Försäkringsmäklare (Betänkande 1988/89:NU29 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande
1988/89:NU29

Försäkringsmäklare

1988/89

NU29

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1988/89:136 (finansdepartementet),
vari framläggs förslag till en lag om försäkringsmäklare, och två
motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Företrädare dels för Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam,
dels för Försäkringstjänstemannaförbundet har inför utskottet framfört
synpunkter i ärendet. Skrivelser har inkommit från Svenska försäkringsbolags
riksförbund och Folksam (två stycken), Utländska försäkringsbolags
förening, Försäkringstjänstemannaförbundet, Svenska försäkringsmäklares
förening och ordföranden i styrelsen för NORM Försäkringsmäklare AB.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker att riksdagen stiftar en lag om försäkringsmäklare.
Häremot har vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiets företrädare
reserverat sig. Regeringens lagförslag har på en punkt ändrats av utskottet.
Dessutom föreslår utskottet att regeringen skall anmodas att särskilt bevaka
förutsättningarna för konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska
försäkringsbolag. I två reservationer begärs att föreskrifterna skall bli mindre
vittgående än enligt regeringens förslag. Kravet på viss utbildning skulle
bortfalla och kravet på personlig lämplighet mildras (m, fp). Vidare skulle
det inte införas skyldighet för försäkringsmäklare att på begäran upplysa
uppdragsgivare om storleken av mottagen ersättning från försäkringsgivaren
(m, fp, c).

Propositionen

Förslag

Regeringen har - efter föredragning av statsrådet Odd Engström - föreslagit
riksdagen att anta
dels förslag till lag om försäkringsmäklare,

dels förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).

Det sistnämnda lagförslaget finns på s. 6 i propositionen.

Det förstnämnda lagförslaget har granskats av lagrådet. Det har följande
lydelse:

1 Riksdagen 1988/89. 17sami. Nr29

1 Förslag till
Lag om försäkringsmäklare

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med försäkringsmäklare avses i denna lag en juridisk eller fysisk
person som utan att vara beroende av försäkringsgivarintressen yrkesmässigt
till olika uppdragsgivare förmedlar direktförsäkringar från flera från
varandra fristående försäkringsgivare.

2 § Avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i 13 eller 14 § får inte
åberopas mot uppdragsgivaren eller någon som härleder sin rätt från
honom, om uppdragsgivaren är en konsument och uppdraget avser försäkring
huvudsakligen för enskilt bruk.

Registrering och tillsyn m. m.

3 § Varje försäkringsmäklare skall vara registrerad hos försäkringsinspektionen
och stå under dess tillsyn. Registreringen kan avse förmedling

1. alla slag av försäkring,

2. enbart personförsäkring, eller

3. enbart skadeförsäkring.

Benämningen försäkringsmäklare får användas bara av den som är
registrerad enligt denna lag.

4 § För att en juridisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare
krävs att

1. den juridiska personen inte till någon del ägs av ett försäkringsföretag
eller någon som är närstående till ett försäkringsföretag på det sätt som
sägs i 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672),

2. den juridiska personen har en försäkring för skadeståndsskyldighet
som kan åläggas denna om dess skyldigheter åsidosätts, och

3. de fysiska personer som för den juridiska personens räkning förmedlar
försäkringar är registrerade som försäkringsmäklare.

5 § För att en fysisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare
krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

2. inte är anställd av eller uppdragstagare hos något försäkringsföretag
eller någon som är närstående till ett försäkringsföretag på det sätt som
sägs i 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672),

3. har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas honom
om han åsidosätter sina skyldigheter,

4. har en tillfredsställande utbildning, och

5. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första stycket 3 krävs inte om mäklaren
förmedlar försäkringar uteslutande för en juridisk person som är registrerad
som försäkringsmäklare.

1988/89:NU29

6 § Närmare föreskrifter om villkoren för registrering och om registre- 1988/89:NU29
ringsförfarandet får meddelas av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer.

7 § Försäkringsmäklaren är skyldig att på begäran av försäkringsinspektionen
lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver
för att fullgöra sin tillsyn enligt denna lag. Om inspektionen anser att
det behövs, får den inhämta upplysningarna genom en undersökning hos
mäklaren.

8 § Om försäkringsmäklaren enligt lag skall utse revisor, får försäkringsinspektionen
förordna en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen
hos mäklaren. 1 ett revisorsförordnande kan inspektionen ge särskilda
direktiv till revisorn.

Revisorn har rätt att få arvode för sitt arbete av mäklaren. Arvodets
storlek bestäms av inspektionen.

9 § Försäkringsmäklarna skall med årliga avgifter bekosta försäkringsinspektionens
verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen
meddelar.

Särskilda regler sorn skall iakttas i mäklarverksamheten

10 § Pengar och andra tillgångar som försäkringsmäklaren får hand om
för någon annans räkning skall hållas avskilda från andra tillgångar och
utan dröjsmål vidarebefordras till mottagaren.

11 § Om mäklaren får ersättning i form av provision eller arvode från
försäkringsgivaren, är han skyldig att på begäran av uppdragsgivaren upplysa
denne om ersättningens storlek.

12 § Försäkringsmäklaren skall se till att uppdragsgivaren får den information
som en försäkringsgivare enligt 5 § och 6 § första stycket konsumentförsäkringslagen
(1980:38) är skyldig att lämna i samband med att en
försäkring tecknas.

Försäkringsmäklarens uppdrag

13 § Försäkringsmäklaren skall utföra sitt uppdrag omsorgsfullt och
med iakttagande av god försäkringsmäklarsed. Han skall, i den utsträckning
som omständigheterna kräver det, klarlägga uppdragsgivarens behov
av försäkring och föreslå lämpliga lösningar.

14 § Om försäkringsmäklaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
sina skyldigheter enligt 13 §, skall han ersätta den skada som till följd
av detta drabbar uppdragsgivaren eller försäkringsgivaren eller någon som
härleder sin rätt från uppdragsgivaren.

