna alkoholdrycker.,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att överklaga beslut om serveringstillstånd.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås att lagen (1977:292) om tillverkning av drycker m.m. och lagen (1977:293) om handel med drycker skall ersättas med en ny alkohollag. Därmed avskaffas de nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa ersätts av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. En ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn inrättas.
Vidare föreslås att kommunerna skall överta länsstyrelsernas hantering av serveringstillstånd till restauranger samt att vissa andra ändringar görs i nuvarande lagstiftning på alkoholområdet för att minska krångel och detaljreglering och för att skapa tydligare regler och skärpta krav där det behövs.
Ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet
I propositionen föreslår regeringen att ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet införs. Förslaget innebär att nuvarande monopol inom alkoholområdet, med undantag av Systembolagets detaljhandelsmonopol, avskaffas och ersätts med ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. Vidare föreslås att en ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn inrättas. Dess beslut skall kunna överklagas till domstol. Det nya regelverket föreslås träda i kraft den 1 januari 1995. Vid samma tidpunkt skall lagen (1977:292) om tillverkning av drycker m.m. (LTD) och lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) upphöra att gälla.
Som skäl för förslagen anförs bl.a. följande.
EES-avtalet som trätt i kraft den 1 januari 1994 innebär att det inte får finnas statliga handelsmonopol som är diskriminerande. I första hand berör detta monopol som hindrar varors fria rörlighet mellan länder i det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna mellan Sverige och EU har en skriftväxling ägt rum mellan EG-kommissionen och den svenska regeringen. Kommissionen har i skriftväxlingen förutsatt att Sverige avvecklar de exklusiva import-, export-, partihandels- och tillverkningsrättigheterna för sina respektive alkoholmonopol, inkl. partihandelsfunktionen för serveringsställen. En sådan avveckling är enligt kommissionen helt nödvändig för att göra den svenska lagstiftningen förenlig med EG:s regelverk. I skriftväxlingen erinras också om att Sverige redan genom EES-avtalets bestämmelser har åtagit sig att tillämpa EG:s regelverk om monopol. Avvecklingen av import,- export,- tillverknings- och partihandelsmonopolen inom alkoholhanteringen är således en följd av EES-avtalet och måste genomföras oberoende av ett svenskt medlemskap i EU. Vidare anförs att riksdagen den 20 april 1994 beslutat att godkänna regeringens förslag i proposition 1993/94:136 om riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker och inrättandet av en ny central myndighet (bet. 1993/94:SoU22). Enligt riksdagens beslut skall monopolen ersättas med ett nytt alkoholpolitiskt motiverat system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet.
Alkoholinspektionen, m.m.
Den nya myndigheten -- Alkoholinspektionen -- skall enligt propositionen vara tillståndsmyndighet. Inspektionen skall tillsammans med länsstyrelser och kommuner stå för en intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och kontroll av alkoholhanteringen. Myndigheten bör också stå för en löpande uppföljning och utvärdering inom sitt verksamhetsområde. Detta innebär att Socialstyrelsens nuvarande uppgifter på området övertas av den nya myndigheten. Frågan om prövning av tillstånd för handel med teknisk sprit och godkännande av alkoholhaltiga preparat skall handhas av Alkoholinspektionen behandlas inte i propositionen men bör enligt regeringen övervägas inom regeringskansliet.
Alkoholinspektionens primära uppgift blir att utöva en aktiv tillsyn på nationell nivå för att garantera att all försäljning av alkohol sker ansvarsfullt och att lagar och bestämmelser på alkoholområdet efterlevs. Den framtida kontrollen och tillsynen måste vara effektiv och anpassad till de nya förutsättningarna inom alkoholområdet för att förhindra att försäljning av alkohol sker utan tillstånd. För att den nya myndigheten skall kunna uppfylla sina åtaganden krävs att personalen besitter en såväl bred som hög kompetens samt att branschsakkunnande finns företrätt, sägs det vidare i propositionen.
I myndighetens roll som central tillsyns- och uppföljningsmyndighet ligger att direkt under regeringen -- som självständig myndighet -- utöva tillsyn över de aktörer som ansvarar för försäljning av alkoholdrycker och följa upp det alkoholpolitiska regelsystemet. Den löpande kontrollen av att tillverkare och partihandlare följer gällande regler och föreskrifter skall ske genom inspektionsbesök, inhämtande av rapporter om försäljning och andra förhållanden samt genom samarbete med andra myndigheter såsom länsstyrelser, kommuner, skattemyndigheter, polis- och kronofogdemyndigheter. Ett löpande erfarenhetsutbyte bör ske med t.ex. tullmyndigheten, skattemyndigheterna, Livsmedelsverket och Läkemedelsverket när det gäller att utveckla en effektiv och icke-byråkratisk tillsyn och kontrollmekanism.
Alkoholinspektionen skall vidare utöva den centrala tillsynen över alkoholserveringen och utvärdera lagens tillämpning och funktion samt för statsmakterna anmäla behov av lagändringar eller andra åtgärder.
I myndighetens uppgifter ingår också att verka för att aktörerna på marknaden och berörda myndigheter har nödvändig kunskap och information om frågor som rör alkoholpolitik och det alkoholpolitiska regelverket. En central uppgift för Alkoholinspektionen blir att ta fram informationsmaterial, utforma föreskrifter och allmänna råd till alkohollagen för att tillämpningen av lagen skall bli riktig och enhetlig.
Alkoholinspektionen skall också förstärka informations- och utbildningsinsatserna om hur det alkoholpolitiska regelsystemet skall tillämpas. Insatserna skall främst rikta sig till olika yrkeskategorier verksamma inom alkoholområdet. Ett handlingsprogram bör utarbetas efter samråd med Folkhälsoinstitutet.
Alkoholstatistiken utgör en viktig del av den kunskapsmässiga basen för alkoholpolitiken. Alkoholinspektionen har därför en viktig uppgift när det gäller att utforma och insamla den statistik som behövs för att kontrollera, följa upp och utvärdera effekterna av den förda politiken. Statistiken skall ge en bild av alkoholförsäljningens omfattning och utveckling. Inspektionen skall enligt propositionen ha rätt att direkt eller via annan myndighet begära in uppgifter från dem som har tillstånd att sälja alkohol. Uppgifter om försäljning skall kompletteras med uppgifter om tillverkning och handel med alkoholdrycker. På så sätt kan en heltäckande kartläggning av alkoholflödena i samhället erhållas. Vidare skall Inspektionen ha rätt att från kommunerna begära sådana uppgifter som behövs för tillsynsverksamheten. Inspektionen skall samarbeta med polisen om detta befinns nödvändigt för att stävja illegal alkoholhantering.
Folkhälsoinstitutet har fått regeringens uppdrag att leda arbetet med att se över statistikbehovet inom alkohol- och drogområdet. I uppdraget ingår att skapa ett samrådsforum med uppgift att se över det samlade behovet av statistik inom området. I detta forum bör även Alkoholinspektionen ingå.
Enligt propositionen skall Alkoholinspektionen också inom sitt ansvarsområde "aktivt följa och ställa erfarenheter till förfogande för den internationella alkoholpolitiken inom t.ex. EU, WHO och andra överstatliga eller mellanstatliga organ".
I propositionen påpekas att förutsättningarna på den svenska marknaden kommer att förändras genom att flera företag kommer att uppträda som importörer och partihandlare för alkoholdrycker. Det finns där, enligt regeringen, skäl att överväga förändringar av reglerna om marknadsföring av alkoholdrycker utifrån den nya myndighetens uppgifter. Då frågan kräver ytterligare övervägande tas den inte upp i förevarande proposition.
Motioner
I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om vikten av en kraftfull mobilisering på alkoholområdet (yrkande 1). Enligt motionärerna kräver förändringarna inom alkoholområdet en kraftfull mobilisering för att tränga tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna, särskilt med tanke på att prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel kommer att ändras i och med EU-medlemskapet. Det är därför av yttersta vikt att intentionerna i propositionen, som innebär att tyngdpunkten förskjuts till mer information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser, verkligen förverkligas.
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om Alkoholinspektionens lämplighet att övervaka marknadsföringen av alkoholdrycker (yrkande 5). Motionären anser att Konsumentverkets nuvarande uppgift att övervaka marknadsföringen av alkoholhaltiga drycker bör flyttas över till Alkoholinspektionen. Regeringen bör överväga en sådan ordning och återkomma till riksdagen i frågan.
I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts om Alkoholinspektionens alkoholpolitiska roll och om övervakning och kontroll av förbudet mot alkoholreklam (yrkandena 1 och 2). Enligt motionärerna fordras kraftfulla insatser i form av restriktiv alkoholpolitik i kombination med aktiva informationsinsatser för att Sverige skall kunna närma sig Världshälsorganisationens (WHO) mål om att sänka alkoholkonsumtionen med minst 25 % till år 2000. Alkoholinspektionens alkoholpolitiska uppgifter måste därför tydligare markeras för att inte alkoholproducenternas näringspolitiska och kommersiella intresse av ökad försäljning skall ta överhanden till förfång för folkhälsan. Motionärerna anser det beklagligt att inspektionen inte får ansvaret för kontroll av marknadsföringen. För att förhindra aggressiva försäljningsmetoder och för att Alkoholinspektionen effektivt skall klara de i propositionen angivna uppgifterna bör Inspektionen överta kontrollen av reklamen från Konsumentverket.
Utskottets bedömning
Överkonsumtion av alkohol i Sverige för med sig omfattande sociala och medicinska problem. Kostnaderna för samhället är mycket höga. Lidandet för den enskilde och dennes anhöriga är stort. Missbruket har också en stark koppling till våld och andra former av brott och ligger bakom ett stort antal olyckor samt orsakar en alltför tidig död. Detta är anledningen till att Sverige sedan en lång tid tillbaka för en restriktiv alkoholpolitik. Vid ett EU-medlemskap kan, för Sveriges del, förväntas ett intensifierat socialt och kulturellt utbyte. Alkoholen blir mer lättillgänglig. Förutsättningarna att använda prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel kommer att ändras. Det behövs därför i framtiden en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att begränsa den totala alkoholkonsumtionen och tränga tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna.
Utskottet vill erinra om att alkoholpolitiken också i framtiden skall ha en social dimension. Systembolaget ingår som en viktig del häri. Detta slogs också fast vid förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU. Informations-, utbildnings-, opinionsbildande och andra alkoholförebyggande insatser måste få ökad betydelse för att höja kunskapen om alkoholens skadeverkningar och därigenom motverka skadliga dryckesvanor. Utskottet delar därför i huvudsak inställningen i motion So15 (kds) yrkande 1. Regeringen anför i propositionen att en tyngdpunktsförskjutning måste ske, där information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser får ökad betydelse. Riksdagen beslöt den 10 juni 1994 att 75 miljoner kronor ytterligare skulle anvisas för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95 (prop. 1993/94:150 bil. 5, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 454). Regeringen har därefter uppdragit åt Folkhälsoinsititutet att ansvara för och leda det alkohol- och drogförebyggande arbete som riksdagen beslutat om. Folkhälsoinstitutet har sammankallat en nationell ledningsgrupp, vars uppgift är att utarbeta en nationell handlingsplan för att förebygga alkohol- och drogskador.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So15 (kds) yrkande 1 behövs inte. Motionen avstyrks.
Utskottet tillstyrker att Alkoholinspektionen får de i propositionen föreslagna uppgifterna och verksamhetsinriktningen. Verksamheten vid myndigheten skall finansieras genom ett avgiftssystem som utgår från principen om full kostnadstäckning. Utskottet utgår från att myndigheten härigenom får erforderliga resurser för att klara sina viktiga uppgifter.
Det ankommer på regeringen att besluta i fråga om lokalisering av nya myndigheter. Utskottet utgår från att den av regeringen tillsatta organisationskommittén för inrättande av Alkoholinspektionen, dir. 1994:91, och regeringen beaktar arbetsmarknadsutskottets uttalande i betänkandet 1989/90:AU13, s. 84 och i yttrandet 1990/91:AU3y om lokalisering av nya myndigheter.
I propositionen anförs att det finns skäl att överväga förändringar av reglerna om marknadsföring av alkoholdrycker utifrån Alkoholinspektionens uppgifter. Frågan bör enligt regeringen beredas ytterligare inom regeringskansliet. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta något initiativ med anledning av motionerna So12 (s) yrkande 5 och So19 (s, c, fp, mp) yrkandena 1 och 2 om att Alkoholinspektionen skall ansvara för kontrollen av marknadsföringen av alkoholdrycker. Motionsyrkandena avstyrks därför.
Utskottet tillstyrker förslagen till 7 kap. 3, 4 och 18 §§ samt 8 kap. 1 § första stycket alkohollagen.
Tillstånd för tillverkning av, partihandel med och inköp av spritdrycker, vin och starköl
Krav på tillstånd
Enligt propositionen skall det för all yrkesmässig import, export, partihandel och tillverkning av spritdrycker, vin och starköl krävas tillstånd från Alkoholinspektionen. Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig och den sökande måste innan ansökan behandlas betala en ansökningsavgift vars storlek beslutas av regeringen. Den nya ordningen innebär att alla aktörer på marknaden, inkl. Vin & Sprit AB måste ansöka om tillstånd.
Enligt regeringen bör det finnas två huvudtyper av tillstånd, nämligen tillverkningstillstånd och partihandelstillstånd. Därutöver skall särskilt inköpstillstånd kunna ges i vissa fall. Ett tillverkningstillstånd inkluderar förutom tillverkningsrätten också en rätt att importera, exportera och partihandla med sådana alkoholdrycker som omfattas av tillverkningstillståndet. Ett partihandelstillstånd inkluderar förutom partihandelsrätten också en rätt att importera och exportera motsvarande alkoholdrycker. Inköpstillståndet avser inköp direkt från partihandlare eller tillverkare av spritdrycker, vin och starköl för industriella m.fl. ändamål.
I propositionen föreslås inga ändringar beträffande Systembolagets detaljhandelsmonopol utan bolagets verksamhet skall även framdeles koncentreras till den alkoholpolitiskt betingade kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Systembolagets partihandelsmonopol gentemot serveringsställen kommer däremot, till följd av förslaget om ett nytt tillståndssystem för bl.a. partihandel, att avvecklas.
För att garantera detaljhandelsmonopolets opartiskhet får inga länkar finnas mellan detaljhandelsmonopolet och egen tillverkning, import och export. Systembolaget kan därför inte få import-, export-, eller tillverkningstillstånd för alkoholdrycker. Bolaget bör dock, enligt propositionen, inte förhindras att söka tillstånd att bedriva partihandel genom att sälja varor vidare till restauranger. I likhet med vad utskottet anförde i betänkandet 1993/94:SoU22 (s. 15) sägs i propositionen att en sammanblandning av en monopoliserad detaljhandel och en konkurrensutsatt partihandel bör undvikas och att det därför är ett krav att den konkurrensutsatta partihandeln i Systembolaget får bära sina kostnader så att inte bolaget otillbörligt utnyttjar den monopoliserade detaljhandeln i priskonkurrens med annan partihandel. Det bör ankomma på Konkurrensverket att uppmärksamma detta.
Marknadsföring
De huvudsakliga bestämmelserna om reklam och andra marknadsföringsåtgärder finns i lagen (1978:763) om marknadsföring av alkoholdrycker (alkoholreklamlagen). Alkoholreklamlagen avser näringsidkares marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter. Med hänsyn till alkoholens hälsorisker skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföringen. Uppsökande eller påträngande marknadsföringsåtgärder får inte vidtas. Inte heller sådana som uppmanar till bruk av alkohol. Kommersiella annonser i radio eller TV är förbjudna liksom i princip tidningsannonser för spritdrycker, vin och starköl. För öl klass II gäller att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen. Lättöl får marknadsföras helt fritt under förutsättning att denna inte felaktigt kan uppfattas som reklam för öl med högre alkoholhalt. Konsumentverket har utfärdat riktlinjer för tillämpningen av alkoholreklamlagen. Riktlinjerna tar upp frågor om bl.a. reklammedel och marknadsföringens innehåll och utformning.
Brott mot bestämmelserna betraktas som otillbörlig marknadsföring enligt marknadsföringslagen (1975:1418). Vid övertramp kan Konsumentverket ingripa. Om frivillig rättelse inte uppnås kan Konsumentombudsmannen utfärda ett förbudsföreläggande eller föra talan mot företaget i Marknadsdomstolen.
