Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Förlängd giltighetstid för vissa bestämmelser om kommunala bostadsföretag

Betänkande 2000/01:BoU10

Bostadsutskottets betänkande 2000/01:BOU10

Förlängd giltighetstid för vissa bestämmelser om kommunala bostadsföretag


Innehåll

2000/01
BoU10


Redogörelse för ärendet


Regeringen har genom  beslut  den  22 mars 2001 till
riksdagen    överlämnat    proposition   2000/01:116
Förlängd  giltighetstid  för vissa  bestämmelser  om
kommunala bostadsföretag.  Regeringens  förslag till
riksdagsbeslut framgår av bilaga 1.
En  motion,  2000/01:Bo9,  har väckts i anslutning
till propositionen. Den är gemensam  för samtliga av
utskottets  ledamöter från Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna,  Centerpartiet  och  Folkpartiet.
Motionärernas förslag till riksdagsbeslut framgår av
bilaga 1.

Sammanfattning

Utskottet föreslår riksdagen att lagen (1999:608) om
tillfällig minskning av det  generella statsbidraget
vid  avyttring  av  aktier  eller  andelar  i  eller
utdelning från kommunala bostadsföretag,  m.m. skall
ges  förlängd  giltighetstid. Förslaget innebär  att
lagen skall tillämpas  på  avyttringar och beslut om
frivillig likvidation t.o.m. den 31 mars 2002 och på
utdelningar  och aktieägartillskott  t.o.m.  den  30
juni 2003.
Utskottets  förslag   föranleds   av   proposition
2000/01:116   Förlängd   giltighetstid   för   vissa
bestämmelser om kommunala bostadsföretag. Genom sitt
förslag   tillstyrker  utskottet  propositionen  och
avstyrker en följdmotion till propositionen.
Till betänkandet har en reservation fogats (m, kd,
c, fp).

Propositionen

I  proposition  2000/01:116  föreslås  att riksdagen
antar  regeringens  förslag  till  lag om ändring  i
lagen  (1999:608)  om  tillfällig minskning  av  det
generella  statsbidraget  vid  avyttring  av  aktier
eller  andelar  i  eller  utdelning  från  kommunala
bostadsföretag, m.m.

Följdmotion

2000/01:Bo9 av Knut Billing m.fl. (m, kd, c, fp):
Riksdagen     avslår    regeringens    proposition
(2000/01:116)  Förlängd   giltighetstid   för  vissa
bestämmelser om kommunala bostadsbolag.

Utskottets överväganden

Förlängd giltighetstid för vissa bestämmelser
om kommunala bostadsföretag
Utskottets förslag i korthet:
Riksdagen  bör  förlänga  giltighetstiden för
lagen (1999:608) om tillfällig  minskning  av
det  generella statsbidraget vid avyttring av
aktier  eller  andelar i eller utdelning från
kommunala bostadsföretag,  m.m. Därmed kommer
riksdagen att bifalla propositionens  förslag
och    avslå    det    mot    detta   stående
motionsförslaget.  Jämför  reservationen  (m,
kd, c, fp).
Bakgrund

Särskilda  bestämmelser  om  sanktioner  gäller  vid
försäljning  av  aktier  eller andelar  i  samt  vid
utdelning     från     kommunala     bostadsföretag.
Bestämmelserna   finns   i   lagen   (1999:608)   om
tillfällig minskning av det generella  statsbidraget
vid  avyttring  av  aktier  eller  andelar  i  eller
utdelning från kommunala bostadsföretag, m.m. (prop.
1998/99:122, bet. 1998/99:BoU11, rskr. 1998/99:251).
De innebär i huvudsak följande.
Om  en  kommun  säljer aktier eller andelar i  det
kommunala  bostadsbolaget  i  sådan  omfattning  att
kommunen  förlorar  det  bestämmande  inflytandet  i
företaget  så   skall   en  minskning  av  kommunens
generella statsbidrag ske.  I sådant fall skall även
bostadsföretagets  godkännande   som   allmännyttigt
återkallas. Likaså skall en kommun som använder sitt
bestämmande     inflytande     i    ett    kommunalt
bostadsföretag  och  härigenom tillför  kommunen  en
utdelning, som överstiger  en  skälig  avkastning på
det  ursprungliga  aktiekapitalet,  få vidkännas  en
minskning av det generella statsbidraget. Regeringen
har   föreskrivit   att   skälig  avkastning   under
kalenderåret 2001 skall vara 7,5 %.
Om  kommunen  organiserat  sin   verksamhet  i  en
aktiebolagsrättslig    koncern   skall   motsvarande
sanktion inträffa om tillgångar  överförs  i form av
utdelning  eller  aktieägartillskott till ett  annat
bolag i samma koncern  som  inte huvudsakligen ägnar
sig   åt  bostadsförsörjning.  Även   i   det   fall
bostadsföretaget   träder  i  frivillig  likvidation
skall det generella statsbidraget minskas.
Bestämmelserna trädde i kraft den 19 juni 1999 och
tillämpas på avyttringar  och  beslut  om  frivillig
likvidation   t.o.m.   den   30  juni  2001  och  på
utdelningar  och aktieägartillskott  t.o.m.  den  30
juni 2002.
Utskottets ställningstagande

