Försäkringsskydd vid sjukdom
Betänkande 1996/97:SfU4
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SFU04
Förssäkringsskydd vid sjukdom, m.m.
Innehåll
1996/97 SfU4
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m. jämte motioner.
I propositionen föreslås att arbetsgivaren ges ett lagstadgat ansvar för att utge ersättning till arbetstagare i form av sjuklön under de första 28 dagarna av ett sjukdomsfall, dvs. att sjuklöneperioden förlängs från 14 till 28 dagar. I samband därmed föreslås att den övre gränsen för tecknande av den särskilda försäkringen mot kostnader för sjuklön höjs till en lönesumma av 100 basbelopp.
Vidare föreslås att vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall semesterlön beräknas till högst det belopp som skulle ha utgjort ersättning för utfört arbete under den tid semesterlönen kan anses motsvara. En motsvarande begränsning föreslås gälla för semesterersättning. I propositionen läggs även fram förslag om att det i den sjukpenninggrundande inkomsten inte skall ingå andra skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar och inte heller skattepliktiga kostnadsersättningar.
Det föreslås också att den förhöjda ersättning som utges inom föräldra- försäkringen under 60 dagar i samband med barns födelse eller adoption (de s.k. pappa- och mammamånaderna) slopas.
Slutligen föreslås en höjning av den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift, sänkt avgiftsuttag avseende sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare respektive för inkomst av annat förvärvsarbete samt höjning av den allmänna löneavgiften, de särskilda löneskatterna och den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar m.m.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Förslagen rörande förändrade avgifter och skatter föreslås dock träda i kraft den 1 januari 1997 och den 1 januari 1998.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om en förlängd sjuklöneperiod men föreslår att den övre gränsen för tecknande av den särskilda försäkringen mot kostnader för sjuklön höjs till 130 basbelopp. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med lagförslag om ett utökat s.k. högriskskydd. I övrigt biträder utskottet propositionens förslag och avstyrker bifall till motionerna.
Till betänkandet har fogats 18 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1995/96:209 föreslagit riksdagen att anta regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
4. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
5. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
6. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
7. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
8. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
9. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
1995/96:Sf29 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om förlängd sjuklöneperiod i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för återförsäkringen hos försäkringskassorna,
4. att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten skall räknas på ett medelvärde av de 24 senaste månadernas inkomster i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar avskaffa de särskilda mamma- och pappamånaderna i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår förslaget att höja den allmänna egenavgiften med 1,00 procentenheter den 1 januari 1997 och 1,00 procentenheter den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar sänka den allmänna egenavgiften till den nivå som gällde före den 1 januari 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar avslå sänkningen av uttaget av socialavgifter den 1 januari 1997 och den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen avslår förslaget att höja den allmänna löneavgiften den 1 januari 1997 och den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen avslår förslaget att höja den särskilda löneskatten och den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar den 1 januari 1997 och den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Sf30 av Dag Ericson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppföljning och utvärdering av effekterna av införandet och förläggningen av sjuklöneperioden i sjukförsäkringen,
2. att riksdagen beslutar att gränsen för antalet basbelopp för att få teckna försäkring mot sjuklönekostnader höjs till minst 130 basbelopp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omedelbara informationsinsatser till små och medelstora företag om möjligheten att försäkra sig mot sjuklönekostnader.
1995/96:Sf31 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängd sjuklöneperiod enligt vad i motionen anförts om de problem som förslaget innebär,
2. att riksdagen hos regeringen begär att minskningsregeln i det allmänna försäkringssystemet slopas enligt vad i motionen anförts om ILO:s beslut om fri förhandlings- och avtalsrätt,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att semesterlönefaktorn inte skall inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten enligt vad i motionen anförts om att detta måste ses som en intjänad lön,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om slopandet av den s.k. pappamånaden enligt vad i motionen anförts om otillräcklig analys av förslaget,
5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av egenavgifter som finansieringsform för sjukförsäkringarna enligt vad i motionen anförts om dess negativa fördelningseffekter.
1995/96:Sf32 av Sonja Fransson och Hans Karlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt högriskskydd i samband med sjuklön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information till arbetsgivare och arbetstagare om möjligheterna till undantag vid särskilt omfattande sjukfrånvaro.
1995/96:Sf33 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition i den del som föreslår höjda egenavgifter,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med en analys av hur den förlängda sjuklöneperioden kommer att slå mot högriskbranscher och speciella grupper av arbetstagare.
1995/96:Sf34 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av ersättningsmöjligheter för ofta långtidssjuka efter samma principer som nuvarande ersättningsregler för korttidssjuka.
1995/96:Sf35 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om förlängd arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen,
2. att riksdagen avslår förslaget om höjd övre gräns i den särskilda försäkringen för kostnader för sjuklön,
3. att riksdagen beslutar om ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionenanförts om behovet av sänkta premier i den särskilda försäkringen för kostnader för sjuklön,
5. att riksdagen beslutar att beräkning av arbetsskadelivränta skall ske på motsvarande sätt som den sjukpenninggrundande inkomsten vad gäller inkomster av semesterlön och semesterersättning,
6. att riksdagen avslår förslaget om att skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte skall ingå i beräkningen i den sjukpenninggrundande inkomsten,
7. att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten skall baseras på inkomster under de senaste 24 månaderna,
8. att riksdagen beslutar om en höjning av föräldraförsäkringen till 80 % att gälla redan fr.o.m. den 1 januari 1997,
9. att riksdagen avslår en procentenhets höjning av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen fram till år 1998,
10. att riksdagen avslår förslaget om avgiftsväxling mellan sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare och den allmänna löneavgiften,
11. att riksdagen avslår förslaget om höjning av de särskilda löneskatterna och premieskatten.
1995/96:Sf36 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen i den del som berör förlängd sjuklöneperiod,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukpenninggrundande inkomst,
3. att riksdagen avslår propositionen i de delar som berör de s.k. pappa- och mammamånaderna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftsfrågor m.m.
Utskottet
Sjuklönefrågor
Nuvarande regler om rätt till sjuklön m.m.
Lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) reglerar rätten till sjukersättning vid korta sjukdomsfall för anställda. Enligt lagen ges arbetstagaren rätt att under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss del av lön och andra anställningsförmåner. För den första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i perioden har den anställde rätt att behålla 75 % av lön och andra anställningsförmåner som han eller hon gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan. Om en ny sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod avslutats skall den enligt SjLL betraktas som en fortsättning på den tidigare sjuklöneperioden när det gäller karensdag och avgränsningen av sjuklöneperioden.
Den anställdes rätt till sjuklön gäller fr.o.m. den första dagen av anställningstiden. Den som är anställd kortare tid än en månad har dock rätt till sjuklön bara om vissa kvalifikationsvillkor är uppfyllda. Uppdragstagare och egenföretagare omfattas inte av sjuklönesystemet.
SjLL är tvingande till den anställdes förmån. Från vissa av lagens regler får dock avvikelser göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Bl.a. får den närmare beräkningen av lön och andra anställningsförmåner ske utifrån bransch- och arbetsanpassade avtalsbestämmelser. Någon principiell avvikelse från lagens sjuklönenivåer är inte avsedd. SjLL inskränker inte den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon annan lag. En sådan rätt har sjömän enligt sjömans- lagen (1973:282). Dessa bestämmelser medför rätt till full lön vid sjukdom och under längre tid än vad som följer av SjLL.
För rätt till sjuklön krävs enligt SjLL att anmälan om sjukfallet görs till arbetsgivaren. Den anställde skall därvid lämna arbetsgivaren en skriftlig försäkran om att han varit sjuk och i vilken omfattning sjukdomen satt ned arbetsförmågan. Fr.o.m. den sjunde kalenderdagen efter sjukanmälningsdagen skall arbetstagaren styrka nedsättningen av arbetsförmågan genom läkar intyg. Ett intyg till arbetsgivaren behöver dock inte innehålla närmare uppgifter om sjukdomen om inte annat överenskommits genom kollektivavtal.
Arbetsgivaren skall till Riksförsäkringsverket lämna uppgift om sjukdomsfall som har gett en arbetstagare hos honom rätt till sjuklön. Vidare skall arbetsgivaren till försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett rätt till sjuklön och som fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång.
Enligt SjLL begränsas antalet karensdagar till tio under en tolvmånadersperiod. Antalet karensdagar beräknas i förhållande till sjuklön från varje arbetsgivare för sig och i förhållande till sjukpenning för sig.
Efter ansökan av en anställd som på grund av sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning kan försäkringskassan besluta att särskilda bestämmelser skall gälla för en sådan arbetstagare och dennes arbetsgivare, s.k. särskilt högriskskydd. Ett sådant beslut kan meddelas endast om arbetstagaren lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön under en tolvmånadersperiod. Ett beslut varigenom kassan bifallit en ansökan medför dels att den anställde har rätt till sjuklön efter en kompensationsnivå om 75 % för den första dagen i varje sjuklöneperiod, dels att ersättning kan betalas till arbetsgivaren från sjukförsäkringen för kostnader för sjuklön till den anställde.
Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt SjLL möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader avseende tid fr.o.m. den tredje ersättningsdagen. Rätt att teckna en sådan försäkring har arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår - exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt - inte beräknas överstiga 90 gånger basbeloppet.
Om det uppkommer en tvist mellan en anställd och en arbetsgivare om rätt till sjuklön och tvisten gäller frågan om den anställdes arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom, nedsättningens omfattning eller om ett arbetstagarförhållande föreligger, kan försäkringskassan betala ersättning till den anställde, s.k. sjuklönegaranti. Ersättningen betalas med skäligt belopp om det är sannolikt att av den anställde har rätt till den begärda sjuklönen eller del därav. I den utsträckning som ersättning betalas inträder försäkringskassan i den anställdes rätt gentemot arbetsgivaren.
Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sjukpenningen utgör 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
För den som inte omfattas av SjLL, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning utges dock inte för den första dagen i sjukperioden (karensdag). För tid därefter utges sjukpenning med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även enligt AFL är antalet karensdagar begränsat till högst tio under en tolvmånadersperiod och sjukpenning kan efter ansökan utges med 75 % i stället för karensdag (särskilt högriskskydd).
I AFL finns särskilda regler om minskning av sjukpenning i vissa fall. Minskningsreglerna blir tillämpliga om den försäkrade av arbetsgivaren, för samma tid som sjukpenning utges, erhåller skattepliktiga förmåner i form av lön, bil, bostad eller helt fri kost. Fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som faställts i kollektivavtal anses därvid som lön. Om den försäkrade får sjukpenning samtidigt som han får sådana förmåner från arbetsgivaren minskas under de första 90 dagarna i en sjukperiod sjukpenningen med det belopp som förmånerna överstiger 10 % av vad den försäkrade skulle ha fått i motsvarande förmåner om han varit i arbete. Fr.o.m. den 91:a dagen minskas sjukpenningen med förmånernas hela belopp. Även förmåner som hänför sig till inkomstdelar över 7,5 basbelopp påverkar sjukpenningen enligt särskilda regler.
Förlängd sjuklöneperiod och försäkringen mot kostnader för sjuklön
Propositionen
Riksförsäkringsverket (RFV) har i en rapport (RFV ANSER 1995:14) redovisat effekter och resultat av sjuklönereformen, karensdagen och sänkta kompensationsnivåer inom sjukpenningförsäkringen. Enligt vad som anförs i propositionen visar RFV:s uppföljning att införandet av en sjuklöneperiod inneburit stora fördelar för både den enskilde, arbetsgivaren och försäkringskassan. Bl.a. har den enskildes kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom förbättrats. Enligt propositionen visar uppföljningen vidare att administrationen av sjuklöneperioden i stort fungerar tillfredsställande. I propositionen framhålls dock att det rehabiliteringsansvar som infördes för arbetsgivarna den 1 januari 1992 inte fungerat på det sätt som avsetts. För att stärka arbetsgivarnas ansvar för det förebyggande arbetsmiljöarbetet liksom för tidiga och aktiva rehabiliteringsinsatser anser regeringen att det finns starka skäl att förlänga sjuklöneperioden. En sådan förlängning skulle enligt regeringen innebära att arbetsgivarens kostnader i högre grad blir rörliga och därmed mer påverkbara. Detta torde stärka incitamenten för att vidta åtgärder och bidra till en snabbare rehabiliteringsprocess och ett mer effektivt förebyggande arbete. I propositionen föreslås därför att sjuklöneperioden förlängs från 14 till 28 dagar.
Förslaget får enligt propositionen till följd att ca 165 000 färre sjukfall kommer att handläggas hos försäkringskassan. Vidare medför det ökade kostnader för arbetsgivarna. Sjukfrånvaron har enligt propositionen minskat betydligt sedan sjuklöneperioden infördes år 1992 och denna minskning har i allt väsentligt kommit arbetsgivarkollektivet till godo. Regeringen anser därför att arbetsgivarna bör kompenseras för hälften av den totala kostnad som en förlängning av sjuklöneperioden innebär för arbetsgivare, dvs. med 1 100 miljoner kronor. Regeringen föreslår att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare med anledning av den förlängda sjuklöneperioden sänks med 0,14 procentenheter.
Enligt vad som uttalas i propositionen har regeringen för avsikt att noga följa på vilket sätt förlängningen av sjuklöneperioden påverkar arbetsgivarnas samt försäkringskassornas fortsatta rehabiliteringsarbete.
Som tidigare nämnts kan en arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader, exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt, under ett kalenderår inte beräknas överstiga 90 gånger basbeloppet försäkra sig mot kostnader för sjuklön. Antalet arbetsgivare som har tecknat försäkring har enligt propositionen minskat från ca 13 300 i juni 1992 till ca 9 600 i juni 1995. De försäkrade arbetsgivarnas genomsnittliga lönesumma har under samma tid sjunkit från ca 530 000 kr till ca 450 000 kr. Även om endast ett fåtal arbetsgivare med en maximal lönesumma har tecknat försäkring finns det enligt propositionen skäl att höja den övre gränsen för lönesumman något till följd av den ökade kostnaden som vissa arbetsgivare kan få för sjuklön på grund av en förlängd sjuklöneperiod. I propositionen föreslås därför att arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader, exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt, under ett kalenderår inte beräknas överstiga 100 gånger basbeloppet skall kunna försäkra sig mot kostnader för sjuklön enligt SjLL.
I propositionen framhålls att det är viktigt att arbetsgivarna informeras om försäkringen och att informationen är tydlig så att t.ex. även gruppen invandrare som är småföretagare får tillgång till denna information.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och, såvitt avser förlängd sjuklöneperiod, tillämpas i fråga om sjuklöneperioder som påbörjas fr.o.m. den tidpunkten.
Motionerna
Fyra av partierna (m, fp, v och kd) motsätter sig i sina respektive motioner förslaget att förlänga sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar.
I motion Sf29 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs avslag på förslaget om förlängd sjuklöneperiod. Enligt motionärerna kommer en förlängning att slå särskilt hårt mot småföretagen samtidigt som endast bevisat kärnfriska personer kommer att få arbete. I samma motion yrkande 8 (delvis) begärs som en konsekvens härav avslag på sänkningen av uttaget av social-avgifter år 1997 respektive år 1998.
Sigge Godin m.fl. (fp) begär i motion Sf36 yrkande 1 avslag på förslaget om förlängd sjuklöneperiod. Enligt motionärerna innebär förslaget i praktiken en skattehöjning. I samma motion yrkande 4 (delvis) begärs ett tillkännagivande om avgiftsfrågor m.m. Motionärerna avvisar förslaget att sänka sjukförsäkringsavgiften med 0,14 procentenheter.
I motion Sf31 yrkande 1 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs avslag på förslaget om förlängd sjuklöneperiod. Motionärerna anser att en förlängning innebär risk för ökad selektering i så måtto att endast friska personer kommer att anställas. De framhåller vidare att förslaget att kompensera arbetsgivarna endast till hälften kan komma att belasta små och medelstora företag på ett sätt som hotar verksamheten.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf35 yrkande 1 avslag på förslaget om förlängd sjuklöneperiod. Motionärerna framhåller att det är oklart om arbetsgivarna tidigare fått kompensation för sina sjuklönekostnader. Detta bör klargöras innan beslut tas om en förlängning av sjuklöneperioden. Enligt motionärerna bör principen vara full kompensation till arbetsgivarna.
I motion Sf33 yrkande 2 av Ragnhild Pohanka (mp) begärs en analys av hur den förlängda sjuklöneperioden kommer att slå mot högriskbranscher och speciella grupper av arbetstagare. Motionären befarar att förslaget på sikt kan resultera i en segregerad arbetsmarknad.
I motion Sf30 yrkande 1 av Dag Ericson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om en uppföljning och utvärdering av effekterna av införandet och förläggningen av sjuklöneperioden i sjukförsäkringen. Motionärerna anser att det är angeläget att följa upp hur förlängningen påverkar inte bara rehabiliteringsarbetet utan också långtidssjukskrivningen och utestängningen från arbetslivet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en allsidig utvärdering inom två år.
I några motioner behandlas frågor rörande försäkringen mot kostnader för sjuklön. I motion Sf35 yrkande 2 (kd) begärs avslag på förslaget om höjd övre gräns i den särskilda försäkringen mot kostnader för sjuklön. Enligt motionärerna är förslaget onödigt så länge få arbetsgivare anser sig ha råd med försäkringen. I samma motion yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om behovet av sänkta premier i försäkringen mot kostnader för sjuklön. Motionärerna förutser en höjning av premien på grund av förlängd sjuklöneperiod. De som redan i dag inte anser sig ha råd med försäkringen kommer enligt motionärerna inte att ha råd efter en premiehöjning. De få som har råd med försäkringen kommer inte att ha det när premien höjs.
Dag Ericson m.fl. (s) begär i motion Sf30 yrkande 2 att riksdagen beslutar att gränsen för antalet basbelopp för att få teckna försäkring mot sjuklönekostnader höjs till minst 130 basbelopp. Den förlängda sjuklöneperioden ökar arbetsgivarnas kostnader och det finns skäl att anta att 100 basbelopp är otillräckligt och att de därmed ställs inför valet att inte anställa fler. I samma motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om omedelbara informationsinsatser till små och medelstora företag om möjligheten att försäkra sig mot sjuklönekostnader.
I två motioner tas frågor upp som rör det särskilda högriskskyddet. Sonja Fransson och Hans Karlsson (båda s) begär i motion Sf32 tillkännagivanden om dels särskilt högriskskydd i samband med sjuklön (yrkande 1), dels information till arbetsgivare och arbetstagare om möjligheterna till undantag för särskilt omfattande sjukfrånvaro (yrkande 2). Motionärerna anser att vid en förlängning av sjuklöneperioden bör skyddet kompletteras att gälla också dem som har återkommande längre sjukdomsfall. Karin Israelsson (c) begär i motion Sf34 utredning av ersättningsmöjligheter för ofta långtidssjuka efter samma principer som nuvarande ersättningsregler för korttidssjuka. När sjuklöneperioden förlängs bör enligt motionären det särskilda högriskskyddet utökas till att omfatta också dem som ofta är sjuka med längre sjukdomsperioder.