I propositionen anges att grundläggande för svensk alkoholpolitik under hela 1900-talet har varit en strävan att begränsa utrymmet för marknadskrafterna, dvs. konkurrens och privat vinstintresse. Motivet har varit övertygelsen att konkurrens och privat vinstintresse leder till aktiv marknadsföring och aktiv försäljning och därmed ökad konsumtion. Ju fler privata företag som får ett intresse av att alkoholförsäljningen ökar, desto bättre kommer alkoholdryckerna att hävda sig i konkurrensen om människornas pengar. När det gäller en sektor som samhället inte vill skall växa, är marknadsmekanismer som konkurrens och vinstintresse inte särskilt lämpliga medel.
Principen att begränsa privata vinstintressen i alkoholhanteringen har enligt regeringens uppfattning fortsatt giltighet och är en betydelsefull grundsats när staten skall utforma regler för marknadsföring av och riktlinjer för detaljhandeln med alkoholdrycker. Inom de områden där alkoholmonopolen skall avvecklas, dvs. tillverkning, import och partihandel, får principen en ny innebörd. Tidigare var grunden för det statliga agerandet att hålla privata vinstintressen borta från alkoholhanteringen. Nu blir grundsatsen att marknadskrafterna skall kontrolleras via ett system med tillstånd, tillsyn och sanktioner, som skall hanteras av en ny alkoholmyndighet.
I 16 § andra stycket LHD finns en bestämmelse om att detaljhandelsbolaget är skyldigt att verka för att reklam och andra marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl inte bedrivs på sätt som uppenbarligen står i strid med det i 7 § första stycket angivna syftet. I 7 § första stycket LHD sägs att försäljning av drycker som omfattas av LHD skall skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras.
I alkohollagen har intagits en bestämmelse med motsvarande innebörd som i 7 § första stycket. Däremot har någon bestämmelse som motsvarar 16 § andra stycket LHD inte införts. Regeringen anser att en sådan bestämmelse är överflödig eftersom det i alkoholreklamlagen finns bestämmelser om att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring av alkoholdrycker och att reklam o.d. inte får vara påträngande eller uppmana till bruk av alkohol. Detta gäller självfallet även detaljhandelsbolaget, sägs det vidare i propositionen.
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs tillkännagivanden om vad som i motionen anförts om marknadsföring av extra starkt öl (yrkande 3), om att bestämmelsen i paragraf 16 i LHD skall införas i alkohollagen (yrkande 4) och om Vin & Sprit AB:s alkoholpolitiska ansvar (yrkande 9). Motionären anför att det på marknaden nu kommer att introduceras starköl med högre alkoholhalt än vi tidigare haft här i landet. Det är angeläget att vidta åtgärder som omöjliggör aggressiv marknadsföring av denna produkt och förhindra att introduktionen sker i strid med de alkoholpolitiska målen. Bestämmelsen i 16 § LHD om att de statliga bolagen är skyldiga att verka för att reklam och andra marknadsföringsåtgärder för sprit, vin och starköl inte bedrivs på sätt som uppenbarligen står i strid med de grundläggande alkoholpolitiska målen bör enligt motionären införas i alkohollagen. Vidare anser motionären att Vin & Sprit AB även efter det att monopolställningen avskaffats bör uppträda som ett föredöme på såväl hemma- som exportmarknaden och leva upp till de förväntningar svensk alkoholpolitik ställer.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om att införa en bestämmelse i alkohollagen där det framgår att tillverkare och partihandlare måste följa vad som sägs i 3 kap. 4 § alkohollagen (yrkande 3). Motionärerna vill införa en skyldighet för tillverkare och partihandlare att bedriva reklam och andra marknadsföringsåtgärder på sådant sätt att de inte står i strid med syftet i bestämmelsen i 3 kap. 4 § alkohollagen, där det sägs att försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. Förs en sådan bestämmelse in blir åtgärdsbestämmelserna tillämpliga och Alkoholinspektionen kan agera mot tillståndet.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det för all yrkesmässig import, export, partihandel och tillverkning av spritdrycker, vin och starköl skall krävas tillstånd samt att det bör finnas två typer av tillstånd -- tillverkningstillstånd och partihandelstillstånd. Utskottet tillstyrker förslagen till 1 kap. 1--8 §§, 2 kap. 1 § första stycket och 2--5 §§, 3 kap. 1 § första stycket och 4 kap. 1 § alkohollagen.
Utskottet delar inställningen i propositionen om att någon bestämmelse som motsvarar nuvarande 16 § andra stycket LHD inte bör införas i alkohollagen. I alkoholreklamlagen finns redan bestämmelser om att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen av alkoholdrycker. Bestämmelsen gäller alla näringsidkares marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter, även t.ex. statliga bolag. Motionerna So12 (s) yrkandena 4 och 9 och So16 (v) yrkande 3 avstyrks.
I propositionen anför regeringen att principen att begränsa privata vinstintressen i alkoholhanteringen har fortsatt giltighet. För att privata vinstintressen inte skall ges fritt spelrum måste samhället även efter en avveckling av tillverknings-, import- och partihandelsmonopolen ha en omfattande kontroll för att effektivt begränsa alkoholens skadeverkningar. Sociala hänsyn måste enligt propositionen fortfarande vara vägledande vid marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker. Alkoholinspektionen skall med hjälp av ett system med tillstånd, tillsyn och sanktioner kontrollera alkoholhanteringen och aktörerna på marknaden. Utskottet vill betona vikten av att introduktionen av nya alkoholdrycker inte får ske i strid med bestämmelsen i alkohollagen -- om att försäljning av alkoholdrycker skall skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. Det får ankomma på regeringen och berörda myndigheter att noga följa detta och vid behov vidta de åtgärder som behövs. Enligt utskottets mening är det angeläget att noga följa tillämpningen även av alkoholreklamlagen med tanke på att det inom kort lär komma att introduceras öl med högre alkoholhalt än som tidigare varit tillåtet här i landet och att fler aktörer i fortsättningen kommer att finnas på marknaden. Det är angeläget att det nya starkare ölet inte marknadsförs med alkoholstyrkan som främsta försäljningsargument och att man undviker att det blir en berusningsdryck för ungdom. Något initiativ från riksdagen med anledning av motion So12 yrkande 3 behövs inte. Motionen avstyrks. Utskottet tillstyrker förslagen till 3 kap. 4 och 5 §§ alkohollagen.
Kriterier för tillstånd
Beträffande kriterier för tillstånd för import, export, tillverkning och partihandel sägs följande i propositionen. I enlighet med vad som har kommit till uttryck i regeringens skriftväxling med EG-kommissionen skall tillståndsprövningen inom alkoholområdet baseras på objektiva, tydliga och i lag, förordning eller myndighetsföreskrifter fastställda kriterier. Uppfylls dessa krav står det Sverige fritt att utforma och införa de kriterier som krävs för att uppnå de alkoholpolitiska målen. Det nya tillståndssystemet skall enligt propositionen både tillgodose våra alkoholpolitiska krav och vara förenligt med EES-avtalets krav på icke-diskriminering och objektivitet.
Det är enligt förslaget Alkoholinspektionen som vid tillståndsprövningen har att bedöma om sökanden är lämplig att utöva en sådan verksamhet som avses med ansökningen. Inspektionen skall utifrån en objektiv och icke-diskriminerande bedömning pröva sökandens personliga och ekonomiska förhållanden, lagringsmöjligheter och omständigheter i övrigt. Stor vikt bör enligt propositionen tillmätas laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Detta innebär bl.a. att den som ansöker om tillverknings- eller partihandelstillstånd skall ha ordnad ekonomi och inte tidigare ha varit straffad för brott som kan ha betydelse för förmågan att yrkesmässigt kunna hantera handel med eller tillverkning av alkohol. Sökanden skall också vara väl förtrogen med de regler som gäller på alkoholområdet. Sökanden skall ha lokaler, förvaringsmöjligheter och interna kontroll- och redovisningssystem som gör sannolikt att de regler som gäller på alkoholområdet kommer att följas. Systemen skall möjliggöra insyn och i förekommande fall kunna ligga till grund för egenkontroll baserad på t.ex. internationella standarder. Alkoholinspektionens uppgift blir att utreda, bedöma och utfärda tillstånd. Inspektionen förutsätts enligt propositionen utfärda närmare anvisningar för ansökningsförfarandet.
I propositionen lämnas inte något förslag på begränsning av antalet tillstånd. Detta har inte bedömts lämpligt eftersom tillstånd i framtiden kommer att ges på basis av objektiva kriterier och det därför är svårt att i nuläget bedöma antalet ansökningar och den geografiska spridningen av framtida tillverkare och partihandlare.
Vid ett EU-medlemskap kommer den som handlar med alkoholdrycker att behöva ställa en garanti för den innehållna punktskatten. Villkoren för punktskatter m.m. har behandlats av utredningen om teknisk EG-anpassning av de indirekta skatterna. Utredningens förslag har redovisats i delbetänkandet Punktskatterna och EG (SOU 1994:74). Förslaget innebär att punktskattesystemet, vid ett medlemskap i EU, kommer att komplettera tillstånds- och tillsynsmyndigheternas kontroll av aktörerna på marknaden enligt följande.
I dag är endast Vin & Sprit skattskyldigt i fråga om vin och sprit. Inom EU gäller samma skattskyldighetsregler som för andra EG-reglerade punktskatter. Skattskyldiga är därvid bl.a. registrerade upplagshavare, registrerade varumottagare och oregistrerade varumottagare. Skatt skall betalas i det land och vid den tidpunkt när varan frigörs för konsumtion, oavsett om det sker genom försäljning eller t.ex. stöld. Detta innebär att skattskyldig blir den som är berättigad att bedriva partihandel, dvs. den som har tillverknings- eller partihandelstillstånd. Innan en verksamhet registreras för handel med punktskattebelagda varor, dvs. innan någon blir registrerad som upplagshavare, skall säkerhet ställas för skatten. Importör från tredje land skall också kunna bli registrerad upplagshavare.
Handel mellan EU-länder sker oftast mellan upplagshavare eller registrerade varumottagare. Dessa näringsidkare skall godkännas av sitt lands beskattningsmyndigheter. De skall registreras i ett särskilt register. Säkerhet för betalning av skatten skall ställas. Om en oregistrerad varumottagare vill införa punktskattepliktiga varor från ett annat EU-land, skall denna anmäla detta till beskattningsmyndigheten i sitt hemland och ställa säkerhet för skatten där. Detta skall ske innan varan sänds från leverantören i ursprungslandet.
Regeringen har i proposition 1994/95:56 om nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. föreslagit att EG-anpassade skatteregler för alkoholbeskattningen skall införas. Förslagen i propositionen bygger på förslagen från ovan nämnda utredning. Propositionen är föremål för behandling i skatteutskottet.
Motioner
I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds) begärs ett tillkännagivande om vikten av att sätta ett tak i tillståndssystemet för alkoholhanteringen (yrkande 2). Motionärerna anser att regeringens inställning om att någon begränsning av antalet tillstånd för tillverkning av, partihandel med och inköp av spritdrycker, vin och starköl är olyckligt eftersom det i princip innebär att marknaden aldrig kan anses vara mättad. För att förhindra att vi får en överhettad alkoholmarknad föreslår motionärerna att ett tak sätts för antalet tillstånd och att regeringen återkommer till riksdagen med ett sådant förslag.
I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) yrkas att riksdagen beslutar att den som erhåller tillverknings- och partihandelstillstånd skall ställa bankgaranti som säkerhet för skatter och övriga avgifter (yrkande 3). Enligt motionärernas uppfattning är det väsentligt att det finns ett regelsystem som sållar bort oseriösa producenter och säljare. Mot den bakgrunden bör den som söker tillstånd avkrävas en bankgaranti. En sådan garanti minskar risken för att staten skall gå miste om skatteinkomster och övriga avgifter om företaget går i konkurs eller missköter sina åtaganden.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att tillstånd för tillverkning och partihandel skall ges på basis av objektiva kriterier fastställda i lag, förordning eller myndighetsföreskrifter. Det är därför inte lämpligt att införa någon begränsning av antalet tillstånd. Motion So15 (kds) yrkande 2 avstyrks.
Ett förslag om att vid ett EU-medlemskap den som handlar med alkoholdrycker skall ställa säkerhet för den innehållna punktskatten är för närvarande föremål för riksdagens prövning. Vid ett medlemskap i EU, kommer punktskattesystemet att komplettera tillstånds- och tillsynsmyndigheternas kontroll enligt alkohollagen av aktörerna på marknaden. Utskottet finner inte skäl att införa ytterligare kriterier för tillverknings- och partihandelstillstånd utöver de som regeringen föreslagit i propositionen. Utskottet tillstyrker förslaget till 7 kap. 1 och 2 §§ alkohollagen. Motion So19 (s, c, fp, mp) yrkande 3 avstyrks.
Högsta volymprocent
Enligt EES-avtalet skall bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1567/89 om allmänna regler för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker (EGT nr L 190, 12.6.1989, s. 1) inte utgöra hinder för EFTA-ländernas rätt att på en icke-diskriminerande grundval förbjuda utsläppandet på deras nationella marknader av spritdrycker för direkt konsumtion som har en alkoholhalt överstigande 60 volymprocent. I förordningen finns inte några begränsningar vad gäller högsta volymprocent för spritdrycker avsedda för direkt konsumtion.
I anslutningsfördraget med EU:s medlemsländer har Sverige inte fått något motsvarande undantag från rådets förordning (EEG) nr 1567/89. Med hänsyn härtill bör någon bestämmelse om högsta volymprocent för tillverkning och försäljning av spritdrycker inte införas i den föreslagna alkohollagen.
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att förslaget till 2 kap. 1 § andra stycket och 3 kap. 1 § andra stycket alkohollagen skall utgå.
Åldersgränser
I propositionen föreslås att nuvarande åldersgränser 20 år för inköp av spritdrycker, vin och starköl på Systembolaget och 18 år för servering på restaurang behålls. Bestämmelsen om bl.a. privat införsel har anpassats till ett EU-medlemskap. Till följd härav har i lagen angivits att endast den som har fyllt 20 år är berättigad till privat införsel (jfr 3 kap. 4 § lagen (1994:000) om frihet från skatt vid import, m.m.). Socialt motiverade åldersgränser för inköp eller införsel av spritdrycker, vin eller starköl är inte reglerade inom EG-rätten utan ses som nationella frågor. Av alkoholpolitiska skäl skall i Sverige även i fortsättningen gälla en 20-årsgräns för såväl inköp hos detaljhandelsbolaget som vid införsel till landet av spritdrycker, vin och starköl, sägs det i propositionen.
I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen bör sänka åldersgränsen för inköp av alkohol och införsel av alkohol till myndighetsåldern, dvs. till 18 år (yrkande 1).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att nuvarande åldersgränser vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker skall behållas. Samma åldersgräns som gäller för inköp hos detaljhandelsbolaget bör också gälla vid införsel till landet av spritdrycker, vin och starköl. Utskottet tillstyrker förslaget till 3 kap. 8 § och 4 kap. 2 § alkohollagen och avstyrker motion So13 (m) yrkande 1.
Serveringsbestämmelser
Kommunalisering av tillståndsprövningen, m.m.
Regeringen föreslår att ansvaret för att utreda och besluta om serveringstillstånd förs över från länsstyrelserna till kommunerna. Kommunerna ges också huvudansvaret för den direkta tillsynen av restaurangerna och rätten att fatta beslut om återkallelse av redan givna tillstånd samt övriga administrativa ingripanden. Enligt förslaget skall dock länsstyrelsen under år 1995 fullgöra kommunens uppgifter. Därefter skall under en övergångstid på två år en särskild ordning gälla som innebär att länsstyrelsen skall höras innan kommunen fattar beslut i vissa tillstånds- eller sanktionsärenden.
