Förbud mot innehav av destillationsapparater m.m.
Betänkande 1996/97:SoU3
Socialutskottets betänkande
1996/97:SOU03
Förbud mot innehav av destillationsapparater m.m.
Innehåll
1996/97 SoU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1995/96:205 Förbud mot innehav av destillationsapparater m.m. och sex motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I propositionen föreslås vissa ändringar i alkohollagen (1994:1738) såvitt avser bestämmelserna om innehav och förverkande av destillationsapparater m.m. i syfte att skapa effektivare förutsättningar för att kunna förhindra och beivra olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker.
Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen och avstyrker motionerna. Socialutskottet och skatteutskottet anordnade i mars i år en offentlig utfrågning om utvecklingen på alkoholområdet sedan Sverige blev medlem i EU. Med anledning bl.a. av vad som då framkom utgår utskottet från att regeringen ägnar frågorna om alkoholpolitikens fortsatta inriktning och innehåll ytterligare uppmärksamhet och återkommer till riksdagen med förslag så snart som möjligt.
Till betänkandet har fogats en reservation (m).
Propositionen
I proposition 1995/96:205 Förbud mot innehav av destillationsapparater m.m. föreslår regeringen (Socialdepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738).
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
1995/96:So26 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som berör förbud mot innehav av destillationsapparater i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens möjlighet att förverka destillationsapparat som används för illegal sprittillverkning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om hembränneriets omfattning och en strategi för att minska hembränningen.
1995/96:So27 av Göran Magnusson och Karin Israelsson (s, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra informationsinsatser för att minska hembränning och att också folkrörelserna mobiliseras i detta attitydförändrande arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försäljningen av aktivt kol skall ske genom licensförfarande.
1995/96:So28 av Birgitta Gidblom m.fl. (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i alkohollagen beträffande återupprepad brottslighet, böter och gärning riktad mot ungdomar.
Offentlig utfrågning
Utskottet har tillsammans med skatteutskottet den 26 mars i år anordnat en offentlig utfrågning om utvecklingen på alkoholområdet sedan Sverige blev medlem i EU.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås ändringar i alkohollagen. Ärendet har initierats bl.a. av riksdagens tillkännagivande om möjligheten till förverkande av destillationsapparater (bet.1994/95:SoU9, rskr. 1994/95:106). Ändringarna syftar till att skapa effektivare förutsättningar för att kunna beivra och förhindra olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker. De föreslagna bestämmelserna innehåller i huvudsak materiella förtydliganden i redan befintliga regelsy-stem. Ändringarna förväntas inte medföra några egentliga kostnadskonsekvenser för de allmänna domstolarna och de tillämpande förvaltnings-myndigheterna.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 november 1996.
Innehav och förverkande av destillationsapparater m.m.
Propositionen
I propositionen anförs att socialutskottet i samband med riksdagsbehandlingen av propositionen med förslag till alkohollag uttalade att det kände stark tveksamhet inför förslaget att det för förverkande av en destillationsapparat skulle krävas att den använts för olovlig tillverkning. Utskottet framhöll att olovlig sprittillverkning utgjorde ett stort alkoholpolitiskt problem och att möjligheterna att ingripa mot dessa problem inte fick försämras. Utskottet ansåg att regeringen snarast borde överväga att utvidga förverkandemöjligheterna i linje med vad som tidigare gällde och återkomma till riksdagen med förslag till nödvändiga ändringar i alkohollagen.
I propositionen anförs att i och med att alkohollagen trädde i kraft den 1 januari 1995 upphörde det uttryckliga straffansvaret för innehav av destillationsapparat, i stället belades förberedelse till olovlig sprittillverkning med straff. Avsikten var att förberedelse till olovlig tillverkning av sprit skulle täcka t.ex. innehav av destillationsapparater och delar till sådana apparater.
I propositionen redogörs för gällande regler i alkohollagen om tillstånd, straffansvar och förverkande. Det anförs att förverkande av en destillationsapparat kräver att den använts vid olovlig tillverkning. Konstruktionen i alkohollagen medför således att förverkande inte kan ske med stöd av lagen i de fall ansvar inträtt för försök eller förberedelse till olovlig tillverkning. Förverkande av destillationsapparat med tillbehör kan endast ske i de fall då fullbordat brott föreligger. I propositionen anges att Hovrätten över Skåne och Blekinge i en dom den 13 april 1995 (mål nr B 147/95) uttalat att förverkandebestämmelserna i alkohollagen har företräde framför brottsbalkens regler om förverkande. Förverkande har därför inte heller bedömts kunna ske med stöd av brottsbalken när fråga varit om ansvar för förberedelse till olovlig tillverkning.
Tidigare gällde enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker m.m. (LTD) att endast den som hade tillstånd av Socialstyrelsen fick tillverka, överlåta eller inneha eller till landet införa destillationsapparat eller apparatdel. Tillstånd krävdes emellertid inte för t.ex. staten, apotek eller läroanstalt. Den som utan att vara berättigad därtill tillverkade, överlät eller innehade destillationsapparat eller apparatdel kunde dömas till böter eller fängelse högst ett år. Bestämmelserna i LTD infördes som en reaktion på den öppna och påträngande marknadsföringen av hembränningsapparater som förekom i början av 1970-talet. Bestämmelserna blev dock utformade på ett sådant sätt att de kom att gälla varje slag av apparat som kunde användas för att destillera sprit oavsett om apparaten var lämpad för detta eller inte. Tillstånds-tvånget blev omfattande och Socialstyrelsen utfärdade, för att minska arbetet med tillståndsprövningen, vissa generella tillstånd avseende specifika apparattyper för vattendestillering och för återvinning av lösningsmedel. Bland annat för att undvika onödig byråkratisk hantering infördes motsvarande tillståndskrav för innehav m.m. av destillationsapparater inte i alkohollagen, anförs det i propositionen. Efter ikraftträdandet av alkohollagen har emellertid åter iakttagits en mer ogenerad marknadsföring av destillationsapparater och delar till sådana apparater, inte minst i samband med marknadsföring av s.k. snabbvinsatser. Alkohollagens konstruktion med avskaffande av tillståndsplikten för innehav m.m. av destillationsapparater har uppenbarligen medfört att många uppfattat det som tillåtet att tillverka, försälja eller inneha en destillationsapparat. Flera polismyndigheter har framhållit att de vid tillslag i samband med misstanke om olovlig tillverkning numera allt oftare möts av invändningar om att destillationsapparaterna används som prydnadsföremål eller dylikt. Sådana invändningar kan enligt polismyndigheterna inte lämnas utan avseende, i synnerhet inte i de fall sprit eller mäsk inte påträffas vid tillslaget.
Undersökningar som företagits bland värnpliktiga och skolungdomar har antytt att andelen ungdomar som använder hembränd och denaturerad sprit har ökat kraftigt under de senaste åren. Likväl är kunskapsläget vad gäller den verkliga omfattningen av och karaktären på den olovliga sprittillverkningen mycket bristfällig. Regeringen har därför genom beslut den 9 november 1995 uppdragit åt Rikspolisstyrelsen, Läkemedelsverket, Folkhälsoinstitutet och Alkoholinspektionen att gemensamt och efter samråd med Svenska Kommunförbundet och länsstyrelserna försöka kartlägga omfattningen av och karaktären på den olovliga sprittillverkningen i landet och komma med förslag till lämpliga åtgärder för att minska denna. Uppdraget skall redovisas den 1 januari 1997. Trots det givna uppdraget anser regeringen att en skärpning av reglerna gällande innehav m.m. av destillationsapparater inte kan avvaktas. Den skärpning av reglerna som regeringen nu föreslår kan således komma att kompletteras av ytterligare åtgärder då regeringsuppdraget har redovisats.
I propositionen anförs att en skärpning av reglerna kan åstadkommas antingen genom att tillståndskravet för innehav m.m. av destillationsapparater återinförs, i linje med vad som tidigare gällt enligt LTD, eller genom att införa en straffbestämmelse som är riktad mot typiska hembränningsapparater, i enlighet med vad som har föreslagits av alkoholpolitiska kommissionen. Regeringen menar att båda alternativen dels förbättrar möjligheten att beivra redan marknadsföringen av apparaterna, dels tillgodoser effektivitetskrav hos polis- och åklagarmyndigheterna på så sätt att invändningar om att destillationsapparaten är ägnad för annat än tillverkning av sprit saknar betydelse för ansvarsfrågan. Mot det första alternativet talar behovet av resurser för tillståndsprövningen. Regeringen föreslår därför att den nödvändiga skärpningen av reglerna bör åstadkommas genom en straffbestämmelse som är riktad mot typiska hembränningsapparater. Apparater som uppenbarligen är ägnade för tillverkning av sprit (destillationsapparater) och delar till sådana apparater (apparatdelar) skall således endast få tillverkas för, överlåtas till eller innehas av den som har tillstånd enligt alkohollagen att tillverka sprit eller spritdrycker. Förverkande skall kunna ske vid ansvar för olovligt innehav. Enligt regeringen torde det inte föreligga några svårigheter att avgöra vad som är en destillationsapparat i alkohollagens mening och vad som är en apparat avsedd eller tjänlig i för huvudsak annat ändamål än sprittillverkning, t.ex. apparater för framställning av destillerat vatten eller glasapparater för laboratorieändamål.
I propositionen anförs att det finns ett fåtal företag i Sverige som bedriver återvinning av s.k. teknisk sprit. Teknisk sprit är sådan sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt eller annat likartat ändamål och som är hänförligt till visst tulltaxenummer enligt tulltaxelagen. Återvinningsföretagen arbetar med samma teknik och destillationskolonner som vid sprittillverkning. Dessa företag har inte tillstånd för tillverkning av sprit enligt alkohollagen. För försäljning av den sprit som återvunnits krävs emellertid tillstånd av Läkemedelsverket enligt lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. (LFT). Sedan den 1 juli 1990 är Läkemedelsverket tillsynsmyndighet enligt LFT, och Alkoholinspektionen har i samband med alkohollagens införande tagit över Socialstyrelsens tillstånds- och tillsynsuppgifter på alkoholtillverknings- och alkoholhandelsområdena. I propositionen föreslås att det, bortsett från viss tillverkning, för innehav av destillationsapparater skall krävas tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker. De företag som sysslar med återvinning av teknisk sprit skall dock få fortsätta sina verksamheter utan tillverkningstillstånd. Enligt regeringens mening saknas det anledning att föra in dessa företag i den tillståndshantering som normalt gäller hos Alkoholinspektionen. Alkoholinspektionen bör i stället direkt i lagen ges möjlighet att medge undantag i dessa fall från kravet på tillstånd för innehav av destillationsapparat. Medgivandet skall kunna ges tills vidare eller för viss tid. Den som fått ett sådant medgivande kommer fortlöpande att stå under Alkoholinspektionens tillsyn enligt alkohollagen. Föranleder verksamheterna olägenheter bör det lämnade medgivandet kunna återkallas. Exempelvis då fråga är om misstanke om brott, främst misstanke om att destillationsapparaten används vid olovlig tillverkning. Medgivande om undantag från kravet på tillstånd för innehav av destillationsapparater bör kunna komma i fråga även i andra fall, t.ex. för museer, där innehav av destillationsapparater i alkohollagens mening inte kan antas komma att leda till olovlig tillverkning eller andra brott. Regeringen föreslår att beslut om medgivande skall kunna överklagas. Avgifter skall dock inte kunna tas ut vid prövningen av ansökan om medgivande eller för den löpande tillsynen i de fall medgivande har lämnats. Inte heller skall varning enligt alkohollagen kunna ges i stället för återkallelse.
Motionerna
I motion So26 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som berör förbud mot innehav av destillationsapparater i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1). Vidare hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens möjlighet att förverka destillationsapparat som används för illegal sprittillverkning (yrkande 2) och om en utredning om hembränneriets omfattning och en strategi för att minska hembränningen (yrkande 3). I motionen anförs att problemen med hembränd sprit blir allt större. Uppgifterna om hur mycket sprit som tillverkas illegalt i Sverige är osäkra men genom att följa polisens beslag av hembränningsapparater kan slutsatsen dras att det rör sig om stora mängder. Vissa uppgifter har gjort gällande att hälften av den sprit som konsumeras i landet kommer från illegal tillverkning. Detta skulle innebära att den verkliga konsumtionen av 100 % ren alkohol per person över 15 år skulle vara närmare 10 liter än de officiella 5-6 litrarna, anför motionärerna. Har den illegala tillverkningen av sprit ökat visar det tydligt på den svenska alkoholpolitikens misslyckande. Staten går miste om stora belopp i skatt varje år, och än allvarligare är att respekten för lagarna undermineras i takt med att hembränningen ökar. Detta kan inte accepteras, menar motionärerna. Motionärerna anför att det inte i propositionen görs någon analys av varför människor tillverkar illegal sprit. Regeringen och riksdagen, som initierat ärendet, ser inte någon koppling mellan den mycket restriktiva svenska alkoholpolitiken och en befarad ökning av hembränningen. Den svenska alkoholpolitiken har alltför länge varit koncentrerad på förbud och regleringar som saknar folkligt stöd. Motionärerna anser att nuvarande bestämmelser är tillräckliga och att lösningen inte är ett ytterligare förbud mot innehav av destillationsapparater. Motionärerna anser dock att det skall vara möjligt för polisen att beslagta en destillationsapparat och få den förverkad om den används för att bränna sprit. Det är inte rimligt att en person som fällts för illegal sprittillverkning har rätt att få tillbaka destillationsutrustningen. Motionärerna anför vidare att det bör tillsättas en utredning med uppgift att studera omfattningen av den illegala sprittillverkningen och redovisa en strategi för att minska behovet av illegal sprittillverkning. Motionärerna anser att Systembolagets monopol bör avskaffas, att man bör avreglera på området och göra det enklare och mindre förmyndaraktigt. För att minska missbruket av alkohol bör man satsa på en förändrad lagstiftning rörande vård av missbrukare och vård av unga samt en vkad information och upplysning. Det s.k. totalkonsumtionsbegreppet har inte inneburit att antalet missbrukare minskat eller givit det resultat man ville uppnå. Motionärerna anser därför att denna strategi bör överges.
I motion So27 av Göran Magnusson och Karin Israelsson (s och c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra informationsinsatser för att minska hembränning och att också folkrörelserna mobiliseras i detta attitydförändrande arbete (yrkande 1) och att försäljning av aktivt kol skall ske genom licensförfarande (yrkande 2). Motionärerna anför att hembränningen av starksprit troligen ökat och att detta inte minst är ett ungdomsproblem. Det är i vart fall fastslaget genom CAN:s undersökningar att såväl pojkar som flickor numera dricker hembränt i större utsträckning än för några år sedan. En betydande orsak till detta är, menar motionärerna, den kriminella sprittillverkningen i fabriksliknande anläggningar, som polismyndigheterna numera oftare avslöjar. Hembränningen kan vara 20-30 % utöver den statistikförda starkspriten. Enligt motionärerna är det en missuppfattning att prishöjningar med automatik ger ökad hembränning. Forskare har visat att det är ett allmänt tillåtande samhällsklimat som i högre grad främjar alkoholanvändningen. Höga alkoholpriser och restriktioner medför inte att intresset för alkoholdrycker av alla slag ökar. Motionärerna anför att forskningsresultaten överlag visar att det mer handlar om rådande attityder hos människor än om något annat samband. Hembränning förekommer även i övriga Europa, oberoende av restriktioner och skatter, och andra länder har som regel en betydligt högre konsumtion än Sverige trots avsevärt lägre priser. Motionärerna anser att förslagen i propositionen är väl avvägda men menar att detta inte räcker för att få bukt med problemet. Det krävs olika riktade informationsinsatser med samarbete mellan myndigheterna och även en samverkan mellan folkrörelserna för att mobilsera ett folkligt motstånd och förankra hembränningsförbudet hos befolkningen. Vidare bör, enligt motionärerna, försäljningen av aktivt kol regleras, exempelvis genom licensiering. Det fanns tidigare viss reglering. Denna togs bort i anslutning till att alkohollagen infördes.
I motion So28 av Birgitta Gidblom m.fl. (s och c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i alkohollagen beträffande återupprepad brottslighet, böter och gärning riktad mot ungdomar. I motionen anförs att överkonsumtion av alkohol för med sig omfattande sociala och medicinska problem, såväl mänskliga tragedier som samhälleliga kostnader. I alkoholbrukets spår följer ökat våld, brott och olyckor. Sveriges inträde i EU medför ett utökat socialt och kulturellt utbyte, där alkoholen troligtvis blir mer lättillgänglig. Speciellt i fråga om ungdomar krävs kraftfulla insatser. I dag finns statistik som visar att ungdomar mellan 20 och 24 år ökar sin alkoholkonsumtion. Ökningen märks också i yngre åldrar. Tillgängligheten till alkohol för ungdomar under 20 år är trots restriktioner inte så begränsad som vore önskvärt. Yngre ungdomar får tillgång till alkohol genom langning från äldre, genom inköp av hembränd sprit och genom inköp av folköl, bl.a. beroende på brister i kontrollen vid försäljningsställena. Samhället måste, enligt motionärerna, agera kraftfullt och tydliggöra att detta är brottsliga handlingar som riskerar ungdomars liv och hälsa på ett oacceptabelt sätt. Främst bör insatserna riktas mot den affärsmässiga illegala tillverkningen och försäljningen av sprit till ungdomar. Motionärerna stöder regeringens förslag till ändringar i alkohollagen men anser dessutom att återupprepad brottslighet enligt 10 kap. 1 och 2 §§ alkohollagen alltid skall leda till den strängare straffsatsen fängelse, att straffsatsen böter vid återupprepat förverkande av destillationsapparater, apparatdelar och redskap bör vara av den storleken att det inte är lukrativt att fortsätta med hanteringen och att det vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen är riktad mot ungdomar under 20 år.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt alkohollagen är det förbjudet att som ombud eller liknande anskaffa alkohol till den som inte fyllt 20 år. För folköl gäller åldersgränsen 18 år. Den som bryter mot lagens bestämmelser döms för olovligt anskaffande av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år (3 kap. 9 § och 10 kap. 6 § alkohollagen). Den som olovligen tillverkar sprit eller spritdrycker döms till böter eller fängelse i högst två år, eller om brottet är grovt till fängelse i högst fyra år. Den som olovligen tillverkar vin, starköl eller öl döms till böter eller fängelse i högst sex månader (10 kap. 1, 3 och 4 §§ alkohollagen). Även försök och förberedelse till brott som avses i nämnda paragrafer är straffbart (10 kap. 9 § alkohollagen, 23 kap. 4 § brottsbalken).
