Förnyad förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen Förnyad förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen
Betänkande 1995/96:UU14
Utrikesutskottets betänkande
1995/96:UU14
Förnyad förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen
Innehåll
1995/96 UU14
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens (Utrikesdepartementets) proposition 1995/96:126 innehållande ett förslag om att Sverige skall avge en förklaring enligt artikel 46 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt förslaget skall förklaringen avges utan krav på ömsesidighet och utan begränsning i tiden. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen. Utskottet tillstyrker propositionens förslag.
Propositionen
I proposition 1995/96:126 föreslår regeringen (Utrikesdepartementet) att riksdagen godkänner att Sverige utan villkor avger sådan förklaring som avses i artikel 46 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Utskottet
Sammanfattning av propositionen
Inledning
Enligt artikel 46 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa konventionen) kan konventionsstaterna avge förklaring att Europadomstolens jurisdiktion i frågor om tolkning och tillämpning av konventionen är tvingande för staten.
Det svenska erkännandet av domstolens behörighet har förnyats i femårsperioder varvid det första började gälla den 13 maj 1966. Den senast avgivna förklaringen om erkännande löper ut i maj 1996.
I regeringens proposition om inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor (prop. 1993/94:117) föreslog regeringen med utgångspunkt i Fri- och rättighetskommitténs delbetänkande Inkorporering av Europakonventionen att Sverige, utan begränsning i tiden och utan förbehåll om ömsesidighet, bör erkänna Europadomstolens jurisdiktion när det nu gällande tidsbegränsade erkännandet av domstolens jurisdiktion löper ut. Fri- och rättighetskommitténs betänkande har remissbehandlats.
Europakonventionen och dess tilläggsprotokoll
Europakonventionen ratificerades av Sverige den 4 februari 1952. Senare har Sverige också ratificerat elva tilläggsprotokoll till konventionen. De två sista protokollen, vilka behandlar omröstningsreglerna i Europarådets ministerkommitté respektive en reformering av övervakningssystemet enligt konventionen, har ännu inte trätt i kraft.
Samtliga stater som ratificerat konventionen har numera avgett förklaringar enligt artikel 46. Också rätten för enskilda enligt artikel 25 att anföra klagomål till kommissionen har erkänts av samtliga konventionsanslutna stater.
Konventionen och protokollen nr 1-8 till denna har införlivats med svensk rätt genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1995. Också protokoll nr 9 har med verkan från den 1 augusti 1995 införlivats med svensk rätt.
Domstolens verksamhet m.m.
Domstolen hade vid utgången av år 1995 avgjort 527 mål. Av de mål som domstolen avgjort rör 31 Sverige (en kortfattad beskrivning av målen finns i bilaga till propositionen). I 21 av dessa mål har fastställts att Sverige har brutit mot konventionen. Tio av de fällande domarna rör avsaknaden av möjlighet till domstolsprövning av förvaltningsbeslut, i ett fall kombinerat med ägande rättskränkning. Fyra mål rör frågor i anslutning till omhändertagande av barn enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Några mål rör kravet på opartisk domstolsprövning och rätten till muntlig förhandling inför domstol. De övriga fällande domarna rör andra rättsområden.
För närvarande är endast ett mål mot Sverige anhängigt i domstolen. Detta rör frågan huruvida fackliga stridsåtgärder, vidtagna mot en oorganiserad arbetsgivare för att förmå denne att träffa kollektivavtal, kan anses utgöra en kränkning av arbetsgivarens rätt till skydd för sin negativa föreningsfrihet och om staten, genom att i lagstiftning eller på annat vis ha underlåtit att skydda arbetsgivaren mot stridsåtgärderna, kan ådra sig ansvar för konventionsbrott.
År 1995 registrerades 165 klagomål mot Sverige hos kommissionen. Flertalet av de klagomål som har riktats mot Sverige har dock prövats av kommissionen utan att något brott mot konventionen konstaterats.
