Förskolan m.m.

Fru talman! Förskolan är ett samhällsområde som Sverige borde vara mest stolt över. I förskolan erbjuder vi tidigt alla barn pedagogisk verksamhet, omsorg och lärande. Vi väcker nyfikenhet hos våra små och låter dem utveckla språket och sociala färdigheter. En bra förskola är dessutom det viktigaste för att uppnå ett mer jämställt och jämlikt Sverige. I stort är riksdagens partier överens om politiken för förskolan. Det är bra, ja till och med mycket bra. Men det finns några aspekter där vi har olika uppfattningar. En aspekt gäller omsorg på obekväm arbetstid. I dag finns det ett flertal föräldrar med barn i förskoleåldern som har obekväma arbetstider och är i behov av barnomsorg. I många kommuner finns det dock inte barnomsorg för barn vars föräldrar arbetar på kvällar och helger. Nuvarande lagstiftning innehåller endast rekommendationer till kommunerna om att barnomsorg på obekväm arbetstid bör finnas. Lagen innebär inga förpliktelser. Regeringen är på det här området ganska luddig. Å ena sidan säger regeringen att det inte bör vara möjligt att generellt avskaffa tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid. Å andra sidan är det ingen rättighet att få omsorg på obekväm arbetstid, och föräldrarnas ansvar för att hitta lösningar på andra sätt kvarstår. Vad betyder det egentligen? Som en följd av regeringens luddighet och bristen på förpliktelser kan vi notera att många kommuner struntar i att garantera barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är beklagligt, tycker jag. Föräldrar som har ett jobb som även omfattar kvällar och helger hänvisas i dag i många kommuner till släktingar och vänner när de vill hitta en lösning för den barnomsorg de har behov av. Det finns många yrkesgrupper som i dag diskrimineras direkt eller indirekt genom att kommuner inte erbjuder dessa föräldrar barnomsorg på samma villkor som föräldrar med ordinarie arbetstider. Några exempel på yrkesgrupper som har obekväma arbetstider är kulturarbetare, poliser, brandmän, personal inom vården, äldreomsorgspersonal samt personal inom handel, försäljning och service. Dagens barnomsorg förutsätter egentligen många gånger att en förälder arbetar mindre än heltid och att man är två som kan turas om att hämta och lämna barnet. Arbetssökande och deltidsanställda som vill utöka sina möjligheter att få ett arbete genom att utbilda sig på kvällar eller helger får likaledes problem på grund av bristen på barnomsorg. Vi i Miljöpartiet anser att kommunerna ska vara skyldiga att erbjuda omsorg på nätter och helger för de föräldrar som arbetar på obekväm arbetstid. Ett annat område där vi har en annan uppfattning än regeringen gäller rätten till barnomsorg. Förskolan är framför allt barnets rättighet. Det är det första steget i ett livslångt lärande. I förskolan väcks nyfikenhet och barnet utvecklar sitt språk och sociala samspel. Därför är det fel ur ett barnperspektiv att ett barn inte får gå i förskolan i samma utsträckning som tidigare bara för att barnet får ett syskon eller för att föräldern blir arbetslös. Enligt den nya skollagen garanteras barn till arbetslösa eller föräldralediga rätt till endast tre timmar förskola per dag eller 15 timmar per vecka. Vi anser att barn i förskolan inte ska behöva skiljas från sina kamrater och förskollärare för att föräldrarna blir arbetslösa eller för att barnet får ett syskon. Vi tycker att det är rimligt att utöka tiden så att barn till arbetslösa och föräldralediga får rätt till 30 timmar i veckan i stället för 15 timmar, som det är i dag. Vi skulle också vilja stärka rätten till syskonförtur. Jag yrkar bifall till våra reservationer.

Fru talman! Både svensk och internationell forskning visar att det finns ett klart och positivt samband mellan förskola av väldigt bra kvalitet och senare skolprestationer. Det är särskilt viktigt för barn som har svåra uppväxtmiljöer, för barn med annan etnisk bakgrund och för barn som kommer från fattiga familjer. Men för att det ska bli så bra för de grupperna av barn krävs det just att förskolan är av god kvalitet. Om förskolan har för många barn i förhållande till personalen ser Folkhälsoinstitutet att det precis tvärtom kan vara dåligt för barnen. Det är därför vi med stor oro ser på reformer som riskerar att urholka den goda förskola som vi alltså vet är bra för barnen. Vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen är två saker som vi ser minskar möjligheterna för kommunerna att erbjuda just den goda förskolan. Resurserna till förskolan riskerar att minska, bland annat därför att det enligt regeringens beslut förs över pengar från den kvalitetssäkrade förskolan till olika former av barnomsorg som inte har samma krav på att man ska ha utbildad personal och inga krav på att man ska följa en läroplan. Det här är ytterst oroväckande. Man kan säga att en del av det här problemet inte är så stort, i alla fall inte nu, för enligt den senaste statistiken från SCB är det inte fler än 1,8 procent av föräldrar till barn upp till tre år som använder sig av vårdnadsbidraget. Men av dem som gör det är över 90 procent kvinnor, och invandrade kvinnor är klart överrepresenterade, räknat i procent. Ett antal remissinstanser var kritiska på bland annat den här punkten inför vårdnadsbidragets införande. Flera undersökningar visar att antalet ansökningar om vårdnadsbidrag direkt kan kopplas till föräldrarnas socioekonomiska status, det vill säga om man har jobb eller inte, om man står långt från arbetsmarknaden eller inte. Och som jag nyss sade visar undersökningar att det är just de här barnen som bäst behöver den goda förskolan. Vi ser ett problem med att barn till föräldrar som inte talar svenska kanske inte kommer i kontakt med svenska språket förrän de är över tre år. Ser inte regeringen och Alliansen det problemet? Vi ser det. Vi ser också att det finns stora problem med att företag driver förskolor och plockar ut vinster av våra skattepengar. Fru talman! Det som framför allt skiljer de kommunala och de enskilda förskolorna åt är personalens utbildning. I de kommunala förskolorna har 52 ½ procent av personalen förskollärarutbildning, mot bara 37,3 procent i de enskilda förskolorna. Skillnaden är lika stor när det gäller barnskötarna och deras utbildning. Och vi har alltså sett att forskning visar att god pedagogik och lagom stora barngrupper är bra för alla barn men gör störst skillnad för de barn som kommer från fattiga hem, som har en annan etnisk bakgrund och svåra uppväxtmiljöer. Satsningar på förskola av god kvalitet är alltså den bästa tjänsten vi kan göra dessa barn, alla barn. Fru talman! Barnomsorg och förskola av god kvalitet ska erbjudas alla barn, men så är det inte i praktiken. Den som har ett arbete med oregelbundna arbetstider eller nattarbete och inte har några släktingar som kan hjälpa till med barnpassning på kvällar, helger eller nätter måste kanske tacka nej till jobb för att det inte finns barnomsorg för deras barn. Arbete på obekväm arbetstid förutsätter att det är två föräldrar som kan turas om. Så ser det inte alltid ut - det vet vi. De som jobbar deltid eller är arbetslösa och söker jobb har små möjligheter att studera på kvällar eller helger om de inte lever i en kärnfamilj, med två föräldrar, eller har andra som kan ställa upp som barnvakter. Vi menar att barnomsorg på obekväm arbetstid bör vara en rättighet på samma sätt som förskola och barnomsorg är på dagtid. Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 7. I detta anförande instämde Marianne Berg (V).

