Försäkringsvillkor för barn
Betänkande 1991/92:LU2
Lagutskottets betänkande
1991/92:LU02
Försäkringsvillkor för barn
Innehåll
1991/92 LU2
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet en motion om likvärdiga villkor för alla barn när det gäller tecknande av sjukdoms- och olycksfallsförsäkring hos försäkringsbolag.
Motionen har remissbehandlats, varvid yttranden avgivits av finansinspektionen, Försäkringsförbundet och Folksam. En fullständig redovisning av remissyttrandena finns i bilaga till betänkandet.
Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Motionen
1990/91:L605 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likvärdiga försäkringsvillkor för alla barn.
Utskottet
Privat försäkringsverksamhet bygger på en organiserad samverkan av ett kollektiv som vill skydda sig mot likartade risker. I kollektivets intresse skall försäkringsgivaren se till att premien för varje försäkring täcker de väntade utgifterna för skador som kan drabba kollektivet. Bestämmelser rörande avtal om privata liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar finns för närvarande huvudsakligen i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL). Reglerna i FAL är i stor utsträckning tvingande till förmån för försäkringstagarna. På vissa för försäkringstagarna viktiga områden råder dock avtalsfrihet, bl.a. i fråga om vad en försäkring skall täcka eller vilka risker försäkringen skall erbjuda skydd mot. Också beträffande premiens storlek råder avtalsfrihet. Någon skyldighet att i enskilda fall meddela försäkring finns inte enligt FAL. I praktiken innebär den nuvarande regleringen i FAL att försäkringsbolagen när det gäller exempelvis livförsäkringar och andra personförsäkringar har stora möjligheter att ensamma bestämma försäkringsvillkoren. Bolagen tillämpar emellertid i betydande omfattning gemensamma riktlinjer vid den individuella prövningen av om och i vilken utsträckning försäkring skall tecknas. I fråga om personförsäkringar gäller detta bl.a. bedömningen av vilken inverkan den blivande försäkringstagarens hälsotillstånd skall ha på försäkringsvillkoren.
Försäkringsvillkoren påverkas också i betydande utsträckning av reglerna i försäkringsrörelselagen (1982:713) som innehåller bl.a. offentligrättsliga bestämmelser om hur försäkringsrörelse skall bedrivas och om finansinspektionens tillsyn över försäkringsbolagen. Denna reglering avser att säkerställa att försäkringsbolagen kan infria sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal (soliditetsprincipen) samt att bolagen driver verksamheten under iakttagande av principen om skälighet, dvs. att försäkringar erbjuds till kostnader som är skäliga med hänsyn till den risk de skall täcka. Dessa principer innebär att premierna inom varje försäkringskollektiv måste vara tillräckliga för försäkringsbolagets riskåtagande, att kapitalförvaltningen måste ordnas så att försäkringstagarnas sparade medel inte äventyras samt att någon övervältring av kostnaderna inte får ske mellan olika försäkringskollektiv eller riskgrupper.
Försäkringsavtalslagen (FAL) har varit föremål för översyn av försäkringsrättskommittén. Kommittén avlämnade år 1986 betänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och år 1989 betänkandet (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. I det förstnämnda betänkandet läggs fram förslag till nya bestämmelser om liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar som skall ersätta FALs regler om sådana försäkringar. En nyhet i förslaget är att en försäkringssökande skall ha en självständig rätt att teckna den försäkring som försäkringstekniken medger med hänsyn till hans hälsotillstånd m.m. Avsikten med den nya regeln är dock inte att påverka den bedömning försäkringsbolagen i dag gör på grundval av sökandens hälsotillstånd. Betänkandena har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.
