Förändringar i arbetslöshetsersättningen
Betänkande 1994/95:AU5
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1994/95:AU05
Förändringar i arbetslöshetsersättningen
Innehåll
1994/95 AU5
Sammanfattning
I betänkandet behandlar arbetsmarknadsutskottet regeringens förslag i proposition 1994/95:99 om förändringar i arbetslöshetsersättningen.
Förslaget innebär att bestämmelserna i lagen (1973:370) om arbetslöshetsersättning (ALF-lagen) och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen), med två undantag, skall återställas till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Arbetslöshetsersättningen föreslås således fr.o.m. den 1 januari 1995 återgå till ett system bestående av ett obligatoriskt grundskydd enligt KAS-lagen och en frivillig försäkring som ger inkomstrelaterad ersättning enligt ALF-lagen. Den inkomstrelaterade ersättningen förutsätter medlemskap i en arbetslöshetskassa.
Begränsningen av antalet ersättningsperioder upphör genom förslaget och möjligheten att kvalificera sig för nya ersättningsperioder genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder återställs.
De statliga arbetsmarknadskassorna läggs ned i och med utgången av år 1994. KAS-regionerna ges i uppdrag att administrera avvecklingen av ärendena från de statliga kassorna. Den avvecklingen skall vara avslutad den 30 juni 1996.
Möjligheterna att få inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning inom ramen för KAS-systemet upphör enligt förslaget den 1 januari 1995. Den som blir arbetslös före årsskiftet föreslås dock övergångsvis kunna få dagpenning även efter ikraftträdandet, dock längst till och med den 30 juni 1996.
Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner avskaffas -- i stället återinförs det finansieringsbidrag som arbetslöshetskassorna betalar till statens kostnader för arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del. Företrädarna i utskottet för Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna följer upp sina motioner i en gemensam reservation, som innebär att nuvarande system alltjämt skall gälla. Miljöpartiets företrädare i utskottet reserverar sig till förmån för att de statliga kassorna skall vara kvar.
Regeringen föreslår i propositionen i besparingssyfte två förändringar i försäkringen i förhållande till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Den ena förändringen rör reglerna för beräkning av normalarbetstid.
Normalarbetstiden påverkar beräkningen av den dagsförtjänst som blir bestämmande för dagpenningen.
Den andra förändringen rör en begränsning av möjligheten för deltidsarbetande att uppbära s.k. utfyllnadsersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet förordar när det gäller beräkningen av normalarbetstid en i förhållande till propositionen alternativ regel som kombineras med en utökning av arbetsvillkoret i försäkringen.
Utskottets förslag innebär att normalarbetstiden som huvudregel skall anses motsvara den arbetstid som den försäkrade haft i det arbete som ligger till grund för uppfyllande av arbetsvillkoret. Arbetsvillkoret skall enligt utskottet i fortsättningen vara arbete minst 80 dagar (regeringens förslag minst 75 dagar) under minst fem månader (regeringens förslag minst fyra månader). Företrädarna för Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna, som vill ha kvar nuvarande försäkring, motsätter sig utskottets förslag.
När det gäller begränsningen av möjligheten att deltidsstämpla anser utskottet att regeringens förslag bör beredas ytterligare. Regeringens förslag avstyrks därmed i denna del.
Sammantaget beräknar utskottet att besparingseffekten av utskottets förslag är likvärdig med propositionens förslag.
Utskottet föreslår avslutningsvis med tillstyrkan till en motion (s) kompletterande övergångsbestämmelser för att mildra effekterna av att rätten till dagpenning från arbetsmarknadskassorna upphör vid årsskiftet.
Förslaget innebär bl.a. att inkomstrelaterad ersättning under första halvåret 1995 skall kunna utges till den som uppfyllt ett avgiftsvillkor under 1994 men som efter årsskiftet inte uppfyller det återinförda medlemsvillkoret.
Propositionerna
Proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen
I propositionen föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Anders Sundström -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
3. lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,
4. lag om upphävande av lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet,
5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
6. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
7. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
8. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
9. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
10. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
11. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning.
Proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt, i vissa delar
I propositionen föreslår regeringen (Försvarsdepartementet) att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
29. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Motioner
1994/95:A3 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om en återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994.
1994/95:A4 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kravet på medlemstid i lagen om arbetslöshetsförsäkring bör vara detsamma för företagare som för arbetstagare.
1994/95:A5 av Sonia Karlsson och Krister Örnfjäder (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltidsarbetslösas rätt till stöd från arbetsförmedlingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltidsanställdas förtur till mertidsanställning innan nyanställning sker,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av förändrad beräkning av normalarbetstid.
1994/95:A6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att återställa reglerna om normalarbetstid till de regler som gällde före den 1 juli 1994,
2. att riksdagen beslutar att återställa reglerna för deltidsanställdas ersättningsperioder till de regler som gällde före den 1 juli 1994,
3. att riksdagen beslutar om övergångsregler enligt vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att höja kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 80 till 90 % av den försäkrades inkomst,
5. att riksdagen beslutar att beloppet för högsta dagpenning sätts till 598 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 1995,
6. att riksdagen beslutar att höja arbetsmarknadsavgiften med 0,7 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1995,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpning av följsamhetsregeln,
8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över arbetslöshetsförsäkringen enligt vad i motionen anförts.
1994/95:A7 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:99,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar att samtliga som påbörjat en ersättningsperiod med inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, tillåts fullfölja denna period,
3. att riksdagen beslutar att fastställa den allmänna avgiften till arbetslöshetsersättning för 1995 till 2,05 % av avgiftsunderlaget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett statsbidrag införs till arbetslöshetskassorna för dess administration i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,
5. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär att förslag till ny utformning av arbetslöshetsersättningen för företagare snarast föreläggs riksdagen.
1994/95:A8 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring förses med ytterligare en övergångsbestämmelse av följande lydelse:
En försäkrad som blir arbetslös under tiden den 1 januari--den 30 juni 1995 skall anses uppfylla medlemsvillkoret i 6 § om skyldighet att under 1994 betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt förelegat under minst sju månader.,
2. att riksdagen beslutar att förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd förses med ytterligare en övergångsbestämmelse av följande lydelse:
En sökande som blir arbetslös under tiden den 1 januari--den 30 juni 1995 och då uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § skall ha rätt till ersättning som bestäms enligt 17, 20 och 21 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i bestämmelsernas lydelse efter den 1 januari 1995 om den sökande under 1994 varit skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt under minst sju månader. Detta gäller endast om stödtagaren inte uppfyller villkoren för rätt till ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse från den 1 januari 1995. Ersättning som utges med stöd av denna regel får uppbäras längst till den 30 juni 1996.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att KAS-regionerna bör ges i uppdrag att besluta i ärenden som avser ersättning enligt punkt 2.
1994/95:A9 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om normalarbetstid.
1994/95:A10 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en konsekvensanalys av de nya reglerna i beräkningen av normalarbetstid.
1994/95:A11 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkning av normalarbetstid och åtgärder för deltidsarbetslösa.
1994/95:A12 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen i de delar som rör nedläggningen av de statliga arbetslöshetskassorna.
Uppvaktningar
Inför ärendets behandling i utskottet har representanter för Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län och Arbetsförmedlingen i Skara samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO) lämnat synpunkter på propositionen.
Yttrande
Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över förslaget till övergångsbestämmelser i proposition 1994/95:99 jämte de med anledning av propositionen väckta motioner som berör dessa bestämmelser. Lagrådets yttrande fogas som bilaga 3 till betänkandet.
Utskottet
Bakgrund
I februari 1992 tillsattes en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till utformning och finansiering av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Tilläggsdirektiv till utredningen såvitt avsåg de kontanta understöden utfärdades i januari 1993. Bakgrunden var de akuta finansiella problem som uppstått för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS).
Utredaren överlämnade sitt betänkande (SOU 1993:52) Ersättning vid arbetslöshet i maj 1993. Betänkandet remissbehandlades.
Hösten 1993 lade den dåvarande regeringen fram proposition 1993/94:80, En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som delvis grundade sig på det nyssnämnda betänkandet. Enligt propositionen skulle en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring vara genomförd den 1 juli 1994. Den ena delen av propositionen avsåg utgångspunkterna för denna allmänna och obligatoriska försäkring inkl. finansieringen, medan den andra delen avsåg förslag om vissa ändringar från den 1 januari 1994 i lagarna om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.
I fråga om finansieringen fattade riksdagen på grundval av propositionen beslut om en ny lag (nedan kallad avgiftslagen) från den 1 januari i år om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet. Avgiften tas ut på summan av inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete upp till 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. För beskattningsåret 1994 är avgiften 1 % av avgiftsunderlaget och för nästa beskattningsår 2 %. Som en följd av detta slopades från årsskiftet den s.k. finansieringsavgiften enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring, dvs. den egenavgift som arbetslöshetskassorna betalar för finansiering av statens kostnader för utbetalade arbetslöshetsersättningar.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU6 ställde sig utskottet bakom inriktningen att från den 1 juli 1994 skapa en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla med stark anknytning till arbetsmarknaden och som ger inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. Utskottet anförde att man inte då borde binda sig för några närmare riktlinjer för regelverket kring denna försäkring, t.ex. i fråga om möjligheterna att kvalificera sig för ersättning eller under hur lång tid ersättning skulle kunna utges. Utskottet såg det som en fördel om saken kunde bedömas i ett sammanhang, så att man kunde få en bättre överblick av regelverket och dess konsekvenser i olika hänseenden. Av detta skäl ansåg utskottet att den kommande beredningen i regeringskansliet borde avvaktas.
När det gällde den del av proposition 80 som avsåg förslag till regeländringar som skulle träda i kraft redan vid årsskiftet -- dessa förslag avsåg bl.a. arbetsvillkor, överhoppningsbar tid, avgångsvederlag och normalarbetstid -- beslutade utskottet att tills vidare uppskjuta behandlingen av propositionen och anslutande motioner. Detta innebar att några ändringar inte genomfördes från den 1 januari 1994 i lagen om arbetslöshetsförsäkring (nedan kallad ALF-lagen), bortsett från den ovannämnda finansieringsavgiften, eller i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).
