Företagsutveckling - statliga insatser för finansiering och rådgivning

Herr talman! Det känns nästan lite förmätet att börja denna debatt efter den maratondebatt som vi har haft. Men jag ska försöka göra en liten insats för att vi ska kunna hålla ställningarna även i denna debatt. Vi ska nu behandla näringsutskottets sista betänkande om näringspolitik under denna mandatperiod. Utskottet har haft att ta ställning dels till regeringens proposition om företagsutveckling - statliga insatser för finansiering av företag - dels till en följdmotion i detta betänkande och ett antal motioner om näringspolitik från den allmänna motionstiden, sammanlagt 153. De handlar om frågor som tas upp i propositionen men också om frågor om kvinnors företagande, invandrarföretagande, innovationsfrågor, särskilda branschfrågor, socialt företagande, regelförenklingar, forskningsfrågor med mera. Motionerna om företagsfrämjande har utskottet behandlat med förenklad utskottshantering, och jag ber i den delen att få hänvisa till det särskilda yttrandet från s, v och mp. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen. Detta är sista tillfället under denna mandatperiod att diskutera frågor kring näringspolitiken, åtminstone när det gäller skarpa beslut från riksdagen. Det finns anledning att utvärdera den borgerliga alliansens stora flaggskepp, nämligen att göra det bättre för företagare i Sverige. Jag är inte säker på att Sveriges företagare uppfattar att de har fått det bättre under denna mandatperiod än under tidigare mandatperioder. Svårigheterna för företag att få krediter har knappast blivit mindre, delvis på grund av den ekonomiska krisen men också till stor del på grund av den saktfärdighet som regeringen uppvisar när det gäller att få fram tydliga förslag i den proposition som vi nu behandlar. Denna proposition har faktiskt inte mycket innehåll. Den ger inte svar på hur man kan förbättra kreditgivningen för företagen. Snarare visar den att regeringen inte riktigt vet vad den vill. Å ena sidan vill man gynna företagandet - åtminstone säger man så - å andra sidan är man inte beredd att skjuta till pengar för att få en acceptabel finansiering av företagen. Jag är ganska övertygad om att Sveriges företag, små som stora, är trötta på regeringens ständiga utredande. Vad har ni gjort på detta område under fyra år? När ni ställs mot väggen i dessa frågor brukar svaret vara att man har gjort si och så mycket för den ena eller den andra. Men alla insatser har alltid det gemensamt att de sker i relativt små sektorer och att man inte vill satsa pengar på att få i gång småföretagandet i Sverige. Herr talman! När jag är ute i landet och talar med företagare brukar två frågor nästan alltid dyka upp. Den ena frågan handlar om att man tycker att man har för höga arbetsgivaravgifter. Den andra frågan handlar om hur man ska få krediter för att få sitt företag att växa. Den här regeringen har höjt arbetsgivaravgifterna för småföretagen och har inga idéer på hur man ska kunna trygga kreditförsörjningen i företagen i framtiden. Alliansens och Maud Olofssons företagarpolitik kan inte betraktas som någonting annat än ett stort misslyckande. Maud Olofsson säger alltid att regeringen har gjort en del skattesänkningar. Enligt min uppfattning är de ofta ganska ogenomtänkta. Låt mig ge två exempel på sådana som har haft bara en marginell betydelse såvitt vi kan se. Det första gäller avskaffandet av förmögenhetsskatten som gjordes av denna regering. Jag har upprepade gånger bett regeringen redovisa effekterna av vad detta har inneburit för svensk ekonomi och i synnerhet för företagandet. Någon sådan redovisning har inte gjorts, och problemen med finansiering av företag har varit ett fortsatt problem för företagarna men också för regeringen. Det andra gäller något som vi gjorde, nämligen att avskaffa arvs- och gåvoskatten vilket i årtionden krävts av näringslivets organisationer och av den dåvarande borgerliga oppositionen. Vi genomförde det på den dåvarande socialdemokratiska regeringens tid. Med ett visst facit i handen kvarstår dock de problem som denna reform skulle lösa, nämligen generationsskiftesfrågan. Men en sak vet vi: De rika har blivit rikare, och de fattiga har blivit fattigare. Men landets små och medelstora företag har inte fått en bättre företagsfinansiering, och företagen i Sverige har inte fått bättre förutsättningar. För alla eventualiteters skull måste jag understryka att vi i den rödgröna oppositionen inte har för avsikt att införa någon arvs- och gåvoskatt igen. Herr talman! Från den rödgröna oppositionen har vi redovisat några förslag på hur man ska få en bättre situation för landets småföretagare. Först och främst vill vi sänka arbetsgivaravgiften för soloföretagare med början 2011, och vi har budgeterat 2 miljarder kronor. Vi ska göra det möjligt för företag att göra riskkapitalavdrag med upp till 100 000 kronor per person. Vi vill också inrätta en riskkapitalfond på 5 miljarder kronor genom en särskild aktieutdelning i Vattenfall AB. Jag vågar påstå att det mer gynnar företagen generellt. Ni vill gynna vissa delar av näringslivet. Men när det kommer till att gynna näringslivet generellt har ni mycket få förslag eller inga alls. Det har i varje fall under denna period inte redovisats några tydliga förslag på hur ni generellt sett vill gynna företagen. Herr talman! Den rödgröna oppositionen delar utskottets bedömning i sak när det gäller frågan om socialt företagande. Utskottet har hela tiden haft en enig syn på potentialen i dessa för samhället så viktiga företag. Det är företag som genom sin affärsidé kan ta till vara dem som oftast har den svåraste situationen på svensk arbetsmarknad. Det finns flera exempel runt om i landet där vi har sett mycket positiva effekter