Som skäl för förslaget anförs följande. Länsstyrelserna har till följd av alltför stor anhopning av löpande ärenden inte haft utrymme att fullgöra sin roll som regional tillsyns- och expertmyndighet på det sociala området. Inte heller har länsstyrelserna haft tillräckliga resurser för att utöva en effektiv direkttillsyn över olika tillståndshavare. Det har därför bedömts önskvärt att avlasta länsstyrelserna vissa grupper av ärenden, bl.a. tillståndsgivningen enligt LHD. Detta skulle dessutom innebära att en del dubbelarbete kan undvikas, eftersom kommunerna redan i dag har visst ansvar för ärenden enligt LHD och att kommunernas bättre kunskap om de faktiska lokala förhållandena och bättre förutsättningar att bedöma sannolika konsekvenser av att en serveringsrörelse startas eller utökas i ett visst område mera direkt kan utnyttjas. En överflyttning av LHD-ärendena från länsstyrelse till kommun ligger också i linje med de allmänna decentraliseringssträvandena som innebär att en fråga i princip inte bör handläggas på högre nivå än saken kräver.
Flyttas tillståndsgivningen enligt nuvarande LHD över till kommunerna måste, enligt regeringens mening, även ansvaret för tillsyns- och återkallelse övervägas. Skälet härför är att det finns ett naturligt samband mellan de tre funktionerna. Tillståndsmyndigheten vet vad som uppgivits i samband med ett tillståndsbeslut och vad som särskilt behöver uppmärksammas vid tillsynen. Vad som framkommer vid tillsynen är viktig information både för bedömningen av nya ansökningar och för att bedöma om förutsättningarna för ett tidigare lämnat tillstånd brister eller har ändrats. Det är också angeläget att det sker en konsekvent bedömning i samtliga dessa avseenden så att inte tillståndshavare, som följer av tillståndsmyndigheten angivna villkor, riskerar att råka ut för ingripanden från en annan myndighet med annan uppfattning i samma fråga. Som exempel anges att en uppdelning av funktionerna kan medföra att kommunen först beviljar ett tillstånd som länsstyrelsen sedan omedelbart återkallar på grund av en annan bedömning av vad lagen kräver. En sådan uppgiftsfördelning blir inte tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt och leder dessutom till dubbelarbete hos de berörda myndigheterna. Om en kommun, som lämnat tillstånd, skulle vara tvungen att aktualisera ett nytt ärende hos länsstyrelsen för att få samma tillstånd återkallat, krävs sålunda nya utredningsinsatser hos länsstyrelsen.
Enligt regeringen är det dock viktigt att kommunerna får skälig tid för att kunna förbereda sig inför uppgiften att ta över tillståndsgivningen och sanktionsmöjligheterna. Länsstyrelserna bör därför under år 1995 fullgöra kommunernas uppgifter enligt den nya alkohollagen. Länsstyrelsen får dock inte under år 1995 bifalla en ansökan om permanent serveringstillstånd innan kommunen yttrat sig.
Under åren 1996 och 1997 skall kommunerna också som en övergångsordning alltid inhämta länsstyrelsernas yttranden innan beslut fattas när det gäller ansökningar om permanent serveringstillstånd eller återkallelse av tillstånd. Detta är enligt regeringen nödvändigt för att mindre kommuner skall få tillräcklig tid att anpassa sig till den nya ordningen och hinna bygga upp erforderlig kompetens för handläggning av mer komplicerade ärenden. Det är också nödvändigt för att få till stånd en likartad bedömning och hantering av ärenden enligt den nya lagen.
I motion So14 av Sören Lekberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen avslår förslaget i propositionen om att överföra beslut om administrativa ingripanden från länsstyrelserna till kommunerna. Motionärerna ansluter sig till överväganden som Alkoholpolitiska kommissionen gjort när den kommit fram till att tillståndsgivningen kan överföras på kommunerna, men att beslut om återkallelse av tillstånd och övriga administrativa ågärder bör ligga kvar på länsstyrelserna. Enligt motionärernas mening är det inte rimligt att flytta över hela beslutanderätten till kommunerna, om man från statsmakternas sida effektivt vill bekämpa den ekonomiska brottsligheten inom restaurangnäringen. Det kan också starkt ifrågasättas om det är lämpligt att kommunerna skall överta tillståndsgivningen och sanktioner samtidigt som många kommuner har ett egenintresse i restaurangbranschen. Kommunerna är t.ex. fastighetsägare till servicehus och hotell där restaurangservering utförs av entreprenörer.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår förslaget i propositionen om att kommunerna skall vara den myndighet som beslutar om serveringstillstånd och svarar för administrativa ingripanden gentemot innehavare av serveringstillstånd (yrkande 1 delvis). Motionärerna framhåller att landets kommuner i dag är hårt pressade och dignar under en stor arbetsbörda. Ytterligare uppgifter bör därför inte åläggas kommunerna. Motionärerna anser att erforderlig kompetens på detta område endast finns att tillgå i större kommuner. Motionärerna befarar att kommunernas hantering av serveringstillstånden kommer att bli rutinmässig, och det blir polisens sak om det blir för stora ordningsproblem.
I motion So17 av Barbro Westerholm och Elver Jonsson (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om länsstyrelsernas ansvar för återkallelse av serveringstillstånd (yrkandet delvis). Motionärerna välkomnar förslaget om decentralisering av tillståndsprövningen för serveringstillstånd men vänder sig emot förslaget om att lägga ansvaret för återkallelse av serveringstillstånden på kommunerna. Kommunerna har visserligen god lokal kännedom men när det gäller kunskap om ekonomisk brottslighet hos näringsidkare har länsstyrelserna en bättre överblick och bättre förutsättningar när det gäller ingripanden. Ansvaret för återkallelse av serveringstillstånd bör därför åvila länsstyrelserna.
Det kommunala vetot
Nuvarande bestämmelser rörande serveringstillstånd och tillsyn finns i LHD. Enligt denna lag kräver i princip all servering av alkoholdrycker tillstånd. I samband med tillståndsgivningen skall särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandens lämplighet och serveringsställets ändamålsenlighet. Frågan om tillstånd prövas av den länsstyrelse där serveringsstället är beläget. Beträffande nya permanenta serveringstillstånd eller utökade sådana rättigheter, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från kommunfullmäktige och polismyndigheten på den ort där serveringsstället är beläget. Kommunen gör behovsprövningen, vars syfte i första hand är att förhindra överetablering. Kommunen kan helt eller delvis avstyrka en ansökan. Ett sådant beslut blir bindande för länsstyrelsen (kommunalt veto). Detta innebär att länsstyrelsen inte får meddela serveringstillstånd om det avstyrkts av kommunen och inte heller låta det omfatta starkare drycker än kommunen tillstyrkt. Socialstyrelsen utövar den centrala tillsynen över tillämpningen av LHD. Länsstyrelsen har huvudansvaret för den regionala och lokala tillsynen tillsammmans med polismyndigheten och socialnämnden. Länsstyrelsen har också som tillståndsmyndighet huvudansvaret och befogenheten att besluta om återkallelse av tillstånd och andra administrativa ingripanden. Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos kammarrätten.
LHD/LVM-utredningen har i sitt betänkande (SOU 1993:31) Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården föreslagit att tillståndsgivningen enligt LHD förs över från länsstyrelserna till kommunerna och att det s.k. kommunala vetot vid beviljande av serveringstillstånd avskaffas.
Alkoholpolitiska kommissionen föreslår i delbetänkandet Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) att det kommunala vetot och behovsprövningen ersätts med att tillståndsmyndigheten vid prövningen av ansökningar om serveringstillstånd skall inrikta prövningen i denna del på att undvika att en etablering medför alkoholpolitiska olägenheter. Tillståndsprövningen bör flyttas från länsstyrelserna till kommunerna. I LHD anges olika typer av serveringstillstånd. Kommissionen föreslår att de tillståndskategorier som används i dag i huvudsak skall gälla även i fortsättningen.
I propositionen föreslås att det kommunala vetot och den s.k. behovsprövningen skall ersättas med en alkoholpolitisk bedömning, där prövningen skall syfta till att förhindra uppkomsten av alkoholpolitiska olägenheter. Till stöd härför har följande skäl åberopats. En kommunalisering av tillståndsgivningen medför att det kommunala vetot försvinner. Som beslutsmyndighet får kommunen inflytande över tillståndsgivningen. Detta inflytande avser samtliga villkor för tillstånd, till skillnad från nuvarande vetorätt som begränsas till behovet av ett nytt serveringsställe. Enligt regeringen kan vetot också ifrågasättas ur ett folkrättsligt perspektiv. Det är knappast förenligt med Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, som Sverige har anslutit sig till. Artikel 6 i konventionen behandlar den enskildes rätt att få sina civila rättigheter och skyldigheter prövade inför en inhemsk domstol. Såväl tillståndsbeslut som ingripanden av olika slag måste kunna sakprövas av domstol. Konventionen medför folkrättsliga förpliktelser för Sveriges del och kommer dessutom att inkorporeras och gälla som svensk lag fr.o.m. den 1 januari 1995. I EG-domstolens praxis har vidare tydligt uttalats att Europakonventionen skall ses som en integrerad del av EG:s rättsordning. Mot denna bakgrund anser regeringen att det kommunala vetot inte kan behållas i svensk lag.
Vid en kommunalisering av tillståndsprövningen ställs ökade krav på att göra tydligt vad som skall ingå i behovsprövningen. Avslag på ansökningarna måste motiveras. Därigenom kan besluten sakprövas vid ett överklagande till domstol. Behovsprövning är ett svårtolkat begrepp och det finns i dag ett utrymme för visst godtycke i bedömningen av behovet av restauranger. Enligt regeringens mening bör därför en precisering göras så att tillståndsprövningen, förutom bedömning av sökandens och lokalens lämplighet, också innebär en bedömning av riskerna för alkoholpolitiska olägenheter. Större tyngd bör enligt regeringen ges åt polisens yttrande om ordningsläget i området för den tilltänkta etableringen och kommunens bedömning av risken för att närboende störs. Om antalet restauranger i ett område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga bör kommunen som tillståndsmyndighet kunna vägra nya serveringstillstånd i detta område för att förhindra en överetablering. En individuell prövning måste dock ske av varje ansökan om serveringstillstånd. De alkoholpolitiska hänsynen bör ha företräda framför näringspolitiska eller företagsekonomiska hänsyn.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffandet av kommunernas vetorätt (yrkande 2). Motionärerna anser att den kommunala vetorätten bör behållas tills vi av EG-domstolen tvingas att avskaffa denna. Den kan försvaras med hänsyn till folkhälsa och hävd. Kommunerna bör i större utsträckning uppmuntras att använda sig av sin vetorätt som ett vasst alkoholpolitiskt instrument. Vetot bör också enligt motionärerna användas för att förhindra en överetablering i vissa kommuner/orter med alkoholrelaterade problem som följd.
I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Ritzell (kds) begärs ett tillkännagivande om möjligheter för kommuner att sätta ett tak för antalet serveringstillstånd (yrkande 3). En rimlig tolkning av regeringens uttalande, om att i de fall en servering bedöms föra med sig alkoholpolitiska olägenheter måste inskränkningar kunna göras, är att kommunerna bör få möjlighet att sätta tak när det gäller antalet serveringstillstånd i kommunen om det kan anses vara befogat av alkoholpolitiska skäl. Detta går dock inte direkt att utläsa av lagförslaget. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förtydligande.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i förslaget i propositionen att ansvaret för att utreda och besluta i fråga om serveringstillstånd skall föras över från länsstyrelserna till kommunerna. Under remissbehandlingen har förslaget i huvudsak tagits emot positivt. Bland de remissinstanser som tillstyrkt hör Kommunförbundet. Utskottet tillstyrker 7 kap. 12 § i regeringens förslag till alkohollag och avstyrker motion So16 (v) yrkande 1 delvis.
Som tillståndsmyndighet får kommunen ett inflytande över tillståndsgivningen på detta område. Det kommunala vetot bör därmed enligt utskottet avskaffas. Motion So16 (v) yrkande 2 avstyrks därmed.
Frågan om beslutsmyndighet när det gäller administrativa ingripanden mot den som innehar serveringstillstånd är komplicerad. I propositionen föreslår regeringen att kommunerna övertar även denna funktion från länsstyrelsen. Alkoholpolitiska kommissionen däremot har föreslagit att besluten även i fortsättningen bör vara en uppgift för länsstyrelsen. Remissinstanserna är delade i frågan. Utskottet har i frågan uppvaktats av landshövdingen i Stockholms län samt representanter för Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare och Hotell- och Restauranganställdas Förbund, vilka uttalat starkt stöd för kommissionens förslag. Även om kommunerna anses böra få möjlighet att ingripa mot innehavare av serveringstillstånd bör denna möjlighet enligt dem finnas kvar för länsstyrelserna.
Utskottet anser att det är av stor betydelse att funktionerna tillståndsgivning samt ansvar för administrativa åtgärder och tillsyn hålls samman. Härigenom undviks också dubbelarbete. Att kommunerna har bättre kunskaper om de lokala förhållandena på området talar även för att ansvaret för administrativa ingripanden bör ligga på dem.
Antalet beslutsinstanser ökar dock kraftigt om propositionens förslag genomförs. Det blir åtminstone inledningsvis svårt framför allt för små kommuner att skaffa erforderlig kompetens inte minst när det gäller att motverka ekonomisk brottslighet i branschen. Utskottet anser emellertid att dessa och andra svårigheter som kan uppkomma bör kunna övervinnas. Utskottet utgår från att kraven på rättssäkerhet och opartiskhet skall tillgodoses. Ett fortsatt gott samarbete kommer att krävas mellan kommunerna och länsstyrelserna och andra myndigheter -- statliga och kommunala -- som är berörda. I propositionen föreslås också att länsstyrelsen under 1995 skall fullgöra kommunernas uppgifter. Under 1996 och 1997 skall kommunerna inhämta länsstyrelsens yttrande innan beslut fattas om permanent serveringstillstånd eller återkallelse av tillstånd. Sammanfattningsvis instämmer utskottet i regeringens förslag även när det gäller anvaret för administrativa ingripanden. Utskottet tillstyrker förslaget till 7 kap. 19 § i förslaget till alkohollag och avstyrker motionerna So14 (s), So16 (v) yrkande 1 delvis och So17 (fp) yrkandet delvis.
Som framgår av propositionen bör kommunerna som tillståndmyndighet kunna vägra nya serveringstillstånd om antalet restauranger i ett område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga. Kommunens beslut måste bygga på objektiva kriterier, fastställda i lag, förordning eller myndighetsföreskrifter och som kan sakprövas vid ett överklagande. Yrkande 3 i motion So15 (kds) om ett tak för antalet serveringstillstånd avstyrks.
Regeringen och Alkoholinspektionen bör noga följa utvecklingen på detta område. Utveckling i storstadsregionerna bör bli föremål för särskild uppmärksamhet. En utvärdering av effekterna av de nya bestämmelserna bör ske inom två år. Om det skulle visa sig motiverat bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
Omfattningen av serveringstillstånd
Servering av alkoholdrycker får enligt LHD i princip endast ske om tillstånd har meddelats. Serveringstillstånd kan meddelas tills vidare (permanent tillstånd), årligen under viss tidsperiod (säsongsrättighet), vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod (tillfälligt tillstånd). Tillstånd i samtliga dessa fall kan gälla servering till allmänheten och/eller till slutet sällskap. Enligt LHD förutsätts att tillstånd till servering är knutet till ett visst serveringsställe.
I propositionen föreslås att de tillståndskategorier som används i dag i huvudsak skall gälla även i fortsättningen med två undantag. Det ena är tillstånd till trafikservering och det andra gäller serveringstillstånd för öl klass II. Trafikservering föreslås omfattas av samma regler som gäller för övrig alkoholservering medan den särskilda tillståndsplikten för försäljning av öl klass II som nu gäller slopas. Vidare föreslås att även tillfälliga tillstånd uppdelas i tillstånd till allmänheten och till slutna sällskap. Beträffande serveringstillstånd till slutna sällskap gäller samma krav på sökandens vandel som för den som söker tillstånd till servering till allmänheten.
Motioner
I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) yrkas att riksdagen beslutar att alkoholinköp som grundas på särskilda serveringstillstånd eller tillstånd för slutna sällskap skall ske genom Systembolaget för att säkerställa skattebetalning m.m. (yrkande 6). Motionärerna pekar på att flera kommuner är relativt frikostiga med att bevilja tillfälligt tillstånd. Då tillfälliga tillstånd är svåra att kontrollera bör inköp i anledning av dessa alltid ske genom Systembolaget. På så sätt kan samhället också reglera verksamheten i anslutning till slutna sällskap. Vidare begärs ett tillkännagivande till regeringen om att prövningen av serveringstillstånd till slutna sällskap skall ske noggrant (yrkande 7).