I betänkandet 1994/95:SoU9 Förslag till alkohollag uttalade socialutskottet i anledning av en motion (c) om förverkande av destillationsapparater att utskottet är positivt till den utvidgning av det straffbara området som skett enligt förslaget i propositionen. Vidare anförde utskottet att det känner stark tveksamhet inför förslaget att det för förverkande av en destillationsapparat skall krävas att den använts vid olovlig tillverkning. Olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker är ett stort alkoholpolitiskt problem, och möjligheterna att ingripa mot dessa problem får inte försämras. Utskottet gjorde ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen snarast bör överväga att utvidga förverkandemöjligheterna i linje med vad som tidigare gällde och därefter återkomma till riksdagen. Restriktioner för ölhanteringen finns angivna i alkohollagen. I lagen finns också en bestämmelse som ger möjlighet att förbjuda fortsatt detaljhandel med eller servering av öl. Den särskilda tillståndsplikten för detaljhandel, servering och partihandel med folköl slopades. Utskottet, som i betänkandet 1994/95:SoU9 s. 32 f. ställde sig bakom regeringens förslag, ansåg att det fanns fördelar att vinna om reglerna om tillståndsplikt slopades. Fördelarna var tidsbesparing hos de tillståndsprövande myndigheterna som får mer tid att ägna sig åt prövning av ansökningar om tillstånd för servering av spritdrycker, vin och starköl samt tillsyn över att sådan verksamhet bedrivs i enlighet med intentionerna i alkohollagen. Utskottet ansåg dock att riskerna för alkoholpolitiska olägenheter inte skulle förringas. Om problem vad gäller nykterhet och ordning uppstår eller om försäljning/servering sker till underåriga måste sanktioner kunna tillgripas, menade utskottet. Utskottet var därför positivt till att kommunerna ges möjlighet att förbjuda fortsatt detaljhandel med eller servering av folköl om olägenheter uppstår. Utskottet betonade också vikten av att butiker och serveringsställen noga förvissar sig om att kunden/gästen har uppnått 18 år och att kommunerna kontrollerar att denna ölhantering inte leder till olägenheter samt vid behov vidtar åtgärder. Utskottet var också positivt till att det i alkohollagen infördes en straffbestämmelse som innebär att den som säljer öl till en underårig dels kan förbjudas att fortsätta verksamheten, dels kan dömas för olovlig dryckeshantering.
I betänkandet 1995/96:SoU3 Alkoholfrågor behandlade socialutskottet motioner om langning och hembränning. Utskottet, som avstyrkte motionerna, uttalade att det är angeläget att opinionsbildningen mot langning av alkohol sker kontinuerligt och omfattar såväl ungdomar som vuxna. Utskottet uttalade också att möjligheterna att ingripa mot olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker måste förbättras.
Beträffande regler för försäljning och servering av folköl vidhöll utskottet sin tidigare inställning och utgick från att regeringen noga följer ungdomarnas konsumtion av folköl och livsmedelshandelns tillämpning av åldersgränsen och återkommer till riksdagen om det behövs.
I betänkandet behandlades också en rad andra frågor bl.a. rörande den alkoholpolitiska inriktningen, Systembolagets alkoholpolitiska roll och alkoholförebyggande åtgärder. Utskottet gjorde då bl.a. följande bedömningar.
Utskottet ställde sig bakom den restriktiva alkoholpolitiken som bl.a. syftar till att begränsa den totala alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna. Systembolaget AB skall utöva sin verksamhet så att samhälleliga, sociala och medicinska skadeverkningar av alkoholkonsumtionen i möjligaste mån förebyggs. Systembolagets olika satsningar på information om riskerna med alkohol är enligt utskottet positiva. Utskottet ansåg vidare att det är viktigt att Skolverket bedriver ett långsiktigt arbete för att genom skolans verksamhet påverka elevers attityder och förhållningssätt till alkohol och andra droger. Skolorna bör använda det kommentar- och referensmaterial som Skolverket utarbetar, och undervisningen om riskerna med tobak, alkohol och andra droger bör bedrivas kontinuerligt och inte enbart som sporadiskt återkommande kampanjer. Utskottet anförde vidare att information, opinionsbildning och andra förebyggande åtgärder nu måste ges en mer framträdande roll. Det är positivt med informationsinsatser, som bl.a. syftar till att öka kunskapen om de särskilda risker som kvinnor löper vid hög alkoholkonsumtion och till att främja nykterhet bland ungdomar, gravida kvinnor och i trafiken. Utskottet underströk vikten av att den som serverar eller säljer alkoholdrycker noga följer alkohollagens bestämmelser och förvissar sig om att gästen/köparen har uppnått den ålder som anges i lagen. Slutligen delade utskottet regeringens bedömning att insatser för att skjuta upp alkoholdebuten, begränsa alkoholkonsumtion och berusningsdrickande bland barn och ungdomar särskilt skall prioriteras. Det förebyggande arbetet mot missbruk måste dels riktas till hela befolkningen i syfte att minska totalkonsumtionen, dels kompletteras med insatser riktade till riskgrupper, framför allt till ungdomar, barn till missbrukare och olika högkonsumenter. Ett brett tvärsektoriellt samarbete är nödvändigt.
Utskottet avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena.
Alkoholpolitiska kommissionen, som hade i uppdrag att utvärdera den hittillsvarande alkoholpolitiken och lägga fram förslag till en strategi för framtiden bl.a. i ett EG-perspektiv, har i sitt betänkande SOU 1994:24 Svensk alkoholpolitik - en strategi för framtiden föreslagit att Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att se över och utveckla metoderna i syfte att skärpa insatserna mot i första hand de storskaliga hembränningsbrotten. Vidare har kommissionen föreslagit att Folkhälsoinstitutet i samråd med Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att särskilt uppmärksamma hembränningen inom ramen för sitt arbete.
När det gäller den allmänna inriktningen av alkoholpolitiken har kommissionen velat betona följande mål för en framtida svensk alkoholpolitik.
1. Kraftfullt verka för en alkoholfri uppväxt och hindra att alkoholkonsumtion och särskilt berusningsdrickande får spridning bland ungdomar. Den starka betoningen av barn och ungdomar bygger bl.a. på erfarenheten att alkoholvanor som inte inletts före 20-årsåldern tenderar att bli mindre omfattande. Ett kulturmönster som innebär alkoholfria barn- och ungdomsår är därför särskilt värdefullt.
2. Kraftfullt verka för alkoholfrihet i grupper där risken med konsumtion är särskilt stor. Markeringen av särskilda grupper, såsom gravida kvinnor och ungdom under 20 år, bygger på erfarenheten att riskerna för skador är särskilt stora i dessa grupper.
3. Mobilisera samhällets krafter för att upplysa enskilda människor med höga konsumtionsvanor om hälsoriskerna och erbjuda dem stöd för att minska sin konsumtion. Människor måste få god imformation om var risknivåerna ligger och stöd för att kunna avgöra sin egen konsumtion i förhållande till riskerna. Hälso- och sjukvård, socialtjänst, arbetsplatser, organisationer och enskilda bör medverka i arbetet.
4. Bestämt och tydligt verka mot alkoholkonsumtion och klart förorda total avhållsamhet i särskilt farliga situationer (trafik, arbete, etc). Lagstiftningen måste få en sådan utformning att alkoholpåverkan i samband med trafik och arbete i risksituationer är straffbar, men också och lika viktigt att människor med riskabla alkoholvanor får information, hjälp och stöd.
5. Verka för att hela befolkningen har återhållsamma alkoholvanor, i syfte att sprida och befästa en alkoholkultur under ansvar. Alkoholen utgör en del av kulturmönstret i de allra flesta samhällen, också det svenska. Det är likväl viktigt att verka för en kultur med lägre alkoholkonsumtion och minskat berusningsdrickande.
6. Utveckla vården av människor med etablerat missbruk genom en på vetenskap och beprövad erfarenhet grundad metodik, poängtera mångsidighet för skilda behandlingsbehov och ge uppföljningar och utvärderingar bättre förutsättningar. Också om det förebyggande arbetet betonas mera än hittills kommer det i framtiden att finnas behov av goda resurser för vård av alkoholmissbrukare. Detta behov kan t.o.m. komma att öka under de närmaste åren.
7. Ge en god humanitärt stödjande insats åt de verkligt utslagna, med inriktning på att, i vart fall för perioder av deras liv, ge dem rimliga livsförutsättningar och att stödja deras anhöriga med ambitionen att bryta det sociala arvet. Särskilt viktigt är att undvika att barnen i missbrukarfamiljer drabbas.
Kommissionen har vidare uttalat att den svenska alkoholpolitiken måste formas i samverkan mellan många olika aktörer och vara väl förankrad hos människorna. Alkoholpolitiska handlingsprogram måste utarbetas på nationell, regional och lokal nivå. Kommuner och landsting spelar en väsentlig roll, likaså flera statliga organ, i första hand Folkhälsoinstitutet men också Socialstyrelsen och Alkoholinspektionen. Skola och arbetsliv samt olika organisationer, såsom arbetsmarknadsorganisationer, ideella organisationer, kyrkorna och de politiska partierna och deras ungdoms- och kvinnoförbund har också en betydelsefull uppgift. Enligt kommissionen finns det risk för att det fortgående närmandet till övriga Europa på olika sätt kommer att innebära ett ökat tryck uppåt på alkoholkonsumtionen och därmed även alkoholskadorna. En samlad nationell handlingsplan behövs för att motverka detta tryck. Än större blir behovet av en nationell mobilisering i det skadeförebyggande arbetet på alkoholområdet, om vi vill hålla fast vid målet att minska alkoholskadorna.
I budgetpropositionen 1994/95:100 bil. 6, anförs att åtgärder för att minska ungdomars alkoholkonsumtion måste prioriteras. Likaså måste det drogförebyggande arbetet bland barn och ungdomar stärkas ute i kommunerna. Lokala alkoholpolitiska handlingsprogram bör utvecklas i kommunerna. Dessa bör enligt regeringens mening innehålla såväl allmänna som direkt riktade insatser för att förhindra alkoholmissbruk bland ungdomar. I propositionen betonas också vikten av ökat samarbete mellan socialtjänsten, skolan, fritidsförvaltningen, föreningslivet, polisen och primärvården. 75 miljoner kronor anslogs för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Av dessa medel överlämnades 50 miljoner kronor till Folkhälsoinstitutet för att ansvara för och leda det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Under ledning av Folkhälsoinstitutet sammankallades en nationell ledningsgrupp, vars uppgift var att utarbeta en långsiktig handlingsplan för att motverka negativa konsekvenser av att de traditionella alkoholpolitiska instrumenten framöver kanske inte blir lika verkningsfulla som hittills. I ledningsgruppen har företrädare för en rad centrala statliga myndigheter ingått, liksom kommun- och landstingsförbunden m.fl. En handlingsplan överlämnades till regeringen i juni 1995, Nationell handlingsplan för alkohol- och drogförebyggande insatser, FHSI 1995:50. Ett huvudtema i handlingsplanen är att det krävs en lokal kraftsamling i kommunerna, i bostadområdena, på arbetsplatserna, i skolorna, i hemmen för att möta de stora riskerna för ökade alkohol- och narkotikaproblem. Den nationella ledningsgruppens primära roll är att stödja och stimulera den verksamhet som bedrivs lokalt. Ledningsgruppens insatser kommer att bli föremål för en samlad utvärdering, som skall genomföras under en treårsperiod. Enligt handlingsplanen planerar Folkhälsoinstitutet att fortsätta med vissa informationsinsatser. Målet är att öka kunskapen om gränsvärden för riskabel alkoholkonsumtion och om de särskilda risker som kvinnor löper vid hög alkoholkonsumtion och att främja en positiv hållning till s.k. alkoholfria zoner särskilt under graviditeten, i arbetslivet och i trafiken. Under 1995 har Folkhälsoinstitutet också inlett en omfattande medieinsats till förmån för måttfulla alkoholvanor.
För budgetåret 1995/96 har riksdagen beslutat att under ett särskilt anslag på statsbudgeten anslå 74 miljoner kronor till alkohol- och drogpolitiska åtgärder, varav regeringen beslutat om 60 miljoner kronor för att förverkliga de i handlingsplanen angivna insatserna.
Mot bakgrund av förändringarna inom svensk alkoholpolitik anser nationella ledningsgruppen att starka skäl talar för en förstärkning av alkoholforskningen. Folkhälsoinstitutet avser att ge insatserna för förbättrad kunskap hög prioritet i det fortsatta arbetet. Folkhälsoinstitutet förmedlar stöd till forskningsprojekt om primär- och sekundärprevention inom alkohol- och narkotikaområdet, alkoholbrukets ekonomiska, sociala och psykologiska orsaker och effekter samt om individuell konsumtionsutveckling i olika kretsar. Institutet har också haft regeringens uppdrag att ta initiativ till att berörda myndigheter tillsammmans utarbetar ett samlat program för forskning inom alkoholområdet. För uppdragets genomförande initierades en utredning, Alkoholforskningsutredningen. Uppdraget var slutfört i juni 1995, då rapporten Forskning om alkohol - för individ och samhälle överlämnades till regeringen. Utredningen anger tre forskningsområden som bör prioriteras, nämligen konsumtions-, preventions- och behandlingsforskning. Alkoholens roll i samhället och de konsekvenser alkoholbruket medför, ställer särskilda krav på forskningsinformation. Utredningen anser att allmänheten har rätt att få lättillgänglig och korrekt information som ger möjlighet att bedöma riskerna i den egna alkoholkonsumtionen. Vidare föreslår utredningen att alkoholforskningen bör få ökat finansiellt stöd och att ett speciellt alkoholforskningscentrum med tyngdpunkt i beteende- och samhällsvetenskap inrättas. Centrumet bör inrättas som en s.k. särskild inrättning enligt högskoleförordningen och ha egen styrelse och budget. Utredningens rapport har varit på remiss hösten 1996. Enligt uppgift från Socialdepartementet kommer frågorna att behandlas i samband med budgetpropositionen och regeringens proposition om forskningspolitiken.
Socialministern har i svar på fråga i riksdagen under sommaren konstaterat att Rikspolisstyrelsen i maj inkommit med en delrapport till regeringen med förslag till hur de särskilda projektmedlen kan användas. Med utgångspunkt från rapporten kommer regeringen att besluta om att utbetala 8 miljoner kronor till olika lokala och regionala projekt runt om i landet för att försvåra eller förhindra olovlig sprithantering. Av rapporten framgår också att det fortsatta utredningsarbetet bl.a. kommer att innehålla en översyn av straffpåföljden när det gäller distribution av hembränt till ungdomar liksom en översyn av straffskalan för varusmuggling. Inom ramen för uppdraget övervägs också om det kan vara möjligt och lämpligt att kriminalisera köp och innehav av olovligt tillverkad alkohol samt hur man bättre än i dag kan kontrollera handeln med aktivt kol.
Socialutskottet och skatteutskottet anordnade i mars i år en offentlig utfrågning om utvecklingen på alkoholområdet sedan Sverige blev medlem i EU.
Vid utfrågningen framkom bl.a. att det finns ett stort mörkertal då det gäller alkoholkonsumtionen och att det pågår en omfattande illegal alkoholhantering. Alkoholinspektionen, Folkhälsoinstitutet, Systembolaget, Vin & Sprit och Bryggareföreningen har gått samman om ett projekt där fyra forskare skall studera hur det ligger till med mörkertalet. Enligt Folkhälsoinstitutet visar CAN:s årliga undersökning i skolorna inte på någon entydig ökning av alkoholkonsumtion bland ungdomar i årskurs 9 under de senaste åren. En SIFO- undersökning gällande konsumtionsutvecklingen år 1992 till år 1994 i åldersgruppen 16-24 år tyder dock på en mycket klar ökning. Det finns också undersökningar som visar att antalet ungdomar som druckit hembränt ökat under 90-talet. Enligt Folkhälsoinstitutet finns dock inget entydigt undersökningsmaterial som klart tyder på en markant ökning av alkoholkonsumtionen bland ungdomar. Rikspolisstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Alkoholinspektionen och Läkemedelsverket har tillsammans med länsstyrelserna och Kommunförbundet regeringens uppdrag att kartlägga omfattningen av den illegala sprithanteringen. Kartläggningen skall vara klar till årsskiftet. Särskilda projektpengar har avsatts för ändamålet. Deltagarna vid utfrågningen var dock ense om att en intensiv debatt och en öppen diskussion om nya vägar och metoder bl.a. för att komma åt problemet med illegal införsel och tillverkning behövs. Det finns ännu inte några färdiga lösningar.
De stenografiska anteckningarna från utfrågningen fogas till betänkandet som bilaga 2.
Det svenska skatteundantaget vid privatinförsel från annat EU-land löper till och med 1996. Sverige och kommissionen har enligt uppgift haft olika uppfattningar om ministerrådet måste fatta ett nytt beslut om att upphäva eller förlänga undantaget. Sveriges inställning i frågan är att skatteundantaget gäller tills ministerrådet fattar ett beslut om att ändra eller upphäva detsamma. Frågorna diskuterades bl.a. vid ett finansministermöte inom EU där Sverige, Danmark och Finland redogjorde för sin gemensamma inställning. Något slutligt förslag har dock ännu inte lagts fram av kommissionen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inledningsvis regeringens bedömning att en skärpning av reglerna gällande innehav och förverkande av destillationsapparater m.m. inte kan avvaktas. Utskottet anser att förslagen i propositionen är väl avvägda. Det kan dock enligt utskottet bli nödvändigt med även andra ändringar i alkohollagstiftningen för att begränsa den illegala verksamheten på detta område sedan kartläggningen av omfattningen och karaktären av den olovliga sprittillverkningen slutförts. Utskottet tillstyrker lagförslagen och avstyrker motionerna So26 (m) yrkandena 1-3 , So27 (s och c) yrkandena 1 och 2 samt So28 (s och c). I 11 kap. 2 § första stycket första meningen i förslaget har ordet har fallit bort, och bör föras in mellan orden varorna och förvarats .
Målet för den svenska alkoholpolitiken är att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala alkoholkonsumtionen främst genom att på olika sätt begränsa alkoholens tillgänglighet. Alkoholpolitiken vilar på den s.k. totalkonsumtionsmodellen som formulerats av WHO och som ligger till grund för Europaregionens aktionsplan för att minska konsumtionen med 25 % fram till år 2000. Sverige har anslutit sig till denna aktionsplan. Planen rekommenderar länderna att utveckla en allsidig alkoholpolitik med åtgärder inriktade på såväl hela befolkningen som på speciella riskgrupper. Den svenska alkoholpolitiken bygger enligt utskottet på en väl avvägd kombination av höga skatter, restriktioner, information, opinionsbildning och behandlingsinsatser. Emellertid talar mycket för att förutsättningarna under de närmaste åren för den hittills förda svenska alkoholpolitiken kan komma att ändras. En ökad marknadsanpassning och en begränsning av gränskontrollen gentemot övriga EU-länder medför sannolikt att alkoholpriset inte längre kommer att kunna få samma betydelse när det gäller att begränsa konsumtionen som hittills. Innehållet i alkoholpolitiken måste i så fall anpassas härtill.
Utskottet anser att information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser måste få en ökad betydelse. Mycket arbete görs när det gäller att förebygga alkoholproblem. Framför allt ungdomarnas alkoholvanor bör dock enligt utskottet uppmärksammas mer. Om alkoholdebuten skjuts upp innebär detta en minskad risk för framtida alkoholskador. Föräldrarnas roll och ansvar bör därför tydliggöras bättre, liksom skolans ansvar. En attitydförändring behövs också för att vända utvecklingen av ungdomars alkoholvanor. Bred information behövs bl.a. om att langning och hembränning är brottsliga handlingar. Tillsynen över försäljningen av folköl särskilt till yngre ungdomar bör enligt utskottet följas och utvärderas. Alkoholfria områden, s.k. vita zoner, bör tillskapas. På dessa bör särskilda insatser göras bl.a. i form av information. Det kan gälla t.ex. ungdomar, gravida kvinnor, trafiken och arbetslivet.