Enligt regeringens förslag i proposition 2000/01:116
skall  giltighetstiden   för   lagen  (1999:608)  om
tillfällig minskning av det generella  statsbidraget
vid  avyttring  av  aktier  eller  andelar  i  eller
utdelning   från   kommunala   bostadsföretag,  m.m.
förlängas till den 31 mars 2002  vad avser avyttring
av aktier m.m. samt till den 30 juni  2003 vad avser
utdelning  m.m.  Se  vidare  regeringens lagförslag,
bilaga 2.
Enligt   förslaget  i  motion  2000/01:Bo9   skall
regeringens  proposition avslås. Förslaget motiveras
i  allt väsentligt  av  hänsyn  till  den  kommunala
självstyrelsen.
De    kommunala    bostadsföretagen   har   enligt
regeringens i propositionen  redovisade principiella
uppfattning en central funktion  att  fylla  på  den
svenska   bostadsmarknaden.  Utskottet  delar  denna
uppfattning.  Företagen är, och har varit, en viktig
förutsättning  för   att   kommunerna   skall  kunna
fullgöra de uppgifter inom bostadsförsörjningen  som
är  grunden  för  nuvarande  ansvarsfördelning  inom
bostadspolitiken.  Det innebär att staten svarar för
att   legala   och   finansiella    verktyg    finns
tillgängliga  för bostadsbyggandet, medan kommunerna
tillsammans med  andra  aktörer  svarar  för  att de
bostäder   som   behövs   också   erbjuds  kommunens
invånare.      Tillämpningen      av     hyreslagens
bruksvärdessystem  förutsätter  att  det  finns  ett
allmännyttigt   bostadsbestånd  som  jämförelsenorm.
Staten har även ett  intresse  i  att  de  betydande
ekonomiska  resurser  som under årens lopp tillförts
de  kommunala  bostadsföretagen   inte  genom  olika
transaktioner    överförs    till   annan   kommunal
verksamhet utan behålls inom bostadsförsörjningen.
Det finns många goda skäl för  kommunerna  att  på
olika   sätt  utveckla  sina  bostadsföretag.  Under
senare år  har  det  emellertid vid flera tillfällen
diskuterats och genomförts  ett  antal försäljningar
av  fastigheter  och  hela  företag  av  till  synes
kortsiktiga politiska och ekonomiska motiv.  Vad som
under  lång  tid byggts upp riskerar att lättvindigt
brytas ned.
Det  nuvarande   tidsbegränsade  sanktionssystemet
infördes  mot  bakgrund  av  dessa  utförsäljningar.
Syftet med sanktionssystemet  är  att  motverka  att
kommunala  bostadsföretag  säljs ut eller att pengar
förs   över   från   bostadsföretagen   till   annan
verksamhet i kommunerna  under den tid som krävs för
att möjliggöra en bred diskussion  om de långsiktiga
förutsättningarna      för      de     allmännyttiga
bostadsföretagens verksamhet.
Samtidigt   med   införandet   av   bestämmelserna
beslutade  regeringen  om direktiv till en  särskild
utredare  med  uppgift  att  ta  fram  underlag  för
kommande  beslut  om  allmännyttiga   bostadsföretag
(Utredningen  om  allmännyttan  och bruksvärdet,  Fi
1999:05). Utredningen har lagt fram två betänkanden.
I betänkandet På de boendes villkor  (SOU  1999:148)
förordas  bl.a.  att  det skall införas ett särskilt
regelverk  för  allmännyttiga   bostadsföretag   och
regler   om   förköpsrätt   för   hyresgästerna  vid
försäljning  av aktier och fastigheter  i  kommunala
bostadsföretag.    En   parlamentariskt   sammansatt
kommitté (ALLBO-kommittén,  Fi 2000:01) har haft som
uppgift att värdera utredningens  förslag  om  olika
verksamhetsformer  för  icke  vinstdrivande  företag
m.m.  och  bedöma behovet av ett nytt regelverk  för
sådana företag.  ALLBO-kommittén  presenterade i ett
delbetänkande  den 16 november 2000  (SOU  2000:104)
förslag  till  en   särskild   lag   med   kommunala
beslutsregler   vid   överlåtelse  av  aktier  eller
andelar  i  ett  kommunalt  bostadsföretag  och  vid
överlåtelse  av bostadsfastigheter  som  ägs  av  en
kommun  eller  av   ett   kommunalt  bostadsföretag.
Förslaget innebar att vissa beslut om försäljning av
aktier    eller    lägenheter   i   ett    kommunalt
bostadsföretag skulle  fattas  av  kommunfullmäktige
med   kvalificerad   majoritet  bestående   av   två
tredjedelar  av  avgivna   röster.  Betänkandet  har
remissbehandlats.  Den  övervägande  majoriteten  av
remissinstanserna  avstyrker  betänkandets  förslag,