I motion L605 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) framhålls att de flesta barn i Sverige har en trygghet i form av försäkring mot sjukdom och olycksfall. Exempelvis tecknar kommunerna olycksfallsförsäkringar för daghem, förskola m.m. Därutöver finns möjlighet för föräldrar att teckna frivillig sjukdoms- och olycksfallsförsäkring hos försäkringsbolag. Emellertid är, framhåller motionären, möjligheten att teckna försäkring mot sjukdom utesluten för vissa barn. Sålunda krävs för adopterade barn att de har uppnått 18 månaders ålder samt vistats minst ett år i Sverige. När det gäller för tidigt födda barn tillämpas olika villkor beroende på barnets födelsevikt. Enligt motionären är det inte acceptabelt att nämnda grupper av barn inte kan få samma försäkringsskydd som övriga barn, och i motionen begärs därför ett tillkännagivande om att likvärdiga försäkringsvillkor bör gälla för alla barn.
På lagutskottets begäran har yttrande över motionen avgivits av finansinspektionen, Försäkringsförbundet och Folksam.
Finansinspektionen konstaterar sammanfattningsvis att det nu inte finns förutsättningar att inom ramen för det enskilda försäkringsväsendet få till stånd en sådan ordning som motionären efterlyser. Samtidigt vill inspektionen uttala förhoppningen att utvecklingen skall gå därhän att de inskränkningar som i dag finns i barns möjligheter att få skydd genom sjukförsäkring på sikt kan luckras upp eller helt tas bort.
Inte heller Försäkringsförbundet anser att det finns förutsättningar att meddela privat individuell sjukförsäkring för utländska adopterade och för tidigt födda barn på det sätt som motionären efterlyser. Förbundet framhåller dock att det inom ramen för kollektiva försäkringar finns möjlighet till mer liberala riskprövningsregler. Sålunda kan ett barn, som inte kan få individuell försäkring, ibland få önskat försäkringsskydd genom en gruppförsäkring.
Folksam finner för sin del att de särskilda riskbedömningsregler med temporära begränsningar som för närvarande gäller för barn födda utom Norden och för barn med låg födelsevikt får anses väl motiverade från försäkringsstatistisk och medicinsk risksynpunkt. Enligt Folksam finns det från denna utgångspunkt inte skäl att -- inom ramen för enskild, frivillig försäkringsverksamhet -- i riskbedömningshänseende jämställa dessa grupper av barn med barn födda inom Norden resp. med barn med normal födelsevikt.
Enligt utskottets mening är det olyckligt att inte alla barn i dag har samma möjligheter att få ett fullgott försäkringsskydd mot sjukdom genom frivillig försäkring. Inom ramen för de nuvarande principerna om soliditet och skälighet i försäkringsverksamhet är det emellertid inte möjligt att åstadkomma en ordning som medger att individuella försäkringar tecknas för barn som fötts för tidigt eller fötts utom Norden på samma villkor som gäller för andra barn. I varje enskilt fall måste nämligen, som framgår av remissyttrandena, försäkringsvillkoren utformas med utgångspunkt i den risk som försäkringen skall täcka. Utskottet vill dock framhålla det angelägna i att försäkringsbolagen vid sin riskbedömning tar hänsyn till de framsteg som görs inom läkarvetenskapen. Avslutningsvis vill utskottet också erinra om att, som Försäkringsförbundet pekat på, kollektiva försäkringar i vissa fall kan erbjuda erforderligt försäkringsskydd. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L605.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande likvärdiga försäkringsvillkor för barn att riksdagen avslår motion 1990/91:L605.
Stockholm den 5 november 1991
På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m) och Hans Stenberg (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Remissyttranden över motion 1990/91:L605
Bilaga
På lagutskottets begäran har yttrande över motionen avgivits av Finansinspektionen, Försäkringsförbundet och Folksam. Remissinstanserna har därvid anfört följande.
Finansinspektionen:
Sammanfattning
Finansinspektionen delar i princip den värdering som uttrycks i motionen. Särbehandlingen av vissa adoptivbarn och för tidigt födda barn har emellertid sin grund i den riskbedömning som görs hos försäkringsbolagen och de befarade konsekvenserna för premiesättningen för barnsjukförsäkringen om samma regler skulle tillämpas på alla barn, oavsett riskbilden. Inspektionen har inget underlag för att göra en annan bedömning i denna del. Det synes därför f n inte finnas förutsättningar att genomföra en sådan ordning som efterlyses i motionen. Man kan dock hoppas att detta blir möjligt längre fram.