Ingripande mot försäkringsmäklare m. m.

15 § Försäkringsinspektionen kan återkalla registreringen om en försäkringsmäklare -

1* Riksdagen 1988/89.17sami. Nr 29

1. inte uppfyller kraven för registrering enligt 4 eller 5§ eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av 6 §,

2. inte lämnar begärda upplysningar enligt 7 §, eller

3. inte betalar föreskrivna avgifter enligt 9 §.

Inspektionen får bestämma att ett beslut om återkallelse skall gälla
omedelbart.

Om det är tillräckligt, får inspektionen i stället för att återkalla registreringen
meddela varning.

16 § Om någon utövar sådan verksamhet som omfattas av denna lag
utan att vara registrerad som försäkringsmäklare, skall försäkringsinspektionen
förelägga honom vid vite att upphöra med detta. Detsamma gäller
om en registrerad försäkringsmäklare yrkesmässigt förmedlar försäkringar
av ett slag som han inte är registrerad för och om någon använder benämningen
försäkringsmäklare utan att vara registrerad som sådan.

Ett föreläggande enligt första stycket får också meddelas i samband med
ett beslut om återkallelse enligt 15 §.

17 § Försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till
kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Den som vid lagens ikraftträdande utövar sådan verksamhet som
omfattas av lagen skall ansöka om registrering senast den 1 mars 1990. Om
inte försäkringsinspektionen bestämmer annat, får den som senast den
dagen har ansökt om registrering fortsätta sin verksamhet till dess att
ansökan har prövats slutligt.

3. Den som vid lagens ikraftträdande utövar sådan verksamhet som
omfattas av lagen men inte har föreskriven utbildning kan trots detta
registreras som försäkringsmäklare. Försäkringsinspektionen får begränsa
tiden för registreringens giltighet och som villkor för fortsatt registrering
föreskriva att mäklaren före tidens utgång skaffar sig viss utbildning.

1988/89:NU29

Huvudsakligt innehåll

1988/89:NU29

Den föreslagna lagen om försäkringsmäklare består av näringsrättsliga och
civilrättsliga regler, som skall tillämpas på juridiska och fysiska personer som
yrkesmässigt förmedlar direktförsäkringar från olika försäkringsgivare.

De näringsrättsliga reglerna innebär bl.a. att varje försäkringsmäklare
skall vara registrerad hos försäkringsinspektionen och stå under dess tillsyn.
Mäklaren kan registreras som förmedlare av alla slag av försäkringar eller
som förmedlare av enbart personförsäkring eller enbart skadeförsäkring. För
registrering krävs att mäklaren har en ansvarsförsäkring, har tillfredsställande
utbildning och i övrigt bedöms lämplig som försäkringsmäklare samt att
han är fristående i förhållande till försäkringsgivarna.

Enligt de civilrättsliga reglerna skall mäklaren utföra sitt uppdrag omsorgsfullt
och med iakttagande av god försäkringsmäklarsed. Han skall klarlägga
sin uppdragsgivares behov av försäkring och föreslå lämpliga lösningar. Om
försäkringsmäklaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter,
blir han skadeståndsskyldig mot uppdragsgivaren och andra som är
beroende av att han utför sitt uppdrag på rätt sätt. De civilrättsliga reglerna
föreslås bli tvingande i konsumentförhållanden.

Den föreslagna regleringen bedöms inte kunna bli något hinder för
Sveriges deltagande i den västeuropeiska integrationen på försäkringsområdet,
även om det ännu är i viss mån oklart vad som kommer att gälla där. En
mäklare får enligt förslaget förmedla försäkringar även från utländska
försäkringsbolag som inte har koncession i Sverige.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1990. Särskilda
övergångsbestämmelser föreslås för de mäklare som då redan är verksamma.

Förslaget till ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) har inte samband
med lagstiftningen om försäkringsmäklare. Efter mönster av aktiebolagslagen
(1975:1385) föreslås ett förenklat förfarande när det gäller att
kungöra uppgifter som har införts i försäkringsregistret, om kungörelsen
avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1988/89:N31 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår 5 § punkterna 4 och 5 i den föreslagna lagtexten i enlighet med vad
som i motionen anförs,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
föreskrifter för villkoren för registrering i enlighet med vad som i motionen
anförs,

3. avslår 11 § i den föreslagna lagtexten,

4. ger 15 § och övergångsbestämmelserna en lydelse i enlighet med vad som
i motionen anförs.

1988/89:N32 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att 1 § i lag om försäkringsmäklare skall ha följande lydelse:
”Med försäkringsmäklare avses i denna lag en juridisk eller fysisk person som

utan att vara beroende av försäkringsgivarintressen yrkesmässigt förmedlar
direktförsäkringar från mäklaren fristående försäkringsgivare.”,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
villkoren för registrering som försäkringsmäklare,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
föreskrifter för avgifter för försäkringsmäklare.

Utskottet

Inledning

Försäljning av försäkringar sker i Sverige huvudsakligen vid direkt kontakt
mellan kunden och ett ombud för försäkringsbolaget. Försäkringsrörelselagen
(1982:713) innehåller inga särskilda föreskrifter om försäljningsverksamheten;
av ett motivuttalande framgår att det ytterst är försäkringsinspektionens
uppgift att övervaka att anskaffningsverksamheten bedrivs i enlighet
med god försäkringssed. I konsumentförsäkringslagen (1980:38) finns bestämmelser
bl.a. om skyldighet för försäkringsbolag att lämna konsumenterna
erforderlig information om premier och andra försäkringsvillkor. Inom
försäkringsbranschen har länge förekommit en intern reglering genom
anskaffnings- och marknadsföringsöverenskommelser.

Sedan våren 1988 medger en överenskommelse mellan försäkringsbolagen
att ett bolag under vissa förutsättningar kan - till skillnad från vad som förut
gällde - lämna ersättning till försäkringsmäklare vid försäljning av försäkringar.
Försäkringsinspektionen har utfärdat allmänna råd angående sådana
mäklare.