Fru talman! Både svensk och internationell forskning visar att det finns ett klart och positivt samband mellan förskola av väldigt bra kvalitet och senare skolprestationer. Det är särskilt viktigt för barn som har svåra uppväxtmiljöer, för barn med annan etnisk bakgrund och för barn som kommer från fattiga familjer. Men för att det ska bli så bra för de grupperna av barn krävs det just att förskolan är av god kvalitet. Om förskolan har för många barn i förhållande till personalen ser Folkhälsoinstitutet att det precis tvärtom kan vara dåligt för barnen. Det är därför vi med stor oro ser på reformer som riskerar att urholka den goda förskola som vi alltså vet är bra för barnen. Vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen är två saker som vi ser minskar möjligheterna för kommunerna att erbjuda just den goda förskolan. Resurserna till förskolan riskerar att minska, bland annat därför att det enligt regeringens beslut förs över pengar från den kvalitetssäkrade förskolan till olika former av barnomsorg som inte har samma krav på att man ska ha utbildad personal och inga krav på att man ska följa en läroplan. Det här är ytterst oroväckande. Man kan säga att en del av det här problemet inte är så stort, i alla fall inte nu, för enligt den senaste statistiken från SCB är det inte fler än 1,8 procent av föräldrar till barn upp till tre år som använder sig av vårdnadsbidraget. Men av dem som gör det är över 90 procent kvinnor, och invandrade kvinnor är klart överrepresenterade, räknat i procent. Ett antal remissinstanser var kritiska på bland annat den här punkten inför vårdnadsbidragets införande. Flera undersökningar visar att antalet ansökningar om vårdnadsbidrag direkt kan kopplas till föräldrarnas socioekonomiska status, det vill säga om man har jobb eller inte, om man står långt från arbetsmarknaden eller inte. Och som jag nyss sade visar undersökningar att det är just de här barnen som bäst behöver den goda förskolan. Vi ser ett problem med att barn till föräldrar som inte talar svenska kanske inte kommer i kontakt med svenska språket förrän de är över tre år. Ser inte regeringen och Alliansen det problemet? Vi ser det. Vi ser också att det finns stora problem med att företag driver förskolor och plockar ut vinster av våra skattepengar. Fru talman! Det som framför allt skiljer de kommunala och de enskilda förskolorna åt är personalens utbildning. I de kommunala förskolorna har 52 ½ procent av personalen förskollärarutbildning, mot bara 37,3 procent i de enskilda förskolorna. Skillnaden är lika stor när det gäller barnskötarna och deras utbildning. Och vi har alltså sett att forskning visar att god pedagogik och lagom stora barngrupper är bra för alla barn men gör störst skillnad för de barn som kommer från fattiga hem, som har en annan etnisk bakgrund och svåra uppväxtmiljöer. Satsningar på förskola av god kvalitet är alltså den bästa tjänsten vi kan göra dessa barn, alla barn. Fru talman! Barnomsorg och förskola av god kvalitet ska erbjudas alla barn, men så är det inte i praktiken. Den som har ett arbete med oregelbundna arbetstider eller nattarbete och inte har några släktingar som kan hjälpa till med barnpassning på kvällar, helger eller nätter måste kanske tacka nej till jobb för att det inte finns barnomsorg för deras barn. Arbete på obekväm arbetstid förutsätter att det är två föräldrar som kan turas om. Så ser det inte alltid ut - det vet vi. De som jobbar deltid eller är arbetslösa och söker jobb har små möjligheter att studera på kvällar eller helger om de inte lever i en kärnfamilj, med två föräldrar, eller har andra som kan ställa upp som barnvakter. Vi menar att barnomsorg på obekväm arbetstid bör vara en rättighet på samma sätt som förskola och barnomsorg är på dagtid. Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 7. I detta anförande instämde Marianne Berg (V).

Fru talman! Den svenska förskolan är bra. Den är inte bara bra. Den är faktiskt fantastisk. Som mamma till tre barn - ett har precis passerat förskolan, ett befinner sig mitt i, och det tredje är på väg in - är jag just nu en väldigt stabil kund och kan på mycket nära håll studera den här verksamheten. Alliansregeringen vet vikten av en god förskola. Vi vet hur viktig barnens första tid där är. Vi slår därför fast att förskolans syfte ska vara att stimulera barns utveckling och lärande och naturligtvis också ge barnen en trygg omsorg. Därför har vi nu tagit steget fullt ut och integrerat förskolan i den nya skollagen. Förskolan utgör nu det första steget i utbildningssystemet. När läroplanen för förskolan, Lpfö 98, kom förtydligades det pedagogiska uppdraget, och verksamheten fick klara nationella mål. I den reviderade läroplanen för förskolan, som börjar gälla den 1 juli 2011, har inte avsikten varit att förändra uppdraget. Men genom att förskolan nu är en egen skolform blir rollen som första steget i utbildningssystemet tydligare. Förskolan ska erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Förskolan ska också vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och lärande. Det är för oss mycket centralt och viktigt. Vi har därför också infört allmän förskola även för treåringar. Detta började gälla den 1 juli förra året. Grundtanken var att erbjuda fler barn än tidigare en god pedagogisk verksamhet. Ingen familj ska behöva avstå från att låta sitt barn delta i förskolans verksamhet för att det saknas pengar. I ett mycket medvetet arbete med att förbättra och utveckla förskolan har vi också infört skärpta krav på behörighet för tillsvidareanställning. Införandet av lektorat ger också nya karriärmöjligheter och fäster fokus på duktiga pedagoger. Det är ett sätt att höja status och också locka fler män till ett arbete som i dag är närmast totalt kvinnodominerat. Förskolelyftet ger såväl förskollärare som barnskötare samt personal med pedagogiskt ledningsansvar i förskolan möjlighet att förstärka sin kompetens. Ytterligare en skillnad mot tidigare är att med den nya skollagen gäller samma regler för fristående och offentliga verksamheter. Fristående förskolor ska också följa förskolans läroplan. De fristående verksamheterna ser vi som viktiga komplement till den kommunala barnomsorgen och förskolan. Vi tror att varje barn ska ha möjlighet att utvecklas efter sina egna förutsättningar. Därför är valfriheten viktig att slå vakt om. Ett exempel på hur viktigt det är att det finns alternativ är Kevin, en liten kille som finns i min närhet. Han var ganska inbunden. Han var en ganska osäker kille som hade svårt med utvecklingen av både tal och motorik. Men med en annan inriktning och en annan pedagogik har han nu blommat ut och använder verkligen sin fulla potential. Ibland är det svårt att tro att det är samma lilla kille. Hans föräldrar lade ned ganska stor möda för att hitta det alternativ som skulle passa deras barn bäst, och det är de i dag oerhört tacksamma för. Resultatet av det ser de varje dag. Men val kan också vara svårt. Efter att den fria etableringsrätten infördes under förra mandatperioden har kanske valet blivit ännu svårare. Vi har fått fler förskolor att välja på, med olika inriktningar och olika pedagogik. Detta är oerhört positivt, då vi tror på människor och deras förmåga. Vi tror också att de personer som väljer att starta en fristående förskola gör det med intentionen att de vill göra något bra och ge våra barn den bästa starten i livet. Om vi redan från start skulle misstro dessa entreprenörer tror jag att vi är ganska illa ute. Jag har haft förmånen att möta ett antal av dessa entreprenörer. En av de människor som på ett fantastiskt sätt arbetar för att utveckla sina förskolor är en kvinna vid namn Solveig Sunnebo. Hon driver företaget Helianthus och har bland annat utvecklat ett koncept med mobila förskolor. Det innebär att hon kan erbjuda sina barn utflykter i det gröna, till skogen, till biblioteket eller varthelst de önskar. Det är barn som kanske inte alltid har nära tillgång till detta. Hon beskriver hur ledsen hon blir när diskussionen så ensidigt kommit att handla om vinster. Hur skulle hon ha möjlighet att investera i dessa mycket dyra bussar om inte hennes företag fick generera en vinst? Nej, fru talman, vi ska vara glada över att det finns människor som vill förverkliga sina idéer runt barnomsorg och på det viset erbjuda oss föräldrar en fantastisk valfrihet. Det som jag tycker har varit utmärkande för dem är den glöd och det engagemang som de utstrålat. De har brunnit för sin idé att utveckla förskolan och att ge barnen det absolut bästa. Det har i regel också funnits en enormt engagerad personal bredvid dessa entreprenörer, en personal som med stor stolthet varit mycket delaktiga i sin förskola och som tagit ett stort ansvar för att utveckla och att ge en fin omsorg. Nu kan man ju tro att jag tror att detta engagemang bara finns i de fristående förskolorna. Så är det naturligtvis inte alls. Jag har själv förmånen att varje vecka möta den sortens personal på den kommunala förskola där mina barn går och har gått. Jag väljer den förskolan igen för den höga kvalitet de erbjuder och den fantastiska personal som jag naturligtvis också själv fått en mycket god relation till. Det är detta som är viktigt för föräldrar - att de känner sig trygga när de lämnar det käraste de har och att de kan vara med och påverka och känner att de har god insyn i vad som händer deras barn under dagarna. Jag tror ärligt talat inte att föräldrar rent generellt bryr sig så mycket om huruvida deras förskola är kommunal eller fristående. Det finns föräldrar bland mina barns vänner som inte är säkra på om deras förskola är kommunal eller inte. De har helt enkelt valt en förskola de tycker är bra och där deras barn mår bra. Däremot är valfriheten mycket viktig. Jag vill däremot slå fast att det aldrig någonsin kan accepteras att en förskola missköts. Det gäller såväl fristående som kommunala förskolor. Vi inom Alliansen är mycket tydliga med att vi vill ha tydliga uppföljningssystem som granskar våra förskolor och, då man finner brister, kraftfullt kan agera mot detta. Jag vill mycket tydligt markera med vilket allvar vi ser på de brister som framkommit hos en rad förskolor. Däremot ska vi inte lura oss själva och tro att brister bara finns hos de fristående förskolorna. Brister ska upptäckas och åtgärdas. Gör de inte det bör man förlora rätten att driva förskola. I ett barns rätt till en god förskola måste naturligtvis också ligga en god arbetsmiljö. Alliansen biträder därför yrkande 1 i motion Ub285 som avser ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur arbetsmiljön för barn och elever i förskolor och fritidshem ska förbättras. Fru talman! Förutom detta yrkande av bifall yrkas i övrigt avslag på övriga motionsyrkanden och bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Annika Eclund (KD).