Utskottet utgår från att regeringen, även utan något initiativ från riksdagen, ägnar frågorna om alkoholpolitikens fortsatta inriktning och innehåll ytterligare uppmärksamhet och återkommer till riksdagen utan onödigt dröjsmål.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:So26, 1995/96:So27och 1995/96:So28 antar regeringens förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) med den ändringen i 11 kap. 2 § första stycket första meningen att ordet har förs in mellan varorna och förvarats .
res. 1 (m)
Stockholm den 4 september 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Thomas Julin (mp), Christin Nilsson (s), Elisebeht Markström (s), Annika Jonsell (m) och Tuve Skånberg (kd).
Reservation
Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Utskottet delar och på s. 13 slutar med onödigt dröjsmål. bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion So26 (m). Regeringens förslag om förbud mot innehav av destillationsapparater m.m. innehåller inte någon analys av varför det tillverkas illegal sprit. Ingen koppling görs mellan den mycket restriktiva svenska alkoholpolitiken och den befarade ökningen av hembränningen. Utskottet anser att den svenska alkoholpolitiken alltför länge har varit koncentrerad på förbud och regleringar som saknar folkligt stöd. Ytterligare förbud löser inte problemen. Det måste i stället diskuteras hur den svenska alkoholpolitiken skall utformas för framtiden. Alkoholpolitiken bör syfta till att minska behovet av att köpa illegalt tillverkad sprit. För detta krävs avreglering, förenkling, mindre förmynderi och att Systembolagets monopol avskaffas. Vidare måste den s.k. totalkonsumtionsmodellen överges. Missbruket av alkohol skall i stället minskas genom en förändrad lagstiftning rörande vård av missbrukare och vård av unga samt inte minst viktigt, en intensiv informations- och upplysningsverksamhet.
Regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift att undersöka hur den nuvarande restriktiva alkohollagstiftningen och det höga prisläget inverkar på människors inställning till hembränning samt redovisa en strategi för hur den illegala tillverkningen skall kunna minskas. Utredningen bör också få i uppdrag att mer djupgående studera hur omfattande den illegala sprittillverkningen är.
Utskottet anser med anledning av motion So26 (m) yrkandena 1 och 3 att propositionen skall avslås och att regeringen bör ges till känna vad utskottet anfört om en utredning om hembränningens omfattning m.m.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:So26 yrkandena 1 och 3 dels avslår propositionen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
I propositionen framlagda lagförslag Femton månader i EU
Offentlig utfrågning i riksdagen om utvecklingen på alkoholområdet sedan Sverige blev medlem i EU, gemensamt anordnad av socialutskottet och skatteutskottet
Datum: Tisdagen den 26 mars
Tid: 10.00-13.00
Lokal: Förstakammarsalen
Inbjudna deltagare:
Direktör Hans Agnéus, Alkoholinspektionen
VD Gabriel Romanus, Systembolaget
VD Robert Fägersten, Svenska Bryggareföreningen
VD Egon Jacobsson, Vin & Sprit AB
Ordförande Christer Tegnér, UVOS, Grossistförbundet
Tullråd Sixten Pekkari, Generaltullstyrelsen
Generaldirektör Gun Neuman, Alkoholinspektionen
Överdirektör Jakob Lindberg, Folkhälsoinstitutet
Statssekreterare Gun-Britt Andersson, Socialdepartementet
Planeringschef Knut Rexed, Finansdepartementet
Sten Svensson (m), ordförande i socialutskottet: Jag ber att å skatte- och socialutskottens vägnar få hälsa er alla välkomna till dagens offentliga hearing. I samarbete med skatteutskottet anordnar socialutskottet i dag en offentlig utfrågning om utvecklingen på alkoholområdet sedan Sverige blev medlem i EU. På programmet står bl.a. alkoholförsäljningen före inträdet i EU och försäljningsutvecklingen därefter, införsel av alkoholdrycker, kontroll och tillsyn över alkoholhantering och konsumtion.
Inom EU beslutar varje enskilt land om vilken alkoholpolitik som landet skall driva. Vissa av de alkoholpolitiska medel som Sverige av tradition använt sig av i syfte att begränsa alkoholkonsumtionen faller emellertid under EU:s handelspolitiska regelsystem. För att göra den svenska lagstiftningen förenlig med gemenskapens regelverk beslutade riksdagen i december 1994 att anta en ny alkohollag.
Alkohollagen, som trädde i kraft den 1 januari 1995, ersatte de tidigare lagarna om handel med och tillverkning av drycker. Därmed upphörde Vin & Sprit AB:s monopol på import, export, tillverkning och partihandel med spritdrycker, vin och utländskt starköl. Även Systembolagets monopol vad avser försäljning till restauranger och övriga innehavare av serveringstillstånd avvecklades. Monopolen ersattes av ett tillståndssystem, vilket innebär att de som vill etablera sig på den svenska alkoholmarknaden måste ha tillstånd från Alkoholinspektionen.
Sveriges medlemskap i EU har också föranlett förändringar i beskattningen av alkoholhaltiga drycker. Den progressiva skatteskala som infördes 1992 har ersatts av en i princip proportionell beskattning efter alkoholhalt. Genom att EU:s regler tillåter reducerade skattesatser för vissa drycker och genom att Sverige vid förhandlingarna har medgivits avsteg från reglerna om beskattning av folköl behålls delar av den progressiva beskattningen. Vid förhandlingarna med EU har Sverige fått rätt att avvika från kravet på en proportionell beskattning när det gäller folkölet under en treårig övergångsperiod. Till följd härav har den proportionella beskattningen av öl begränsats till starkölet. Den progressiva beskattningen av spritdrycker har ersatts av en proportionell beskattning.
Medlemskapet i EU har även medfört ändrade regler för resandeinförseln. Sverige och Finland har i likhet med Danmark fått rätt att tillämpa särskilda restriktioner när det gäller införsel från andra EU-länder. Undantaget gäller till utgången av 1996. Sveriges förhandlingar med EU-kommissionen om en översyn av våra restriktioner för införsel av alkoholdrycker har nyligen påbörjats. Riksdagen har anslagit särskilda medel för att förstärka det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Av dessa medel har 50 miljoner kronor överlämnats till Folkhälsoinstitutet för att man skall leda det alkohol- och drogförebyggande arbetet som riksdagen har beslutat om. Folkhälsoinstitutet har sammankallat en nationell ledningsgrupp för detta arbete. I ledningsgruppen ingår företrädare för en rad centrala statliga myndigheter liksom för kommun- och landstingsförbunden m.fl. Ledningsgruppen har utarbetat en nationell handlingsplan för att möta riskerna för ökade alkohol- och narkotikaproblem. Ledningsgruppen har i det arbetet beaktat det förslag som presenterades av den alkoholpolitiska kommissionen.
Detta är i korthet en faktaredovisning som kan ses som utgångspunkt för dagens utfrågning. Jag vill då hälsa de medverkande särskilt välkomna. Den ordning som de medverkande deltar i utfrågningen framgår av det programblad som har utdelats.
Vi kommer att göra en 15 minuter lång paus efter kl. 11.15. Därefter övertar min kollega i skatteutskottet Lars Hedfors ledningen av dagens överläggningar. Frågor får ställas under programpunkten Frågor och diskussion som inleds kl. 12.00, detta för att frågorna skall kunna tas upp i ett sammanhang efter alla föredragningar.
Jag vill ännu en gång hälsa alla de närvarande varmt välkomna. Vi hoppas att det skall bli en givande överläggning.
Som inledning skall vi visa en kort video från ett TV-program som speglar mediernas uppfattning om tillståndet i Sverige på det här området.
(Videouppspelning)
Hans Agnéus: Som en bakgrund till utvecklingen efter medlemskapet skall jag något redogöra för alkoholutvecklingen fram till 1994 och för en prognos för 1995.
Först kan vi blicka tillbaka för att se hur dryckesvanorna har utvecklats (bild 1). Tårtdiagrammen visar den totala alkoholförsäljningens fördelning på olika dryckesslag. Det sista motboksåret, 1954, stod spritdryckerna för 67 % av konsumtionen. 1966-1976 och fram till 1995 har andelen spritdrycker hela tiden varit minskande. Sverige har alltså gått från att ha varit ett spritland till att ha en mer blandad sammansättning av dryckeskonsumtionen. Det är kanske framför allt andelen spritdrycker som är karakteristisk. Historiskt sett har ju Sverige alltid hört till det s.k. spritbältet, där spritdryckerna har stått för den dominerande delen av dryckeskonsumtionen. Det finns andra aspekter på begreppet spritland som har att göra med beteende och sådant, men ur den här aspekten har vi lämnat det förhållandet. Försäljningen av vin, som utgjorde en väldigt liten andel 1954 - 8 % av den totala försäljningen - är i dag uppe i 28 %. Starköl och öl klass II står numera för nära hälften av den totala försäljningen.
Den här bilden visar försäljningsutvecklingen (bild 2). Den avser tiden från 1988 fram till 1994 och en prognos för 1995. Prognosen är baserad på de rapporter som Alkoholinspektionen har fått in från partihandlarna. Alla har ännu inte rapporterat, men av de 82 % som har skickat in uppgifter har vi kunnat göra en prognos för den totala försäljningen.
I enlighet med den förra bilden som visade fördelningen och att spritdryckerna har gått tillbaka går också den totala försäljningen tillbaka. 1988 var försäljningen 40 miljoner liter och 1994 var försäljningen 32 miljoner liter. 1995 kan försäljningen prognostiseras till 29 miljoner liter. Från 1988 till 1995 - om prognosen är riktig - har spritdrycksförsäljningen gått ned med 27,5 %. Fortfarande med förbehållet att siffran bygger på en prognos har försäljningen 1994-1995 gått ned med 8 %. Motsvarande siffror för vin visar också samma trendmässiga förändring med ständigt stigande siffror från 50-talet (bild 3). Vinförsäljningen 1988 uppgick till 102 miljoner liter. 1994 uppgick den till 114 miljoner liter. Prognosen för 1995 är 111 miljoner liter. Det innebär alltså en vkning från 1988 till 1995 med 9 %. Det är en förändring - med förbehållet att siffran för 1995 bygger på en prognos - med minus 3 %.
På samma sätt har starkölet en trendmässigt ökande utveckling (bild 4). 1988 såldes det 148 miljoner liter och 1994 191 miljoner liter. Prognosen för 1995 är 195 liter. Det innebär en ökning från 1988 till 1995 med 31,8 %. Prognosen för förändringen 1994-1995 är en ökning med 2 %. Av dessa siffror kan man se att tidigare tendenser håller i sig med en viss avmattning för 1995. Ökningen för starkölet är inte lika stor som man skulle kunna förvänta om man ser till trenderna. Ökningen för vin har förbytts i en svag minskning. Minskningen för spritdrycker har blivit litet större än vad man hade kunnat förvänta sig.
Dessa bilder visar också fördelningen mellan detaljhandel och servering (bild 5). Genomgående har serveringsandelen ökat för spritdrycker med 5 %, för vin med 10 % och för starköl med 5 %. Det kan även belysas något av den kurva som visar antalet serveringstillstånd och utvecklingen från 1988 till 1995 (bild 6 och 7). 1988 var siffran 3 200 tillstånd med servering till allmänheten. Vid utgången av 1995 var siffran 8 330 tillstånd.
Ja, det var de utvecklingstal som vi dels vet fram till 1994, dels har kunnat prognostisera för 1995.
Gabriel Romanus: Jag ber att få tacka för möjligheten att få komma hit och redovisa siffror över försäljning och annat. Sammanfattningsvis bedömer jag att läget är hotfullt och allvarligt även om man naturligtvis skall utsätta alla larmrapporter för kylig analys.
Systembolagets försäljning under 1995 har utvecklats så här (bild 8): Det har skett en minskning av alkoholförsäljningen med 7,8 % för sprit, med 3,8 % för vin och med 1,4 % för starköl. Mätt i ren alkohol var nedgången 3,2 %. Alkoholpolitiskt sett kunde detta vara positivt, om det också speglade en nedgång av konsumtionen. Men det kan man inte vara säker på. Den här översikten ger en antydan om detta (bild 9). Den visar utvecklingen i Helsingborg, i södra Sverige och i övriga landet. Då ser man att när det gäller sprit är det ungefär samma nedgång överallt. Där kan alltså inte en ändring av gränshandeln ha så stor betydelse, och det är inte heller så konstigt eftersom införselkvoten är densamma som tidigare. När det gäller vin är nedgången störst i Helsingborg, något mindre i södra Sverige och ännu mindre i hela landet. Här tycks det ske en viss gränshandel. När det gäller starköl är skillnaden ganska dramatisk. Nedgången är 20 % i Helsingborg, 12,5 % i södra Sverige - alltså i Skåne, Halland och Blekinge - och en liten uppgång av försäljningen i resten av landet. Schematiskt kan man säga att ökningen av gränshandeln i södra Sverige kan uppgå till ca 12,5 % av den totala försäljningen. Här är det en uppdelning mellan de olika länen (bild 10). I Blekinge är nedgången väsentligt mindre. När man kommer på litet avstånd från Sundet är det alltså inte samma dramatik längre. I hela landet är nedgången 1,3 %. Men om man bortser från södra Sverige har det skett en liten uppgång. Denna prognos som inte bara innefattar Systembolaget utan också partihandeln i övrigt och öl klass II stämmer ungefär med det som Hans Agnéus visade tidigare, alltså en nedgång av den totala alkoholförsäljningen med 2,4 % (bild 11). Men dessa siffror är då koncentrerade till sprit och vin. Det har skett en uppgång i starkölsförsäljningen och av försäljning av öl klass II totalt. Det är klart att gränshandeln rör starköl. Men om man ser på ölförsäljningen i hela landet har det inte skett någon nedgång.
Jag skall lämna ett par siffror för januari och februari. Det är en fortsatt nedgång, men den är inte fullt så stor. Det kan betyda att det har skett en avmattning av nedgången, men det behöver inte alls vara så. Det kan bara vara en sådan sak som att nedgången i hela detaljhandeln har fortsatt, och detta kan gälla även oss. Gränshandeln över Öresund har kanske inte befrämjats av den kalla vintern. Det kan vara en förklaring till att det har varit en uppgång i försäljningen i Helsingborg, en ganska måttlig nedgång i södra Sverige och en ännu mindre nedgång i övriga landet. Jag vill visa dessa siffror också mot bakgrund av att det har förekommit larmrapporter om att Systembolagets försäljning i Sydsverige skulle ha gått ned med 28 %. Det är alltså en viss överdrift. I en tidning står det att försäljningen har minskat med upp till 28 %, i en annan tidning står det att försäljningen har backat med hela 28 % under 1995. Men det är alltså inte så. I Skåne har försäljningen backat med cirka hälften av den siffran, vilket ju kan vara allvarligt nog från många synpunkter. Men det är ändå bättre att hålla sig till verkligheten. Om man ser ölförsäljningen i Sverige ur ett annat perspektiv visar denna bild de olika sorterna öl. Det svarta är den totala ölförsäljningen som fortfarande är högre än vad den var på mellanölets tid. Försäljningen gick ju ned i mitten av 80- talet och sedan dess har den stigit. Försäljningen av starköl, öl klass II och öl klass I är alltså ganska hög. Den lilla minskning som har varit under 1995 har faktiskt drabbat öl klass I medan försäljningen av de andra två klasserna har ökat (bild 12-17).
Som en liten illustration till den diskussion som förs ibland om Systembolagets försäljning till restauranger vill jag visa den här bilden (bild 18), där den blåa kurvan visar vår försäljning, medan den röda kurvan visar bryggeriernas försäljning till restauranger. Partihandeln med öl domineras alltså av de svenska bryggerierna. De som dominerar ölförsäljningen är de tre stora svenska bryggerierna, Pripps, Falcon och Spendrups (bild 19). De står för ca 80 % av vår försäljning. Lägger man till det fjärde största bryggeriet, Åbro, blir siffran 90 %. Sedan finns det ett stort antal mindre bryggerier som har tillkommit under senare tid. De står för en mycket liten del av vår försäljning, men de finns givetvis med i sortimentet.
Detta är försäljningen. Men sedan kan man fråga sig hur det ligger till med mörkertalet. Det säkraste man kan säga om det är, att man inte vet hur det ligger till. Därför har Alkoholinspektionen, Folkhälsoinstitutet, Systembolaget, Vin & Sprit och Bryggareföreningen gått samman om ett projekt där vi har bett fyra forskare att svara på frågan hur det ligger till med mörkertalet. Det arbetet pågår nu. Sedan har dessutom regeringen gett Rikspolisstyrelsen m.fl. ett liknande uppdrag. För dagen bygger alla tvärsäkra uttalanden - t.ex. det vi nyss såg i TV om att var fjärde flaska är illegal - på ganska lös grund, även om de kan vara sanna. Men de kan också vara felaktiga.
Då kan man fråga sig: Vad är mörkertalet? Vilken roll spelar det? Där kan man naturligtvis ha olika syn. Illegal alkohol är förmodligen farligare än legal, eftersom den dricks i större kvantiteter av dem som dricker den. Dessutom finns ju inte den ålderskontroll och den sociala kontroll som finns när det gäller den legala alkoholen. Jag har roat mig med att göra en liten beräkning som jag tycker kan vara värd att begrunda. Beräkningen är visserligen fem år gammal, men den är fortfarande ganska aktuell. Här ser man alltså alkoholförsäljningen i 18 europeiska länder (bild 20). Sverige ligger tillsammans med Norge och Island i botten. Man kan ha som hypotes att mörkertalet är störst i de nordiska länderna, vilket mycket väl kan vara fallet - vi har de högsta priserna som ju är incitamentet för svart handel eller hembränning. Om man accepterar den som jag tror något överdrivna siffran att mörkertalet utgör 40 % av den registrerade konsumtionen betyder det detsamma som 30 % av den totala konsumtionen. Lägger man på den siffran på de nordiska länderna och 20 % på Finland och 17 % på Danmark - där har man ju haft en ganska stor gränshandel - finner man att rangordningen blir i stort sett oförändrad. Det enda som händer är att Finland och Danmark hoppar upp några platser medan Sverige, Norge och Island fortfarande även med dessa mycket kraftiga mörkertalsuppskattningar ligger i botten av ligan - detta för att ge något litet perspektiv på mörkertalet utan att för den skull bagatellisera det.