med  huvudsaklig hänvisning  till  det  ingrepp  det
skulle  innebära  i  den  kommunala  självstyrelsen.
Några   instanser,   däribland   Svea  hovrätt   och
Boverket, har som alternativ förordat en förlängning
av  gällande  bestämmelser i avvaktan  på  ett  nytt
regelverk  för  allmännyttiga   bostadsföretag.   De
instanser  som  hörts under hand har inte haft några
invändningar  mot   förslaget   om   förlängning  av
gällande  bestämmelser.  Kommittén  som försenats  i
sitt  arbete  har  den  26  mars  2001  lämnat  sitt
slutbetänkande   Allmännyttiga  bostadsföretag   och
kommunernas    boendeplanering     (SOU    2001:27).
Kommitténs  förslag omfattar dels införandet  av  en
lag om allmännyttiga  bostadsföretag,  dels att i en
lag  om  rätt  till förköp en reglering sker  av  en
företrädesordning   vid   försäljning  av  kommunalt
fastighetsbestånd   eller   aktier    i    kommunalt
bostadsföretag.     Vidare    omfattar    kommitténs
överväganden  ett  flertal  frågor  som  gäller  den
enskildes rätt till  bostad  och  kommunernas ansvar
för boendeplaneringen.
Regeringen anser att det är av yttersta  vikt  att
ALLBO-kommitténs   förslag   och  remissinstansernas
synpunkter på dem avvaktas innan  slutlig  ställning
tas  till vilka regler som skall gälla vid avyttring
av kommunala bostadsföretag eller deras fastigheter.
Utskottet delar denna uppfattning.
Därtill     kommer     att     regeringen    genom
tilläggsdirektiv givit Kommundemokratikommittén  (Ju
2000:03,  dir. 2001:36) i uppdrag att presentera ett
förslag till  vad som i propositionen benämns som en
demokratigaranti.  Kommittén har bl.a. i uppdrag att
överväga  hur  avgöranden   på   kommunal   nivå  av
långsiktig   karaktär   och   av   stor  principiell
betydelse  kan  skyddas mot kortsiktigt  framhastade
beslut. Den skall  också utreda behovet av särskilda
bestämmelser  för sådana  avgöranden.  Om  kommittén
finner   att   det    finns   behov   av   särskilda
bestämmelser, skall den  i  första  hand överväga en
modell  med  krav  på två likalydande beslut  i  den
beslutande församlingen  med mellanliggande val. Det
står dock kommittén fritt  att  komma med förslag på
andra   typer  av  bestämmelser  med  samma   syfte.
Kommittén  skall  analysera  hur förslagen förhåller
sig  till principen om den kommunala  självstyrelsen
enligt  regeringsformen  och  se till att de förslag
som lämnas inte kommer i konflikt med denna princip.
Kommittén    skall    lämna    förslag    till    de
författningsändringar   som   den   anser  befogade.
Resultatet   av   uppdraget  skall  redovisas   till
regeringen senast den 30 september 2001.
De  skäl  som ovan  redovisats  -  och  som  också
regeringen anför  i propositionen - för att motverka
utförsäljningar av de kommunala bostadsföretagen och
deras fastighetsbestånd  i  avvaktan  på  permanenta
regler kvarstår. Utskottet anser mot denna  bakgrund
att  de  nuvarande bestämmelserna om sanktioner  vid
försäljning  av  aktier  eller  andelar  i  samt vid
utdelning  från  kommunala  bostadsföretag m.m.  bör
tillämpas även efter den 30 juni 2001 respektive den
30  juni 2002, dock längst till  den  31  mars  2002
respektive  den  30  juni  2003.  Utskottet föreslår
därför   att   riksdagen   med   avslag  på   motion
2000/01:Bo9 (m, kd, c, fp) antar det  av  regeringen
framlagda lagförslaget.
Bristen på bostäder riskerar i flera kommuner  att
leda  till  allvarliga  problem  för  regionens  och
landets   ekonomiska   tillväxt.   Syftet   med  det
tillfälliga    sanktionssystemet    är   bl.a.   att
genererade   överskott   i   bostadsföretagen   även
fortsättningsvis        kan        användas        i
bostadsförsörjningen, t.ex. genom nyproduktion.  Det
kan  dock  inte uteslutas att berörda kommuner - som
ett led i en  ökad  nyproduktion  -  har behov av en
omdisponering   av  tillgängliga  medel  utöver   de
gränser som anges  i  lagen. Regeringen har därför i
propositionen tydliggjort  att  lagen  innehåller en
särskild bestämmelse (7 § första stycket  3) som ger
regeringen    en    möjlighet    att   befria   från
sanktionsreglerna i sådana fall.
Reservation