En försäkringsmäklares funktion är att sammanföra försäkringstagare och
försäkringsgivare tili ett avtal i båda parters intresse. Mäklaren anses inte
representera något visst försäkringsbolag utan är fri att upphandla försäkringar
hos vilket försäkringsbolag som helst. Sitt uppdrag får han regelmässigt
från den blivande försäkringstagaren, ofta ett företag. Mäklaren uppbär
normalt provision av försäkringsgivaren för sitt arbete. Det förekommer
också att mäklaren tar emot premier och utbetalda skadeersättningar för
vidarebefordran och att han medverkar vid skadereglering. I Sverige - men
icke internationellt - brukar göras skillnad mellan försäkringsmäklare och
försäkringskonsulter. De senare ägnar sig åt rådgivning till försäkringstagare
och arvoderas av sina kunder.

På grundval av försäkringsverksamhetskommitténs betänkande (SOU
1986:55) Försäkringsmäklare i Sverige föreslår regeringen i proposition
1988/89:136 en ny lag om försäkringsmäklare. Den föreslagna lagen innefattar
såväl näringsrättsliga som civilrättsliga regler. Dess huvudsakliga innebörd
har redovisats inledningsvis (s. 5). En av förutsättningarna är att de nya
reglerna skall vara förenliga med strävan att en enhetlig marknad för
finansiella tjänster skall åstadkommas inom ramen för det västeuropeiska
samarbetet.

De två motioner som har väckts med anledning av propositionen syftar till
mer eller mindre långtgående ändringar i lagförslaget, vilket emellertid

1988/89:NU29

godtas i stort. Vid ärendets behandling inom utskottet har framställts ett
yrkande om att riksdagen skall avslå regeringens förslag till lagstiftning om
försäkringsmäklare. I det avsnitt som närmast följer tar utskottet ställning till
detta motionsyrkande.

Utskottets ställningstagande i stort

Det nyss nämnda avslagsyrkandet kommer från vänsterpartiet kommunisternas
och miljöpartiets företrädare i utskottet. Dessa ser kritiskt på försäkringsmäklarnas
roll. I vart fall när det gäller konsumentförsäkringar utgör,
hävdar de, försäkringsmäklarna ett onödigt mellanled mellan försäkringsgivarna
och försäkringstagarna. Staten skulle genom den föreslagna lagstiftningen
ge sanktion åt denna yrkeskår och på så sätt bidra till att mäklarverksamheten
vinner ökad utbredning. Resultatet skulle kunna bli en fördyring,
totalt sett, av konsumenternas försäkringsskydd.

Utskottet konstaterar att försäkringsmäklarverksamhet redan förekommer
i Sverige i en omfattning som inte är helt obetydlig. Om lagförslaget
antas kan, sägs det i propositionen, försäkringsinspektionen beräknas i
inledningsskedet få hand om registrering och tillsyn av 150-200 försäkringsmäklare,
varav flertalet anställda i ca 50 mäklarföretag. Att försäkringar i
viss utsträckning förmedlas av försäkringsmäklare kan, såsom framhålls i
propositionen, anses ha både fördelar och nackdelar. Försäkringsbolagen
har stor frihet att själva utforma sina försäljningssystem. I den mån
försäkringsmäklare övertar en del av den verksamhet som hittills har utövats
av försäkringsbolagens ombud är det befogat att deras verksamhet i likhet
med ombudens underkastas krav på att den bedrivs enligt god försäkringssed
samt att försäkringsinspektionen får tillsyn över den. När det gäller
förmedling av försäkringar till privatpersoner talar behovet av konsumentskydd
för att försäkringsmäklarnas verksamhet regleras i lag.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts ställer sig utskottet positivt till att
så sker. Utskottet ansluter sig alltså inte till det framställda avslagsyrkandet. I
det följande tar utskottet upp regeringens lagförslag till närmare granskning,
särskilt i de delar som berörs i motionerna. I den mån inte annat anges
tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om försäkringsmäklare.

Tillämpningsområdet för lagen om försäkringsmäklare

I förslaget till lag om försäkringsmäklare bestäms inledningsvis lagens
tillämpningsområde genom en definition av begreppet försäkringsmäklare.
Därmed skall avses en juridisk eller fysisk person som utan att vara beroende
av försäkringsgivarintressen yrkesmässigt till olika uppdragsgivare förmedlar
direktförsäkringar från flera från varandra fristående försäkringsgivare. Till
innebörden av uttrycket ”utan att vara beroende av försäkringsgivarintressen”
återkommer utskottet i det följande.

Genom kravet att verksamheten skall avse förmedling av försäkringar ”till
olika uppdragsgivare” utesluts från lagens tillämpningsområde s.k. captive
brokers (enkundsmäklare), dvs. mäklare vilkas tjänster ägnas åt en enda
försäkringstagare, i praktiken ett företag eller en koncern av inte obetydlig
storlek. Detta förhållande kritiseras i motion 1988/89:N32 (m). Även

1988/89 :NU29

försäkringsmäklare med en huvudman kan vara en tillgång för försäkringsmarknaden,
säger motionärerna. De anser att det saknas bärande skäl för att
sådana mäklare skall uteslutas från registrering och begär att de nyss citerade
orden skall utgå ur lagtexten.

Den påtalade avgränsningen av lagens tillämpningsområde behandlas
närmare i propositionen (s. 16). En sådan lagregel härvidlag som sedermera
har föreslagits i motion 1988/89: N32 (m) skulle föra alldeles för långt, anförs
det. Den skulle innebära att alla enkundsmäklare skulle bli skyldiga att
registrera sig som försäkringsmäklare med de förpliktelser som detta medför.
Några konsumentskyddsaspekter att beakta finns det inte i detta sammanhang,
påpekas det. Eftersom de personer som det gäller kan uppbära
provision utan att vara registrerade som försäkringsmäklare har, tilläggs det,
registreringsfrågan inte någon praktisk betydelse för dem. Om paragrafen får
den av regeringen föreslagna lydelsen blir, konstaterar utskottet, lagens enda
verkan för enkundsmäklarnas del att de inte längre har rätt att använda
yrkesbenämningen försäkringsmäklare.