Fru talman! Camilla Waltersson Grönvall talade om valfrihet, och då har jag en direkt fråga till Camilla Waltersson Grönvall: Vilken valfrihet har den förälder som arbetar på obekväm arbetstid att välja kommunal barnomsorg i alla kommuner i Sverige? Vi vet att den valfriheten inte finns. Arbetslinjen gäller väl - är det då inte en viktig fråga att den som kanske är ensamstående och arbetslös inte kan ta ett jobb för att man inte lever med någon som kan ta hand om barnet på obekväm arbetstid och inte heller har någon släkting eller bekant som kan göra det? Är det inte viktigt att de här föräldrarna kan få barnomsorg även på obekväm arbetstid och att de också kan få ta del av den valfrihet som Moderaterna alltid annars talar om? Jag vill veta vad Moderaterna och Camilla Waltersson Grönvall tänker göra för dessa föräldrar och barn.

Fru talman! Alliansregeringen har varit väldigt tydlig i den nya skollagen. Man skriver väldigt tydligt att kommunerna ska sträva efter att tillhandahålla barnomsorg för barn vars föräldrar har förvärvsarbete på så kallad obekväm arbetstid. Vi har alltså tagit ganska många steg framåt där och markerar att det är viktigt att man försöker anpassa sig. Barnets behov ska gälla. Däremot finns det fortfarande ett ansvar i grund och botten hos föräldrarna för att hitta lösningar på det. Det har vi skrivit tydligt i den nya skollagen.

Fru talman! Det är väldigt mjuka skrivningar. Annan barnomsorg är kommunerna skyldiga att tillhandahålla, om jag har vanliga arbetstider. Varför tycker ni att kommunerna bara ska sträva efter detta? Väntar ni på att någon entreprenör ska öppna på obekväm arbetstid, eller varför är ni inte strängare i er syn så att alla föräldrar och alla barn kan få verklig valfrihet?

Fru talman! Jag hör till dem som tror att barnomsorgspengen och vad den innebär och vad vi ser att den har börjat innebära är något positivt. I min värld måste det inte med nödvändighet vara kommunen som bedriver barnomsorg på alternativ tid. Barnomsorgspengen innebär ju att du kan använda den också till att gå till en entreprenör och få ditt behov tillgodosett. Vad vi ser är i första hand kanske inte behovet av nattis alla gånger utan att man behöver barnomsorg senare på kvällen. Där tror jag att vi måste öppna upp och vara mer flexibla i kommunerna.

