Förenklat utlämningsförfarande
Betänkande 1996/97:JuU15
Justitieutskottets betänkande
1996/97:JUU15
Förenklat utlämningsförfarande
Innehåll
1996/97 JuU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett förslag från regeringen att riksdagen skall dels godkänna konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater med de förklaringar beträffande vissa av konventionens artiklar som regeringen föreslagit, dels anta regeringens förslag till ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Propositionen m.m.
I proposition 1996/97:88 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att riksdagen dels godkänner konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 9, 12, 15 och 16 som regeringen förordat, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott. Till grund för regeringens förslag ligger departementspromemorian Ett förenklat utlämningsförfarande inom EU (Ds 1996:44) och remissbehandlingen av den. Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga.
Utskottet
Konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater undertecknades i Bryssel den 10 mars 1995. Konventionen, som är upprättad på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, skall befrämja det straffrättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller lagföring och verkställighet av domar genom att förenkla och förbättra utlämningsförfarandet. Den är avsedd att underlätta tillämpningen av den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957 samt att komplettera den konventionens bestämmelser i de fall där personer som är eftersökta för utlämning samtycker till att bli utlämnade enligt ett förenklat förfarande. Konventionen innehåller i princip endast förfaranderegler. Den påverkar inte tillämpningen av mer förmånliga bestämmelser i bilaterala eller multilaterala avtal som redan är i kraft mellan medlemsstater. Konventionen träder i kraft 90 dagar efter det att den sista medlemsstaten deponerat sitt ratifikationsinstrument. Lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) är utformad med hänsyn till 1957 års europeiska utlämningskonvention. Lagen innehåller bestämmelser dels om förutsättningarna för utlämning, dels om förfarandet och användandet av tvångsmedel vid utlämning. I förhållande till de nordiska länderna gäller dock lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (den nordiska utlämningslagen). Sistnämnda lag ger något större möjligheter till utlämning än utlämningslagen och föreskriver ett enklare förfarande. Enligt propositionen förutsätter en ratifikation av den nu förevarande konventionen att ändringar görs i utlämningslagens förfaranderegler. De på konventionen grundade bestämmelserna om förfarandet vid utlämning efter samtycke föreslås bli placerade sist i utlämningslagen under egen rubrik. Lagförslaget innebär ingen ändring av de materiella förutsättningarna för att lämna ut någon. Däremot innebär det ett förenklat förfarande när det är fråga om utlämning till en annan stat inom Europeiska unionen under förutsättning att den som begärs utlämnad också samtycker till utlämningen. Förfarandet bygger på direkta kontakter mellan de berörda ländernas myndigheter, och beslut fattas normalt på myndighetsnivå. Det liknar på så sätt det utlämningsförfarande som redan tillämpas i förhållande till de nordiska länderna. När det gäller utlämning till andra länder än de nordiska gäller enligt utlämnings-lagen att kontakterna sker genom diplomatiska kanaler och beslut fattas av regeringen, i vissa fall efter hörande av Högsta domstolen. Enligt det förenklade förfarandet skall sålunda allmän åklagare skyndsamt pröva om förutsättningarna för utlämning är uppfyllda och tillfråga den eftersökte om han går med på att bli utlämnad. Om den eftersökte samtycker, skall åklagaren överlämna ärendet till Riksåklagaren som får besluta om utlämning, om det är uppenbart att utlämning skall ske. I annat fall skall ärendet överlämnas till chefen för Justitiedepartementet för beslut. Skall framställningen avslås därför att det föreligger hinder mot utlämning, skall dock beslutet fattas av regeringen. I det fall det inte föreligger hinder mot utlämning men det förenklade förfarandet av någon anledning ändå inte kan tillämpas skall den främmande staten beredas tillfälle att inkomma med en framställning enligt utlämningslagens vanliga regler. De förklaringar beträffande konventionen som regeringen föreslår innebär bl.a. att den eftersökte ges möjlighet att återkalla ett samtycke. Han föreslås också få disponera över möjligheten för den främmande staten att lagföra honom för brott som inte omfattas av begäran om utlämning och som begåtts innan utlämningen verkställdes. Dessa förklaringar har beaktats vid utformningen av lagtexten. Förklaringarna omfattar även tiden för ikraftträdandet. Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får dock sättas i kraft i förhållande till någon eller några av Europeiska unionens medlemsstater redan innan konventionen trätt i kraft. Detta ger Sverige möjlighet att tillämpa lagen i förhållande till andra medlemsstater som förklarat att de ämnar tillämpa konventionens bestämmelser tidigare än vad som annars kanske hade blivit fallet. I förhållande till de nordiska länderna kommer utlämningsförfarandet alltjämt att regleras av den nordiska utlämningslagen. Utskottet finner ingen anledning till erinran mot regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer beträffande ett förenklat utlämningsförfarande mellan Europeiska unionens medlemsstater att riksdagen dels godkänner den i Bryssel den 10 mars 1995 dagtecknade konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 9, 12, 15 och 16 som regeringen förordat, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Stockholm den 10 april 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m) och Görel Thurdin (c).