på att människor får arbete eller blir företagare. Den kooperativa formen verkar vara den associationsform som dessa företag oftast väljer. Tyvärr har utskottets enhälliga ställningstagande inte svarats upp med regeringens politik. Regeringen har betraktat de sociala företagen snarare som en intressant företeelse än som en viktig del av näringspolitiken. Jag förstår inte hur utskottets borgerliga majoritet kan ha denna uppfattning och samtidigt acceptera denna totala tondövhet från regeringens sida. Herr talman! Företagsfrämjande som denna proposition handlar om kan vara olika saker. Jag vill peka på några där det faktiskt inte bara är det som vi gör i det här huset som är viktigt. Det handlar naturligtvis om finansiering och rådgivning för företag. Men det handlar också om det smågnetande som praktiskt taget alla kommunalråd i vårt land gör för att få fler och växande företag att etablera sig på deras ort. Det finns nog inget kommunalråd som inte gör mer eller mindre aktiva insatser på detta område. Det kan handla om kommunala regelverk, markpolitik, bostadsbyggande, kollektivtrafik, hamnar och flygplatser, infrastruktur, nätverksbyggande och olika former av samarbete på regional nivå. Men det handlar också om det arbete som man gör på landstings- och regionnivå, inte sällan genom ett gott samarbete med våra landshövdingar. Då handlar det ofta om infrastruktur, hamnar, flygplatser men också om forskningssamarbete mellan universitet och högskolor i just den regionen. Inte sällan är dessa konstellationer rejäla opinionsbildare för sin region på regering och inte minst på riksdag. Det tror jag att vi alla har upplevt. Inte sällan deltar vi riksdagsledamöter själva med hull och hår i detta viktiga arbete. Det handlar även om det arbete som regeringen och dess myndigheter har att utföra. Det finns flera myndigheter som har ansvar för företagsfrämjande. Det är dock svårt att kunna säga vare sig det ena eller det andra om dessa myndigheter och hur de har lyckats under denna mandatperiod. Alla har omorganiserats, och det har gjorts ganska nyligen. Därför kan man nog inte ha någon bestämd uppfattning om detta har varit bra eller dåligt, som det ser ut just nu. Det återstår att se om detta har lyckats. Slutligen har vi kanske en av de allra viktigaste myndigheterna som man ofta brukar glömma i dessa sammanhang, nämligen utrikesförvaltningen med alla våra ambassader. De gör oftast ett fantastiskt jobb för att främja svenskt företagande i sin del av världen. Tyvärr har regeringen även här gjort sitt bästa för att försämra förutsättningarna för svenskt företagande och export, bland annat genom att skära ned anslagen till Exportrådet och Invest Sweden. När man väl hade gjort detta bestämde man sig på grund av den ekonomiska krisen för att återföra en del av anslaget. Men att kalla det för en satsning är en lögn som heter duga. Herr talman! Företagsfrämjandet är rent ekonomiskt en avvägning mellan vilka statliga insatser och i vissa fall regionala insatser som man ska göra och vad den kommersiella kreditmarknaden kan erbjuda. Vi vill slå fast att staten inte ska stå för finansieringen av investeringar i företag utan vara just ett komplement för att få i gång företagandet - ett smörjmedel. Men med detta sagt har vi i den rödgröna oppositionen redovisat våra alternativ. Men vilka föreslag har ni i majoriteten? Det är svårt att se när vi läser denna proposition. Alliansens näringspolitik har bestått av ett oändligt pratande men väldigt lite verkstad. Det finns två konkreta förslag i propositionen. För det första ska man upphandla rådgivningstjänster. I och för sig hade det inte behövts en proposition för att åstadkomma det. Det tror jag att myndigheterna själva hade kunnat klara. För det andra ska man införa ett marknadsnära råd som ska vara rådgivande till Tillväxtanalys. Också det tror jag att myndigheterna själva hade kunnat hitta på. Det är, som sagt, väldigt mycket skrik för väldigt lite ull i den här propositionen. Herr talman! På övriga områden som detta betänkande berör finns det säkert mycket att säga, bland annat om vikten av att kunna skapa nätverk för kvinnor och för personer födda utomlands. Tyvärr är resultatet av den här mandatperioden att anslagen till de här organisationerna och nätverken oftast skurits ned så att de haft svårt att klara sig. Detta med regelförenklingar har vi diskuterat många gånger här i kammaren, och det är en annan fråga som varit aktuell under hela mandatperioden. Regeringens prognos talar om 7,6 procent. Förra gången jag hörde Maud Olofsson tala om prognoser var det 10 procent, men det blev 2 procent. Vi får väl se hur mycket det blir av detta. Vad som framför allt är viktigt är att det i alla fall inte blir några 25 procent så i detta avseende måste man säga att regeringens politik är tämligen misslyckad. När det gäller de forskningsfrågor som berörs i ett antal motioner har regeringen prioriterat grundforskningen på universitet och högskolor och bortsett från vikten av en bra innovationspolitik och strategi för att samordna forskning, utveckling, utbildning och statliga insatser för olika branscher - det vi kallar för branschprogram. Slutligen, herr talman, ber jag att få tacka näringsutskottets kansli och tillönska er en god sommar och tacka för den här mandatperiodens många gånger intressanta debatter om näringslivet. (Applåder)

Herr talman! Det har varit en lång dag, och jag har tidigare varit uppe och debatterat. Jag yrkar bifall till reservation 1. Jag har noterat att jag satt upp mig för åtta minuters talartid men ser att tiden väldigt fort rinner i väg. Det finns ingen anledning för mig att upprepa vad jag sagt, vad som står i reservationen och vad vi rödgröna gemensamt föreslår i vår motion. Jag nöjer mig med det.

