Former för verksamhet som är beroende av statligt stöd, m.m.
Betänkande 1995/96:LU7
Lagutskottets betänkande
1995/96:LU07
Former för verksamhet som är beroende av statligt stöd, m.m.
Innehåll
1995/96 LU7
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1995/96:61 Former för verksamhet som är beroende av statligt stöd, m.m. jämte tre motioner som väckts med anledning av propositionen och en motion från den allmänna motionstiden år 1995.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner ett förslag om former för verksamhet som är beroende av statligt stöd. Förslaget innebär att när staten, tillsammans med en annan part, engagerar sig i verksamhet som är beroende av statligt stöd skall detta ske främst genom att ett aktiebolag eller en ideell förening bildas. Dessa verksamhetsformer fyller enligt regeringens uppfattning även de behov som kommuner och landsting har av privaträttsliga former för denna typ av verksamhet.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen antar ett förslag till lag om ändring i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen. Lagförslaget innebär att bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen om ändring m.m. av ett stiftelseförordnande skall börja tillämpas på stiftelser bildade av offentliga rättssubjekt den 1 januari 1997, dvs. ett år senare än vad som tidigare har beslutats.
Slutligen föreslås en utvidgning av undantaget från stiftelselagens tillämpningsområde i fråga om viss kyrklig egendom av stiftelsekaraktär.
På lagutskottets begäran har kulturutskottet avgivit yttrande i ärendet. Yttrandet har fogats till betänkandet som bilaga 2.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag.
Till betänkandet har fogats två reservationer. I en reservation (m, c, fp, mp) begärs förslag om en rättslig reglering av anslagsberoende verksamheter och propositionen avstyrks i denna del och i den andra reservationen (m) avstyrks regeringens förslag om att skjuta fram ikraftträdandet av 6 kap. stiftelselagen.
Propositionen
I proposition 1995/96:61 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220). Lagförslaget har intagits som bilaga 1 till betänkandet.
Vidare föreslås att riksdagen godkänner regeringens förslag om verksamhetsformer för statlig verksamhet (avsnitt 4).
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1995/96:61
1995/96:L20 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny associationsform för anslagsberoende verksamhet.
1995/96:L21 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statens engagemang på kulturområdet oftare bör kunna ske i form av avtal med bl.a. nu existerande men ombildade stiftelser.
1995/96:L22 av Stig Rindborg (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om att 6 kap. stiftelselagen skall börja tillämpas först den 1 januari 1997, dvs. ett år efter det att stiftelselagen träder i kraft, avseende stiftelser som har bildats av offentliga rättssubjekt i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:L209 av Bengt Silfverstrand och Bo Bernhardsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av stiftelselagen.
Utskottet
Inledning
Riksdagen antog våren 1994 en stiftelselag som skall träda i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1993/94:9, bet. LU12, rskr. 225, SFS 1994:1220). Den nya lagen innehåller en utförlig civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet. Någon civilrättslig lagstiftning om stiftelser har tidigare inte funnits i Sverige.
Definitionen av stiftelsebegreppet intar en central plats i den nya lagen. Genom definitionen fastställs ramarna för vilka förmögenhetsbildningar som omfattas av stiftelsebegreppet. En stiftelse uppkommer genom att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. Bedömningen av om varaktighetskravet är uppfyllt skall ske med utgångspunkt i den egendom som avskilts för stiftelsen och utan hänsynstagande till eventuella utfästelser i förordnandet om ytterligare tillskott.
Med denna definition av begreppet stiftelse omfattar den nya lagen i regel inte stiftelser som för sin verksamhet är beroende av fortlöpande ekonomiskt stöd. I sådana fall kan man nämligen inte anse att den avskilda egendomen varaktigt skall förvaltas av stiftelsen. I en övergångsbestämmelse till lagen föreskrivs dock att anslagsberoende stiftelser som har tillkommit före lagens ikraftträdande skall omfattas av lagen. Några nya sådana stiftelser kommer emellertid inte att kunna bildas sedan stiftelselagen trätt i kraft.
Konsekvenserna härav togs upp till en ingående prövning i samband med behandlingen av förslaget till stiftelselag. Övervägandena ledde till att lagutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande förordade att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag till rättslig reglering av sådan anslagsberoende verksamhet som till följd av definitionen av stiftelsebegreppet i stiftelselagen inte kommer att kunna anordnas i stiftelseform. En sådan rättslig reglering borde tillhandahållas samtidigt med stiftelselagens ikraftträdande. För att detta skulle vara möjligt uppsköts ikraftträdandet av stiftelselagen till den 1 januari 1996.
I förevarande proposition föreslår regeringen att riksdagen godkänner ett förslag om former för verksamhet som är beroende av statligt stöd. Förslaget innebär att när staten tillsammans med en annan part engagerar sig i verksamhet som är beroende av statligt stöd, skall detta ske genom att ett aktiebolag eller en ideell förening bildas. Dessa verksamhetsformer tillgodoser enligt regeringens uppfattning även de behov som kommuner och landsting har av privaträttsliga former för denna typ av verksamhet.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen antar ett förslag till lag om ändring i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen. Lagförslaget innebär dels att bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen om ändring m.m. av ett stiftelseförordnande skall börja tillämpas på stiftelser bildade av offentliga rättssubjekt den 1 januari 1997, dvs. ett år senare än vad som tidigare ha beslutats, dels en utvidgning av undantaget från stiftelselagens tillämpningsområde i fråga om viss kyrklig egendom av stiftelsekaraktär.
Förslagen om formerna för verksamhet som är beroende av statligt stöd och lagförslaget såvitt avser 6 kap. stiftelselagen grundar sig på delbetänkandet (SOU 1994:147) Former för statlig verksamhet som Utredningen om verksamheter som är beroende av statligt stöd överlämnade i november 1994. Lagförslaget som rör den kyrkliga egendomen bygger på en framställning från Kammarkollegiet till Justitiedepartementet. Betänkandet och framställningen har remissbehandlats. Utskottet behandlar nedan under skilda rubriker förslagen i propositionen samt motionerna.