Allmänt
Finansinspektionen vill inledningsvis understryka, att den delar den uppfattning som uttrycks i motionen att det i princip är olyckligt att inte alla barn idag har samma möjligheter att få ett fullgott försäkringsskydd mot sjukdom genom frivillig försäkring. Förhållandet illustrerar det dilemma som ligger i nödvändigheten av en avvägning mellan å ena sidan önskan att så många människor som möjligt kan få försäkringstäckning och å andra sidan hänsynstagandet till de ekonomiska följderna av att personer med särskilt höga risker får försäkringsskydd på samma villkor som andra. Såsom avvägningen har gjorts på förevarande område ger den onekligen den från social synpunkt beklagliga konsekvensen att de som typiskt sett kan ha det största behovet av ett framtida ekonomiskt skydd samtidigt har svårast att få det.
Premie och riskbedömning
Innan en personförsäkring beviljas i det enskilda fallet inhämtar försäkringsbolaget upplysningar om den försäkringssökandes hälsa. En riskbedömning görs därefter enligt detaljerade riktlinjer som fastställts på grundval av medicinska och statistiska erfarenheter. Bedömningen tar sikte på om och i vilka avseenden som den försäkringssökandes hälsotillstånd avviker från en normalt frisk persons. Vid riskbedömningen torde flertalet bolag utgå från de riktlinjer som Återförsäkringsaktiebolaget Sverige har upprättat.
För adopterade barn från utlandet (liksom också för invandrarbarn födda utom Norden) och för för tidigt födda barn (egentligen för alla barn med onormalt låg födelsevikt) gäller idag i stort de begränsningar i möjligheten att teckna sjukförsäkring som motionären redogjort för. Beträffande de adopterade barnen är orsaken den att bolagen vid riskbedömningen oftast har tillgång till endast knapphändiga uppgifter om graviditetsförlopp, förlossning, barnets födelsevikt och tidiga sjukdomar m. m. Detta, samt det statistiska faktum att barn med låg födelsevikt rent allmänt löper en större risk att drabbas av sjukdomar, har lett till att bolagen i flertalet fall inte anser sig kunna bevilja sjukförsäkring för dessa barn på samma villkor som för andra barn.
Genom riskbedömningen har bolagen möjlighet att söka säkerställa en ekonomisk grund för verksamheten. Skulle personer som redan är sjuka eller som löper onormalt stor risk att bli det kunna teckna försäkring på samma villkor som helt friska personer, skulle detta komma att påverka premienivån. Ju större andelen icke friska personer utgör av de försäkrade, desto högre måste premierna sättas. Det skulle givetvis inte vara lyckligt med en utveckling som innebar att premierna blev så höga att barn som annars kunnat få försäkringsskydd inte kan få sådant därför att premien blivit för hög eller försäkringsbolagen av kostnadsskäl kanske t o m upphört att erbjuda sjukförsäkringen.
Det synsätt som nu har redovisats innebär därför att försäkringar för vissa kategorier av försäkringstagare inte sällan beviljas endast mot tilläggspremie eller på särskilda villkor.
Symtomklausuler m m
Ett utslag av den princip som nyss har angivits är att villkoren för barnförsäkring vanligtvis gör undantag från försäkringsskydd för såväl sådana sjukdomar m m som har visat symtom före tecknandet (s k symtomklausuler), som för sådana som ännu inte har visat symtom.
I sistnämnda fall innebär villkoret (som det är formulerat hos flera bolag) att en försäkring som tecknas innan barnet fyllt fyra år "inte omfattar följder av sjukdom, kroppsfel eller psykisk utvecklingsstörning, där symtomen visat sig först sedan försäkringen tecknats, om det är sannolikt att åkomman eller anlag till åkomman funnits sedan födelsen eller har sitt ursprung från olycksfallsskada eller sjukdom som uppkommit under första levnadsmånaden". Inskränkningarna gäller dock inte om barnet efter tre års ålder genomgått en allsidig hälsoundersökning hos barnläkare och inga symtom på sådan åkomma framkommit med undersökningen. Om symtom visar sig först sedan barnet fyllt åtta år, tillämpas inskränkningarna under inga förhållanden.