Herr talman! Även jag har tillbringat hela dagen här i kammaren. Jag känner mig väl något utdebatterad så att säga så jag ska inte nu hålla ett långt brandtal. Men några ord vill jag säga om företagande och om stöd till företag. Det är en högt prioriterad fråga för Miljöpartiet. Därför är vi väldigt glada över att vi i det rödgröna samarbetet har lagt fram viktiga gemensamma förslag om att underlätta för företag att verka i Sverige. Vi har bland annat ett gemensamt förslag om en sänkning av arbetsgivaravgifter med 6 miljarder. Detta är speciellt riktat till de mindre företagen, något som vi vet har en viktig och stor effekt. Vi föreslår ett entreprenörskapsår som gör det möjligt för människor att vara lediga från arbetet för att under en period pröva på att starta företag och testa om deras företagsidé är något som fungerar. Vi är överens om att väldigt hårt driva på för att få regelförenklingar. På kapitalmarknadsområdet har vi förslag som handlar om att förse företag med riskkapital. Miljöpartiet föreslår dessutom en halvering av momsen på tjänster för att se till att tjänsteföretagen får bättre möjligheter att verka i Sverige. Mot bakgrund av vår positiva inställning till företag är vi förvånade över att regeringens proposition om företagsutveckling är så tunn på faktiskt innehåll. Det handlar mest om riktlinjer och myndighetsuppdrag som egentligen inte förpliktar till någonting utan som syftar till att kartlägga och analysera främjandesystemet. Det kan man väl tycka är okej. Men det hade varit trevligt med några fler konkreta förslag. Det skarpa förslaget i propositionen handlar om ett marknadsnära råd som ska vara rådgivande till Tillväxtanalys. Men det är kanske inte det som småföretagen främst har efterfrågat när det gäller att få bättre förutsättningar på den svenska marknaden. Speciellt på riskkapitalområdet saknar vi förslag från regeringens sida. Vi ser att det finns stora behov som behöver täckas. I propositionen drar regeringen den underliga slutsatsen att Sverige har en väl fungerande riskkapitalmarknad. Det har vi svårt att se. Näringsliv, fack och tillväxtmyndigheten har tillsammans lagt fram förslag om en förstärkning av det som kallas för venture capital-marknaden. De föreslår en form av offentlig-privata fonder, något som fungerat väl i andra länder när det gäller att försörja företagen med kapital. Uppenbarligen vill regeringen inte medverka till någonting sådant. Vi på den rödgröna sidan oroas av att nyföretagandet utvecklas så svagt. Vi vet att just kapitalförsörjningen är ett stort hinder - företagen får inte tillgång till det kapital som de behöver. Finanskrisen har slagit speciellt hårt just mot mindre företag och mot företag som startas av invandrare och av kvinnor. Därför ser vi att här finns en väldigt viktig roll för staten att spela. Vi har sett att särskilt miljötekniksektorn drabbats hårt av bristen på kapital och av den ekonomiska krisen. Det oroar oss lite extra eftersom vi ser att miljötekniksektorn verkligen behövs för att klara den klimatomställning som Sverige och världen behöver göra. Vi på den rödgröna sidan anser att staten mer aktivt behöver engagera sig på riskkapitalmarknaden. Vi har ett konkret förslag om att avsätta en extra utdelning från Vattenfall på 5 miljarder kronor för att skapa en ny fond för kapitalförsörjning - detta riktat bland annat till miljötekniksektorn. I vår gemensamma reservation nämner vi den viktiga rollen som kreditgarantiföreningar och industriella utvecklingscentrum spelar. Det täcks väldigt bra i reservationen så jag ska inte mer i detalj gå in på det. Däremot vill jag gå in på två andra väldigt viktiga funktioner för företagare med en speciell inriktning. Det handlar om stiftelsen IFS Rådgivningscentrum och Nationellt resurscentrum för kvinnor. IFS driver en mycket viktig verksamhet där man informerar och underlättar dels för invandrare att starta företag, dels för företagare med invandrarbakgrund och för nätverkare. Vi ser att de har haft en väldigt viktig funktion för att underlätta för människor med invandrarbakgrund att starta företag. Vi oroas dock mycket av att regeringen hittills inte velat komma med besked om huruvida IFS ska ha någon finansiering över huvud taget när det här året är slut. De har en finansiering fram till år 2010. Men för tiden efter det har de inte fått något besked om ytterligare finansiering. Det är klart att det skapar oro inom IFS, och det gör att man riskerar att tappa kompetens. Det vore trevligt att få besked om när ett beslut kommer om huruvida de ska få mer pengar eller inte så att de kan planera sin verksamhet. Även Nationellt resurscentrum för kvinnor har en viktig verksamhet för att underlätta för kvinnor och för att skapa kontakter mellan kvinnliga företagare. Även här ser vi att det är för lite resurser. De skulle behöva en resursförstärkning för att kunna förbättra sin verksamhet. Herr talman! Jag vill också säga några ord om de kooperativa företagen. Kooperation är en företagsform i tiden och en företagsform som vi anser passar väldigt många av entreprenörerna i dag. Många undersökningar visar att åtskilliga människor har ett intresse för att starta eget företag och också att många helst vill starta företag tillsammans med andra människor - alltså inte sinnebilden av den enskilde enmansföretagaren. Därför är kooperativt företagande den snabbast växande företagsformen av alla. Men ett hinder för att den kooperativa företagssektorn ska kunna växa är att de företagen inte är tillräckligt kända. Det finns inte tillräckligt mycket kunskap om dem hos myndigheter och banker. Vi anser därför att myndigheterna måste förbättra sitt arbete med hanteringen av kooperativa företag och med att ge dem lika goda möjligheter att få stöd och råd som andra företag har. Herr talman! Vi hoppas på fler konkreta förslag. Vi kan garantera att det, om det efter valet i september blir en rödgrön regering, kommer nya förslag om åtgärder på företagsområdet som kommer att göra det lättare framför allt för mindre företag att verka i Sverige. Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Att återupprätta arbetslinjen i Sverige är att bygga en stabil grund för trygghetssystemen. Full sysselsättning är främsta medlet mot växande klyftor och orättvisor i samhället. Ett led i denna ambition är att bejaka och stimulera utvecklingen av nya företag. Utgångspunkten, att skapa förutsättningar för mer privat riskkapital, innebär inte att det saknas behov av specifika statliga finansieringsinsatser - detta i de fall där marknaden mer eller mindre strukturellt är frånvarande i företagsfinansieringen. Det gäller främst finansiering av nya företag och tidigare utvecklingsskeden för innovationer. Det är fasen innan företagen är etablerade nog att attrahera utpräglat privat vinstkapital. Det är här statliga insatser behövs för att främja företagsutveckling, och de ska vara marknadskompletterande och inte snedvrida konkurrensen. Det är viktigt. I längden är det dock uppenbart att alltför omfattande statliga ingrepp inte är bra för den ekonomiska utvecklingen. Herr talman! Syftet med de föreslagna riktlinjerna i denna proposition vad gäller statliga insatser för finansiering och rådgivning är att öka effektiviteten i systemet för företagsfrämjande och att renodla statens roll inom detta. Statliga insatser för att främja företagsutveckling ska som sagt vara marknadskompletterande. Det innebär att företagsfrämjande insatser och aktörer inte ska tränga undan privata tjänster och utförare. Utgångspunkten för statens insatser ska vara att försöka kompensera sådana brister på marknaden i de fall det kan hämma näringslivets värdefulla utvecklingsmöjligheter och dess konkurrenskraft. Det är viktigt att statliga företagsfrämjande insatser regelbundet följs upp och utvärderas, och därför bör det råd som är föreslaget och som skulle ha i uppdrag att vara rådgivande till Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser inrättas. Detta råd ska vara ett stöd för myndighetens uppdrag och följa kapitalmarknadens utveckling och dess påverkan särskilt på små och medelstora företags tillgång till kapitalförsörjning. När ska företagsfrämjande insatser då göras? Framför allt ska de riktas till verksamheter innan företagsstart, till företags utvecklingsfaser och vid kommersialiseringen av innovationer utifrån bland annat följande utgångspunkter. Det gäller affärsidéer och innovationer där en långsiktig kommersiell bärkraft ska ha goda möjligheter att utvecklas. Statens roll ska vara tydlig och väl motiverad, och de statliga insatser som genomförs ska vara marknadskompletterande. Risken för snedvridning av konkurrensförhållanden och undanträngningseffekter ska minimeras. Alternativa utförare ska även här övervägas i de delar där staten visserligen har intressen men inte nödvändigtvis behöver vara utförare. Statliga insatser ska i största möjliga mån bedrivas där så är möjligt med medverkan av privata aktörer. Då kommer vi in på området riskkapital, herr talman. Det är grundläggande för företag som ska kunna utvecklas att det finns friskt, sunt och nyttigt kapital att tillgå. Att bygga upp mer privat riskkapital är en av Sveriges avgörande framtida utmaningar. I den reservation som finns till detta betänkande noterar vi att oppositionen vill dränera Vattenfall på 5 miljarder kronor att sätta in i en riskkapitalfond. Jag säger "dränera", och det kan vara en lätt fångad ordvits i samband med Vattenfall, men detta är lite grann en tankelapsus. Det gemensamma ägande som Vattenfall är ska alltså försvagas för att fylla de hål oppositionen vill införa med en förmögenhetsskatt. Lite grann skulle man kunna likna det vid en gräsbrand. Den röda faran, den röda hanen, drar fram över åkern och bränner ned den gröna grödan. Vad blir kvar? En brunsvart aska. Ur denna kan det vara svårt att se nya, fräscha företag växa fram. Även om en förmögenhetsskatt inte införs är bara hotet om att införa den ett stopp för mycket fräscht riskkapital. Det är mycket fräscht privat kapital från utlandet som vänder om på Östersjön utan att nå fram till den svenska kusten. För vem vågar flytta pengar till Sverige om de inom en snar framtid kommer att beskattas på ett annat sätt än i dag? Då kommer än mindre att nå fram till svenska företag. I det senaste numret av tidningen Riksdag & Departement är den tidigare LO-utredaren Jan Edling mycket tydlig när det gäller innovationer och riskkapital. Häromdagen kom hans bok Agenda för Sverige, där han med insikt och kunskap slår fast riskerna med att införa en förmögenhetsskatt. För att svenska innovationer inte ska köpas upp av utländska investerare vill Jan Edling att samtliga partier tar tydligt avstånd från förmögenhetsskatten och tanken på att införa en sådan. Vi moderater tar tydligt avstånd från alla former av skadlig beskattning av nyttigt kapital, och det gör även våra tre allianskolleger. Det vore en välgärning om vi i dagens debatt kunde få höra att även de grönröda skrotar alla tankar på att återinföra en förmögenhetsskatt - en förmögenhetsskatt som får svenskt kapital att lämna landet och hindrar utländskt kapital att flöda in och berika nya idéer och företag med välbehövliga muskler. Det vore välgörande att få höra detta. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag. I detta anförande instämde Staffan Anger, Björn Hamilton och Maria Plass (alla m).

Herr talman! Vi är ganska överens om själva synen på företagsfinansiering genom statliga insatser; det ska vara just marknadskompletterande. Det ska inte vara så att staten står för finansieringen, men i vissa sammanhang finns det precis som Hans Rothenberg säger anledning att fundera på hur det ska hanteras - när marknaden är frånvarande, tror jag att du uttryckte det. Där är vi helt överens. Det är intressant, för när man väl har sagt detta borde man ha några idéer om hur det ska gå till. Vi har haft en utredning som har tittat på detta. Det finns praktiskt taget inga förslag mer än dessa två, och de borde egentligen ha kunnat beslutas på myndighetsnivå. Det behövdes knappast någon lagstiftning eller att vi behandlade det här i riksdagen. Man kan fråga sig vad Alliansens idéer om hur detta ska gå till egentligen är. Eller ska man fortsätta att utreda detta ytterligare en gång, och sedan kanske man måste utreda ytterligare en gång? Det är mycket utredande och mycket pratande och väldigt lite verkstad. Sedan måste jag ställa en annan fråga. Det skulle bli så bra när man avskaffade förmögenhetsskatten. Jag tror att Maud Olofsson i en debatt vi hade vid den tidpunkten sade att det skulle rinna in pengar i Sverige. Hon pratade till och med om att det var bra om man hade en rik moster som helt plötsligt kunde ta hem sina pengar till Sverige, och så kunde man få sitt företag finansierat via det. Hur mycket pengar var det nu som man kan bedöma kom in till Sverige? Och hur mycket bättre har det blivit för företagen sedan man avskaffade förmögenhetsskatten? Någon form av mätning och uppföljning måste man väl ändå ha gjort av denna reform som var så viktig och som man gjort så stor sak av från alliansregeringen.