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation.


Förlängd giltighetstid för vissa
bestämmelser om kommunala bostadsföretag

av  Knut Billing (m), Ulla-Britt  Hagström  (kd),
Sten  Andersson  (m),  Inga Berggren (m), Annelie
Enochson  (kd),  Carl-Erik  Skårman  (m),  Yvonne
Ångström (fp) och Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag  borde  ha följande
lydelse:
Riksdagen  avslår  regeringens förslag till  lag  om
ändring i lagen (1999:608)  om  tillfällig minskning
av  det  generella  statsbidraget vid  avyttring  av
aktier  eller  andelar   i   eller   utdelning  från
kommunala   bostadsföretag,  m.m.  Därmed   bifaller
riksdagen motion 2000/01:Bo9.
Ställningstagande

Vi  motsätter   oss   regeringens   förslag   om  en
förlängning   av   lagen  (1999:608)  om  tillfällig
minskning   av  det  generella   statsbidraget   vid
avyttring av  aktier eller andelar i eller utdelning
från  kommunala   bostadsföretag,   m.m.  (den  s.k.
stopplagen).  Regeringens förslag utgör  ytterligare
ett exempel på  bristande  respekt  för  den  lokala
demokratin   och   den  grundlagsstadgade  kommunala
självstyrelsen.
Regeringsformens portalparagraf  (1 kap. 1 §) slår
fast att den kommunala självstyrelsen  är  en  av de
två  grundläggande  beståndsdelarna  i  den  svenska
demokratin. All offentlig makt i Sverige utgår  från
folket.  Den  svenska  folkstyrelsen  bygger  på fri
åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.  Den
förverkligas    genom    ett    representativt   och
parlamentariskt   statsskick   och  genom   kommunal
självstyrelse.
En decentraliserad förvaltning  har  ansetts  vara
väsentlig  från  demokratisk synpunkt. I kommunen är
det  lättare att hålla  fortlöpande  kontakt  mellan
beslutsfattare och enskilda.
Vi ser  med  stor oro på den tydliga tendensen att
regeringen    vill    kringskära    den    kommunala
självstyrelsen.
Kommunerna måste  tillåtas  fatta sina egna beslut
och hitta de lösningar som passar dem bäst. Statliga
pekpinnar  och  sanktionssystem  som   bakbinder  de
kommuner som valt andra vägar än de regeringen pekar
ut skall inte förekomma. Det behöver betonas att det
alltid  skall  vara  kommunen  själv  som avgör  hur
mycket eller hur litet av bostadsbeståndet som skall
vara    i   kommunens   ägo.   Vårt   förslag   till
riksdagsbeslut  innebär  inte  ett ställningstagande
emot   kommunala   bostadsföretag   utan    är   ett
ställningstagande  för den kommunala självstyrelsen.
Den demokratiskt uttryckta  folkviljan  i kommunerna
måste    respekteras.    Om    riksdagen    bifaller
regeringsförslaget kommer de kommunalt folkvalda att
hindras  att fatta beslut i enlighet med den politik
de finner  bäst  gagna  kommunmedborgarnas intressen
och  för  vilken  de vunnit  majoritet  i  fria  och
allmänna kommunala val.
Stopplagen medger en dispensmöjlighet för kommuner
som, enligt regeringens  uppfattning, har godtagbara
skäl  att vidta sådana åtgärder  som  i  annat  fall
skall bestraffas  med  minskade  statsbidrag. Sådana
skäl kan vara att en rekonstruktion av det kommunala
bostadsföretaget är nödvändig, att kommunen befinner
sig i en allvarlig ekonomisk situation  och  att den
nu  aktuella  åtgärden  är  nödvändig för att sanera
kommunens   ekonomi  eller  om  det   annars   finns
särskilda skäl.  Dispensregeln  är  ett  exempel  på
vilka  konsekvenser  en  lagstiftning av stopplagens
karaktär kan få. Det är oacceptabelt  att regeringen
godtyckligt  skall  kunna avgöra vilka skäl  som  är
tillräckliga för att  en  kommun  skall kunna begära