Av intresse i sammanhanget är att försäkringsrättskommittén (FRK) i betänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag diskuterade frågan om klausuler av det nämnda slaget borde tillåtas i framtiden. FRK erinrade om att en regel som förbjöd sådana klausuler skulle stämma mindre väl överens med kommitténs inställning att försäkringens sakliga omfattning i princip inte bör regleras i lagen. Kommittén fortsatte:
"Man kan inte heller bortse från risken för att försäkringsbolagen utan möjlighet till undantaget skulle anse sig av försäkringsmässiga skäl böra upphöra att meddela barnförsäkring av nuvarande typ, något som skulle vara olyckligt från konsumentsynpunkt. Som förut utvecklats . . . bör sociala behov som inte kan förenas med försäkringsteknikens krav tillgodoses genom ett vidgat ansvarstagande från det allmännas sida, inte genom att försäkringsbolagen tvingas meddela ekonomiskt oacceptabla försäkringar. -- Vidare får man räkna med att det i framtiden kan underlätta ett skydd vid vissa andra svårförsäkrade sjukdomsrisker, om bolaget har möjlighet att åtminstone till en början använda sig av klausuler av det diskuterade slaget när risken försäkras."
FRK fann mot bakgrund av det anförda med någon tvekan att villkor av ifrågavarande slag inte borde förbjudas helt. Men kommittén tillade att den förutsatte att dåvarande försäkringsinspektionen fortlöpande prövar om sådana undantag är befogade. Det är väl tänkbart att -- anmärkte kommittén -- när större erfarenheter vunnits av barnförsäkringen, det visar sig att undantaget kan mjukas upp eller tas bort helt utan mera allvarliga konsekvenser för premien (a. bet. s 328 ff).
FRK:s betänkande bereds f n i justitiedepartementet.
Finansinspektionens syn
Som inspektionen inledningsvis har konstaterat är det i princip olyckligt att vissa adopterade barn samt för tidigt födda barn inte har samma möjlighet att få privat sjukförsäkring som andra barn. Detsamma kan fö sägas om de andra inskränkningar i barns möjligheter till försäkringsskydd som har berörts i det föregående.
Begränsningarna i fråga bottnar i en riskbedömning och de därmed sammanhängande kostnadskonsekvenserna av en mot de försäkringssökande mera generös hållning. Finansinspektionen har inte något eget underlag som kan leda till andra slutsatser i dessa avseenden än dem försäkringsbolagen kommer till idag. Det skall också tilläggas att försäkringsbolagen (med vissa undantag som saknar intresse här) f ö har möjlighet att själva bestämma omfattningen på de försäkringar som de tillhandahåller.
Det synes mot bakgrund av vad som har sagts nu f n inte finnas förutsättningar att inom ramen för det enskilda försäkringsväsendet få till stånd en sådan ordning som motionären efterlyser.
Samtidigt vill inspektionen, i linje med vad FRK enligt ovan har anfört, uttala förhoppningen att utvecklingen inom barnförsäkringen skall gå därhän att de inskränkningar som idag finns i barns möjligheter att få skydd genom sjukförsäkring på sikt kan luckras upp eller tas bort helt. Det kan också finnas anledning för inspektionen att längre fram ta initiativ till en kartläggning av i vad mån behovet av sådana inskränkningar fortfarande kvarstår.
Försäkringsförbundet:
Allmänna synpunkter
Vad som sägs i motionen om nuvarande villkor vid sjukförsäkring för barn, vilket för övrigt är tillämpligt också på livförsäkring, återger rätt vad som för närvarande gäller på den svenska försäkringsmarknaden.