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott skall införas tretton nya paragrafer, 28-40 §§, samt närmast före 28 § en ny rubrik av följande lydelse.
Förenklat utlämningsförfarande inom Europeiska unionen
28 § När någon som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen samtycker till att bli utlämnad, får utlämningsfrågan prövas i ett förenklat förfarande med de avvikelser från denna lag som framgår av 29-40 §§.
29 § En eftersökning skall, för att det förenklade förfarandet skall kunna tillämpas, innehålla uppgifter om 1. den eftersöktes identitet, 2. den myndighet som begärt anhållande, om sådan begäran framställts, 3. förekomsten av ett sådant beslut eller en sådan dom som avses i 9 § tredje stycket, 4. brottets beskaffenhet och rättsliga rubricering, 5. omständigheterna kring brottet, däribland tidpunkt och plats för brottet och den eftersöktes del i det, 6. följderna av brottet, om det är möjligt. Ytterligare upplysningar kan begäras om det behövs för att beslut om utlämning skall kunna meddelas.
30 § Om eftersökningen innehåller de uppgifter som avses i 29 §, behöver en framställning om utlämning enligt 14 § inte göras. Om en sådan framställning kommit in, kan det förenklade förfarandet ändå tillämpas, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.
31 § Om någon eftersöks för utlämning, skall allmän åklagare skyndsamt utreda om förutsättningarna för utlämning är uppfyllda. Därvid tillämpas vad som föreskrivs om förundersökning i brottmål.
32 § Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske tillfrågas av åklagare om han samtycker till utlämning. I sådant fall skall han också tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten att, utan särskilt medgivande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller straffa honom för annat brott som begåtts före utlämningen än som omfattas av eftersökningen och att utlämna honom till någon annan medlemsstat i Europeiska unionen. Han skall upplysas om innebörden av att samtycke och medgivande lämnas. Samtycke och medgivande lämnas till åklagaren. Därvid tillämpas samma förfarande som vid utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke eller ett medgivande. Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud eller anmälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande staten underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångsmedel. Detta hindrar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas även om samtycke lämnas efter denna tid. Om ett samtycke eller medgivande återkallas innan beslut om utlämning har verkställts, skall återkallelsen beaktas. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om återkallelsen. Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet som avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte inte samtycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från den dag han anhölls eller ålades reseförbud eller anmälningsskyldighet lämnat sitt samtycke till utlämningen eller om han återkallar ett sådant samtycke.
33 § Har samtycke lämnats skall åklagaren skyndsamt lämna över ärendet till Riksåklagaren. Är det uppenbart att utlämning skall ske får Riksåklagaren, om inte sådant fall som anges i 13 § föreligger, besluta om detta. I annat fall skall Riksåklagaren med eget yttrande anmäla ärendet till chefen för Justitiedepartementet för beslut. Ett beslut om utlämning i sådant fall som anges i 13 § eller ett beslut om avslag på den grunden att det finns hinder mot utlämning skall dock fattas av regeringen. Beslut i utlämningsfrågan skall fattas inom tjugo dagar från det att samtycke lämnats. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om beslutet.
34 § Om det beslutas att den eftersökte skall utlämnas skall beslutet verkställas inom tjugo dagar. Verkställs inte beslutet inom denna tid skall beslut om tvångsmedel enligt 23 § omedelbart upphöra att gälla. Om beslutet på grund av oförutsedda omständigheter inte kan verkställas inom tjugo dagar, skall den ansökande staten underrättas om detta och ny dag för verkställighet bestämmas. Verkställs inte beslutet inom tjugo dagar från den nya dag som bestämts skall beslut om tvångsmedel enligt 23 § omedelbart upphöra att gälla.
35 § Finner chefen för Justitiedepartementet att utlämning inte kan äga rum med tillämpning av det förenklade förfarandet skall, om det behövs, tidsfrist enligt 23 § andra stycket fastställas.
36 § Om samtycket återkallas, skall den tid som förflyter mellan underrättelsen om samtycke och återkallelsen inte beaktas vid fastställandet av den tidsfrist som anges i 23 § andra stycket.
37 § Riksåklagaren beslutar om ersättning till offentlig försvarare i de fall arbete utförts i ett ärende som handlagts där.
38 § Beslut av Riksåklagaren om utlämning eller om ersättning till offentlig försvarare får inte överklagas.
39 § I samband med att det beslutas att utlämning skall ske, får chefen för Justitiedepartementet och Riksåklagaren fatta beslut enligt 21 §.
40 § Framställning om transport genom Sverige av någon som utlämnas enligt det förenklade förfarandet görs till Justitiedepartementet. ________
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande till någon eller några av Europeiska unionens medlemsstater.