Följdlagstiftning till miljöbalken m.m.
Betänkande 1997/98:JoU25
Jordbruksutskottets betänkande
1997/98:JOU25
Följdlagstiftning till miljöbalken m.m.
Innehåll
1997/98 JoU25
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till följdlagstiftning till miljöbalken m.m. Förslaget omfattar ändringar i totalt 51 lagar, däribland jordabalken, plan- och bygglagen, skogsvårdslagen, väglagen och minerallagen. I betänkandet behandlas tre följdmotioner med 17 yrkanden. Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda lagförslagen med några smärre ändringar av i huvudsak lagteknisk eller redaktionell karaktär. Samtliga motioner avstyrks. Till betänkandet fogas fyra reservationer och två särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition 1997/98:90 att riksdagen antar förslagen till lag om ändring i 1. miljöbalken, 2. jordabalken, 3. lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled, 4. kommunalskattelagen (1928:370), 5. lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929, 6. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 7. luftfartslagen (1957:297), 8. lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m., 9. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, 10. lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, 11. fastighetsbildningslagen (1970:988), 12. väglagen (1971:948), 13. lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland, 14. ledningsrättslagen (1973:1144), 15. anläggningslagen (1973:1149), 16. lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, 17. lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, 18. lagen (1976:839) om Statens va-nämnd, 19. lagen (1976:997) om vattenförbund, 20. lagen (1977:439) om kommunal energiplanering, 21. lagen (1978:160) om vissa rörledningar, 22. skogsvårdslagen (1979:429), 23. fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 24. lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader, 25. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, 26. lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem, 27. lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m., 28. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, 29. lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, 30. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, 31. lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, 32. räddningstjänstlagen (1986:1102), 33. plan- och bygglagen (1987:10), 34. jaktlagen (1987:259), 35. strålskyddslagen (1988:220), 36. lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, 37. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 38. prisregleringslagen (1989:978), 39. lagen (1990:663) om ersättningsfonder, 40. minerallagen (1991:45), 41. kyrkolagen (1992:300), 42. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, 43. fiskelagen (1993:787), 44. lagen (1994:1776) om skatt på energi, 45. lagen (1998:9) om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554), 46. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, 47. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, 48. vapenlagen (1996:67), 49. elberedskapslagen (1997:288), 50. ellagen (1997:857), 51. lagen (1994:1596) om frivillig miljöstyrning och miljörevision.
Förslaget om ändring i miljöbalken (punkt 1) behandlas av utskottet i betänkande 1997/98:JoU20 Miljöbalk. Lagförslagen under 1-50 har granskats av Lagrådet.
Propositionens huvudsakliga innehåll Det finns utanför miljöbalken ett stort antal lagar som reglerar verksamheter som påverkar miljön. Dessa lagars innehåll måste i större eller mindre utsträckning anpassas till miljöbalken. I propositionen föreslås således ändringar i de lagar som berörs av den tidigare till riksdagen överlämnade propositionen om miljöbalk. Ett femtiotal lagar behandlas, bl.a. plan- och bygglagen (1987:10), väglagen (1971:948), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, luftfartslagen (1957:297), ellagen (1997:857) och minerallagen (1991:45). Av propositionen framgår bl.a. att miljöbalken gäller för verksamheter som omfattas av lagar som inte arbetas in i miljöbalken. Miljöbalken och dessa lagar gäller parallellt. I några fall föreslås att ingripande inte skall kunna ske med stöd av miljöbalken i frågor som har reglerats i en annan lag. I andra fall förtydligas att reglerna i miljöbalken gäller oavsett regleringen i den andra lagen. Eftersom miljöbalken gäller parallellt med andra lagar finns det sällan något behov av genomgripande ändringar för att åstadkomma att miljöhänsyn tas i tillräcklig omfattning. Lagarna måste dock ändras på en del punkter för att bli tillräckligt anpassade till miljöbalken. Bland förslagen