Fru talman! Man kan inte tro det när man hört de tidigare talarna, Camilla Waltersson Grönvall undantagen naturligtvis, men den svenska förskolan är faktiskt i topp när det gäller vad brukare i Sverige tycker om den svenska sociala omsorgen. Förskolan ligger i topp. Vi är erkända för den goda kvalitet vi håller, och både i Sverige och internationellt är vi respekterade för detta. Det ska man ha i bakhuvudet, även om inget är så bra att det inte kan bli bättre, och det har hela tiden varit den här regeringens och allianspartiernas strävan. År 2009 omfattade förskolan drygt 86 procent av alla 1-5-åringar eller drygt 466 000 barn. Från den 1 juli i år utökas den allmänna förskolan till att gälla alla barn redan från tre års ålder. Då ska man komma ihåg att för tio år sedan var det bara 64 procent av barnen som gick i förskolan. Förskolan har tidigare varit en del av familjepolitiken. Tidigare skulle barn tas om hand så att kvinnor kunde komma ut i förvärvsarbetet. Det var alltså en otroligt viktig jämställdhetspolitisk insats. Under de här tio åren har förskolan gått från att vara ett omhändertagande till att vara ett första led i skolformen. År 1998 fick den också en läroplan just för att markera att vi tycker att det är så viktigt att barn redan från början ska kunna leka in ett lärande. Förskolan har nämligen en nyckelroll. Den är oändligt viktig. Den är viktig för alla barn - för mina barn, för Camillas barn, för barn som kommer från andra länder och för barn som kommer från icke-studiemotiverade hem. Förskolan ska vara en brygga. Det är den första delen i vårt jämlikhetsarbete för att hålla ihop Sverige. Undersökningar visar också mycket riktigt att elever som har gått i förskolan har bättre skolresultat i längden än dem som inte gjort det. Nu är det dags för nästa steg, fru talman. Den 1 juli 2011 blir det kickoff för den nya förskolan, där ännu mer betydelse läggs vid den pedagogiska delen och där vi kombinerar omsorg och lek med lärande. Förskolan integreras i skollagen och bildar nu en egen skolform med gemensamt mål med de övriga skolformerna. Till detta kommer den nya förskollärarutbildningen, en förnyad läroplan där förskollärarnas pedagogiska ansvar och mål för barnens språkliga och matematiska utveckling skrivs in. Detta tillsammans med fortsatta satsningar på förskollärarnas kompetensutveckling genom Förskollärarlyftet och de i veckan aviserade 251 miljoner till forskarskolor där lärare och förskollärare kan utbilda sig till lektorer, ser jag som ett tydligt tecken på att allianspartierna inser betydelsen och vikten av förskolan och att vi agerar. Det går inte att bygga torn som når till himmelen om man inte har en rejäl grund att stå på. Vi behöver knyta forskningen till förskolan. Det har varit ett konstigt tänkande tidigare; man tyckte att de minsta barnen kunde undervisas av vem som helst. Så är det inte. Det är klart att de minsta barnen måste undervisas av de mest kompetenta lärarna. Men det samlade greppet om förskolan, fru talman, blir inte mer än en papperstiger eller en vacker debatt i den här kammaren om inte kommunerna och huvudmännen inom förskolan tar sitt ansvar. Vi har alla i denna kammare ett extra stort ansvar att inse att det inte bara är att forma en skolpolitik som ser till alla barns och elevers betydelse och att predika alla goda ting här utan faktiskt också se till att våra kommunkolleger ute i landet genomför dessa praktiska förändringar. Skolan är i dag en kommunal angelägenhet, och med det kommer också en kommunal skyldighet. Använd lärarlyftet! Se till att förskolecheferna tar del av befattningsutbildningarna! Skapa möjligheter för lektorstjänster ute i verksamheten! Lev upp till skollagens krav om att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen har en bra skolmiljö! Lev upp till skollagens intentioner! Se till att skollagens skrivning om modersmålsstöd fullföljs så att barnen får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. Jag frånsäger mig absolut inte ansvaret som folkpartistisk riksdagsledamot - jag har ett gigantiskt ansvar här - men verksamheten sker till syvende och sist ute i kommunerna. Till sist, fru talman, vore jag inte jag om jag inte fick lov att poängtera vikten av jämställdhetsarbete i förskolan. Ska vi någonsin få fria, jämställda individer i det här landet måste det medvetna arbetet börja redan i förskolan. Regeringens storsatsning på jämställdhet i skolan med bland annat fortbildningsinsatser för lärare för att motverka traditionella könsroller är ett viktigt steg, men det behövs mer. Delegationen för jämställdhet i skolan, som redovisade sitt slutbetänkande den 10 januari, tror jag att det var, skriver det väldigt bra: "Jämställdhet uppnås inte en gång för alla - lika lite i skolan som i samhället i övrigt. Jämställdheten måste ständigt diskuteras, vinnas på nytt och omsättas i skolans vardagliga praktik." Det är så, fru talman, att en alltför stor del av det jämställdhetsarbete som bedrivs i skolan fortfarande är projektbaserat och ad hoc-baserat. Det bygger på eldsjälsprincipen i stället för att på allvar integreras i det dagliga skolarbetet. Ska vi förändra någonting måste jämställdhetsarbetet i skolan bedrivas genom metodiskt och systematiskt arbete, genom jämställdhetsintegrering och genom att ledningen ger sitt odelade stöd till arbetet. Fru talman! Förskolan är det första viktiga ledet i ett livslångt lärande. Jag vet att jämställdhetsministern, tillika biträdande utbildningsministern Nyamko Sabuni delar min övertygelse när det gäller vikten av ett jämställt samhälle. Det borgar för att Jämställdhetsdelegationens arbete inte bara blir en papperstiger utan att det kommer ut i verksamheten. Med det yrkar jag bifall till tillkännagivandet att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om arbetsmiljön för barn och elever i förskolor och på fritidshem. I övrigt yrkar jag avslag på reservationerna och bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Camilla Waltersson Grönvall (M).

Fru talman! Tina Acketoft sade i sitt anförande att förskolan ska vara ett medel för att hålla ihop Sverige. Den strävan delar jag. Den är viktig. Men er politik lever tyvärr inte upp till den ambitionen. Ni hade möjlighet att exempelvis se till att kommunerna ska följa upp den ambitionen och erbjuda alla barn, även barn till personer som är arbetslösa, även barn till personer som är föräldralediga ska kunna gå i förskolan på samma sätt som barn till andra personer. Men det gjorde ni inte. Ni har diskriminerat de föräldrarna. För de föräldrarna är det reglerat att de har rätt till bara 15 timmar per vecka eller 3 timmar per dag. Min fråga till dig är: Varför kunde ni inte leva upp till ambitionen att vi ska hålla ihop Sverige och att alla barn ska ha rätten att gå i förskola, oavsett om deras föräldrar har arbete eller inte har arbete?

Fru talman! Jabar Amin tar upp en väldigt viktig fråga. Vi utökar nu rätten till förskoleplats för barn från tre års ålder. Det tycker jag är ett väldigt viktigt första steg. Vi ser att det är de absolut yngsta åren som är de formativa åren. Jag håller med Jabar Amin. Jag önskar att alla barn hade rätt till heltidsplats i den förskola eller barnomsorgstyp som föräldrarna väljer. Så är det inte i dag, men det är definitivt en strävan och ett fortsatt arbete från delar av alliansregeringen att driva frågan åt det hållet.

Fru talman! Jag välkomnar att man har utökat så att treåringar får rätt till förskola, men min fråga besvarades inte. Varför kunde ni inte förplikta kommunerna i stället för att bara ha strävandet att barn till arbetslösa och barn till föräldralediga ska behandlas på samma sätt som andra? Varför ska man skilja på barn beroende på om föräldrarna har arbete eller inte? Varför kunde ni inte förplikta i lagen?

Fru talman! Det finns ingenting i kommunernas självbestämmande som säger att de inte får lov att utöka rätten. Det gör man också i ett antal kommuner. Det kommer vi an till igen. Jag svarar Jabar Amin precis lika ärligt och rakt som jag gjorde tidigare. Min målsättning och delar av allianspartiernas målsättning är att vi ska utöka den rätten. Men som det är i dag har vi redan ett antal kommuner som faktiskt har utökat från 15 timmar till ett större antal timmar. Det tycker jag är ett synnerligen hedervärt grepp. Jag hoppas att fler kommuner följer det steget.