Utskottet
Utskottet delar bedömningen att införandet av en sjuklöneperiod har inneburit stora fördelar såväl för enskilda och arbetsgivare som för försäkringskassan. Arbetsgivarnas insatser inom det förebyggande arbetsmiljöarbetet och rehabiliteringen av de anställda synes inte ha stärkts till följd av sjuklöneperioden. Däremot har arbetsgivarnas intresse för förebyggande åtgärder ökat något. En förlängning av sjuklöneperioden skulle enligt utskottets mening innebära att arbetsgivarnas kostnader i högre grad blir påverkbara och därmed stimulera dem till tidigare och effektivare rehabiliteringsåtgärder liksom till insatser på det förebyggande arbetsmiljöområdet. Därtill kommer att försäkringskassan genom ett minskat antal sjukfall får ett ökat utrymme för rehabilitering av långtidssjukskrivna försäkrade. Det anförda talar enligt utskottets mening för att sjuklöneperioden bör förlängas från nuvarande 14 dagar till 28 dagar. En förlängning av sjuklöneperioden bör dock kombineras med vidgade möjligheter för arbetsgivare att teckna försäkring samt ett förstärkt högriskskydd.
Såvitt gäller frågan om kompensation till arbetsgivarna med anledning av den förlängda sjuklöneperioden kan utskottet konstatera att arbetsgivarnas ökade sjuklönekostnader till följd av förlängningen av sjuklöneperioden av regeringen beräknas uppgå till ca 2 200 miljoner kronor. Som tidigare redovisats har arbetsgivarna genom den ytterligare minskning av sjukfrånvaron som ägt rum sedan sjuklöneperioden infördes fått vidkännas minskade sjuklönekostnader. Utskottet anser i likhet med regeringen att arbetsgivarna bör kompenseras till hälften eller med en sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen med 0,14 procentenheter.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om en förlängd sjuklöneperiod och en sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen med 0,14 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf29 yrkandena 1 och 8, Sf36 yrkandena 1 och 4 (delvis), Sf31 yrkande 1 och Sf35 yrkande 1.
Utskottet anser att det förhållandet att sjuklöneperioden förlängs och att arbetsgivarnas kostnader därmed ytterligare differentieras kan få oönskade konsekvenser för särskilt små företag som inte har samma möjlighet till riskspridning som stora företag. För att motverka en sådan utveckling har regeringen föreslagit att den särskilda försäkringen mot kostnader för sjuklön skall kunna tecknas av arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga 100 basbelopp. För närvarande motsvarar detta ca 3,6 miljoner kronor. Enligt utskottets mening kommer en förlängd sjuklöneperiod sannolikt att öka behovet för företag att teckna en försäkring mot kostnader för sjuklön. Utskottet anser därför att det finns skäl att höja den övre gränsen för lönesumman men menar i likhet med vad som anförts i motion Sf30 att gränsen bör höjas till 130 basbelopp. Med tillstyrkande av motion Sf30 yrkande 2 föreslår utskottet att 17 § SjLL ändras i enlighet härmed. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf35 yrkande 2.
Beträffande frågan om storleken på premien för försäkringen mot kostnader för sjuklön kan utskottet konstatera att försäkringen är utformad så att avgifterna sammantaget skall täcka utgifterna för försäkringen. Utskottet anser inte att det finns skäl att ändra detta förhållande och avstyrker därför bifall till motion Sf35 yrkande 4.
Som ovan nämnts kan en arbetstagare till följd av reglerna om s.k. särskilt högriskskydd få sjukpenning även för den första dagen i ett sjukfall. Reglerna gäller personer som kan antas få ett större antal sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Därmed avses att antalet avslutade sjukdomsfall under en tolvmånadersperiod kan bedömas överstiga tio. Det är enligt utskottet viktigt att en förlängd sjuklöneperiod inte medför att människor med omfattande sjukfrånvaro kan få svårigheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Eftersom det särskilda högriskskyddet är förbehållet personer med många korta sjukfall anser utskottet att ett motsvarande skydd bör införas för personer med återkommande längre sjukperioder. Enligt utskottets mening kan det utökade skyddet utformas så att det omfattar personer med motsvarande antal sjukfall men där bedömningsperioden förlängs. Ett alternativ är att bedömningsperioden förblir densamma men att prognosen angående den framtida sjukfrånvaron avser färre men längre sjukperioder än enligt det nuvarande skyddet. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med lagförslag om ett utökat särskilt högriskskydd. Riksdagen bör med bifall till motionerna Sf32 yrkande 1 och Sf34 som sin mening ge regeringen detta till känna.
Vad gäller frågan om uppföljning och analys av effekterna av en förlängd sjuklöneperiod har regeringen i propositionen uttalat sin avsikt att noga följa på vilket sätt förlängningen av sjuklöneperioden påverkar arbetsgivarnas och försäkringskassornas fortsatta rehabiliteringsarbete. Utskottet förutsätter att en sådan uppföljning även kommer att belysa effekter av förlängningen på företagens vilja och möjlighet att nyanställa personal. Något uttalande från riksdagens sida är således inte påkallat. Motionerna Sf33 yrkande 2 och Sf30 yrkande 1 får anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att det är av vikt att arbetsgivarna erhåller information om sjuklöneförsäkringen. Detsamma kan enligt utskottet sägas om det särskilda högriskskyddet. Utskottet förutsätter emellertid att Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ombesörjer att sådan information kommer berörda arbetsgivare och arbetstagare till del. Något tillkännagivande i dessa frågor är inte påkallat. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf30 yrkande 3 och Sf32 yrkande 2.
Utskottet vill slutligen framhålla att det förhållandet att sjuklöneperioden förlängs från 14 till 28 dagar inte hindrar tillämpningen av nu gällande avtal om kompletterande sjukersättning för samma tid.
Sjukpenninggrundande inkomst
Allmänt om sjukpenninggrundande inkomst
I 3 kap. AFL regleras bl.a. en försäkrads rätt till sjukpenning samt hur den inkomst som grundar rätt till ersättning skall beräknas. En försäkrad skall fr.o.m. den månad han fyller 16 år skrivas in i försäkringskassan om han är bosatt i Sverige. För rätt till sjukpenning krävs att en inskriven försäkrad har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till minst 6 000 kr.
Enligt 3 kap. 2 § AFL är en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner skall förmånerna tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med de regler som finns i 8 § första-fjärde och sjätte styckena uppbördslagen.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärsarbete som överstiger 7,5 basbelopp.
Semesterlön och semesterersättning vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
Enligt semesterlagen (1977:480) har en arbetstagare rätt till semesterlön med 12 % av arbetsinkomsten under intjänandeåret, varmed avses tiden fr.o.m. den 1 april ett år t.o.m. den 31 mars påföljande år. Därefter löper semesteråret lika lång tid. Den lagstadgade semesterlönen ger en högre ersättning under semestertid än under arbetad tid. Anställda med fast månads- eller veckolön bibehåller normalt sin ordinarie lön under en semesterperiod. I stället kompenseras dessa grupper genom ett semesterlönetillägg. Den som inte längre har kvar sin anställning har rätt till semesterersättning med motsvarande belopp. Även en arbetstagare som anställs för viss kortare tid och som enligt anställningsavtalet inte har rätt till semesterledighet har i stället rätt till semesterersättning för anställningstiden.
Vid beräkning av årsinkomsten vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst beaktas den högre kompensation som semesterlönen ger jämfört med lönen för motsvarande arbetad tid. I enlighet med dåvarande Försäkringsöverdomstolens praxis sker detta genom en schablonberäkning varvid månadslönen, eller inkomsten omräknad till månadslön, multipliceras med faktorn 12,20.
Enligt vad som anförs i propositionen har bl.a. Sjuk- och arbetsskadekommittén konstaterat att det förhållandet att semesterlön ingår i den sjukpenninggrundande inkomsten i vissa fall innebär att en arbetstagare blir överkompenserad vid bl.a. sjukdom. Kommittén har i sitt delbetänkande Försäkringsskydd vid sjukdom (SOU 1995:149) föreslagit att den s.k. semesterlönefaktorn slopas vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. I propositionen föreslås i enlighet med kommitténs förslag att vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall semesterlön beräknas till högst det belopp som skulle ha utgjort ersättning för utfört arbete under den tid semesterlönen kan anses motsvara.
Förslaget innebär enligt propositionen att månadsinkomst skall räknas upp med faktorn 12 i stället för enligt nuvarande praxis med 12,20 och att genomsnittlig veckolön skall multipliceras med 52. Vid andra inkomstförhållanden skall motsvarande anpassning göras. Förslaget påverkar de ersättningar där den sjukpenninggrundande inkomsten används som beräkningsgrund, bl.a. sjukpenning, föräldrapenning och närståendepenning. Däremot föreslås - i avvaktan på Sjuk- och arbetsskadekommitténs fortsatta arbete - ingen motsvarande förändring i fråga om underlaget för beräkning av arbetsskadelivränta.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och innebär en besparing på 560 miljoner kronor brutto.
I motion Sf36 yrkande 2 i denna del (fp) begärs ett tillkännagivande om sjukpenninggrundande inkomst i enlighet med regeringens förslag.
I motion Sf31 yrkande 3 (v) begärs avslag på förslaget att semesterlönefaktorn inte skall inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten. Enligt motionärerna är semesterlön att betrakta mer som lön än som extra inkomst.
I motion Sf35 yrkande 5 (kd) begärs beslut att beräkning av arbetsskadelivränta skall ske på motsvarande sätt som den sjukpenninggrundande inkomsten vad gäller inkomster av semesterlön och semesterersättning.