Man har gjort många studier av priskänsligheten när det gäller alkoholdrycker (bild 21). I en internationell forskarrapport talas det om en pris-elasticitet på -0,7 och -0,6. I en tidigare studie som Alkoholkommissionen gjorde talades det om siffran -1. Det betyder att en prissänkning med 10 % skulle leda till en konsumtionsökning med 7-10 %. Prisnivåerna i Danmark, Sverige och Tyskland framgår på ett ungefär av denna sammanställning (bild 22). Ölpriserna i Danmark ligger enligt SCB på något mindre än hälften av våra. I Tyskland ligger priserna på en tredjedel av våra. Skall vi anpassa oss till detta, blir det naturligtvis fråga om en ganska stor ökning av den legala konsumtionen. Den internationella forskargruppen gjorde en beräkning som pekar på att en anpassning till dansk nivå skulle medföra en måttlig ökning av spritkonsumtionen (bild 23). I Danmark ligger ju priserna på ungefär 85 % av de svenska. Vinförsäljningen skulle kanske öka med en femtedel, och ölförsäljningen skulle enligt forskarrapporten öka med ca 70 %. Sedan kan man fundera på vad en sänkning av alkoholpriset skulle kunna betyda för den dagliga hanteringen (bild 24). Jag är nu ingen flitig kund på svarta marknaden, men det har sagts mig att en flaska vanligt brännvin kostar ungefär 100 kr där. Hos oss, alltså på Systembolaget, kostar den i runda tal 190 kr. Säljarens kostnad kan, om denne tillverkar spriten själv eller smugglar in den, ligga på kanske 10 kr. Det betyder i så fall att den som säljer svart tjänar ungefär 90 kr. Den som köper svart tjänar också ungefär 90 kr. Detta kanske är ett mönster; säljaren och köparen delar så att säga på avansen. Om man skulle sänka priserna med 20 %, blir ju priset i systembutiken 150 kr, och om man antar att köpare och säljare fortfarande delar på vinsten, skulle priset på den svarta marknaden bli 80 kr, varav säljaren som vinst tar 70 kr, och har en kostnad på 10 kr. Också köparen tjänar 70 kr. Om man tillämpar dessa priselasticiteter på den legala försäljningen, kan man se att det skulle leda till att den legala konsumtionen ökade med ca 4,2 miljoner liter. Sedan kan man fråga sig vad som händer med den svarta konsumtionen om man bara tjänar 70 kr på att köpa eller att sälja svart i stället för 90 kr. Det är ju möjligt att den svarta konsumtionen går ned, men det är också möjligt att den går upp. Även priset på den svarta marknaden sänks ju, från 100 kr till 80 kr. Vi vet alltså inte. Det är bara något som borde övervägas. Om vi i stället skulle sänka priset med 40 %, skulle en flaska renat kosta 110 kr i systembutiken. På svarta marknaden skulle den kanske kosta 60 kr. Säljaren och köparen tjänar då 50 kr vardera; fortfarande en ganska bra avans kan man säga. Min preliminära slutsats av detta - även om jag också tycker att inget skall få vara heligt, utan att allting måste få diskuteras - är att det är en något tveksam metod att bekämpa illegal alkohol med prissänkning på Systemet. Sedan kan man naturligtvis fråga sig vad som händer med ölförsäljningen om man sänker priset (bild 25). Vi sålde 1995 ca 11,5 miljoner liter öl i de tre södra landskapen. Vi antar att ökningen av gränshandeln låg på ca 12,5 % - det är vad försäljningen gick ned med i Skåne, Halland och Blekinge jämfört med övriga landet. Om man anpassade priset till Danmark skulle man naturligtvis få bort gränshandeln. Svenskt öl är ju lika bra som danskt, så då skulle man handla i Sverige. Å andra sidan skulle man, om man sänkte priset till hälften, få en viss ökning av den totala försäljningen av starköl, som ligger på ca 108 miljoner liter. Man skulle kanske få en ökning med ca 50 miljoner liter. Även där finns det alltså anledning att överväga effekten när det gäller proportionerna.
Jag har tyvärr inget bra utspel att komma med i fråga om vad man skall göra för att lösa dessa problem. Jag har bara ganska konventionella synpunkter. Att vi bör bevara införselreglerna - och helst skärpa dem - är en synpunkt. Det är naturligtvis viktigt att vi står på oss i förhandlingarna. En annan synpunkt är att vi bör bekämpa smuggling och hembränning i första hand med tull, polis och opinionsbildning. Vi kan gärna se på vad man gör i Norge i det fallet. Om inte detta lyckas, och om vi inte lyckas försvara införselgränserna, tror jag att en sänkning av priset kan vara en verksam åtgärd för att motverka gränshandeln, men det får då som sagt också andra effekter.
Robert Fägersten: Jag har tre saker att säga till er och jag har tre bilder att visa. Den första bilden visar vad som har hänt med ölkonsumtionen och ölförsäljningen - det är två olika saker - under 1995, vårt första EU-år. Slutsatsen är att privatimporten exploderar. Den andra bilden visar den totala alkoholtillförseln via olika distributionskanaler. Där är slutsatsen, såvitt vi kan bedöma, att mer än en tredjedel av den totala alkoholkonsumtionen nu ligger utanför statistiken och utanför vår kontroll. Den tredje bilden är ett försök att visa vad vi kan göra för att återvinna kontrollen över alkoholflödena.
Den första bilden visar den totala konsumtionen under 1994 och 1995 (bild 26). Vi menar att konsumtionen har ökat med i storleksordningen 5,9 %. Det stämmer ganska väl överens med den genomsnittliga ökningen under 1990- talet, som har varit 5,6 % per år. Den totala konsumtionen av öl består ju dels av sådant öl som är sålt och beskattat i Sverige, dels av sådant öl som inte är beskattat alls eller som är beskattat i något av våra grannländer. Denna konsumtion synes ha ökat med ca 70 % under det gångna året - från 55 miljoner liter till 95 miljoner liter. Av de 95 miljoner literna är 85 miljoner ganska väldokumenterade. Det handlar om privatinförsel. Detta tycker vi att vi har ett bra grepp om tack vare intervjuer på färjor osv. 10 miljoner liter av de 95 miljoner literna skulle alltså vara smuggling. Den siffran vet vi dock ganska litet om. Enligt andra källor skulle det kunna vara fråga om så pass mycket som 20 miljoner liter. I så fall skulle alltså den totala siffran vara 105 miljoner liter. 10 miljoner liter är alltså en mycket försiktig uppskattning. Vi menar att den totala försäljningen av beskattat öl i Sverige för första gången sedan 1984 sjönk med ungefär 1,6 % 1995. Det är ett trendbrott jämfört med den ökning på ca 5 % som vi har haft varje år. Ibland säger man till oss på bryggerierna att vi är protektionistiska och vill undvika import. Det är inte sant. Ungefär 8 % av försäljningen i Sverige är import. Då handlar det om legalt importerat öl. Det är en ganska hög siffra. Vi välkomnar detta, och vi är beredda att fajtas i detta avseende. Men dubbelt så mycket, ca 17 %, är alltså öl som inte alls är beskattat eller som är beskattat på en nivå som kanske ligger på en tiondel eller en femtondel av vad svenska bryggerier betalar. Det är, menar vi, oacceptabelt.
Låt mig också, eftersom jag använder mycket siffror här, säga att alla siffror finns dokumenterade i ett underlag som vi lämnar ut efter utfrågningen. Där kan ni se precis hur vi har räknat och hur vi har kommit fram till de siffror jag hänvisar till.
Ser vi då på den totala alkoholtillförseln till Sverige, så består ju den av en dokumenterad del markerad i blått på denna bild och av en icke-kontrollerad och icke-dokumenterad del som jag här visar i rött (bild 27). Detta är vår skattning av hur det såg ut 1995. 45 % är Systembolagets andel. Vi brukar kalla Systembolaget för ett monopol, men det är ju något oegentligt om marknadsandelen faktiskt är 45 %. Dessutom har vi partiförsäljningen till restauranger. Den synes ha ökat mindre än vad vi hade väntat oss. Det beror antagligen på att den kom i gång senare under året än vad vi hade väntat oss. Dessutom har vi folkölsförsäljningen genom dagligvaruhandeln. Tillsammans utgör detta alltså 65 %. Det betyder att man måste lägga på mer än 50 % för att få reda på den verkliga konsumtionen.
Den röda sektorn på bilden består till en del av legal men oregistrerad alkohol. Det är i första hand fråga om privatimport, men till en liten del också om vin- och öltillverkning i hemmen. En ännu mindre del är sådan alkohol som svenskarna dricker utomlands. Hur stor den delen är vet vi inte så mycket om, men vi har nu i fem år genomfört undersökningar om detta, och de ger ungefär samma resultat varje år. Vi känner oss ganska säkra när det gäller den sektorn. Denna sektor är naturligtvis mycket mer osäker. Den består till ungefär hälften av hemtillverkning - alltså hembränning - och till ungefär hälften av insmugglad alkohol. Ser vi på förändringen över tiden så är det de röda sektorerna som ökar. De blå sektorerna minskade under dessa två år. Vi tycker att det i synnerhet finns anledning att oroa sig över den illegala sektorn, alltså den som inte bara är icke statistikförd utan även illegal. Den synes ha ökat med i storleksordningen 27 % under det gångna året.
Vad gör vi nu åt det här? Jag säger som Gabriel Romanus, att jag naturligtvis inte har någon patentlösning. Vi menar att det är viktigt att behålla kontrollen över den registrerade del av alkoholförsäljningen som vi har i dag. Vi menar att man kan tala länge, fast tiden inte medger det, om hur man skulle kunna göra helt andra insatser för att förändra attityder och kunskaper om alkoholens verkningar - framför allt hos unga människor. Men det som synes vara det allra viktigaste är att göra ett allvarligt försök att återigen få kontrollen över de illegala alkoholströmmarna. Där tror jag, i motsats till Gabriel, att den enda vägen är att vi anpassar våra alkoholskatter till omvärlden. Vi har gjort ett försök. Vi har använt den alkoholpolitiska utredningens siffror för hur mycket alkoholkonsumtionen förändras vid prisändringar. Vi har också använt Göteborgs handelshögskolas beräkningar av hur privatimport påverkar konsumtion (bild 28). Jag har använt två skattesatser. 2,38 per centiliter ren alkohol är den skatt som vi i dag har på starköl. 1,17 skulle, om vi valde den skattesatsen, innebära en beskattning som ligger två kronor över vad man har i Danmark. Det är ungefär den nivå som Danmark har relativt Tyskland, och som gör det möjligt att hålla kontroll över alkoholflödena i Danmark. Jag har också illustrerat detta på två nivåer: antingen dagens maximigräns på 15 liter eller en framtida totalgräns på 110 liter. Hur fort vi kommer att gå från 15 till 110 råder det delade meningar om, men att vi till slut hamnar på 110 liter är vi väl alla överens om.
Det som ligger i vägen för en sådan åtgärd, är ju dels socialpolitiska och folkhälsopolitiska värderingar, dels effekter på statskassan. Om vi först ser på de socialpolitiska aspekterna, är det naturligtvis så att vi får en ökning av försäljningen i Sverige om vi sänker skatten till 1,17. Om vi höjer skatten, för detta innebär ju en höjning av folkölsskatten, får vi en avsevärd minskning av försäljningen i Sverige. Men det som enligt den här sammanställningen är viktigt att notera är att vi, vid den lägre skatten, får en minskning av införseln som är större än ökningen av försäljningen i Sverige. Det beror naturligtvis på att man, när man köper stora mängder öl i Danmark eller Tyskland, får ett lagertryck hemma. Man dricker mer. Dessutom är det öl man köper i Danmark eller Tyskland alltid starköl. Möjligen kan det ibland vara mellanöl. Det ersätter inte bara starköl som man annars skulle köpa på Systembolaget. Det ersätter också folköl som man annars skulle köpa i sin dagligvarubutik. Det betyder att det öl vi dricker i Sverige i genomsnitt kommer att bli starkare. Det innebär, om vi tittar på den sista raden, att alkoholkonsumtionen per capita både vid 15 liter och vid 110 liter blir större än vad den skulle vara om vi hade den lägre skatten, som här visar ungefär en oförändrad konsumtion jämfört med vad vi har i dag. Detta är inte alldeles lätt att ta till sig. I vanliga fall säger man ju att ett högre pris innebär en lägre konsumtion. Dessa två faktorer, alltså lagertrycket och alkoholstyrkan, gör dock att vi får en högre konsumtion. Ser vi sedan på inverkan på statskassan, är det naturligtvis så att vi tappar betydligt mer pengar vid 1:17 än vi gör vid en högre skatt. Det rör sig om ungefär 500 miljoner i skillnad i båda fallen. Men det kompenseras av att sysselsättningen bibehålls eller t.o.m. ökas något. Här ligger den i storleksordningen 1 200 arbetsplatser, och räknar man en halv miljon per arbetsplats har det kompenserat för bortfallet i statskassan.
Min slutsats är att det är mycket som måste göras, men en sak är att justera skattesatserna till att ligga närmare omvärldens och att göra det ganska snabbt, innan infrastrukturerna för smuggling och privatimport cementeras och byggs upp ytterligare.
Sten Svensson: Nu går ordet till VD Egon Jacobsson från Vin & Sprit AB.
Egon Jacobsson: Jag vill börja med att uttala min uppskattning över att riksdagens skatte- och socialutskott har tagit initiativ till den här utfrågningen. Jag tror att det är väldigt många som är okunniga om vad som hänt i Sverige efter EU-medlemskapet.
Det som händer tycker jag är allvarligt och djupt oroande. Vi är på väg att få en allt större del av alkoholkonsumtionen utanför Systemet. Det har inte med avmonopoliseringen att göra, utan det är en direkt konsekvens av EES-avtalet och EU-medlemskapet. Jag har inte behövt anstränga mig särskilt mycket för att hitta de rubriker som ni nu ser på bild (bild 29 och 30). De här rubrikerna är hämtade från de senaste månadernas och veckornas tillslag, och de synes bli allt värre. Helgens rubriker finns inte med här. Tullens och polisens resurser är otillräckliga, vilket innebär att de här frågorna inte ges någon högre prioritet. Tullen har dessutom begränsade möjligheter att utföra sina kontroller efter EU- inträdet. Dessutom - och det tycker jag personligen är väldigt allvarligt - verkar det som allt fler betraktar illegal öl- och sprithantering som ett ringa brott. Enligt vad vi har kunnat få fram genom tull- och polismyndigheterna är uppskattningen att man upptäcker ungefär 5 % av de varor som smugglas över gränserna, och i stort sett gäller samma vad avser den illegala tillverkningen.
Låt mig här skjuta in - eftersom så många fortfarande talar om hembränning - att det inte längre handlar om hembränning i ordets rätta bemärkelse, utan nu handlar det om en illegal industriell tillverkning. Vi har rätt många sådana bilder också, men vi skall inte trötta församlingen med dem. Det har gått så långt att vi har fått en konkurrens på den illegala spritmarknaden. Det är den illegalt tillverkade spriten i Sverige som säljs i femlitersdunkar som nu har fått sänkt pris, därför att priset på 1 liter insmugglad sprit är 100 kr, som Gabriel Romanus visade. Om vi då tar polisens och tullens uppgifter om vad som händer och försöker göra en bild, kan vi börja 1977 (bild 31). Vi kan på bilden se vad som är försäljningen via Systembolaget och vad som är insmugglad sprit. Den delen har ökat kraftigt, framför allt efter EU-medlemskapet. Vi kan vidare se vad som är illegalt tillverkad sprit och resandeinförsel, som naturligt nog har ökat i takt med det ökade resandet. Jag tänker inte kommentera det här mera, utan bara säga att det visar på en klar trend. Om man omsätter samma bild och gör en cirkel i stället för staplar (bild 32), får man fram att år 1977 svarade Systembolaget för 83 % av den totala försäljningen av sprit. Då var den illegala tillverkningen väldigt liten, kanske några procent, och likaså smugglingen. Visar vi samma bild (bild 33) för 1995 finner vi - det stämmer ganska väl med vad Robert Fägersten visade - att försäljningen från Systembolaget när det gäller sprit är ca 50 %. Ofta när man visar bilder av det slag som jag nu har visat, börjar man en diskussion om procentsatser: Är de för låga eller för höga? Jag är fullkomligt överens med Gabriel Romanus: det är en tämligen meningslös diskussion. Det finns, precis som han sade, ingen absolut sanning inom det här området. De här siffrorna har vi försökt ta fram med hjälp av tull, polis och alkoholforskare. Men oavsett procenttalen, om de skall justeras uppåt eller nedåt, är det allra viktigaste för oss att konstatera att den illegala hanteringen av sprit ökar och att det är nödvändigt med snabba åtgärder. Bilderna visar också att merparten av den totala spritförsäljningen - då ligger också resandeinförseln där - inte är skattad i Sverige. Det är ett skattebortfall på i storleksordningen 2,5-3 miljarder kronor. Men vad som är värre är att den okontrollerade konsumtionen innebär att alkoholberoende och ungdomar allt lättare kommer över sprit dygnets alla timmar, sju dygn i veckan. Den här illegala marknaden har ständiga öppettider.
Det korta filminslaget inledningsvis visar tydligt vad det nu är som händer, och dessutom föreligger naturligtvis det som också Gabriel Romanus pekade på: stora risker för framför allt ungdomar och för dem som dricker den illegalt producerade spriten och den insmugglade spriten. Om vi inte har någorlunda full kontroll över situationen leder det här naturligtvis till negativa sociala konsekvenser. Det ligger naturligtvis också i mitt intresse att påpeka att det är bättre om man har produktionen under legala, kontrollerade former, där de anställda fullgör sina åligganden mot samhället, än att allt fler kriminella element, som inte känner något ansvar mot samhället, tar över alkoholhanteringen. Eftersom det har framkommit uppgifter i medierna om min egen person, vill jag verkligen understryka att jag inte är ute efter att öka spritkonsumtionen. Men jag vill att så stor del som möjligt av spritkonsumtionen skall ske under samhällelig kontroll. Nu håller vi på att få det omvända. Det finns t.o.m. poliser som säger att tidigare knarklangare nu övergått till illegal sprithantering. Skälen är följande: 1. Risken att bli avslöjad är mycket mindre. 2. Det är mycket lägre straffsatser om man ägnar sig åt illegal sprithantering jämfört med narkotika. 3. Det är lika lättförtjänta pengar, som i sin storlek t.o.m. kan ge mer än knarkhanteringen. Då kommer frågan: Finns det någon lösning på detta allt allvarligare samhällsproblem? Jag tvingas tyvärr svara likartat som Gabriel Romanus och Robert Fägersten. Ingen av oss har nog här i dag någon färdig lösning att presentera. Men enligt min mening måste alla vägar prövas. Min egen uppfattning är att Tullen och Polisen med nuvarande resurser gör allt vi kan begära. Kan dessa resurser omprioriteras? Ja, det är en fråga av politisk natur, som politikerna måste besvara.
I den debatt som nu har förevarit har jag t.o.m. dristat mig till att säga att även spritskatterna nog måste ifrågasättas i det här sammanhanget. Jag har konstaterat att det var ungefär likartat med att svära i kyrkan, och det har framställts som att jag skulle vara någon profet som mässade för att spritskatterna skall sänkas. Det är fel. Vad jag har sagt är att alla vägar måste prövas. Jag tycker inte att det finns något heligt område. Låt oss studera även den vägen. Ingen kan i dag ge svaret. När man öppnar en sådan här diskussion är det många som rusar ut och vill slå igen dörren direkt och hänvisar till gamla utredningar och säger att man är på väg att sabotera alkoholpolitiken. Jag hoppas att det inte skall bli så. Samhället förändras hela tiden, och vi måste försöka hitta nya lösningar på allvarliga problem. En förhoppning som jag hyser är att man i lugn och ro med öppna ögon skall kunna föra en diskussion om hur det här problemet skall kunna lösas. Trots allt tror jag att det finns en bred enighet om att det vi nu ser framför oss är ett växande, allvarligt samhällsproblem, som vi alla på bästa sätt vill lösa. Det är därför som jag än en gång välkomnar det initiativ som social- och skatteutskotten har tagit och som jag också hoppas skall utgöra startskottet för ett arbete som leder fram till förslag till åtgärder.
Jag vill också understryka - jag blev uppmanad av nykterhetsrörelsen innan vi började att inför denna församling poängtera detta - att jag är vän av att vi skall kunna lyckas förhandla fram förlängda dispenser när det gäller införselregler. Det är jag till hundra procent. Om vi inte lyckas med den uppgiften utbryter ett stort kaos, framför allt på öl- och spritmarknaden.
Avslutningsvis vill jag säga att jag skulle önska att vi kunde nå tillbaka dit där vi var 1977, när 83 % av försäljningen av sprit skedde via Gabriel Romanus systembutiker.