Den nackdel som detta kan tänkas förorsaka väger, såvitt utskottet kan
bedöma, lätt i jämförelse med de olägenheter som skulle följa av en
skyldighet för enkundsmäklarna att låta registrera sig som försäkringsmäklare.
Utskottet vill understryka att staten knappast kan ha något intresse av att
utöva kontroll över personer som har till uppgift att anskaffa försäkringar för
en enda försäkringstagare inom kretsen av relativt stora företag. Ingenting
hindrar vidare en enkundsmäklare att, om det företag vars försäkringsskydd
han handhar tillåter det, ansöka om registrering och utvidga sin verksamhet
på sådant sätt att den i lagförslaget angivna definitionen blir tillämplig. Med
det sagda avstyrker utskottet motionärernas yrkande om ändring av lagens
tillämpningsområde.

Villkor för registrering som försäkringsmäklare

För registrering, som kan gälla en juridisk eller en fysisk person, uppställs i 4
och 5 §§ lagförslaget en rad olika krav. Sådana är bl.a. frihet från vissa
angivna slag av beroendeställning i förhållande till försäkringsföretag,
innehav av försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas försäkringsmäklaren
om denne åsidosätter sina förpliktelser samt - såvitt gäller en
fysisk person - tillfredsställande utbildning och lämplighet i övrigt för
uppgiften som försäkringsmäklare.

Vad gäller kravet på oberoende ställning anges att en försäkringsmäklare som
är juridisk person inte till någon del får ägas av och att en försäkringsmäklare
som är fysisk person inte får vara anställd av eller uppdragstagare hos ett
försäkringsföretag eller någon som är närstående till ett sådant på det sätt
som sägs i 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672). Närstående
enligt detta lagrum kan man vara till följd antingen av giftermål eller visst
släktskap etc. eller av vissa slags ekonomisk intressegemenskap. De angivna
bestämmelserna i lagförslaget är sammanfattningsvis avsedda att förebygga
situationer som innebär att intressen i ett försäkringsföretag direkt eller
indirekt kan styra - eller misstänkas styra - en försäkringsmäklares agerande.

1988/89:NU29

Utskottet konstaterar att de ifrågavarande bestämmelserna å ena sidan i
vissa hänseenden går längre än det tycks finnas skäl för, å andra sidan inte tar
hänsyn till vissa andra slag av beroendeförhållanden som kan förtjäna
uppmärksamhet i sammanhanget.

Vad beträffar den förra frågan kan pekas på att försäkringsmäklarföretag
kan ägas av ett eller flera företag som också är ägare till captive-bolag
(varmed menas ett sådant dotterbolag i en koncern som försäkrar risker inom
koncernen). Ett sådant mäklarföretag skulle enligt 4 § vara uteslutet från
registrering. Eftersom captive-bolaget inte erbjuder försäkringstjänster åt
utomstående ter sig denna konsekvens omotiverad.

Utskottet vill nämna två typer av beroendeförhållanden som inte berörs i
propositionen. Den ena är när en försäkringsmäklare har beaktansvärda
ägarintressen i ett eller flera försäkringsföretag. Den andra är när någon
närstående till försäkringsmäklaren innehar sådan ställning i ett försäkringsbolag
att denne till följd därav kan påstås vara icke helt obunden av
försäkringsgivarintressen.

Vad här sagts ger enligt utskottets mening vid handen att de bestämmelser i
4 och 5 §§ som är avsedda att skapa viss garanti för försäkringsmäklarnas
obeoende av försäkringsföretag inte är alldeles väl avvägda. I stället för att
föreslå att dessa bestämmelser - 4 § 1 och 5 § 2 - ändras och kompletteras på
grundval av det sagda vill utskottet förorda att de utgår ur lagtexten. Kravet
på oberoende kommer då till uttryck uteslutande genom den passus i 1 § som
säger att en försäkringsmäklare skall bedriva sin verksamhet ”utan att vara
beroende av försäkringsgivarintressen”. Utskottet noterar att denna passus
har införts i lagtexten på förslag av lagrådet, som därvid utgick från fall då en
bank förmedlar försäkringar på grundval av samarbetsavtal med försäkringsgivare.

Den ändring i lagförslaget som utskottet sålunda föreslår kräver att
motiveringen till 1 § utvecklas något utöver vad som anförs i propositionen.

Vad beträffar sådan beroendeställning som avses i de moment som skulle
utgå ur 4 och 5 §§ skall den normalt vara diskvalificerande enligt 1 §.
Försäkringsinspektionen bör emellertid kunna göra undantag från denna
princip när särskilda omständigheter föreligger, såsom i det av utskottet nyss
antydda fallet då den eljest icke godtagna relationen är till ett eller flera
captive-bolag.

Kravet på oberoende får vidare anses kräva att en försäkringsmäklare inte
har några mera påtagliga ägarintressen i ett försäkringsbolag. I vilken mån ett
begränsat aktieinnehav etc. skall kunna godtas torde få avgöras i praxis;
hänsyn bör härvid tas till försäkringsmäklarens förmögenhetsställning och
övriga ekonomiska förhållanden totalt sett. Också en närståendes ägarintressen
i ett försäkringsbolag kan kräva beaktande.

Även i vad gäller sådant beroende som en närståendes ställning hos ett
försäkringsbolag kan anses skapa torde gränsdragningen mellan vad som kan
och vad som icke kan accepteras få hänskjutas till praxis. Ett rigoröst krav att
ingen närstående - enligt den tidigare berörda definitionen i konkurslagen -får inneha exempelvis en ledande befattning eller en säljarfunktion inom ett
försäkringsbolag skulle, menar utskottet, diskvalificera ett alltför stort antal
personer från registrering som försäkringsmäklare. I det enskilda fallet måste
försäkringsinspektionen emellertid få beakta även relationer av här avsett

1988/89:NU29

slag. I högre grad än vid prövningen av ansökningar om registrering torde
detta gälla i tillsynsverksamheten. Att en försäkringsmäklare låter sina
åtgärder och rekommendationer påverkas av en närståendes intressen i eller
ställning hos ett försäkringsföretag måste anses oförenligt med god försäkringsmäklarsed.