Herr talman! Ja, i några fall har vi faktiskt ganska gemensam syn. Det är när det gäller att stimulera företag och att det är viktigt att nya företag växer fram. Det är dock anmärkningsvärt att det när det gäller de två avvikande synpunkter oppositionen har på denna proposition och på detta betänkande är två saker man slår fast. En är att man är negativt inställd till att det ska komma in fler och privata aktörer i rådgivningssystemet med Almi. Jag har svårt att se varför detta skulle vara ett problem. Är det den allmänna rädslan att det ska komma in fler aktörer och att valfriheten ska öka? Det är samma argument som man använde när apoteksmonopolet avskaffades och samma argument som man har haft i samband med avskaffandet av bilprovningsmonopolet. Det är samma argument som kommer i alla sammanhang där det ska öppnas upp möjligheter. Här skulle jag också vilja att Börje Vestlund svarar på frågan: Vad är det som gör att nystartade svenska företag kommer att få det bättre med en förmögenhetsbeskattning? Bara det faktum att man flaggar upp och varnar för att det ska bli beskattning här kommer att skrämma bort kapital. Det har visat sig att kapital vänder i Trelleborg redan nu. Det är inte nyttigt för vare sig nya eller befintliga företag. Vi behöver mer av fritt kapital. Vad är det som är så bra med en förmögenhetsbeskattning? Och varför är det bättre att dränera Vattenfall på flera miljarder kronor?

Herr talman! Det intressanta är väl egentligen inte att man vill upphandla de här rådgivningstjänsterna. Det intressanta är ju att detta är lösningen på praktiskt taget alla problem som den här regeringen har. Man är totalt idélös - det är ingen tvekan om att man inte har några idéer på detta område. Man har inte ett enda konkret förslag mer än detta. Det här kunde mycket väl ha gjorts. Ingenting har väl hindrat Almi att göra den här upphandlingen om man hade velat göra den och få fler aktörer. Det kan vi inte hindra. Det är den enda idé man har i hela detta betänkande, förutom det råd som ska göra en tillväxtanalys. Jag förstår inte: Vilka idéer har man för övrigt? Hans Rothenberg säger så här: Pengarna vänder i Trelleborg. Jaha. Hur vet Hans Rothenberg detta? I vilken analys har man kommit fram till detta? Är det fler än allmänna tyckare på diverse tankesmedjor som har uttryckt detta? Det var väl framför allt Svenskt Näringsliv som sade att om vi skulle säga att vi tänkte återinföra förmögenhetsskatten skulle inga pengar komma in. Sedan har man gått på den här myten. Sanningen är ju den, Hans Rothenberg, att ni inte har någon aning om detta har inneburit någonting för Sverige. Jag kan peka på en annan reform, arvs- och gåvoskatten. Slopandet av den löste inte generationsskiftena som det påstods i den allmänna debatten, inte minst från er sida, att den skulle göra. Hur mycket pengar har kommit in? Hur många miljarder har pumpats in i Sverige? Det vore intressant att få svar på den frågan. Ni påstår en massa saker, men det är väldigt sällan ni har något underlag för vad ni säger. I detta fall kan ni inte tala om hur mycket pengar som har kommit in.

Herr talman! När det gäller att diskutera vad som skulle kunna ha hänt om det inte hade skett och vad som borde ha skett om det inte hade råkat vara si eller så - där kan man spekulera. Men jag tycker att det finns ett grundläggande resonemang i själva den här frågan, och det är: Är det nyttigt att beskatta kapital som skulle kunna användas till privat, nytt företagande? Är det bra? Om detta vore bra undrar jag varför ni inte höjde förmögenhetsskatten när ni regerade och på den tiden som ni faktiskt ville ha en förmögenhetsskatt. Om det hade varit bra, varför höjde ni den inte? Varför såg ni inte till att genom förmögenhetsskatten dra in pengar och sätta dem i riskkapitalfonder? Nu ska ni göra både och. Ni ska både ta pengar ur Vattenfall, som ska växa och investera i ny teknik, och avveckla viktig verksamhet för företagets lönsamhet i utlandet. Ni gör både och. Det här är ett grundläggande principiellt resonemang om skadligheten eller nyttan av en beskattning. Förmögenhetsbeskattning är ett signalsystem som inte är bra. Då kan man också undra: Hur mycket av förmögenhetsbeskattningen gick till att investera i nytt företagande på den tiden när ni i Socialdemokraterna regerade? Det här är viktigare än att resonera om olika belopp och olika summor hit eller dit. Det här är ett principiellt resonemang. Är det bra att beskatta? Där säger vi nej, och därför kommer en alliansregering aldrig att återinföra en förmögenhetsbeskattning.