i propositionen kan nämnas att miljöbalkens hänsynsregler skall tillämpas vid tillståndsprövning och liknande prövning enligt andra lagar. Tillstånd enligt olika lagar skall normalt inte få ges för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Vid överträdelse av en sådan norm skall vidare villkoren i ett redan meddelat tillstånd kunna ändras. Dessutom skall normalt miljöbalkens regler om miljökonsekvensbeskrivningar tillämpas när sådana beskrivningar upprättas enligt andra lagar. I propositionen föreslås vidare ändringar i lagen (1994:1596) om frivillig miljöstyrning och miljörevision. Ändringarna krävs för att en försöksverksamhet med registrering av sektorer utanför industrin enligt EG:s förordning om miljöstyrning och miljörevision skall kunna inledas i Sverige. Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft samtidigt med miljöbalken, dvs. den 1 januari 1999. Lagförslagen fogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
1997/98:Jo50 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att bestämmelser i ?ämneslagar? skall gälla före bestämmelser i miljöbalken i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringsprincipen, 3. att riksdagen beslutar att ändra 4 § skogsvårdslagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stoppregeln, 5. att riksdagen beslutar att ändra 19 § skogsvårdslagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verksamhet som bedrivs inom ramen för pågående markanvändning inom jord- och skogsbruket, 7. att riksdagen beslutar att ändra jordabalken i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen beslutar att ändra skogsvårdslagen vad gäller reglerna om miljökvalitetsnormer i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen beslutar att ändra väglagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk konsekvensbedömning för företagen. 1997/98:Jo51 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att åstadkomma klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan lagstiftning skall råda, 2. att riksdagen avslår förslag till följdändringar i skogsvårdslagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen avslår förslag till följdändringar i lagen om vissa torvfyndigheter i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en särskild utvärderingsgrupp tillsätts i syfte att följa hur den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor. 1997/98:Jo52 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning av den svenska miljölagstiftningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsvårdslagen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningsreglerna.
Yttranden Näringsutskottet och bostadsutskottet har avgett yttrande till jordbruksutskottet, se bilagorna 3 och 4.
Utskottet
Förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar, m.m.
Propositionen Av miljöbalkens tillämpningsområde följer att balken gäller för verksamheter även om dessa samtidigt är reglerade i andra lagar. Miljöbalken och de andra lagarna gäller således parallellt. Något särskilt stadgande om det behövs inte. Huvudregeln skall vara att miljöbalkens materiella krav skall vara miniminivå. I några fall är en fråga om skydd för miljön olika reglerad i miljöbalken och i en annan lag. Reglerna kan i sådana fall vara oförenliga. Om regleringen i miljöbalken skall gälla, skall bestämmelsen i den andra lagen antingen upphävas eller kompletteras med att ytterligare krav ställs i miljöbalken. Om i stället regleringen i den särskilda lagen bör gälla, skall en bestämmelse införas om att ytterligare krav i frågan inte får ställas enligt miljöbalken. Vid prövning av tillstånd och liknande godkännanden som krävs enligt vad som föreskrivs i andra lagar skall miljöbalken tillämpas endast när detta anges särskilt i lagarna. Utgångspunkten skall vara att de centrala reglerna i miljöbalken skall tillämpas vid prövning enligt andra lagar, när någon separat tillståndsprövning inte skall ske enligt miljöbalken. Vissa bestämmelser i miljöbalken skall tillämpas vid tillståndsprövning och liknande prövning enligt andra lagar. Detta gäller främst miljöbalkens regler om hushållning med mark- och vattenområden, miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar. I de fall där någon särskild tillståndsprövning inte kommer att ske enligt miljöbalken skall även de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken tillämpas vid prövning enligt andra lagar. Hänsynsreglerna skall tillämpas bl.a. vid prövning enligt väglagen, banlagen och ellagen. När en särskild tillståndsprövning skall ske enligt miljöbalken skall hänsynsreglerna i stället tillämpas vid den prövningen.