Fru talman! Jag ska börja med att citera ur ett förskoleprogram från Rosenhaga förskola. Jag tycker att det är så bra skrivet. Rubriken för den här delen heter Omtanke. "Demokrati utövas på ett sådant sätt att lärandet och lyssnandet vidgar våra perspektiv. Vi arbetar utifrån barnkonventionens intentioner där förskolans barnråd är ett viktigt redskap i demokratins anda. Förskolan strävar även efter en jämställd vardag där allas intressen ska höras och respekteras. Vi vill synliggöra barnen i samhället." Nästa rubrik är Höga ambitioner. "Förskolan lägger stor vikt vid att barnen får pröva och skapa på många olika sätt. IKT (information, kommunikation, teknik) är ett viktigt verktyg där barn har möjlighet att bli producenter och inte bara konsumenter i samtidens/framtidens förskola. Rosenhaga förskola är en kulturell och social mötesplats som stärker och förbereder barnen för ett liv i ett alltmer internationellt samhälle." Så står det i informationsbladet om Rosenhaga förskola i Skövde. Man arbetar Reggio Emilia-inspirerat, och man fick förra året ta emot kommunens jämställdhetspris för sitt arbete. Det handlar nämligen inte bara om vackra ord. Det handlar om hur man omsätter dem i praktiken. I eftermiddag är det öppet hus på förskolan. Dit hinner jag tyvärr inte eftersom vi har votering. Fru talman! Förskolan är första steget i utbildningskedjan. Här läggs grunden för fortsatt lärande på många olika sätt. Förskolan i Sverige och dess pedagogik är känd långt utanför vårt lands gränser. Vi får ta emot många studiebesök. Som redan nämnts i debatten är föräldrar nöjda med verksamheten, och förskollärare och annan personal åtnjuter ett stort förtroende från dem som också använder sig av förskolans verksamhet, både barn och föräldrar. Centerpartiet genomförde tillsammans med de andra allianspartierna ett antal åtgärder under den förra mandatperioden för att höja kompetensen hos förskollärarna i det så kallade Förskolelyftet. Förskolan fick ett stärkt pedagogiskt uppdrag och allmän förskola från tre års ålder har införts. Den nya lärarutbildningen och legitimation för förskollärare är åtgärder som genomförs under den här mandatperioden och ytterligare försäkrar en hög kvalitet. Nu finns också förskolan med i den nya skollagen. Därmed befäster man förskolans roll som det första steget i utbildningskedjan. I den nya skollagen finns det också skrivningar om vikten av en god arbetsmiljö. Det är väl den delen i det betänkande som vi debatterar i dag som är mest intressant, för här får regeringen ett uppdrag att till riksdagen rapportera vad man avser att göra för att förbättra arbetsmiljön för barn och elever i förskola och på fritidshem. Vikten av kompetens hos förskollärarna har nämnts redan tidigare i debatten. Det är klart att lärarlegitimationen, som vi ska diskutera i nästa debatt, är en viktig faktor också för förskolans del. Att det blir legitimerade lektorer också i förskolan och att de forskarskolor som ställs till förfogande kan börja verka är viktigt för att också verksamheten ska kunna fortsätta att utvecklas. Det ser vi från Centerpartiets sida som en oerhört viktig del. Nu låter det kanske som att det bara finns positiva saker med förskolan. Det gör det; det finns oerhört många positiva saker. Men vi vet också att det på ett antal ställen är stressade miljöer. Det finns stora barngrupper och delar där man inte når upp till de krav vi ställer från samhällets sida. Det är klart att detta behöver granskas och följas upp. Det sätt på vilket vi gör det har vi ändå förstärkt i det arbete där vi har ökat uppföljningen av kvaliteten, och det är oerhört viktigt att den sker i alla förskolor. När det handlar om arbetsmiljön vet vi att förskolan har haft problem med buller. Vi hade i den kommun jag kommer ifrån ett så kallat bullerprojekt för ett antal år sedan, där man tittade på och mätte ljudnivån i våra förskolor och grundskolor. På ett antal ställen var den alltför hög. Man vidtog då åtgärder. Det handlade om miljö och om ljuddämpande plattor i taket. Man arbetade med kompetensutveckling för förskollärarnas del - på vilket sätt kan vi ha ett arbetssätt och en verksamhet som gör att vi sänker ljudnivån? Gruppstorlekarna kan också vara en faktor man behöver se över. Det är glädjande att man när man uppmärksammar saker, som i det här fallet från Folkhälsorådets sida, också ser resultat i verksamheten. Det räcker dock inte med en åtgärd, utan det är först när man ser till helheten och ser flera olika delar man behöver åtgärda som det blir resultat. Fru talman! Förskolan är viktig framför allt för barnens skull. Jag är glad för de satsningar som alliansregeringen har gjort och ämnar fortsätta göra för att stärka kvaliteten och stärka alla barns möjligheter till förskola. Det gäller det förstärkta pedagogiska uppdraget om allmän förskola från tre års ålder. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet med det tillkännagivande som finns och som handlar om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur arbetsmiljön för barn och elever i förskolor och fritidshem ska förbättras, och jag yrkar avslag på övriga motioner. (Applåder) I detta anförande instämde Camilla Waltersson Grönvall (M) och Annika Eclund (KD).

Fru talman! FN:s deklaration om barns rättigheter formulerar det självklara: att barns bästa ska komma i första rummet. Det är också själva utgångspunkten för mig som kristdemokrat när politiska förutsättningar för barns omsorg ska utformas. Vi har en förskola i Sverige med mycket hög kvalitet. Vi kan vara stolta över våra professionella pedagoger och vår svenska modell. Andra länder tittar avundsjukt på det svenska konceptet, och vår förskolemodell har blivit en svensk exportprodukt. Det är glädjande att de förändringar som gjorts av förskolan har skett med respekt för förskolans egenart och oförändrade uppdrag för lärande, omsorg och trygghet som bildar en helhet. Förskolan erbjuder, och ska erbjuda, pedagogisk verksamhet, omsorg, fostran och goda lärandemiljöer. Dessa olika delar och faktorer ska vara komplement och stöd till föräldrarna, som har det huvudsakliga ansvaret för barns fostran, utveckling och växande. Fru talman! Med syfte att öka föräldrarnas valfrihet och möjlighet att välja varierande former av pedagogisk verksamhet för sina barn har barnomsorgspengen införts. Ökad valfrihet och förutsättningar för föräldrar att välja är för mig välkomna inslag inom förskolan. Det är viktigt att familjens behov och självfallet främst barnets behov ska styra föräldrarnas val av omsorg för sina barn. För fem år sedan beslutade riksdagen ändringar i skollagen om etableringsfrihet. Beslutet om barnomsorgspeng 2009 innebär att kommunerna nu är skyldiga att godkänna andra pedagogiska omsorgsformer i enskild regi. Likaså har riksdagen beslutat att införa allmän förskola även för treåringar. Ingen familj, inget barn, ska behöva avstå förskolans verksamhet på grund av brist på pengar. Konsekvensen av detta är också att kommunen ska informera barns vårdnadshavare om de olika pedagogiska omsorgsformerna. Det är viktigt att betona att kommunen nu ska sträva efter att tillgodose föräldrarnas eller vårdnadshavarnas önskemål gällande pedagogisk omsorg. Det är angeläget att kommunen tar detta ansvar och verkligen underrättar barns vårdnadshavare om verksamheter som exempelvis familjedaghem, flerfamiljslösning eller andra former av pedagogisk verksamhet. Fru talman! För mig som kristdemokrat är det ett självklart utgångsläge att ingen känner sina barns behov bättre än föräldrarna. Därför är det viktigt att politiken som utformas kring barns omvårdnad utgår från föräldrarnas möjlighet till flexibilitet och fria val. För de alternativa pedagogiska omsorgsformerna som familjedaghem och flerfamiljslösningar och för hemmavarande föräldralediga är den öppna förskolan viktig. De öppna förskolorna är alltså viktiga för att vi ska kunna driva på utvecklingen av en mångfald av pedagogisk omsorg och föräldrars valfrihet. Gällande den öppna förskolan går utvecklingen åt helt fel håll. Antalet öppna förskolor har dess värre minskat kraftigt de senaste åren. På tio års tid har antalet minskat från 752 till 472. Därför vill vi kristdemokrater göra en statlig satsning för att vända trenden. Perspektivet kring de öppna förskolorna saknar jag ofta i debatten. Jag vill därför verkligen lyfta fram den verksamheten i dag. De betyder mycket för de barn som av olika anledningar inte går i förskolan eller som inte tillbringar hela dagarna i förskolan. Barnen får viktig samhörighet med andra barn, och föräldrar skapar betydelsefulla kontaktnät med varandra. Särskilt viktig är den öppna förskolan för de föräldrar som saknar ett naturligt socialt nätverk, till exempel familjer som nyligen kommit till Sverige. Vi kristdemokrater anser att kommunerna måste ta sitt ansvar och garantera tillgången till en öppen förskola - dels för den betydelsefulla verksamhet den är i sig men också för att arbetet med att skapa en flexibel och anpassningsbar pedagogisk omsorg ska kunna fortsätta att växa. Fru talman! För oss kristdemokrater finns det två lika viktiga ben som förskolan står på: omsorg och pedagogisk verksamhet. Jag vill betona att förskolan inte är en skola för små barn. Nej, det är en omsorgsverksamhet som ska erbjuda barnen trygghet och en stimulerande miljö på barnens villkor. Förskolan ska genomsyras av god pedagogisk verksamhet som stimulerar barnens lärande. Barn ska uppmuntras och förskolan ska ge förutsättningar som gör att barnen utvecklas. Men den icke prestationsstyrda förskolan ska utgå från värden som trygghet och omvårdnad. Jag anser att arbetet med värdegrunden alltid är viktig att utveckla och förbättra, och personalen ska ständigt arbeta med dessa frågor. Jag menar därför att ett kompetenslyft för förskolans personal gällande värdegrunden ska prioriteras. Fru talman! Förskolan är en egen skolform inom utbildningsväsendet. Detta får till följd att skyldigheten för kommunen att ordna en förskoleplats inom fyra månader skärpts. I den nya skollagen, som ska börja tillämpas nu i år, har detta förtydligats. Plats i förskola ska erbjudas inom fyra månader efter att vårdnadshavaren har anmält önskemål om förskoleplats. Det kommer även att införas en möjlighet för Skolinspektionen att vid vite förelägga kommuner att fullgöra sin skyldighet att erbjuda förskoleplats. Vi kristdemokrater har arbetat med ett system som vill komplettera förskolegarantin och kommunernas skyldighet att erbjuda förskoleplats med ekonomiskt ersättning om garantin inte skulle uppfyllas. För den enskilda familjen kan det innebära stora ekonomiska påfrestningar ifall kommunen av olika anledningar inte kan erbjuda barnomsorg inom de månader de garanterar. Det bör därför kunna utgå en ekonomisk ersättning till den familj som blivit drabbad. Vi tycker att ett sådant ekonomiskt skydd bör komplettera kommunens skyldighet att erbjuda förskola. Fru talman! Sverige har en förskola att vara stolt över, men naturligtvis finns det många saker att utveckla och förbättra. Alla föräldrar och barn ska känna sig trygga med den verksamhet som bedrivs inom förskolan, oavsett i vilken regi den bedrivs. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet med tillkännagivandet att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur arbetsmiljön för barn och elever i förskola i fritidshem ska förbättras. Jag yrkar avslag på motionerna. I detta anförande instämde Yvonne Andersson (KD) och Camilla Waltersson Grönvall (M).

Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att Sverige har en fantastisk förskola. Den utgör en av de viktigaste delarna i vår välfärd. Den lägger grunden för våra strävanden efter ett jämställt samhälle där båda föräldrarna har möjlighet att kombinera yrkesliv och familjeliv. Förskolan är en av de mest uppskattade verksamheterna. Den ligger i topp i kvalitetsindex och är internationellt erkänd för sina höga kvalitet och goda tillgänglighet. 450 000 barn tillbringar sin vardag på förskolan. Förskolan har en nyckelroll i samhället när det gäller att ge stöd till barn som kommer från mindre privilegierade hem. Den skapar mer likvärdiga förutsättningar för barnen inför skolstart. Internationella undersökningar som PISA och Pirls visar att det finns ett samband mellan att ha gått i förskolan och hur man sedan presterar i skolan. Det är i förskolan vi kan sätta in de tidiga insatserna för att underlätta framtida skolgång. Forskarna är överens: Ju tidigare insatser desto bättre. Därför menar jag att det behövs ett större fokus på förskolans läranderoll. Fru talman! Missuppfatta mig inte. Förskolan är inte skola men den ska vara lärorik. Det är också den insikt som ligger till grund för de stora förändringar som nu genomförs med den nya skollagen och den reviderade läroplanen för förskolan. Man kan med rätta prata om 2011 som ett nystartsår för förskolan. Med den nya skollagen blir förskolan en egen skolform och förskolechefen får en tydligare roll. Lek och kreativitet ska främjas, men barnen ska också förberedas för fortsatt utbildning. Ambitionerna för lärandet höjs, och målen för barnets utveckling förtydligas. Med den nya reformen startar en ny förskollärarutbildning. Den nya utbildningen ska fokusera på de kunskaper en förskollärare behöver och inte smetas ut genom en bred och generell lärarutbildning. Vi vill också förstärka förskollärarnas roll genom att införa en särskild förskollärarlegitimation från och med 2012. Jag är övertygad om att detta är ett bra sätt att höja förskolläraryrkets status och ytterligare betona förskolans viktiga pedagogiska uppdrag. Fru talman! Det finns inget bra som inte kan göras bättre. Två ord beskriver den svenska förskolan: God kvalitet. Hög tillgänglighet. Den viktigaste uppgiften för regeringen de kommande fyra åren kommer att vara att fortsätta att upprätthålla den höga kvaliteten inom förskolan. Det gör vi bland annat genom att satsa på fortbildning för personalen. Förskollärarlyftet har visat sig populärt. Regeringen uppdrar nu åt Skolverket att utvärdera Förskollärarlyftet med syfte att få i gång Förskollärarlyftet 2.0. Fru talman! Kopplingen mellan forskning och verksamhet inom förskolan är i dag alltför dålig. Forskning har till syfte att utveckla verksamheten. Den höjer kvaliteten i förskolan. Därför har regeringen nyligen fattat beslut om att fortsätta satsningen på forskarskolor för förskollärare. Vi gör det möjligt för förskollärare att med bibehållen lön forska och bli lektor. Det är min förhoppning att detta kommer att stärka forskningen på förskoleområdet. Kvaliteten i förskolan handlar också om tillgång till förskollärare. Det blir extra viktigt nu när förskollärarna med den reviderade läroplanen får ett tydligt ansvar för den pedagogiska utvecklingen. Det är viktigt att komma ihåg att förskolornas kvalitet inte bara handlar om förskollärarnas prestationer. Det faktum att alla verksamma inom förskolan jobbar tillsammans i arbetslag, ser och fokuserar på olika saker är ett framgångsrecept som vi ska hålla fast vid. Det behövs både förskollärare och barnskötare i förskolan, gärna även fritidspedagoger, genuspedagoger, kulturpedagoger och musikpedagoger. Det finns en god tillgänglighet i den svenska förskolan men också brister som behöver åtgärdas. I de flesta kommuner är det lätt att få en förskoleplats i augusti men desto svårare om man behöver en plats i november eller april. Så får det inte vara. Rätten till förskola inom fyra månader gäller året om. Kommunerna måste bli bättre på att göra prognoser och planera för framtida behov. Med den ny skollagen skärper vi skrivningarna och ger Skolinspektionen möjlighet att utdöma vite för de kommuner som inte lyckas leva upp till garantin. Jag menar att vi nog behöver gå ett steg längre och titta på hur vi kan kompensera de föräldrar som inte får förskoleplats i tid. Min förhoppning är naturligtvis att denna kompensation inte ska behöva betalas ut utan att det ska bli så dyrt att kommunerna faktiskt inser att det är mer lönsamt att ordna förskoleplats i tid i stället. En grupp barn som jag bekymrar mig för är barn till arbetslösa. Bland annat har dessa barn rätt till endast 15 timmar i förskolan. Många kommuner har gått före och erbjuder fler timmar även till dessa barn. Det är bra. Det är inte bra för barn att tvingas vara hemma med en frustrerad förälder när kompisarna får vara på förskolan. Det är inte bra att den arbetslöse föräldern inte har tid att söka jobb för att den måste ta hand om sitt barn. Därför menar jag att vi borde öka antalet timmar som barn till arbetslösa har rätt att vara på förskolan. Vi får återkomma till frågan så småningom. Fru talman! I Sverige ska föräldrarna alltid kunna lita på att det finns förskoleplats för barnet när tiden är inne. Föräldrarna ska alltid känna sig trygga när de lämnar sina barn på förskolan, vare sig den är kommunal eller har en annan huvudman. Vårt uppdrag framgent som regering och riksdag är att garantera detta till alla föräldrar i vårt land. (Applåder)