Herr talman! Var och en som försökt föra en innovation från ritbordet till kommersiell framgång vet hur svårt det kan vara att ordna finansieringen. Det gäller särskilt i det allra första skedet innan man ens vet om det kommer att bära. Men många delar också den erfarenhet jag har av riskkapital, både som entreprenör och som finansiär via regionala initiativ, att det bästa riskkapitalet är det som kommer från engagerade investerare, som utöver finansieringen lägger in erfarenhet, kunskap och engagemang i det företag som man går in i. Därför är det inte förbluffande att de entreprenörer jag stöter på i mitt värv talar sig varma för privat riskkapital och förhåller sig skeptiska till alltför vidlyftiga statliga program. Det är mot denna bakgrund man bör se regeringens förda politik. Det är å ena sidan en politik för att stödja framväxten av privat riskkapital och privat rådgivning för företag. Det är å andra sidan en politik för att statliga aktörer ska göra rätt saker, inte minst att ge stöd i ett så tidigt skede att det kan vara svårt att gå till en privat investerare. Många av de viktigaste förslagen ligger därför naturligt också utanför den proposition vi diskuterar här i dag. Slopad förmögenhetsskatt, som kan locka mycket stora summor riskkapital tillbaka till Sverige, regelförenkling och förändrade redovisningsregler för mindre företag är alla viktiga insatser för att underlätta för nya företag. Med den erfarenhet jag har av riskkapital framstår det närmast som självklart att det förvisso behövs ett statligt engagemang men också att det måste vara det privata näringslivet som leder investeringarna. Herr talman! Det finns behov av att göra ytterligare ansträngningar för att förbättra tillgången på kapital för mindre företag. Låt mig ta några exempel från min erfarenhet av företagsfinansiering. För det första är det angeläget att riva de hinder som i dag finns i form av rena förbud för högskolor och kommuner att engagera sig ekonomiskt i regionala riskkapitalprojekt med anknytning till forskningsmiljön. För det andra är det angeläget att införa riskkapitalavdrag för att stimulera framväxten av mer privat riskkapital. I första hand handlar det självfallet om privatpersoner, men det bör inte hindra att motsvarande åtgärder genomförs för företag som investerar i såddfinansiering. För det tredje bör Sverige lära av grannländer som framgångsrikt genomfört system med statliga kreditgarantier, där staten står som garant för delar av utlåningen, ofta i samarbete med kreditgarantiföreningar. Fördelen med detta är att den privata finansieringen stärks, samtidigt som staten tydligt tar ett ansvar för de tidiga investeringar som i dag kan vara svåra att få till stånd på kreditmarknaden. För det fjärde bör den statliga politiken utgå från de regionala skillnader som finns i riskkapitalförsörjningen. På svagare marknader krävs helt enkelt ett större statligt engagemang i samarbete med näringslivet. Saminvest i mellersta Norrland är ett bra exempel på hur offentliga medel kan bidra till att stärka den privata kreditgivningen. Norrlandsfonden är ett annat bra exempel. Den gemensamma utgångspunkten är att staten har en viktig roll att spela men att den rollen inte bör tränga undan utan komplettera och stärka privata insatser. Herr talman! I grund och botten fungerar marknaden för riskkapital och finansiering väl i Sverige. Det innebär inte att den är perfekt. Jag har skissat på några förslag som skulle kunna stimulera till ökade investeringar i innovationer och nyföretagande i Sverige. Den grundläggande fråga vi i dag har att diskutera handlar om vilket ansvar stat och marknad bör ta. På det här området liksom på varje annat politikområde är statens uppgift att ge förutsättningar och goda villkor. Men att förverkliga idéer är upp till den enskilda människan och den enskilde entreprenören. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! För att företag, stora som små, ska starta, växa och anställa behövs bra villkor. Ett väl utvecklat privat företagande är en förutsättning för vår gemensamma välfärd. Det är framför allt i nya och växande mindre företag som nya arbetstillfällen skapas. Svensk politik har inriktats mot att skapa bra förutsättningar för stora industriföretag. Det synsättet måste breddas. Morgondagens jobb kommer i stor utsträckning att växa fram inom tjänstesektorn. Vi i Folkpartiet liberalerna har tillsammans med de övriga allianspartierna genomdrivit reformer som förenklar företagandet. Bland annat har skatter och arbetsgivaravgifter sänkts, regelkrånglet minskat, anslagen till forskning och innovation ökat, tidigare monopolmarknader öppnats upp och svarta jobb blivit vita genom riktade skatteavdrag. Det har blivit lättare att anställa. Men det finns mer kvar att göra för att skapa ett företagsklimat i världsklass. Utan människor som vågar pröva nya idéer och ta risker stannar utvecklingen i vårt land. En av de allra viktigaste men också svåraste uppgifterna handlar om att ändra människors attityder till företag och företagande. Jag vill påstå att regeringen har kommit en god bit på väg när det gäller just detta. Det betänkande som vi i dag debatterar, Företagsutveckling - statliga insatser för finansiering och rådgivning , handlar huvudsakligen om detta och bygger på regeringens proposition som har samma namn. Propositionen är viktig och angelägen. Den är en i raden av alla de insatser som regeringen har presenterat under den här mandatperioden för att främja företag och företagande och därmed bidra till framväxten av nya jobb. Folkpartiets och Alliansens näringspolitik har som mål att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler växande företag bland annat för att bryta utanförskapet. När det gäller vår syn på näringspolitikens inriktning i övrigt kan hänvisas till det som vi debatterade i december förra året inom Utgiftsområde 24 Näringsliv. Konkurrenskraft i näringslivet förutsätter ett gott företagsklimat som skapas genom insatser inom många olika områden. Det handlar till exempel om skatter, transporter, forskning, utbildning, handel, investeringsfrämjande, arbetsmarknad, energi, miljö, landsbygdsutveckling etcetera. Jag skulle