Den dåvarande regeringen återkom under våren 1994 med förslag i proposition 1993/94:209 för att skapa en allmän, inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring. Det skulle ske genom att det i KAS-lagen infördes en inkomstrelaterad ersättning motsvarande den som finns enligt ALF-lagen. Betydande förändringar föreslogs också i de båda lagarna.
Riksdagen antog, sedan frågan varit föremål för förnyad utskottsbehandling, den i proposition 209 föreslagna utformningen av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen (1993/94:AU18, 1993/94:AU26, rskr. 459). Vissa förändringar gjordes i lagförslaget, huvudsakligen i enlighet med vad Lagrådet förordat. Riksdagen anslöt sig också bl.a. till uppfattningen att en rad frågor i arbetslöshetsförsäkringen behövde ses över samt att det fanns anledning att överväga arbetslöshetsförsäkringens utformning i ett längre perspektiv. Riksdagen behandlade i detta sammanhang även de uppskjutna delarna av proposition 80.
Den allmänna arbetslöshetsförsäkring som således infördes den 1 juli 1994 innebär att det införts en inkomstrelaterad dagpenning från en arbetsmarknadskassa som ett alternativ till dagpenningen från arbetslöshetskassan. Den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa får dagpenningen från arbetsmarknadskassan, medan medlemmar får ersättning från arbetslöshetskassan. Dagpenning utges endast om den arbetslöse uppfyller ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor.
Avgiftsvillkoret innebär att den arbetslöse under tolv månader inom en 24-månaders ramtid skall ha betalt avgift enligt den förutnämnda avgiftslagen eller skatt enligt lagen om sjömansskatt. Avgiftsvillkoret, som skall vara detsamma för anställda och företagare, ersätter det tidigare medlemsvillkoret i försäkringen.
Arbetsvillkoret är detsamma i KAS-lagen och ALF-lagen. Det allmänna arbetsvillkoret innebär arbete under minst 75 timmar under minst fem månader inom en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. För den som inte har uppfyllt detta arbetsvillkor finns ett alternativt allmänt arbetsvillkor om minst 65 timmar per månad under minst tio månader, vilket innebär att deltidsarbete med en viss varaktighet är kvalificerande. Beredskapsarbete godtas i detta sammanhang inte som förvärvsarbete. Det är bara genom detta allmänna arbetsvillkor som man kan kvalificera sig för en första ersättningsperiod.
Det särskilda arbetsvillkoret ger mer begränsade möjligheter att kvalificera sig för ersättning. Detta arbetsvillkor kan uppfyllas genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, arbetslivsutveckling (ALU), vård i enskilt hem av åldring eller handikappad under vissa förutsättningar, värnplikt samt genom uppbärande av föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring, i de två sistnämnda fallen dock tillsammans högst två månader.
För att få ersättning första gången måste som nämnts den arbetslöse ha kvalificerat sig genom det allmänna arbetsvillkoret. Därefter kan han eller hon kvalificera sig för en andra ersättningsperiod genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. För att ha rätt till en ytterligare ersättningsperiod med dagpenning krävs att den arbetslöse uppfyller det allmänna arbetsvillkoret.
Arbetsvillkoret skall inte bara ha funktionen att bestämma själva rätten till ersättning. Det skall också utgöra underlag för beräkningen av den s.k. normalarbetstiden och därmed ersättningens storlek.
Den som inte uppfyller avgiftsvillkoret -- oavsett om han eller hon är medlem i kassa eller ej -- men ett arbetsvillkor eller ett studerandevillkor kan få ett grundbelopp från arbetsmarknadskassan. Grundbelopp lämnas även till den som är försäkrad enligt ALF-lagen men som inte har rätt till ersättning därför att ersättningsperioden har gått till ända sedan han eller hon fyllt 60 år eller som efter den tidpunkten har utförsäkrats från dagpenning i KAS.
Den s.k. normalarbetstiden är avgörande för ersättningens storlek. I den nya försäkringen relateras normalarbetstiden enligt huvudregeln till det arbete som ligger till grund för det senaste arbetsvillkorets uppfyllande. Grundbeloppet i KAS fastställs på motsvarande sätt. Om arbetsvillkoret uppfyllts huvudsakligen genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller ALU bestäms dagpenningen till det belopp som motsvarar inkomsten i beredskapsarbetet resp. utbildningsbidraget. Dagpenning får dock inte bestämmas till högre belopp än i den föregående ersättningsperioden. Omprövning av dagsförtjänsten kan under vissa omständigheter göras till den sökandes förmån.
KAS med grundbelopp lämnas längst 150 dagar. För den som fyllt 55 år är ersättningsperioden längst 300 dagar och för den som fyllt 60 år längst 450 dagar.
Dagpenning enligt KAS eller ALF lämnas under längst 300 dagar. För den som fyllt 55 år är perioden längst 450 dagar. Till den som utförsäkrats efter att ha fyllt 60 år lämnas grundbelopp under längst 450 dagar.
Omfattande övergångsbestämmelser har införts som möjliggör en mjuk övergång. Under en övergångsperiod har avgiftsvillkoret satts lågt för att sedan successivt öka. Den som uppfyller medlemsvillkoret anses under det första året efter ikraftträdandet uppfylla avgiftsvillkoret i fråga om ersättning. En ersättningsperiod som löper vid ikraftträdandet anses vara grundad på ett allmänt arbetsvillkor, vilket innebär att den kan följas av en ersättningsperiod som grundas på ett särskilt arbetsvillkor. Om en sådan ersättningsperiod går till ända före den 1 juli 1995 anses även den nya ersättningsperioden grundad på ett allmänt arbetsvillkor. Även den som blir arbetslös under tiden den 1 juli--den 31 december 1994 och enbart uppfyller det särskilda arbetsvillkoret anses ha uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret. Om en ersättningsperiod går till ända före utgången av år 1996 anses den nya ersättningsperioden inte börja förrän den tidigare perioden har gått till ända, vilket innebär att det annars tillämpade systemet med parallella ersättningsperioder inte gäller under övergångsperioden.
Slutligen erbjuder övergångsreglerna vissa möjligheter att övergångsvis grunda ersättningen på äldre regler. Utöver vad som nu beskrivits föreslås regler i KAS- resp. ALF-lagen om möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att fram till utgången av år 1996 i enskilda fall förlänga ersättningsperioden.
Återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:99, med hänvisning till vad som aviserats i regeringsförklaringen, att ersättningen vid arbetslöshet fr.o.m. den 1 januari 1995 med två undantag skall återställas till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Regeringen föreslår dessutom mot bakgrund av det statsfinansiella läget skärpta regler för beräkning av normalarbetstid resp. ersättning i samband med fast deltidsarbete.
Den höga arbetslösheten och de ökande kostnaderna för denna har starkt bidragit till urholkningen av statsfinanserna. Arbetsmarknadsfondens intäkter räcker inte till för att täcka utgifterna. Budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94 uppvisade fonden ett underskott på 10,2, 23,7 resp. 36,6 miljarder kronor. Det ackumulerade underskottet sistnämnda budgetår var 53,2 miljarder kronor.
Förslagen att slopa de statliga arbetsmarknadskassorna, att ta bort de försämringar som enligt propositionen gjordes för ersättningstagarna vad gäller arbetsvillkor och återkvalificeringsregler och att skärpa reglerna för normalarbetstid och ersättning i samband med fast deltidsarbete beräknas sammantagna medföra en besparing för Arbetsmarknadsfonden om 2,6 miljarder kronor.
Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner avskaffas. Intäkter motsvarande den borttagna avgiften tillförs Arbetsmarknadsfonden enligt förslag i den ekonomisk-politiska propositionen (1994/95:25).
I proposition 99 aviserar regeringen sin avsikt att tillsätta en utredning som skall se över arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet med inriktningen att skapa en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. I utredningens uppdrag skall bl.a. ingå att analysera uppdragstagarnas ställning, avstängningsregler samt frågor om studier och arbetslöshetsersättning.
Arbetslöshetsersättningarna föreslås således återgå till ett system bestående av ett obligatoriskt grundskydd samt en frivillig försäkring som ger en inkomstrelaterad ersättning. Den inkomstrelaterade ersättningen förutsätter medlemskap i en arbetslöshetskassa.
De statliga arbetsmarknadskassorna läggs enligt propositionen ned i och med utgången av år 1994. KAS-regionerna, som administrerar grundbeloppet, ges i uppdrag att administrera avvecklingen av ärendena från de statliga kassorna. Den avvecklingen skall vara avslutad den 30 juni 1996. Rätten till inkomstrelaterad ersättning enligt KAS-lagen slopas fr.o.m. den 1 januari 1995.
Begränsningen av antalet ersättningsperioder föreslås upphöra. Enligt det från den 1 juli 1994 gällande arbetsvillkoret begränsas möjligheten att kvalificera sig för en ersättningsperiod genom annat än förvärvsarbete.
Arbetsvillkoret för den första ersättningsperioden med en inkomstrelaterad ersättning kan enligt de nuvarande reglerna endast uppfyllas med vanligt förvärvsarbete.
Nuvarande arbetsvillkor innebär som huvudregel krav på minst fem månaders arbete med minst 75 timmar per månad under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde.
Enligt propositionen skall kravet på arbetets omfattning, i enlighet med vad som gällde före den 1 juli i år, vara 75 dagars arbete fördelade på minst fyra månader under en tolvmånadersperiod.
I enlighet med vad som gällde före den 1 juli i år innebär propositionen vidare att det skall gå att uppfylla arbetsvillkoret i ALF-lagen och KAS-lagen med såväl arbete som med arbete jämställd tid, t.ex. deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det skall gälla både vid den första ersättningsperioden och vid eventuellt följande ersättningsperioder.
Det tidigare medlemsvillkoret återinförs. Det innebär krav på minst ett års medlemskap (för företagare två år) i arbetslöshetskassa för att ersättning skall utgå.
Som en följd av avgiftslagens upphörande slopas det nuvarande avgiftsvillkoret i försäkringen. Avgiftslagens upphörande medför konsekvensändringar i en rad skatteförfattningar.