Det finns anledning att påpeka att barnsjukförsäkringarna som regel är mycket långvariga. De gäller ända till dess barnet fyller 25 år. Försäkringarna är förenade med en option, som innebär att barnen vid nyssnämnda ålder utan närmare hälsoprövning har rätt till livförsäkring, liv- och sjukförsäkring eller endast sjukförsäkring; i denna del varierar villkoren i de olika försäkringsbolagen.
Den begränsning i rätten till sjukförsäkring som gäller för såväl utländska adopterade barn som för tidigt födda barn grundas på att det hos dessa erfarenhetsmässigt föreligger en förhöjd risk för sjukdom. Risken för försäkringsfall är så stor att det försäkringstekniskt inte är möjligt att utan vidare meddela sjukförsäkring. Däremot är det inget som hindrar att även dessa barn erhåller olycksfallsförsäkring redan i en mycket låg ålder.
Tidigare yttrande från Försäkringsförbundet
Barn som tillhör de aktuella kategorierna kan inte och får inte heller från försäkringssynpunkt behandlas som andra försäkrade. Till stor del gäller här samma förhållanden som för diabetiker och andra personer med allvarliga sjukdomar. Försäkringsförbundet anser sig i denna del därför kunna hänvisa till vad förbundet anfört i ett tidigare remissyttrande till utskottet i fråga om möjligheten för sistnämnda kategori att få försäkring. I det yttrandet belyses bl.a. den grundläggande skillnaden mellan allmän försäkring och privat personförsäkring och skälighetsprincipens tillämpning på personförsäkring (LU 1988/89:5 s. 11 ff). Här skall endast sägas att om försäkringsbolagen inte gör en noggrann riskbedömning innan försäkring meddelas, det finns anledning räkna med en överrepresentation av personer som, statistiskt sett, innebär en förhöjd risk. Skulle dessa få försäkring på samma villkor som andra, skulle försäkringsbolagen tvingas ta ut så höga premier att personer med "normal risk" skulle avstå från att teckna försäkring. Och i så fall skulle grunden för försäkringsverksamheten ryckas undan. Samtidigt bör påpekas att försäkringsbolagen strävar efter att inte vara onödigt stränga i riskbedömningen.
Det finns anledning att i detta sammanhang påpeka att försäkringsrättskommittén i sitt förslag till nya avtalsrättsliga regler för personförsäkring ansett att försäkringsbolagen även i framtiden i princip skall ha full frihet att själva bestämma vilka risker de skall överta och att bolagen skall ha rätt att avslå en begäran om en försäkring om det är motiverat av försäkringstekniska skäl (SOU 1986:56 s. 229 och 269).
Riskbedömningen i allmänhet
Till grund för riskbedömningen ligger i första hand de uppgifter som barnets vårdnadshavare lämnat i en hälsoförklaring. Denna tar sikte på bl.a. barnets födelsevikt och eventuella komplikationer under graviditeten eller förlossningen eller under barnets första levnadsmånad. Ibland behöver uppgifterna kompletteras med upplysningar från sjukhus där barnet har behandlats.
I sin riskbedömning har försäkringsbolagen numera inte några gemensamma riktlinjer. I mycket överensstämmer dock bolagens riskbedömningar. Och självfallet påverkas dessa kontinuerligt av den medicinska utvecklingen och ökade erfarenheter.
Den samlade riskbedömningen leder, beroende på omständigheterna, till att försäkring beviljas på vanliga villkor och med normal premie, att försäkring beviljas mot förhöjd premie eller med någon inskränkning i omfattningen eller, slutligen, att försäkring inte beviljas.
För tidigt födda barn
Att barn som föds med en vikt som påtagligt understiger den normala i sin tidigaste levnad uppvisar en betydligt ökad risk för handikapp och sjukdomar är väl dokumenterat i olika vetenskapliga sammanhang och förbundet anser sig kunna avstå från att närmare gå in på detta ämne. Det kan dock nämnas att man vid vissa studier under senare tid konstaterat att av barn med en födelsevikt understigande 1500 g omkring 16 procent har visat sig ha minst ett handikapp i någon form; i hälften av dessa fall har det rört sig om grava handikapp. Flera av dessa handikapp har inte kunnat upptäckas förrän efter en längre tid.