Motionerna
Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar Enligt motion Jo50 (m) yrkande 1 bör riksdagen besluta att bestämmelser i ?ämneslagar? skall gälla före bestämmelser i miljöbalken. I motionen anförs att riksdagen bör besluta att en lex specialis bör gälla som lagvalsprincip i de fall när miljöbalkens regler kommer i konflikt med andra lagar, förordningar och myndigheters föreskrifter med miljöanknytning. Detta innebär att bestämmelser i ?ämneslagar? samt bestämmelser i förordningar och föreskrifter som utfärdats med stöd i dessa lagar skall gälla före bestämmelser i miljöbalken i de fall bestämmelserna är oförenliga. I motion Jo51 (kd) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag för att åstadkomma klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan lagstiftning skall råda (yrkande 1). Enligt motionen har kritiken från remiss- instanserna vad gäller miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning varit omfattande. Föreliggande följdlagstiftningsförslag rätar inte ut frågetecknen. Enligt motionärerna gör komplexiteten i lagtexterna med kommentarer det näst intill omöjligt att som enskild näringsidkare kunna ha en klar uppfattning om gällande rättsläge. Enligt motion Jo52 (c) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att en ny parlamentarisk utredning om den svenska miljölagstiftningen bör tillsättas. Enligt motionärerna är den oklarhet som uppenbarligen finns vad gäller förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar ett ytterligare skäl för att en ny parlamentarisk utredning skyndsamt bör se över den svenska miljölagstiftningen.
Skogsvårdslagen och de areella näringarna I motion Jo50 (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lokaliseringsprincipen i miljöbalken inte omfattar normala skogsbruksåtgärder och annan pågående markanvändning (yrkande 2). I motionen anförs att i lagrådsremissen om miljöbalk samt i betänkandet om följdlagstiftningen gavs tydliga anvisningar om att avverknings- och skogsvårdsåtgärder är av sådan natur att de inte är flyttbara till annan plats och därför inte omfattas av lokaliseringsprincipen i miljöbalken. I miljöbalkspropositionen samt i detta förslag har tydligheten ersatts med tvetydigheter. Regeringen har dock i propositionerna inte redovisat något som ger uttryck för en ändrad uppfattning jämfört med ovan nämnda lagrådsremiss. Tolkningen bör därför enligt motionärerna vara att det som där sades om att avverknings- och skogsvårdsåtgärder inte är omlokaliseringsbara alltjämt gäller. Vidare är enligt motionen osäkerheten stor även vad gäller miljöbalkens övriga hänsynsreglers tillämplighet i förhållande till skogsvårdslagens hänsynsregler. Lagrådet säger att denna osäkerhet utgör en påtaglig brist. Riksdagen bör därför enligt motionärerna följa Lagrådets förslag till ändring av 4 § skogsvårdslagen och därmed undanröja den osäkerhet som råder. Enligt yrkande 3 bör i paragrafen göras ett tillägg med följande lydelse: ?Har frågor om hänsynen i övrigt till naturvården eller kulturmiljövården reglerats i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter skall 2 kap. miljöbalken inte tillämpas.? I motion Jo51 (kd) yrkas att riksdagen avslår förslaget till följdändringar i skogsvårdslagen (yrkande 2). Motionärerna kan exempelvis inte acceptera synsättet att om en fråga om miljöhänsyn är oreglerad i skogsvårdsförfattningen kan miljöbalkens hänsynsregler automatiskt läggas till grund för ingripande. Enligt motionen bör regeringen återkomma med ett nytt klarläggande förslag. Enligt