Formerna för anslagsberoende verksamhet
Offentligt understödd verksamhet på kulturområdet har sedan länge ofta bedrivits i stiftelseform, och frågan om en lämplig organisationsform för sådan verksamhet belystes i en proposition år 1974 om den statliga kulturpolitiken. Där konstaterades att det är svårt att ge en generell rekommendation om lämplig företagsform. Valet måste göras med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Från den utgångspunkten är det, enligt vad som framhölls i propositionen, angeläget att samhället tillhandahåller företagsformer som är anpassade till den verksamhet som bedrivs på kulturområdet. Frågan om organisationsform för kulturinstitutionerna borde enligt propositionen övervägas i samband med den av riksdagen begärda utredningen om en stiftelselag.
I enlighet med det sagda gav regeringen Stiftelseutredningen år 1975 (Ju 1975:1) i uppdrag att överväga hur kulturinstitutioner bör utformas i organisatoriskt hänseende. I direktiven till utredningen anfördes att skilda organisationsformer kunde behöva utarbetas alltefter de behov som olika typer av kulturinstitutioner har och att stiftelseformen inte genomgående torde vara att föredra. I de fall stiftelseformen skulle vara aktuell, kunde det enligt direktiven finnas behov av särskilda regler.
Stiftelseutredningen upphörde år 1983 utan att ha slutfört sitt uppdrag och arbetet bedrevs därefter i Justitiedepartementet, som i en promemoria, Ds 1987:14 Stiftelser, presenterade ett förslag till stiftelselag. I promemorian konstaterades att avsaknaden av en civilrättslig lagstiftning om stiftelser har lockat staten att använda beteckningen stiftelse på organ av självägande natur som ligger vid sidan om det traditionella stiftelsebegreppet. Stiftelsebildningar som förutsätter att staten regelbundet, t.o.m. årligen, tillskjuter nya medel till stiftelsen angavs som exempel. Mot denna bakgrund ansågs starka skäl tala för att staten skall ha möjlighet att bilda stiftelser under andra förutsättningar än de som gäller för övriga stiftare. Det föreslogs därför att lagen som en sidoform av stiftelse skulle omfatta stiftelser som har inrättats under medverkan av staten. Det framstod enligt promemorian inte som motiverat att alla de regler som bör gälla för en vanlig stiftelse - särskilt reglerna om den offentliga tillsynen - också skulle tillämpas på en av staten bildad stiftelse. Som beteckning på en sådan sidoform föreslogs anslagsstiftelse .
Promemorians förslag i fråga om anslagsstiftelser mötte invändningar från flera remissinstanser därför att förslaget i den delen endast omfattade stiftelser som inrättats under medverkan av staten. Särskilt framhölls att anslagsstiftelser måste kunna bildas även när landsting och primärkommuner medverkar som stiftare.
I en revisionsrapport, Stiftelser för statlig verksamhet, redovisade Riksrevisionsverket (RRV) år 1990 ett regeringsuppdrag att ta fram riktlinjer för användningen av stiftelseformen för statlig verksamhet. RRV tog promemorieförslaget till utgångspunkt och riktade stark kritik mot förslaget om anslagsstiftelser. En sådan stiftelseform skulle enligt verket vara oförenlig med det allmänna stiftelsebegreppet. RRV framhöll i rapporten att en särskild statlig stiftelseform inte borde införas. Staten borde i stället ansluta sig till det allmänna stiftelsebegreppet. Om däremot en allmän reglering av det slags verksamhet som enligt promemorieförslaget skulle bedrivas i anslagsstiftelser är motiverad, borde enligt verket en annan beteckning än stiftelse användas för sådana organisationer. Den restriktivitet som bör ligga i ett nytt och enhetligt stiftelsebegrepp kräver, enligt vad RRV framhöll, att alternativ utvecklas för de stiftelser som inte längre uppfyller de grundläggande rekvisiten för en stiftelse.
På grundval av rekommendationerna i RRV-rapporten lade regeringen år 1991 - i avvaktan på kommande utredningsarbete - fast vissa principer för användningen av stiftelseformen i statlig verksamhet (se prop. 1990/91:100, bil. 1, s. 60 f.). Rent allmänt förordades en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftelseform. Myndigheterna borde inte medverka som stiftare eller via statuter skaffa sig avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett partssammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå skulle stiftelseformen kunna övervägas för statlig verksamhet. Som ytterligare förutsättning för användning av stiftelseformen borde dessutom föreligga behov av ekonomisk samverkan med annan part jämte behov av en självständig framtoning. Därtill borde det vara fråga om en väl avgränsad verksamhet. Enligt de nämnda principerna borde stiftelseformen dock inte användas om verksamheten helt finansieras av staten, om den är av allmänt intresse eller om den kräver en omfattande styrning. Även den tidigare regeringen ställde sig bakom den restriktiva hållningen till statlig verksamhet i stiftelseform (se prop. 1991/92:100, bil. 1, s. 41).
Mot denna bakgrund kunde utskottet vid behandlingen av förslaget till stiftelselag våren 1994 konstatera att synen på statlig verksamhet i stiftelseform undergått betydande förändringar under den långa tidsrymd som lagstiftningsärendet hade beretts. Detsamma kunde enligt utskottet sägas om uppfattningen om hur stiftelsebegreppet - särskilt med avseende på de s.k. anslagsstiftelserna - bör avgränsas.
Propositionen med förslag till ny stiftelselag innehöll inte någon anvisning om hur sådan anslagsberoende verksamhet som inte längre kommer att kunna arrangeras i stiftelseform i fortsättning skall organiseras i rättsligt hänseende. I den delen anförde regeringen att frågan om en lämplig organisation för verksamheter som är beroende av statliga anslag och som inte bör bedrivas i myndighetsform bör övervägas utifrån helt andra utgångspunkter än som kunde ske inom ramen för det då aktuella lagstiftnings ärendet. Det borde därför ske i annat sammanhang, och regeringen sade sig ha för avsikt att senare ta initiativ till det. Med hänsyn härtill, anförde regeringen vidare, var det för statens del inte lämpligt att komplettera det allmänna stiftelsebegreppet med en särskild stiftelseform för anslagsberoende, självägande organ. Enligt regeringen borde det inte heller komma i fråga att göra någon annan bedömning för kommunernas och landstingskommunernas vidkommande.