Utländska adoptivbarn
Beträffande utländska adoptivbarn är det som regel inte möjligt att få fram alla de uppgifter som behövs för riskbedömningen. Det är detta som förklarar att försäkringsbolagen måste avvakta med att bevilja bl.a. sjukförsäkring tills dessa barn kommit upp i en ålder på 1 år och 6 månader. Erfarenheter har lett till att man under senare tid kunnat bestämma tiden på detta vis. Förut låg gränsen på tre år.
Tidigare förekom det att försäkringsbolag meddelade försäkring för utländska adoptivbarn på samma villkor som för här i landet födda barn. Trots att barnen hade undergått en omfattande läkarkontroll upptäcktes -- i flera fall först sedan försäkringen gällt en tid -- att barnen led av allvarlig sjukdom eller handikapp. Det gick då inte att uttala sig med säkerhet om i vad mån sjukdomen eller handikappet varit bestående sedan födelsen eller tillkommit därefter.
Barnförsäkringar i allmänhet, som tecknas innan barnet fyllt fyra år, gäller inte för följder av åkomma som funnits sedan födelsen eller av åkomma där anlag till denna funnits sedan födelsen. Försäkringsvillkor av detta slag, som enligt försäkringsbranschens bestämda uppfattning är helt nödvändiga, har diskuterats och accepterats av försäkringsrättskommittén (SOU 1986:56 s. 328 ff). Sådana villkor undanröjer dock inte svårigheterna kring adoptivbarnen. För att villkor av detta slag skall kunna tillämpas, måste man nämligen i efterhand kunna få fram närmare uppgifter från exempelvis en förlossningsklinik. Och detta är som sagt i allmänhet inte möjligt för adoptivbarnens del.
Försäkringsbolagen ställer vidare det kravet för försäkring att ett utländskt adoptivbarn skall ha vistats i Sverige under minst ett år. Det förklaras av erfarenheten att barnen vid ankomsten till Sverige ofta har parasit- och infektionssjukdomar, vilka i och för sig ofta är av övergående natur men som till att börja med i hög grad påverkar risken för försäkringsfall.
Slutsatser
På grund av vad som anförts finns det inte förutsättningar att meddela privat sjukförsäkring för utländska adopterade och för tidigt födda barn på det sätt som motionären efterlyser.
Vad som hittills har anförts har tagit sikte på individuell försäkring. Vid sidan härav finns olika kollektiva försäkringar. När sådana försäkringar gäller för stora grupper, är det ofta möjligt att ha rätt liberala riskprövningsregler inriktade på att förhindra en klar överrepresentation av förhöjda risker. Det gör att ett barn, som inte har tillgång till individuell försäkring, genom en gruppförsäkring ibland kan få ett önskat försäkringsskydd (jfr SOU 1986:56 s. 427).
Folksam:
Motionen avser sådan frivillig sjukförsäkring för barn som kan tecknas hos försäkringsbolag. Försäkringsvillkoren för sådan barnsjukförsäkring innehåller i sig inte några begränsningar rörande rätten att teckna försäkring för barn födda utom Norden (t ex adoptivbarn) eller för barn som fötts för tidigt. Vad motionären åsyftar med "försäkringsvillkor" för vissa barn torde snarare vara de regler för riskbedömning som försäkringsbolagen tillämpar, i de delar dessa regler innebär vissa, temporära begränsningar av möjligheterna för nämnda kategorier av barn att kunna omfattas av frivillig sjukförsäkring.
Folksam anser inte att de begränsningar som nu finns beträffande utomnordiska barns och för tidigt födda barns möjligheter att omfattas av frivillig barnsjukförsäkring kan slopas.