Som framhålls i propositionen kan överkompensation uppkomma till följd av att den högre kompensation som semesterlönen ger jämfört med lönen för motsvarande arbetad tid beaktas vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Utskottet anser att det måste vara en rimlig utgångspunkt att ersättningsregler utformas så att överkompensation förhindras. Utskottet delar därför bedömningen att sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas så att semesterlön beräknas till högst det belopp som skulle ha utgjort ersättning för utfört arbete under den tid semesterlönen kan anses motsvara. En motsvarande begränsning bör gälla semesterersättning. Eftersom semesterersättningen inte kan hänföras till ett visst antal semesterdagar bör regeringens förslag till lag om ändring i 3 kap. 2 § tredje stycket AFL anpassas härtill. Utskottet tillstyrker med denna ändring regeringens förslag och avstyrker bifall till motion Sf31 yrkande 3. Motion Sf36 yrkande 2 (delvis) är tillgodosedd genom förslaget.
Vad gäller regeringens bedömning att förslaget i avvaktan på Sjuk- och arbetsskadekommitténs fortsatta arbete inte skall påverka storleken av arbetsskadelivräntor noterar utskottet att kommittén därefter i sitt slutbetänkande En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113) föreslagit förbättringar av arbetsskadeförsäkringen såvitt gäller skada till följd av olycksfall i arbetet. Enligt kommitténs förslag skall - efter en samordningstid om 90 dagar - ersättning kunna lämnas under akut sjukdomstid i form av arbetsskadesjukpenning med 98 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Kommittén har i fråga om sjukpenningunderlag uttalat bl.a. att den begränsning vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL som föreslås i proposition 1995/96:209 även bör gälla enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Något uttalande eller förslag som tar sikte på beräkningen av livränteunderlag återfinns däremot inte i betänkandet. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. Utskottet anser att beredningen av Sjuk- och arbetsskadekommitténs slutliga förslag bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf35 yrkande 5.
Skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
Sedan länge gäller att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas inte endast på lön i pengar utan även på naturaförmåner. Före år 1988 gällde detta naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil. År 1988 utsträcktes regeln till att omfatta samtliga då skattepliktiga naturaförmåner. Genom 1990 års skattereform kom en rad andra anställningsförmåner att bli skattepliktiga och därmed också avgifts- och förmånsgrundande i sjukpenningförsäkringen. Det kom att gälla också de delar av kostnadsersättningar som beskattades. Förmåner som därmed blev förmånsgrundande är t.ex. lunchsubventioner, reseförmåner, fri tidning till bostaden samt värdet av räntefria eller lågförräntade personallån till anställda i banker och andra kreditinstitut. Förmånsgrundande kostnadsersättningar är t.ex. traktamentsersättningar för resa i tjänsten som inte är förenad med övernattning (endagstraktamente). Vid traktamente för flerdygnsförrättning gäller att den del som överstiger ett schablonbelopp för dag respektive natt medräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten. Även traktamente som betalas i samband med arbete på samma ort under tre månader skall medräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten. Förmånsgrundande är också ersättning för resa med egen bil till den del den överstiger det i anvisningarna till kommunalskattelagen (1928:370) angivna beloppet, för närvarande 13 kr per mil.
Sjuk- och arbetsskadekommittén har i ovan nämnda delbetänkande (SOU 1995:149) föreslagit bl.a. att i den sjukpenninggrundande inkomsten skall inte ingå andra skattepliktiga förmåner än kontant lön och inte heller skattepliktiga kostnadsersättningar. Vidare har kommittén föreslagit att de s.k. minskningsreglerna endast skall gälla utbetald kontant lön.
Enligt vad som anförs i propositionen innebär nuvarande regelsystem att försäkrade, vars sjukpenninggrundande inkomst helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner, många gånger erhåller en högre kompensation än den avsedda i de fall förmånen bibehålls under sjukdomstiden. I propositionen erinras om att det i förarbetena (prop. 1990/91:181) till sjuklönelagen har uttalats att en löne- eller anställningsförmån som inte går förlorad på grund av sjukdom, t.ex. förmånen av fri bil eller fri bostad, inte skall räknas in i beräkningsunderlaget för sjuklön samt att ersättning som avser att täcka sådana kostnader som arbetstagaren endast har när han utför sitt arbete inte heller bör räknas in i underlaget. Det sagda innebär enligt propositionen att reglerna om sjuklön givits en utformning som innebär ett bättre samband mellan inkomstbortfallet och sjukersättningen än vad som hittills gällt rörande sjukpenning enligt AFL.
I proposition föreslås - i enlighet med Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag - att skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte skall medräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten. Vidare föreslås att de s.k. minskningsreglerna i 3 kap. 4 a § och 3 kap. 16 § AFL anpassas till den föreslagna ändringen att endast ersättning i pengar skall ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten.
Förslaget påverkar enligt propositionen de ersättningar där den sjukpenninggrundande inkomsten används som beräkningsgrund, bl.a. sjukpenning, föräldrapenning och närståendepenning.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och innebär såvitt framgår av propositionen en minskning av försäkringsutgifterna med 240 miljoner kronor brutto. Socialavgifter skall enligt förslaget även fortsättningsvis tas ut på ett underlag som omfattar ersättningar i form av skattepliktiga förmåner och skattepliktiga kostnadsersättningar.
Liksom i fråga om förslaget att slopa den s.k. semesterlönefaktorn föreslås - i avvaktan på Sjuk- och arbetsskadekommitténs fortsatta arbete - ingen motsvarande förändring vad gäller underlaget för beräkning av arbetsskadelivränta.
I motion Sf36 yrkande 2 (delvis) av (fp) begärs ett tillkännagivande om sjukpenninggrundande inkomst i enlighet med regeringens förslag.
I motion Sf35 yrkande 6 (kd) begärs avslag på förslaget att skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte skall ingå i beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten. Enligt motionärerna är samtliga dessa förmåner att anse som inkomst för utfört arbete och bör därför ingå i underlaget.
Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:SfU9 behandlat proposition 1993/94:59 med förslag innebärande bl.a. att sjukpenning inte skulle beräknas på sådana skattepliktiga förmåner som kvarstod under sjukdom. Utskottet uttalade därvid att det inom sjukförsäkringen råder ett samband mellan underlaget för de socialavgifter som tas ut för en försäkrad och de förmåner som den försäkrade får genom sjukpenningförsäkringen samt att underlaget i båda fallen utgörs av såväl löneförmåner som andra skattepliktiga förmåner. Sambandet mellan avgifter och förmåner borde behållas vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst men utskottet uteslöt inte att frågan kunde komma i ett annat läge bl.a. till följd av Sjuk- och arbetsskadeberedningens (sedermera Sjuk- och arbetsskadekommittén) arbete. Ur rättvisesynpunkt inte var det enligt utskottets mening inte tillfredsställande att den som får behålla sina skattepliktiga förmåner också får en sjukpenning som beräknas på ett underlag där dessa förmåner ingår. Utskottet föreslog emellertid att förmåner i form av bil, bostad och helt fri kost som den försäkrade har kvar under sjukdom skulle beaktas vid utbetalningen av sjukpenning på samma sätt som om de hade utgetts som lön under sjukdom och att detta skulle gälla även förmåner av det slag som hänför sig till inkomstdelar över 7,5 basbelopp. Utskottet föreslog en ändring av de s.k. minskningsreglerna i enlighet härmed.
Det är, som utskottet tidigare uttalat, inte tillfredsställande att den som får behålla sina skattepliktiga förmåner också får en sjukpenning beräknad på ett underlag där dessa förmåner ingår. Enligt utskottets mening bör sambandet mellan inbetalda socialavgifter och utgående förmåner i möjligaste mån upprätthållas. I förevarande fall bör dock avgiftsskyldigheten kvarstå främst för att undvika en övergång till ett system där ersättning för utfört arbete i ökad utsträckning utges i form av naturaförmåner i stället för i form av kontant lön. Mot bakgrund härav och för att uppnå en bättre överensstämmelse med reglerna om sjuklön anser utskottet att i den sjukpenninggrundande inkomsten inte skall ingå andra skattepliktiga förmåner än lön och inte heller ingå skattepliktiga kostnadsersättningar.
Utskottet konstaterar att de nya reglerna i 3 kap. 2 § AFL om slopande av semesterlönefaktorn och skattepliktiga förmåner m.m. vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst kommer att tillämpas på ersättningar bl.a. i form av sjukpenning och föräldrapenning som avser tid fr.o.m. ikraftträdandet. Detta gäller även i de fall där en sjukpenninggrundande inkomst har fastställts före nämnda tidpunkt. Vid s.k. SGI-skyddade tider som inletts före ikraftträdandet anpassas den tidigare inkomstnivån till det nya beräkningssättet.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker bifall till motion Sf35 yrkande 6. Motion Sf36 yrkande 2 (delvis) är tillgodosedd genom förslaget.
Historisk inkomst vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
I motion Sf29 yrkande 4 (m) begärs beslut att sjukpenninggrundande inkomst skall räknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomster. Enligt motionärerna bör förändringen genomföras fr.o.m. den 1 januari 1997. Ett liknande yrkande återfinns i motion Sf35 yrkande 7 (kd). Motionärerna begär beslut att sjukpenninggrundande inkomst skall baseras på inkomster under de senaste 24 månaderna.
Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden, senast i det av riksdagen godkända betänkandet 1995/96:SfU2. Utskottet erinrade då om att Sjuk- och arbetsskadekommittén hade att utforma regler för beräkning av förmånsgrundande inkomst vid kort eller medellång sjukfrånvaro med utgångspunkt från att denna skall avse aktuell inkomst alternativt baseras på inkomsten under en period före sjukfallet. Utskottet ansåg att kommitténs förslag borde avvaktas och avstyrkte därför bifall till ett motionsyrkande i frågan.