motion Jo52 (c) får miljöbalkens parallella tillämpning med skogsvårdslagen inte innebära att ytterligare föreskrifter försvårar det positiva arbetet som sker i svenskt skogsbruk. I motionen anförs vidare att intentionen och viljan i skogsvårdslagens regelverk väl uppfyller de krav som ställs i miljöbalken vad gäller allmänna hänsynsregler. Skogsvårdslagen är en modern lagstiftning väl anpassad till skogsbrukets villkor. Den reglerar på ett tydligt sätt den frihet och det ansvar som den enskilde skogsägaren har att beakta i sitt skogsbruk. Centerpartiet anser att det vore olyckligt om andra lagar tillåts förändra det regelverk som är väl anpassat för ett hållbart skogsbruk med tydliga miljö- och produktionsmål. Centerpartiet anser vidare att Skogsstyrelsen är den myndighet som skall ha ansvar för tillsynen i skogsbruket och även göra avvägningarna mellan miljöbalken och skogsvårdslagen. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2). Enligt motion Jo50 (m) yrkande 6 bör verksamhet som bedrivs inom ramen för pågående markanvändning inom jord- och skogsbruket inte omfattas av miljöbalkens regler. Sådan verksamhet skall helt regleras inom ramen för de skilda speciallagarna. Vidare anförs att miljökvalitetsnormer är ett styrinstrument som kan vara svårt att tillämpa i flera lägen, bl.a. inom skogsbruket. Enligt förslaget kan miljökvalitetsnormer dock användas som grund för att hindra avverkningar utan att rätt till ersättning utgår. Detta är enligt motionärerna olämpligt eftersom det inte finns miljöskäl som talar för en sådan ordning och dessutom strider förslaget mot grundlagen. Därför yrkas i motionen att riksdagen beslutar att inte införa några regler om miljökvalitetsnormer i skogsvårdslagen (yrkande 8). Motionärerna yrkar också att riksdagen beslutar att ändra 19 § skogsvårdslagen så att paragrafen ges en utformning som garanterar full ersättning vid intrång (yrkande 5). Det anförs att enligt förslaget till ändring av 19 § skogsvårdslagen kommer ersättningen, om tillstånd till avverkning av fjällnära skog vägras, att minskas med ett belopp som motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning. Denna försämring av ersättningsrätten strider enligt motionärerna mot grundlagen och rimmar dessutom illa med strävan att värna egendomsskyddet. Enligt motion Jo52 (c) finns det behov av klara och tydliga ersättningsregler. I motionen yrkas att kompensation skall utbetalas för begränsningar av pågående markanvändning som är att betrakta som mer än bagatellartade (yrkande 3). I motion Jo50 (m) anförs att i betänkandet om följdlagstiftningen (SOU 1997:32) behandlas stoppregelns förhållande till andra skyddsinstrument utförligt. Där sägs att om förutsättningarna är uppfyllda för att använda skyddsformerna naturreservat eller biotopskyddsområde skall detta inte automatiskt innebära att förutsättningarna även är uppfyllda för att tillämpa stoppregeln mot en verksamhet som hotar det tilltänkta skyddet. I den mån stoppregeln ändå är tillämplig skall en myndighet inte kunna kringgå reglerna om ersättning genom att åberopa stoppregeln, eftersom stoppregeln inte skall användas för att bedriva skyddsverksamhet. I förslaget till följdlagstiftning, liksom i miljöbalkspropositionen, förbigås denna fråga helt. Enligt yrkande 4 bör riksdagen fastslå att stoppregeln inte är avsedd att användas för att utan ersättning uppnå det skydd som annars skulle nås genom reservatsbildning, biotopskydd eller på annat sätt som skulle utlösa den ersättning som miljöbalken i dessa sammanhang kräver.