Motioner med yrkanden om helt eller delvis avslag på propositionen
I kommittémotion A7 (yrk. 1) av Elving Andersson m.fl. (c) yrkas i första hand avslag på propositionen i dess helhet. I andra hand framställs krav rörande övergångsbestämmelsernas utformning. Utskottet återkommer nedan beträffande den senare frågan.
Motionärerna framhåller att en återställning innebär att det ekonomiska skyddet vid arbetslöshet försvinner för 100 000-tals människor. Detta är oacceptabelt. Propositionen innehåller enligt motionärerna inga egentliga skäl för åtgärden annat än att regeringen tycker att en inkomstrelaterad ersättning skall vara frivillig -- detta trots att samhällets andra trygghetssystem är obligatoriska.
Per-Ola Eriksson m.fl. (c, m, fp, kds) anför i motion A3 att de arbetslösas ställning genom regeringens förslag försvagas. Motionärerna yrkar att riksdagen avslår propositionen i den del som avser en återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Barbro Johansson (mp) yrkar i motion A12 att riksdagen avslår propositionen i de delar som rör nedläggningen av de statliga arbetslöshetskassorna. I motionen sägs att partiet till stor del accepterar de lagändringar regeringen nu föreslår men att en allmän statlig skattefinansierad arbetslöshetskassa bör finnas kvar. Kassan skall finansieras skattevägen på ett solidariskt sätt. Enligt motionären är arbetslöshetsförsäkringen ur medborgarnas perspektiv en fråga om grundtrygghet för alla.
Motionsyrkande om en översyn av arbetslöshetsförsäkringen
Vänsterpartiet betonar i motion A6 (yrk. 8) vikten av att en utredning ser över arbetslöshetsförsäkringen, dess regelverk, finansiering och organisation. Översynen bör också inkludera regelverket i KAS-lagen. Riksdagen bör ta initiativ till en sådan utredning.
Utskottet
En arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning grundad på frivilligt medlemskap i arbetslöshetskassa har funnits i Sverige alltsedan mitten av 1930-talet. En förändring av ett så inarbetat ersättningssystem kräver stor noggrannhet, omsorg och analys.
De förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som genomfördes den 1 juli 1994 var bristfälligt underbyggda och uppfyllde inte de krav som enligt utskottets mening kunde ställas på en så genomgripande reform.
Lagändringen innebar att möjligheten att kvalificera sig för nya ersättningsperioder genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder begränsades. Det innebär att många människor kommer att utförsäkras och ställas utan försörjning. Det är svårt att överblicka vilka konsekvenser detta kommer att få för kommunernas ekonomi i form av ökade socialbidragskostnader, om systemet tillåts fortsätta.
Det införda regelsystemet är vidare onödigt krångligt, t.ex. genom att två olika arbetsvillkor skall tillämpas, det ena med alternativa regler.
Avsaknaden av en grundlig analys gör det över huvud taget svårt att bedöma vilka konsekvenserna blir för berörda individer och samhället i stort.
Förändringarna infördes i det uttalade syftet att skapa en allmän inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet där fler grupper skall kunna få ersättning som bättre motsvarar inkomstbortfallet.
Enligt utskottets mening innebär lagstiftningen i realiteten att färre personer kan kvalificera sig för ersättning och att ersättning utgår med lägre belopp och under kortare perioder.
Ambitionen med den statliga arbetslöshetsförsäkringen var att nå dels den tredjedel av de arbetslösa som inte var berättigade till ersättning från de etablerade arbetslöshetskassorna, dels de omkring 10 % arbetslösa som endast uppbar KAS-ersättning.
Såvitt utskottet erfarit torde det vara ett mycket begränsat antal personer som hittills fått dagpenning från de statliga kassorna.
En rad väsentliga frågor av avgörande betydelse för utformningen av en allmän försäkring sköts av den dåvarande regeringen på framtiden för att lösas av kommande utredningar.
Det ersättningssystem som nu föreslås återinfört bestående av ett obligatoriskt grundskydd och en frivillig försäkring med inkomstrelaterad ersättning är som utskottet ser saken en "allmän försäkring" i lika hög grad som det nuvarande systemet, även om KAS inte brukar beskrivas som en försäkring.
Det är i och för sig tilltalande att alla förvärvsarbetande skall ha möjlighet att omfattas av en inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning.
Det är oklart varför en del väljer att stå utanför de privata a-kassorna, och enligt utskottet vore det bra att få den och andra därmed sammanhängande frågor belysta. Först därefter bör man överväga vad som bör göras för att erbjuda denna grupp ett alternativ.
Utskottet ställer sig således bakom att en utredning snarast bör tillsättas för att göra en genomgripande översyn av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.
De förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som således infördes från halvårsskiftet skall genom utformningen av övergångsbestämmelserna successivt nå full effekt.
För att i görligaste mån förhindra de negativa effekterna av den av fyrpartiregeringen genomförda försäkringen bör enligt utskottet en återställning inte skjutas på framtiden utan genomföras redan från årsskiftet.
Av det anförda följer att utskottet ansluter sig till propositionens förslag såvitt avser frågan om en återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Därmed avstyrker utskottet de i motionerna A3 (c, m, fp, kds), A7 (c) och A12 (mp) framställda yrkandena i berörda delar.
Vänsterpartiets begäran om en översyn av arbetslöshetsförsäkringen tillgodoses genom det utskottet anfört och av det som sägs i propositionen. Ett initiativ från riksdagens sida torde således vara obehövligt. Riksdagen bör enligt utskottets mening därför lämna motion A6 i berörd del utan åtgärd.
I den följande framställningen behandlar utskottet under separata rubriker de delar av lagförslaget där utskottet har invändningar, där motioner väckts eller där särskilda frågor aktualiserats motionsledes.
Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet m.m.
Propositionen
Kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen skall enligt propositionen i allt väsentligt bäras av produktionen. Den allmänna avgift för finansiering av kontantförmåner som regleras i den s.k. avgiftslagen och som betalas av arbetstagarna föreslås slopad vid utgången av år 1994. Samtidigt återinförs arbetslöshetskassornas finansieringsavgift.
Förslaget i denna del utgör ett led i en större avgiftsväxling i enlighet med regeringens ekonomisk-politiska proposition 1994/95:25 som riksdagen snart skall behandla. Avgiftsväxlingen innefattar bl.a. en höjning av arbetsgivarnas bidrag till arbetslöshetsförsäkringen och en motsvarande minskning av deras bidrag till sjukförsäkringen. Å andra sidan höjs arbetstagarnas allmänna egenavgift till sjukförsäkringen.
Motion
Elving Andersson m.fl. (c) framhåller i motion A7 att den av regeringen föreslagna "avgiftskarusellen" är onödig och i praktiken leder till samma resultat som uppnås med den allmänna avgiften för arbetslöshetsförsäkringen.
Motionärerna menar tvärtemot regeringen att det är värdefullt att tydligt markera arbetsgivares och anställdas gemensamma intresse av en väl fungerande och gemensamt finansierad arbetslöshetsförsäkring.
I motionen (yrk. 3) yrkas att den allmänna avgiften för arbetslöshetsförsäkringen för 1995 höjs till 2,05 % av avgiftsunderlaget.
Motionärerna vill vidare (yrk. 4) att statsbidrag skall utgå till arbetslöshetskassorna för deras administration av verksamheten. Härigenom uppnås likställdhet mellan de statliga arbetsmarknadskassorna och arbetslöshetskassorna.
Utskottet
Utskottet har ovan anslutit sig till förslaget att arbetslöshetsersättningen i huvudsak skall återställas till den utformning den hade före den 1 juli 1994.
Utskottet delar uppfattningen att produktionen genom arbetsgivaravgifter i allt väsentligt bör bära kostnaderna för den sålunda återställda arbetslöshetsförsäkringen och att den i avgiftslagen reglerade allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet bör avskaffas.
Det sagda innebär som framgått tidigare att de statliga arbetsmarknadskassorna avvecklas och att inkomstrelaterad ersättning i fortsättningen enbart skall administreras av arbetslöshetskassor med medlemskap som grund. De nu berörda yrkandena i motion A7 avstyrks därmed.
Propositionens under avsnitt 2.4 framlagda förslag till lag om upphävande av avgiftslagen bör kompletteras med övergångsbestämmelser av innebörd att den upphävda lagen fortfarande skall gälla i fråga om avgift som avser tiden före den 1 januari 1995.
Utskottets förslag till övergångsreglering lämnas i hemställan.
Den författningstekniska regleringen av vissa av de ändringar som följer av att avgiftslagen slopas överlämnas till skatteutskottet. Det gäller bestämmelser där ändringsförslag bereds även i det utskottet, nämligen
1 § och 43 § 1 mom. i förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (prop. p. 2.7),
förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (prop. p. 2.10).
Normalarbetstid m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås i 20 § ALF-lagen skärpta regler när det gäller beräkningen av normalarbetstid i förhållande till vad som gällde före den 1 juli 1994. De tidigare gällande bestämmelserna innebar i huvuddrag följande.
Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen lämnas i form av ett för dag beräknat belopp (dagpenning). Sedan den 5 juli 1993 är högsta dagpenning 564 kr, och sedan den 1 januari 1994 är KAS-beloppet 245 kr. Den lägsta dagpenningen motsvarar KAS-beloppet.
Dagpenning i det enskilda ersättningsfallet lämnas inom de ovan nämnda beloppsgränserna med 80 % av den försäkrades dagsförtjänst. Vid beräkning av dagsförtjänsten beaktas lön och andra ersättningar som beskattas som inkomst av tjänst.
Med dagsförtjänst menas en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst som den försäkrade hade före arbetslöshetens inträde under arbetstid som var normal för honom eller henne.
Enligt föreskrifter från Arbetsmarknadsstyrelsen har under tiden den 1 januari 1992 till den 1 juli 1994 som normalarbetstid gällt den arbetstid som den försäkrade haft under de tre kalendermånader som innehåller flest arbetade timmar under ramtiden, dvs. under en tolvmånadersperiod före arbetslöshetens inträde.