I sitt yttrande till lagutskottet (yttr. 1993/94:KrU2y) erinrade kulturutskottet om att ett stort antal kulturinstitutioner numera drivs i stiftelseform och att många av dessa har en eller flera kommuner, ett landsting eller kommuner och landsting tillsammans som stiftare. I vissa men relativt få fall är staten ensam huvudman för en kulturinstitution som är en stiftelse. Kulturutskottet gjorde bedömningen att det även i fortsättningen kommer att finnas ett betydande behov av att ha en organisationsform för kulturverksamheter som är beroende av anslag från stat, kommun eller landsting och som inte bör bedrivas i myndighetsform. Utskottet grundade sin bedömning på de goda erfarenheter som finns från de senaste årtiondena av verksamheter på kulturområdet som bedrivs i stiftelseform. Kulturutskottet delade den av regeringen redovisade uppfattningen att frågan om lämplig organisationsform för ifrågavarande verksamheter bör övervägas från helt andra utgångspunkter än som kan ske inom ramen för det då föreliggande lagstiftningsärendet. Vidare konstaterade kulturutskottet att det i propositionen saknades ett klart ställningstagande från regeringens sida som ger stöd för att det inom en nära framtid kommer till stånd konkreta överväganden om lämplig organisationsform för kulturverksamheter som är beroende av anslag från stat, kommun eller landsting och som inte bör bedrivas i myndighetsform. Kulturutskottet ansåg därför - med beaktande av det påtagliga behov av sådana överväganden som konstaterats föreligga redan tjugo år tidigare - att lagutskottet borde föreslå riksdagen att som sin mening tillkännage att regeringen snarast borde förelägga riksdagen förslag till lämplig organisationsform för de anslagsberoende kulturverksamheterna.
Vid behandlingen av regeringens förslag till stiftelselag våren 1994 ansåg lagutskottet det anmärkningsvärt att propositionen varken innehöll något konkret förslag eller någon anvisning om hur frågan på annat sätt kunde lösas i anslutning till stiftelselagens ikraftträdande. Förutsatt en strikt tillämpning av riktlinjerna för användningen av stiftelseformen i statlig verksamhet skulle denna brist enligt utskottet inte innebära något större problem på det statliga området. Utskottet framhöll att förhållandet är ett helt annat på den kommunala och den landstingskommunala sidan, vilket också hade framgått av en framställning från Kommunförbundet, av kulturutskottets yttrande samt av de motioner som väckts med yrkande om att även anslagsstiftelser skulle omfattas av stiftelselagen. I ärendet väckta motionsyrkanden till förmån för anslagsstiftelser utgjorde enligt utskottets mening tecken på att det föreligger ett praktiskt behov av en rättslig reglering av sådana organisationer. Enligt utskottet borde det dock inte komma i fråga att i stiftelselagen införa regler om anslagsstiftelser, en ordning som skulle stå i strid med det stiftelsebegrepp som föreslogs.
Lagutskottet framhöll särskilt att det dr en självklar angelägenhet när en ny lagstiftning skall införas att tillse att de nya reglerna svarar mot praktiska behov och anpassas till villkoren i övrigt för den verksamhet som skall regleras. Därtill måste lagstiftaren även vara observant på att ett nytt regelsystem inte medför negativa effekter på sådana områden som inte direkt omfattas av regleringen. Enligt utskottets mening hade den senare aspekten, såvitt gäller anslagsberoende verksamheter av det slag som traditionellt har bedrivits i stiftelseform, inte fått tillräcklig uppmärksamhet i lagstiftningsärendet. Utskottet ansåg därför, i likhet med vad kulturutskottet hade uttalat i ärendet (yttr. 1993/94:KrU2y), att påtagliga behov talade för att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till regler om hur den rättsliga regleringen av anslagsberoende verksamheter bör anordnas.
Utskottet noterade i sammanhanget att regeringen nyligen hade beslutat om direktiv för en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om en lämplig form för finansiering av framtida verksamheter som fortlöpande är beroende av statligt stöd men som inte bör bedrivas i myndighetsform. Utredaren skulle vidare enligt direktiven (dir. 1994:20) göra en förutsättningslös översyn av befintliga stiftelser som är beroende av statligt stöd och därefter lämna förslag om bl.a. hur verksamheten skall vara finansierad i framtiden. Utskottet kunde konstatera att utredningen inte skulle befatta sig med frågan hur anslagsberoende verksamheter rättsligt skulle kunna ordnas. Mot den bakgrunden ansåg utskottet det inte vara realistiskt att anta att regeringen skulle kunna återkomma till riksdagen med ett lagstiftningsförslag i sådan tid att en lagreglering skulle hinna träda i kraft endast en kortare tid efter den 1 januari 1995, vid vilken tidpunkt stiftelselagen enligt regeringens förslag skulle träda i kraft. I den situationen var det enligt utskottet nödvändigt att senarelägga stiftelselagens ikraftträdande för att undvika de praktiska komplikationer som skulle bli följden av att det skulle saknas rättsliga regler, anpassade för anslagsberoende verksamheter. I enlighet härmed förordade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande att regeringen skulle lägga fram förslag till rättslig reglering av diskuterat slag i sådan tid att en lagstiftning därom skulle kunna träda i kraft samtidigt med stiftelselagen, dvs. den 1 januari 1996.
I förevarande proposition anför regeringen att statlig verksamhet bör bedrivas i myndighetsform. I några fall kan det dock vara aktuellt att låta en statlig uppgift utföras i en privaträttslig verksamhetsform. Sådana överväganden kan vara aktuella då det finns statsfinansiella eller andra skäl för staten att samverka med någon annan. Men även i vissa fall då staten själv finansierar och driver en verksamhet kan behovet av en självständig framtoning för verksamheten utgöra skäl för att utnyttja en privaträttslig verksamhetsform. Om en statlig uppgift innefattar myndighetsutövning måste delegeringen ske med stöd av lag.