Fru talman! Vi har hört hur alliansföreträdare och statsrådet har sjungit pedagogikens höga lov. Då är det konstigt att samtidigt införa vårdnadsbidrag. Det finns inga pedagogiska krav på en förälder och flerbarnsomsorgen. Det finns inte det minsta pedagogiska krav, och därför får inte alla barn en pedagogisk barnsomsorg. Men det var egentligen inte det jag ville prata om. För en kort tid sedan innan statsrådet kom hit ställde jag en fråga till en allianskollega som pratade mycket om valfrihet. Jag undrade vilken valfrihet de föräldrar har som arbetar på obekväm arbetstid, eller som skulle kunna ta ett sådant arbete i stället för att vara arbetslös, eller som vill förkovra sig på kvällar och helger, men där barnet inte lever med båda föräldrarna eller det inte finns någon släkting som kan ta hand om barnet. Statsrådets moderata kollega i kammaren sade att man tycker att kommunerna ska sträva efter omsorg på obekväm tid. Det är fint, men kommunerna är inte skyldiga att tillhandahålla omsorg på obekväm arbetstid. Kollegan tyckte att det kunde vara bra om entreprenörer kunde tänka sig att tillhandahålla barnomsorg. Gäller valfriheten bara entreprenörerna eller ska valfriheten gälla de föräldrar och de barn som behöver barnomsorg på obekväm arbetstid? Jag skulle vilja veta om Nyamko Sabuni vill skärpa lagen.

Fru talman! Wiwi-Anne Johansson ställde en viktig fråga. Hon refererar till min moderata kollega. Av den nuvarande lagstiftningen framgår att kommunerna måste sträva efter att erbjuda nattis - som det brukar kallas - till dem som behöver. Tanken är att lagstiftningen ställer krav på att det ska finnas beredskap i kommunen men att kommunen måste få göra individuella bedömningar från familj till familj. Som Wiwi-Anne Johansson påpekade måste man titta på om det finns en annan förälder eller andra möjligheter. I den mån det inte finns har kommunen skyldighet att bidra med en plats för ett barn som behöver omvårdnad och omsorg också nattetid. Jag kan hålla med Wiwi-Anne om att lagstiftningen säger att man ska eftersträva. Jag är beredd att följa hur lagstiftningen kommer att fungera den närmaste tiden. Om det visar sig att kommunerna inte ordnar detta, trots att man kräver beredskap och trots att man säger att barn i behov av nattomsorg ska få det, är jag beredd att fundera och återkomma i denna fråga. Måste vi skärpa lagstiftningen, så att det står att det ska vara en skyldighet, får vi göra det. Men jag tror att det är väldigt viktigt att inte skriva att kommunerna har skyldighet att ordna detta bara för att föräldrar efterfrågar det, utan kommunerna måste också ha rätten att bedöma om det finns andra möjligheter att få barnomsorg än bara den offentliga barnomsorgen.

Fru talman! De föräldrar som får vänta för länge på förskoleplats för sina barn på andra tider än normala kontorstider tycker ni ska få kompensation. Jag kan inte förstå varför man gör en sådan skillnad och låter kommunen bedöma om en förälder som arbetar på obekväm arbetstid ska kunna ordna barnomsorgen på annat sätt eller om kommunen ska lösa det. Varför har inte dessa föräldrar samma rättighet till barnomsorg som de som jobbar på kontorstid? Det är bra, och jag läser in det i Nyamko Sabunis svar, att vi verkar vilja komma åt samma sak. Men jag kan inte förstå varför man är så mjuk i det här fallet att man till och med vill kompensera dem som inte får plats i förskola inom rimlig tid. Varför ska kommunen överpröva de här föräldrarna? Varför ska inte de ha valfrihet?

Fru talman! Vi eftersträvade detta, och det är delvis också därför lagstiftningen nu skärps. Men jag förstår av Wiwi-Anne Johanssons fråga att hon tycker att man kan skärpa den ytterligare. Det är klart att allting handlar om prioriteringar. Redan under den halvtimme som jag har suttit här är det många frågor som har kommit upp: Varför har vi inte en heltidsförskola för barn till arbetslösa, för barn till föräldrar som är lediga med ett annat barn, för barn till föräldrar som är sjukskrivna? Varför har vi inte nattis? Ja, det är många krav som ska uppfyllas, inte minst personaltätheten och barngruppernas storlek. Allt detta är en del av både god tillgänglighet och kvalitet, och som jag sagt är det detta som vi framgent måste jobba med. Det är inte riktigt möjligt att tro att vi kan leverera allt på en gång, för allt detta kostar pengar. Och det här är en första början med den nya lagstiftningen, där vi ålägger kommunerna att ha beredskap att ordna barnomsorg i den mån det finns barn som behöver det. Men vi får inte glömma bort att det också finnas föräldrar som vill ha barn på nattomsorg, fast det finns en andra förälder, därför att man inte vill kommunicera med den andra föräldern. I det här fallet menar jag att det måste vara i kommunens intresse att ha möjlighet att göra en bedömning om ett barn verkligen inte har någon annanstans att kunna vara. I så fall man måste man kunna ordna barnomsorgen i kommunens regi. Men allting handlar om kostnader och prioriteringar, och det finns mycket som behöver levereras. Och som jag sade är jag också på detta område beredd att följa upp lagen och återkomma om det visar sig att kommunerna inte lever upp till sina åtaganden.

Fru talman! Statsrådet Nyamko Sabuni har varit integrationsminister tidigare. Således har hon arbetat mot diskriminering och betonat vikten av att vi inte ska ha diskriminering i Sverige på något område. I den nya skollagen diskrimineras barn till föräldrar som är arbetssökande och barn till föräldrar som är föräldralediga och sjukskrivna. Min fråga är: Varför kan inte regeringen se till att inga barn diskrimineras genom att de inte får rätten som andra barn att vara på förskolan på heltid? Jag ställde frågan tidigare till en av dina kolleger. Jag fick inte något riktigt svar, utan svaret blev att det är kommunerna som ska avgöra det. Men ni litar inte riktigt på kommunerna eftersom ni reglerar att kommunerna måste erbjuda minst 15 timmar per vecka eller 3 timmar per dag. Där säger ni att kommunerna måste göra detta. Sedan säger ni att om det är fråga om mer får kommunen avgöra det. Varför kan inte regeringen säga nej, vi gör inte skillnad på barn och barn, alla barn har rätt till förskola på heltid?

