Förbud betr. viss avkodningsutrustning
Betänkande 1993/94:KU15
Konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU15
Förbud beträffande viss avkodningsutrustning
Innehåll
1993/94 KU15
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om förbud mot yrkesmässig tillverkning och spridning av sådan avkodningsutrustning som gör det möjligt för innehavaren av utrustningen att utan betalning få tillgång till avgiftsbelagda radio- och TV-program. Till betänkandet har fogats en reservation (nyd), i vilken propositionen avstyrks.
Propositionen
1993/94:53 vari yrkas att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om förbud beträffande viss avkodningsutrustning.
Lagförslaget är fogat som bilaga till betänkandet.
Motionen
1993/94:K9 av Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget till lag om förbud beträffande viss avkodningsutrustning.
Utskottet
Förslaget i propositionen
I propositionen föreslås en särskild lag om förbud mot viss avkodningsutrustning. Lagen riktar sig mot yrkesmässig tillverkning och spridning av sådan avkodningsutrustning som gör det möjligt för innehavaren av utrustningen att utan betalning få tillgång till avgiftsbelagda radio- och TV-program. Förbudet avser olovlig tillverkning, överlåtelse, uthyrning, installation eller underhåll av avkodningsutrustning i syfte att bereda någon utanför abonnentkretsen tillgång till innehållet i kodade radio- eller televisionssändningar som erbjuds allmänheten mot betalning. Dessa handlingar skall vara straffbara om de företas yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte.
Straffet vid överträdelse föreslås vara böter eller fängelse i högst sex månader. Vidare föreslås en regel om förverkande. Åtal skall få väckas endast om det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
Förslaget i motionen
Harriet Colliander (nyd) hänvisar i motion 1993/94:K9 till att dels flera remissinstanser ifrågasatt skadeverkningarnas omfattning och menat att det är de kodande företagens sak att finna säkra tekniska lösningar, dels Hovrätten över Skåne och Blekinge ansett att förslaget innebär att en ny rättighet tillskapas på bekostnad av informationsfriheten, vilket endast kan accepteras om ett mycket stort behov av lagstiftning kan påvisas. Motionären delar i allt väsentligt dessa synpunkter och anser inte att behovet av förbudslagstiftning med den föreslagna straffsanktionen är så starkt att den föreslagna lagen bör genomföras. Hon begär därför att propositionen skall avslås.
Bakgrund
Europarådet antog år 1991 en rekommendation -- R(91)14 -- om lagstadgat skydd för kodade televisionstjänster. Medlemsstaterna rekommenderas att olagligförklara tillverkning, import, spridning och marknadsföring av avkodningsutrustning med avsikt att den skall användas för att personer utanför den avsedda publiken skall få tillgång till kodade TV-program. Likaså rekommenderas olagligförklaring av innehav i kommersiella sammanhang av sådan avkodningsutrustning.
I propositionen framhålls att olovlig avkodning medför betydande skadeverkningar för bl.a. programföretag, rättighetshavare, konsumenter och staten. Regeringen anser att tillhandahållande till allmänheten i stor skala av utrustning för olovlig avkodning kan bli ett hot mot den mångfald som är ett av målen för regeringens politik på radio- och TV-området. Det skulle vidare enligt regeringen strida mot Sveriges intressen om landet i övriga europeiska länders ögon framstod som en fristad för tillverkning av piratavkodare som smugglas till länder där de är förbjudna.
Det ankommer enligt propositionen givetvis i första hand på dem som erbjuder program mot betalning att se till att endast de som gör rätt för sig får tillgång till programmen. Detta kan ske framför allt genom att effektiva kodningsmetoder utnyttjas. Det finns emellertid, framhålls det, gränser för hur avancerad kodningsteknik som kan användas i sändningar till privatpersoner, och man måste därför räkna med att personer med särskilda fackkunskaper och tillgång till specialapparatur kommer att kunna bryta igenom de kodningsmetoder som används i avkodare för konsumentbruk. Vidare nämns att EG:s ministerråd nyligen fattat beslut om en handlingsplan för främjande av avancerade televisionstjänster enligt vilken gemensamma krypteringssystem bör eftersträvas. En eventuell standardisering av krypteringssystemen kommer emellertid också, påpekas det i propositionen, att göra det lättare för den som på obehörigt sätt vill skaffa sig tillgång till många olika företags sändningar.