När en privaträttslig form krävs för statlig verksamhet som är beroende av återkommande tilldelning av anslagsmedel skall enligt propositionen främst formerna aktiebolag och ideell förening användas. Dessa verksamhetsformer är enligt vad regeringen framhåller lämpliga också för motsvarande verksamheter i kommuner och landsting. Förslaget överensstämmer med det förslag som lagts fram i betänkandet (SOU 1994:147) Former för statlig verksamhet. I utredarens uppdrag har dock inte ingått frågan att överväga en alternativ juridisk form för anslagsberoende verksamheter i enlighet med riksdagens begäran. Regeringen konstaterar att sådan verksamhet som tidigare skulle ha getts formen anslagsstiftelse i fortsättningen antingen skall ges myndighetsformen eller någon av de nämnda privaträttsliga formerna. Övriga verksamhetsformer har enligt regeringen egenskaper som antingen gör dem olämpliga för statlig verksamhet över huvud taget eller som inte passar för verksamhet som är beroende av statligt stöd. Beträffande aktiebolagsformen anförs som en fördel att den är väl reglerad och att det inte finns några begränsningar i aktiebolagslagen i fråga om vilken typ av verksamhet som kan bedrivas i ett aktiebolag, dvs. även annan verksamhet än näringsverksamhet kan bedrivas där. Som exempel på verksamhet som nu bedrivs i aktiebolagsform nämns Dramaten och Operan, som båda är av staten helägda bolag. Enligt regeringen kan verksamhetsformen ideell förening övervägas i sådana fall där det hos en större krets finns intresse för den uppgift som skall delegeras. Det saknas visserligen lagstiftning om ideella föreningar, men regeringen hänvisar till de generella principer, till praxis och litteratur som finns på området.
De skäl som anförs till stöd för användningen av aktiebolags- och föreningsformerna kan enligt regeringen också vara giltiga för motsvarande verksamheter i kommuner och landsting. Regeringen medger dock att även andra verksamhetsformer kan vara aktuella på det kommunala området samt framhåller att det får ankomma på respektive kommun eller landsting att utifrån gällande lagstiftning bestämma vilken verksamhetsform som skall väljas.
Utredningen om verksamhet som är beroende av statligt stöd har föreslagit att det bör ställas samma krav i fråga om anslagsframställning, årsredovisning och revision på de aktiebolag och ideella föreningar som får särskilt organisationsanslag som på myndigheter. Kraven bör regleras i bolagsordningen respektive föreningsstadgarna eller i avtal mellan staten och bolaget respektive föreningen. Regeringen säger sig i princip dela utredningens uppfattning samt framhåller att kraven på hur de statliga medlen skall användas i ökad utsträckning bör preciseras i tidsbegränsade avtal.
I motion L20 av Bengt Harding Olson (fp) erinras om att de offentligrättsliga organen allt oftare utnyttjar andra verksamhetsformer än myndighetsformen. Särskilt gäller detta när det finns skäl att samverka med andra parter. En sådan samverkan blir allt viktigare på allt fler områden för att uppnå viktiga gemensamma mål. Till följd av det rättsläge som uppstår i och med stiftelselagens ikraftträdande den 1 januari 1996 gäller det enligt motionären att finna lämpliga rättsliga former för anslagsberoende verksamhet. Motionären anser att regeringen har avvisat riksdagens begäran om ett sådant förslag i och med att den i stället har hänvisat anslagsberoende verksamheter till att bedrivas som aktiebolag eller ideella föreningar. Förslaget har mött invändningar från olika håll, och de föreslagna formerna dr inte anpassade för ändamålet. De skapar enligt motionären i stället särskilda problem för kommuner och inom kulturområdet. Fortfarande saknas en grundläggande analys för att tillskapa en ny och lämplig associationsform som garanterar erforderlig långsiktighet, nödvändig flexibilitet och en klar ansvarsfördelning mellan medverkande parter. Till följd av det anförda bör riksdagen enligt motionären förnya sin tidigare begäran om förslag på en lämplig associationsform för anslagsberoende verksamheter. Med hänsyn till den korta tid som återstår inför stiftelselagens ikraftträdande anser motionären att propositionens förslag bör godtas och att de däri anvisade verksamhetsformerna tills vidare får användas.
Kulturutskottet anser i sitt yttrande att de skäl inte är övertygande som anförts i propositionen för att det inte finns behov av en särskild organisationsform för bl.a. kulturverksamheter som är beroende av anslag från stat, kommun eller landsting och som inte bör bedrivas i myndighetsform. Utskottet finner att de synpunkter som anfördes i yttrandet till lagutskottet över propositionen med förslag till stiftelselag fortfarande har bärkraft (se yttr. 1993/94:KrU2y). Vidare anser kulturutskottet att det finns starka skäl som talar för att riksdagen bör upprepa sin begäran om att regeringen snarast skall förelägga riksdagen förslag om lämplig organisationsform för anslagsberoende verksamheter. Kulturutskottet pekar därvid på att det under remissbehandlingen av det förslag som läggs fram i den nu aktuella propositionen har framhållits från kultursektorn - både den statliga och den kommunala - att det finns behov av en ny associationsform för kulturinstitutioner eller för regler som innebär att anslagsstiftelser skall få bildas och falla in under stiftelselagens regler. Bl.a. har Statens kulturråd låtit göra en studie för att undersöka om det utomlands finns modeller som kan användas i vårt land. Kulturutskottet erinrar - med anledning av regeringens förslag om användande av ideella föreningar - om att det i den angivna studien påpekas att det kan föreligga en risk för att en organisation som man antagit vara en ideell förening kan komma att bli klassificerad som ett enkelt bolag om medlemsantalet de facto är statiskt. Kulturutskottet utgår i sitt yttrande från att lagutskottet beaktar denna fråga vid sitt ställningstagande till propositionens förslag.
Beträffande motion L20 anser kulturutskottet i likhet med motionären att det inte är lämpligt att stiftelselagens ikraftträdande skjuts upp ytterligare i avvaktan på det förslag som riksdagen redan har efterfrågat. Utskottet anser sig därför - med den reservation som kan föranledas av lagutskottets bedömning när det gäller användningen av formen ideell förening - kunna dela den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen att av de verksamhetsformer som nu står till buds bör i framtiden aktiebolaget och den ideella föreningen främst komma i fråga då en privaträttslig form krävs för statlig verksamhet som är beroende av återkommande tilldelning av anslags medel. Kulturutskottet ansluter sig också till vad som i propositionen anförs om statligt engagemang genom avtal med annan part.
I likhet med kulturutskottet nödgas lagutskottet konstatera att varken den föregående eller den nuvarande regeringen har föranstaltat om en utredning som kan läggas till grund för förslag till en sådan rättslig reglering av anslagsberoende verksamhet som riksdagen efterlyst. Lagutskottet kan också ställa sig bakom kulturutskottets bedömning om behovet av en alternativ privaträttslig form för sådan anslagsberoende verksamhet som inte bör bedrivas i myndighetsform.