Övriga lagar m.m. Enligt motion Jo50 (m) yrkande 7 bör riksdagen besluta att ändra 7 kap. 10 § andra stycket jordabalken så att den utvidgas till att omfatta även naturvårdsavtal. Enligt motionärerna skall rätten att inskriva ett naturvårdsavtal ankomma på fastighetsägaren att bestämma. Vidare yrkas i motionen att riksdagen beslutar att ändra väglagen så att det av lagtexten framgår att samråd även skall äga rum med de markägare som kan komma att beröras av vägprojektet (yrkande 9). I motion Jo51 (kd) yrkas att riksdagen avslår förslaget till följdändringar i lagen om vissa torvfyndigheter (yrkande 3). Enligt motionen visar beskrivningen av torvlagens och miljöbalkens förhållande till varandra på väldig otydlighet och komplexitet. Detta skapar stor osäkerhet om villkoren för fortsatt drift för nuvarande brytningsföretag. Därför bör följdändringarna avslås i avvaktan på ett nytt regeringsförslag som undanröjer osäkerhet och oklarhet om hur lagstiftningen skall tillämpas. Enligt motion Jo50 (m) yrkande 10 bör riksdagen begära att regeringen snarast presenterar en ekonomisk konsekvensbedömning för företagen. I motion Jo51 (kd) yrkas att en särskild utvärderingsgrupp tillsätts i syfte att följa hur den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar När det gäller förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar skall enligt propositionen reglerna i miljöbalken enligt huvudregeln gälla för miljöpåverkande verksamheter även om dessa omfattas av annan lagstiftning. Miljöbalken och de andra lagarna gäller alltså parallellt i den bemärkelsen att regler om vad som skall iakttas vid utövandet av verksamheten kan finnas i både miljöbalken och andra lagar. Exempelvis skall den som bedriver gruvdrift följa reglerna i såväl miljöbalken som minerallagen (1991:45). Detta är inte någon nyhet. Redan i dag måste en verksamhetsutövare iaktta reglerna i olika lagstiftningar. Det förhållandet att lagarna gäller parallellt kan i några enstaka fall leda till att bestämmelser i miljöbalken kan komma i konflikt med miljöregler i de nyss nämnda lagarna. En bedömning måste då göras i det enskilda fallet med utgångspunkt i allmänna lagvalsprinciper. Enligt regeringens mening är det likväl lämpligt att i händelse av normkonflikter införa regler som tar bort olägenheterna av att två bestämmelser gäller parallellt. Vid ett sådant arbete bör följande utgångspunkter gälla. Om det direkt kan konstateras att regeln i den andra lagen inte bör gälla skall regeln ändras eller upphävas. Detta är fallet när bestämmelsen enbart berör frågor som regleras i miljöbalken och bestämmelsen inte ställer krav utöver miljöbalken. I de fall regeln omfattar annat än sådant som regleras i miljöbalken bör den stå kvar. I detta fall bör bestämmelsen ändras så att materiella krav i nivå med miljöbalkens regler ställs. Exempel på en sådan bestämmelse finns i 13 kap. 4 § minerallagen (1991:45), där det stadgas att koncessionshavaren skall utföra efterarbete när koncessionen upphör, i den mån det är motiverat från allmän eller enskild synpunkt. Om en regel omfattar miljökrav utöver vad som anges i miljöbalken skall den naturligtvis stå kvar. Detta kan vara fallet i strålskyddslagstiftningen. Om å andra sidan regleringen i den andra lagen bör gälla i stället för motsvarande bestämmelse i miljöbalken, skall en bestämmelse införas som begränsar möjligheten att ingripa med stöd av miljöbalken. Det senare blir fallet bl.a. i fråga om luftfartslagens (1957:297) regler om miljövärdighetskrav på luftfartyg och väglagens (1971:948) regler om renhållning inom vägområden. Vid valet mellan metoderna är huvudprincipen enligt propositionen att miljöbalkens materiella krav skall vara miniminivå. Det innebär att alla verksamheter som riskerar att medföra likartad negativ påverkan på hälsa, miljö och hushållning med naturresurser omfattas av de grundläggande materiella kraven i miljöbalken. Regeringen delar Miljöbalksutredningens uppfattning att skillnad inte bör