Riskprövning är normalt ett viktigt moment i all personförsäkring, även om den kan variera i omfattning beroende på försäkringstyp och försäkringskollektivets storlek och utseende. Vid frivillig, individuell sjukförsäkring -- för vuxna som för barn -- har riskprövningen mycket stor betydelse. Den är här försäkringsgivarens enda verktyg för att i varje enskilt fall och efter generella regler göra en bedömning av om sökanden från försäkringsmedicinsk synpunkt tillhör en sådan riskgrupp som mot bakgrund av försäkringsgivarens åtagande kan innefattas i kollektivet av försäkrade personer. Avsaknad av riskbedömning skulle, särskilt vid sjukförsäkring, snabbt leda till en överrepresentation av sjuka personer i kollektivet, vilket i sin tur väl skulle kunna äventyra försäkringens ekonomi -- i svårare fall t o m så att försäkringsgivaren inte skulle kunna fullgöra sitt åtagande gentemot det försäkrade kollektivet.
Inom svensk personförsäkringsverksamhet har det sedan lång tid rått enighet om att riskbedömningen bör ske efter enhetliga principer och att den bör baseras på medicinsk vetenskap och matematisk-statistisk erfarenhet. De flesta svenska försäkringsbolag tillämpar därför de gemensamma riktlinjer för riskbedömning som utarbetats av Återförsäkringsaktiebolaget Sverige i samråd med försäkringsstatistisk och läkarvetenskaplig expertis. Dessa riktlinjer revideras fortlöpande i takt med den medicinskvetenskapliga utvecklingen -- ett arbete som vanligtvis resulterar i lättnader och förenklingar av de normer som riktlinjerna ställer upp i olika avseenden.
I det enskilda fallet grundas riskbedömningen på medicinska upplysningar om den sökandes person. Utöver de hälsouppgifter som sökanden själv lämnar i försäkringsansökan, blir det ofta nödvändigt att inhämta ytterligare upplysningar i form av journaler, läkarutlåtanden, registerhandlingar, m m. När det gäller barn födda utom Norden är det ofta mycket svårt eller omöjligt att få fram handlingar av denna typ som kan ge tillförlitliga upplysningar t ex om komplikationer under graviditeten eller förlossningen, om barnets födelsevikt och om dess första levnadstid. Därtill kommer det faktum att betydelsen av konstaterade eller misstänkta sjukdomar rent allmänt är svår att värdera vid riskbedömning av barn. Ju yngre barnet är, desto större försiktighet måste iakttas vid bedömningen. Det är främst dessa svårigheter och osäkerhetsfaktorer som ligger till grund för bestämmelsen att barn födda utom Norden för att kunna försäkras måste ha uppnått 18 månaders ålder och ha vistats i Sverige minst ett år. Därutöver krävs ett läkarutlåtande enligt särskild blankett samt att barnet har genomgått den s k adoptivbarnskontrollen. Om barnet vid ansökningstillfället har fyllt 4 år, finns inte något annat krav än den allmänna bestämmelsen att barnet ska ha genomgått en allsidig läkarundersökning hos barnläkare i Sverige.
När det gäller för tidigt födda barn (barn med födelsevikt under 2,5 kg), är riktlinjerna för riskbedömning i flera avseenden mer liberala än vad motionären anger. Bl a kan försäkring med begränsad ansvarighet beviljas redan från 9 månaders ålder i de fall barnets födelsevikt uppgår till 1,5--2 kg. En s k efterprövning sker i sådana fall vid 2 års ålder, varvid bedömningen i regel blir normal och försäkringsskyddet gäller med full omfattning. Det bör här betonas att det inte är fråga om någon generaliserad bedömning efter schabloner -- riskprövningen baseras på förutsättningarna i varje enskilt fall och i s k gränsfall tillämpas alltid en generös bedömning.
Sammanfattningsvis konstaterar Folksam att de särskilda riskbedömningsregler med temporära begränsningar som f n gäller för barn födda utom Norden och för barn med låg födelsevikt får anses väl motiverade från försäkringsstatistisk och medicinsk risksynpunkt. I en enskild, frivillig försäkringsverksamhet finns det från denna utgångspunkt sålunda inte skäl att i riskbedömningshänseende jämställa dessa grupper av barn med barn födda inom Norden respektive med barn med normal födelsevikt.