När det gäller de av regeringen förordade formerna för sådan verksamhet vill utskottet beträffande aktiebolaget göra det påpekandet att aktiebolagsformen - även om den i och för sig kan användas för den verksamhet som nu diskuteras och i en del fall också är lämplig för det - är utformad med utgångspunkt i näringslivets behov.
Även användningen av formen ideell förening kan bli problematisk. Enligt utskottets mening är det viktigt att tillse, om den ideella föreningen skall användas som verksamhetsform, att man skapar en organisation som har tillräckliga drag av ideell förening för att en sådan skall anses föreligga också i juridisk mening. Utskottet kan för sin del inte utesluta att det slag av anpassningar som i det syftet måste göras kan innebära att den ideella föreningen inte blir en så användbar verksamhetsform för anslagsberoende verksamheter som regeringen har förutsatt vid utformningen av propositionens förslag.
Mot bakgrund av det anförda kan det enligt utskottets mening i vart fall för närvarande inte uteslutas att det kan krävas en ny rättslig form vid sidan av aktiebolaget och den ideella föreningen för att helt tillfredsställa behovet av rättslig reglering för de skilda slags verksamheter som är beroende av fortlöpande statligt stöd. Utskottet utgår från att regeringen med uppmärksamhet följer frågan och om något år återkommer till riksdagen med en redovisning härav samt förslag till en ny rättslig reglering om ett sådant behov har visat sig föreligga. Något tillkännagivande från riksdagens sida är därför inte erforderligt. Utskottet avstyrker med det sagda bifall till motion L20 och tillstyrker propositionen i denna del.
Utskottet övergår därmed till att behandla en fråga som gäller den fortsatta verksamheten i nu verksamma stiftelser. I motion L21 anför Elisa beth Fleetwood m.fl. (m) att det framför allt på kulturområdet finns anledning att använda sig av andra samarbetsformer än aktiebolaget och den ideella föreningen när det finns fler intressenter än de offentliga. Motionärerna pekar på att många kulturella verksamheter bedrivs i stiftelser som svarar mot den nya lagens krav. Med tanke på stiftelseformens fördelar är det viktigt att dessa kan fortsätta i denna form, men utan att stat, landsting eller kommun kvarstår som stiftare. De offentliga bidragen kan i stället regleras genom avtal där stiftelsens ansvar och skyldigheter preciseras, liksom villkoren för lämnade anslag. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att det offentliga engagemanget på kulturområdet oftare bör ske i form av avtal med bl.a. nu existerande men ombildade stiftelser.
Regeringen framhåller i propositionen att kraven på hur de statliga medlen skall användas i ökad utsträckning bör preciseras i tidsbegränsade avtal. Som kulturutskottet påpekar stämmer detta i viss utsträckning överens med vad som anförs i motion L21. I slutbetänkandet av Utredningen om verksamheter som är beroende av statligt stöd, Omprövning av statliga åtaganden (SOU 1995:93), har utredaren redovisat en förutsättningslös översyn av bl.a. stiftelser som fortlöpande är beroende av statliga medel samt lämnat förslag om hur verksamheten bör vara organiserad och finansierad i framtiden. Betänkandet har ännu inte remitterats. Den fråga som motionärerna tar upp har ett uppenbart samband med utredningsförslaget. Enligt utskottets mening bör den fortsatta beredningen av utredningsförslaget inte föregripas, något som ett ställningstagande från riksdagens sida till motionsyrkandet i viss mån skulle innebära. Utskottet avstyrker med det sagda bifall till motion L21.
Ändring av föreskrifter i vissa stiftelseförordnanden
Stiftelselagens 6 kap. innehåller regler om ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande. Enligt huvudregeln i 1 § får styrelsen eller förvaltaren inte utan tillstånd av Kammarkollegiet ändra eller upphäva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifter i stiftelseförordnandet som avser i paragrafen närmare angivna frågor. Föreskrifterna får vidare ändras, upphävas eller i särskilt fall åsidosättas endast om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikt eller om det finns andra särskilda skäl.
Stiftelselagens 6 kap. kommer att gälla för alla stiftelser. Några lagregler om ändring av stiftelseförordnanden för stiftelser som har bildats av offentliga rättssubjekt gäller inte i dag. Regeringen lämnar tillstånd efter en icke lagbunden prövning till ändring av sådana stiftelseförordnanden.
I propositionen föreslår regeringen att för sådana stiftelser som är bildade av eller tillsammans med staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun skall stiftelselagens sjätte kapitel börja tillämpas först efter den 1 januari 1997, dvs. ett år efter det att stiftelselagen träder i kraft. Förslaget skall ses mot bakgrund av att regeringen överväger en annan ordning än den som anges i stiftelselagen för ändring av förordnanden för stiftelser som har bildats av offentliga rättssubjekt. I propositionen anges att resultatet av dessa överväganden troligen kommer att presenteras för riksdagen under våren 1996 och att eventuella lagändringar avses träda i kraft den 1 januari 1997. För att undvika att stiftelselagens bestämmelser först börjar gälla för sådana stiftelser och sedan ändras föreslår regeringen att 6 kap. stiftelselagen inte skall börja tillämpas på stiftelser bildade av offentliga rättssubjekt innan bestämmelserna kan träda i kraft i sin nya lydelse. Den nuvarande ordningen kommer därigenom att gälla ytterligare ett år för dessa stiftelser, dvs. att regeringen lämnar tillstånd till ändring efter en icke lagbunden prövning.
I motion L22 invänder Stig Rindborg (m) mot förslaget om ändrat ikraftträdande av 6 kap. stiftelselagen beträffande stiftelser som har bildats av offentliga rättssubjekt. Förslaget framstår enligt motionären som en fortsättning på det arbete som pågår med att göra kommuner och landsting mer och mer osjälvständiga. För redan existerande stiftelser förefaller den aviserade lagstiftningen innebära bestämmelser som torde strida mot grundläggande rättsliga principer. Stiftelselagen kommer enligt motionären att ge utrymme för en rimlig ordning vad gäller möjligheterna att ändra en verksamhet som bl.a. staten bedriver i stiftelseform. Regeringens förslag innebär att dessa stiftelser skall särbehandlas, vilket är ett betydande avsteg från stiftelselagen utan att regeringen anfört några väsentliga skäl härför. Riksdagen bör därför avslå propositionen i denna del.