göras mellan verksamheter som enbart regleras i balken och verksamheter som även regleras i andra lagar. Detta kommer att innebära att miljöbalkens materiella krav blir miniminivå. I den mån andra krav trots allt bör ställas skall detta vara sakligt motiverat, exempelvis på grund av verksamhetens art, miljöhänsynens betydelse i förhållande till andra skyddsvärda intressen som berörs eller att Sverige genom internationella åtaganden är förpliktat att ställa vissa krav. En bestämmelse om att ytterligare krav inte skall få ställas enligt miljöbalken kan enligt propositionen inte vara absolut. Vissa bestämmelser i miljöbalken är av en sådan art att de skall iakttas, oavsett vad som stadgas i den andra lagen. Detta gäller t.ex. föreskrifter för skyddade områden, meddelade med stöd av 7 kap. miljöbalken. Vidare skall miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken iakttas vid all verksamhet som riskerar att påverka normen. I de olika lagarna finns få bestämmelser där tillämpningen riskerar att bli en annan än enligt miljöbalken. Detta beror på att miljöfrågor normalt inte regleras i lagar utanför miljöbalken. När normkonflikter riskerar att uppkomma är det normalt i begränsade frågor. Utskottet instämmer i dessa uttalanden beträffande förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar och avstyrker motionerna Jo50 (m) yrkande 1 och Jo51 (kd) yrkande 1. När det gäller yrkandet i motion Jo52 (c) att en ny parlamentarisk utredning om den svenska miljölagstiftningen bör tillsättas har utskottet behandlat ett likalydande yrkande i samband med behandlingen av miljöbalkspropositionen (bet. JoU20 s. 32). Utskottet som inte har ändrat uppfattning i frågan hänvisar till vad där anförts och avstyrker motion Jo52 (c) yrkande 1.
Skogsvårdslagen och de areella näringarna I flera motioner har tagits upp frågan om förhållandet mellan miljöbalken och skogsvårdslagen. Utskottet har även behandlat detta i samband med behandlingen av miljöbalkspropositionen (bet. JoU20 s. 44 f.). Av följdlagstiftningspropositionen framgår att skogsvårdslagen och miljöbalken skall gälla parallellt. Skogsvårdslagen skall dock inte tillämpas i den mån den strider mot miljöbalkens bestämmelser om hänsyn inom biotopskyddsområden eller föreskrifter meddelade enligt miljöbalken om områdesskydd eller skydd för djur- och växtarter enligt 7 och 8 kap. miljöbalken. Förslaget innebär att exempelvis miljöbalkens målparagraf, allmänna hänsynsregler och miljökvalitetsnormer utfärdade med stöd av miljöbalken är tillämpliga på skogsmark och skogsbruk, dvs. inom skogsvårdslagens tillämpningsområde. Därav följer enligt propositionen (s. 244) att föreskrifter som meddelas med stöd av skogsvårdslagen skall vara förenliga med de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och att de skall främja uppfyllandet av miljöbalkens mål, sådant som detta kommer till uttryck i 1 kap. 1 § miljöbalken. Föreskrifterna får inte heller motverka att miljökvalitetsnormer som har utfärdats enligt 5 kap. miljöbalken uppfylls. I den mån en fråga får anses vara olämpligt reglerad i skogsvårdsförordningen eller Skogsstyrelsens föreskrifter skall reglerna naturligtvis ändras. Föreskrifterna skall givetvis medverka till att miljömålet för skogsbruket uppnås. Vid utfärdandet av nya eller ändrade föreskrifter skall dessutom beaktas hur frågan behandlas i miljöbalken. När två bestämmelser som är tillämpliga på samma fråga leder till olika resultat och bestämmelserna alltså är oförenliga, måste en bedömning göras av vilken bestämmelse som skall tillämpas. Av allmänna lagvalsprinciper följer i förevarande fall att de detaljerade föreskrifterna om miljöhänsyn i skogsvårdsförfattningarna skall tillämpas. Lagrådet har föreslagit att det lagval som skall göras regleras direkt i lagtexten. Regeringen gör dock den bedömningen att någon uttrycklig lagreglering inte behövs, eftersom den valda metodiken med tillräcklig tydlighet knyter an till allmänt erkända lagvalsprinciper. Utskottet