Sten Svensson: Då går ordet till Christer Tegnér, som är ordförande i UVOS, som ingår i Grossistförbundet Svensk Handel.
Christer Tegnér: Först och främst kanske UVOS behöver en kort introduktion. UVOS, eller Sveriges Vin- och Spritimportörers förening, som vi heter sedan vi blev importörer, har ett femtontal medlemmar av licensierade importörer, som förser Systembolaget med ca 40 % av det vin och den sprit som man köper in. Medlemskretsen består av allt från svenska dotterbolag och internationella koncerner till små fåmansföretag. Våra medlemmars erfarenheter som importörer sträcker sig ännu inte ett helt år tillbaka. Dock har de flesta medlemsföretagen arbetat som agenter under många år fram till avregleringen. Vi har sett Systembolaget och Alkoholinspektionen som väl fungerande institutioner detta första år efter avregleringen. Vissa av våra medlemmar har valt Systembolagets dotterbolag Lagena som distributör, och andra har sökt alternativa lösningar till distribution, som ASG. Efter inkörningsproblem med distributionen i maj 1995 har marknaden fungerat väl. Systembolaget har bl.a. tagit över Vin & Sprits inköpsfunktion med den äran. Tyvärr har vi fått allt fler signaler om att en minskad försäljning på Systembolaget inte på något sätt är relaterad till minskad konsumtion, utan mer till folks ökade benägenhet att införskaffa alkoholhaltiga drycker på annat håll än på Systembolaget. Sedan vårt inträde i EU har vårt synsätt naturligtvis internationaliserats. Vi tycks inte längre acceptera att 90 % av en flaska sprit går till skatt, när allt fler tycks nås av bättre offerter. UVOS medlemmar ser med stigande oro på utvecklingen av den illegala hanteringen av vin och sprit och den alltmer omfattande gränshandeln, som naturligtvis får nya och oanade dimensioner om dispensen för alkoholinförsel tas bort utan att en skatteharmonisering sker med grannländer som Danmark och Tyskland. I avregleringens tider ser vi positivt på Systembolagets roll, men när försäljningen via Systembolaget inte längre står för mer än hälften av konsumtionen i Sverige tror vi att Systembolaget har svårigheter att ta ett socialt ansvar för konsumtionsutvecklingen i Sverige, vilket jag förstår är en av hörnpelarna i dess berättigande som monopolist. UVOS välkomnar naturligtvis alla initiativ som kan tas av myndigheterna för att begränsa den illegala införseln och hembränningen i landet. Dock tror vi att det endast kan få begränsad effekt, så länge skatten för vin, sprit och öl ligger på en så relativt sett hög nivå. Den höga avansen på illegal sprithantering som våra skatter möjliggör är en suverän grogrund för kriminalitet, speciellt om folk anser att skatten på alkohol är orättfärdigt hög. Gemene man vill säkert handla legalt, men det är en avvägningsfråga och en inställningsfråga. Just nu verkar vågskålen tippa åt fel håll. Naturligtvis kommer vi aldrig att kunna eller vilja konkurrera med den illegala marknaden prismässigt, men en skattesänkning, om än så liten, tror vi drastiskt kan ändra balansen. Vi tror att sänkta skatter och en harmonisering till EU är en nödvändighet för att behålla kontrollen över alkoholkonsumtionen. Vi förstår den politiska känsligheten i att se den officiella konsumtionen öka, men det som är det viktigaste måste ändå vara att i möjligaste mån ha kontroll över den verkliga konsumtionen.
Som anställd i en av världens största vin- och spritkoncerner ser jag Sveriges hållning i skattefrågan i ett internationellt perspektiv. För oss är prisharmoniseringen ett nyckelord, för att få kontroll över varuflödena i en alltmer rörlig marknad över gränserna, av allt fler internationella produkter. Jag antar att även Sverige vill ha kontroll över sina varuflöden av alkoholdrycker. Med nuvarande skatter kommer det att bli allt svårare i framtiden. Vi kan knappast, som vissa hoppas, förvänta oss att EU skall anamma Sveriges skattepolitik vad beträffar alkoholen. I övriga Europa har konsumtionen av sprit stagnerat trots mycket lägre skatter. Detta faktum gör det mindre troligt att man kan öka skatterna och räkna med större intäkter. Det är inte heller troligt att man sänker skatterna av alkoholpolitiska skäl. Man kan ju se vilka effekter det får. Inställningen till alkohol håller på att förändras i Europa. Folk blir alltmer måttliga. Tyvärr riskerar Sverige att gå motsatt väg, om hembränning och smuggelkonsumtion blir socialt accepterat, vilket det lätt kan bli om skatterna upplevs som oacceptabla. Receptet högre skatter - lägre konsumtion gäller inte längre. Konsumtionen tar bara andra vägar, och okontrollerbara sådana, med negativa och svåra sociala konsekvenser. Vin & Sprits marknadsandel har gått från 100 till 50 % på ett år efter avregleringen. Sy- stembolaget går mot en 50-procentig marknadsandel av totalkonsumtionen, trots att man har detaljhandelsmonopol. Tas införseldispensen bort kommer andelen att minska ytterligare. Vi är mycket oroade över detta faktum. Fakta skall inte förnekas, att jag och mina kolleger är kommersiellt belastade. Våra åsikter kommer dock från en lång och gedigen erfarenhet av den svenska marknaden, vilken vi torde vara närmare än de flesta. Våra erfarenheter säger oss att inställningen till hembränning och smuggelsprit har förändrats, till något socialt accepterat. Detta har vi fått bekräftat genom otaliga möten med konsumenter ute på fältet. Vi tror inte att denna attityd i första hand är en fråga om mer eller mindre god tillgänglighet på illegala varor. Vi tror att inställningen till att försöka undkomma skatt är relaterad till skattetrycket, precis som i alla andra sammanhang.
Tack för att vi har fått göra vår stämma hörd.
Sten Svensson: Vi skall nu gå över till nästa ämnesområde, som gäller införseln. Jag lämnar ordet till tullrådet Sixten Pekkari från Generaltullstyrelsen.
Sixten Pekkari: Jag vill be ordföranden om tillåtelse att släppa in en av mina medarbetare, Elisabeth Bodén, som är jurist, för att beskriva det legala och illegala läget ur rättslig aspekt, strax efter att jag är klar.
I likhet med många andra talare tycker jag att det är bra att socialutskottet och skatteutskottet tillsammans har tagit initiativ till att behandla det här problemområdet. Det är ingen överdrift att påstå att det svenska samhället är hårt ansatt av olovlig införsel av alkohol. Våra beslag i tullen under framför allt det sista kvartalet 1995 och den tid som har gått av 1996 tyder på att införseln är organiserad. De förundersökningar som pågår runt om i landet visar att den olovliga införseln organiseras av internationella ligor, där huvudmännen företrädesvis styr transporterna från kontinenten. Som vanligt i dessa sammanhang aktar sig huvudmännen mycket noga för att själva befatta sig fysiskt med godset. Under tidsperioden den 1 januari 1995 t.o.m. den 21 mars 1996 har tullen beslagtagit 286 325 liter alkohol i buteljerad form samt nära 30 000 liter 96-procentig alkohol. Den som vet att en normal långtradare lastar 16 000 flaskor konstaterar snabbt att tullen har beslagtagit 20 långtradarlaster under den nämnda tidsperioden. När vi har sagt det här kan vi också samtidigt konstatera att det är mycket som har runnit förbi. De förundersökningar som kopplas till de beslag som jag redovisar här visar att leverantörerna på kontinenten har sålt minst det dubbla till de oseriösa uppköparna. Med mycket stor sannolikhet har de här partierna också hamnat i de skandinaviska länderna. Jag nämner uttryckligen de skandinaviska länderna, därför att vi skall komma ihåg att det inte bara är Sverige som är ansatt av detta.
Genom internationellt samarbete har vi konstaterat att det här bara är toppen på ett isberg. Vår underrättelsetjänst har identifierat ett tiotal organisationer, organiserade grupper, som smugglar alkohol till Sverige och övriga Norden. Distributionsnätet i omsättningslandet är mycket väl utvecklat, skulle jag vilja påstå. Det här nätverket jobbar enligt just-in-time- metoden. Enbart en av de identifierade organisationerna har köpt och mottagit 76 laster från en leverantör i ett EU- medlemsland. Det är laster som enligt all dokumentation är avsedd att föras ut ur gemenskapen, ut ur EU. I samtliga fall, dvs. de 76 lasterna, har tullmyndigheten i vårt land funnit anledning att misstänka att alkoholen inte har förts ut ur gemenskapen. Och även i det här sammanhanget finns det starka skäl att tro att merparten av alkoholen också har hamnat i det skandinaviska området. Samma organisation har köpt upp 33 laster i ett annat medlemsland. Det skulle kunna tyda på att uppemot 1,6 miljoner liter alkohol kan ha kommit ut på den fria marknaden, utan att man har kunnat belägga den med skatt. Eftersom Lars Hedfors är litet grand av parlamentarisk pappa till tullverksamheten, i egenskap av skatteutskottets ordförande, gjorde jag ett snabbt överslag och konstaterade att det här innebär en skatteförlust på 300 miljoner kronor. Det tillvägagångssätt som de här organisationerna använder sig av kan beskrivas mycket kort på följande sätt. Kunden tar kontakt med leverantören - det är alltså en sprittillverkare - och beställer ett antal tusen liter alkohol. Han talar om för sprittillverkaren - som tillika oftast är ett skattelager - att avsikten med köpet är att varan skall levereras till köpare i Östeuropa. I de sammanhangen är det ofta fråga om fiktiva företag, oftast placerade i S:t Petersburg. Kunden kommer med lastbil, hämtar upp godset och kör i väg det. Enligt alla de konstens regler som man har inom gemenskapen skall lasten naturligtvis åtföljas av dokumentation - man pratar om ledsagardokument. Ledsagardokumenten skall visas upp på utförselorten innan varan lämnar gemenskapen för att man skall vara säker på att alkoholen verkligen har lämnat gemenskapen; annars blir det fråga om skattebeläggning, som alla förstår. Den organiserade brottsligheten har ganska snabbt funnit att det här är ett ihåligt system. De har lärt sig det här. De har ägnat sig åt förfalskning av dokumenten. De har t.o.m. ägnat sig åt att förfalska stämplar, som har gjort att varorna har kunnat bli kvar inom gemenskapen. Som så många andra har sagt, är det naturligtvis högskatteländerna som är intressanta i sammanhanget. Sverige är ju ett av de länderna.
Vad gör vi åt det här? Egon Jacobsson sade att tullen och polisen gör så gott de kan, och det kan jag vidimera. Vi håller för närvarande på att försöka göra en ordentlig analys av allt det som har hänt i landet under de här 15 månaderna. Vi försöker samverka med våra regionala myndigheter och i första hand få fram relevanta siffror, kvantifiera mängden av den olovliga införseln, försöka identifiera de inblandade personerna och organisationerna. Vi hoppas att redan under april månad kunna vara klara med analysen för att vi efter det skall kunna vidta de operativa måtten och stegen. I det här sammanhanget skulle jag också vilja säga att vi har ett mycket gott samarbete med Alkohol-inspektionen och naturligtvis också med punktskatteenheten i Ludvika och Riksskatteverket.
Jag har flera gånger nämnt det internationella samarbetet. Det är mycket viktigt för oss. Vi skulle naturligtvis inte ha kunnat kartlägga omfattningen av försäljningen ute i Europa utan att ha det goda samarbetet. Vi har också problem. Det kostar oss resurser, oerhörda resurser, att sätta in spaningsinsatser, förfölja sådana här foror. Vi vet inte ens när fororna kommer in. Vi har fri rörlighet över gränserna. Vi har inte den ovillkorliga anmälningsplikt som alla hade före EU- medlemskapet. Den finns inte där längre; lastbilarna och långtradarna kan i princip passera fritt. Detta innebär att vi måste lägga ner oerhörda resurser på att hämta in underrättelseinformation från utlandet, bedriva spaningsinsatser i hamnar och i övriga områden. När statsmakterna angav resursramar för tullen efter det att EU-medlemskapet var ett faktum vet många här i salen att det var en slimmad kostym. Den slimmade kostymen skulle egentligen användas till andra prioriterade områden, som exempelvis narkotikabekämpning. Det får vara mina slutord. Jag skulle gärna vilja lämna över ordet till Elisabeth Bodén, så kan hon lämna en kort beskrivning av det legala läget.
Elisabeth Bodén: Jag skall ge en kort beskrivning av de regler som Tullverket skall följa när spritdrycker, vin och starköl förs in från ett annat EU-land över den inre gränsen.
I övergångsbestämmelserna till den tullag som trädde i kraft vid EU- inträdet finns föreskrivet en anmälningsskyldighet till tullmyndigheten för vissa varukategorier om dessa varor förs in i strid med gällande införselrestriktioner. För spritdrycker, vin och starköl finns en huvudregel i alkohollagen att det bara är den som har tillverkningstillstånd eller partihandelstillstånd som får föra in dessa varor. Har man inte tillståndet skall man anmäla införseln till tullen. Sker ingen anmälan gör man sig skyldig till varusmuggling. Tullverkets kontroll avgränsas alltså till att varorna inte förs in i strid med införselrestriktionen, dvs. att man inte har tillverkningstillstånd eller partihandelstillstånd. När det gäller beskattningen av denna import ligger den helt och hållet på skattemyndigheten. Här har tullen inga befogenheter.Vad får Tullverket då göra? För att kontrollera att anmälningsskyldigheten är uppfylld får myndigheten stoppa en person, förare eller befälhavare på transportmedel och begära att de visar att de har erforderligt tillstånd. Man kan undersöka transportmedlet och sådana utrymmen där man kan förvara varorna. Men kontrollen skall alltså ske i samband med gränsöverskridandet, dvs. i samband med införseltillfället. De ingripanden som kan behöva göras efteråt kan aldrig ske med stöd av befogenheterna i tullagen, utan det är då varusmugglingslagens befogenheter som man får stödja sig på. Man kan starta en utredning om varusmugglingsbrott om det finns fog för en sådan misstanke. Dessa vvergångsbestämmelser kommer att föras över till en lag om tullmyndigheternas befogenheter vid den inre gränsen, som förmodligen kommer under detta år. Tack för ordet.
Sten Svensson: Tack för det. Det sista inlägget före vår paus kommer från Gun Neuman, som är generaldirektör för Alkoholinspektionen. Varsågod.
Gun Neuman: Tack så mycket för ordet. Jag tänkte att jag skulle inleda med att visa några av de huvuduppgifter som Alkoholinspektionen har.
Alkoholinspektionens uppgift är att ha en aktiv tillsyn över alkoholhanteringen. Vi skall också garantera att lagar och förordningar efterlevs. Naturligtvis är den illegala alkoholhanteringen av ett stort intresse för oss, även om vi inte har det operativa ansvaret för att förhindra den. Vi skall alltså ha en samlad och effektiv tillsyn och kontroll av alkoholhanteringen på en nationell nivå, och givetvis också på partihandlar- och tillverkningsnivå. På den nationella nivån har vi som uppgift att följa upp och utvärdera det antal serveringstillstånd som kommunerna ger. Vi samarbetar också med länsstyrelserna, vilka fungerar mer eller mindre som våra regionala myndigheter, på det regionala planet för att få en överblick över utvecklingen av alkoholhanteringen över hela riket. Det är naturligtvis en viktig uppgift att ge partihandels- och tillverkningstillstånd. Jag kommer att återkomma under den punkten. Jag kan bara säga att det för oss är väldigt viktigt att de som får partihandelstillstånd eller tillverkningstillstånd av Alkoholinspektionen får möjligheter att konkurrera på lika, rättvisa och sunda villkor. En stor svart alkoholhantering vid sidan av undergräver givetvis de möjligheterna. När det gäller den löpande uppföljningen och utvärderingen inom verksamhetsområdet har ni sett en del av statistiken. Den kommer att utvecklas ytterligare ju mer information vi får tillgång till. Att bevaka rättstillämpningen och föreslå förändringar i rättstillämpningen får också en bakgrund mot den alltför stora och snabbt växande illegala alkoholhanteringen. Vi utarbetar också föreskrifter och allmänna råd. Om vi ger föreskrifter för lagring och distribution för att hindra stölder från olika lager och upplag som finns av alkoholdrycker blir det bara ett slag i luften om det finns en stor ström av svart alkohol in i landet. Vi skall också samarbeta med andra myndigheter, och det gör vi i stor utsträckning. På detta område har vi haft ett mycket nära samarbete med tullmyndigheterna och polisen. Vi har också samarbete med branschorganisationer och de större företrädare för branscher som finns. Gabriel Romanus nämnde Mörkertalsgruppen, där Alkoholinspektionen är sammankallande. Det finns också ett särskilt uppdrag som regeringen har gett om att titta på den olovliga sprithandeln, där Alkoholinspektionen ingår tillsammans med Folkhälsoinstitutet, Läkemedelsverket och Polismyndigheten. Vad som är av intresse just i dag är att se hur många tillstånd som har getts och hur många aktörer det finns på marknaden.
Detta var situationen den 15 februari (bild 34). Vi har ungefär ett tjugotal ärenden i balans, och under mars månad har det kommit in sex ansökningar. Det finns 44 partihandelstillstånd och 36 tillverkningstillstånd. Det är de allra minsta företagen av mer eller mindre hobbykaraktär, de stora livsme- delskoncernerna och de stora bryggerierna som finns med här. Den som söker ett partihandelstillstånd eller tillverkningstillstånd hos Alkoholinspektionen utsätts för en mycket noggrann granskning. Man skall själv visa sin lämplighet. Det innebär inte att det bara är sökanden det gäller, utan om det är ett bolag gäller det VD, vice VD, större aktieägare, marknadsansvarig, försäljningschef och ekonomichef, där vi kräver in uppgifter om lämpligheten. Det gäller både vad gäller person och vad gäller ekonomiska förhållanden. Det är en mycket noggrann prövning. Det är många uppgifter som vi samlar in. Dessutom tar vi in uppgifter från polisens register om dessa personer.
När det gäller kontroll och tillsyn har vi haft sex tillsynstillfällen. Vi har gjort de tillsyner vi haft mycket ingående. Vi kan göra föranmälda besök, och vi kan också komma oanmält när det gäller tillsyn av dessa aktörer. Många av dem kom i gång väldigt sent under året. Det första kvartalet var förlorat för alla, med undantag för någon som kanske inte kunde hålla sig. I övrigt har de stora agenterna som var inne på marknaden tidigare kunnat komma i gång före sommaren. Men de flesta har kommit i gång senare under hösten, och är kanske ännu inte i gång riktigt med sin verksamhet. De tillsyner som vi har gjort har varit väldigt noggranna. Vi är fortfarande i utvecklingsstadiet. Alkoholinspektionen är en liten myndighet. Vi samarbetar på tillsynsområdet med länsstyrelserna, och vi håller nu på att utveckla deras kunskaper. De tillsyner som har gjorts har varit på ett tidigt stadium. Vi har dragit in ett tillstånd därför att man sålde innan man hade fått tillstånd. Man hade sökt partihandelstillstånd men man var alltför ivrig att starta verksamheten och kom att sälja innan man hade partihandelstillstånd. Det har också varit andra oegentligheter. Man har sålt till sådana som inte har haft serveringstillstånd. Det finns enligt vår uppfattning inget som tyder på att detta att skaffa sig partihandelstillstånd eller tillverkningstillstånd skulle vara någon sorts in-körsport till eller på något vis underlätta för att ägna sig åt illegal verksamhet. Tvärtom är det en risk. Då blir man utsatt för tillsyn. Det finns i så fall en risk att man blandar ihop sin illegala och legala verksamhet, och risken för upptäckt ökar. Det finns i dagens läge inget som talar för att det skulle vara en inkörsport. Sedan kan vi naturligtvis säga att vi inte vet vad som kommer att hända längre fram om man kommer i ett trängt ekonomiskt läge och då kan frestas till kontakt med mindre seriösa personer, sälja ut sitt lager och på något vis försöka att med bokföringen göra det på ett sådant sätt att det inte skall vara uppenbart. I sådana fall blir det kanske en engångsföreteelse. Alkoholinspektionen godkänner inte bokföringen: det är inte tillräcklig bokföring, den går inte att kontrollera, och den har för stora svagheter. Då drar vi självfallet in tillståndet. Det spelar då ingen roll för personen i fråga, eftersom han bara har velat avveckla sitt lager. Det finns i dag inget som tyder på att man inte har haft eller har seriösa ambitioner när man söker ett partihandelstillstånd. Man får också betala 25 000 kr i ansökningsavgift, och sedan är det en årlig tillsynsavgift som skall betalas in.