Den s.k. normalarbetstiden är således avgörande för dagpenningens storlek. Ersättningen utgör som nämnts enligt huvudregeln 80 % av den arbetslöses dagsförtjänst under en normalarbetstid, dvs. arbetstiden under de tre kalendermånaderna med flest arbetade timmar. Regeringen föreslår i propositionen en skärpning av bestämmelserna om normalarbetstid.
I propositionen sägs att en arbetslös kassamedlem bör kompenseras för en arbetstid och inkomst som varit normal för denne sett över en längre tid. Den som arbetat heltid eller deltid med en fastlagd veckoarbetstid under det senaste året före arbetslösheten bör liksom före den 1 juli 1994 få sin ersättning baserad på detta arbete.
Har arbetstiden däremot inte varit fastlagd på detta sätt utan varierat under de senaste tolv månaderna bör dagpenning och normalarbetstid beräknas på verksamheten under de senaste åtta månaderna.
Detta skall gälla såväl när arbete eller med arbete jämställd tid utförs samtliga månader under ramtiden, men i växlande omfattning, som då sådan verksamhet endast utförs vissa månader. I beräkningen kan således ingå månader av ramtiden då medlemmen inte utfört arbete eller motsvarande.
Om arbetstiden har varierat under de åtta månaderna skall det sammanlagda antalet timmar delas med 35 veckor vilket motsvarar åtta månader.
Motioner
Vänsterpartiet yrkar i motion A6 (yrk. 1) att riksdagen skall besluta återställa reglerna om normalarbetstid till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Förslaget missgynnar dem som tvingas minska sin arbetstid före en arbetslöshet -- vilket är vanligt inför en arbetslöshetsperiod. Samma förhållande drabbar en företagare när verksamheten före en nedläggning går sämre och sämre.
Förslaget uppges vidare slå hårt mot grupper som till följd av branschens arbetsförhållanden ofta får kortare anställningar, t.ex. byggnadsarbetare, skogs- och lantarbetare, handelsanställda samt musiker och skådespelare.
Enligt motionärerna ger slutligen regeringens förslag upphov till orepresentativa resultat i och med att även månader med ingen eller obetydlig arbetstid skall beaktas vid bestämmande av normalarbetstiden.
Vänsterpartiet anser mot den bakgrunden att förslaget om normalarbetstid bör utgå och ytterligare beredas. I avvaktan på detta bör man återgå till de gamla reglerna.
Sonia Karlsson och Krister Örnfjäder (båda s) föreslår i motion A5 (yrk. 3) ett tillkännagivande om att konsekvenserna av en förändrad beräkning av normalarbetstiden bör utredas och analyseras innan beslut fattas i frågan.
Motsvarande yrkande framställs av Carin Lundberg m.fl. (s) i motion A10 och Hans Karlsson m.fl. (s) i motion A11.
Ronny Olander m.fl. (s) har i motion A9 uppmärksammat att propositionens förslag till lagtext om normalarbetstidens beräkning inte överensstämmer med propositionens allmänna motivering i frågan. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att 20 § andra stycket i propositionens förslag skall ersättas med en föreskrift av följande lydelse: "Som normalarbetstid skall gälla den arbetstid medlemmen varit anställd för att arbeta under den tid som är tillgodoräkningsbar under ramtiden." För att uppnå samma besparingseffekt som i propositionen föreslår motionärerna i stället att arbetsvillkoret i 6 § första stycket p. 2 förlängs med en månad.
Utskottet
Utskottet kan konstatera att det föreligger en viss skillnad mellan propositionens förslag till lagtext i 20 § ALF-lagen om normalarbetstid och det som angivits som regeringens förslag i den allmänna motiveringen. Utskottet har utgått från att lagtexten gällt som regeringens förslag.
Att beräkna normalarbetstiden för den som har varierande arbetstid efter den genomsnittliga arbetstiden under de senaste åtta månaderna av ramtiden, där även tid då inget arbete utförts beaktas, kan enligt utskottets mening få olyckliga konsekvenser.
Det är inte ovanligt att arbetstagare och företagare av olika skäl tvingas sänka sin arbetstid strax före en arbetslöshetsperiod.
Med regeringens förslag beräknas i dessa fall normalarbetstiden utifrån en period som inte är representativ.
Utskottet befarar att förslaget kommer att slå särskilt hårt mot vissa grupper.
En heltidsarbetande som arbetat i tillräcklig omfattning för att uppfylla det föreslagna arbetsvillkoret, dvs. minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader före arbetslösheten, skulle vid en genomsnittsberäkning avseende åtta månader (35 veckor) få ersättning motsvarande endast halvtid.
En sådan regel skulle drabba grupper med korta anställningar hårt. Det gäller t.ex. byggnadsarbetare, skogs- och lantarbetare, lärare utan fast tjänst, vikarier inom vårdsektorn och anställda inom hotell- och restaurangbranschen samt utövande konstnärer.
Utskottet vill i stället förorda en regel där normal arbetstid är den tid som den försäkrade har förvärvsarbetat under tid som legat till grund för uppfyllande av arbetsvillkoret.
Om det är till den försäkrades fördel skall i stället normalarbetstiden utgöra ett genomsnitt av den arbetade tiden under hela ramtiden. Arbetad tid skall därvid för arbetstagares del utgöra den tid man varit anställd för att arbeta.
För att uppnå kostnadsneutralitet i förhållande till propositionen bör enligt utskottets mening förslaget om normalarbetstidens beräkning kombineras med en skärpning av arbetsvillkoret i 6 § första stycket p. 2. Utskottet förordar att arbetsvillkoret i fortsättningen skall vara förvärvsarbete i minst 80 dagar (regeringens förslag minst 75 dagar) fördelade på minst fem månader (regeringens förslag minst fyra månader).
När den försäkrades normalarbetstid beräknas skall enligt utskottets mening endast ingå tid då den försäkrade utfört förvärvsarbete eller varit i verksamhet som utgör jämställd tid. Till skillnad från regeringsförslaget skall man alltså bortse från den tid då arbete inte utförts. Om någon har uppfyllt arbetsvillkoret genom att exempelvis ha förvärvsarbetat i huvudsak lika mycket varje månad under de fem månaderna, som är minimigränsen för villkorets uppfyllande, skall dessa månader anses motsvara 21 veckor. Motsvarande princip bör tillämpas vid en genomsnittsberäkning avseende hela ramtiden.
Det är svårt att uppskatta vilka besparingar som kan göras med de olika alternativ som diskuteras.
Vad utskottet kan förstå utgör de besparingseffekter som regeringen redovisat i propositionen för förslaget rörande normalarbetstiden, i brist på statistiskt underlag, en uppskattning.
Utskottet har anledning att tro att de förslag som utskottet nu lagt fram kommer att medföra minst samma besparing som den regeringen redovisat.
Utskottets förslag medför ändringar i propositionens förslag till 6 och 20 §§ i ALF-lagen av lydelse som framgår av bilaga 2 till betänkandet.
Med det anförda avstyrks motionerna A5 i aktuell del, A6 i berörd del, A9, A10 och A11 i motsvarande del.
Arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete
Beträffande de deltidsarbetslösa gällde före den 1 juli 1994 efter ett avgörande i Försäkringsöverdomstolen att dagpenningen beräknades efter den normalarbetstid och dagsförtjänst som den försäkrade hade i det heltidsarbete som närmast föregick deltidsarbetslösheten, även om den försäkrade därefter kvalificerade sig till en eller flera ersättningsperioder genom sitt deltidsarbete. Konsekvensen blev att deltidsarbetslösa fortlöpande kunde kvalificera sig för rätt till ersättning från försäkringen och därigenom få deltidsersättning till dess vederbörande uppnådde 65 års ålder. Den arbetslöshetsförsäkring som infördes från den 1 juli 1994 innebar att möjligheterna för deltidsarbetande att uppbära fyllnadsersättning inskränktes.
Propositionen
I propositionen föreslås skärpta regler för att förhindra att arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete åter skall kunna uppbäras i enlighet med den praxis som gällde före den 1 juli 1994. Skärpningen skall uppnås genom en ändring rörande normalarbetstidens beräkning i 20 § ALF-lagen.
I propositionen föreslås att den som har en tillsvidareanställning på deltid får ersättning baserad på tidigare arbete ersättningsperioden ut. Kvalificerar sig den sökande till en ny ersättningsperiod genom det fasta deltidsarbetet kommer detta att utgöra utgångspunkten för normalarbetstidens beräkning vid utbetalning av ersättning för den nya perioden.
Regeringen framhåller att det är viktigt att en begränsning av ersättningsrätten vid fast deltidsarbete kompletteras med en regel om förtur till mertidsarbete vid nyanställning hos arbetsgivaren. Regeringen aviserar i propositionen sin avsikt att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Motioner
Vänsterpartiet yrkar i motion A6 (yrk. 2) att riksdagen beslutar återställa reglerna för deltidsanställdas ersättningsperioder till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Partiet framhåller att propositionen i den här delen främst slår mot kvinnorna. I motionen sägs vidare att det är ett problem att deltidsarbetande kunnat få arbetslöshetsersättning i oändlig tid. Problemet löses emellertid inte på det sätt regeringen föreslagit utan genom en lagstiftning om att deltidsanställda har rätt till anställningar med fler arbetstimmar när sådan anställning blir ledig hos arbetsgivaren.
Sonia Karlsson och Krister Örnfjäder (båda s) begär i motion A5 (yrk. 1, 2) ett tillkännagivande om att lagen om anställningsskydd bör ändras så att deltidsarbetande ges förtur till mertidsarbete innan nyanställning sker.
Motionärerna vill också att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de deltidsarbetande har samma rätt till arbetsförmedlingens tjänster som andra och att förmedlingarna måste arbeta aktivt också med denna grupp.
Hans Karlsson m.fl. (s) föreslår i motion A11 att frågan om företrädesrätt för deltidsarbetande till mertid och heltid skyndsamt bör utredas.