I fråga om villkoret att en fysisk person för att kunna bli registrerad som
försäkringsmäklare skall ha en tillfredsställande utbildning sägs i propositionen
(s. 19) bl.a. att mäklarna bör befinna sig på minst samma utbildningsnivå
som försäkringsbolagens fälttjänstemän. Vissa fordringar som kan böra
uppställas antyds. Det framgår att utbildningskraven avses bli differentierade
med hänsyn till vilka delområden försäkringsmäklaren avser att vara
verksam inom. Närmare föreskrifter om villkoren för registrering - bl.a. i
utbildningshänseende - skall enligt lagförslaget få meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Ett annat villkor gäller som nämnts personlig lämplighet. För att en fysisk
person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs enligt 5 § 5 att han,
förutom att han uppfyller tidigare i paragrafen angivna villkor, i övrigt är
lämplig som försäkringsmäklare. Därmed avses inte, uttalas det i motiveringen,
att han skall ha speciella färdigheter för mäklaryrket utan snarare att han
skall ha gjort sig känd för att vara en redbar och seriös yrkesutövare. I
specialmotiveringen anges exempel på omständigheter som skall kunna vara
av betydelse för bedömningen härvidlag. Det största värdet hos ett allmänt
lämplighetskrav ligger, framhålls det i propositionen, i den möjlighet som
tillsynsmyndigheten därigenom får att återkalla registreringen för den som
missköter sig på sådant sätt att han inte bör få utöva mäklaryrket i
fortsättningen.

Kraven på utbildning och lämplighet berörs i de båda motionerna. De
godtas i motion 1988/89:N32 (m) under förutsättning att de tillämpas på
sådant sätt att näringsrättsliga intressen inte träds för när. Kvalitets- och
vandelsbestämmelserna får, sägs det i motionen, inte utnyttjas för konkurrensbegränsning.
Reglerna får inte resultera i att personer som skulle vara väl
ägnade att vara försäkringsmäklare utesluts på grund av bristande formell
utbildning. En liknande grundinställning leder i motion 1988/89:N31 (fp) till
att utbildnings- och lämplighetskraven avvisas. Endast sådan etableringskontroll
som föranleds av krav på kompetens av betydelse för enskilda
människors hälsa och säkerhet kan accepteras, hävdar motionärerna. Kravet
på viss utbildning och lämplighet kan i praktiken komma att fungera som
etableringshinder, anför de. Den punkt i lagförslaget som ställer krav på
tillfredsställande utbildning betecknas av motionärerna som irrelevant, och
lämplighetskravet sägs förutsätta en helt subjektiv bedömning. Den mäklare
är lämplig, säger motionärerna, som till sina kunder förmedlar rätt försäkringar
till rätt pris. Denna bedömning kan inte göras i förväg och inte av
någon annan än den som köper försäkringsmäklarens tjänster. I konsekvens
med den sålunda uttryckta ståndpunkten ställer sig motionärerna också
kritiska till 6 § lagförslaget, enligt vilken regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om villkoren för
registrering. Följdriktigt avvisar motionärerna också den övergångsbestäm -

1988/89:NU29

melse som skall göra det möjligt för försäkringsinspektionen att registrera
den som vid lagens ikraftträdande utövar sådan verksamhet som omfattas av
lagen men inte har föreskriven utbildning.

Den reglering som föreslås i propositionen innebär att vissa minimikrav
skall uppfyllas av den som vill utöva verksamhet som försäkringsmäklare.
Någon begränsning i övrigt av tillträdet till försäkringsmäklaryrket är det inte
fråga om. Vad gäller utbildningskravet kan konstateras att det inte finns
någon exklusiv utbildningsväg på vilken de erforderliga kunskaperna kan
vinnas. Även om vissa mera reguljära utbildningsalternativ kan anvisas i de
föreskrifter som skall fastställas bör försäkringsinspektionen, särskilt i
begynnelseskedet, ha möjlighet att göra en relativt fri prövning av de
sökandes utbildningsstandard. De principer i fråga om utbildnings- och
lämplighetsprövningen som anges i motion 1988/89:N32 (m) överensstämmer
med vad utskottet nu har anfört i enlighet med propositionen.

Mot det resonemang som på dessa punkter förs i motion 1988/89:N31 (fp)
måste utskottet rikta en bestämd gensägelse. Att en försäkringsmäklare
behöver ha kunskaper på minst samma nivå som försäkringsbolagens
fälttjänstemän är uppenbart. Snarare bör kraven vara högre för en mäklares
del; han skall behärska olika bolags villkor etc., och han medverkar typiskt
sett oftare än försäkringsbolagens ombud i mera komplicerade försäkringskonstruktioner.
Om staten registrerar försäkringsmäklare synes det ofrånkomligt
att registreringen föregås av en prövning som garanterar bl.a. en viss
kunskapsmässig standard. De som utnyttjar mäklarnas tjänster skulle annars
bli sämre ställda än de som gör affärer direkt med bolagens ombud. Att
tillsynsmyndigheten har möjlighet att i efterhand ingripa mot en oskicklig
mäklare är inte tillräckligt. Skadan är då redan skedd och torde i det
individuella fallet mera sällan kunna göras ogjord.

Det nu sagda gäller också lämplighetskravet. En statlig registrering torde
ofrånkomligen betraktas som en garanti för att försäkringsmäklaren - i likhet
med andra yrkesutövare som har erhållit någon form av auktorisation,
godkännande e.d. från statens sida - fyller vissa elementära krav på
redbarhet etc. Om registreringen inte skulle föregås av en kvalitetsprövning
torde för övrigt de försäkringsbolag som skall meddela ansvarsförsäkring för
försäkringsmäklare få företa en sådan. En prövning i privat regi utan fasta
regler och allmän insyn kan, menar utskottet, inte vara att föredra framför
den som förutsätts i lagförslaget.