dispens.  Det  finns  en  uppenbar  risk   för   att
välskötta  kommuner  kommer  att bli lidande och att
färgen  på den politiska majoriteten  i  kommunen  i
vissa fall kan bli avgörande för om dispens beviljas
eller inte. Lagar som öppnar för sådana konsekvenser
skall över huvud taget inte stiftas och således inte
heller få förlängd giltighetstid.
Det är inte en statlig uppgift att fatta beslut om
handhavandet  av de kommunalt ägda bostadsföretagen.
Sådana ställningstaganden  måste  i  stället göras i
kommunerna,  mot  bakgrund  av förhållandena  i  det
enskilda  fallet  och på det sätt  den  demokratiskt
valda  kommunmajoriteten,   liksom   majoriteten   i
bostadsföretagets styrelse, finner lämpligt.
Vid  införandet  av  stopplagstiftningen 1999 hade
flera remissinstanser invändningar mot förslaget. De
menade att förslaget skulle strida mot den kommunala
självstyrelsen.
När stopplagen föreslogs  ansåg regeringen att det
inte fanns tid att inhämta Lagrådets  yttrande  utan
hänvisade  i  stället  till  ett  tidigare yttrande.
Lagrådet hade tidigare (prop. 1995/96:213)  godtagit
en lag som medgav en minskning av statsbidragen  för
en  kommun som höjde den kommunala skattesatsen. Med
hänvisning  till detta, och att lagen föreslogs vara
tidsbegränsad,  ansåg  regeringen att stopplagen var
förenlig med den kommunala självstyrelsen.
Genom    ett   ingripande   av    bostadsutskottet
inhämtades emellertid  Lagrådets  yttrande. Lagrådet
uttalade    att    det   fanns   skillnader   mellan
stopplagstiftningen  och det av regeringen åberopade
ärendet. Ärendet rörande  den kommunala skattesatsen
byggde  på ett samband mellan  ökade  skatteintäkter
och   minskade    statsbidrag.    När   det   gällde
stopplagstiftningen gjorde sig inte  sambandet  lika
starkt     gällande,    eftersom    det    generella
statsbidraget  används  som sanktion mot ett oönskat
beteende inom ett enskilt  område  av  den kommunala
verksamheten. Lagrådet påpekade också att ett sådant
ekonomiskt  samband  saknas  i  de  fall  kommunerna
säljer    sitt    bostadsföretag    uteslutande   av
ideologiska skäl.
Lagrådet uttalade vidare att förslaget  var avsett
att   ge   samma   resultat   som   en   långtgående
förbudslagstiftning    eller    mycket   restriktiva
tillståndsregler. Lagrådet ansåg  dessutom  att  det
knappast  kan  ha  varit  avsikten med det generella
statsbidraget att det skulle  kunna användas som ett
påtryckningsmedel  gentemot  enskilda  kommuner  för
speciella  ändamål.  Sammanfattningsvis  ifrågasatte
Lagrådet  allvarligt  om   en   inskränkning  i  den
kommunala självstyrelsen borde göras på det sätt som
stopplagstiftningen innebär.
Enligt vår mening bör riksdagen  med  bifall  till
flerpartimotionen  2000/01:Bo9  (m, kd, c, fp) avslå
regeringens    proposition   2000/01:116    Förlängd
giltighetstid för  vissa  bestämmelser  om kommunala
bostadsbolag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning  till  den motivering som framförs
under Utskottets överväganden  föreslår utskottet
att riksdagen fattar följande beslut.
Förlängd giltighetstid för vissa
bestämmelser om kommunala bostadsföretag
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring   i   lagen   (1999:608)   om  tillfällig
minskning  av  det  generella  statsbidraget  vid
avyttring  av  aktier  eller  andelar   i   eller
utdelning  från  kommunala  bostadsföretag,  m.m.
enligt   bilaga   2.  Därmed  bifaller  riksdagen
proposition   2000/01:116   och   avslår   motion
2000/01:Bo9.
Reservation  (m, kd, c, fp)