kunna hålla på och rabbla upp en hel massa här. Ett bra entreprenörs- och företagsklimat är avgörande för att svensk ekonomi ska växa och vara livskraftig i en allt öppnare världsekonomi. En positiv och öppen attityd till företagande och företagsverksamhet är en förutsättning för ett nyföretagande. Fler företag och jobb kräver ett dynamiskt näringsliv och fler innovationer. När ny kunskap och nya idéer omsätts i lönsamma verksamheter, nya produkter och tjänster skapas bättre förutsättningar för hållbar tillväxt i hela landet. När det gäller insatserna för rådgivning och kapitalförsörjning är det viktigt att de offentliga insatserna är just marknadskompletterande, som flera har sagt här tidigare. Staten ska inte bygga upp parallella system där det redan finns fungerande system av privat karaktär. Syftet med de riktlinjer som regeringen föreslagit är att öka effektiviteten i systemen för företagsfrämjande och att renodla statens roll genom detta. Jag och vi välkomnar regeringens ambition när det gäller de statliga insatserna för att främja företagsutveckling och att de ska vara marknadskompletterande och inte snedvrida konkurrensen. Den statliga organisationen måste därför vara följsam och får aldrig vara statisk. Den måste kunna anpassas och dimensioneras efter utvecklingen på marknaden. Därför är det också självklart att statliga insatser med regelbundenhet ska följas upp och utvärderas. Låt mig nu med några ord nämna något om oppositionens gemensamma motion inom detta område. Det är bra att oppositionen, som det skrivs inledningsvis i motionen, är otålig när det gäller insatser som främjar företagande. Äntligen, skulle jag vilja säga. Vad som däremot är förvånande är den närmast skräck som visas för privata alternativ. Jag förstår egentligen inte vad ni har emot verksamheter som bedrivs av icke-offentliga aktörer. De fungerar bevisligen och bidrar till utveckling, och man tar till vara hela samhällets kompetens. När det gäller förslaget att inrätta en ny fond för kapitalförsörjning genom extra utdelning från Vattenfall AB på 5 miljarder kronor kan man inte låta bli att nämna, som andra har gjort här, slopandet av förmögenhetsskatten. Skatteverket har tidigare gjort uppskattningen av effekterna av detta. De uppskattningar som Skatteverket har gjort ligger en bra bit över det som föreslås i denna fond som, som någon har sagt här, bidrar till att dränera Vattenfall på pengar. Låt mig avsluta med det vi är överens om inom oppositionen och majoriteten. Det är att det behövs utvärdering, att det finns en potential för effektivisering vad gäller statliga insatser och att samordning är nödvändig. I övrigt kan jag bara notera vad som sägs från oppositionen. Jag tycker att Börje Vestlund bröstar sig väldigt här. Det finns väldigt få konkreta förslag i oppositionens motion på propositionen. Min sammanfattning är att oppositionen vill avslå, utreda och återkomma. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande NU25. Jag vill kommentera regelförenklingsarbetet lite. Det har varit mycket aktuellt de senaste dagarna. I tisdags var OECD:s expertkommitté här som analyserat regeringens förenklingsarbete. OECD gav regeringen mycket beröm men kom också med en hel del bra förslag. Jag kommer tillbaka till det. För ett par veckor sedan fick vi riksdagsledamöter också tillgång till regeringens rapport om regelförenklingsarbetet. Det är en mycket välskriven rapport där man i detalj kan studera en mängd olika förslag och genomföranden som har gjorts. Enligt rapporten har regeringen sparat våra bolag 7,7 miljarder kronor. Det är en hel del blanketter som människor har sluppit att fylla i. Det är tveklöst väldigt bra. Men det motsvarar bara 7 procent av företagens kostnader för byråkrati. Vi måste därför konstatera att målet att sänka de administrativa kostnaderna med 25 procent ännu inte har nåtts. Trots detta har vi sett en bra insats från framför allt Näringsdepartementet. Redan 2012 ser vi ut att nå vårt mål på 25 procent. Det har kommit 1 150 förslag från Näringsdepartementet. Det är jättebra. Vad är det då som har hänt? Det tog helt enkelt tid att finna ett lämpligt system för att beräkna administrativa kostnader för företagen. Att sätta samman Regelförenklingsrådet och att få dess konsekvensanalyser av reformer som gjorts var tidskrävande. Men i dag är alla olika byråkratiska parametrar på plats. I dag är det full fart på dess verksamhet. Som tidigare talare sade är våra byråkratiska system i Sverige anpassade för större företag och inte tillämpliga på våra små och medelstora företag. För bättre villkor för små och medelstora företag behöver vi förändra kulturen i hela vår förvaltning. Det är inte lätt. Jag vet hur det är att ändra kulturen i ett företag. Trots att man byter företagsledning brukar det ta upp till två, tre år. Här måste man ha samma organisation och ändå få en ändring i organisationens kultur. Vi välkomnar förlängningen med att förenkla reglerna fram till år 2012 - det är jättebra - och att Regelförenklingsrådet förlängs till slutet av 2014. Vi kommer att behöva dessa extra år för att verkligen genomarbeta statliga och kommunala organisationer för förändringar. Den svenska regeringen har misslyckats med detta förut såsom med Simplex. Vi har hittills upplevt ett stort engagemang från vår alliansregering. Det gäller speciellt Näringsdepartementet men även Justitiedepartementet och andra. Statsministern och naturligtvis även näringsministern och finansministern stöder projektet helt och hållet. Herr talman! Vi instämmer med OECD:s råd om att en grupp inom Näringsdepartementet som enbart ska arbeta med lagändringar och direkt med statliga och kommunala organisationer behövs. Hittills har 39 statliga organisationer varit delaktiga i detta arbete. Det är inte tillräckligt. Man har haft arbetsuppgifter för många som är delade. Man behöver skapa en egen organisation med ett antal personer som direkt kan gå in i myndigheterna och arbeta med regelförenklingsarbetet. En sak som har fungerat bra är samarbetet mellan Näringsdepartementet, Näringslivets Regelnämnd, NNR, som vi känner till, Företagarna och Svenskt Näringsliv. Det funkar mycket bra. Organisationerna har varit mycket hjälpsamma med att ge synpunkter på förändringar som behövs. De är beredda att fortsätta att göra detta. Arbetet fortsätter med bra fart. Informationsflödet har också förbättrats, men det finns fortfarande arbete att göra. Det behövs mer information för den personal som arbetar med förändring av regelverket om vad vi åstadkommer samt mer information från företagen om vad som finns kvar att göra. Det finns också mycket användbar information som ska samlas in utanför ramen för näringsverksamhet. Vårt mål är att få allmänheten mer delaktig i regelförenklingsarbetet. Det var också vad OECD kom fram till i sin analys. Herr talman! 