I motion L209 av Bengt Silfverstrand och Bo Bernhardsson (s) erinras om att bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen om upphävande av föreskrifter i stiftelseförordnande kommer att gälla även för nu befintliga stiftelser som har bildats av staten. Motionärerna anser under hänvisning till bl.a. de högskole- och forskningsstiftelser som beslutades under den föregående mandatperioden att stiftelselagen måste revideras när det gäller förutsättningarna för permutation av stiftelser som har bildats under medverkan av staten. Detta måste ske innan lagen träder i kraft den 1 januari 1996.
Enligt propositionen avser regeringen att ompröva den fortsatta existensen när det gäller stiftelser som är beroende av statliga anslag. Enligt utskottet är det rimligt att detta kan ske utan hinder av de nya förutsättningar som stiftelselagen från den 1 januari 1996 ställer upp. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag såvitt det avser ändrat ikraftträdande av 6 kap. stiftelselagen för stiftelser som har bildats av offentliga rättssubjekt. Ställningstagandet innebär att önskemålen i motion L209 är tillgodosedda samt att motion L22 bör avslås.
Mot de delar av propositionen som inte särskilt har berörts har utskottet ingen erinran.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande verksamhetsformer för statlig verksamhet
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:L20 godkänner regeringens förslag i denna del,
res. 1 (m, c, fp, mp)
2. beträffande stiftelser på kulturområdet
att riksdagen avslår motion 1995/96:L21,
3. beträffande ikraftträdandet av 6 kap. stiftelselagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:L209 och 1995/96:L22 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220), såvitt avser
1 §,
res. 2 (m)
4. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220) i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan.
Stockholm den 23 november 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Göran R Hedberg (m), Yvonne Ruwaida (mp) och Birgitta Carlsson (c).
Reservationer
1. Verksamhetsformer för statlig verksamhet (mom.1)
Agne Hansson (c), Rolf Dahlberg (m), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Göran R Hedberg (m), Yvonne Ruwaida (mp) och Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med Även användningen och på s. 10 slutar med denna del. bort ha följande lydelse:
Beträffande användningen av formen ideell förening är situationen sannolikt mer problematisk. I den studie som Statens kulturråd låtit göra och som kulturutskottet hänvisar till pekas på den principiella gränsdragningen i svensk rätt mellan bolag (med undantag för aktiebolaget) och föreningar. Bolaget anses som en organisation för ett mer eller mindre bestämt antal medlemmar, medan föreningen är en organisation för ett växlande antal medlemmar. Med utgångspunkt i denna skiljelinje mellan bolag och förening varnas i studien för den risk som kan ligga i att en organisation som man antagit vara en ideell förening kan komma att bli klassificerad som ett enkelt bolag om medlemsantalet de facto är statiskt. Detta skulle i så fall leda till att organisationen inte vinner ställning som juridisk person och att den eller de som företräder organisationen blir personligt ansvariga för dess förpliktelser. Enligt utskottets mening borde denna fråga, som inte har diskuterats i propositionen, ha blivit föremål för en närmare analys. Uppenbarligen är det viktigt att tillse, om den ideella föreningen skall användas som verksamhetsform, att man skapar en organisation som har tillräckliga drag av ideell förening för att en sådan skall anses föreligga också i juridisk mening. Utskottet kan för sin del inte utesluta att det slag av anpassningar som i det syftet måste göras kan innebära att den ideella föreningen inte blir en så användbar verksamhetsform för anslagsberoende verksamheter som regeringen har förutsatt vid utformningen av propositionens förslag.
Enligt utskottets mening innebär det anförda ytterligare skäl för att riksdagens begäran från år 1994 om förslag till en alternativ rättslig reglering, anpassad för sådan anslagsberoende verksamhet som inte kan eller bör bedrivas i myndighetsform, skall besvaras. Behovet av en sådan reglering har också framhållits av flera remissinstanser.
Till följd härav förordar utskottet att regeringen så snart det kan ske skall lägga fram förslag till rättslig reglering av det slag som nu har diskuterats. Till dess får regeringens förslag om användningen av aktiebolaget och den ideella föreningen godtas. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion L20 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande verksamhetsformer för statlig verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:L20 och med avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Ikraftträdandet av 6 kap. stiftelselagen (mom. 3)
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Henrik S Järrel och Göran R Hedberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med Enligt propositionen och slutar med bör avslås. bort ha följande lydelse:
Utskottet kan ställa sig bakom det synsätt som motion L22 ger uttryck för. I sammanhanget vill utskottet erinra om att en enig riksdag vid behandlingen av förslaget till stiftelselag våren 1994 tog avstånd från tanken på att införa särskilda regler för stiftelser som tillkommit på initiativ från bl.a. staten (s.k. anslagsstiftelser). Som skäl för ställningstagandet anfördes att en sådan ordning skulle stå i uppenbar strid med det föreslagna stiftelsebegreppet, vilket klart och entydigt bör ge besked om vad för slags organisation som avses och vilka regler som gäller för denna. Utskottet har nu samma principiella uppfattning. Stiftelselagen anger en rimlig ordning för ändring av förutsättningarna för den verksamhet staten och andra har anförtrott åt en stiftelse att driva. Vidare torde det - vad gäller redan existerande stiftelser - strida mot allmänna rättsprinciper att genomdriva den nu föreslagna ändringslagstiftningen. Till följd av det anförda avstyrker utskottet med bifall till motion L22 regeringens förslag till ändrat ikraftträdande av 6 kap. stiftelselagen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ikraftträdandet av 6 kap. stiftelselagen
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:LU22 och med avslag på motion 1994/95:L209 avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220), såvitt avser 1 §.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220)
Kulturutskottets yttrande
1995/96:KrU1y
Former för verksamhet som är beroende av statligt stöd, m.m.
Till lagutskottet
Lagutskottet har den 26 oktober 1995 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1995/96:61 om former för verksamhet som är beroende av statligt stöd, m.m. jämte motioner.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1995/96: L20-L22.