Stockholm den 17 maj 2001

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter  har  deltagit i beslutet: Knut
Billing (m), Lennart Nilsson  (s),  Bengt-Ola Ryttar
(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt
Hagström  (kd),  Sten  Andersson (m), Inga  Berggren
(m), Anders Ygeman (s),  Sten Lundström (v), Annelie
Enochson (kd), Carl-Erik Skårman  (m), Helena Hillar
Rosenqvist   (mp),  Yvonne  Ångström  (fp),   Carina
Adolfsson Elgestam  (s), Leif Jakobsson (s) och Agne
Hansson (c).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag


Förslag till lag om ändring i lagen (1999:608)  om
tillfällig  minskning av det generella statsbidraget
vid  avyttring  av  aktier  eller  andelar  i  eller
utdelning från kommunala bostadsföretag, m.m.
Härigenom  föreskrivs  att övergångsbestämmelserna
till lagen (1999:608) om tillfällig minskning av det
generella  statsbidraget  vid  avyttring  av  aktier
eller  andelar  i  eller  utdelning  från  kommunala
bostadsföretag, m.m. skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------
Denna   lag   träder  i    Denna   lag   träder  i
kraft  den  19  juni 1999  kraft  den  19  juni 1999
och      tillämpas     på  och      tillämpas     på
avyttringar och beslut om  avyttringar och beslut om
frivillig     likvidation  frivillig     likvidation
till  och med den 30 juni  till  och med den 31 mars
2001  och  på utdelningar  2002  och  på utdelningar
och    aktieägartillskott  och    aktieägartillskott
till  och med den 30 juni  till  och med den 30 juni
2002.   Lagen   tillämpas  2003.   Lagen   tillämpas
dock  inte på utdelningar  dock  inte på utdelningar
och    aktieägartillskott  och    aktieägartillskott
som   hänför   sig   till  som   hänför   sig   till
räkenskapsår  som löpt ut  räkenskapsår  som löpt ut
före den 1 januari 1999.   före den 1 januari 1999.
-----------------------------------------------------


Tillbaka till dokumentetTill toppen