Utskottet
Utskottet anser att frågan om den s.k. fyllnadsstämplingen är ett stort problem som snarast måste få sin lösning. Det handlar inte bara om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen utan också om arbetsförmedlingens sätt att arbeta med frågan. Även en förtursrätt för deltidsanställda till lediga anställningar med mer tid måste övervägas. Utskottet förutsätter att frågekomplexet behandlas med förtur i den utredning som regeringen aviserat.
Det finns anledning att av flera skäl känna tveksamhet inför den lagregel som regeringen föreslår i propositionen för att lösa problemet med fyllnadsstämplingen. Bl.a. kan man befara problem i den praktiska tillämpningen. Därför bör riksdagen inte nu binda sig för någon lösning.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i den del som avser begränsning av arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete.
Motion A6 (v) får med det anförda anses tillgodosedd i berörd del. Även motionerna A5 (s) och A11 (s) får i viss mån anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Kompensationsnivåer m.m.
Dagpenning lämnas i dag som huvudregel med 80 % av den försäkrades dagsförtjänst inom ramen för ett högsta dagpenningbelopp som för närvarande är 564 kr och det lägsta, 245 kr som motsvarar KAS-beloppet.
Vänsterpartiet yrkar i sin motion A6 (yrk. 4--7) att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen skall höjas från 80 till 90 % samt att högsta dagpenningbelopp från den 1 januari 1995 skall vara 598 kr.
I motionen föreslås vidare ett tillkännagivande om att en följsamhetsregel för dagpenningbelopp snarast bör utredas.
Partiet föreslår slutligen att de nämnda nivåhöjningarna skall finansieras genom att arbetsmarknadsavgiften från årsskiftet höjs med 0,7 %.
Utskottet
Vänsterpartiets krav på en höjning av kompensationsnivån resp. dagpenningbeloppet har vid tidigare tillfällen avstyrkts av utskottet med hänvisning till att det statsfinansiella läget inte medger ökad belastning på Arbetsmarknadsfonden och att det inte kan komma i fråga att höja arbetsmarknadsavgiften. Det skedde senast våren 1994 i samband med behandlingen av arbetslöshetsförsäkringen i det av riksdagen godkända betänkandet 1993/94:AU26. Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen att ha kontakter med företrädare för arbetslöshetskassorna i denna fråga. Utskottet bedömer att något initiativ från riksdagens sida i frågan inte är påkallat och avstyrker bifall till motion A6 i berörda delar.
Utformningen av arbetslöshetsförsäkringen för företagare
Propositionen
Propositionen innebär att det medlemsvillkor i arbetslöshetsförsäkringen som gällde före den 1 juli 1994 återställs.
Detta villkor innebär att rätt till ersättning föreligger för den som varit medlem i arbetslöshetskassa under minst tolv månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om vederbörande haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare.
Motioner
I motion A4 av Sten Svensson (m) begärs ett tillkännagivande om att samma medlemsvillkor bör gälla för företagare som för arbetstagare, dvs. krav på tolv månaders medlemskap.
Elving Andersson m.fl. (c) yrkar i motion A7 (yrk. 5) att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till ny utformning av arbetslöshetsförsäkringen för företagare med utgångspunkt från det utredningsförslag som presenterades i september 1994.
Utskottet
Regeringen har i propositionen aviserat att en utredning kommer att tillsättas med uppgift att se över hela arbetslöshetsförsäkringen med inriktning på en sammanhållen försäkring.
Utskottet utgår från att en utredning med ett sådant vitt utredningsuppdrag självfallet kommer att behandla även arbetslöshetsförsäkringens utformning för företagare.
Utskottet anser att man bör avvakta utredningens överväganden i den nu aktuella frågan. Motionerna A4 och A7, den senare i aktuell del, avstyrks därmed.
Övergångsbestämmelser m.m.
Propositionen
Lagändringarna i ALF-lagen och KAS-lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
En försäkrad som påbörjat en ersättningsperiod före den 1 januari 1995 enligt ALF-lagens nu gällande bestämmelser skall enligt propositionen få uppbära ersättning under återstående dagar av ersättningsperioden även om de nya medlems- och arbetsvillkoren inte uppfyllts.
Den som påbörjat en ersättningsperiod med dagpenning före den 1 januari 1995 enligt KAS-lagens nu gällande bestämmelser skall få fortsätta att uppbära denna ersättning, dock längst till den 30 juni 1996. Likaså skall den som under ersättningsperioden uppfyller villkoren för ersättning enligt ALF-lagen få ut ersättning för återstående del av perioden från arbetslöshetskassa.
Motioner
I motion A8 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) föreslås att propositionens övergångsregler kompletteras på så sätt att personer som blir arbetslösa efter ikraftträdandet under vissa förutsättningar skall ha rätt till inkomstrelaterad ersättning under sex månader från ikraftträdandet.
Förslaget innebär att den som den 31 december 1994 har uppfyllt avgiftsvillkoret enligt de äldre bestämmelserna skall ha rätt till inkomstrelaterad ersättning om vederbörande blir arbetslös före den 30 juni 1995 och då uppfyller arbetsvillkoret. Sådan ersättning kan uppbäras längst till den 30 juni 1996. KAS-regionerna bör enligt motionärerna besluta i ersättningsärendena.
Den som är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller medlemsvillkoret enligt de nya reglerna skall på motsvarande sätt ha rätt till dagpenning om avgiftsvillkoret enligt de äldre bestämmelserna är uppfyllt. Avgiftsvillkoret skall anses uppfyllt om skyldighet att betala avgift förelegat under minst sju månader under 1994.
Vänsterpartiet framhåller i motion A6 (yrk. 3) att även om det inte berör så många är det otillfredsställande att människor som förlitat sig på att kunna få ersättning från den statliga arbetslöshetsförsäkringen drabbas av en sämre trygghet än vad som förespeglats dem. När nu reglerna ändras med kort varsel förordar motionärerna generösare övergångsregler för dem som blir arbetslösa efter den 1 januari 1995 och som upparbetat kvalifikationstid i den statliga arbetslöshetskassan. Denna grupp har inte möjlighet att ta med sig den kvalifikationstiden in i en annan kassa. Partiet föreslår följande.
1. Den som är arbetslös och uppbär inkomstrelaterad ersättning enligt KAS-lagen skall ha rätt till inträde i den arbetslöshetskassa inom vars verksamhetsområde han eller hon uppfyllt arbetsvillkoret.
2. Den som vid utgången av 1994 uppfyllde avgiftsvillkoret enligt övergångsbestämmelserna till gällande 9 § i ALF-lagen och som före utgången av mars månad 1995 söker om inträde i en arbetslöshetskassa skall anses uppfylla villkoret i den kassan.
Elving Andersson m.fl. (c) framställer i motion A7 (yrk. 2), för det fall att riksdagen inte biträder yrkandet om avslag på propositionen i dess helhet, ett förslag till ändrade övergångsbestämmelser.
Förslaget innebär att alla som påbörjat en ersättningsperiod med inkomstrelaterad ersättning enligt KAS-lagen före ikraftträdandet skall få fullfölja perioden. Regeringens förslag medför enligt motionen att personer som deltidsstämplar eller har s.k. överhoppningsbar tid och som påbörjar en ersättningsperiod sent under år 1994 inte hinner avsluta perioden före den 30 juni 1996.
Utskottet
Utskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över övergångsbestämmelserna till ALF- och KAS-lagarna i propositionens lagförslag. Lagrådets yttrande har fogats som bilaga 3 till betänkandet.
Lagrådets yttrande innebär sammanfattningsvis för ALF-lagens del att propositionens övergångsreglering inte står i strid med regeringsformen eller med allmänna principer i fråga om övergångsreglering. Enligt Lagrådets mening framstår regleringen dock som mindre tilltalande i ett avseende. Övergångsbestämmelsen ger inte något skydd för den som blir arbetslös under tiden närmast efter ikraftträdandet. Detta innebär bl.a. att de som i dag är försäkrade och har uppfyllt avgiftsvillkoret under tiden närmast efter ikraftträdandet kommer att behandlas olika beroende på om de uppfyller medlemsvillkoret eller inte.
När det gäller förslaget till övergångsbestämmelse i KAS-lagen innebär Lagrådets yttrande sammanfattningsvis att den föreslagna bestämmelsen inte strider mot regeringsformen eller mot allmänna principer för övergångsreglering.
Lagrådet föreslår slutligen beträffande övergångsbestämmelserna till både ALF- och KAS-lagen vissa ändringar av redaktionell natur.
Av hänsyn till dem som förlitat sig på att kunna få statlig arbetslöshetsersättning finns det enligt utskottets mening skäl att något mildra effekterna av regeringens förslag till övergångsreglering i ALF- och KAS-lagarna.
Centerpartiets förslag om att den som påbörjat en ersättningsperiod före årsskiftet skall få fullfölja den även efter den 30 juni 1996 medför enligt utskottets mening mycket begränsade fördelar för ett fåtal personer.
Inkomstrelaterad ersättning bör enligt utskottets mening i vissa fall kunna utges till den som blir arbetslös under första halvåret 1995. Det gäller den som vid ikraftträdandet har uppfyllt avgiftsvillkoret enligt de äldre bestämmelserna samt den som är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller medlemsvillkoret enligt de nya reglerna.
Propositionens övergångsreglering bör mot den bakgrunden enligt utskottets mening kompletteras med en föreskrift i enlighet med vad som föreslagits i motion A8 (s). Motionen tillstyrks således i motsvarande delar. Utskottets förslag till lagtext återfinns i bilaga 2.
Efter ikraftträdandet bör KAS-regionerna besluta i de ärenden om inkomstrelaterad ersättning där sökanden inte är medlem i en arbetslöshetskassa. Detta bör riksdagen i enlighet med vad som sägs i motion A8 (s) som sin mening ge regeringen till känna. Motionen tillstyrks således även i nu berörd del.
Den övergångslösning utskottet förordar tillgodoser det behov av "rådrum" som behövs för att den som så önskar genom medlemskap i en arbetslöshetskassa skall kunna kvalificera sig för inkomstrelaterad ersättning. Den föreslagna lösningen torde vidare lösa de brister i regeringens förslag till övergångsbestämmelser som Lagrådet funnit mindre tilltalande. I utskottets förslag till övergångsreglering beaktas även de övriga synpunkter Lagrådet anfört.