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) hemställs om ett tillkännagivande om att försäljningen till innehavare av tillfälliga tillstånd är att betrakta som detaljhandel (yrkande 6). Med anledning av de kontrollsvårigheter som är förenade med tillfälliga serveringstillstånd bör försäljning av starköl, vin och sprit till innehavare av sådant tillstånd betraktas som detaljhandel och inköpen följaktligen ske via Systembolaget.
Utskottets bedömning
Innehavare av serveringstillstånd skall kunna köpa alkoholdrycker från den som har partihandelstillstånd. Något undantag bör enligt utskottet inte göras för slutna sällskap eller innehavare av tillfälliga tillstånd.
Utskottet tillstyrker förslagen i 6 kap. 5 § och 7 kap. 5 § alkohollagen och avstyrker motionerna So12 (s) yrkande 6 och So19 (s, c, fp, mp) yrkande 6. Även yrkande 7 i motion So19 avstyrks.
Kriterier för serveringstillstånd
Inledning
I den föreslagna lagens 7 kap. 7 och 8 §§ regleras de grundläggande förutsättningarna för att kunna få serveringstillstånd för spritdrycker, vin och starköl.
Den lämplighetsprövningen som gäller i dag föreslås i propositionen kvarstå i stort sett oförändrad. Den särskilda regleringen för alkoholservering på nöjes- och idrottsplatser slopas och skall i stället ingå i den allmänna alkoholpolitiska bedömningen. Vid prövning av en lokals lämplighet tas nuvarande krav om särskilt medgivande för drinkbarer bort. Ett villkor för att få ett serveringstillstånd skall även i fortsättningen vara att lagad mat kan serveras. Undantag från matkrav införs vid alkoholservering i teatrar och konsertlokaler. Servering från s.k. minibar skall under vissa förutsättningar tillåtas.
Lämplighetsprövning
I 40 § LHD stadgas att vid tillståndsprövningen skall särskilt beaktas behovet av servering, sökandens lämplighet att bedriva servering av alkoholdrycker och serveringsställets tjänlighet för ändamålet. Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till sökandens lämplighet med avseende på laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.
Lämplighetskraven för att få ett serveringstillstånd innebär att sökanden skall vara lämplig för den socialt ansvarsfulla uppgiften att servera spritdrycker, vin eller starköl. Enligt förarbetena till lagen skall sökanden ha kännedom om alkohollagstiftningen och ekonomiska förutsättningar att sköta verksamheten på ett tillfredsställande sätt.
Lämplighetsprövningen enligt LHD omfattar således två delar; sökandens kunskaper i alkohollagstiftningen och sökandens personliga vandel. När det gäller kunskaper i alkohollagstiftningen anser Socialstyrelsen i sina allmänna råd att kunskaperna skall vara dokumenterade t.ex. genom att sökanden genomgått restaurangskola och/eller har ett par års erfarenhet i branschen. Prövningen av den personliga vandeln avser ekonomisk skötsamhet och eventuell tidigare brottslig belastning. När det gäller uppgifter om tidigare ekonomisk skötsamhet är kravet att sökanden skall ha fullgjort sina skyldigheter gentemot det allmänna. Kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten är skyldiga att lämna ut de uppgifter som tillståndsmyndigheten behöver för sin prövning. Vidare krävs en finansieringsplan om en nystartad verksamhet. Även yttranden från polismyndigheten skall begäras in.
Enligt regeringens uppfattning finns det inga skäl att prövningen av sökandens lämplighet skall bli mindre noggrann än hittills för att tillståndsprövningen flyttas över från länsstyrelserna till kommunerna. Tillståndsmyndighetens prövning av sökandens personliga lämplighet bör dock förenklas genom att sökanden åläggs att i möjligaste mån själv införskaffa erforderligt underlag för bedömning av ansökningen. Sökanden kan exempelvis åläggas att uppvisa utdrag från kronofogdemyndighet, intyg från skattemyndigheten om momsregistrering m.m., konkursintyg från tingsrätten, intyg om utbildning och anställningar, hyreskontrakt, köpeavtal och finansieringsplan. Det bör framgå av ansökningsformuläret vilka handlingar som skall följa med en ansökan om serveringstillstånd. Det återstår sedan för tillståndsmyndigheten att begära yttrande från polismyndigheten.
I propositionens lagförslag (7 kap. 7 §) stadgas att serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten. Sökanden skall också visa att lagad mat skall kunna tillhandahållas vid serveringen av spritdrycker, vin och starköl. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.
Förslaget innebär att högre krav ställs på sökanden än vad som gäller i dag i och med att sökanden skall visa att han är lämplig att bedriva alkoholservering och att serveringsstället uppfyller kraven om att lagad mat skall finnas att tillgå. Bevisbördan läggs på sökanden. Detta medför enligt specialmotiveringen till lagförslaget att tillstånd inte kan beviljas t.ex. om ingenting är känt om sökandens tidigare verksamhet. Att inga anmärkningar framkommit är således inte tillräckligt. För tillstånd bör krävas en utredning som gör sannolikt att sökanden kommer att bedriva serveringen i enlighet med lagens bestämmelser.
Sökanden måste enligt propositionen uppfylla högt ställda krav på lämplighet. I specialmotiveringen sägs att prövningen av lämpligheten skall avse sökandens personliga och ekonomiska förhållanden i vid mening. När en sökande har dömts för brott måste det förflyta en tämligen lång tid innan tillstånd kan beviljas. Motsvarande gäller tillstånd för en sökande som varit inblandad i konkurs. Det är i detta sammanhang av mindre betydelse om konkursen inträffat i serveringsrörelse eller i annan näringsverksamhet. Misstanke om ekonomiska oegentligheter eller brottslig verksamhet bör kunna leda till att tillstånd vägras eller att ett tillstånd omprövas.
I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på sökande av serveringstillstånd (yrkande 4). Motionärerna vänder sig mot förslaget i propositionen om att en person som skall komma i fråga för tillstånd för alkoholservering närmast skall vara kliniskt fri från några brister. Det mest allvarliga är att bevisbördan vid ansökan om tillstånd ligger hos den sökande och inte hos tillståndsmyndigheten och den omständigheten att inga anmärkningar framkommit inte är tillräckligt för att beviljas serveringstillstånd. Motionärerna anser att detta är en orimlig rättsordning som inte kan accepteras. Inte heller kan motionärerna acceptera uttalandet i specialmotiveringen om att en person som söker tillstånd inte får ha varit inblandad i en konkurs på mycket länge. Regeringen tycks utgå från att en konkurs alltid innefattar något skumt och olagligt och tar inte hänsyn till att konkurser kan bero på en rad andra faktorer. Enligt motionärernas uppfattning skall tillstånd i allmänhet alltid ges om den sökande uppfyller kraven i alkohollagen. Däremot delar motionärerna regeringens åsikt att kontrollen över givna tillstånd skall vara strikt.
Nöjes- och idrottsplatser
Regeringen anser, i likhet med Alkoholpolitiska kommissionen, att särskild restriktivitet beträffande tillstånd till serveringsställen på nöjes- och idrottplatser har ett mycket begränsat alkoholpolitiskt värde. Någon motsvarighet till undantagsbestämmelsen i 39 § LHD om att tillstånd till servering av alkoholhaltiga drycker på nöjes- eller idrottsplats endast får meddelas om det föreligger särskilda skäl bör därför inte införas i alkohollagen. Tillståndsmyndigheten får vid tillståndsprövningen ta i beaktande de särskilda omständigheter som föreligger i det enskilda fallet och vid behov förena tillståndet med föreskrifter om hur serveringen skall bedrivas. Vid tillståndsprövningen och i tillsynsverksamheten bör kommunen särskilt uppmärksamma alkoholserveringen på idrottplatser, så att denna inte inkräktar på en av samhällets grundläggande värderingar, nämligen att alkohol och idrott inte hör ihop, sägs det vidare i propositionen. Serveringen måste ske under restaurangmässiga former. I propositionen anförs också att det bör vara möjligt för en kommun att förhindra alkoholservering i särskilt känsliga områden. Som exempel på sådana områden nämns områden i närheten av ungdomsgårdar, trafikleder, idrottsplatser eller i områden med känd missbruksproblematik. En individuell prövning måste dock ske av varje ansökning och ett avslag måste motiveras utifrån de kriterier för serveringstillstånd som gäller enligt alkohollagen, dvs. antingen med hänvisning till sökanden eller serveringsstället eller med hänsyn till alkoholpolitiska olägenheter.
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs ett tillkännagivande om kriterier för serveringstillstånd (yrkande 8). Motionären anför att regeringen anser att det skall finnas möjligheter för närboende att överklaga ett alkoholtillstånd. Oklarhet råder om hur effektiv lagstiftningen är i detta fall. Möjlighet bör enligt motionären finnas för såväl närboende som kommun att ange andra kriterier för serveringstillstånd såsom hög koncentration av restauranger, buller och andra störningar.
I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) hemställs om tillkännagivanden om vad som anförts om fler objektiva kriterier för serveringstillstånd såsom befolkningsunderlag och att tillstånd bör undvikas i närheten av ungdoms-, idrotts- och trafikmiljöer (yrkandena 4 och 5). Enligt motionärerna bör antalet kriterier för att få serveringstillstånd utvidgas. Ytterligare kriterium bör vara relationen mellan antalet tillstånd och befolkningsunderlaget i kommunen, och att restriktivitet med serveringstillstånd skall råda i och kring lokaler som frekventeras av barn och ungdom samt familjära och idrottsliga miljöer.
Mattvång, m.m.
I 41 § LHD stadgas att tillstånd till servering får meddelas endast om det kan antas att tillhandahållande av lagad mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen. Tillstånd till servering av öl får dock meddelas om lagad mat finns att tillgå eller i annat fall om särskilda skäl föreligger.
I 48 § LHD anges att vid servering av spritdrycker, vin och starköl skall lagad mat finnas att tillgå.
I 9 § LHD stadgas att vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.
Alkoholpolitiska kommissionen har i delbetänkandet Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) uttalat att "den svenska modellen" med ett samband mellan mat och alkoholservering skall finnas kvar men vara enklare utformad. För tillstånd bör det enligt kommissionen räcka med ett godkänt restaurangkök och att lagad mat tillhandahålls. Beträffande drinkbarer anser kommissionen att dessa inte får bli alltför dominerande och föreslår att regeln om att de skall utgöra en mindre del av restaurangrörelsen behålls. Det är för närvarande inte tillåtet att servera vin eller starköl i pausen på teatrar utan att samtidigt servera lagad mat. Kommissionen föreslår att tillstånd för pausservering av vin, starköl och öl utan krav på lagad mat skall kunna ges till teatrar och konsertlokaler. Minibarer på hotellrum föreslås på vissa villkor tillåtas på hotell med serveringstillstånd.
Regeringen ansluter sig till kommissionens principiella syn på att matservering även fortsättningsvis skall vara ett krav för att serveringstillstånd skall kunna beviljas. Kravet bör dock utformas på ett annat sätt än de nuvarande kraven i LHD. I propositionen föreslås att ett villkor för att få ett serveringstillstånd även fortsättningsvis skall vara att lagad mat kan serveras. Matserveringen behöver dock inte uppgå till en viss andel av den totala omsättningen, men lagad mat skall kunna tillhandahållas och lokalen skall ha ett godkänt restaurangkök.
Regeringen anser också i likhet med kommissionen att förbudet mot pausservering utan mattvång i foajéer till teatrar och konsertlokaler inte kan anses tillräckligt alkoholpolitiskt motiverat och föreslår därför att något motsvarande förbud inte införs i alkohollagen. Sådan servering är dock tillståndspliktig. Med undantag för kravet på matservering skall tillståndsmyndigheten pröva en sådan ansökan utifrån de tillståndskriterier som anges i lagen. Serveringstillståndet får dock endast omfatta vin och starköl, och servering får endast ske i paus under pågående föreställning.
I likhet med kommissionen föreslår regeringen att alkoholservering från minibarer bör kunna tillåtas i fortsättningen och att bestämmelser härom skall införas i den nya lagen. Alkoholservering från minibar skall enligt regeringens mening endast få bedrivas av hotell som har serveringstillstånd. Det skall också krävas ett aktivt val av hotellgästen vid incheckningen för att få tillgång till minibar med alkoholdrycker på hotellrummet. Hotellet måste också kontrollera att minibar inte ställs till förfogande till personer som kan antas vara underåriga. Det bör ankomma på Alkoholinspektionen att i tillämpningsföreskrifter närmare ange villkoren för servering från minibar.
I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår förslaget till 7 kap. 8 § i alkohollagen (yrkande 5). Motionärerna anser att mattvånget skall slopas helt och hållet. Servering av alkoholdrycker i foajéer till teatrar och konsertlokaler bör inte begränsas till att äga rum endast vid en paus under pågående föreställning. Det är enligt motionärerna rimligt att man skall ha möjlighet att kunna dricka ett glas både före och efter en föreställning för att under trevliga former diskutera sina kulturupplevelser. Internationellt ses detta som en självklarhet. Motionärerna anser också att även spritdrycker skall få serveras på teatrar och konserthus. Beträffande minibarer i hotellrum menar motionärerna att detta inte särskilt måste regleras i lag på det sätt som föreslås i propositionen.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att regler om minibarer utgår ur alkohollagen enligt vad i motionen anförts (yrkande 5). Motionärerna anför att förslaget medför byråkratiskt krångel som kommer att omgärdas av ett omfattande regelsystem och belasta tillsynsmyndigheterna. Motionärerna föreslår att reglerna om minibarer utgår och att riksdagen markerar en återgång till det förhållande som rådde fram till Kammarrättens i Stockholm dom den 21 november 1991 (kammarrätten medgav att ett hotells serveringstillstånd utvidgades till att också gälla samtliga hotellrum). Fram till detta datum avslog länsstyrelserna alla ansökningar om tillstånd för hotell att sälja alkoholdrycker från minibarer.
I motion So19 (s, c, fp, mp) yrkas att riksdagen avslår förslaget i propositionen om att tillåta minibarer på hotellrum (yrkande 8). Motionärerna anför följande skäl mot minibarer. Försäljningen av alkoholdrycker kommer att ske utan kontroll från tillståndsinnehavaren och bryter mot principen om detaljistmonopolet och grundprinciperna för serveringstillstånd. Kontrollen av åldersgränsen (18 år) kommer att avsevärt försvåras. Minibarer innebär risker för personer med alkoholproblem genom att fresta till återfall samt ökad risk för störningar av övriga hotellgäster.
Utskottets bedömning
Att bedriva servering av alkoholdrycker medför ett stort socialt ansvar. För att få tillstånd till sådan servering måste sökanden enligt utskottets mening uppfylla högt ställda krav på personlig vandel och ekonomisk skötsamhet. Dessa krav skall kvarstå även efter det att tillstånd meddelats. I propositionen föreslås också att kommunen skall kunna ingripa administrativt bl.a. genom återkallelse av serveringstillstånd om tillståndshavaren visar bristande personlig lämplighet eller ekonomisk misskötsamhet. Utskottet har ingen erinran mot förslaget om att det skall ankomma på sökanden att visa att han är lämplig att bedriva alkoholservering. Det är i detta sammanhang viktigt att det klart framgår av ansökningsformuläret vilka handlingar som skall bifogas en ansökan. Utskottet avstyrker därmed motion So13 (m) yrkande 4.
Utskottet anser att det är mycket viktigt att kommunerna i samband med sin tillståndsprövning noga uppmärksammar riskerna för eventuella alkoholpolitiska olägenheter. I propositionen anges också att det skall vara möjligt för en kommun att förhindra restaurangetablering med servering av alkoholdrycker i särskilt känsliga områden, såsom i närheten av skolor ungdomsgårdar, trafikleder, idrottsplatser eller i områden med känd missbruksbruksproblematik. Det skall -- som tidigare nämnts -- även vara möjligt för kommunen att vägra severingstillstånd om antalet restauranger i ett område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga, även om sökanden uppfyller kraven på lämplighet. Några ytterligare kriterier för serveringstillstånd utöver de som anges i propositionen anser utskottet inte erforderliga. Motionerna So12 (s) yrkande 8 och So19 (s, c, fp, mp) yrkandena 4 och 5 avstyrks.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet förslaget till 7 kap. 7 och 9 §§ alkohollagen.
Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller matservering som ett villkor för att få ett serveringstillstånd. Tillstånd för pausservering av vin och starköl utan krav på mat bör kunna ges till teatrar och konsertlokaler. Utskottet är inte berett att nu utvidga tillståndet för teatrar och konsertlokaler att avse andra tider för serveringens bedrivande eller andra alkoholdrycker. Utskottet tillstyrker förslaget till 7 kap. 8 § första--fjärde styckena alkohollagen och avstyrker motion So13 (m) yrkande 5 delvis.
Servering från s.k. minibar på hotellrum bör också under i propositionen angivna förutsättningar kunna tillåtas på hotell med serveringstillstånd. Utskottet tillstyrker förslaget till 7 kap. 8 § femte stycket alkohollagen och avstyrker motionerna So13 (m) yrkande 5 delvis, So16 (v) yrkande 5 och So19 (s, c, fp, mp) yrkande 8.
Serveringens bedrivande
Serveringstider
Enligt LHD får servering av spritdrycker, vin och starköl påbörjas tidigast kl. 12.00 och avslutas senast kl. 01.00. Tillståndsmyndigheten får dock förordna om andra tider för serveringens bedrivande.
Alkoholpolitiska kommissionen föreslog att servering skall få påbörjas tidigast kl. 11.00 och avslutas senast kl. 03.00.
I propositionen föreslås en tidigareläggning av serveringstidens början till kl. 11.00 för att samordna denna med normal lunchtid. Regeringen anser inte att det finns någon anledning att ändra nuvarande reglering där servering skall vara avslutad senast kl. 01.00. Tillståndsmyndigheten skall dock få förordna om andra tider, såväl utvidgade som mera inskränkta tider för serveringens bedrivande, om detta är påkallat.
I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår förslaget om serveringstider i alkohollagen 6 kap. 4 § (yrkande 2). Motionärerna anser att Sverige bör anpassa sina bestämmelser vad gäller serveringstider till vad som gäller i praktiskt taget hela västvärlden, inklusive vårt grannland Norge. De nuvarande och föreslagna tidsbegränsningarna fyller ingen alkoholpolitisk funktion, tvärtom har antalet svartklubbar ökat i storstäderna. Bara i Stockholm finns ett drygt tiotal. Dessa öppnar när de lagliga och skattebetalande näringsställena och klubbarna stänger. Det måste ur ett alkoholpolitiskt perspektiv vara bättre att tillåta godkända näringsställen att ha öppet vid de tidpunkter det finns en efterfrågan än att genom reglering av serveringstiderna skapa förutsättningar för en okontrollerbar verksamhet. Den föreslagna 4 § i 6 kap. alkohollagen bör därför avslås.
Även i motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om serveringstider (yrkande 9). Motionärerna anser att servering av alkoholdrycker skall påbörjas tidigast kl. 11.00 och avslutas senast kl. 01.00, dock, efter särskild prövning, senast kl. 03.00 i enlighet med Alkoholkommissionens förslag.
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs ett tillkännagivande om att servering av starköl och drycker med högre alkoholstyrka ej får ske senare än kl. 01.00, efter särskild dispens dock senast till kl. 03.00 (yrkande 7). Den föreslagna bestämmelsen om att servering skall avslutas senast kl. 01.00 är otydlig. Lagen bör ge en definitiv sluttid. Motionären förordar därför att Alkoholkommissionens förslag om att kommunen endast kan ge dispens till kl. 03.00 skall fastställas.
Prissättning
I propositionen föreslås att priser på alkoholdrycker vid servering inte får sättas lägre än inköpspriset på varan jämte skäligt tillägg. Priserna skall avvägas så att försäljning av drycker med högre alkoholhalt inte främjas. Vidare föreslås att på ett serveringsställe åtgärder inte får vidtas i syfte att förmå någon gäst till inköp av alkoholdrycker. Bestämmelserna återfinns i 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen. Paragraferna motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt LHD.
I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår förslaget till 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen (yrkande 3). Paragraferna, som berör prissättningen respektive på vilket sätt man från näringsställets sida får marknadsföra alkohol, är två exempel på onödig byråkrati som bör utmönstras. Det finns enligt motionärerna inte något skäl att ha en bestämmelse som förutsätter att näringsidkaren inte bedriver en för honom ekonomiskt sund och hållbar verksamhet. Vad gäller främjandet av alkoholsvagare drycker är detta redan ordnat genom beskattningsreglerna, varför förslaget även i denna del är onödigt. Samma sak gäller 7 §, som saknar alkoholpolitisk betydelse.
Alkoholfria drycker
I 9 § LHD stadgas följande. Vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.
I propositionen föreslår regeringen att en motsvarande bestämmelse införs i alkohollagen (3 kap. 6 §). Syftet med bestämmelsen är bl.a. att garantera att en kund eller en gäst som önskar ett alkoholfritt alternativ, lättdryck i alkohollagens mening, också skall kunna få detta i stället för en alkoholdryck.
I motion So19 (s, c, fp, mp) yrkas att bestämmelsen i 3 kap. 6 § skall ha följande lydelse: "Vid detaljhandel och servering av alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Det föreligger alltid skyldighet att erbjuda minst två alkoholfria alternativ till en kostnad som ej får överstiga lägsta priset för på dryckeslistan upptagna alkoholdrycker" (yrkande 11).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att serveringstiderna även i fortsättningen bör lagregleras. Reglerna utgör en inte oväsentlig del av den svenska alkoholpolitiken, och sociala hänsyn skall därför ha klart företräde framför affärsmässiga eller konkurrensmässiga sådana. Motion So13 (m) yrkande 2 avstyrks.
Utskottet delar regeringens bedömning att en viss tidigareläggning bör ske av serveringstiden. Eftersom utvecklingen visat att det finns behov av lokal variation bör, som föreslås i propositionen, tillståndsmyndigheten i enskilda fall få besluta om vid vilken tidpunkt serveringen skall påbörjas och avslutas. Någon definitiv sluttid som föreslås i motionerna So19 (s, c, fp, mp) och So12 (s) bör inte anges i lag. Om tillståndsmyndigheten inte beslutar om viss börje- eller sluttid bör i enlighet med regeringens förslag servering påbörjas tidigast kl. 11.00 och avslutas senast kl. 01.00. Utskottet vill understryka att tillståndsmyndigheten i varje enskilt fall, vid prövning av ansökningar om tillstånd till servering efter kl. 01.00, noga måste bedöma riskerna för olägenheter. Polismyndighetens och miljöförvaltningens yttranden och inställning skall därvid tillmätas stor betydelse. Utskottet tillstyrker förslaget till 6 kap. 4 § alkohollagen och avstyrker motionerna So12 (s) yrkande 7 och So19 (s, c, fp, mp) yrkande 9.
Det är angeläget att effekterna av de sena utskänkningstillstånden fram till kl. 05.00 utvärderas. Utvärderingen bör bl.a. omfatta effekterna på alkoholkonsumtionen bland ungdom samt förekomsten av våld. Utvärderingen bör ske skyndsamt.
För att motverka förekomsten av lockpriser på alkoholvaror i samband med servering bör, som föreslås i propositionen, en bestämmelse införas om att priser på alkoholdrycker vid servering inte får sättas lägre än inköpspriset med skäligt tillägg för varan. Priserna skall också avvägas så att försäljning av drycker med högre alkoholhalt inte främjas. Utskottet tillstyrker förslaget till 6 kap. 6 § alkohollagen och avstyrker motion So13 (m) yrkande 3 delvis.
Den i propositionen föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 7 § tar sikte på otillbörliga försök att förmå restauranggäster att konsumera alkohol och är i linje med förbudet mot alkoholreklam. En ansvarsfull alkoholservering kan inte förenas med att gästerna förmås till alkoholkonsumtion. Utskottet tillstyrker förslaget till 6 kap. 7 § och avstyrker yrkande 3 delvis i motion So13 (m).
Utskottet tillstyrker förslaget till 3 kap. 6 § alkohollagen och avstyrker motion So19 (s, c, fp, mp) yrkande 11.
Öl klass II
Enligt LHD får detaljhandel med och servering av öl, dvs. s.k. folköl, i princip endast bedrivas av den som har meddelats särskilt tillstånd till detta och som samtidigt säljer eller serverar mat. Servering eller försäljning av öl får inte ske till personer som kan antas vara under 18 år eller är märkbart påverkade av alkohol eller annat berusningsmedel. I propositionen föreslås att sambandet mellan ölförsäljning och försäljning av matvaror respektive servering av mat behålls, men att den särskilda tillståndsplikten för såväl detaljhandel och servering som partihandel med öl slopas. Åldersgränser och övriga restriktioner för ölhanteringen behålls i den nya lagen. I alkohollagen införs också en bestämmelse som ger möjlighet att förbjuda fortsatt detaljhandel med eller servering av öl.
Som skäl för förslaget anförs bl.a. följande.
Sammantaget beräknas handläggningen av ansökningar om öl klass II uppgå till 10 % av länsstyrelsernas arbete med LHD. Därtill kommer den arbetstid som behövs till kommunernas handläggning av ansökningar om servering av öl. Det är mycket ovanligt att ansökningar om öltillstånd avslås om lokalen är godkänd för försäljning eller servering av mat. De begränsade tillsynsresurserna hos länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter används nästan uteslutande för kontroll av serveringar som har tillstånd för starkare drycker. Ansökningar om tillstånd för öl klass II prövas ofta summariskt och tillsyn av hur tillståndet sköts förekommer nästan aldrig. Mot denna bakgrund kan meningen med att behålla tillståndsplikten för handel med och servering av öl enligt regeringens uppfattning ifrågasättas.
Regeringen finner det förklarligt av alkoholpolitiska skäl att kommunernas och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet i dag huvudsakligen inriktas mot servering av spritdrycker, vin och starköl, eftersom risken för alkoholpolitiska olägenheter här är betydligt större än när det gäller detaljhandel med och servering av öl klass II. Regeringen kan lika litet som kommissionen finna några belägg för att ett slopande av nuvarande tillståndsplikt för öl i sig skulle medföra ordnings- eller nykterhetsproblem. Det finns däremot stora fördelar att vinna genom en minskad byråkrati hos tillståndsmyndigheten.
Det viktigaste kravet i dagens lagstiftning för att erhålla ett öltillstånd är att sökanden kan uppvisa att han är matvaruhandlare. Som sådan måste han ha en av miljöförvaltningen godkänd livsmedelslokal. Införs en bestämmelse om att detaljhandel med öl och ölservering endast får bedrivas av den som har en lokal som är godkänd av miljöförvaltningen för livsmedelshantering blir det i sak endast marginell skillnad mot i dag. Ansökan om särskilt öltillstånd behöver då inte inlämnas till länsstyrelsen/kommunen. Administrativt skulle det innebära en inte obetydlig tidsbesparing hos tillståndsprövande myndigheter. Det blir då i praktiken de kommunala miljöförvaltningarna, som ger tillstånd till detaljhandelsförsäljning eller servering av öl, dvs. samma myndighet som ju ändå skall godkänna lokalerna från livsmedelshygienisk synpunkt.
Regeringen föreslår därför att den som har en godkänd livsmedelslokal enligt bestämmelser som meddelats med stöd av 22 § tredje stycket livsmedelslagen även får rätt att bedriva detaljhandel med eller servering av öl klass II. I alkohollagen införs dessutom en bestämmelse om att detaljhandel med eller servering av öl endast får bedrivas om försäljning eller servering av matvaror också sker i lokalen. Nuvarande bestämmelser om att servering eller försäljning av öl inte får ske till personer som kan antas inte ha fyllt 18 år eller är märkbart påverkade av alkohol eller annat berusningsmedel behålls. Om sålunda tillståndskravet vid försäljning eller servering direkt till konsumenter upphör saknas det enligt regeringens mening skäl att behålla ett krav på särskilt tillstånd för partihandel med öl klass II.
De föreslagna ändringarna innebär troligen att öl kommer att kunna säljas och serveras i en del andra sammanhang än vad som är tillåtet för närvarande. Emellertid är ölförsäljningen redan i dag utspridd, t.ex. finns öl på många bensinstationer och kvällsöppna närlivsbutiker. Den som vill köpa öl har knappast några större svårigheter att hitta inköpsställen. Även med en marginell ökning av antalet försäljningsställen för öl torde en utbyggd tillsynsverksamhet i och med kommunaliseringen och de särskilda sanktionsbestämmelserna som införs ge förutsättningar för en totalt sett bättre kontroll av ölhanteringen än vad som är fallet i dag. Om t.ex. öl säljs till underåriga blir det möjligt att genom en administrativ sanktion förbjuda verksamheten under en viss tid. Dessutom kan den föreslagna straffbestämmelsen i 10 kap. 7 § alkohollagen bli tillämplig.
I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bibehålla tillståndsplikten för försäljning, partihandel och servering av öl klass II (yrkande 4). Motionärerna anför att öl klass II är en ungdomsdryck och inkörsport till missbruk. Det finns en risk för att öl klass II kommer att öka konsumtionen i och med att drycken kommer att kunna försäljas och serveras på betydligt flera ställen än för närvarande. Nuvarande tillståndskrav bör därför kvarstå oförändrat i den nya lagen. Bibehålls tillståndsplikten ges samtidigt möjlighet att meddela föreskrifter som rör servering och försäljning av folköl. Möjligheten för företag som söker tillstånd att få adekvat information innan verksamheten påbörjas underlättas.
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs tillkännagivanden om att tillstånd skall krävas vid försäljning av öl klass II (yrkande 1) och om förbättrad ålderskontroll vid sådan försäljning (yrkande 2). Förslaget om att slopa tillståndsplikten för öl klass II kommer att innebära att folköl kommer att finnas på ett stort antal nya ställen som korvkiosker och kaféer. Detta medför att antalet alkoholfria ungdomsmiljöer kommer att reduceras. Det kan vidare enligt motionären konstateras att butikerna inte sköter ålderskontrollen vid försäljning av folköl. Regeringen bör därför ge Alkoholinspektionen i uppdrag att vidta åtgärder för en förbättrad ålderskontroll.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att nuvarande regler skall gälla för hanteringen av öl klass II (yrkande 4). Motionärerna vill att öl klass II även i fortsättningen skall klassificeras som en alkoholdryck. Regeringen har i propositionen förringat folkölets roll som inkörsport till ett alkoholbruk som bland ungdomar ibland tar sig uttryck i missbruk.
Liknande synpunkter framförs i motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) där motionärerna yrkar att riksdagen avslår propositionens förslag vad avser regler för försäljning av öl klass II (yrkande 10).
Utskottets bedömning
I likhet med regeringen anser utskottet att det finns fördelar att vinna om nuvarande regler om tillståndsplikt för såväl partihandel och detaljhandel som servering av öl slopas. Detta kommer att innebära en tidsbesparing hos de tillståndsprövande myndigheterna. Dessa kan då ägna mer tid åt prövning av ansökningar om tillstånd för servering av spritdrycker, vin och starköl samt tillsyn över att sådan verksamhet bedrivs i enlighet med alkohollagens intentioner och de alkoholpolitiska målen. Riskerna för alkoholpolitiska olägenheter med öl skall inte förringas, men riskerna är dock större vid detaljhandel med och servering av drycker med högre alkoholhalt. Om problem med nykterhet och ordning uppstår eller om försäljning/servering sker till underåriga måste sanktioner kunna tillgripas. Utskottet är därför positivt till regeringens förslag om att kommunerna ges möjlighet att förbjuda fortsatt detaljhandel med eller servering av öl om olägenheter uppstår.
I propositionen föreslås att vissa grundförutsättningar måste vara uppfyllda för att detaljhandel med öl skall vara tillåten. Försäljning skall ske i en livsmedelslokal som godkänts av miljöförvaltningen. Vidare föreslås att detaljhandel med eller servering av öl endast får bedrivas om försäljning eller servering av matvaror också sker i lokalen. Enligt propositionen skall öl inte få serveras eller säljas till personer som kan antas inte ha fyllt 18 år eller är märkbart påverkade av alkohol eller annat berusningsmedel. Utskottet ställer sig bakom dessa förslag. Utskottet anser att det är viktigt att butiker och serveringsställen noga förvissar sig om att kunden/gästen har uppnått 18 år och att kommunerna kontrollerar att denna ölhantering inte leder till olägenheter samt vid behov vidtar åtgärder. Utskottet är också positivt till förslaget om att i alkohollagen införa en straffbestämmelse som innebär att den som säljer öl till en underårig dels kan förbjudas att fortsätta verksamheten, dels kan dömas för olovlig dryckeshantering. Utskottet delar således inställningen i propositionen att kravet på tillstånd för detaljhandel, servering och partihandel med öl klass II skall slopas och avstyrker därmed motionerna So12 (s) yrkandena 1 och 2, So15 (kds) yrkande 4, So16 (v) yrkande 4 och So19 (s, c, fp, mp) yrkande 10.