Man kan sedan titta på vad det är för typ av tillverkning som finns hos partihandlarna. Den stora gruppen har vin som sitt intresseområde. Det är en majoritet. Sedan kommer starköl, och sist kommer sprit. Det finns de som bara har en av dessa grupper. Men väldigt många har tillstånd för alla tre.
Vi kan titta här på tillverkningen (bild 35). Det finns en viss tillverkning, men det är relativt få tillverkare. Det är 3 som har spritdrycker, 5 som har sprit, 7 som har vin och 25 som har öl. Det är för tillverkarna.
Här fick jag också bilden över partihandelsområdet (bild 36). 89 har spritdrycker, 145 har vin och 93 har starköl. Det är många som har alla tre eller två av dessa i kombination. Det är vad jag ville säga för ögonblicket på detta område. Alla utnyttjar inte heller sina tillstånd. Det kan vara av olika redovisningstekniska skäl, att det är ett marknadsföringsbolag eller en annan form av bolag.
Sten Svensson: Tack så mycket. Innan vi tar paus vill jag be dem som har visat overheadbilder att om möjligt lämna kopior av dem till sekretariatet. Det kan bli aktuellt att något av utskotten bifogar en utskrift av den stenografiska uppteckningen av denna utfrågning, och då kan den också illustreras med dessa bilder. Den kan ingå som en bilaga till ett aktuellt betänkande.
----------- PAUS 15 MINUTER ------ ------
Lars Hedfors (s), ordförande i skatteutskottet: Då kanske vi är färdiga att återuppta överläggningarna. Enligt programmet är det Folkhälsoinstitutet och Jakob Lindberg som skall ha ordet. Varsågod!
Jakob Lindberg: Tack, herr ordförande. Ärade riksdagsledamöter! Mina damer och herrar! Folkhälsoinstitutet har bl.a. i uppdrag att följa utvecklingen av konsumtion och missbruk av alkohol och narkotika. Till rätt stor del görs detta med hjälp av CAN. Folkhälsoinstitutet låter också göra en del egna undersökningar, delvis i samarbete med andra.
Jag skall tala om konsumtionsutvecklingen. När man gör studier av den är det som alltid när man gör studier på det viset - man får inga omedelbara resultat. Det tar en viss tid från det att undersökningen görs till dess att den är vetenskapligt bearbetad och publicerad. Detta gör att det av naturliga skäl ännu inte finns några data för 1996. Det finns dock data för 1995 och tidigare. Jag tänker säga något om framför allt ungdomens alkoholvanor, och hur de har utvecklats under senare år. När det gäller löpande undersökningar av ungdomens alkohol- och narkotikavanor är den viktigaste kunskapskällan CAN:s årliga undersökning i skolorna. När man ser på den totala alkoholkonsumtionen bland ungdomar märker man att det enligt denna undersökning inte skett någon entydig ökning under de senaste åren för årskurs 9. Det gäller alltså 16-åringarna. Däremot kan man allmänt påpeka att ungdomar dricker anmärkningsvärt mycket med tanke på att man enligt vår allmänna syn och lagstiftning i princip inte skall dricka alls när man är 16 år. Men detta är inget nytt. Enligt CAN:s data beräknas 16-åriga pojkar dricka en mängd motsvarande mellan 60 och 65 cl starksprit i månaden, omräknat till detta mått. Av detta är 40 % folköl, 33 % sprit, 20 % starköl och 6 % vin. En påfallande förändring under senare år är att berusningskonsumtionen har ökat bland flickor (bild 37). Andelen elever i nionde klass som uppgett att de känt sig berusade varje, eller nästan varje, gång de druckit alkohol är, som vi kan se, stabilt hög för pojkar under 90- talet. För flickorna finns en mycket tydlig tendens till uppgång.
Folkhälsoinstitutet gjorde 1994, tillsammans med andra intressenter, en SIFO-undersökning som gäller konsumtionsutvecklingen i åldersgruppen 16-24 år (bild 38). Undersökningen kan jämföras med en liknande från 1992, och den tyder på en mycket klar ökning. Starkspriten har gått ned, men vinet, starkölet och mellanölet har gått upp. Folkölet har gått upp kraftigt. Enligt studien är den totala ökningen 23 % mellan 1992 och 1994 för denna åldersgrupp. Denna studie visar en mycket kraftig ökning. Man bör reservera sig för att tendensen bör bekräftas av andra studier innan man kan känna sig säker på den. Detta är egentligen den enda undersökning som hittills tyder på en kraftigare ökning. Den är dock ett memento. Man kan fråga sig om detta har med EU att göra. Det handlar om en förändring från 1992 till 1994. Om den har ägt rum, har den gjort det innan förändringarna av alkoholpolitiken skedde. Man kan möjligen säga att det är som när man skall utvärdera lagstiftning och effekter av en ny lag - ofta inträffar förändringarna i beteende eller normer som kan härledas till lagförändringen innan densamma har trätt i kraft. Den föregås ju av en opinionsbildning och en debatt som i sin tur påverkar människor redan innan lagen trätt i kraft. Man kan spekulera i sådana effekter. Stora diskussioner fördes och massmediala budskap om EU- priser, lättillgänglighet osv. fördes fram långt innan vissa förändringar verkligen skedde. Dricker ungdomen hembränt? Ja, till en viss del. Men till hur stor del? Även här finns vissa resultat. Denna bild (bild 39) visar andelen elever i nian som uppger att de druckit hembränt minst en gång under det senaste året. 1995 var det 42 % av pojkarna och 43 % av flickorna. Det visar på en klar uppgång under 90-talet. Man skall observera att de allra flesta druckit hembränt en eller annan gång - inte mer. Det innebär att den överväldigande delen av ungdomarnas alkoholkonsumtion enligt dessa studier uppenbarligen inte består av hembränt. Hembränt är trots allt en marginell företeelse för gruppen ungdomar, men det kan naturligtvis finnas enstaka individer eller grupper där det utgör en viktigare del. Konsumtionen har alltså ökat. Hur stort är mörkertalet? Vi har varit inne på det tidigare i dag. Svaret är att vi inte vet. Vi kan göra spekulationer, men naturligtvis kommer vi aldrig att helt få veta det. Det ligger ju i sakens natur. Som någon nämnde här förut har Folkhälsoinstitutet tillsammans med Vin & Sprit, bryggarna och Systembolaget gjort bedömningen att vi kan få fram mycket mer om vi anlitar de bästa forskarna. Detta har vi gjort tillsammans. Studien pågår, och några delrapporter kommer till hösten. Slutredovisningen sker nästa vår. Innan dessa data är framme bör man enligt min mening vara försiktigare än vad man många gånger är med att kategoriskt påstå att hembränningen är si och så stor, eller har ökat si och så mycket. Vi vet faktiskt inte detta i dag. De tecken jag har talat om kan tyda på en viss uppgång av hembränning bland ungdomar. Det kan finnas vissa ytterligare indicier. Mer än så här kan vi inte säga i dag.
Man kan fråga sig vad som har hänt under 1996. Vi har alltså inga konsumtionsdata från i år. Man kan egentligen bara resonera litet om det än så länge. Den hypotes som ligger till grund för dagens diskussion är att det har hänt mycket med spriten. Det har skett en ökning av den illegala införseln av sprit. Jag tycker dock att det verkar vara en mindre sannolik hypotes att någonting dramatiskt skulle ha hänt med den svenska spritkonsumtionen till följd av detta under 1996. Jag menar att om så hade varit fallet skulle man ha sett det tydligare på Systembolagets försäljningssiffror. Spritförsäljningen har gått ned, men det ansluter till en mycket långvarig trend. Man kan möjligen säga att minskningen är något större än förväntat, men man måste då ta hänsyn till att utvecklingen i den allmänna detaljhandeln har varit svag. Detta handlar också om köpkraft. Jag kan alltså inte se någon som helst förändring i Systembolagets statistik som tyder på en övergång till oregistrerad sprit. Det finns ingenting som tyder på det. Förklaringen skulle då vara att det har skett en kraftig ökning av svenska folkets spritkonsumtion. Som tillägg till Sy-stembolagets försäljning skulle i så fall komma en betydande kvantitet oregistrerad sprit. Detta skulle vara väldigt oväntat. Sådana här omläggningar av alkoholvanorna tar nämligen tid. Ingenting kan uteslutas, men det finns inga som helst data eller någon statistik, vare sig från lokala studier eller från andra undersökningar som skulle tala för denna hypotes. Jag finner den osannolik. Jag säger inte detta för att bagatellisera problemen. Uppenbarligen pågår en omfattande illegal alkoholhantering. Det är ett allvarligt problem, och det kan naturligtvis få allvarliga konsekvenser i framtiden. Folkhälsoinstitutet deltar i den grupp av myndigheter som har fått regeringens uppdrag att komma till rätta med den illegala alkoholhanteringen. Polisen har huvuduppdraget, och spelar självfallet huvudrollen i denna grupp. Det är nödvändigt med betydligt starkare åtgärder i detta avseende. Sådana åtgärder kommer att bli nödvändiga oavsett vad som görs med skatten. Att få bort den illegala alkoholhanteringen enbart med hjälp av en skattesänkning skulle kräva en skattesänkning som, det tror jag mig våga påstå, inte en enda person med något ansvar för svenska folkets hälsa eller finanser skulle vara beredd att förorda.
Lars Hedfors: Tack så mycket. Vi har nu kommit fram till punkten som i det blå häftet har rubriken Vad anser regeringen? . På denna punkt måste vi göra er litet besvikna. Som alla vet pågår en regeringsombildning, och det är litet tveksamt hur de olika frågorna skall fördelas mellan olika departement.
Det finns alltså ingen politisk tjänsteman här i dag. Vi har dock sakkunniga i form av andra tjänstemän från Finansdepartementet och Socialdepartementet. Från Socialdepartementet kommer Gert Knutsson, som härmed får ordet. Varsågod!
Gert Knutsson: Tack, herr ordförande! Jag skall som tjänsteman berätta om arbetsläget på Socialdepartementet när det gäller de alkoholpolitiska frågorna.
Året som gått har varit ett väldigt turbulent år på alkoholpolitikens område. Väldigt stora förändringar har skett under mycket stark tidspress. Vi har fått en helt ny alkohollag, vi har avmonopoliserat tillverkning, införsel, import, export och partihandel. Vi har fått en ny myndighet - Alkoholinspektionen. Vi har fått nya införselregler och nyordning på Systembolaget. Vi har kommunaliserat serveringstillstånden och tillsynen, och gett länsstyrelsen en ny roll. Vi har också utökat satsningarna på opinionsbildande arbete under ledning av Folkhälsoinstitutet, som också har utarbetat en nationell handlingsplan. Kommunala alkoholpolitiska program utarbetas på många håll runt om i landet. Riksdagen har under två år avsatt 75 miljoner kronor utöver ordinarie budget för olika alkohol- och drogpolitiska satsningar med hänsyn till Sveriges EU-medlemskap. Vår förhoppning är att ungefär samma summa pengar kommer att avsättas även kommande budgetår. Dessa förändringar syftar främst till att få till stånd ett förstärkt tillsyns- och opinionsbildande arbete både lokalt och regionalt. Förändringarna har dock skett under mycket stark tidspress. Det vore konstigt om förändringarna inte skulle få avsättningar också i ett förändrat konsumtions- och försäljningsmönster. Om man ser på det första året i belysning av de enormt stora förändringar som har skett tycker jag att konsumtions- och försäljningsförändringarna får betraktas som relativt små. Det finns dock en hel del orosmoln och oroande utvecklingstendenser som det finns all anledning att ta på mycket stort allvar. Jacob Lindberg berättade att andelen ungdomar som berusar sig ökar, ölkonsumtionen bland ungdomar ökar och andelen ungdomar som köper hembränt och smuggelsprit ökar. Att döma av tillslagen när det gäller smuggelsprit har den här tendensen ökat mycket kraftig fr.o.m. fjärde kvartalet förra året. Sedan har vi också frågan vad som händer med våra nuvarande införselbegränsningar vid kommande årsskifte. Det är alltså de orosmoln som finns.
Men vad gör då regeringen? Regeringen följer självfallet utvecklingen mycket noga. Det som har berättats här på morgonen är inte på något sätt obekant. De förändringar som sker, sker numera mycket snabbt, och det kan ibland vara svårt att hänga med. Motåtgärder tar ofta lång tid. I november förra året gav regeringen Rikspolisstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Alkoholinspektionen och Läkemedelsverket i uppdrag att tillsammans med länsstyrelserna och Kommunförbundet kartlägga omfattningen av den olagliga sprithanteringen. De skall också komma med förslag till lämpliga åtgärder. Det finns också särskilda projektpengar avsatta för att försöka bekämpa dessa tendenser. Redan till den 1 maj skall uppdraget redovisas med förslag till åtgärder och till hur projektpengarna skall användas. Kartläggningsarbetet skall vara klart till årsskiftet. Jag kan också nämna att Norge under tre års tid framgångsrikt har bekämpat den illegala sprithanteringen med olika projekt. Dessa har man varit och tittat på.
I december förra året gav regeringen också tilläggsdirektiv till Skatteflyktskommittén. Den skall bl.a. kartlägga de brister och problem som finns vid den punktskattekontroll som gäller införsel av bl.a. alkoholdrycker. Kommittén skall vara färdig med sitt uppdrag senast den 1 juli 1996. Redan nästa vecka kommer en lagrådsremiss om olika förslag till åtgärder. Finansdepartementet kommer att berätta mer om det senare, liksom om propositionen om Tullens befogenheter vid den inre gränsen som också snart kommer att läggas på riksdagens bord. Folkhälsoinstitutet har under innevarande budgetår fått 60 miljoner kronor utöver ordinarie anslag för att genomföra den här nationella handlingsplanen för alkohol- och drogförebyggande åtgärder.
Till hösten planeras en alkoholpolitisk proposition med olika satsningar för att begränsa alkoholkonsumtionen och med förslag till hur man kan stävja den illegala sprithanteringen. Jag kan inte här och nu gå in på vilka konkreta åtgärder som kommer att föreslås, men den propositionen kommer alltså till hösten. Redan om någon vecka kommer en särskild utredare att tillkallas för att göra en översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker. Socialdepartementet har också haft diskussioner med EU-kommissionens DG 5, som har hand om folkhälsofrågor, om ett initiativ för att kartlägga alkoholproblemens omfattning i gemenskapsländerna. Med detta underlag som utgångspunkt skall man diskutera olika alkoholpolitiska åtgärder inom gemenskapens ram. Kontrollinstrumenten inom EU och den inre marknaden vad gäller ledsagardokument skall också ses över och förändras.
När det gäller vad som händer med införselbegränsningarna är Sveriges, Finlands och Danmarks inställning att de nuvarande införselbegränsningarna skall bestå även efter årsskiftet. Utredande samtal har inletts med EU-kommissionens tjänstemän. Det är dock alltför tidigt att nu säga vad som kommer ut av dessa samtal. Men att nuvarande införselbegränsningar kommer att bestå åtskilliga år till är jag dock personligen övertygad om. När det gäller detta att laborera med konsumtionssiffror och försäljningssiffror får vi inte glömma bort att målet för den svenska alkoholpolitiken fortfarande är att minska totalkonsumtionen av alkohol för att därigenom minska skadorna. Strategin för den målsättning som riksdagen har beslutat om åtskilliga gånger är att begränsa tillgängligheten. Ju svårare och dyrare det är att få tag i alkohol, desto mindre drickande blir det totalt sett, och färre människor skadas av alkohol. De viktigaste och effektivaste medlen att begränsa tillgängligheten har varit, och är även framgent, Systembolagets detaljhandelsmonopol och högprispolitiken. Jag har därför svårt att förstå att en kraftig minskning av alkoholskatten, som har förordats från olika håll här, skulle kunna minska konsumtionen. Om den illegala sprithanteringen ökar måste ju detta problem mötas med ökad kontroll och inte med sänkt skatt. Som jag har berättat om finns det olika initiativ och utredningar som skall se över problematiken. Låt oss avvakta förslagen i dessa utredningar.
Att gränshandeln med alkoholdrycker i södra Sverige har ökat när införselkvoterna höjdes förvånar knappast. Men jag tycker nog att Bryggareför-eningen kraftigt överdriver situationens allvar. Den totala försäljningen av starköl och öl i Sverige mellan 1994 och 1995 har ökat med 7,7 miljoner liter enligt Systembolagets och Alkoholinspektionens siffror. Den försäljning som har minskat är lättölsförsäljningen. Den har gått ned med 8,5 % trots den intensiva marknadsföringen av lättöl som genomförs i TV-reklamen. Den minskning av starkölsförsäljningen som skett i Skåne med 12-13 % tycker jag knappast är tillräckligt alarmerande för att motivera en sänkning av alkoholskatten över hela landet. Bryggareföreningens beräkningar över konse-kvenserna om man sänker skatten bygger ju egentligen på att hela svenska folket bor i Skåne, men så är det ju inte. Att Bryggareföreningen och övriga alkoholproducenter vill sänka alkoholskatten är knappast ägnat att förvåna - konstigt vore det väl annars? Men att sänkta alkoholskatten innan man på andra sätt försökt minska den illegala hanteringen vore förhastat i dagsläget.
Lars Hedfors: Då har vi även Finansdepartementets rättschef Johan Salsbäck här. Han har några kommentarer till detta också.
Johan Salsbäck: Min kollega från Socialdepartementet har i stort sett berättat det jag tänkte säga.
Eftersom jag kommer från Finansdepartementet kan jag inte underlåta att uppehålla mig något vid skattebortfallet. Det kan man ha litet olika uppfattning om. Tar man Systembolagets försäljningssiffror till utgångspunkt och gör det antagandet att vi skulle haft samma försäljningsutveckling i Sydsverige som i övriga landet handlar det om ett skattebortfall för 1995 på ungefär 100 miljoner. Lägger man i stället Bryggareföreningens siffror till grund för en sådan beräkning blir resultatet givetvis väsentligt högre. Det har redan sagts att det saknas ett säkert underlag för hur stor den illegala spritinförseln är. Om vi tar Sixten Pekkaris uppgift om de faktiska beslagen kan vi multi- plicera 286 000 med spritskattesatsen för att få fram ett skattebortfall. Det är uppenbarligen så att man inte skulle kunna ha köpt för samma belopp på Systembolaget. Det handlar likväl om ett väsentligt skattebortfall, men den siffra som man kan vara relativt säker på är 100 miljoner. Socialdepartementet har beskrivit läget för våra samtal med EU. Jag tycker inte att det finns något att tillägga i den delen. Det är en gemensam svensk, dansk och finsk uppfattning att de undantag vi har även gäller efter årsskiftet såvida inte ett enigt ministerråd fattar beslut om något annat.