Utskottet
Vissa bakgrundsuppgifter. Propositionens huvudsakliga innehåll
Som redovisas i propositionen har stiftelseformen använts flitigt bl.a. på kulturområdet. En stiftelse utmärks av att den är ett självägande organ med en varaktigt bestående, självständig förmögenhet. När en stiftelse bildas måste alltså en tillräckligt stor förmögenhet avsättas så att kravet på varaktighet uppfylls. Staten, kommuner och landsting har ofta, särskilt inom kutursektorn, använt beteckningen stiftelse på organ av självägande natur som de bildat och som kräver att det regelbundet tillskjuts medel av stiftarna. Ett sådant organ ligger definitionsmässigt vid sidan om det vedertagna stiftelsebegreppet men brukar trots det betecknas som anslagsstiftelse.
Stiftelselagen (1994:1220), som antogs av riksdagen våren 1994, träder i kraft den 1 januari 1996. Lagen innehåller inte några bestämmelser om anslagsstiftelser. Som följd av innehållet i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220) är i många fall anslagsstiftelser likväl att betrakta som stiftelser enligt stiftelselagen. Däremot ger stiftelselagstiftningen inte utrymme för staten, kommunerna och landstingen att bilda nya anslagsstiftelser. Som närmare framgår av den följande framställningen togs frågan om konsekvenserna härav upp till ingående prövning av såväl kulturutskottet (yttr. 1993/94:KrU2y) som lagutskottet (bet. 1993/94: LU12) i samband med stiftelselagstiftningen våren 1994. Övervägandena ledde till att lagutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande förordade att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag till rättslig reglering av sådan anslagsberoende verksamhet som, till följd av definitionen av stiftelsebegreppet i det behandlade förslaget till stiftelselag, inte kommer att kunna anordnas i stiftelseform. En sådan rättslig reglering borde tillhandahållas samtidigt med stiftelselagens ikraftträdande. För att detta skulle vara möjligt uppsköts ikraftträdandet av den nya lagstiftningen till den 1 januari 1996.
Varken den föregående eller den nuvarande regeringen har föranstaltat om en utredning som kan läggas till grund för förslag om en sådan rättslig reglering av anslagsberoende verksamheter som riksdagen efterlyst. I propositionen föreslås i stället att riksdagen skall godkänna de förslag till verksamhetsformer för statlig verksamhet som regeringen redovisar i propositionen. Utgångspunkten för förslagen är att statlig verksamhet bör bedrivas i myndighetsform. I några fall kan det dock vara aktuellt att överväga att låta en statlig uppgift utföras i en privaträttslig verksamhetsform. Sådana överväganden kan vara aktuella då det finns statsfinansiella eller andra skäl för staten att samverka med någon annan. Men även i vissa fall då staten själv finansierar och driver en verksamhet kan behovet av en självständig framtoning för verksamheten utgöra skäl för att utnyttja en privaträttslig verksamhetsform. Regeringen anser att sådan verksamhet som tidigare skulle ha getts formen av anslagsstiftelse i fortsättningen främst skall ges myndighetsformen eller någon av formerna aktiebolag och ideell förening. Med hänsyn till riksdagens tidigare ställningstagande till frågan om formerna för drivande av anslagsberoende verksamheter kan här också nämnas att det i propositionen uttalas att de skäl som redovisats i propositionen för att använda aktiebolags- och föreningsformerna också kan vara giltiga för motsvarande verksamhet i kommuner och landsting. Även andra verksamhetsformer kan dock vara aktuella på det kommunala området.
Vidare föreslås i propositionen att bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen (1994:1220) om ändring m.m. av ett stiftelseförordnande skall börja tillämpas på stiftelser bildade av offentliga rättssubjekt den 1 januari 1997, dvs. ett år senare än vad som har bestämts tidigare.
Det föreslås också en utvidgning av undantaget från stiftelselagens tillämpningsområde i fråga om viss kyrklig egendom av stiftelsekaraktär.
Motionskrav
Motionären bakom motion L20 (fp) riktar kritik mot att riksdagens begäran om förslag till en ny och alternativ associationsform för anslagsberoende verksamhet inte tillgodosetts. Han anser att det inte kan anses oomtvistligt att anslagberoende verksamhet lämpligen bör bedrivas i form av aktiebolag eller ideell förening. Dessa associationsformer är inte avsedda för anslagsberoende verksamhet och är därför inte heller anpassade för ändamålet. Motionären anför vidare bl.a. att de av regeringen förordade associationsformerna skapar särskilda problem på kulturområdet.
Motionären anser med hänsyn till den tidsbrist som råder - stiftelselagen skall träda i kraft vid årsskiftet - att propositionen bör godkännas men att riksdagen skall vidhålla sina krav på att ett sådant förslag till ny associationsform för anslagsberoende verksamhet som riksdagen begärde våren 1994 skall läggas fram.
Motionärerna bakom motion L21 (m) anser att statens engagemang på kulturområdet oftare bör kunna ske i form av avtal med bl.a. nu existerande men ombildade stiftelser. De erinrar om att många kulturella verksamheter bedrivs i stiftelseform och att stiftelserna också uppfyller den nya lagens definition att vara ett självägande organ med en varaktigt bestående självständig förmögenhet, som tillskjutits av de ursprungliga stiftarna. Med tanke på de fördelar stiftelseformen innebär när det gäller självständighet, engagemang och fasthållande vid de ursprungliga stiftarnas intentioner är det viktigt att dessa stiftelser ges möjlighet att fortsätta inom ramen för den nya stiftelselagen men utan att staten, eller i förekommande fall kommun eller landsting, kvarstår som stiftare. Det ekonomiska bidrag som staten tillskjutit dels som stiftare, dels i form av anslag, kan då i framtiden regleras genom avtal där stiftelsens ansvar och skyldigheter preciseras liksom de villkor som är förbundna med det statliga medelstillskottet. Avtalet kan tidsbegränsas, men det får inte vara alltför kortvarigt. Även uppsägningstiden måste vara tillräckligt lång för att möjliggöra omdisponeringar.
I den tredje motionen, L22 (m), yrkas avslag på det framlagda lagförslaget såvitt däri föreslås en senareläggning av ikraftträdandet av bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen om ändring m.m. av ett stiftelseförordnande som avser stiftelse bildad av ett offentligt rättssubjekt.