Tillsyn
Enligt nuvarande ordning delas tillsynen över tillämpningen av LHD mellan Socialstyrelsen, som har den centrala tillsynen, och länsstyrelser, socialnämnder och polismyndigheter. Huvudansvaret åvilar länsstyrelsen. I praktiken sker ofta en samordning mellan länsstyrelsen och kommunen för att undvika onödigt dubbelarbete. Alkoholpolitiska kommissionen föreslår beträffande tillsynen att kommunerna skall ha den direkta tillsynen av restaurangerna och att tillsynen naturligt kan knyta an till socialtjänstens uppsökande verksamhet.
I propositionen föreslås att den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i lagen om servering av alkoholdrycker och detaljhandel med öl klass II skall utövas av kommunen och polismyndigheten. Länsstyrelsen skall sköta den regionala tillsynen som innefattar tillsyn över kommunernas verksamhet och ansvaret för den regionala uppföljningen. Alkoholinspektionen skall som tidigare nämnts överta Socialstyrelsens nuvarande roll och utöva den centrala tillsynen över tillämpningen av alkohollagen. Som skäl för förslaget anförs följande.
Huvudansvaret för den regionala och lokala tillsynen ligger sedan lång tid tillbaka hos länsstyrelserna, som dessutom varit de enda som disponerat över administrativa sanktioner. Deras arbete har dock alltmer kommit att inriktas på tillståndsprövning och att avslöja ekonomiska oegentligheter. Fältverksamheten i syfte att motverka alkoholpolitiska missförhållanden har fått en allt mindre framträdande roll. Antalet serveringsställen har nämligen ökat så kraftigt att det i praktiken blivit omöjligt för länsstyrelserna att upprätthålla en regelbunden inspektionsverksamhet av betydelse.
Övervakning av nykterhet och ordning är normalt i första hand en kommunal angelägenhet. Ges kommunerna huvudansvaret för den direkta restaurangkontrollen kan denna uppgift naturligt knyta an till socialtjänstens uppsökande verksamhet. Kommunens motivation för tillsyn av restaurangerna bör öka vid en kommunalisering av tillståndsgivningen.
Regeringen understryker att en kraftfull och väl fungerande tillsyn av tillräcklig omfattning är en förutsättning för flera av de förslag till ändringar och förenklingar av lagstiftningen som läggs fram i propositionen. Kommunerna bör som tillståndsmyndighet ha huvudansvaret för den omedelbara tillsynen av restaurangverksamheten, medan länsstyrelsens uppgift mer bör bli att övervaka och stödja kommunernas verksamhet. Detta bör ske både i form av råd och annan vägledning och i form av kontroll av hur kommunerna handlägger enskilda ärenden, inbegripet möjligheten att om det finns anledning inspektera serveringsställen som kommunen lämnat tillstånd till.
Länsstyrelsens roll på serveringsområdet blir således att dels övervaka och stödja kommunernas verksamhet, dels att på det regionala planet följa upp alkoholhanteringen och den verksamhet som bedrivs med stöd av alkohollagen. Det finns ett klart samband mellan den regionala tillsynen och uppföljningen. Tillsynen lokalt ger ofta information som ger anledning till en mer systematisk uppföljning regionalt. Den systematiska uppföljningen kan i sin tur ge anledning till inspektion i enskilda ärenden.
Regeringen anser att det är viktigt att ta till vara den erfarenhet och kompetens som under lång tid byggts upp hos länsstyrelserna. Som tidigare anförts (s. 18 i betänkandet) måste kommunerna ges skäligt rådrum att förbereda sig inför uppgiften som ansvarig myndighet för ärenden gällande serveringstillstånd. Under 1995 skall därför länsstyrelsen fullgöra kommunens uppgifter enligt alkohollagen med undantag för tillsynen. Länsstyrelserna bör dock under denna tid även utöva en intensifierad tillsyn så att kommunerna ges erforderligt stöd fram till dess de byggt upp tillräcklig erfarenhet på området.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår förslaget i propositionen om att kommunerna skall vara den myndighet som utövar tillsyn gentemot innehavare av serveringstillstånd (yrkande 1 delvis). Motionärerna framhåller att landets kommuner i dag är hårt pressade och dignar under en stor arbetsbörda. Ytterligare uppgifter bör därför inte åläggas kommunerna. Det är stor risk att t.ex. tillsynen av krogarna blir eftersatt om kommunerna åläggs huvudansvaret för tillsynen. Motionärerna anför också att erforderlig kompetens på detta område endast finns att tillgå i större kommuner. Vidare befarar motionärerna att kommunernas hantering av tillsynen kommer att bli rutinmässig och att det blir polisens sak om det blir för stora ordningsproblem.
I motion So17 av Barbro Westerholm och Elver Jonsson (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om länsstyrelsernas ansvar för tillsyn av serveringstillstånd (yrkandet delvis). Motionärerna vänder sig emot förslaget om att lägga ansvaret för tillsyn av serveringstillstånden på kommunerna. Kommunerna har visserligen god lokal kännedom, men när det gäller kunskap om ekonomisk brottslighet hos näringsidkare har länsstyrelserna en bättre överblick och bättre förutsättningar när det gäller ingripanden. Ansvaret för tillsyn av serveringstillstånd bör därför åvila länsstyrelserna.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i förslaget att huvudansvaret för den direkta tillsynen över servering av alkoholdrycker och detaljhandel med öl skall föras över från länsstyrelsen till kommunerna. Den rollfördelning mellan länsstyrelse och kommun som regeringen föreslår överensstämmer också med vad som i allmänhet gäller på andra rättsområden och med intentionerna i länsstyrelsereformen. Som framgår av propositionen skall en överflyttning av huvudansvaret för tillsynen inte hindra att länsstyrelsen i rollen som regional samordnare av olika statliga och kommunala tillsynsmyndigheter gentemot restaurangbranschen också bedriver direkttillsyn av restaurangverksamheten.
Även om länsstyrelsen saknar maktmedel förutsätter utskottet liksom regeringen att länsstyrelsen i kraft av sin fackkompetens och bredare kunskap om lagstiftningens syfte och tillämpning har goda möjligheter att påverka kommunernas praxis så att den ligger i linje med lagstiftningens intentioner.
Regeringen har i propositionen anfört att länsstyrelserna även i fortsättningen bör prioritera den typ av samordnad regional tillsynsverksamhet som länsstyrelsen i Stockholms län tagit initiativ till (Operation Krogsanering). Utskottet, som konstaterar att denna tillsynsverksamhet varit mycket effektiv, delar regeringens uppfattning.
För att alkoholservering inte skall leda till olägenheter i fråga om ordning och nykterhet och för att motverka ekonomisk misskötsamhet i branschen är det enligt utskottet viktigt att en totalt sett väl fungerande tillsyn kommer till stånd och att särskilda resurser avsätts för tillsynen.
Utskottet tillstyrker därmed förslaget till 8 kap. 1 § andra och tredje styckena alkohollagen och avstyrker motionerna So16 (v) yrkande 1 delvis och So17 (fp) yrkandet delvis.
Avgifter
Enligt förslaget i propositionen till 7 kap. 13 § andra och tredje styckena alkohollagen skall kommunen få ta ut avgift för prövningen av ansökningar om serveringstillstånd samt för tillsyn enligt 8 kap. alkohollagen av den som fått tillstånd av kommunen. Utskottet anser att kommunerna bör ges denna möjlighet.
Enligt 5. i ikraftträdandebestämmelserna till alkohollagen skall länsstyrelsen under år 1995 fullgöra de uppgifter som åligger kommunen enligt den nya lagen med undantag av tillsynen. Detta innebär att kommunen redan fr.o.m. ikraftträdandet av den nya lagen, dvs. den 1 januari 1995, skall utöva tillsyn över tillståndshavare och deras verksamhet. Kommunernas tillsynsinsatser skall enligt förslaget i 7 kap. 13 § tredje stycket avgiftsfinansieras. Ordalydelsen i nämnda lagrum ger emellertid inte utrymme för kommunerna att ta ut tillsynsavgifter av andra tillståndshavare än sådana som "fått tillstånd av kommunen". Under i vart fall år 1995 skulle kommunerna således lagligen vara förhindrade att avgiftsbelägga sin tillsyn. Med hänsyn härtill bör paragrafen ändras på så sätt att det framgår att kommunerna får ta ut avgifter för tillsynen av den som "har serveringstillstånd".
Utskottet föreslår att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till 7 kap. 13 § alkohollagen.
Överklagande
I och med att tillståndsgivningen enligt propositionen skall kommunaliseras skall första överklagningsinstans bli länsrätten i stället för som nu kammarrätten. Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätten. Bestämmelsen om prövningstillstånd skall dock träda i kraft först efter det att den nya lagen tillämpats under tre års tid.
Regeringen anser inte att det är lämpligt att införa en särreglering i alkohollagen om närboendes rätt att överklaga. Av allmänna regler om överklagande av förvaltningsbeslut följer att den som direkt berörs av ett beslut har rätt att överklaga detta. Det är därför inte uteslutet att t.ex. grannar till en restaurang skulle anses ha rätt att överklaga ett beslut om tillstånd till alkoholservering redan enligt gällande rätt. Det får enligt regeringen bli en fråga för rättspraxis att klargöra när så kan vara fallet.
I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillförsäkra närboende rätt att överklaga tillstånd till närliggande restauranger (yrkande 5). På senare år har alltfler restauranger fått tillstånd att servera alkohol sent på natten. Risken för att de närboende störs har därmed ökat. En överklagningsrätt för närboende tillgodoser enligt motionärerna den enskildes integritet och behov av lugn och ro i hemmet.
I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om rätten att överklaga beslut om serveringstillstånd (yrkande 12). Motionärerna anför bl.a. att regeringen anser att man via domstol skall finna en rättspraxis för närboendes möjligheter att överklaga. Enligt nuvarande principer har de närboendes möjligheter att överklaga ett serveringstillstånd i det närmaste utplånats. Motionärerna anser att regeringen i ett senare sammanhang bör återkomma till riksdagen med förslag om att vidga kretsen som har rätt att överklaga beslut om serveringstillstånd.
Utskottets bedömning
I propositionen föreslås att kommunens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Utskottet anser inte att det i lagen bör införas någon bestämmelse om vem som har rätt att överklaga kommunens beslut utan att förvaltningslagens bestämmelser skall gälla i det avseendet. I 22 § förvaltningslagen anges att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om beslutet gått honom emot. Bestämmelsen är ett uttryck för den i Sverige gällande ordningen att det inte föreligger någon allmän rätt att överklaga förvaltningsbeslut. Utskottet anser att det får bli en fråga för domstolarna att klargöra om t.ex. en närboende till en restaurang eller ett annat serveringsställe skall anses ha rätt att överklaga beslut om tillstånd till alkoholservering. Kommunerna skall vid tillståndsgivningen kunna vägra tillstånd, om serveringen kan befaras medföra olägenheter från alkoholpolitisk synpunkt. Kommunerna skall också kunna återkalla serveringstillstånd, om serveringen föranleder olägenheter i fråga om ordning och nykterhet. Utskottet tillstyrker förslaget till 9 kap. 2 § alkohollagen och avstyrker motionerna So15 (kds) yrkande 5 och So19 (s, c, fp, mp) yrkande 12.
Ansvar och förverkande
Destillationsapparater
I 18 § LTD finns ett förbud mot att utan tillstånd inneha destillationsapparat. I 30 § samma lag sägs bl.a. att den som utan tillstånd tillverkar, överlåter eller innehar en destillationsapparat eller apparatdel döms till böter eller fängelse i ett år.
I LHD straffbeläggs olovlig försäljning och olovligt anskaffande av alkoholdrycker samt försök därtill. Förberedelse till sådana gärningar är straffri.
Enligt 35 § andra stycket LTD skall destillationsapparat eller apparatdel som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av sådan apparat eller appparatdel förklaras förverkade.
Regeringen föreslår att förbudet i LTD om att utan tillstånd inneha destillationsapparat skall avskaffas och att i stället det straffbara området skall utvidgas på så sätt att förutom försök till olovlig tillverkning av spritdrycker, olovlig försäljning och olovligt anskaffande av alkoholdrycker även förberedelse till sådana brott skall vara straffbart.
Regeringen anser att den som innehar destillationsapparat men saknar tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker skall kunna ställas till ansvar för förberedelse till olovlig tillverkning av sprit eller spritdrycker. I specialmotiveringen sägs att detta blir möjligt genom den föreslagna straffbestämmelsen om förberedelse.
Destillationsapparater, apparatdelar och redskap som har använts vid olovlig tillverkning av sprit eller alkoholdrycker skall förklaras förverkade.
I motion So18 av Roland Larsson (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förverkande av destilleringsapparater. Motionären anför att enligt propositionens förslag skall förberedelse till hembränning bli straffbart. Innehavet av destillationsapparat är att anse som förberedelse till hembränning. I förverkanderegeln i 11 kap. 2 § skall förverkande ske först då det kan bevisas att sprit tillverkats. Denna ordning innebär att det inte föreligger rätt att förverka en destillationsapparat på grund av förberedelse till olovlig sprittillverkning utan endast om spriten tillverkats. Konsekvenserna blir att i de fall polis vid husrannsakan upptäcker en apparat, och den misstänkte döms för förberedelse till sprittillverkning, kommer apparaten att få behållas av den misstänkte om det inte kan bevisas att denne har tillverkat sprit. Enligt motionärens mening bör det vara bättre att behålla nuvarande förbud om olovligt innehav av destillationsapparat och nuvarande möjlighet att förverka apparaten på grund av det olovliga innehavet.
Utskottets bedömning
Enligt specialmotiveringen till propositionens lagförslag skall den som innehar en destillationsapparat men saknar tillverkningstillstånd kunna ställas till ansvar för förberedelse till olovlig tillverkning av sprit eller spritdrycker.
För att en destillationsapparat skall kunna förverkas krävs att apparaten använts vid olovlig tillverkning av sprit eller spritdrycker. Apparaten kan alltså inte förverkas med mindre det visats att den verkligen använts vid olovlig tillverkning.
Någon möjlighet att förverka en apparat hos en person som enbart dömts för förberedelse (eller försök) till olovlig tillverkning finns inte enligt alkohollagen.
Utskottet är positivt till den utvidgning av det straffbara området som skett enligt förslaget i propositionen. Däremot känner utskottet stark tveksamhet inför förslaget att det för förverkande av en destillationsapparat skall krävas att den använts vid olovlig tillverkning. Olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker är ett stort alkoholpolitiskt problem, och möjligheterna att ingripa mot dessa problem får inte försämras. Även om sålunda det straffbara området utvidgats anser utskottet att regeringen snarast bör överväga att utvidga förverkandemöjligheterna i linje med vad som tidigare gällde och därefter återkomma till riksdagen.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion So18 (c).
Övergångsbestämmelserna i förslaget till alkohollag
I 4 kap. 2 och 3 §§ hänvisas till lagen (1994:000) om tullfrihet m.m. och till tullagen (1994:000). Dessa lagar är beroende av Sveriges anslutning till EU. Det är ännu inte helt klart att anslutningen sker vid årsskiftet. Skatteutskottet har i bet. 1994/95:SkU8 Tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap förordat att den nya tullagstiftningen får träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Detta uppnås enligt skatteutskottet bäst om ikraftträdandet knyts till ikraftträdandet av lagen (1994:000) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Som en följd härav bör hänvisningarna till den nya tullagstiftningen i 4 kap. 2 och 3 §§ samt även i 11 kap. 4 § i förslaget till alkohollag för tid fram till dess den nya tullagstiftningen trätt i kraft i stället avse äldre föreskrifter. Utskottet föreslår att första punkten i övergångsbestämmelserna ändras på sätt som framgår av bilaga 3.
Förslaget till alkohollag i övrigt
Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till alkohollag.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.