Utskottet noterar att Sjuk- och arbetsskadekommittén i sitt slutbetänkande redovisat två modeller för beräkning av inkomstunderlag i kort och medellångt perspektiv, vilka båda har inslag av historisk inkomst. Kommittén har därvid konstaterat att ett system byggt på historisk inkomst skulle få relativt sett omfattande problem och kommittén har därför funnit att det beräkningsunderlag som skall utgöra grunden för sjukersättningen skall baseras på aktuell inkomst med bortseende från tillfälliga ökningar eller minskningar av inkomsten. Som nämnts ovan är betänkandet för närvarande föremål för remissbehandling. Utskottet anser att resultatet därav bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Sf29 yrkande 4 och Sf35 yrkande 7.
Föräldrapenning
Propositionen
Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller adoption utges under högst 450 dagar. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet har varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av denna tid. En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern med undantag för föräldrapenning med sjukpenningbelopp under 30 dagar, de s.k. mamma- och pappamånaderna.
Under 360 av de 450 dagarna utges föräldrapenning med viss andel av förälderns sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock lägst med ett garantibelopp på 60 kr per dag. För de första 30 dagarna med sjukpenningbelopp för vardera föräldern är kompensationsnivån 85 % och för övriga sjukpenningdagar 75 %. Under resterande 90 av de 450 dagarna utges ersättning enligt garantinivån. Föräldrapenning får tas ut längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret.
I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) uttalade regeringen sin avsikt att som ett led i de budgetförstärkande åtgärderna föreslå en sänkning av den föräldrapenning som utges i samband med barns födelse eller adoption och som inte kan överlåtas. Besparingen angavs till 275 miljoner kronor. I samma proposition aviserade regeringen dessutom en höjning av ersättningsnivån bl.a. i föräldraförsäkringen till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998.
I den förevarande propositionen har regeringen återkommit med förslag som innebär att samtliga dagar inom föräldraförsäkringen som utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning skall utges med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Av dessa dagar skall även fortsättningsvis 30 dagar vara förbehållna vardera föräldern utan möjlighet att överlåta dagarna på den andra föräldern.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och gälla alla som tar ut föräldrapenning som avser tid fr.o.m. denna tidpunkt.
Motionerna
I motion Sf29 yrkande 5 (m) begärs beslut att avskaffa de särskilda mamma- och pappamånaderna fr.o.m. den 1 oktober 1996. Enligt motionärerna kan det aldrig vara en statlig angelägenhet att styra föräldrarnas beteende på det sätt som mamma- och pappamånaderna gör.
I motion Sf36 yrkande 3 (fp) begärs avslag på propositionen i de delar som rör mamma- och pappamånaderna. Motionärerna anser att den förhöjda ersättningen bör bibehållas medan garantidagarna däremot bör kunna slopas.
I motion Sf31 yrkande 4 (v) begärs avslag på förslaget att slopa den s.k. pappamånaden enligt vad som anförts om otillräcklig analys av förslaget.
I motion Sf35 yrkande 8 (kd) begärs beslut om höjning av föräldraförsäkringen till 80 % redan fr.o.m. den 1 januari 1997.
Utskottet
Eftersom mamma- och pappamånaderna infördes så sent som den 1 januari 1995 och föräldrapenning kan utnyttjas i princip till dess barnet fyller åtta år kommer det att dröja innan den fulla effekten av reformen kan värderas. Enligt utskottets mening har den extra stimulans som utbetalas för mamma- och pappamånaderna sannolikt haft en viss påverkan på pappornas vilja och möjlighet att utnyttja föräldrapenningen. Behovet att sanera statsfinanserna medför emellertid att den högre kompensationsnivån för såväl mamma- som pappamånaden måste slopas. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet bifall till regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna Sf36 yrkande 3 och Sf31 yrkande 4.
För att säkerställa pappornas fortsatta uttag av föräldrapenning torde det enligt utskottets mening vara nödvändigt att bibehålla regeln om att 30 av föräldrapenningdagarna på sjukpenningnivå inte kan överlåtas till den andra föräldern. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf29 yrkande 5.
Som ovan nämnts avses ersättningsnivån i föräldraförsäkringen, inklusive nivån för mamma- och pappamånaderna, bli höjd till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998. Något finansiellt utrymme för att tidigarelägga denna höjning är enligt utskottets uppfattning inte möjligt att åstadkomma, och utskottet avstyrker därför motion Sf35 yrkande 8.
Övriga avgiftsfrågor
Allmänt om socialavgifter
Socialavgifter erläggs enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Den totala avgiftssumman är för arbetsgivare 31,56 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgift 5,28 % och arbetsmarknadsavgift 5,42 %. Avgifterna beräknas i princip på lönesumman.
En egenföretagare erlägger socialavgifter med 29,75 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgift 5,82 % och arbetsmarknadsavgift 3,30 %. Avgifterna beräknas i princip på inkomsten av annat förvärvsarbete.
På inkomst av passiv näringsverksamhet, som inte är förmånsgrundande, betalas enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster särskild löneskatt på 21,39 %. Sådan löneskatt betalas även på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre. Enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall den som utfäst en tjänstepension betala motsvarande avgift på kostnaden för pensionsutfästelsen.
Den 1 januari 1995 trädde lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter i kraft och ersatte då lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift. De allmänna egenavgifterna är för år 1996 pensionsavgift 1 % och sjukförsäkringsavgift 3,95 % och beräknas på inkomster som inte överstiger 7,5 basbelopp. Avgifterna erläggs i princip av dem som har inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som är pensionsgrundande. Avgiften är avdragsgill vid taxeringen.
Sedan den 1 januari 1995 gäller enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift att arbetsgivare för varje år skall betala allmän löneavgift med 1,5 %, av underlaget, dvs. av arbetsgivaren utgiven lön m.m. Avgiften infördes som ett led i finansieringen av avgiften till Europeiska unionen.
Enligt lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkringar m.m. skall försäkringsföretag som handhar tjänstegrupplivförsäkringar betala premieskatt med 43,47 % av viss andel av premieinkomsterna. För bl.a. arbetsgivare som själva erlägger grupplivförsäkring utgör premieskatten 76,90 % av utbetalt belopp.
Regeringen har i proposition 1994/95:25 förklarat att den allmänna egen-avgiften i form av sjukförsäkringsavgift skall höjas med 1 procentenhet per år under åren 1996- 1998, för att sistnämnda år uppgå till 5,95 %. Samtidigt har en avgiftsväxling aviserats som innebär att sjukförsäkringsavgiften i form av arbetsgivaravgift skall sänkas med motsvarande belopp och arbetsmarknadsavgiften höjas med lika mycket. Riksdagen har godkänt den nämnda successiva höjningen av den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift (bet. 1994/95:FiU1, rskr.1994/95:145-146).
Riksdagen har sedermera beslutat att höja den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift med 1 procentenhet fr.o.m. den 1 januari 1996 (bet. 1995/96:SfU2, rskr. 1995/96:87)
Propositionen
I den förevarande propositionen återkommer regeringen med förslag om att den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift skall höjas med 1 procentenhet fr.o.m. den 1 januari 1997 och med lika mycket fr.o.m. den 1 januari 1998.
Vidare föreslås, såvitt gäller arbetsgivaravgifterna, att sjukförsäkringsavgiften sänks med 1,24 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 (varav 0,14 procentenheter avser kompensation för den förlängda sjuklöneperioden) och med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998. För dem med inkomst av annat förvärvsarbete föreslås att sjukförsäkringsavgiften sänks med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 och med lika mycket fr.o.m. den 1 januari 1998. Propositionens förslag om kompensation till arbetsgivarna för förlängd sjuklöneperiod genom sänkt sjukförsäkringsavgift har behandlats i det föregående under avsnittet Förlängd sjuklöneperiod och försäkringen mot kostnader för sjuklön.
I propositionen föreslås också en höjning av den allmänna löneavgiften med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 och 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998.
I propositionen föreslås vidare justeringar av de särskilda löneskatterna. Den särskilda löneskatten på vissa förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten på pensionskostnader föreslås bli höjda med 1,03 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 och med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998. Slutligen föreslås justeringar av procentsatserna för den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar m.m.
Enligt vad som anförs i propositionen syftar höjningen av den allmänna egenavgiften och ändringarna av socialavgifterna till att förstärka de offentliga finanserna. Som skäl för att växling föreslås ske mellan sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL och den allmänna löneavgiften i stället för med arbetsmarknadsavgiften anges att den allmänna löneavgiften, till skillnad från arbetsmarknadsavgiften, inte har någon koppling till det samlade försäkringssystemet och att en höjning därför bidrar till en mer entydig förstärkning av de offentliga finanserna.
