Följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m.
Betänkande 1991/92:KU7
Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU07
Följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m.
Innehåll
1991/92 KU7
Sammanfattning
Den 6 november 1991 antog riksdagen slutligt förslaget till yttrandefrihetsgrundlag. I detta betänkande behandlas proposition 1990/91:179 om följdlagstiftning till den nya grundlagen m.m. Vidare behandlas en motion från den allmänna motionstiden 1991. Utskottet tillstyrker propositionen och finner att syftet med motionen därigenom helt tillgodoses.
Propositionen
I proposition 1990/91:179 om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m. yrkas att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i rättegångsbalken,
4. lag om ändring i konkurslagen (1986:672),
5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),
6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,
7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
8. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),
9. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud,
10. lag om ändring i lagen (1991:00) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft samt
11. lag om ändring i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.
Lagförslagen, av vilka de under 1--10 har lagts fram efter hörande av lagrådet, har intagits i bilaga 1 till betänkandet.
Motionen
I motion 1990/91:K429 av Birgit Friggebo (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förändring rörande hovrätts sammansättning i yttrandefrihetsmål.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
Riksdagen har den 6 november 1991 slutligt antagit förslag till yttrandefrihetsgrundlag, förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen och förslag till lag om ändring i regeringsformen (prop. 1990/91:64, KU21, rskr. 254, 1991/92:KU1, rskr.2). Beslutet innebär att en ny grundlag skall gälla till skydd för yttrandefriheten i radio och TV, filmer och videogram, ljudupptagningar och liknande medier. Den nya grundlagen bygger på de tryckfrihetsrättsliga grundsatserna. Dessa grundsatser har i allt väsentligt gällt för den radiorättsliga lagstiftningen. Riksdagens beslut innebär också ett förtydligande av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen om tystnadsplikt för dem som är verksamma inom tidningsföretag och nyhetsbyråer i fråga om vem som är författare eller har lämnat meddelande för publicering.
I yttrandefrihetsgrundlagen liksom i tryckfrihetsförordningen är en av de bärande principerna att grundlagen är exklusiv. Inom sina tillämpningsområden anger de båda grundlagarna uttömmande vilka begränsningar som är förenliga med grundlagen. Såväl tryckfrihetsförordningen som yttrandefrihetsgrundlagen tillåter att föreskrifter om sådana begränsningar meddelas på lägre konstitutionell nivå genom hänvisningar till sådan lagstiftning på vissa punkter.
På de olika punkter i yttrandefrihetsgrundlagen där det finns hänvisningar till bestämmelser i annan lagstiftning uppkommer frågan om vilken följdlagstiftning som bör ske. I nu gällande lagstiftning kan det också finnas bestämmelser som strider mot yttrandefrihetsgrundlagen och därför måste upphävas. Det kan också finnas föreskrifter som blir överflödiga därför att de reglerar sådant som det finns bestämmelser om i yttrandefrihetsgrundlagen.
Riksdagsbeslutet om yttrandefrihetsgrundlagen m.m. gäller endast grundlagstiftning. I den proposition (1990/91:64) som ligger till grund för beslutet förutskickades att lagstiftning på lägre nivå skulle föreslås i ett annat sammanhang. I den nu aktuella propositionen läggs förslag till sådan lagstiftning fram.
I propositionen anförs att det kan finnas många frågor som behöver tas upp som en konsekvens av yttrandefrihetsgrundlagen. Det konstateras att det i en del fall dock redan föreligger lämpliga bestämmelser och att något följdlagstiftningsbehov därför inte finns. Vidare anförs att det i andra fall pågår överväganden vars resultat bör avvaktas innan ställning tas till hur framtida regler bör vara utformade. Inte heller i de fallen är det enligt propositionen aktuellt att behandla frågorna i detta sammanhang.
I propositionen lämnas därefter en redovisning av de frågor som inte bör tas upp i detta lagstiftningsärende av de nu angivna skälen (s.30--36). Redovisningen följer den ordning i vilken yttrandefrihetsgrundlagens paragrafer hänvisar till andra bestämmelser. Av redovisningen skall här endast nämnas bestämmelserna i 1kap. 12§ andra stycket som tillåter att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam m.m. i radio- och TV-program. I propositionen erinras om att förslag till lagstiftning om sådan reklam m.m. har lagts fram i prop. 1990/91:149 (lagstiftningen har sedermera beslutats av riksdagen [1990/91:KU39, rskr. 370]).
Tryckfrihetsförordningen kompletteras av två lagar, nämligen lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område. I propositionen föreslås att de två lagarna ersätts av en ny lag. Enligt förslaget skall den nya lagen benämnas lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. I den utsträckning det behövs föreslås lagen innehålla motsvarigheter till föreskrifter i radioansvarighetslagen (1966:756), lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio, lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar och lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Dessa lagar föreslås därför bli upphävda.
Den föreslagna lagen reglerar i huvudsak följande frågor: ägare och utgivare av periodiska skrifter, utgivare av radio- och TV-program och av filmer, videogram och ljudradioupptagningar, bevarande av exemplar och inspelningar, åtal och tvångsmedel samt rättegången i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål.
Lagen innehåller en bestämmelse som innebär en utvidgning av domstolens skyldighet att före vittnesförhör med journalister m.fl. som har tystnadsplikt inhämta yttrande från det företag där vittnet har fått vetskap om en uppgift.
Vidare innehåller lagen en föreskrift som innebär att videogram inte skall anses ha lämnats ut för spridning förrän de har lämnats in för registrering hos arkivet för ljud och bild. Det är först när det har skett som preskriptionstiden börjar löpa för väckande av talan i fråga om olaga våldsskildring och barnpornografibrott.