Till följd av att begreppet partihandelsbolaget utmönstras ur alkohollagstiftningen måste en ändring göras i 2 § första stycket 1 lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Beslagtagna drycker skall få säljas till den som har tillverkningstillstånd eller partihandelstillstånd för varorna. Konstruktionen i alkohollagen medför dock att beslagtaget öl endast kan säljas till tillverkare av sådan dryck.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Justitieutskottet har till socialutskottet för samordning av lagförslagen överlämnat förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i proposition 1994/95:23 Ett effektivare brottmålsförfarande.
Förslaget fogas till betänkandet som bilaga 4. I den propositionen föreslår regeringen att 2 § 2--3 upphävs, vilket är en följd av andra i propositionen föreslagna ändringar.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1995.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslagen om ändring i 2 § lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Utskottet föreslår att riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till ändring i 2 § i bilaga 5.
Övriga lagförslag
Utskottet tillstyrker förslagen till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. och lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande insatser på alkoholområdet att riksdagen avslår motion 1994/95:So15 yrkande 1, 2. beträffande Alkoholinspektionens uppgifter att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So12 yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkandena 1 och 2 antar 7 kap. 3, 4 och 18 §§ och 8 kap. 1 § första stycket i regeringens förslag till alkohollag, res. 1 (c, mp) 3. beträffande krav på tillstånd för tillverkning, partihandel och inköp av spritdrycker, vin och starköl att riksdagen antar 1 kap. 1--8 §§, 2 kap. 1 § första stycket och 2--5 §§, 3 kap. 1 § första stycket och 4 kap. 1 § i regeringens förslag till alkohollag, 4. beträffande marknadsföring att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So12 yrkandena 3, 4 och 9 samt 1994/95:So16 yrkande 3, 5. beträffande 3 kap. 4 och 5 §§ förslaget till alkohollag att riksdagen antar 3 kap. 4 och 5 §§ i regeringens förslag till alkohollag, 6. beträffande kriterier för tillverknings-, partihandels- och inköpstillstånd att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So15 yrkande 2 och 1994/95:So19 yrkande 3 antar 7 kap. 1 och 2 §§ i regeringens förslag till alkohollag, 7. beträffande högsta volymprocent att riksdagen avslår 2 kap. 1 § andra stycket och 3 kap. 1 § andra stycket i regeringens förslag till alkohollag, 8. beträffande åldersgränser att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So13 yrkande 1 antar 3 kap. 8 § och 4 kap. 2 § i regeringens förslag till alkohollag, res. 2 (m) 9. beträffande tillstånd till servering att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So16 yrkandena 1 delvis och 2 antar 7 kap. 12 § i regeringens förslag till alkohollag, res. 3 (v) - delvis 10. beträffande administrativa ingripanden att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So14, 1994/95:So16 yrkande 1 delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis antar 7 kap. 19 § i regeringens förslag till alkohollag, res. 3 (v) - delvis res. 4 (fp) 11. beträffande antalet serveringstillstånd att riksdagen avslår motion 1994/95:So15 yrkande 3, 12. beträffande omfattningen av serveringstillstånd att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So12 yrkande 6 och 1994/95:So19 yrkandena 6 och 7 antar 6 kap. 5 § och 7 kap. 5 § i regeringens förslag till alkohollag, 13. beträffande lämplighetsprövning att riksdagen avslår motion 1994/95:So13 yrkande 4, res. 5 (m) 14. beträffande nöjes- och idrottsplatser, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So12 yrkande 8 och 1994/95:So19 yrkandena 4 och 5, res. 6 (c) 15. beträffande 7 kap. 7 och 9 §§ att riksdagen antar 7 kap. 7 och 9 §§ i regeringens förslag till alkohollag, 16. beträffande mattvång och pausservering att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So13 yrkande 5 delvis antar 7 kap. 8 § första--fjärde styckena i regeringens förslag till alkohollag, res. 7 (m) 17. beträffande minibarer att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So13 yrkande 5 delvis, 1994/95:So16 yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 8 antar 7 kap. 8 § femte stycket i regeringens förslag till alkohollag, res. 8 (m) res. 9 (c, v, mp, kds) 18. beträffande serveringstider att riksdagen avslår motion 1994/95:So13 yrkande 2, res. 10 (m) - delvis 19. beträffande 6 kap. 4 § förslaget till alkohollag att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So12 yrkande 7 och 1994/95:So19 yrkande 9 antar 6 kap. 4 § i regeringens förslag till alkohollag, res. 10 (m) - delvis res. 11 (c, mp) 20. beträffande prissättning, m.m. att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So13 yrkande 3 antar 6 kap. 6 och 7 §§ i regeringens förslag till alkohollag, res. 12 (m) 21. beträffande alkoholfria drycker att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So19 yrkande 11 antar 3 kap. 6 § i regeringens förslag till alkohollag, res. 13 (c) 22. beträffande öl klass II att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So12 yrkandena 1 och 2, 1994/95:So15 yrkande 4, 1994/95:So16 yrkande 4 och 1994/95:So19 yrkande 10, res. 14 (c, v, mp, kds) 23. beträffande tillsyn att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So16 yrkande 1 delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis antar 8 kap. 1 § andra och tredje styckena i regeringens förslag till alkohollag, res. 15 (fp) res. 16 (v) 24. beträffande 7 kap. 13 § förslaget till alkohollag att riksdagen antar 7 kap. 13 § i regeringens förslag till alkohollag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse, 25. beträffande överklagande att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So15 yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 12 antar 9 kap. 2 § i regeringens förslag till alkohollag, res. 17 (c, kds) 26. beträffande destillationsapparat att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 27. beträffande första punkten i övergångsbestämmelserna i förslaget till alkohollag att riksdagen antar första punkten i övergångsbestämmelserna i regeringens förslag till alkohollag med den ändringen att bestämmelsen erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse, 28. beträffande förslaget till alkohollag i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till alkohollag i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under tidigare moment, 29. beträffande 2 § förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. att riksdagen antar 2 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 5 som Utskottets förslag betecknade lydelse, 30. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), b) lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, c) lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. och c) lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Stockholm den 8 december 1994 På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Roland Larsson (c), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kds), Conny Öhman (s), Mariann Ytterberg (s) och Birgitta Wichne (m).
Reservationer
1. Alkoholinspektionens uppgifter (mom. 2)
Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 10 som börjar med "I propositionen" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Alkoholinspektionen skall överta Konsumentverkets nuvarande ansvar över kontrollen av marknadsföringen av alkoholhaltiga drycker. Detta är viktigt för att förhindra aggressiva försäljningsmetoder och för att Alkoholinspektionen effektivt skall klara de i propositionen angivna uppgifterna att vara kontrollerande, inspekterande och registrerande.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa: 2. beträffande Alkoholinspektionens uppgifter att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12 yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkandena 1 och 2 dels antar 7 kap. 3, 4 och 18 §§ samt 8 kap. 1 § första stycket i regeringens förslag till alkohollag dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Åldersgränser (mom. 8)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 17 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "So13 (m) yrkande 1" bort ha följande lydelse:
I Sverige har personer som uppnått 18 år rösträtt, skyldighet att fullgöra militärtjänst och rätt att ta körkort. Åldersgränsen för inköp och införsel av alkohol bör därför jämställas med myndighetsåldern. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa: 8. beträffande åldersgränser att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So13 yrkande 1 dels antar 3 kap. 8 § och 4 kap. 2 § i regeringens förslag till alkohollag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Tillstånd till servering, m.m. (mom. 9 och 10)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med "Utskottet instämmer" och på s. 22 slutar med "yrkandet delvis" bort ha följande lydelse:
Landets kommuner är i dag hårt pressade och dignar under en stor arbetsbörda. Särskilt utsatta är socialförvaltningarna. Kommunerna har också sedan länge bantat sin personalorganisation -- den sociala sidan är inget undantag. Samtidigt har antalet utförsäkrade från arbetslöshetskassorna spätt på arbetet för redan tyngda förvaltningar. Ytterligare uppgifter bör därför enligt utskottets mening inte åläggas kommunerna.
Med tanke på den mängd av nya uppgifter som på senare år ålagts kommunerna, äldrevård, miljövård, skolan, riksfärdtjänst etc., är det inte troligt att alkoholpolitiken kommer att prioriteras. Det blir också svårt framför allt för små kommuner att skaffa erforderlig kompetens för att motverka ekonomisk brottslighet i branschen.
Sammanfattningsvis anser utskottet att ansvaret för att utreda och besluta i fråga om serveringstillstånd samt för administrativa ingripanden mot innehavare av serveringstillstånd skall åvila länsstyrelserna. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed.
Utskottet anser vidare att den kommunala vetorätten bör bibehållas tills vi av EG-domstolen tvingas att avskaffa den. Den kan försvaras på samma sätt som vi vill försvara Systembolaget, dvs. med hänvisning till folkhälsan och hävd. Kommunerna bör i större utsträckning uppmuntras att använda sig av sin vetorätt och göra den till ett vasst alkoholpolitiskt instrument. Vetot bör även kunna användas för att förhindra en överetablering i vissa kommuner/orter med alkoholrelaterade problem som följd. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa: 9 och 10. beträffande tillstånd till servering, m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So14, 1994/95:So16 yrkandena 1 delvis och 2 samt 1994/95:So17 yrkandet delvis dels antar 7 kap. 12 och 19 §§ i regeringens förslag till alkohollag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Administrativa ingripanden (mom. 10)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med "Utskottet anser" och på s. 22 slutar med "yrkandet delvis" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör ansvaret för återkallelse av serveringstillstånd inte läggas på kommunerna. Kommunerna har visserligen god kännedom beträffande de lokala förhållandena men när det gäller kunskap om ekonomisk brottslighet hos näringsidkare har länsstyrelserna en bättre överblick och bättre förutsättningar än kommunerna att ingripa. Det blir också svårt framför allt för små kommuner att motverka ekonomisk brottslighet i branschen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om att ansvaret för återkallelse och övriga administrativa åtgärder bör åvila länsstyrelserna. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So14 (s), So16 (v) yrkande 1 delvis och So17 (fp) yrkandet delvis som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa: 10. beträffande administrativa ingripanden att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So14, 1994/95:So16 yrkande 1 delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis dels antar 7 kap. 19 § i förslaget till alkohollag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Lämplighetsprövning (mom. 13)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "So13 (m) yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Enligt regeringens förslag skall särskilt stränga regler gälla för att få öppna restaurang och där servera spritdrycker, vin eller starköl. Utskottet vänder sig mot förslaget i propositionen om att en person som skall komma i fråga för alkoholservering närmast skall vara kliniskt fri från brister. Det mest allvarliga är att bevisbördan vid ansökan om tillstånd ligger hos den sökande och inte hos tillståndsmyndigheten och att enligt uttalandet i specialmotiveringen till 7 kap. 7 § den omständigheten att inga anmärkningar framkommit inte är tillräckligt för att beviljas serveringstillstånd. Detta är en orimlig rättsordning som utskottet inte kan acceptera. Inte heller kan utskottet acceptera uttalandet i propositionen om att en person som söker tillstånd inte får ha varit inblandad i en konkurs på mycket länge. Regeringen tycks utgå från att en konkurs alltid beror på någon form av olaglig verksamhet och tar inte hänsyn till att en konkurs kan bero på andra faktorer. Enligt utskottets mening skall tillstånd alltid kunna ges om den sökande uppfyller kraven i alkohollagen. Kontrollen över givna tillstånd skall vara strikt. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa: 13. beträffande lämplighetsprövning att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So13 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Nöjes- och idrottsplatser, m.m. (mom. 14)
Roland Larsson (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkandena 4 och 5 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det är mycket viktigt att kommunerna i samband med tillståndsprövningen noga uppmärksammar riskerna för eventuella alkoholpolitiska olägenheter. Enligt utskottets mening bör därför antalet kriterier för att få serveringstillstånd utvidgas. Ytterligare kriterier för tillstånd bör vara relationen mellan antalet tillstånd och befolkningsunderlaget i kommunen och att restriktivitet med serveringstillstånd skall råda i och kring lokaler som frekventeras av barn och ungdom samt i familjära och idrottsliga miljöer. Dessa kriterier bör ingå i kommunernas alkoholpolitiska program.
dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa: 14. beträffande nöjes- och idrottsplatser, m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12 yrkande 8 och 1994/95:So19 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Mattvång och pausservering (mom. 16)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 5 delvis" bort ha följande lydelse:
Resultatet av de nuvarande bestämmelserna och de som föreslås i propositionen är att vi har en minst sagt outvecklad restaurangkultur i vårt land. Möjligheten att serveras ett glas öl eller vin på en kvarterspub och träffa grannar och vänner saknas i stor utsträckning i Sverige. I stället har svenskarna vant sig vid att dricka i hemmen, innan de går ut. Därigenom blir alkoholkonsumtionen alltför ofta större än om det varit möjligt att besöka en enkel pub eller bar. Utskottet anser att någon bestämmelse om att matservering skall vara ett krav för att serveringstillstånd skall kunna beviljas för pubar och liknande inrättningar inte skall införas i alkohollagen. Utskottet är positivt till förslaget om att förbudet mot pausservering utan mattvång i foajéer till teatrar och konsertlokaler slopas. Enligt utskottets mening bör serveringstillståndet inte -- på det sätt som föreslås i propositionen -- begränsas till att omfatta endast vin och starköl utan kunna omfatta även spritdrycker. Vidare bör servering kunna ske såväl i paus under pågående föreställning som före och efter en föreställning. Internationellt ses detta som en självklarhet. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed. Detta bör med anledning av motion So13 yrkande 5 delvis ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa: 16. beträffande mattvång och pausservering att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So13 yrkande 5 delvis dels antar 7 kap. 8 § första--fjärde styckena i regeringens förslag till alkohollag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Minibarer (mom. 17)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 som börjar med "Servering från" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
I likhet med regeringen anser utskottet att alkoholservering från minibar skall få ske på hotell som har serveringstillstånd. Någon särskild bestämmelse härom bör dock inte införas i alkohollagen. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att förslaget till 7 kap. 8 § femte stycket utgår.
dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa: 17. beträffande minibarer att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So13 yrkande 5 delvis och med avslag på motionerna 1994/95:So16 yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 8 avslår 7 kap. 8 § femte stycket i regeringens förslag till alkohollag,
9. Minibarer (mom. 17)
Roland Larsson (c), Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 som börjar med "Servering från" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
En grundläggande princip för alkoholhanteringen i Sverige har varit att begränsa det privata vinstintresset i alkoholhanteringen. Denna princip fastslås också i nu föreliggande proposition, där det sägs att alkoholpolitiska hänsyn skall ha företräde framför näringsmässiga om dessa ställs mot varandra vid prövning av serveringstillstånd. Trots detta föreslår regeringen att servering från minibarer skall tillåtas och att en bestämmelse härom skall införas i alkohollagen. Ett flertal remissinstanser har anfört betänkligheter mot förslaget eller är direkt avvisande, eftersom de anser att en ny kanal för försäljning av alkoholdrycker införs. Utskottet anser att servering från minibarer inte bör tillåtas av följande skäl. Försäljningen av alkoholdrycker kommer att ske utan kontroll. Ett villkor för serveringstillstånd är att personalen direkt kan kontrollera utskänkningen. Detta omöjliggörs vid servering från minibar. Kontrollen av åldersgränsen (18 år) kommer att avsevärt försvåras. Serveringstiderna kan inte upprätthållas. Därtill kommer risker för personer med alkoholproblem som utsätts för frestelser när de tar in på hotell som har minibar. Mot denna bakgrund anser utskottet att ett förbud mot servering från minibar bör intas i alkohollagen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med lagförslag om ett sådant förbud. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa: 17. beträffande minibarer att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So16 yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 8 samt med avslag på motion 1994/95:So13 yrkande 5 delvis dels avslår 7 kap. 8 § femte stycket till alkohollagen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Serveringstider m.m. (mom. 18 och 19)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sverige bör anpassa bestämmelserna rörande serveringstider till vad som gäller i praktiskt taget hela den övriga västvärlden. De nuvarande och föreslagna serveringstiderna fyller inte någon alkoholpolitisk funktion utan har gett upphov till att antalet "svartklubbar" ökat i storstäderna. Dessa s.k. svartklubbar öppnar när de lagliga och skattebetalande näringsställena stänger. Verksamheten sker utan insyn och de "lagliga" serveringsställena har inte möjlighet att konkurrera. Ur alkoholpolitiskt perspektiv bör därför de näringsställen som fått tillstånd att servera alkoholdrycker få ha öppet vid de tidpunkter då det finns en efterfrågan, dvs. de bör själva få bestämmande sina öppettider.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår förslaget till 6 kap. 4 § och motionerna So12 (s) yrkande 7 och So19 (s, c, fp, mp) yrkande 9.