Det av utskottet tillstyrkta förslaget till övergångsreglering förefaller att i allt väsentligt tillgodose de krav som ställs i Vänsterpartiets motion. Motion A6 i aktuell del avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört. Utskottet avstyrker likaledes bifall till motion A7 (c) i nu behandlade delar.
Övriga delar av lagförslagen i proposition 1994/95:99
Utskottet tillstyrker även de av regeringen i proposition 99 framlagda förslagen till
lag om ändring i lag (1992:1331) om arbetslivsutveckling (prop. p. 2.3),
lag om upphävande av lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet (prop. p. 2.4),
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) (prop. p. 2.5),
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (prop. p. 2.6),
lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) (prop. p. 2.7),
lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (prop. p. 2.8),
lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) (prop. p. 2.9),
lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) (prop. p. 2.10),
lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning (prop. p. 2.11).
Delar av lagförslaget under p. 2.7 (ändring av uppbördslagen), dvs. 1 § och 43 § 1 mom., samt hela lagförslaget under p. 2.10 (ändring av skattebrottslagen) i propositionen har som utskottet tidigare nämnt överlämnats till skatteutskottet för författningsteknisk reglering.
Lagförslagen i propositionen under p. 2.4 och 2.11 föranleder utskottet att i hemställan föreslå ändrade övergångsbestämmelser.
Proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt, i vissa delar
Propositionen
I proposition 1994/95:6 om Totalförsvarsplikt som avlämnades i juni 1994 av den dåvarande regeringen föreslås en ny lag som reglerar tjänstgöringsskyldigheten i Sveriges totalförsvar.
Den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt ersätter bl.a. värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m., bestämmelserna om civilförsvarsplikt i civilförsvarslagen (1960:74) och lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.
I propositionen föreslås också vissa andra nya lagar, bl.a. en lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.
Med anledning av den föreslagna lagstiftningen om totalförsvarsplikt föreslås följdändringar i bl.a. 10 och 10 a §§ ALF-lagen och 10, 10 a och 27 b §§ KAS-lagen.
Ändringarna rör således bl.a. regeln om att värnpliktstjänstgöring utgör med förvärvsarbete jämställd tid vid bestämmande av de allmänna resp. särskilda arbetsvillkoren i ALF-lagen och KAS-lagen.
I propositionen föreslås att begreppet värnpliktstjänstgöring den 1 juli 1995 skall ersättas av begreppet tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt.
Regeringen framhåller i propositionen (s. 211) att ändringsförslagen endast utgör tekniska anpassningar till den nya lagstiftningen på totalförsvarsområdet och att avsikten inte är att förändra den personkrets som kan tänkas komma att kunna göra anspråk på förmåner från arbetslöshetsförsäkringen.
Försvarsutskottet har överlämnat lagstiftningsärendet i den här delen till arbetsmarknadsutskottet för beredning.
Utskottet
Utskottet kan för sin del inte finna annat än att de föreslagna följdändringarna i ALF- resp. KAS-lagen innebär att kretsen av personer som kan kvalificera sig för arbetslöshetsersättning med jämställd tid utökas.
De nu aktuella ändringarna berör vidare paragrafer som i samband med att arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med proposition 99 skall återgå till vad som gällde före den 1 juli 1994 antingen skall ändras eller upphävas.
I den lydelse bestämmelserna hade före den 1 juli 1994 återfinns begreppet "värnpliktstjänstgöring" i 7 § (jämställd tid) och i 8 § (bestämmande av ramtid) i ALF-lagen. I KAS-lagen finns begreppet i 7 § (jämställd tid), 8 § (ramtid) och i 9 § (ramtid i anslutning till avslutad utbildning).
Utskottet saknar underlag för att bedöma konsekvenserna för försäkringen av de aktuella följdändringarna. De bör därför inte nu införas i ALF- och KAS-lagstiftningen. Regeringen bör bereda förslaget i den här delen ytterligare och återkomma till riksdagen i frågan.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på proposition 1994/95:99 att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A3, 1994/95:A7 yrkande 1 och 1994/95:A12, res. 1 (m, c, fp, kds) res. 2 (mp)
2. beträffande den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet m.m. att riksdagen avslår motion 1994/95:A7 yrkandena 3 och 4, res. 3 (m, c, fp, kds, mp)
3. beträffande översyn av arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen lämnar motion 1994/95:A6 yrkande 8 utan åtgärd,
4. beträffande normalarbetstid och arbetsvillkor att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A5 yrkande 3, 1994/95:A6 yrkande 1, 1994/95:A9, 1994/95:A10 och 1994/95:A11 i motsvarande del, res. 4 (c, fp, kds) - motiv.
5. beträffande arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A5 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A6 yrkande 2 och 1994/95:A11 i motsvarande del avslår regeringens förslag rörande arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete, res. 5 (m) - motiv. res. 6 (c, fp, kds) - motiv.
6. beträffande lagbestämmelserna i 6 och 20 §§ ALF-lagen att riksdagen antar 6 och 20 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
7. beträffande kompensationsnivåer m.m. att riksdagen avslår motion 1994/95:A6 yrkandena 4, 5 och 7, res. 7 (v) - delvis
8. beträffande arbetsmarknadsavgiften att riksdagen avslår motion 1994/95:A6 yrkande 6, res. 7 (v) - delvis
9. beträffande utformningen av arbetslöshetsförsäkringen för företagare att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A4 och 1994/95:A7 yrkande 5,
10. beträffande övergångsbestämmelser m.m. att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A8 och med avslag på motionerna 1994/95:A6 yrkande 3, 1994/95:A7 yrkande 2
dels antar övergångsbestämmelserna i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring resp. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd med den ändringen att bestämmelserna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om KAS-regionernas övergångsvisa uppgifter, res. 8 (m, c, fp, kds) - villk. 1 res. 9 (mp) - motiv.
11. beträffande övriga delar av lagförslagen i proposition 1994/95:99 att riksdagen
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, med den ändringen att i 4 § sista stycket orden "femte stycket" skall ersättas av orden "fjärde stycket",
i den mån förslagen inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 4, 5, 6 och 10,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,
lag om upphävande av lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet, med den ändringen att det i lagen skall införas en övergångsbestämmelse av följande lydelse:
"Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om avgift som avser tiden före den 1 januari 1995.",
dels med ändring av riksdagens beslut med anledning av socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU6 antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen skall ha följande lydelse:
"Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Den äldre lydelsen av 10 § gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift och lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet.",
lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) -- såvitt avser 4 § 1 mom., 12 § och 27 § 2 mom.,
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
12. beträffande proposition 1994/95:6 om totalförsvarsplikt i vissa delar att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 8 december 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kds).
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "En arbetslöshetsförsäkring" och på s. 12 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det är beklagligt att den socialdemokratiska regeringen nu väljer att avskaffa den allmänna arbetslöshetsförsäkring som den förra regeringen införde så sent som den 1 juli 1994.
Genom att återinföra ett system med ett obligatoriskt grundskydd och en inkomstrelaterad ersättning som förutsätter medlemskap i en arbetslöshetskassa sällar sig Sverige till de ytterst få OECD-länder som saknar en allmän arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning.
Innan den allmänna försäkringen infördes fick uppskattningsvis endast två tredjedelar av de arbetslösa ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Omkring 10 % fick KAS-ersättning. Resten var hänvisade till socialbidrag om de saknade egna medel för sin försörjning.
Även de KAS-berättigade var många gånger hänvisade till socialbidrag som kompletterande försörjning. Det är genant för en välfärdsstat att regeringen nu vill återinföra ett system där så många arbetslösa ställs utan skydd och där de arbetslösas ställning åter försvagas.
Enligt vad utskottet erfarit får redan i dag ett betydande antal människor dagpenning från de statliga arbetslöshetskassorna. Regeringen vill nu frånta dessa människor det värdefulla komplement som arbetsmarknadskassorna utgör. Det är oacceptabelt.
Regeringens förslag skall naturligtvis ses mot bakgrund av krav från LO om fackligt monopol för arbetslöshetskassorna. Regeringen borde ha stått emot dessa krav och låtit den allmänna arbetslöshetsförsäkringen få en chans att etablera sig. En utvärdering om några år skulle kunna ge viktiga erfarenheter av systemets eventuella förtjänster och brister i jämförelse med det "nygamla" system som nu införs.
Den återställning som nu föreslås i propositionen är inte ansvarsfull ur ekonomisk synvinkel. Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen överstiger på ett mycket allvarligt sätt intäkterna. Det samlade underskottet i Arbetsmarknadsfonden, och som täcks med lånade pengar, uppgick budgetåret 1993/94 till närmare 55 miljarder kronor.
Den allmänna arbetslöshetsförsäkring som infördes vid halvårsskiftet innebar en nödvändig uppstramning av regelsystemet bl.a. när det gällde arbetsvillkor och normalarbetstid.
För att behålla försäkringens karaktär av arbetslöshetsskydd infördes nödvändiga begränsningar av möjligheterna att återkvalificera sig för nya ersättningsperioder genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Möjligheterna för deltidsarbetslösa att fyllnadsstämpla i det oändliga begränsades också.
De nämnda åtgärderna innebar sammantaget med den allmänna egenavgiften till försäkringen, som införts ett halvår tidigare, att den borgerliga regeringen lade grunden för en arbetslöshetsförsäkring i ekonomisk balans.
Detta slår nu regeringen sönder genom en i all hast tillkommen proposition. Förslaget är så illa genomtänkt att det aldrig borde ha förelagts riksdagen.
Riksdagen bör mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört med bifall till motion A3 samt med anledning av motionerna A7 i berörd del och A12 avslå regeringens förslag om en återgång av reglerna för arbetslöshetsersättningen till vad som gällde före den 1 juli 1994.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på proposition 1994/95:99 att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A3 samt med anledning av motionerna 1994/95:A7 yrkande 1 och 1994/95:A12 avslår propositionen såvitt gäller en återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994,
2. Avslag på propositionen (mom. 1)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "En arbetslöshetsförsäkring" och på s. 12 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Miljöpartiet anser att den arbetslöshetsförsäkring som den borgerliga regeringen införde den 1 juli 1994 innebar så stora försämringar för de arbetslösa att det i princip är befogat att återställa reglerna till vad som gällde före detta datum.