Avgifter i % (förändringar 1997--1998 jämfört med föregående år) 1996 1997 1998 Arbgiv- Arb. E- Arb. E- Arb. E-avg /egenavg avg avg avg avg avg Sjukförsä 5,28 5,8 - - - - kring 2 1,24 1,10 1,10 1,10 * Folkpensi 5,86 6,0 on 3 ATP 13,0 13, 0 00 Delpensio 0,20 0,2 n 0 Arbetsska 1,38 1,4 da 0 Arbetsmar 5,42 3,3 knad 0 Arbetarsk 0,17 - ydd Lönegaran 0,25 - ti Allm. 1,50 + 1,10 + 1,10 löneavg Allm. egenavg Sjukförsä 3,95 + 1,00 + 1,00 kring Pension 1,00 Särsk. 21,3 + 1,03 + 1,10 löneskatt 9 * 0,14 % avser kompensation till arbetsgivare för förlängd sjuklöneperiod
Motionerna
I motion Sf29 yrkande 6 (m) begärs avslag på förslaget att höja den allmänna egenavgiften med 1 procentenhet år 1997 respektive år 1998. Enligt motionärerna är det fråga om rena skattehöjningar, särskilt som sjukförsäkringen redan är överfinansierad. I samma motion yrkande 7 begärs beslut att sänka den allmänna egenavgiften till den nivå som gällde före den 1 januari 1996. I yrkande 8 (delvis) begär motionärerna avslag på sänkningen av uttaget av socialavgifter år 1997 respektive år 1998. I yrkande 9 begär motionärerna avslag på förslaget att höja den allmänna löneavgiften, eftersom motionärerna anser att avgiften skall avskaffas. Vidare begär motionärerna, som en konsekvens av att de avvisar höjning av den allmänna egenavgiften, avslag på förslaget att höja den särskilda löneskatten och den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar (yrkande 10).
I motion Sf36 yrkande 4 (delvis) (fp) begärs ett tillkännagivande om avgiftsfrågor m.m. Motionärerna anser att det är fel att egenavgiften i sjukförsäkringen används till ändamål utanför sjukförsäkringen och att det innebär en skattehöjning att höja den allmänna löneavgiften. De vill i stället att arbetsmarknadsavgiften höjs.
I motion Sf31 yrkande 5 (v) begärs en översyn av egenavgifter som finansieringsform för sjukförsäkringarna enligt vad som anförts om deras negativa fördelningseffekter. Motionärerna anser att de allmänna egenavgifterna missgynnar låginkomsttagare genom avdragsmöjligheten och belastar kommunsektorn hårt. De hänvisar till att regeringen utlovat en översyn av systemet med egenavgifter.
I motion Sf33 yrkande 1 (mp) begärs avslag på förslaget om höjda egen- avgifter. Enligt motionären bör de allmänna egenavgifterna successivt avvecklas då avdragsgillheten ger klart oönskade fördelningspolitiska effekter samtidigt som kommmunernas skatteunderlag gröps ur.
I motion Sf35 yrkande 9 (kd) begärs avslag på förslaget om höjning av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen. En höjning skulle enligt motionärerna försämra köpkraften och minska kommunernas skatteintäkter. I samma motion yrkande 10, vari motionärerna begär avslag på förslaget om avgiftsväxling mellan sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare och den allmänna löneavgiften, anförs att löneavgiften i praktiken är en skatt utan koppling till något försäkringssystem. I yrkande 11 begär motionärerna avslag på förslaget om höjning av de särskilda löneskatterna och premieskatten.
Utskottet
Ett omfattande reformarbete av socialförsäkringen pågår för närvarande, såväl vad gäller förmånssystemens utformning som finansieringen. Till att börja med har riksdagen beslutat om riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem. Arbetet med den slutliga utformningen av systemet och dess finansiering pågår inom regeringskansliet. Vidare har Sjuk- och arbetsskadekommittén under sommaren lagt fram förslag om en ny allmän ohälsoförsäkring som skall ersätta den nuvarande sjukförsäkringen och förtidspensioneringen.
I propositionen föreslås ändringar av uttaget av dels sjukförsäkringsavgiften i form av arbetsgivaravgift och egenavgift, dels den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift. Om man begränsar bedömningen till en jämförelse av inkomsterna från dessa avgifter, efter en sådan förändring, och utgifterna för sjukförsäkringen under ett och samma år kan man visserligen anse att sjukförsäkringen är överfinansierad. Ser man socialförsäkringssystemet som en helhet är så däremot inte fallet.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda att det inte finns skäl för riksdagen att frångå sitt tidigare ställningstagande i frågan om den successiva höjningen av den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift. När reformeringen av de nämnda socialförsäkringsgrenarna är genomförd bör avgiftsfrågan emellertid ha fått en mer slutgiltig och rättvisande lösning. Som utskottet framhöll i sitt yttrande 1995/96:SfU6y till finansutskottet i samband med behandlingen av prop. 1995/96:222 om vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000 m.m. är det angeläget inte minst för människors förtroende för socialförsäkringssystemet att socialavgifter som riksdagen beslutat om också används för de angivna ändamålen.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget om en höjning av den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift med en procentenhet fr.o.m. år 1997 och ytterligare en procentenhet fr.o.m. år 1998 och avstyrker bifall till motionerna Sf29 yrkandena 6 och 7, Sf33 yrkande 1, Sf35 yrkande 9 och Sf36 yrkande 4 (delvis).
Vad därefter gäller frågan om avgiftsväxling delar utskottet uppfattningen att växling bör ske mellan sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL och den allmänna löneavgiften. Sistnämnda avgift har som framhållits inte någon direkt koppling till förmånssystemet och utskottet anser att det därmed är mer fördelaktigt om växling sker med denna avgift och inte med arbetsmarknadsavgiften. Utskottet biträder regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna Sf29 yrkandena 8 (delvis) och 9 samt Sf35 yrkande 10. Även motion Sf36 yrkande 4 (delvis) avstyrks med hänvisning till det anförda.
Utskottet biträder vidare de föreslagna justeringarna av de särskilda löneskatterna och den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar m.m. och avstyrker bifall till motionerna Sf29 yrkande 10 och Sf35 yrkande 11.
Vad gäller de föreslagna ikraft- och övergångsbestämmelserna till lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader konstaterar utskottet att i samband med tidigare ändringar av lagen har - såvitt gäller s.k. brutet beskattningsår - övergångsbestämmelserna utformats så att äldre skattesats gällt för räkenskapsår som påbörjats före ikraftträdandet. Utskottet anser att övergångsbestämmelserna till förevarande lagändringar bör få en motsvarande utformning och föreslår en ändring därav.
Vad slutligen gäller frågan om en översyn av allmänna egenavgifter som finansieringsform erinrar utskottet om att regeringen i proposition 1994/95:25 uttalat att det kan finnas skäl att ytterligare överväga det samlade uttaget av allmänna egenavgifter och fördelningen mellan allmänna egenavgifter och arbetsgivaravgifter när slutresultatet av den s.k. Genomförandegruppens arbete med att reformera ålderspensionssystemet föreligger. Därvid kan enligt vad som anges i propositionen också den närmare utformningen av de allmänna egenavgifterna till sjukförsäkringen fastställas. Med hänsyn till den av regeringen förutskickade avgiftsöversynen anser utskottet att något tillkännagivande i frågan för närvarande inte är påkallat. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf31 yrkande 5.
Övrigt
ILO-konvention
I motion Sf31 yrkande 2 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att minskningsregeln i det allmänna försäkringssystemet slopas. Enligt motionärerna har Sverige genom att inskränka rätten att avtala om kompletterande sjuklön brutit mot Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention (nr 98) om organisationsrätten och kollektiva förhandlingsrätten.
Utskottet noterar att Tjänstemännens centralorganisation (TCO) i en anmälan till ILO påtalat bristande tillämpning av ILO:s konvention nr 98. Anmälan föranleddes av ändringar i AFL som trädde i kraft den 1 mars 1991 och som bl.a. innebar införandet i lagen av de i det föregående redovisade s.k. minskningsreglerna. Enligt dessa regler reduceras sjukpenning enligt AFL på visst sätt om en försäkrad av arbetsgivaren erhåller skattepliktiga förmåner såsom lön m.m. över en viss tillåten nivå.
Utskottet noterar vidare att ILO (expertkommittén) år 1993 fann att Sverige inte gjort sig skyldig till kränkning av den ifrågavarande konventionen. Regeringen uppmanades dock att till ILO lämna detaljerad rapport om den fortsatta utvecklingen.
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte finna att de ifrågavarande reglerna strider mot ILO:s konvention nr 98. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf31 yrkande 2.
Karensdagar
I motion Sf29 yrkande 2 (m) begärs beslut att införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1997. Motionärerna anser att regeringen därvid bör redovisa förslag som innebär att ingen får vidkännas fler än två karensdagar under en 14- dagarsperiod. I samma motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om reglerna för återförsäkringen hos försäkringskassorna. Motionärerna anser att reglerna bör anpassas för två karensdagar och förslag tas fram så att fler småföretag anser det lönande att teckna en sådan försäkring.
Även i motion Sf35 yrkande 3 (kd) begärs beslut om ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen.