Utskottet reagerar också mot motionärernas tal om risk för godtycke när
någons lämplighet skall avgöras. Flera andra yrkesgrupper, t.ex. revisorer,
omfattas av liknande system. Knappast någon torde hävda att den prövning
och tillsyn som gäller de auktoriserade och godkända revisorerna präglas av
subjektivitet och godtycke. Försäkringsinspektionens beslut enligt den
föreslagna lagen kommer att kunna överklagas hos kammarrätten.

De nu berörda yrkandena i motion 1988/89:N31 (fp) rycker enligt
utskottets mening undan grunden för det tilltänkta systemet med statlig
registrering av försäkringsmäklare. Det hade. anser utskottet, varit naturligt
om motionärerna från sin utgångspunkt hade yrkat avslag på lagförslaget i
dess helhet. Ett mera begränsat konsumentskydd på området enligt motionärernas
intentioner skulle möjligen kunna åstadkommas efter mönster av

1988/89:NU29

resegarantilagen (1972:204), som inte föreskriver någon kvalitetskontroll av
researrangörerna men medför att deras kunder skyddas för ekonomiska
förluster.

Med det sagda avstyrker utskottet motion 1988/89:N31 (fp) såvitt den går
ut på ändring av de nu berörda bestämmelserna.

Andra frågor rörande försäkringsmäklare

Registreringen av och tillsynen över försäkringsmäklare skall, som nämnts,
handhas av försäkringsinspektionen. Enligt 9 § lagförslaget skall försäkringsmäklarna
med årliga avgifter bekosta inspektionens verksamhet enligt de
närmare föreskrifter som regeringen meddelar. I motion 1988/89:N32 (m)
anförs vissa betänkligheter mot att rätten till avgiftsuttag på detta sätt
överförs på regeringen. Motionärerna godtar likväl den föreslagna regeln
men föreslår att riksdagen i samband med att denna antas skall uttala att
regeringens föreskrifter i ämnet inte får innebära annat än att de direkt i
tillsynsverksamheten uppkomna kostnaderna fördelas på försäkringsmäklarna,
och detta på ett konkurrensneutralt och rättvist sätt.

För försäkringsbolagen gäller, enligt 19 kap. 15 § försäkringsrörelselagen,
att varje bolag årligen skall betala ett bidrag för att täcka kostnaderna för
försäkringsinspektionens organisation och verksamhet enligt de närmare
bestämmelser som meddelas av regeringen. Lagen anger i relativa termer ett
maximum för varje bolags bidrag. Närmare bestämmelser om avgifterna
finns i en särskild förordning (1982:1178). Beträffande försäkringsmäklarna
har i stället föreslagits en förenklad regel efter mönster av vad som sedan år
1988 gäller för bankers och andra instituts avgifter för finansiering av
bankinspektionens verksamhet (prop. 1987/88:169, NU 1987/88:36). Liksom
för dessa instituts del används formuleringen att vederbörande skall ”bekosta”
inspektionens verksamhet. Avgifternas storlek bör, heter det i specialmotiveringen,
bestämmas så att de täcker de merkostnader som föranleds av
att försäkringsinspektionen får tillsyn över mäklarna. Bestämmelsens innebörd
överensstämmer, konstaterar utskottet, med de principer för avgiftssättningen
som förespråkas i motion 1988/89:N32 (m).

Enligt 10 § lagförslaget får en mäklare möjlighet att ta emot premier och
skadeersättningar för vidarebefordran till försäkringsgivaren resp. uppdragsgivaren.
Det ställs därvid krav på att mäklaren håller de tillgångar som han
får hand om för andras räkning skilda från övriga tillgångar och att han utan
dröjsmål vidarebefordrar dem till mottagaren. Utskottet vill, med hänsyn till
avvikande praxis i vissa andra länder, understryka vad som i specialmotiveringen
sägs beträffande det sistnämnda kravet. Mäklaren skall alltså normalt
vara skyldig att verkställa betalning så snart som möjligt. Försäkringsinspektionen
bör vid sin tillsyn kontrollera att denna förpliktelse iakttas.

En försäkringsmäklare blir enligt 11 § lagförslaget skyldig att på begäran
av uppdragsgivaren upplysa denne om vilken ersättning mäklaren får från
försäkringsgivaren. Bestämmelsen motiveras med att uppdragsgivaren på så
sätt har lättare att få i gång en diskussion om priset för mäklarens tjänster; i
detta sammanhang bör observeras att det inte skall föreligga något förbud
mot returprovision, dvs. att en mäklare låter kunden eller någon företrädare

1988/89:NU29

för honom få del av den provision som mäklaren får från försäkringsbolaget.

Den föreslagna upplysningsplikten avstyrks i motion 1988/89:N31 (fp).
Motionärerna betecknar den som märklig; ett liknande krav inom uppdragsverksamhet
av annat slag skulle te sig närmast absurt, tillägger de.
Erforderlig konkurrens kommer enligt all erfarenhet ändå till stånd, hävdas
det vidare.

Utskottet finner liksom regeringen att den föreslagna upplysningsplikten
är ägnad att främja ökad konkurrens och effektivitet på försäkringsmäklarmarknaden.
Motion 1988/89:N31 (fp) avstyrks alltså i ifrågavarande del.

En försäkringsmäklare blir enligt lagförslaget oförhindrad att förmedla
försäkringar även från utländska försäkringsbolag som inte har koncession i
Sverige. Detta innebär, har det framförts till utskottet bl.a. från försäkringsbranschens
sida, att det tills vidare inte kommer att råda konkurrensneutralitet
mellan svenska och utländska försäkringsföretag. För företag med
koncession i Sverige gäller nämligen mera restriktiva regler i fråga om
produktsortiment, medelsplacering m.m. än för försäkringsföretag i åtskilliga
andra länder. Den berörda möjligheten att förmedla utländska försäkringar
- som man i princip är positiv till - borde därför, har det hävdats, inte
öppnas förrän en förändring av det svenska regelsystemet - i anslutning till
utvecklingen inom EG - har kommit till stånd.