Fru talman! Som jag tror att jag var inne på i mitt anförande tidigare vill jag titta närmare på frågan om de barn som i dag har för få timmar, tycker jag, just med tanke på att förskolan blir mer och mer pedagogisk och ska förbereda barnen för fortsatta studier. Men återigen, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg här, är det en hel del kvar att göra på förskoleområdet, och allt detta kostar. Jabar Amin säger: Varför säger ni inte till kommunerna att de måste se till att barnen får plats i förskola på heltid? Det betyder bara att då måste regeringen också avsätta pengar till hela den stora grupp som det handlar om. I det här fallet säger jag att jag vill titta på frågan om barn till arbetslösa föräldrar, för jag tror att en sådan miljö är så pass frustrerande, både för barnet och för den arbetslöse föräldern, att den inte är bra att vistas i. Därför vill jag se att dessa barn får gå i förskola fler timmar än i dag. Men, ja, 15 timmar är en start. Vi måste titta närmare på hur vi kan erbjuda ytterligare fler timmar till de barn som i dag inte har rätt att gå mer än 15 timmar, om inte kommunen själv väljer att göra det. Till syvende och sist handlar det om att med den långa lista av brister inom förskolesektorn som finns kvar att åtgärda måste vi hela tiden se var vi ska börja någonstans. I det här fallet säger jag att jag börjar med barn till arbetslösa. Sedan får vi återkomma till frågan om andra barn som i dag bara har rätt till 15 timmar, som Jabar Amin nämnde.

Fru talman! Jag välkomnar statsrådets besked att hon är beredd att se över detta och hur man kan utöka tiden i förskolan för barn till arbetslösa. Regeringen har haft makten i drygt fyra och ett halvt år, så man har kunnat komma med ett förslag till riksdagen för att behandla barnen lika. Återigen vill jag ha svar från regeringen på varför man har valt att behandla barn olika, inte beroende på barnens behov utan beroende på vad föräldern gör.

Fru talman! Denna fråga skulle med samma naturlighet kunna ställas tillbaka till Jabar Amin. Vad gjorde ni under de senaste tolv åren som du och ditt parti var med och styrde detta land tillsammans med Socialdemokraterna? Tolv år är trots allt mer än fyra år. Hur kommer det sig att dessa orättvisor fanns också under dessa tolv år? Vi har under de senaste fyra åren som gått levererat en hel del på förskoleområdet. Vi presenterar här en ny lagstiftning, en ny lärarutbildning, en reviderad läroplan och inte minst en barnomsorgspeng för att öka valfriheten hos föräldrarna, som jag hörde ifrågasattes i ett antal inlägg här. Men valfriheten är minst lika viktig för föräldrarna. De ska kunna avgöra vad det är deras barn behöver. Återigen: Det finns fortfarande mycket kvar att göra med den svenska förskolan, även om den håller hög kvalitet och även om den har god tillgänglighet. Som jag sade, det finns inget bra som inte kan göras bättre. Men allting handlar trots allt om att prioritera bland ett antal saker som måste göras. Och min prioritering närmast är att se på vilka villkor och på vilket sätt vi kan se till att skapa utrymme för att barn till arbetslösa ska få tillgång till förskolan i större utsträckning än i dag. Som min folkpartikollega sade tidigare i denna talarstol finns det absolut ingenting i dag som hindrar kommunerna att erbjuda dessa barn platser. Det finns ingenting som hindrar kommunerna att erbjuda barn till arbetslösa föräldrar mer tid i förskolan, och detta skulle jag gärna vilja se att fler kommuner gjorde i dag.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att vi socialdemokrater självfallet står bakom alla socialdemokratiska reservationer i betänkandet. Men jag yrkar för tids vinnande bifall bara till reservationerna 1 och 6. Det är många av de föregående talarna som har framhållit förskolans stora betydelse och viktiga roll i det svenska samhället. Jag vill instämma i det. Förskolan är oerhört betydelsefull för barn, för föräldrar och för samhället i stort. Förskolan ska erbjuda barn en god pedagogisk verksamhet där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Vi har i den socialdemokratiska kommittémotionen föreslagit ett långsiktigt kvalitetsprogram för förskolan. Jag ska utveckla några punkter som vi tycker är särskilt viktiga i ett sådant arbete. Den första punkten är att en grundläggande förutsättning för en bra förskola att det finns personal som har tid för barnen. När det finns mindre tid för varje barn sjunker kvaliteten. Den borgerliga regeringen avbröt 2007 den framgångsrika satsningen på mer personal i förskolan. Det har resulterat i att antalet barn per anställd har ökat och att barngrupperna blivit större. Vi har tidigare föreslagit en inriktning om maximalt fem barn per anställd i förskolan. Vi tycker också att staten bör rikta ett särskilt stöd till kommunerna så att de ska kunna uppnå den målsättningen. Den andra punkten gäller rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid, vilket många har berört. Föräldrar som arbetar skift, helger och nätter har i dag inte möjlighet i alla kommuner att få sitt behov av omsorg för barnen tillgodosett. Detta är allvarligt mot bakgrund av att allt fler arbetar på obekväm arbetstid. Det finns ett behov av att nuvarande lagstiftning utvecklas och förtydligas. Vi har tidigare föreslagit att ett särskilt stöd ska utgå till kommunerna för att de i ökad utsträckning ska kunna erbjuda denna verksamhet under obekväm arbetstid. I sex av tio kommuner saknar småbarnsföräldrar helt tillgång till barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är allvarligt och ett exempel på hur förskolan och dess utveckling inte ligger i takt med tiden. Vi har ett föränderligt arbetsliv där människor arbetar på helt andra tider än vad man gjorde för 20 år sedan. Den tredje punkten jag vill lyfta fram är att all förskoleverksamhet måste kvalitetssäkras. Den senaste tiden har vi kunnat se alltför många exempel på bristande kvalitet i framför allt privat driven förskoleverksamhet. Det har handlat om outbildad personal, små lokaler, bristande säkerhet för barnen, barnpassning i stället för pedagogisk omsorg, mellanmål som har bestått av knäckebröd och vatten med mera. Detta är oacceptabelt. All förskoleverksamhet oavsett form och huvudman måste följa läroplanen och ha utbildad personal. Samma kriterier för service, kvalitet, tillgänglighet, föräldrainflytande och kompetensutveckling ska gälla oavsett huvudman. Det är ändå glädjande att det finns en sådan stor enighet om förskolans betydelse och betydelsen av att fortsätta utveckla förskolan. Det lägger en god grund för en fortsatt diskussion. Fru talman! Jag upprepar mitt tidigare bifall till reservationerna 1 och 6 i betänkandet.

Fru talman! I sitt anförande nämnde Håkan Bergman vikten av barnomsorg på obekväm arbetstid. Statsrådet Nyamko Sabunis replik mot mig angående att vi har stött er politik när det gäller barnomsorg på deltid stämde inte. Därför frågar jag: Vill ni egentligen reglera att alla barn, oavsett om deras föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga, ska ha rätt till förskola på heltid? Eller är ni bara något ni säger i debatten? Jag vill veta.

Fru talman! Jabar Amin minns säkert den gemensamma uppgörelsen mellan de rödgröna partierna. Där sade vi att en långsiktig målsättning måste vara att utöka tiden i förskolan för barn till arbetslösa och föräldralediga från 15 till 30 timmar. Det var en ambition och inriktning som vi trodde var möjlig med tanke på den svenska ekonomins utveckling och det reformutrymme som fanns. Tyvärr fick vi inte stöd att genomföra vår politik. Hade vi fått det skulle vi säkert ha inlett arbetet med att utöka tiden för barn till arbetslösa och föräldralediga.

Fru talman! Med det reformutrymme som finns och med den situation som Sverige har i dag, skulle ni vilja reglera så att kommunerna erbjuder lika mycket förskoletid till alla barn och inte särskiljer någon grupp som får mindre förskoletid?

Fru talman! Nej, vi har inte lagt fram något förslag om att lagreglera det.