Låt mig säga några ord om kontrollåtgärderna. Det blir tredje gången i dag som ni får höra det. Men eftersom det är Finansdepartementets område skall jag ändå något kommentera dem.
Jag hoppas att det på torsdag fattas beslut om en proposition om Tullens befogenheter vid den inre gränsen. Den propositionen kommer att klargöra de befogenheter som Tullen har. Däremot kan man inte säga att den i någon avgörande utsträckning utvidgar kontrollbefogenheterna. Dessutom sker ett arbete som är mer inriktat på kontrollen efter gränspassagen, dvs. kontrollen här i landet av transporter av olja, alkohol och tobak. Där har Skatteflyktsutredningen ett uppdrag att gå igenom detta och föreslå ett permanent system för hur denna kontroll skall kunna ske. Som nämndes tidigare pågår ett arbete som delvis kommer att föregripa det här utredningsarbetet. Inriktningen är att riksdagen skall kunna föreläggas ett förslag som man skall kunna fatta beslut om i vår. Det handlar alltså om kontroll av transporter av bl.a. dessa drycker. Det utredningsuppdrag som Skatteflyktskommittén har kommer att fullföljas. Då kommer man att ha möjlighet att finslipa det här systemet.
Slutligen vill jag bara lägga till en sak. De problem som finns när det gäller kontrollen av i första hand sprit är ett gemensamt nordeuropeiskt problem. Det är förmodligen speciellt tydligt i Skandinavien med våra höga skattesatser, men likartade problem finns i den norra delen av EU. Problemet är svårt att komma till rätta med. Men man får arbeta vidare med det på gemenskaps-nivå. Där ligger det dock en svårighet i att detta ses som ett problem i en del av EU. I andra delar ses det som ett mindre problem.
Lars Hedfors: Vi tackar så mycket för det. Då har vi kommit till den punkt på dagordningen där vi skall ställa frågor. Eftersom vi förutser många intresserade frågeställare får jag be er att ni begär ordet hos respektive kanslichef. Sedan varvar vi frågor från socialutskottet och skatteutskottet.
Vi har bestämt att vi här framme skall få börja.
Sten Svensson: Tack herr ordförande! Jag har en kort fråga till Egon Jacobsson med anledning av förslaget att man skall omvärdera högprisinstrumentet. Frågan lyder: Vad sägs om de invändningar som har riktats här från departementens experter?
Egon Jacobsson: Jag gjorde den reflektionen när den neutrale regeringstjänstemannen från Socialdepartementet talade att det var länge sedan jag hörde så mycket politik från en regeringstjänsteman. Den andra reflektionen som jag gjorde är att alla tycks konstatera att problemen är allvarliga, men att de inte är så farliga och att man därför skulle behöva ta det mycket lugnt. Detta är en uppfattning som jag definitivt inte delar. För mig är klockan fem i tolv. Vi saknar på det hela taget statistik för 1995. Jag talar i första hand om 1995 och om vad som händer nu 1996. Då är det inte till fyllest för mig att man åberopar tidigare gjorda utredningar. Jag vidhåller det jag sade när jag avslutade min inledning, nämligen att jag hoppas att den här dagen skall kunna utgöra ett startskott för en dialog om vilka snabba åtgärder som bör vidtas. Förhoppningvis kan social- och skatteutskottet tillsammans föra den diskussionen framåt och kanske lämna över mer konkreta förslag till departementen och deras tjänstemän.
Lars Hedfors: Jag skulle vilja ställa en fråga till Finansdepartementets representanter. Det tycks vara så att väldigt många här är överens om att det är prisskillnaderna som gör att den informella handeln med alkohol, och framför allt öl, är så omfattande. Vi har ganska höga skattesatser. Det kan man naturligtvis lösa genom att sänka skatten i Sverige, som somliga här vill. Men det finns ju en annan möjlighet också, nämligen att omvärlden höjer sina skatter. Det skulle kanske vara det bästa sättet för oss. Då är frågan: Finns det någon diskussion om detta inom EU? Finns det någon diskussion om detta i våra närmaste grannländer? Det är en fråga till Finansdepartementet.
Johan Salsbäck: Det finns en diskussion inom EU om alkoholpolitik. Svaret på Lars Hedfors fråga tror jag är att man inte, i alla fall i ett kortare perspektiv, skall vänta sig höjningar av alkoholskatter i vårt södra grannland. Det handlar ju i mycket stor utsträckning om Danmark. Vi skall ha klar för oss att Danmark, som ett steg i anpassning till de tyska skattenivåerna, sänkte skatten på öl och vin. Därför tror jag inte att det är en trolig utveckling i ett kort perspektiv.
Barbro Westerholm (fp): Jag har tre frågor. Den första går kanske inte att besvara här. Detta är ju ett allvarligt folkhälsoproblem med ekonomiska konsekvenser och med kriminalitet och olaglighet som konsekvenser. Det är ändå en folkhälsofråga. Det är en fördel att de är samlade i ett departement, nämligen Socialdepartementet. Systembolaget har ju en mycket viktig roll att spela i folkhälsoarbetet. Det går rykten om att ansvaret för Systembolaget på regeringsnivå skall flytta till Finansdepartementet. Jag hade hoppats att få ett nej som svar på den frågan; att ansvaret för Systembolaget ligger kvar på samma ställe som ansvaret för de andra folkhälsointressenterna.
Nästa fråga hoppas jag kan besvaras. Vi har talat mycket om pengar här. Men det är ett område som vi inte har berört, och det är kostnaderna för alkoholrelaterade skador och omfattningen av dem. Jag vet inte om Jakob Lindberg kan svara eller om det hade varit Socialstyrelsens roll att svara, men har det blivit någon förändring när det gäller de mer akuta skadorna och deras kostnader under det senaste året? Har t.ex. omhändertagandet av ungdomar förändrats?
Den tredje frågan är till Tullen. Den handlar om uppdelningen. Vi har en narkotikapolis som sörjer för tillsynen och kontrollen när det gäller narkotikan. Sedan är alkoholsidan skild från det arbetet. Vi har hört här i dag att de som handlar med sprit har en tidigare erfarenhet av knarkhandel. Skulle det vara en fördel att föra samman dessa båda resurser, Tullen och narkotikapolisen, till en större enhet?
Jakob Lindberg: En av frågorna var väl riktad till mig. Det är frågan om man kan se förändringarna av alkoholmissbrukets kostnader. Det är svårt att räkna ut dessa kostnader. Det har gjorts beräkningar där man säger att det kostar 100 miljarder per år. De beräkningarna är osäkra, men kan inte avvisas som orimliga. Det är alltså oerhörda kostnader det handlar om.
Jag har inte sett några siffror över förändringar det senaste året. Jag tror inte att det finns någon anledning att tro att det skulle vara några förändringar. Det har alltså inte inträffat några dramatiska förändringar. Det enda undantaget från det är egentligen den här ungdomsundersökningen som jag redovisade. Där får man vänta innan man kan känna sig säker på att det rör sig om ökningar i den omfattningen. I övrigt finns det inga data som talar för några stora förändringar. Vårt resonemang på Folkhälsoinstitutet, och regeringens och riksdagens resonemang för övrigt, när vi fick ansvaret för att lägga fram en handlingsplan och förverkliga den är att det handlar om långsiktiga hot både på alkoholområdet och för den delen även på narkotikaområdet. Man måste bygga upp en höjd beredskap för det. Men ännu har inget dramatiskt inträffat.
Sixten Pekkari: I mitt inlägg pratade jag om prioriteringar inom vårt ansvars- område. Jag såg naturligtvis problemet med att vi i dagsläget är tvungna att ägna så pass mycket kontrollresurser åt smuggelhanteringen. Det rör sig alltså om väldigt stora resurser som läggs på att spana och övervaka dessa transporter. Avsikten var att vi egentligen skulle behöva dessa resurser inom narkotikabekämpningens område. Det är ju en mycket prioriterad arbetsuppgift för oss. Jag tror inte att lösningen finns att söka i att slå ihop Tullen och Polisen, om det var det Barbro Westerholm var ute efter. Vi har ett mycket bra samspel mellan Tullen och Polisen i de här sammanhangen. Vi vet vilka roller vi spelar i den samlade narkotikapolitiken. Det finns väsentliga skillnader i Tullens arbetsuppgifter och i Polisens arbetsuppgifter. Jag tycker faktiskt att dessa två myndigheter var och en gör ett fullgott arbete i dag.
Holger Gustafsson (kds): Jag vill rikta min fråga till representanten för Generaltullstyrelsen. Vilken, eventuellt vilka åtgärder skulle huvudmannen, förmodligen regeringen i det här sammanhanget, behöva göra för att ni skall kunna stoppa de illegala långtradarna?
Sixten Pekkari: Problemet i dag, som jag ser det, är att före 1995 var det en skyldighet för varenda lastbilsförare som passerade in över Sveriges gränser att stanna vid Tullen. Han var tvungen att deklarera det gods som han hade med sig och sitt transportmedel. Detta försvann den 1 januari 1995 i och med EU- medlemskapet. Den vanliga lastbilsföraren som transporterar kommersiellt gods, t.ex. maskiner, behöver inte längre stanna i Tullen när han kommer från ett annat EU-land. Det är naturligtvis en del av de mindre seriösa elementen som har upptäckt att man inte behöver stanna vid Tullen. Man kan faktiskt köra in i landet. Här är det också mycket viktigt att påpeka att de aktörer som ägnar sig åt spritsmuggling aldrig kommer att vända sig till Alkoholinspektionen och begära att få tillstånd. Det vet vi sedan gammalt. Detta är alltså folk som finns i gråzonen utanför lagens råmärken. Nu vet jag ju att det är helt omöjligt med tanke på vårt medlemskap i EU att hamna i den situationen att man skulle kunna föreskriva en generell anmälningsplikt för alla fordon som kommer in i landet. Det stämmer inte med EU-rätten. Från Tullens sida skall vi fortsätta att utveckla vårt internationella samarbete och försöka utveckla samarbetsformerna ytterligare.
Samtidigt måste vi själva ägna oss åt en underrättelseinformation när det gäller t.ex. färjetrafiken. Här är vi mycket glada för de initiativ som har tagits från regeringens sida. De kommer ju så småningom att landa i en proposition här på riksdagens bord. Nu har man äntligen kommit till skott i den viktiga frågan om Tullens tillgång till transportföretagens bokningsdatorer. Allt detta sammantaget gör att jag anser att vi har en viktig roll att spela här. Men vi kan inte bortse från det faktum att vi har en fri rörlighet över gränserna. Vi kommer med all säkerhet inte att kunna hitta alla de illegala transporterna. Men vi har en mycket stark vilja i det här sammanhanget att medverka i arbetet.
Thomas Julin (mp): Herr ordförande! Jag tror inte heller på sänkta alkoholskatter. Men jag tror att Polisen, Tullen och inspektionen måste vara mer offensiva. Har Tullen och inspektionen tillräckliga resurser för att vara offensiva när det gäller de här frågorna?
Gun Neuman: För oss är samarbetet med Tullen och polismyndigheten det viktiga i de här frågorna. Alkoholinspektionen är fortfarande i ett uppbyggnadsskede. Vi har inte begärt några resursförstärkningar på det här området för nästa budgetår.
Sixten Pekkari: Vi inom Tullen har krävt ytterligare resurser i vår anslagsframställning. Det är egentligen åtgärder som är kopplade till EU- medlemskapet, men inte till just de här frågorna. Det finns ju annat också som tarvar uppmärksamhet från vår sida, inte minst jordbrukspolitiken inom gemenskapen. Om man blir tvungen att ställa dessa två mycket starka intressen emot varandra, att bekämpa narkotikasmugglingen och alkoholsmugglingen, är det alldeles givet att vi inte har tillräckligt med resurser om man skall försöka ha en mycket hög prioritet på båda dessa områden. Det är svårt att klara av allt med den ram som finns.
Rolf Kenneryd (c): Finns det några enkätundersökningar eller andra undersökningar som visar priselasticiteten när det gäller starksprit, dvs. vid vilken nivå avstår den som har börjat köpa starksprit för 100 kr litern från att fortsätta att göra det på den illegala marknaden?
Gabriel Romanus: Herr ordförande! I den alkoholpolitiska kommissionen gick man igenom olika studier. Det var framför allt en av Assarsson där man uppskattade priselasticiteterna för vin och sprit till ungefär -0,9 och för öl till ungefär -1,2. Det innebär att en tioprocentig prissänkning skulle medföra en konsumtionsökning med ungefär 9 % av vin och sprit och 12 % av öl. I den rapport som gjordes av en internationell forskargrupp under ledning av doktor Harold Holder från Berkeley har man gjort en något lägre uppskattning av priselasticiteten till ungefär -0,7, vilket skulle innebära att en tioprocentig prissänkning skulle medföra en konsumtionsökning med ungefär 7 %. Men där tillämpar man å andra sidan en något annan formel. Det är inte en linjär formel utan en exponentiell formel, vilket betyder att när det gäller större prisförändringar skulle det slå igenom litet hårdare på konsumtionen. Men i beaktande av de osäkerheter som finns kan man säga att den ligger någonstans strax under -1. Det finns ganska många internationella studier som pekar åt samma håll. Sedan skall man göra en reservation. Om man talar om länder som har mycket hög konsumtion kan priselasticiteten vara mindre. Om vi t.ex. tänker på danskarna som dricker mer än dubbelt så mycket öl som vi är det inte sannolikt att prisförändringarna där får samma effekt - i alla fall inte en prissänkning. Där ligger man ganska nära mättnaden. Det finns dock vissa gränser för hur snabbt man ökar sin konsumtion om man redan dricker ganska mycket.
Egon Jacobsson: Om jag förstod frågan rätt handlade den om när Svensson börjar handla på den legala marknaden och går ifrån den illegala. Jag tycker att det är mycket intressant att belysa den frågeställningen, alltså hur man kan få den illegala handeln att gå över i den legala. Det tror jag inte att någon har något svar på i dag. Det vore viktigt att få svar på det. Ingen eftersträvar ju en ökad konsumtion, utan jag föreställer mig att alla eftersträvar att en så stor del som möjligt av konsumtionen är under kontroll. Frågan är var dessa kan mötas för att man skall få Svensson att sluta handla på den illegala marknaden.
Robert Fägersten: Det finns ett experiment i vår närhet som ger en viss anvisning om vad vi skulle kunna göra för att få kontroll på flödena, nämligen Danmark. Danmark hade en skatt på 7 kr per liter öl. I Tyskland, Danmarks grannland, är skatten 90 öre. Man sänkte skatten i Danmark till 3:50 kr, alltså 2:60 kr över den tyska nivån. Man lyckades då få ned privatimporten från 16-17 % - den nivå som Sverige har i dag - till ungefär 4-5 %, dvs. dit vi vill komma. Danmark är alltså ett bra experiment att titta på. Detta finns också väl dokumenterat i litteratur från den danska handelshögskolan. En sak som visas där är att konsumtionen av öl inte ökade i Danmark, dvs. den ökade försäljningen i Danmark kompenserades av minskad gränshandel.
Leif Carlson (m): Jag vill fortsätta med det som sades nyss, eftersom jag tycker att detta är mycket väsentligt. På sätt och vis utkristalliseras två problem som egentligen bara delvis hänger samman. Det ena gäller spriten. Ingen skattesänkning kan egentligen göra att man kan konkurrera med den svarta marknaden - det är mycket svårt att komma åt den. Men om jag förstod Robert Fägersten rätt när det gäller öl så skulle en sänkning till en skattesats som ligger 2 kr över den danska leda till att gränshandeln upphör och att man inte får några samhällsekonomiskt negativa effekter, snarare en ökning av sysselsättningen samtidigt som den totala alkoholkonsumtionen skulle minska. Det skiljer väldigt mycket på förhållandena när det gäller sprit jämfört med öl. Öl blir mer en fråga om en näringspolitisk verksamhet. Öl dricker vi. Skall vi dricka öl gjort i Sverige eller skall vi importera ölet? Då vill jag fråga Robert Fägersten: Med den skattesats som vi har i dag, vilken uthållighet har då den svenska bryggerinäringen innan den måste börja permittera och vi kan se detta som en ren importverksamhet?
Robert Fägersten: Det är svårt att ge en god prognos. I de undersökningar som har gjorts av Göteborgs handelshögskola har man räknat med en uthållighet i storleksordningen två-tre år. Det beror naturligtvis på vad som händer med 115 liter osv. Men min bedömning är att den sysselsättningsproblematik - om vi nu bara talar om näringspolitik för ett vgonblick - som jag redovisade ligger inom en gräns på två-tre år.
Leif Carlson: Uppfattar även Robert Fägersten att detta egentligen är två skilda problem, dvs. att ölskatten skiljer sig från övrig spritbeskattning och hur man kan komma åt detta?
Robert Fägersten: Låt mig först säga att jag kan ölsidan men inte spritsidan. Men det är ett tydligare samband på ölsidan. Det är lättare att beräkna effekterna av en sänkt ölskatt än det är att räkna ut effekterna av en sänkt spritskatt. Så mycket kan jag säga.
Isa Halvarsson (fp): Jakob Lindberg visade några intressanta siffror som inte direkt kommenterades, nämligen den SIFO-undersökning som hade gjorts bland 16-24-åringar, där det framkom att det hade skett en minskning av starkspritskonsumtionen med 14 %.
Beträffande hembränning frågade jag i går några elever i årskurs 9 om de hade druckit hembränt. Det visade sig att det var något av en nomenklaturfråga. När jag frågade vidare var det många som satte likhetstecken mellan hembränt och hembryggt vin. Jag undrar därför hur man formulerar sig i dessa undersökningar.
Det är uppenbart att svensken inte längre betraktar det som brottsligt med hembränning och att köpa hembränt. Därför skulle jag vilja fråga någon representant från departementen hur man försöker ändra attityder och hur man arbetar inom EU för att få en klarare hantering av dokumenten i samband med utförsel av sprit genom Sverige till tredje land.
Jakob Lindberg: Det är en helt korrekt kommentar att man kan tolka denna undersökning på olika sätt. I många fall kan det lika väl vara hemkört vin eller smuggelsprit som hembränd sprit som ungdomarna har druckit.
När det gäller den andra frågan vill jag nämna en iakttagelse som jag gjorde i Norge, där man har haft en stor aktivitet mot hembränd sprit och annan illegal alkoholhantering. Där konstaterade man att människor i utgångsläget hade uppfattningen att det var väldigt mycket vanligare att man drack t.ex. hembränt än vad det faktiskt är, även om det har ökat en del. I massmedia har man skrivit så mycket om detta under de senaste åren att man har fått uppfattningen att det är mycket vanligare än det faktiskt är. När man genom informationsarbete lyckades få människor att få en mer realistisk uppfattning förändrades också normerna i mindre tillåtande riktning. Det betyder alltså att om man får uppfattningen att detta är mycket vanligt, även om man inte sysslar med det själv, säger man att det inte är så farligt. Men om man får uppfattningen att det faktiskt fortfarande är ett avvikande beteende och inte så vanligt som man har trott, förändras också normerna i mer restriktiv riktning. Jag vill bara nämna det. Det är ett resultat från den norska studie som har gjorts om detta, och som jag tycker har ett visst intresse.