Utskottet har förståelse för denna invändning. Samtidigt finner utskottet
att de skäl som regeringen anger för sin ståndpunkt i frågan är bärande.
Riksdagen bör emellertid, menar utskottet, i samband med sitt lagstiftningsbeslut
uttala att regeringen noga bör följa utvecklingen på detta område och
ta initiativ till regelförändringar som kan erfordras för att önskemålet om
konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska föresäkringsbolag skall
bli tillgodosett.

Ändring i försäkringsrörelselagen

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget till ändring i
försäkringsrörelselagen. Detta avser ett förenklat kungörande av uppgifter i
försäkringsregistret och saknar samband med propositionens huvudämne.

Hemställan

1. beträffande lagens tillämpningsområde

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:N32 yrkande 1 antar det i
proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare
i vad avser 1 §,

2. beträffande villkor för registrering
att riksdagen

a) med avslag på motion 1988/89:N31 yrkandena 1,2 och 4 antar det
i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare
i vad avser 4, 5, 6 och 15 §§ samt punkt 3 övergångsbestämmelserna,
dock med ändrad lydelse av 4 och 5 §§ enligt utskottets
förslag i det följande:

1988/89: NU29

Regeringens förslag

Utskottets förslag

4§

För att en juridisk person skall bli
registrerad som försäkringsmäklare
krävs att

1. den juridiska personen inte till
någon del ägs av ett försäkringsföretag
eller någon som är närstående till
ett försäkringsföretag på det sätt som
sägs i 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen
(1987:672),

2. den juridiska personen har en
försäkring för skadeståndsskyldighet
som kan åläggas denna om dess
skyldigheter åsidosätts, och

3. de fysiska personer som för den
juridiska personens räkning förmedlar
försäkringar är registrerade som
försäkringsmäklare.

För att en juridisk person skall bli
registrerad som försäkringsmäklare
krävs att

1. den juridiska personen har en
försäkring för skadeståndsskyldighet
som kan åläggas denna om dess
skyldigheter åsidosätts, och

2. de fysiska personer som för den
juridiska personens räkning förmedlar
försäkringar är registrerade som
försäkringsmäklare.

5 §

För att en fysisk person skall bli
registrerad som försäkringsmäklare
krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud eller
har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken,

2. inte är anställd av eller
uppdragstagare hos något försäkringsföretag
eller någon som är
närstående till ett försäkringsföretag
på det sätt som sägs i 4 kap. 3 § andra
stycket konkurslagen (1987:672),

3. har en försäkring för skadeståndsskyldighet
som kan åläggas
honom om han åsidosätter sina skyldigheter,

4. har en tillfredsställande utbildning,
och

5. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första
stycket 3 krävs inte om mäklaren
förmedlar försäkringar uteslutande
för en juridisk person som är registrerad
som försäkringsmäklare.

För att en fysisk person skal bli
registrerad som försäkringsmäklare
krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud eller
har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken,

2. har en försäkring för skadeståndsskyldighet
som kan åläggas
honom om han åsidosätter sina skyldigheter,

3. har en tillfredsställande utbildning,
och

4. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första
stycket 2 krävs inte om mäklaren
förmedlar försäkringar uteslutande
för en juridisk person som är registrerad
som försäkringsmäklare.

b) med anledning av motion 1988/89:N32 yrkande 2 godkänner vad
utskottet anfört,

3. beträffande avgift till försäkringsinspektionen
att riksdagen

1988/89:NU29

a) antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om
försäkringsmäklare i vad avser 9 §,

b) med anledning av motion 1988/89:N32 yrkande 3 godkänner vad
utskottet anfört,

4. beträffande skyldighet att upplysa uppdragsgivare om ersättning
från försäkringsgivaren

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:N31 yrkande 3 antar det i
proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare
i vad avser 11 §,

5. beträffande förmedling av försäkringar från utländska försäkringsbolag
som inte har koncession i Sverige

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget
till lag om försäkringsmäklare i den mån det inte omfattas av utskottets
hemställan under 1-4,

7. beträffande ändring i försäkringsrörelselagen

att riksdagen antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget
till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).

Stockholm den 25 maj 1989
På näringsutskottets vägnar

Åke Wictorsson

Närvarande: Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c),
Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh
Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland
Larsson (c). Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s),
Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Sven-Åke Nygårds (s) och Isa
Halvarsson (fp).

Reservationer

1. Yrkande om avslag på förslaget till lag om
försäkringsmäklare i dess helhet

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 13 med ”bli tillgodosett” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i de kritiska synpunkter på lagförslaget som sålunda
har framförts. Slutsatsen av utskottets bedömning blir att riksdagen bör avslå

1988/89:NU29

proposition 1988/89:136 i dess huvuddel, dvs. i vad avser förslaget till lag om
försäkringsmäklare, och sålunda också lämna de motioner som syftar till
partiella ändringar i detta förslag utan åtgärd.

dels att utskottet - i stället för vad det hemställer under momenten 1-6 - bort
hemställa

att riksdagen avslår det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget
till lag om försäkringsmäklare samt motionerna 1988/89:N31 och
1988/89:N32