Utskottet har behandlat ett liknande yrkande i sitt av riksdagen godkända betänkande 1995/96:SfU2. Utskottet anförde då att redan en karensdag i sjukersättningssystemen för många försäkrade kunde medföra oförutsedda och förhållandevis stora inkomstbortfall. Om ytterligare en karensdag skulle införas befarade utskottet att det skulle innebära alltför stora påfrestningar för redan utsatta gruppers försörjningssituation. Mot bakgrund härav kunde utskottet inte förorda införandet av ytterligare en karensdag. Utskottet avstyrkte bifall till motionen i fråga.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan om antalet karensdagar och avstyrker bifall till motionerna Sf29 yrkandena 2 och 3 och Sf35 yrkande 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förlängd sjuklöneperiod
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 1 och 8 i denna del, 1995/96:Sf31 yrkande 1, 1995/96:Sf35 yrkande 1 och 1995/96:Sf36 yrkandena 1 och 4 i denna del
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 7 §,
dels antar regeringens förslag att sänka sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare med 0,14 procentenheter,
res. 1 (m, fp, kd)
2. beträffande försäkringen mot kostnader för sjuklön
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf30 yrkande 2 och med avslag på motion 1995/96:Sf35 yrkandena 2 och 4 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 17 § med den ändringen att talet 100 skall bytas mot 130,
res. 2 (kd)
3. beträffande särskilt högriskskydd
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf32 yrkande 1 och 1995/96:Sf34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förslag till utökat särskilt högriskskydd,
4. beträffande uppföljning och analys
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Sf30 yrkande 1 och 1995/96:Sf33 yrkande 2,
res. 3 (mp)
5. beträffande information till arbetsgivare och arbetstagare
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Sf30 yrkande 3 och 1995/96:Sf32 yrkande 2,
6. beträffande beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 3, 1995/96:Sf35 yrkandena 5 och 6 och 1995/96:Sf36 yrkande 2
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 2, 4 a och 16 §§ med den ändringen att 3 kap. 2 § tredje stycket andra meningen i regeringens förslag skall bytas mot följande: Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla semesterersättning.,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser 1 kap. 2 § och 3 kap. 4 §,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
res. 4 (v)
res. 5 (kd)
7. beträffande historisk inkomst
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 4 och 1995/96:Sf35 yrkande 7,
res. 6 (m, kd)
8. beträffande föräldrapenning
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 5, 1995/96:Sf31 yrkande 4, 1995/96:Sf35 yrkande 8 och 1995/96:Sf36 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §,
res. 7 (m)
res. 8 (fp, v)
res. 9 (kd)
9. beträffande allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 6 och 7, 1995/96:Sf31 yrkande 5, 1995/96:Sf33 yrkande 1, 1995/96: Sf35 yrkande 9 och 1995/96:Sf36 yrkande 4 i denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
res. 10 (m, fp, kd)
res. 11 (mp)
10. beträffande övriga socialavgifter
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 8 i denna del, 9 och 10, 1995/96:Sf35 yrkandena 10 och 11 och 1995/96:Sf36 yrkande 4 i denna del
dels antar regeringens förslag om sänkning av sjukförsäkringsavgiften i form av arbetsgivaravgift och egenavgift med 1,10 procentenheter år 1997 respektive år 1998,
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
23. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
3. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, med den ändringen att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse: Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. För beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. De nya bestämmelserna i 1 och 3 §§ tillämpas för beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1998 och senare. För beskattningsår som påbörjas efter ikraftträdandet men före den 1 januari 1998 skall särskild löneskatt enligt nämnda paragrafer tas ut med 22,42 procent.,
res. 12 (m, kd)
res. 13 (fp)
11. beträffande ILO-konvention
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf31 yrkande 2,
res. 14 (v)
12. beträffande karensdagar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 2 och 3 och 1995/96:Sf35 yrkande 3,
res. 15 (m, kd)
13. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 1 och 2,
dels till följd av vad utskottet hemställt under mom. 1 och 10 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 6,
dels antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån förslagen inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 6 och 8, dock att punkten 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen utgår.
res. 16 (m, fp, kd) - villk. res 1
res. 17 (m, kd) - villk. res. 12
res. 18 (fp) - villk. res. 13
Stockholm den 8 oktober 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s) och Karin Israelsson (c).
Reservationer
1. Förlängd sjuklöneperiod (mom. 1)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med Utskottet delar och slutar med yrkande 1. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening utgör en förlängning av sjuklöneperioden från nuvarande 14 dagar till 28 dagar i praktiken en skattehöjning som kommer att slå särskilt hårt mot småföretagen. Dessa får vidkännas kraftiga kostnadsökningar men blir inte kompenserade för detta mer än till hälften. En förlängd sjuklöneperiod innebär vidare en betydande risk för utestängningseffekter så till vida att företagen endast kommer att anställa människor som garanterat är friska. Mot bakgrund av det anförda motsätter sig utskottet den föreslagna förlängningen. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag om att förlänga sjuklöneperioden till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997 och som en konsekvens härav den föreslagna sänkningen av sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare med 0,14 procentenheter.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förlängd sjuklöneperiod
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 1 och 8 i denna del, 1995/96:Sf31 yrkande 1, 1995/96:Sf35 yrkande 1 och 1995/96:Sf36 yrkandena 1 och 4 i denna del
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 7 §,
dels avslår regeringens förslag att sänka sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare med 0,14 procentenheter,
2. Försäkringen mot kostnader för sjuklön (mom. 2)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.9 börjar med Utskottet anser och på s. 10 slutar med yrkande 4. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det saknas skäl att höja den övre gränsen för arbetsgivares lönekostnader i den särskilda försäkringen mot kostnader för sjuklön. Enligt utskottets mening är regeringens förslag onödigt så länge få arbetsgivare anser sig ha råd med försäkringen och det bör följaktligen avslås. Utskottet, som förutser en höjning av premien för den ifrågavarande försäkringen till följd av den förlängda sjuklöneperioden, anser att det snarare finns behov av att sänka premien. De få som för närvarande anser sig ha råd med försäkringen kommer inte att ha det när premien höjs. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande försäkringen mot kostnader för sjuklön
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf35 yrkandena 2 och 4 och med avslag på motion 1995/96:Sf30 yrkande 2
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 17 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Uppföljning och analys (mom. 4)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Vad gäller och slutar med utskottet anfört. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den förlängda sjuklöneperioden på sikt kan leda till en segregerad arbetsmarknad, en arbetsmarknad där kvinnor i fertil ålder, handikappade och människor med arbetsskador eller kroniska sjukdomar svårligen kan erhålla eller byta arbete. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en noggrann analys av vilka företag och/eller branscher som kommer att drabbas hårt av en förlängning samt med förslag till hur rörligheten på arbetsmarknaden skall kunna bibehållas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande uppföljning och analys
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf30 yrkande 1 och 1995/96:Sf33 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (mom. 6)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Som framhållits och slutar med genom förslaget. bort ha följande lydelse:
Utskottet, som accepterar att det i princip endast är kontant lön som skall räknas in den sjukpenninggrundande inkomsten, anser dock att semesterlönefaktorn även fortsättningsvis skall ingå i beräkningsunderlaget. Enligt utskottets mening är den extra kompensation som semesterlönen ger mer att hänföra till lön än till extrainkomst. Regeringens förslag i denna del bör därför avslås.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf31 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1995/96:Sf35 yrkandena 5 och 6 och 1995/96:Sf36 yrkande 2
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 2, 4 a och 16 §§, dock att 3 kap. 2 § tredje stycket andra meningen i regeringens förslag skall utgå,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser 1 kap. 2 § och 3 kap. 4 §,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, dock att 4 kap. 5 § andra stycket fjärde meningen skall utgå,
5. Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (mom. 6)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Vad gäller och på s. 13 slutar med yrkande 5. bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att den extra kompensation som semesterlönen ger inte skall räknas in i den sjukpenninggrundande inkomsten. Utskottet anser att detta också bör gälla vid beräkning av arbetsskadelivränta och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med Utskottet har och på s. 15 slutar med genom förslaget. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar även i fortsättningen skall räknas in i den sjukpenninggrundande inkomsten. Vissa av förmånerna är av det slaget att de kan utnyttjas även under sjukdomstiden, t.ex. förmånen av fri bostad. Utskottet anser trots detta att samtliga skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar bör anses som inkomst för utfört arbete och ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten. Regeringens förslag i denna del bör därför avslås.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf35 yrkandena 5 och 6 och med avslag på motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 3 och 1995/96:Sf36 yrkande 2
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 2 § dock med endast den ändringen av nuvarande lydelse att tredje stycket i paragrafen kompletteras med två meningar med följande lydelse: Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla semesterersättning.