Johan Salsbäck: Jag kan svara något på frågan vad som händer inom EU:s ram när det gäller punktskattekontrollen på alkoholdrycker. Det är främst inom det s.k. Matteusprojektets ram som detta arbete pågår. Jag kan som ett exempel nämna att vi på torsdag skall ha ett seminarium där man kommer att diskutera just dessa frågor - hur kontrollen av de punktskattebelagda varorna skall kunna effektiviseras. Då är en viktig aspekt utformningen av de s.k. ledsagardokumenten.
Christin Nilsson (s): Jag kommer från Skåne och skall koncentrera min fråga till problemet med ölhandeln över Öresund. Detta är ett stort bekymmer för oss. Många ungdomar dricker i dag betydligt mycket mer öl än vad de gjorde tidigare. Införseln är 15 liter per person, vilket är ganska mycket. Problemet som jag ser det är att de som egentligen inte får föra in öl ändå kommer över ganska stora mängder eftersom kompisarna säkert köper till dem som är yngre. Jag vet inte om jag skall ställa min fråga till någon från Tullen eller om det är någon annan som vill svara på den. Hur skall man göra för att komma åt detta? Jag tyckte att tjänstemannen från Socialdepartementet tog litet lätt på detta genom att säga att 12-13 % av minskningen av starkölsförsäljningen på Systembolaget i Skåne inte var någon stor fråga. När man åker till Danmark ser man ju hur pass mycket öl som faktiskt köps. Men frågan är egentligen: Vad kan man göra för att lösa dessa problem, när man ser hur ungdomar berusar sig på öl i en sådan omfattning som sker? Det handlar ju faktiskt om starköl. Även deras s.k. pilsner är ju för vår del starköl. Ungdomarna har ju slutat att dricka lättöl och folköl hemma och koncentrerar sig på det danska starkölet. Jag undrar vilken lösning man har på detta.
Sixten Pekkari: Utan att kunna ge något entydigt svar skulle jag ändå vilja stryka under att begränsningen till 15 liter är stadfäst och därmed också skall följas. Vi skall naturligtvis i görligaste mån kontrollera detta. Det gör vi också. Naturligtvis kan vi inte i alla avseenden lägga den högsta prioriteten på denna typ av införsel. Men vi har inte på något vis släppt denna fråga. Just från Helsingborg har jag ganska goda exempel på att man både från Tullen, Polisen och den sociala sidan med jämna mellanrum försöker ha en förstärkt kontroll vid tullfiltren i Helsingborg, de som har angöring mot Helsingör, för att bl.a. se på det problem som Christin Nilsson tar upp. Denna fråga är därför inte på något sätt bortglömd från vår sida. Den finns där hela tiden, men fortfarande är det även andra frågor som kräver vår uppmärksamhet.
Jan-Olof Franzén (m): Min fråga anknyter till den förra frågeställningen. Men jag skulle vilja rikta den till Socialdepartementets representant. Jag kommer från Småland, som inte har nämnts här tidigare. Man talar om att det har skett en minskning med 12-13 % i Skåne. Jag ser att man från mitt landskap, från olika ändar av det, ordnar s.k. ölresor med buss över till Danmark. Ungdomar som är så unga som 13 år gör på detta sätt sin jungfruresa. De kanske aldrig tidigare har druckit öl. Men just på detta sätt kan de så lätt komma över starköl, och de gör sin jungfruresa till Danmark. Det är min bestämda uppfattning att mörkertalet när det gäller alkoholkonsumtion av öl är mycket större än vad som har framkommit här.
Min direkta fråga är: Tror ni verkligen att man kan minska ölkonsumtionen genom högre skatter, när man ser hur smuggling, hembränning och gränshandel ökar så kraftigt i det här landet? Jag är inte av den uppfattningen, men jag ställer frågan.
Gert Knutsson: Detta är ett problem som man får försöka tackla, inte minst opinionsmässigt med olika opinionsbildande insatser. Men jag har svårt att se att rätt insats skulle vara att man sänker ölskatten för att därmed göra starkölet billigare och lättillgängligare hemma. När det talas om att 13-åringar åker till Danmark och köper starköl är det viktigt att säga att vi faktiskt har en åldersgräns på 20 år för införsel av alkohol. Det är oerhört viktigt att man följer och kontrollerar denna åldersgräns, så att den efterlevs och så att inte några ungdomar under 20 år köper dessa kvantiteter. Det är fortfarande olagligt.
Gabriel Romanus: Som en komplettering till de tidigare siffrorna som gällde Skåne, Halland och Blekinge skulle jag kunna nämna att det finns en viss gränshandel en bit in i Småland också. I Kronobergs län har starkölsförsäljningen i systembutikerna minskat med ca 5,5 %. I Kalmar län har det skett en minskning med bara 1,2 %. Och i Jönköpings län skedde det 1995 faktiskt en uppgång med någon tiondels procent. Gränshandel i organiserade former tycks sträcka sig en bit in i Småland. Men sedan avtar den att döma av våra försäljningssiffror. Sedan är det som frågeställaren påpekade att vi har en åldersgräns i Sverige även när det gäller införsel av alkohol. Däremot är åldersgränstänkandet i Danmark inte lika utvecklat.
Jag kan avslöja något som kan anses vara preskriberat, nämligen att det redan på 1950-talet förekom att ungdomar åkte till Danmark på sin jungfruresa. Men en del av oss skärpte oss när vi blev litet äldre.
Robert Fägersten: Beträffande ungdomsproblematiken handlar det återigen om att få kontroll på distributionsvägarna. Jag tror att vi har uppfattningen att åldersgränsen fungerar bra på Systembolaget. I dagligvaruhandeln har det varit litet problem. Men där sker det nu en kraftsamling. Om ölet säljs i ICA- butiker och på Systembolaget får vi ett mycket mindre problem. Om det däremot transporteras in i kommersiella former och säljs på vägkrogar blir det ett annat problem. Man kan i dag köpa tyskt starköl på nästan alla vägkrogar utmed hela E 4 upp till Sundsvall. Det vet ungarna. Och där gäller inga åldersgränser. I Danmark gäller inga åldersgränser. Vägen att få kontroll är att få kontroll på flödena. Och vägen att få kontroll på flödena är, åtminstone när det gäller öl, att anpassa skatterna.
Rinaldo Karlsson (s): Vi står inför stora och allvarliga problem. Men det finns olika aspekter på detta, folkhälsa, arbete och skatter. Vi representerar litet olika saker. Många här anser väl att man skall dricka hur mycket som helst bara man dricker svenskt, eftersom man då får in skatt till staten och stora vinster i fickorna.
Om man får in illegal sprit på detta sätt, och vi vet att en del människor far illa av det, och försöker lösa problemet genom att sänka skatten riskerar man resten av människornas hälsa. Det tycker jag är en konstig motivering. Om man har ett lokalt problem i Skåne, som jag också respekterar, inte minst ur arbetssynpunkt, och sänker skatterna på ölet skall även norrlänningarna så att säga äta upp detta genom att förlora sin hälsa.
Vi har alltid haft problem när det gäller gränshandel över huvud taget. Det är många bensinmackar i Haparanda som har fått slå igen när bensinen är billigare i Finland. Såvitt jag vet har man aldrig sänkt priset på bensin i Sverige. Vi ser nu också dieseln som rinner in över Sverige. Detta problem får man tackla på något annat sätt. När det gäller den illegala handeln måste Tullen ta hand om den eller också får man införa hårdare restriktioner. Men för mig som sitter i socialutskottet måste ändå folkhälsan vara det viktigaste och det gemensamma. Då må vi kanske ändå ge avkall på något annat, t.ex. förlora litet skatt och kanske t.o.m. förlora några arbetstillällen. Det är beklagligt. Men man kan inte för att hjälpa några få riskera flertalet.
Detta var en konstig fråga, men man måste ibland ändå uttrycka sig på ett sätt som man känner för. Jag tycker ändå att detta verkar litet konstigt när vi vet hur man i TV och radio gör reklam för att människor skall dricka mer. Jag tänker inte minst på Pripps som gör reklam för Pripps Blå. Den reklamen görs ju knappast för att sälja lättölet utan för att sälja den starkare drycken. Det verkar alltså som att det viktigaste är att människor dricker svenskt. Sedan får människor fara hur illa som helst.
Egon Jacobsson: Jag kan hålla med om att det är precis som du säger, att det är folkhälsan som är viktigast. Just därför tycker jag att det är så viktigt att man från politikernas sida återtar kontrollen över konsumtionen. Det som händer just nu är ju trots allt att ungdomar i allt lägre åldrar får fatt i illegalt tillverkad och insmugglad sprit. De som är beroende av sprit får tyvärr fatt i sprit mycket enklare än vad de har fått tidigare. Det är den problematiken som jag tycker att vi skall diskutera. Jag försökte i min inledning säga att den gamla klassiska hembränningen nu har ersatts av illegal industriell tillverkning. Jag sade också att jag egentligen skulle ha visat litet bilder på detta. Nu talar man om hembränningen igen på ett sådant sätt som om det skulle stå små puttrande kärl i källarna. Men den tiden tror jag är förbi om man ser på de beslag som polisen gör. Därför tänker jag visa två bilder på hur dessa apparater ser ut. En av bilderna visar en apparat som stod och puttrade inte så långt härifrån. Den har en kapacitet på 120-150 liter per dygn. En annan bild visar en apparat som också den avslöjades inte så långt härifrån. Min säkerhetschef sitter i lokalen. Han skulle kunna visa bilder väldigt länge på hur det nu ser ut. Det är inte längre den gamla klassiska hembränningen som vi talar om, utan det är en illegal industriell tillverkning. Och allt fler unga kommer i kontakt med denna alkohol.
Inger Lundberg (s): Jag har två frågor. Den första vill jag rikta till Socialdepartementets företrädare. Han talade om det arbete som nu pågår på DG 5 när det gäller studier av totalkonsumtionens utveckling. Jag vill fråga honom: Har WHO:s mål om en minskning av alkoholkonsumtionen en hög status inom EU-kommissionen? Är det ett aktivt mål i ministerrådets diskussioner?
Den andra frågan vill jag rikta till någon av departementsföreträdarna. Har Sverige med kraft framfört oron över effekterna av de införselbegränsningar som i dag gäller? Det är ju allvarligt ur ungdomssynpunkt och litet pinsamt med hänsyn till att den svenske mannen borde använda sin kraft till något annat än att släpa öl över Kölen. Har man framfört att detta inte fungerar bra och att det är olyckligt ur alkoholpolitisk synpunkt och att det ger EU-reglerna ett löjets skimmer?
Gert Knutsson: Jag kan nämna att Socialdepartementet nyligen var i Bryssel under ledning av Anna Hedborg och träffade kommissionär Flynn på DG 5. Där diskuterade vi och gick igenom just WHO:s tiopunktsprogram och strategier för hur man kan begränsa konsumtionen igen i alla EU-länder. Vi fick mycket gehör för detta, och vi skall inleda med att skriva ett brev med vilket vi skall försöka få kommissionen att göra en undersökning eller utredning av samtliga EU-länders problematik när det gäller alkoholen. Med detta som underlag är tanken sedan att man skall diskutera gemenskapsåtgärder för alkoholpolitiken. Man skall alltså lyfta upp alkoholpolitiken på EU:s bord. Där ligger WHO:s tiopunktsprogram som ett viktigt underlag som också samtliga europeiska länder faktiskt har undertecknat och godkänt. Men vår ambition är att försöka få kommissionen att ta till sig och ha detta som ett eget initiativ att arbeta med, så att det också vidtas konkreta åtgärder.
Johan Salsbäck: På frågan vad vi har informerat kommissionen om kan jag säga att vi har beskrivit hur vårt nuvarande system fungerar och vilka införselregler som vi har. Men när man diskuterar dessa frågor skall man göra det utifrån en realistisk bild av framtiden. Den realistiska bedömningen är att det är helt uteslutet med en återgång till de införselbegränsningar som vi hade före EU-medlemskapet.
Chatrine Pålsson (kds): Jag tycker att vi har fått mycket intressant information. Jag vill passa på att tacka alla som har föredragit denna information. Jag tror att det var Egon Jacobsson som sade att han tyckte att vi skulle ha förlängda dispenser i EU. Min fråga till övriga föredragshållare är: Håller ni med om detta eller inte?
Nästa fråga anknyter till WHO:s mål, som vi alla ställer oss bakom. Jag tänker på att vi måste hitta idéer och att vi måste hitta vägar för att nå mål. Jag har också under lång tid försökt studera de ungdomar som berusar sig oerhört mycket i allt lägre åldrar. Min fråga är: Pågår det något speciellt arbete som riktar in sig på varför ungdomar dricker så mycket och vad det får för resultat både socialt och kroppsligt? Vi vet ju att barns och ungdomars kroppar inte är mogna för att inta alkohol. Jag brukar tänka på att det på tablettburkar med ganska snälla läkemedel brukar stå: Farligt för barn. Skulle man inte kunna hitta någon lösning i marknadsföringen så att detta verkligen kommer klart till uttryck? När vi skall arbeta med dessa frågor är jag alltid rädd för att man säger att detta inte är mitt bord. Vi måste alla känna att vi har ansvar i dessa frågor.
Jakob Lindberg: Folkhälsoinstitutet har ett ansvar för att samordna och leda arbetet för en förstärkning av alkoholpreventionen i landet. Det är ett tema som det inte har funnits utrymme att utveckla i dag. Men vad det handlar om är att på en mängd olika sätt parallellt göra inte bara informationsinsatser utan arbeta i skolan med föräldramedverkan osv. för att förstärka motståndet bland ungdomar att dricka alkohol i enlighet med de mål som finns. Man kan känna sig optimistisk inför möjligheterna om man ser på vår historia. Det kännetecknande för den är de väldiga pendelrörelserna när det gäller ungdomars attityder till drickande och knarkande, som för övrigt går hand i hand, och deras faktiska beteende. Det har gått upp och ned. Man har med samlade insatser tidigare kunnat få nedgångar till stånd. Problemet är bara att det kan vara svårt att få sådana effekter om politiken samtidigt liberaliseras, t.ex. om det blir mycket billigare och lättillgängligare. Då är det nämligen väldiga informationsbudskap som utgår från politiken. Det är svårt att konkurrera med dem med informationskampanjer och annat. Men vi arbetar för fullt på en rad sätt. Men det finns inte möjligheter att utveckla det nu.
Gabriel Romanus: Frågan gällde om vi håller med om att man borde förlänga införselreglerna. Egentligen borde man återgå till de gamla införselreglerna, om man skulle se det rent sakligt. Men det ligger säkert mycket i det som Johan Salsbäck från Finansdepartementet sade om att det inte är särskilt realistiskt. Det hindrar inte att man ändå bör påpeka att de nya införselreglerna skapar problem. Jag har försökt att hålla mig till statistiken. Den visar att ölförsäljningen i Sverige inte har gått ned utan den har gått upp. Men samtidigt kan man inte bagatellisera den här gränshandeln. Det är verkligen inte min avsikt. Framför allt när det gäller unga människor är gränshandeln otvivelaktigt ett problem. Ett minimum är att man kan behålla reglerna. Jag skulle vilja se om Europakommissionen skulle dra tre medlemsländer inför domstol. Det har ännu inte hänt, och därför hoppas jag att Danmark, Finland och Sverige håller ihop i detta sammanhang. Möjligen kan väl en del av ledamöterna av kommissionen inse att detta är en viktig fråga för folkhälsan i dessa tre länder. Om jag får referera en känd dikt så vill jag säga: Upp till kamp.
Lars Hedfors: Det får du gärna göra för mig i alla fall.
Christina Pettersson (s): Jag vill rikta min fråga till Socialdepartementets företrädare. Har man någon bild av hur kunderna ser ut på den illegala marknaden? Är det ungdomar eller vuxna? I vilken omfattning kan man tänka sig att den illegala spriten också hamnar på restauranger?
Gert Knutsson: Det ligger i bl.a. Rikspolisstyrelsens uppdrag att kartlägga omfattningen och hur processen går till. Frågan är därför för tidigt ställd. Vi har ännu inte fått Rikspolisstyrelsens rapport.
Elisebeht Markström (s): Jag vet inte riktigt vem jag skall ställa frågan till, men jag har uppfattat det som att konsumtionen av folköl bland ungdomar har ökat betydligt. Ofta dricker ungdomarna folköl samtidigt som de intar läkemedelspreparat. Detta var mer en parentes.
Ungdomar köper sitt öl i livsmedelsaffärerna och på bensinstationer. Jag undrar om det är någon som har någon uppfattning om hur kommunerna klarar tillsynen av handlarnas ansvar. Finns det några exempel på handlare som har blivit av med sina tillstånd i någon kommun, eller får detta flyta på? Att jag frågar detta beror på att jag tror att det är på detta sätt, men det är min gissning. Men många handlare har öppet till kl. 19, 20, 21 och 22 på kvällarna, och personalen som arbetar vid den tiden är ofta ungdomar i ungefär samma ålder som de ungdomar som kommer in och köper öl på kvällskvisten. Detta är därför ett mycket stort problem. Jag tror att handlarna sviktar i sitt ansvarstagande. Därför vill jag ställa frågan: Hur klarar kommunerna tillsynen i detta sammanhang?
Hans Agnéus: Vi har sett en del exempel där kommuner har förbjudit butiker att sälja öl när de inte har hållit sig till reglerna. Det är inte så vanligt, men det förekommer. Det förekommer också exempel där man mer samlat gör tillsynssatsningar, t.ex. i Stockholms kommun och i några fler kommuner, bl.a. med stöd av projektmedel från Folkhälsoinstitutet. Det finns alltså en uppmärksamhet och en rörelse i rätt riktning, där inte minst konsumtionsmätningar och andra observationer ligger som grund och som starka motiv för att skärpa tillsynen från kommunernas sida. Från Alkoholinspektionens horisont planerar vi ett landsomfattande tillsynsprojekt för att se hur alkohollagen tillämpas i den här delen, hur de rörelser som lagen säger får den här rätten. Hur ser det ut? Hur fungerar de lagstadgade åldersgränserna? Hur utövar kommunerna sitt direkta ansvar? Hur utövar länsstyrelsen sitt regionala tillsynsansvar?
Lars Hedfors: Då finns det inte några fler frågeställare.
Jag vill på skatteutskottets och socialutskottets vägnar framföra ett mycket varmt tack till er som har kommit hit och informerat oss. Jag vill också framföra ett mycket varmt tack till utskottets ledamöter och till alla övriga som har följt dessa överläggningar. Det var ganska många av de utfrågade som sade: Vi har inga färdiga lösningar. Det är ganska symtomatiskt. Det är nog så att vi litet till mans känner det så, att vi inte har några riktigt färdiga lösningar. Men förhoppningsvis skall denna utfrågning bli början på en intensiv diskussion och debatt framöver. Och förhoppningsvis skall den debatten ge svaren på frågorna som vi vill ha för att fatta de riktiga besluten. Jag förklarar därmed denna utfrågning avslutad.
Bilder
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Offentlig utfrågning 2 Utskottet 2 Propositionen i huvuddrag 2 Innehav och förverkande av destillationsapparater m.m. 2 Propositionen 2 Motionerna 5 Bakgrund och tidigare behandling 7 Utskottets bedömning 12 Hemställan 13 Reservation 14 Bilaga 1: I propositionen framlagda lagförslag 16 Bilaga 2: Femton månader i EU 18 Gotab, Stockholm 1996