Kulturutskottets bedömning
Kulturutskottet anser att de skäl inte är övertygande som anförs i propositionen för att det inte finns behov av en särskild organisationsform för bl.a. kuturverksamheter som är beroende av anslag från stat, kommun eller landsting och som inte bör bedrivas i myndighetsform. Utskottet anser nämligen att de synpunkter som utskottet anförde i sitt yttrande till lagutskottet över propositionen med förslag till stiftelselag fortfarande har bärkraft (se yttr. 1993/94:Kr2y). Utskottet grundade sitt ställningstagande i nämnda ärende på de goda erfarenheter som fanns från de senaste årtiondena av verksamheter på kulturområdet som bedrivs i stiftelseform. Belägg härför hade utskottet fått inte minst i samband med sina studiebesök i olika delar av landet. Utskottet hänvisade emellertid också till att det bl. a . av en rapport från Riksrevisionsverket år 1990 framgick att stiftelseformen också hade nackdelar då det gäller att driva offentlig verksamhet. Efter att vidare ha redovisat bl.a. att det redan tjugo år tidigare - under det arbete som föregick tillkomsten av 1974 års kulturproposition - konstaterats att det fanns ett påtagligt behov av konkreta överväganden om en lämplig organisationsform för vissa kulturverksamheter, förordade kulturutskottet att lagutskottet hos regeringen skulle hemställa att regeringen snarast borde förelägga riksdagen lämplig organisationsform för anslagsberoende verksamheter.
Lagutskottets förslag, som bifölls av riksdagen, tillgodosåg kulturutskottets önskemål. Kulturutskottet anser att, såvitt avser kulturutskottets beredningsområde, det finns starka skäl som talar för att riksdagen bör återupprepa sin begäran i här aktuellt avseende. Utskottet vill härvidlag tillägga att även under remissbehandlingen av det förslag som behandlas i den nu aktuella propositionen det har framhållits från kultursektorn - både den statliga och den kommunala - att det finns behov av en ny associationsform för kulturinstitutioner eller för regler som innebär att anslagsstiftelser skall få bildas och falla in under stiftelselagens regler. Bl.a. har, som anges i propositionen, Statens kulturråd låtit göra en studie för att undersöka om det utomlands finns modeller som kan användas i vårt land. Utskottet vill - med hänsyn till regeringens förslag om användande av ideella föreningar i stället för anslagsberoende verksamheter - erinra om att det i den angivna studien påpekas att det kan föreligga en risk för att en organisation som man antagit vara en ideell förening kan komma att bli klassificerad som ett enkelt bolag om medlemsantalet de facto är statiskt. Utskottet utgår från att lagutskottet tar upp denna fråga till bedömning vid ställningstagandet till den i propositionen föreslagna rekommendationen i fråga om former för verksamhet som är beroende av återkommande tilldelning av statliga anslag.
Utskottet anser i likhet med motionären bakom motion L20 att det inte är lämpligt att ikraftträdandet av stiftelselagen skjuts upp ytterligare i avvaktan på ett sådant förslag som riksdagen uttalat sig för. Utskottet har vid denna bedömning att ta ställning till de förslag som framlagts i propositionen om former för verksamhet som är beroende av statligt stöd. Det gäller således vilken organisationsform som staten i fortsättningen bör välja för verksamheter som är beroende av återkommande tilldelning av anslagsmedel i fall då inte myndighetsformen bör användas.
Utskottet kan - med den reservation som kan föranledas av lagutskottets bedömning då det gäller användningen av formen ideell förening - dela den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen att av de verksamhetsformer som nu står till buds bör i framtiden aktiebolaget och den ideela föreningen främst komma i fråga då en privaträttslig form krävs för statlig verksamhet som är beroende av återkommande tilldelning av anslagsmedel. Utskottet kan också ansluta sig till vad som i propositionen anförs om statligt engagemang genom avtal med annan part. Det framhålls i avsnittet därom bl.a. att kraven på hur de statliga medlen skall användas i ökad utsträckning bör preciseras i tidsbegränsade avtal. I viss utsträckning stämmer detta synsätt överens med vad som anförs i motion L21. Då det gäller frågan om avtalets längd får enligt utskottets mening en prövning ske i varje enskilt fall.
I propositionen anförs under rubriken Regeringens förslag (s. 8) att verksamhetsformerna aktiebolag och ideell förening också är lämpliga för sådan verksamhet i kommuner och landsting som är beroende av återkommande tilldelning av anslagsmedel. Kulturutskottet vill för sin del understryka vad som i ett senare sammanhang anförs i propositionen, nämligen att det får ankomma på respektive kommun eller landsting att utifrån gällande lagstiftning bestämma vilken verksamhetsform som skall väljas.
Propositionen innehåller inte förslag om att det skall ske en generell omprövning av organisationsformen för nu pågående verksamhet som får statliga anslag och som inte drivs i myndighetsform eller som aktiebolag eller ideell förening. Det anges dock - som en motivering för det tidigare redovisade lagförslaget om tillämpningen av 6 kap. stiftelselagen (1994:1220) på stiftelser bildade av offentliga rättssubjekt - att regeringen delar den bedömning som kommer till uttryck i ett nyligen framlagt utredningsförslag att äldre anslagsstiftelser bör omprövas. Det förslag som åsyftas är det förslag som lagts fram i betänkandet (SOU 1995:93) Omprövning av statliga åtaganden. I betänkandet redovisas en förutsättningslös översyn av stiftelser och andra privaträttsliga organisationer som fortlöpande är beroende av statligt stöd. Ett antal av dessa tillhör kultursektorn.
Utskottet tillstyrker lagförslaget såväl i här aktuell del som då det gäller stiftelser med kyrklig anknytning. Detta innebär att motion L22 avstyrks.
Även om beredningen i regeringskansliet av det angivna betänkandet inte bör föregripas, vill utskottet framhålla att en sådan omprövning av äldre anslagsstiftelser som förutskickas i propositionen måste göras med stor noggrannhet och försiktighet för att kulturverksamhet som nu bedrivs på ett framgångsrikt sätt inte skall skadas. Det är uppenbart att det i fråga om en rad av de verksamheter som behandlas i betänkandet finns starka skäl som talar för att den nuvarande verksamhetsformen skall förbli oförändrad eller i vart fall inte förändras på det sätt som föreslås i utredningsbetänkandet.
Stockholm den 14 november 1995
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Björn Kaaling (s), Lennart Fridén (m), Carl- Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Lars Lilja (s), Catarina Rönnung (s), Erik Arthur Egervärn (c) och Elizabeth Nyström (m).
Innehållsförteckning
Gotab, Stockholm 1995