dels avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 4 a och 16 §§,
dels avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser 1 kap. 2 § och 3 kap. 4 §,
dels avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
6. Historisk inkomst (mom. 7)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med Utskottet har och slutar med yrkande 7. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den sjukpenninggrundande inkomsten skall räknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst och att regeringen med det snaraste bör återkomma med förslag härom. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande historisk inkomst
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 4 och
1995/96:Sf35 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Föräldrapenning (mom. 8)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med För att och slutar med yrkande 5. bort ha följande lydelse:
Utskottet, som biträder förslaget att avskaffa den förhöjda ersättningen under de s.k. mamma- och pappamånaderna, anser att bestämmelsen att 30 dagar med föräldrapenning på sjukpenningnivå inte får överlåtas till den andra föräldern skall slopas. Enligt utskottets mening kan det aldrig vara en statlig angelägenhet att styra föräldrarnas beteende på det sätt som mamma- och pappamånaderna gör. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett avskaffande som har verkan snarast möjligt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf29 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 4, 1995/96:Sf35 yrkande 8 och 1995/96:Sf36 yrkande 3
dels antar förslaget till lag om om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Föräldrapenning (mom. 8)
Sigge Godin (fp) och Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med Eftersom mamma- och pappamånaderna och på s. 17 slutar med yrkande 4. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har den förhöjda ersättningen för de s.k. mamma- och pappamånaderna haft god effekt i så måtto att fler fäder har varit hemma och vårdat sina nyfödda barn än som skulle ha varit fallet utan denna extra kompensation. Utskottet anser att den förhöjda kompensationsnivån bör bibehållas och att riksdagen därför bör avslå regeringens förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 4 och 1995/96:Sf36 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 5 och 1995/96:Sf35 yrkande 8 avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §,
9. Föräldrapenning (mom. 8)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med Som ovan och slutar med yrkande 8 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med regeringen att ersättningsnivån för de s.k. mamma- och pappamånderna bör vara densamma som nivån för föräldraförsäkringen i övrigt. Enligt utskottets mening bör dock ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjas till 80 % redan fr.o.m. den 1 januari 1997. Utskottet anser därför att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om en höjning som har verkan från denna tidpunkt. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf35 yrkande 8 och med anledning av motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 4 och 1995/96:Sf36 yrkande 3 samt med avslag på motion 1995/96:Sf29 yrkande 5
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift (mom. 9)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Ett omfattande och slutar med yrkande 4 (delvis). bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte godta förslaget att höja den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift med 1 procentenhet år 1997 och med lika mycket år 1998. Eftersom sjukförsäkringen redan är överfinansierad är ifrågavarande avgiftshöjningar enligt utskottets mening närmast att betrakta som rena skattehöjningar. Utskottet anser dessutom att de föreslagna höjningarna kommer att försämra köpkraften och minska kommunernas skatteintäkter samtidigt som försäkringsmässigheten i systemet undermineras. Enligt utskottet bör i stället den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift sänkas. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att de föreslagna höjningarna av ifrågavarande avgift bör avslås. Vad utskottet i övrigt anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 6 och 7, 1995/96:Sf33 yrkande 1, 1995/96:Sf35 yrkande 9 och 1995/96:Sf36 yrkande 4 i denna del och med avslag på motion 1995/96:Sf31 yrkande 5
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift (mom. 9)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Ett omfattande och slutar med yrkande 4 (delvis). bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att allmänna egenavgifter har flera nackdelar. En av dem är att höginkomsttagare endast behöver betala en mindre del av avgiften eftersom avgifterna är avdragsgilla vid både statlig och kommunal taxering. Mot bakgrund härav anser utskottet att de föreslagna höjningarna av den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 6, 1995/96:Sf33 yrkande 1, 1995/96:Sf35 yrkande 9 och 1995/96:Sf36 yrkande 4 i denna del samt med avslag på motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 7 och 1995/96:Sf31 yrkande 5 avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
12. Övriga socialavgifter (mom. 10)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Vad därefter och på s. 21 slutar med yrkande 11. bort ha följande lydelse:
Utskottet är av den uppfattningen att de avgifter arbetsgivarna betalar i så stor utstäckning som möjligt skall vara kopplade direkt till olika förmåner. Den allmänna löneavgiften har ingen koppling till försäkringssystemet utan innebär i praktiken en skatt som allmänt skall förstärka de offentliga finanserna. Utskottet kan därför inte stödja den föreslagna avgiftsväxlingen mellan sjukförsäkringsavgifterna och den allmänna löneavgiften. Som en konsekvens härav bör även förslagen att höja de särskilda löneskatterna liksom den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar m.m. avslås.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande övriga socialavgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 8 i denna del, 9 och 10, 1995/96:Sf35 yrkandena 10 och 11 samt 1995/96:Sf36 yrkande 4 i denna del
dels avslår förslaget om sänkning av sjukförsäkringsavgiften i form av arbetsgivaravgift och egenavgift med 1,10 procentenheter år 1997 respektive år 1998,
dels avslår förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
2. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
3. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
13. Övriga socialavgifter (mom. 10)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Vad därefter och på s. 21 slutar med det anförda. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör kontantförmåner vid arbetslöshet till en del finansieras med en egenavgift och i övrigt med arbetsmarknadsavgiften. Utskottet kan därför inte godta den föreslagna växlingen mellan sjukförsäkringsavgifterna och den allmänna löneavgiften. Sistnämnda avgift är i praktiken en ren skattehöjning. I stället bör arbetsmarknadsavgiften höjas.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande övriga socialavgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 8 i denna del och 9, 1995/96:Sf35 yrkande 10 och 1995/96:Sf36 yrkande 4 i denna del samt med anledning av motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 10 och 1995/96:Sf35 yrkande 11,
dels avslår förslaget om sänkning av sjukförsäkringsavgiften i form av arbetsgivaravgift och egenavgift med 1,10 procentenheter år 1997 respektive år 1998,
dels avslår förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
2. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
3. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
14. ILO-konvention (mom. 11)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med Utskottet noterar och slutar med yrkande 2. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de s.k. minskningsreglerna i AFL, som bl.a. innebär att kompletterande sjukersättning enligt avtal som överstiger viss nivå reducerar sjukpenningen från försäkringskassan, bör slopas. Enligt utskottets mening innebär dessa regler ett ingrepp i den fria förhandlingsrätten. Genom att begränsa rätten att avtala om kompletterande sjukersättning har Sverige brutit mot ILO:s konvention nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att slopa dessa regler. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande ILO-konvention
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf31 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Karensdagar m.m. (mom. 12)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med Utskottet har och slutar med yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser dels att ytterligare en karensdag bör införas i sjukförsäkringen, dels att vissa nödvändiga förändringar bör vidtas i samband därmed, bl.a. för att förhindra att någon får vidkännas fler än två karensdagar under en 14-dagarsperiod. Samtidigt bör den särskilda försäkringen mot kostnader för sjuklön anpassas till två karensdagar. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med lagförslag i frågan. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande karensdagar m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 2 och 3 och 1995/96:Sf35 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Lagförslagen i övrigt (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser att mom. 13 i utskottets hemställan vid bifall till reservation 1 bort ha följande lydelse:
13. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 2,
dels till följd av vad utskottet hemställt under mom. 1 och 10 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 6, dock med den dndringen att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare skall vara 4,18 % år 1997 och 3,08 % år 1998,
dels antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 6 och 8, dock att punkten 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen utgår,
17. Lagförslagen i övrigt (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser att mom. 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 1 och 2,
dels till följd av vad utskottet hemställt under mom. 1 och 10 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser 2 kap. 1 §, dock med den ändringen att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare skall vara 5,14 % samt, i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 6, avslår förslaget i övrigt,
dels antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 6 och 8, dock att punkten 3 i ikraftträdande - och övergångsbestämmelserna till lagen utgår.,
18. Lagförslagen i övrigt (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till reservation 13
Sigge Godin (fp) anser att mom. 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 1 och 2,
dels till följd av vad utskottet hemställt under mom. 1 och 10 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser 2 kap. 1 §, dock med den ändringen att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare skall vara 5,14 % samt, i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 6, avslår förslaget i övrigt,
dels antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 6 och 8, dock att punkten 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen utgår.,
Särskilt yttrande
Förlängd sjuklöneperiod och allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift (mom. 1 och 9)
Ulla Hoffmann (v) anför:
De allra minsta företagen uppfattar ansvaret för sjuklöneperioden som betungande. Speciellt kan detta ansvar kännas hämmande för enmansföretagaren som står inför ett beslut om han eller hon skall anställa en person. Rädslan för att hamna i svårigheter på grund av den anställdes sjukdom kan vara den avgörande faktorn i beslutsögonblicket. Vänsterpartiet anser visserligen att den särskilda försäkringen mot kostnader mot sjuklön i vissa fall kan motverka rädslan för nyanställningar. Emellertid anser Vänsterpartiet att det behövs andra åtgärder för att komma till rätta med problemet. I den skattepolitiska motionen har Vänsterpartiet därför föreslagit att företag med färre än fem anställda skall undantas från ansvaret att utge sjuklön till de anställda. Enligt motionen bör detta lösas så att arbetsgivaren får kvitta utbetald kostnad för sjukersättning på sin uppbördsdeklaration. Vänsterpartiet avser att i den kommande bugetbehandlingen verka för att detta förslag genomförs.
Vänsterpartiet anser att de allmänna egenavgifterna är att anse som skatter och att de därför skall behandlas som sådana. Den avgiftskonstruktion som valts är dessutom på olika sätt fördelningspolitiskt felaktig. Den missgynnar låginkomsttagare genom avdragsmöjligheten samtidigt som den belastar kommunsektorn hårt. I Vänsterpartiets förhandlingar med regeringen under hösten 1994 utlovades en översyn av systemet med allmänna egenavgifter. Detta angavs uttryckligen i proposition 1994/95:25. Regeringen har emellertid inte infriat sitt löfte om en sådan översyn och Vänsterpartiet kräver att en sådan översyn görs omedelbart.
I propositionen framlagda lagförslag
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 2 Utskottet 4 Sjuklönefrågor 4 Nuvarande regler om rätt till sjuklön m.m. 4 Förlängd sjuklöneperiod och försäkringen mot kostnader för sjuklön 6 Propositionen 6 Sjukpenninggrundande inkomst 11 Allmänt om sjukpenninggrundande inkomst 11 Semesterlön och semesterersättning vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst 11 Skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst 13 Historisk inkomst vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst 15 Föräldrapenning 16 Övriga avgiftsfrågor 17 Allmänt om socialavgifter 17 Propositionen 18 Motionerna 19 Utskottet 20 Övrigt 21 ILO konvention 21 Karensdagar 22 Hemställan 22 Reservationer 25 1. Förlängd sjuklöneperiod (mom. 1) 25 2. Försäkringen mot kostnader för sjuklön (mom. 2) 25 3. Uppföljning och analys (mom. 4) 26 4. Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (mom. 6) 26 5. Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (mom. 6) 27 6. Historisk inkomst (mom. 7) 28 7. Föräldrapenning (mom. 8) 28 8. Föräldrapenning (mom. 8) 29 9. Föräldrapenning (mom. 8) 29 10. Allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift (mom. 9) 30 11. Allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift (mom. 9) 30 12. Övriga socialavgifter (mom. 10) 31 13. Övriga socialavgifter (mom. 10) 31 14. ILO-konvention (mom. 11) 32 15. Karensdagar m.m. (mom. 12) 32 16. Lagförslagen i övrigt (mom. 13) 33 17. Lagförslagen i övrigt (mom. 13) 33 18. Lagförslagen i övrigt (mom. 13) 34 Särskilt yttrande 34 Förlängd sjuklöneperiod och allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift (mom. 1 och 9) 34 Bilaga: Propositionens lagförslag.............................. ...................................36