dels att utskottet under mom. 18 och 19 bort hemställa: 18 och 19. beträffande serveringstider m.m. att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So13 yrkande 2 avslår regeringens förslag till 6 kap. 4 § alkohollagen och motionerna 1994/95:So12 yrkande 7 och 1994/95:So19 yrkande 9,
11. 6 kap. 4 § förslaget till alkohollag (mom. 19)
Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Enligt regeringens förslag till alkohollag skall alkoholservering få påbörjas kl. 11.00 och avslutas senast kl. 01.00 men kommunen skall kunna besluta att serveringen får avslutas senare. Samma bestämmelser gäller i dag. Dessa bestämmelser har medfört att flera kommuner har problem med krav på förlängd servering till kl. 05.00. Alkoholkommissionen föreslog att en absolut sluttid för servering skulle vara kl. 03.00. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed.
dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa: 19. beträffande 6 kap. 4 § förslaget till alkohollag att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12 yrkande 7 och 1994/95:So19 yrkande 9 dels antar 6 kap. 4 § i förslaget till alkohollag dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Prissättning, m.m. (mom. 20)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med "För att" och slutar med "i motion So13 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att bestämmelser om prissättning och på vilket sätt ett näringsställe får marknadsföra alkohol inte bör intas i alkohollagen. Enligt utskottets mening finns det inte något skäl att införa bestämmelser som förutsätter att näringsidkaren inte bedriver en för honom ekonomiskt sund och hållbar verksamhet. Genom beskattningsreglerna främjas alkoholsvagare drycker. Inte heller finns det något skäl att i alkohollagen införa en bestämmelse om att man inte får förmå gäster att köpa alkohol. Utskottet föreslår att riksdagen avslår 6 kap. 6 och 7 §§ i förslaget till alkohollag.
dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa: 20. beträffande prissättning, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So13 yrkande 3 avslår 6 kap. 6 och 7 §§ i regeringens förslag till alkohollag,
13. Alkoholfria drycker (mom. 21)
Roland Larsson (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Enligt regeringens förslag skall vid detaljhandel och servering av alkoholdrycker lättdrycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Utskottet anser det väsentligt att alkohollagen klarare markerar att en tillståndshavare är skyldig att erbjuda gästerna fullgoda alkoholfria alternativ till lägre pris än alkoholdryckerna för att få och behålla tillstånd till servering. Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa: 21. beträffande alkoholfria drycker att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So19 yrkande 11 dels antar 3 kap. 6 § i förslaget till alkohollag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Öl klass II (mom. 22)
Roland Larsson (c), Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 33 börjar med "I likhet" och på s. 34 slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Eftersom det är viktigt att finna vägar för att förverkliga de alkoholpolitiska målen om att minska den totala alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens skadeverkningar anser utskottet att detaljhandel och servering av öl klass II skall ske enligt nuvarande regler. Följden av regeringens förslag om att slopa tillståndsgivningen blir att öl klass II kommer att kunna säljas och serveras på betydligt flera ställen än för närvarande och att de alkoholpolitiska målen därmed inte kommer att uppnås. Regeringen har i propositionen också förringat ölets roll som ungdomsdryck och inkörsport till missbruk.
Med ett bibehållande av den s.k. tillståndsplikten ges samtidigt möjlighet att meddela de föreskrifter som rör servering och försäljning av öl klass II. Att denna hantering i dag uppgår till 10 % av den arbetstid som handläggarna avsätter för tillståndsärenden är inte tillräckliga skäl för att utmönstra detta förfaringssätt. Bibehålls tillståndsplikten ges samtidigt möjlighet att meddela föreskrifter som rör servering och försäljning av öl och att ge företag som söker tillstånd adekvat information innan verksamheten påbörjas. Regeringens förslag innebär en administrativ omväg för att klara den kontroll som regeringen föreslår skall finnas. Detta kan lätt leda till att man avstår från nödvändig kontroll av serveringsbestämmelsernas efterlevnad. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet med vad ovan anförts. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa: 22. beträffande öl klass II att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12 yrkandena 1 och 2, 1994/95:So15 yrkande 4, 1994/95:So16 yrkande 4 och 1994/95:So19 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Tillsyn (mom. 23)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkandet delvis" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att huvudansvaret för den direkta tillsynen över serveringen av alkoholdrycker och detaljhandel med öl även i fortsättningen skall åvila länsstyrelsen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed. Det är i detta sammanhang viktigt att länsstyrelserna får erforderliga resurser så att det blir möjligt att upprätthålla en regelbunden inspektionsverksamhet av betydelse. Vidare anser utskottet att länsstyrelserna även i fortsättningen bör prioritera den typ av samordnad regional tillsynsverksamhet som Länsstyrelsen i Stockholms län tagit initiativ till och som går under namnet Operation Krogsanering. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa: 23. beträffande tillsyn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So17 yrkandet delvis och med anledning av motion 1994/94:So16 yrkande 1 delvis dels antar 8 kap. 1 § andra och tredje styckena i förslaget till alkohollag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Tillsyn (mom. 23)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkandet delvis" bort ha följande lydelse:
Ytterligare uppgifter bör inte läggas på kommunerna. Det är stor risk att t.ex. tillsynen av krogarna blir eftersatt om kommunerna åläggs huvudansvaret för tillsynen. Erforderlig kompetens på detta område finns endast att tillgå i större kommuner. Risken är stor att kommunernas hantering av tillsynen kommer att bli rutinmässig och att det blir polisens sak om det blir för stora ordningsproblem.
Det är en svår uppgift att på rätt sätt sköta tillsynen av restauranger. Det är ibland en hård värld som alkoholhandläggarna möter och som de skall tampas med. Utbildning, erfarenhet och en social kompetens behövs för att klara den uppgiften.
Utskottet anser att huvudansvaret för den direkta tillsynen över serveringen av alkoholdrycker och detaljhandel med öl även i fortsättningen skall åvila länsstyrelsen.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i enlighet härmed. Det är i detta sammanhang viktigt att länsstyrelserna får erforderliga resurser så att det blir möjligt att upprätthålla en regelbunden inspektionsverksamhet av betydelse. Vidare anser utskottet att länsstyrelserna även i fortsättningen bör prioritera den typ av samordnad regional tillsynsverksamhet som Länsstyrelsen i Stockholms län tagit initiativ till och som går under namnet Operation Krogsanering. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa: 23. beträffande tillsyn att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So16 yrkande 1 delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis dels antar 8 kap. 1 § andra och tredje styckena i regeringens förslag till alkohollag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Överklagande (mom. 25)
Roland Larsson (c) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med "I propositionen" och slutar med "yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen skall kommunens beslut kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I domstol skall sedan utvecklas en rättspraxis för närboendes möjligheter att överklaga beslut om serveringstillstånd.
Enligt nuvarande praxis har de närboendes möjligheter att överklaga ett serveringstillstånd i det närmaste utplånats. Utskottet anser att detta är otillfredsställande särskilt som allt fler sena sluttider för alkoholservering har beviljats på senare tid med åtföljande risk för störningar för närboende. Utskottet anser därför att boende som riskerar att utsättas för betydande störningar från närliggande restauranger bör tillförsäkras överklagningsrätt. Detta bör klarläggas genom en särskild bestämmelse i alkohollagen. Utskottet anser att regeringen i ett senare sammanhang bör återkomma till riksdagen med förslag om att vidga kretsen som har rätt att överklaga beslut om serveringstillstånd. Detta bör riksdagen, enligt utskottet, ge regeringen till känna med anledning av motionerna So15 (kds) yrkande 5 och So19 (c) yrkande 12. Utskottet tillstyrker förslaget till 9 kap. 2 § alkohollagen.
dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa:
25. beträffande överklagande att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So15 yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 12 dels antar 9 kap. 2 § i regeringens förslag till alkohollag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I proposition 1994/95:89 framlagda lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagen ändring i 7 kap. 13 § i regeringens förslag till alkohollag
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
7 kap. 13 §
Ansökan om serveringstillstånd görs skriftligen hos kommunen.
Kommunen får ta ut avgift för prövningen enligt grunder som beslutas av kommunfullmäktige.
Kommunen får även ta ut Kommunen får även ta ut avgift för tillsyn enligt 8 avgift för tillsyn enligt 8 kap. av den som fått kap. av den som har tillstånd av kommunen. serveringstillstånd.
Av utskottet föreslagen ändring i 1. Övergångsbestämmelserna till regeringens förslag till alkohollag Bilaga 3
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft
i fråga om 9 kap. 2 § i fråga om 9 kap. 2 §
tredje stycket den 1 januari tredje stycket den 1 januari
1998 och i övrigt den 1 1998 och i övrigt den 1
januari 1995, då lagen januari 1995, då lagen
(1977:292) om tillverkning av (1977:292) om tillverkning av
drycker, m.m. och lagen drycker, m.m. och lagen
(1977:293) om handel med (1977:293) om handel med
drycker skall upphöra att drycker skall upphöra att
gälla. gälla. Fram till dess att
lagen (1994:000) om tullfrihet
m.m. och tullagen (1994:000)
trätt i kraft skall
hänvisningarna i 4 kap. 2
och 3 §§ i stället
avse 6 § lagen (1987:1069)
om tullfrihet m.m. respektive
8 § första stycket
tullagen (1987:1065). Fram
till dess att
tullförordningen (1994:000)
trätt i kraft skall med
sådant tillfälligt lager
som avses i 11 kap. 4 §
förstås tullupplag
enligt tullagen (1987:1065).
I fråga om beslut som allmän förvaltningsdomstol har meddelat före den 1 januari 1998 skall 9 kap. 2 § tredje stycket inte tillämpas vid överklagande av beslutet.
I proposition 1994/95:23 framlagt lagförslag Bilaga 4
Utskottets förslag till Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2 §1
Angående beslag av egendom Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall vad i som avses i 1 § skall vad i allmänhet är stadgat om allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning med motsvarande tillämpning med följande avvikelser: följande avvikelser:
1. Beslagtagen egendom må 1. Beslagtagen egendom må
bevisligen förstöras om bevisligen förstöras om
dess värde är ringa dess värde är ringa
eller egendomens eller egendomens
förstörande eljest förstörande eljest
måste anses försvarligt. måste anses försvarligt.
I annat fall må egendomen I annat fall må egendomen
försäljas, spritdrycker, försäljas, spritdrycker,
vin eller starköl till det vin, starköl och öl till
i lagen (1977:293) om handel den som är berättigad
med drycker omnämnda att tillverka eller att
partihandelsbolaget, öl bedriva partihandel med
till tillverkare av sådan sådana varor enligt
vara och annan egendom på alkohollagen (1994:000) och
sätt som med hänsyn till annan egendom på sätt
egendomens beskaffenhet finnes som med hänsyn till
lämpligt. Belopp, som egendomens beskaffenhet finnes
erhållits vid lämpligt. Belopp, som
försäljning av erhållits vid
beslagtagen egendom, försäljning av
tillfaller kronan. beslagtagen egendom,
tillfaller kronan.
Beslut om förstörande eller försäljning meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. I fall som avses i 23 kap. 22 § första stycket första punkten rättegångsbalken får sådant beslut meddelas även av polismyndigheten.
Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf förstörd eller såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med belopp, som motsvarar egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning meddelas av åklagaren. Är den som drabbats av beslaget missnöjd med beslut om ersättning, äge han inom en månad från det han erhöll del av beslutet påkalla rättens prövning därav. Ansökan härom göres vid den domstol, som ägt upptaga fråga om beslagets bestånd. Ersättning utbetalas av länsstyrelsen efter framställning av åklagaren.
2. Vad i 27 kap. 7 § Utskottets förslag rättegångsbalken är stadgat om att åtal skall väckas inom viss tid skall ej gälla i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.
Nuvarande lydelse
3. Har förverkande av 2. Om polisman verkställer beslagtagen egendom ej beslag och förelägger förelagts och godkänts i förverkande av den samband med beslagtagna egendomen i strafföreläggande eller föreläggande av föreläggande av ordningsbot, skall anmälan ordningsbot och väckes ej om beslaget göras hos åtal, prövar polismyndigheten. åklagaren, huruvida egendomen skall vara förverkad enligt 1 §. Förordnande därom meddelas skriftligen. Den, från vilken beslaget skett, äger hos åklagaren anmäla missnöje med förordnandet inom en månad från det han erhöll del därav. Anmäles missnöje, har åklagaren att, om ej beslaget finnes böra hävas, väcka talan om egendomens förverkande. Sker det ej inom en månad från det anmälan gjorts, skall beslaget gå åter.
4. Om polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i föreläggande av ordningsbot, skall anmälan om beslaget göras hos polismyndigheten.
5. I fråga om sådana 3. I fråga om sådana drycker som avses i 1 § drycker som avses i 1 § tredje stycket och som tredje stycket och som förtärs eller förtärs eller förvaras i strid med förvaras i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första andra stycket första meningen eller med 2 kap. 18 meningen eller med 2 kap. 18 § eller med 4 kap. 4 § § eller med 4 kap. 4 § ordningslagen (1993:1617) ordningslagen (1993:1617) eller med 25 a § eller med 25 a § järnvägssäkerhetslagen järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) har den som (1990:1157) har den som tjänstgör som tjänstgör som ordningsvakt vid en allmän ordningsvakt vid en allmän sammankomst eller offentlig sammankomst eller offentlig tillställning eller inom tillställning eller inom ett trafikföretags ett trafikföretags område eller dess område eller dess färdmedel eller som färdmedel eller som befattningshavare i befattningshavare i säkerhets- eller säkerhets- eller ordningstjänst vid ordningstjänst vid järnväg samma rätt järnväg samma rätt att ta egendomen i beslag som att ta egendomen i beslag som enligt rättegångsbalken enligt rättegångsbalken tillkommer en polisman. tillkommer en polisman.
Ordningsvakt eller befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg som har verkställt beslag skall skyndsamt anmäla detta till polismyndigheten och överlämna den beslagtagna egendomen.
Denna lag träder i kraft i fråga om 2 § första punkten den 1 januari 1995 och i övrigt den 1 april 1995.
1 Senaste lydelse 1993:1622
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 3 Utskottet 5 Propositionen i huvuddrag 5 Ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet 6 Alkoholinspektionen, m.m. 6 Utskottets bedömning 9 Tillstånd för tillverkning av, partihandel med och inköp av spritdrycker, vin och starköl 10 Krav på tillstånd 10 Marknadsföring 11 Utskottets bedömning 13 Kriterier för tillstånd 14 Utskottets bedömning 15 Högsta volymprocent 16 Åldersgränser 16 Utskottets bedömning 17 Serveringsbestämmelser 17 Kommunalisering av tillståndsprövningen, m.m. 17 Det kommunala vetot 19 Utskottets bedömning 21 Omfattningen av serveringstillstånd 22 Utskottets bedömning 23 Kriterier för serveringstillstånd 23 Lämplighetsprövning 24 Nöjes- och idrottsplatser 25 Mattvång, m.m. 26 Utskottets bedömning 28 Serveringens bedrivande 29 Serveringstider 29 Prissättning 30 Alkoholfria drycker 30 Utskottets bedömning 31 Öl klass II 31 Utskottets bedömning 33 Tillsyn 34 Utskottets bedömning 36 Avgifter 37 Överklagande 37 Utskottets bedömning 38 Ansvar och förverkande 38 Destillationsapparater 38 Utskottets bedömning 39 Förslaget till alkohollagen i övrigt 40 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. 40 Utskottets bedömning 41 Övriga lagförslag 41 Hemställan 41 Reservationer 44 Bilaga 1: I proposition 1994/95:89 framlagda lagförslag 55 Bilaga 2: Av utskottet föreslagen ändring i 7 kap. 13 § i regeringens förslag till alkohollag 77 Bilaga 3: Av utskottet föreslagen ändring i 1. Övergångsbestämmelserna till regeringens förslag till alkohollag 78 Bilaga 4: I proposition 1994/94:23 framlagt lagförslag 79 Bilaga 5: Utskottets förslag till Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. 81