53 procent av reglerna inom näringslivet har sitt ursprung i EU:s förordningar, så det finns ett jättestort behov av arbete inom EU om vi ska nå vårt svenska mål att minska de administrativa kostnaderna med 25 procent. Det ska också EU göra till 2012. Sverige behöver människor i EU som lägger fram förslag på regelförenklingar, vilket man också har gjort i mycket stor utsträckning, speciellt under vår ordförandetid. Men vi måste fortsätta att arbeta med detta och aldrig ge upp utan påverka, påverka och påverka. OECD ger också rådet att vi bör bryta ned 25-procentsmålet för de olika departementen. Vi håller med OECD om att detta skulle ge oss en bättre uppfattning om hur arbetet med regelförenklingar fortgår och därigenom effektivisera arbetet och naturligtvis uppföljningen av det. I företagen försöker man sätta mål, och utifrån det bryter man ned målen på lägre nivåer. Sedan mäter man detta. Jag har jobbat i näringslivet, och jag kan garantera er att de mål och de resultat som man mäter blir det resultat av. Det är utmärkt. Detta var vad jag ville säga om regelförenklingarna. Jag går nu över till att kommentera rymdsektorn, som är trevlig att jobba med. Jag vet inte och ni var på Hard Rock Café i tisdags. Ministern kanske var där. Vi skickade upp en prismasatellit som är tillverkad och utvecklad av vårt statliga rymdbolag. Det är verkligen en högteknologisk produkt, med bland annat mycket små motorer. Det är ett utmärkt exempel på nanoteknikens utveckling. Prismasatelliten visar världen att Sverige är världsledande på att utveckla och bygga små högteknologiska satelliter och att dessutom göra det billigt. I de europeiska projekten Galilei och GMES kommer mycket stora belopp att investeras. Vi talar om miljarder euro. Det gäller nu att Sverige och svenska företag är med på vagnen. Galileo ska ersätta det amerikanska GPS-systemet, och GMES är ett miljö- och säkerhetssystem. Vidare har vi klimatsatelliten Steam som har utvecklats i Sverige. Den mäter vattenångan i atmosfären vilket är mycket viktigt för att få ökad säkerhet vad gäller de olika klimatmodellerna. Vi måste skjuta till ytterligare resurser till Steamprojektet; det är verkligen ett framtidsprojekt. Herr talman! Som avslutning vill jag kommentera finansieringen av våra små svenska företag. Det finns fortfarande ett glapp i finansieringen av dessa. Bankerna har höjt sina krav för utlåning efter den globala finanskrisen. Lån i bank kan man bara erhålla om företaget har ett antal år av positiv cash flow. Jag delar mycket av Åslings syn på vad man ska göra i det här sammanhanget. En ny entreprenör, exempelvis, får inga banklån. Det går inte. Det finns något som man brukar kalla för dödens dal. Man kan börja med en business och sedan kan man inte komma vidare. Almis lån på 250 000 kronor utan säkerhet kan delvis hjälpa. Länsstyrelsernas möjlighet till 50 procents stöd i början av ett företags liv är oerhört viktiga åtgärder. Men det finns mer att göra. Det är bra att ett råd tillsätts inom Myndigheten för tillväxt och politiska utvärderingar för att följa kapitalmarknadens utveckling och komma med förslag om hur vi ska förbättra företagens förutsättningar. Som Åsling sade här är det också tid att damma av ett gammalt allianslöfte om att införa riskkapitalavdrag. Det skulle kunna lösa en hel del av problematiken. Jag välkomnar därför regeringens förslag i höst så att glappet i finansiering för småföretag kan avhjälpas. Naturligt är att då ta med vilka kreditgarantier som behövs från statens sida. Även där håller jag med herr Åsling. Vi ser fram emot höstens förslag.

Herr talman! Jag ska inte uppehålla kammarens tid, men jag har två saker som jag bara vill säga. För det första: Om nu både Per Åslings och Staffan Angers förslag, som man gick igenom, var så bra kan man ställa den enkla frågan: Varför fanns de inte med i propositionen? Det var ju det som utredningen tittade på. Varför finns de inte med? Det kan vän av ordning undra. För det andra: De där 7,6 procenten är en prognos från regeringen. Förra gången Maud Olofsson prognostiserade detta sade hon att man skulle komma till 10 procent under mandatperioden. Jag måste säga att jag är väldigt tveksam till att man kommer att nå detta. När dessutom Staffan Anger säger att Justitiedepartementet är så engagerade i det här kan man fundera. Det är precis där de riktigt tunga, stora och kostnadskrävande frågorna som gäller alla företag ligger. Varför har det kommit så få förslag från just den sektorn? Varför har jordbrukssektorn lyckats? Varför har livsmedelssektorn klarat sig? Men när det handlar om associationsrätten och skatterätten har det nästan inte kommit någonting. Det tycker jag är intressant, herr talman.

Herr talman! Riskkapitalavdraget fanns redan med i vårt program i regeringsförklaringen 2006. Det är på gång. Det finns med också i det program som vi nu arbetar med inför nästa valperiod. Jag tror att det är otroligt viktigt. Sedan kan man diskutera hur man ska styra detta utifrån investeringar i svenska företag och utländska företag. Vi vill att svenska företag ska leva. Detta är alltså hot stuff. Det blev 7,6 procent. Det är de facto vad som gäller nu. Detta drogs på OECD. Sedan får vi hoppas att det kan öka. Man kan fråga sig varför det bara är 7,6 och inte 17,6. Det tog en stund att få in alla rutiner. Jag kan bara hänvisa till OECD:s rapport och att de var mycket nöjda. De ser fram emot arbetet. Det skulle förvåna mig mycket om vi inte når det här tillsammans med EU - 25 procent båda två - år 2012.