I fråga om den av en remissinstans -- Hovrätten över Skåne och Blekinge -- gjorda invändningen att förslaget skulle medföra att en ny rättighet skapas på bekostnad av informationsfriheten, anför regeringen att det inte kan hävdas att informationsfriheten skulle ge rätt att gratis få tillgång till avgiftsbelagd information. I denna fråga anförde Lagrådet:
Förbudet avses gälla oberoende av innehållet i programmen och kan därför införas utan hinder av regeln i 1 kap. 3 § tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen, något som också uttryckligen har förutsatts i motiven till den nämnda grundlagsbestämmelsen (prop. 1990/91:64 s. 109). Med hänsyn till att det här är fråga om program som får förutsättas vara tillgängliga för envar mot betalning framstår lagstiftningen ej som en begränsning av den informationsfrihet som skyddas av 2 kap. 1 § regeringsformen.
Regeringen delar i propositionen Lagrådets uppfattning att förslaget inte kan utgöra en begränsning av den informationsfrihet som skyddas i 2 kap. 1 § regeringsformen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att ett förbud behövs mot viss avkodningsutrustning. Europarådet har rekommenderat sina medlemsstater att stifta lag till skydd för kodade televisionstjänster, och många länder har också en sådan lagstiftning. Den föreslagna avgränsningen av förbudet ligger i huvudsaklig linje med rekommendationen och kan enligt utskottets uppfattning godtas. Vad beträffar förbudets förenlighet med den informationsfrihet som skyddas i regeringsformen har Lagrådet inte haft någon invändning, och utskottet delar bedömningen att förslaget inte begränsar den grundlagsskyddade informationsfriheten.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motion K9.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K9 antar det i proposition 1993/94:53 framlagda förslaget till lag om förbud beträffande viss avkodningsutrustning.
Stockholm den 25 november 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Bertil Fiskesjö
I beslutet har deltagit: Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Stig Bertilsson (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Torgny Larsson (s), Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson (m) och Elvy Söderström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion K9" bort ha följande lydelse:
Regeringens bedömning att ett lagstiftningsbehov föreligger motsades av flera remissinstanser, som var tveksamma till utredningsförslaget eller avstyrkte det. Utskottet anser liksom dessa instanser att behovet av den föreslagna lagstiftningen med ett straffsanktionerat förbud inte är särskilt starkt. Regeringen har själv i propositionen (s. 17) uttalat att det i första hand ankommer på dem som erbjuder program mot betalning att se till att endast de som gör rätt för sig får tillgång till programmen. Detta kan ske framför allt genom att effektiva kodningsmetoder utnyttjas. Utskottet vill understryka detta ansvar och anser inte att samhällets resurser i form av polis, åklagare och domstolar skall tas i anspråk för att på det föreslagna sättet främja program- och kabelföretags intressen. Förslaget inkräktar vidare enligt utskottets mening på den i regeringsformen skyddade informationsfriheten. Att en ny rättighet tillskapas på bekostnad av informationsfriheten kan accepteras, endast om ett mycket stort behov av rättigheten kan påvisas. Något sådant behov anser utskottet som framgår ovan inte föreligga.
Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet att riksdagen såsom anförs i motion K9 skall avslå lagförslaget i proposition 1993/94:53.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:K9 avslår det i proposition 1993/94:53 framlagda förslaget till lag om förbud beträffande viss avkodningsutrustning.
Propositionens lagförslag
Bilaga