I ett avseende motsätter sig Miljöpartiet emellertid en återställning. Det gäller nedläggningen av de statliga arbetslöshetskassorna. Från medborgarnas perspektiv innebär det en ökad grundtrygghet att kunna få inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning från en skattefinansierad statlig arbetslöshetskassa. Riksdagen bör alltså besluta att de statliga kassorna skall finnas kvar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på proposition 1994/95:99 att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A12 samt med anledning av motionerna 1994/95:A3 och 1994/95:A7 yrkande 1 avslår propositionen såvitt gäller de delar som rör nedläggningen av de statliga arbetslöshetskassorna,
3. Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet m.m. (mom. 2)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "(prop. p. 2.10)" bort ha följande lydelse:
Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen överstiger på ett mycket allvarligt sätt intäkterna. Det var ett viktigt skäl till varför den allmänna egenavgiften till försäkringen infördes den 1 januari 1994. Ett annat skäl var att finansiera den allmänna arbetslöshetsförsäkring som infördes ett halvår senare.
Eftersom utskottet har som utgångspunkt att den allmänna arbetslöshetsförsäkring som infördes den 1 juli 1994 skall finnas kvar finns det ingen anledning att avskaffa den allmänna egenavgiften. Regeringens förslag bör därför avvisas. Det är enligt utskottets mening tvärtom värdefullt att tydligt markera arbetsgivares och anställdas gemensamma intresse av en väl fungerande och gemensamt finansierad arbetslöshetsförsäkring.
Det finns enligt utskottets mening skäl att likställa arbetsmarknadskassorna och arbetslöshetskassorna genom att införa ett statsbidrag till de fackliga kassorna för deras administration av verksamheten. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion A7 i aktuella delar som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet m.m. att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A7 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Normalarbetstid och arbetsvillkor (mom. 4, motiveringen)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson (kds) anser att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet kan" och på s. 16 slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den föregående framställningen avvisat förslaget att avskaffa den nu gällande allmänna arbetslöshetsförsäkringen och ersätta den med bestämmelser som gällde före den 1 juli 1994. Det finns därför ingen anledning för utskottet att ta ställning till ett förslag om ändrade regler för normalarbetstid, som hänför sig till den lagstiftning som gällde före den 1 juli. Härtill kommer att propositionens förslag till reglering av normalarbetstid är så illa utformat att vissa grupper drabbas onödigt hårt. Förslaget ger ett hafsigt intryck och borde ha beretts bättre.
Propositionen bör därmed avslås även i denna del.
5. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5, motiveringen)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Utskottet anser" och på s. 18 slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den tidigare framställningen tagit ställning för att avstyrka propositionen i dess helhet.
Utskottet är emellertid i princip berett att -- för den händelse detta förslag inte vinner riksdagens bifall -- acceptera de besparingar i försäkringen som regeringen föreslagit med hänsyn till det ekonomiska läge som landet befinner sig i.
Sålunda har t.ex. utskottet i den föregående framställningen ställt sig bakom regeringens ambition att spara i försäkringen genom ändringar av beräkningen för normalarbetstiden även om bestämmelserna av utskottet föreslås få en annan utformning än regeringens förslag.
Vid utskottets beredning har det emellertid visat sig att den regel som regeringen föreslår för begränsning av ersättningsrätten vid fast deltidsarbete är svårtolkad. Det kan inte utan vidare utläsas vilka konsekvenser en tillämpning av bestämmelserna kan få.
Utskottet är därför inte nu berett att i denna del frångå sin principiella inställning till den föreliggande propositionen utan föreslår att bestämmelsen i 20 § ALF andra stycket sista meningen avslås. Regeringen bör i budgetpropositionen återkomma med andra besparingar inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Dessa bör enligt utskottets mening ges en sådan utformning att ett aktivt arbetssökande främjas.
6. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5, motiveringen)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson (kds) anser att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Utskottet anser" och på s. 18 slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den föregående framställningen föreslagit att nuvarande försäkring skall vara kvar. Därmed anser utskottet att det inte finns anledning att ta särskild ställning till ett delförslag om begränsningar i ersättningsrätten vid deltidsarbete. Dessutom är förslaget inte heller i den här delen så bearbetat att det kan läggas till grund för lagstiftning.
Propositionen bör därmed avslås även i denna del.
7. Kompensationsnivåer m.m. (mom. 7 och 8)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Vänsterpartiets krav" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion A6 ger arbetslöshetsförsäkringen låg ersättning i jämförelse med andra trygghetssystem. Ersättningstaket är lågt och har sänkts från 598 till 564 kr. Genom att det saknas en basbeloppsanknytning och att den borgerliga regeringen underlåtit att höja ersättningstaket i takt med löneutvecklingen har försäkringen förlorat sin status som tillförlitligt trygghetssystem. Ersättningsnivån har alltmer kommit att sakna relation till ett inkomstbortfall. Detta måste enligt utskottets mening ändras. En följsamhetsregel för dagpenningbeloppet bör utredas snarast.
Utskottet anser mot den angivna bakgrunden att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att regeringen skyndsamt skall återkomma med förslag om en höjning av kompensationsnivån från 80 % till 90 %. Riksdagen bör vidare ge regeringen till känna dels att högsta dagpenningbelopp från årsskiftet skall höjas till 598 kr, dels vad utskottet anfört om följsamhetsregeln.
Utskottet anser vidare att förslagen skall finansieras genom att riksdagen beslutar om en höjning av arbetsmarknadsavgiften med 0,7 % från den 1 januari 1995.
dels att utskottets hemställan under 7 och 8 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kompensationsnivåer m.m. att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A6 yrkandena 4, 5 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. beträffande arbetsmarknadsavgiften att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A6 yrkande 6 antar följande
Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3--5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 8,43 procent, 2. folkpensionsavgift med 5,86 procent, 3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag, 4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 6. arbetsmarknadsavgift med 2,12 procent, 2,82 procent,
7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent, 8. lönegarantiavgift med 0,20 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift.
Staten betalar inte arbetsskadeavgift.
8. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10)
Vid avslag på reservation 1
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår att de som blir arbetslösa under tiden fram till årsskiftet skall kunna få dagpenning från de statliga arbetsmarknadskassorna längst till den 30 juni 1996. Utskottet bedömer att en ersättningsperiod som påbörjas sent under innevarande år normalt skall hinna avslutas i tid. Rättsförluster kommer däremot att drabba försäkrade som deltidsstämplar eller som har s.k. överhoppningsbar tid. Ersättningsperioderna i dessa fall kommer inte att hinna avslutas före nämnda datum.
Om riksdagen mot utskottets avstyrkan beslutar anta regeringens förslag om att avskaffa den statliga arbetslöshetsförsäkringen, bör riksdagen enligt utskottets mening besluta att tillåta att alla som påbörjat en ersättningsperiod får uppbära ersättning perioden ut.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande övergångsbestämmelser m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:99 och motionerna 1994/95:A7 yrkande 2 och 1994/95:A8 samt med avslag på motion 1994/95:A6 yrkande 3 antar övergångsbestämmelser till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd av följande lydelse:
Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den som före ikraftträdandet påbörjat en ersättningsperiod med dagpenning har rätt till sådan ersättning även efter ikraftträdandet ersättningsperioden ut. Detta gäller inte om stödtagaren har uppfyllt villkoren för rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i dess nya lydelse.
En sökande som blir arbetslös under tiden den 1 januari--den 30 juni 1995 och då uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § skall ha rätt till ersättning som bestäms enligt 17, 20 och 21 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i bestämmelsernas lydelse efter den 1 januari 1995 om den sökande under 1994 varit skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt under minst sju månader. Detta gäller endast om stödtagaren inte uppfyller villkoren för rätt till ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse från den 1 januari 1995. Ersättning som utges med stöd av denna regel får uppbäras längst till och med den 30 juni 1996.
9. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10, motiveringen)
Barbro Johansson (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår att den som blir arbetslös under tiden fram till årsskiftet skall kunna få dagpenning från de statliga arbetsmarknadskassorna längst till den 30 juni 1996. Utskottet bedömer att rättsförluster kan drabba dem som deltidsstämplar eller som har s.k. överhoppningsbar tid. Ersättningsperioderna i dessa fall kommer inte att hinna avslutas före nämnda datum.
Om riksdagen mot utskottets avstyrkan beslutar anta regeringens förslag om att avskaffa den statliga arbetslöshetsförsäkringen, bör riksdagen besluta att alla som påbörjat en ersättningsperiod får uppbära ersättning perioden ut.
Lagförslagen i propositionerna 1994/95:99 och 1994/95:6 Proposition 1994/95:99
Bilaga
1
Proposition 1994/95:6
Utskottets förslag till ändringar i regeringens lagförslag Bilaga 2 Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
att 6 § första stycket p. 2 och 20 § samt övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Medlems- och arbetsvillkor
6 §2
Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare (medlemsvillkor),
2. under en ramtid av tolv 2. under en ramtid av tolv månader omedelbart före månader omedelbart före arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete utfört förvärvsarbete i minst 75 dagar fördelade i minst 80 dagar fördelade på minst fyra månader på minst fem månader (arbetsvillkor). Endast dag (arbetsvillkor). Endast dag då förvärvsarbete har då förvärvsarbete har utförts i minst tre timmar utförts i minst tre timmar får härvid räknas in. får härvid räknas in.
Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
Senaste lydelse av 9 § 1994:930 10 a § 1994:930 14 a § 1994:930 20 a § 1994:930 31 a § 1994:930 31 b § 1994:930.
2 Senaste lydelse 1994:930.
Regeringens förslag Utskottets förslag
20 §1
Dagpenning lämnas med 80 procent av den försäkrades dagsförtjänst, om inte annat följer av 17 § första stycket och andra stycket första meningen. Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på grund av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den försäkrades dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 § första stycket.
Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade.
Som normal arbetstid för Som normalarbetstid skall
den försäkrade skall gälla den genomsnittliga
gälla den genomsnittliga arbetstiden antingen i det
arbetstiden under de senaste 8 förvärvsarbete som
månaderna av ramtiden innebär att arbetsvillkoret
enligt 6 §. uppfylldes, eller, om detta
är förmånligare
för den försäkrade, i
allt det förvärvsarbete
som utförts under hela
ramtiden enligt 6 §.
Om en försäkrad under en ersättningsperiod kvalificerat sig för ytterligare ersättning genom en inte tidsbegränsad deltidsanställning skall dock deltidsanställningen utgöra utgångspunkten för normalarbetstidens beräkning vid utbetalande av ersättning för nästa period.
Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.
Utan hinder av bestämmelserna i första--tredje styckena får dagpenning till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som motsvarar utbildningsbidraget.
Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt första--fjärde styckena och ersättningen.
1 Senaste lydelse 1994:930.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i 1. Denna lag träder i kraft kraft, i fråga om 20 § den 1 januari 1995. andra stycket sista meningen den 1 juli 1995 och i övrigt den 1 januari 1995.
2. Försäkrad som 2. Försäkrad som
påbörjat en påbörjat en
ersättningsperiod före ersättningsperiod före
ikraftträdandet får ikraftträdandet har rätt
uppbära ersättning under till ersättning under
återstående dagar av återstående dagar av
ersättningsperioden även ersättningsperioden även
om medlems- och om medlems- eller
arbetsvillkoret enligt de arbetsvillkoret enligt de nya
från den 1 januari 1995 bestämmelserna inte
gällande bestämmelserna uppfyllts. I en sådan
inte uppfyllts. ersättningsperiod räknas
in tid under vilken det
utgår ersättning med
dagpenning enligt lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.
Försäkrad som blir
arbetslös under tiden den 1
januari--den 30 juni 1995
skall anses uppfylla
medlemsvillkoret i 6 § om
skyldighet att under 1994
betala avgift enligt lagen
(1993:1441) om allmän
avgift för finansiering av
kontantförmåner vid
arbetslöshet eller
sjömansskatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt
förelegat under minst sju
månader.
3. I ersättningsperiod som avses i punkten 2 räknas in ersättning med dagpenning enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1
att övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den som före 2. Den som före
ikraftträdandet ikraftträdandet
påbörjat en påbörjat en
ersättningsperiod med ersättningsperiod med
dagpenning får fortsätta dagpenning har rätt till
att uppbära denna sådan ersättning även
ersättning även efter efter ikraftträdandet, dock
ikraftträdandet, dock längst till och med den 30
längst till den 30 juni juni 1996. Detta gäller
1996. inte om stödtagaren har
uppfyllt villkoren för
rätt till ersättning
enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring
i dess nya lydelse.
Den som blir arbetslös
under tiden den 1 januari--den
30 juni 1995 och då
uppfyller arbetsvillkoret
enligt 6 § skall ha rätt
till ersättning som
bestäms enligt 17, 20 och
21 §§ lagen (1973:370)
om
arbetslöshetsförsäkring
i bestämmelsernas lydelse
efter den 1 januari 1995, om
den sökande under 1994
varit skyldig att betala
avgift enligt lagen
(1993:1441) om allmän
avgift för finansiering av
kontantförmåner vid
arbetslöshet eller
sjömansskatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt
under minst sju månader.
Detta gäller endast om
stödtagaren inte uppfyller
villkoren för rätt till
ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring
i dess lydelse från den 1
januari 1995. Ersättning
som utges med stöd av denna
regel får uppbäras
längst till och med den 30
juni 1996.
3. Punkten 2 gäller endast om stödtagaren inte uppfyller villkoren för rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse från den 1 januari 1995.
1 Lagen omtryckt 1994:929
Lagrådets yttrande Bilaga 3
Ank. arbetsmarknadsutskottet 1994-12-05 Dnr 1994/95:21
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-12-05
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 25 november 1994 har Riksdagens arbetsmarknadsutskott beslutat inhämta Lagrådets yttrande över övergångsbestämmelserna i förslagen till dels lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i prop. 1994/95:99 jämte i anslutning därtill väckta motionsyrkanden.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gösta Ihrfelt och kammarrättsassessorn Olof Åkerrén.
Remissen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Med hänsyn till remissens utformning och till vad som upplysts vid föredragningen inför Lagrådet har Lagrådet begränsat sin granskning till de i prop. 1994/95:99 upptagna övergångsbestämmelserna i belysning av motionsyrkandena. Lagrådet har sålunda inte prövat frågan om bestämmelser i övrigt i propositionen påkallar övergångsreglering och inte heller betydelsen av övergångsreglerna i lagen (1994:930) om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1994:929) om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.
Förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring
Enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna träder lagen i kraft, i fråga om 20 § andra stycket sista meningen den 1 juli 1995 och i övrigt den 1 januari 1995.
Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att vad som föreskrivs i 20 § andra stycket sista meningen i huvudsak är avsett endast som ett förtydligande av gällande bestämmelser (jfr prop. 1993/94:209 s. 122 f.). Mot den bakgrunden framstår den särskilda ikraftträdandebestämmelsen i punkt 1 beträffande den berörda föreskriften som mindre lämplig. Den skulle för tiden fram till ikraftträdandet medföra osäkerhet om vad som gäller. Det torde inte heller eljest finnas skäl att uppskjuta ikraftträdandet. Lagrådet förordar därför att särbestämmelsen får utgå.
I punkterna 2 och 3 finns regler som innebär att en försäkrad som påbörjat en ersättningsperiod före ikraftträdandet har rätt till ersättning under återstående dagar av ersättningsperioden även om medlems- eller arbetsvillkoret enligt de nya bestämmelserna inte uppfyllts. Däremot ger övergångsbestämmelserna inte något motsvarande skydd om den försäkrade blir arbetslös under tiden närmast efter ikraftträdandet. Detta innebär bl.a. att de, som i dag är försäkrade och har uppfyllt avgiftsvillkoret, under tiden närmast efter ikraftträdandet kommer att behandlas olika beroende på om de uppfyller medlemsvillkoret -- att ha varit medlem i arbetslöshetskassan under viss tid -- eller inte.
Övergångsregleringen i nu berört hänseende står inte i strid med någon regel i regeringsformen. Den kan inte heller anses direkt strida mot allmänna principer i fråga om övergångsreglering. Regleringen framstår dock som mindre tilltalande. Lagrådet föreslår emellertid för sin del inte någon bestämmelse i saken.
Vad beträffar den föreslagna redaktionella utformningen är det tydligt att vad som föreskrivs i punkten 3 endast utgör en precisering i ett visst hänseende av bestämmelsen i punkt 2. De båda bestämmelserna bör därför sammanföras i en andra punkt. De bör också jämkas redaktionellt i förtydligande syfte.
Mot bakgrund av det anförda kan övergångsbestämmelserna i nu förevarande hänseenden ges förslagsvis följande lydelse:
"1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Försäkrad som påbörjat en ersättningsperiod före ikraftträdandet har rätt till ersättning under återstående dagar av ersättningsperioden även om medlems- eller arbetsvillkoret enligt de nya bestämmelserna inte uppfyllts. I en sådan ersättningsperiod räknas in tid under vilken det utgår ersättning med dagpenning enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd."
Förslaget till lag om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
I punkt 2 i övergångsbestämmelserna finns en föreskrift som innebär att den som före ikraftträdandet påbörjat en ersättningsperiod med dagpenning har rätt till sådan ersättning även därefter, dock längst till den 30 juni 1996. I punkt 3 görs visst undantag från regeln i punkt 2.
De föreslagna övergångsbestämmelserna står inte i strid med någon regel i regeringsformen. De kan inte heller anses strida mot allmänna principer för övergångsreglering.
När det gäller avfattningen av bestämmelserna har redan nämnts att regeln i punkt 3 utgör ett undantag från föreskriften i punkt 2. Enligt Lagrådets mening bör de båda bestämmelserna därför tas upp i en och samma punkt. Behov finns också av vissa redaktionella förtydliganden.
I enlighet med det sagda förordar Lagrådet att övergångsbestämmelserna till denna lag ges följande lydelse:
"1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den som före ikraftträdandet påbörjat en ersättningsperiod med dagpenning har rätt till sådan ersättning även efter ikraftträdandet, dock längst till och med den 30 juni 1996. Detta gäller inte om stödtagaren har uppfyllt villkoren för rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i dess nya lydelse."
Ur protokollet rätt utdraget betygar:
/Namnteckning/
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 2 Motioner 3 Uppvaktningar 5 Yttrande 5 Utskottet 5 Bakgrund 5 Återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994 8 Propositionen 8 Motioner med yrkanden om helt eller delvis avslag på propositionen 10 Motionsyrkande om en översyn av arbetslöshetsförsäkringen 10 Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet m.m. 12 Normalarbetstid m.m. 13 Arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete 16 Kompensationsnivåer m.m. 18 Utformningen av arbetslöshetsförsäkringen för företagare 19 Övergångsbestämmelser m.m. 19 Övriga delar av lagförslagen i proposition 1994/95:99 22 Proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt, i vissa delar 22 Hemställan 23 Reservationer 1. Avslag på propositionen (mom. 1), (m, c, fp, kds) 27 2. Avslag på propositionen (mom. 1), (mp) 28 3. Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet m.m. (mom. 2), (m, c, fp, kds, mp ) 29 4. Normalarbetstid och arbetsvillkor (mom. 4, motiveringen), (c, fp, kds) 29 5. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5, motiveringen), (m) 30 6. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5, motiveringen), (c, fp, kds) 30 7. Kompensationsnivåer m.m. (mom. 7 och 8), (v) 31 8. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10), (m, c, fp, kds) 33 9. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10, motiveringen), (mp) 33 Bilagor Propositionernas lagförslag 34 Utskottets förslag till ändringar i regeringens lagförslag 92 Lagrådets yttrande 96