2. Villkor för registrering (mom. 2)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin
Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Den
reglering” och slutar på s. 12 med ”berörda bestämmelserna" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i det väsentliga till den kritik av lagförslagets
utbildnings- och lämplighetskrav som framförs i motion 1988/89:N31 (fp);
denna kritik står i god överensstämmelse med de synpunkter i samma ämne
som möter i motion 1988/89:N32 (m). Kravet på att en försäkringsmäklare
skall ha viss föreskriven utbildning är, som motionärerna framhåller,
irrelevant. Mäklarnas kvalitet kan inte mätas annat än på basis av deras
arbetsresultat, och dessa kan endast kunderna bedöma. Utskottet tar
följaktligen avstånd från förslaget att lagen om försäkringsmäklare skall
innehålla ett krav på ”tillfredsställande utbildning” och att regeringen eller
en myndighet skall få utfärda närmare bestämmelser - vilka lätt blir
godtyckliga - om vad detta krav skall innebära. Ännu högre grad av
subjektivitet är att befara om en myndighet skall få avgöra huruvida en
person är ”lämplig” att vara försäkringsmäklare; en bestämmelse av denna
innebörd lämnar utrymme för stor rättsosäkerhet. Typiskt är att enligt
specialmotiveringen stora skatteskulder skulle kunna göra någon diskvalificerad
att vara försäkringsmäklare; det har inte ens antytts hur den
omständigheten att någon har skulder av detta slag skulle påverka hans
kompetens att förmedla försäkringstjänster. Utskottet kan således inte godta
sådana utbildnings- och lämplighetskrav som anges i lagförslaget. För att
vissa klart oseriösa personer, exempelvis sådana som tidigare har allvarligt
misskött uppdrag på försäkringsområdet, skall kunna uteslutas från registrering
föreslår utskottet emellertid att det för att en fysisk person skall
registreras som försäkringsmäklare skall krävas att han, förutom att han inte
är i konkurs etc., ”i övrigt inte är olämplig som försäkringsmäklare”. En
sådan bestämmelse lägger i högre grad än den som regeringen har föreslagit
bevisbördan på den myndighet som vill vägra en sökande registrering med
hänvisning till bristande lämplighet. I övrigt ansluter sig utskottet till de
förslag till ändringar i regeringens lagtext som förs fram i motion 1988/89:N31

(fp)-

1988/89:NU29

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande villkor för registrering
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N31 yrkandena 1, 2
och 4 och motion 1988/89:N32 yrkande 2

a) antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om
försäkringsmäklare i vad avser 4, 5, 6 och 15 §§ med ändrad lydelse
enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag

4 §

(se s. 14)

För att en fysisk person skall bli
registrerad som försäkringsmäklare
krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud eller
har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken,

2. inte är anställd av eller
uppdragstagare hos något försäkringsföretag
eller någon som är
närstående till ett försäkringsföretag
på det sätt som sägs i 4 kap. 3 § andra
stycket konkurslagen (1987:672),

3. har en försäkring för skadeståndsskyldighet
som kan åläggas
honom om han åsidosätter sina skyldigheter,

4. har en tillfredsställande utbildning,
och

5. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första
stycket 3 krävs inte om mäklaren
förmedlar försäkringar uteslutande
för en juridisk person som är registrerad
som försäkringsmäklare.

Närmare föreskrifter om villkoren
för registrering och om registreringsförfarandet
får meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Alternativt förslag

(= Utskottets förslag, se s. 14)

För att en fysisk person skall bli
registrerad som försäkringsmäklare
krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs
eller underkastad näringsförbud eller
har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken,

2. har en försäkring för skadeståndsskyldighet
som kan åläggas
honom om han åsidosätter sina skyldigheter,
och

3. i övrigt inte är olämplig som
försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första
stycket 2 krävs inte om mäklaren
förmedlar försäkringar uteslutande
för en juridisk person som är registrerad
som försäkringsmäklare.

Närmare föreskrifter om registreringsförfarandet
får meddelas av regeringen
eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

1988/89 :NU29

Regeringens förslag Alternativt förslag

15 §

Försäkringsinspektionen kan Försäkringsinspektionen kan
återkalla registreringen om en för- återkalla registreringen om en försäkringsmäklare
säkringsmäklare

1. inte uppfyller kraven för regi- 1. inte uppfyller kraven för registreringen
enligt 4 eller 5 §§ eller streringen enligt 4 eller 5 §§,
enligt föreskrifter som meddelats med

stöd av 6 §,

2. inte lämnar begärda upplys- 2. inte lämnar begärda upplysningar
enligt 7 §, eller ningar enligt 7 §, eller

3. inte betalar föreskrivna avgifter 3. inte betalar föreskrivna avgifter

enligt 9 §. enligt 9 §.

Inspektionen får bestämma att ett Inspektionen får bestämma att ett

beslut om återkallelse skall gälla beslut om återkallelse skall gälla

omedelbart. omedelbart.

Om det är tillräckligt, får inspek- Om det är tillräckligt, får inspektionen
i stället för att återkalla regi- tionen i stället för att återkalla registreringen
meddela varning. streringen meddela varning.

b) beslutar att punkt 3 övergångsbestämmelserna skall utgå ur det
under a nämnda lagförslaget.

3. Skyldighet att upplysa uppdragsgivare om ersättning från
försäkringsgivaren (mom. 4)

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m), Gudrun
Norberg (fp). Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i det omdöme om den föreslagna upplysningsplikten
som fälls i motion 1988/89:N31 (fp) och föreslår följaktligen att 11 § icke skall
ingå i lagen om försäkringsmäklare.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande skyldighet att upplysa uppdragsgivare om ersättning
från försäkringsgivaren

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N31 yrkande 3 beslutar att
11 § i det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om
försäkringsmäklare icke skall ingå i lagen, varvid de följande paragraferna
omnumreras.

1988/89:NU29

Innehåll 1988/89:NU29

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Förslag 1

Huvudsakligt innehåll 5

Motionerna 5

Utskottet 6

Inledning 6

Utskottets ställningstagande i stort 7

Tillämpningsområdet för lagen om försäkringsmäklare 7

Villkor för registrering som försäkringsmäklare 8

Andra frågor rörande försäkringsmäklare 12

Ändring i försäkringsrörelselagen 13

Hemställan 13

Reservationer

1. Yrkande om avslag på förslaget till lag om försäkringsmäklare i

dess helhet (vpk, mp) 15

2. Villkor för registrering (m, fp) 16

3. Skyldighet att upplysa uppdragsgivare om ersättning från försäkringsgivaren
(m, fp, c) 18