I propositionen föreslås en ändring av närradiolagen (1982:459) som innebär att beslut om återkallelse av tillstånd i vissa fall skall prövas av domstol i yttrandefrihetsrättslig ordning.
Hovrätts sammansättning i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål
Bakgrund
Sedan tillkomsten av tryckfrihetsförordningen har gällt att frågan huruvida brott föreligger i tryckfrihetsmål skall prövas av en jury, om inte parterna avstår från det. Detta gäller även då frågan om enskilt anspråk prövas i sådana mål. Föreskrifterna, som tar sikte på handläggningen i första instans, tillkom vid en tid då nämndemän förekom endast vid underrätterna.
Numera deltar nämndemän i hovrätten vid prövningen av brottmål. Hovrättens sammansättning i ett tryckfrihetsmål beror på om straffansvar yrkas eller om endast skadeståndstalan förs. Om endast skadeståndstalan förs, är hovrätten domför med fyra juristdomare. Om målet gäller straffansvar, skall hovrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Nämndemän behöver dock inte delta, om det inte förekommer anledning att döma till svårare straff än böter.
I propositionen redovisas en skrivelse till justitiedepartementet av hovrättslagmannen Lennart Groll. I skrivelsen anförs att överinstansens prövning är begränsad till den ram som har dragits upp genom juryprövningen och att det kan te sig främmande att en lekmannaprövning ånyo kommer in genom att nämndemän deltar i hovrättens avgörande. Groll föreslår att hovrätten i yttrandefrihetsmål skall vara sammansatt av fyra juristdomare.
Propositionen
I propositionen instämmer föredraganden i den syn som kommer till uttryck i Grolls skrivelse. I propositionen anförs också att de nackdelar som enligt skrivelsen är förenade med den nuvarande ordningen när det gäller hovrätts sammansättning i yttrandefrihetsmål kan bli accentuerade genom att jury kan komma att medverka i rättegången i första instans i fler fall till följd av det utvidgade skydd för yttrandefriheten som yttrandefrihetsgrundlagen innebär. I propositionen föreslås därför att hovrätten i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall bestå av fyra juristdomare. En bestämmelse av denna innebörd tas in i 11 kap. 4§ i förslaget till lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.
Motionen
I motion 1990/91:K429 av Birgit Friggebo, som väcktes under den allmänna motionstiden innan propositionen beslutades, anför motionären att den lämpligaste sammansättningen av hovrätten i yttrandefrihetsmål är fyra juristdomare. Enligt motionärens mening är det nämligen inte konsekvent med nämndemän i överrättsgranskningen med tanke på att ett yttrandefrihetsmål genom juryprövningen i tingsrätten har blivit föremål för en ingående folklig granskning.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna bestämmelsen om hovrätts sammansättning i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål. Därmed är syftet med motionen helt tillgodosett.
Förslaget till lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i närradiolagen (1982:459) med det tillägget att även punkten 3 i 13 § första stycket ändras och får följande lydelse: 3. sänder program trots att det varken finns utgivare för programverksamheten eller ställföreträdare för utgivaren enligt 3 kap. 3 och 4§§ lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt vad som föreskrivs där.
Övriga lagförslag i propositionen
Utskottet tillstyrker de övriga lagförslag som har lagts fram i propositionen.
Lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen
En följdändring bör enligt utskottets mening även göras i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen.
Enligt 10 § i den lagen gäller inte lagens bestämmelser i den mån de begränsar den frihet att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och 16 kap. sekretesslagen (1980:100). Paragrafen bör enligt utskottets mening ändras så att även yttrandefrihetsgrundlagen nämns där.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslaget till lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K429 och med bifall till proposition 1990/91:179 antar regeringens förslag till lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
2. beträffande förslaget till lag om ändring i närradiolagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459) med den ändringen att 13 § erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
3. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft med den ändring att lagen får rubriken Lag om ändring i lagen (1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft och att bestämmelsen om ikraftträdande utgår,
4. beträffande förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken med den ändring att i 36 kap. 5§ ordet "landstingskommuner" byts ut mot ordet "landsting",
5. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om patentbesvärsrätten
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten med den ändring att ordet "vissa" utgår ur 1 och 17 §§,
6. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag att riksdagen antar regeringens a) förslag till lag om ändring i brottsbalken, b) förslag till lag om ändring i konkurslagen (1986:672), c) förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), d) förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), e) förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud, f) förslag till lag om ändring i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram,
7. beträffande lag om ändring i lagen om säkerhetsskydd i riksdagen att riksdagen antar det i bilaga 3 intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen.
Stockholm den 12 november 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Ingela Mårtensson (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
I propositionen framlagda lagförslag 1 Förslag till Lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
Bilaga 1
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens Förslag till Lag om ändring i närradiolagen (1982:459) Bilaga 2
Regeringens förslag
Utskottets förslag 13 §1
Tillstånd att sända närradio får återkallas, om sammanslutningen 1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 §, 2. bryter mot beslut om sändningstid eller låter annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen,
3. sänder program trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivaren enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio finns eller trots att anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte har gjorts,
3. sänder program trots att det varken finns utgivare för programverksamheten eller ställföreträdare för utgivaren enligt 3 kap. 3 och 4§§ lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt vad som föreskrivs där,
4. bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 §, 5. inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande månader eller 6. inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.
När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd.
1 Senaste lydelse 1985:597.
Av utskottet framlagt Förslag till Lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 10 §
Bestämmelserna i denna lag gäller inte i den mån de begränsar den frihet att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och 16 kap. sekretesslagen (1980:100).
Bestämmelserna i denna lag gäller inte i den mån de begränsar den frihet att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och 16 kap. sekretesslagen (1980:100).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.