Genom den tolkning som domstolen har givit vissa av konventionens bestämmelser har det visat sig att svensk rätt och svensk rättstillämpning inte i alla delar stått i överensstämmelse med Sveriges åtaganden enligt konventionen. Domstolens avgöranden har därför lett till lagstiftningsåtgärder på olika områden. Som exempel kan nämnas att ett expropriationstillstånd numera förfaller om saken inte fullföljts genom ansökan om stämning inom ett år från det tillståndet beviljades. Det har också skett ändringar i häktnings- och anhållandereglerna innebärande att domstolar måste hålla häkningsförhandling inom 96 timmar efter det att den misstänkte berövats friheten. Vidare har den tidigare avsaknaden av möjlighet till rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, som ansetts röra den enskildes civila rättigheter, lett till att ett nytt prövningsförfarande (rättsprövning) införts.
Den rättspraxis som utvecklas av domstolen får allt större betydelse för konventionsstaternas interna lagstiftning. I Sverige kan - särskilt i Högsta domstolens praxis - iakttas att konventionsorganens avgöranden i ökad utsträckning tas i beaktande vid tolkningen av svenska rättsregler. I lagstiftningsarbetet är det numera inte ovanligt att utförliga resonemang förs om konventionsförenligheten av sådana lagförslag som berör den enskildes konventionskyddade rättigheter.
Regeringens överväganden och förslag
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att regeringen avger förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen att Sverige utan villkor erkänner Europadomstolens jurisdiktion i fråga om tvister om tolkningen och tillämpningen av Europakonventionen.
I propositionen anförs att Sverige nu under snart 30 år har varit underkastat Europadomstolens jurisdiktion. Samtliga övriga konventionsanslutna stater har numera också godtagit Europadomstolens jurisdiktion.
Erkännande av domstolens jurisdiktion enligt artikel 46 och av den enskilda klagorätten, enligt artikel 25, har för de stater som på senare år blivit medlemmar av Europarådet kommit att bli en förutsättning för medlemskap. I regeringens proposition om inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor föreslog regeringen att Sverige utan begränsning i tiden och utan förbehåll om ömsesidighet bör erkänna Europadomstolens jurisdiktion när det nu gällande tidsbegränsade erkännandet av domstolens jurisdiktion löper ut. Genom att godkänna protokoll nr 11 till konventionen har riksdagen också godtagit att Sverige utan tidsbegränsning eller andra villkor underkastar sig den nya Europadomstolens jurisdiktion såvitt gäller tolkningen och tillämpningen av Europakonventionen.
Erkännandet behöver enligt regeringens bedömning inte längre förknippas med ömsesidighetsvillkor. Det skall avse domstolens behörighet enligt såväl konventionen som det första, det fjärde och det sjunde tilläggsprotokollet.
Utskottets överväganden
Det är ett viktigt led i svensk utrikespolitik att verka för respekten för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna och för ett starkt skydd för dessa. Sverige verkar också starkt pådrivande vad gäller normernas efterlevnad, vilket även bl.a. framhållits i betänkande 1994/95:UU12 Reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen. Utskottet konstaterar att samtliga länder som nu tillträtt konventionen har erkänt domstolens jurisdiktion samt att utfästelse om erkännande av domstolens jurisdiktion och av enskilds klagorätt har varit en förutsättning för medlemskap i Europarådet för de länder som under senare tid blivit medlemmar. Utskottet delar regeringens bedömning att förklaringen ej bör villkoras med krav på ömsesidighet. Utskottet finner inte heller skäl att erinra mot förslaget att godkännandet skall avges utan tidsbegränsning. I detta sammanhang konstaterar dessutom utskottet att riksdagen genom att godkänna det elfte protokollet till den europeiska konventionen om skydd av mänskliga rättigheter (se ovan nämnda betänkande) villkorslöst, utan begränsning i tid eller på annat sätt, godtar den nya domstolens jurisdiktion. Elfte protokollet innebär en reformering av de nuvarande övervakningsorganen på så sätt att den existerande kommissionen och domstolen kommer att ersättas av en ny permanent domstol. Kravet på förklaring för godkännande av domstolens jurisdiktion har tagits bort.
Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrker utskottet att riksdagen godtar den i proposition 1995/96:126 föreslagna förklaringen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen
att riksdagen godkänner att Sverige utan villkor avger sådan förklaring som avses i artikel 46 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Stockholm den 20 februari 1996
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Axel Andersson (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Helena Nilsson (c), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Lena Klevenås (s), Eva Zetterberg (v), Urban Ahlin (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds) och Carina Hägg (s).
Gotab, Stockholm 1996