delar denna bedömning och avstyrker motion Jo50 (m) yrkande 3. En tillsynsmyndighet får således inte med stöd av miljöbalkens allmänna hänsynsregler meddela förelägganden om bredden på skyddszoner med träd och buskar som lämnas kvar mot vattendrag, eftersom bestämmelser om sådana skyddszoner finns i Skogsstyrelsens föreskrifter. Däremot kan med stöd av miljöbalken krav ställas på t.ex. kemikaliehantering, eftersom sådan hantering inte regleras i skogsvårdsförfattningarna. En lagvalsprövning leder nämligen till bedömningen att om en fråga om miljöhänsyn är oreglerad i skogsvårdsförfattningarna kan miljöbalkens hänsynsregler läggas till grund för ingripanden. Miljöbalkens hänsynsregel om försiktighetsmått (2 kap. 3 §) blir således tillämplig i de frågor som inte är särskilt reglerade i skogsvårdsförfattningarna. Detsamma gäller i princip lokaliseringsregeln (2 kap. 4 §). I fråga om denna regel finns det dock enligt följdlagstiftningspropositionen naturliga begränsningar i samband med skogsbruk. Möjligheten till alternativ lokalisering är naturligtvis av betydelse vid bedömningen av om en plats kan godtas (prop. 1997/98:45 del 1 s. 219). Utskottet, som har gjort liknande uttalanden i betänkande JoU20 s. 42, instämmer även i dessa uttalanden. Enligt följdlagstiftningspropositionen kommer andra hänsynsregler i miljöbalken att gälla så gott som utan inskränkning, eftersom inga eller endast få föreskrifter på området finns i skogsvårdsförfattningarna. Detta gäller t.ex. kravet på kunskap (2 kap. 2 §) och produktvalsprincipen (2 kap. 6 §). I likhet med vad som skall gälla för 12 kap. 6 § miljöbalken (samrådsbestämmelsen) kommer enligt propositionen skogsvårdsstyrelsen att vara tillsynsmyndighet inom det område som regleras i skogsvårdsförfattningarna, även om ingripandet stöder sig på de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Utskottet som är av samma uppfattning avstyrker med det anförda motion Jo50 (m) yrkande 2. För att stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken skall tillämpas krävs att en verksamhet eller åtgärd kan befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om skyddsåtgärder eller försiktighetsmått vidtas. Om så är fallet krävs särskilda skäl för att få bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Bestämmelsen är alltså inte avsedd att användas för att kringgå reglerna om naturreservat, biotopskyddsområden och liknande regler som kan utlösa ersättningsrätt. De farhågor om detta som framförts i motion Jo50 (m) yrkande 4 är därför enligt utskottets mening obefogade och utskottet avstyrker motionen i denna del. Med det anförda avstyrker utskottet även motionerna Jo51 (kd) yrkande 2 och Jo52 (c) yrkande 2. Om all verksamhet som bedrivs inom ramen för pågående markanvändning inom jord- och skogsbruket skulle undantas från tillämpningen av miljöbalkens regler, vilket föreslås i motion Jo50 (m), skulle en mycket stor del av Sveriges yta inte omfattas av den grundläggande lagstiftningen på miljöområdet. Detta strider mot såväl nuvarande miljölagstiftning som hela grunden för miljöbalksförslaget. Lagen om skötsel av jordbruksmark har arbetats in i balken och förhållandet till skogsvårdslagen behandlas framför allt i följdlagstiftningspropositionen och detta betänkande. Utskottet avstyrker därför motion Jo50 (m) yrkande 6. När det gäller frågan om miljökvalitetsnormernas tillämplighet framgår det av såväl miljöbalkspropositionen 1997/98:45 (del 1 s. 264) som av följdlagstiftningspropositionen (s. 155), att i princip all verksamhet som påverkar de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter, skall omfattas av miljökvalitetsnormerna. En förutsättning i systemet med miljökvalitetsnormer är nämligen att normerna får genomslag inom alla sektorer. Normerna utgår från förhållandena i den yttre miljön. Exempelvis reagerar en sjös vattenkvalitet på kvävetillförsel oavsett om denna hör samman med avloppsutsläpp, läckage från jord- och skogsbruk, nedfall från trafik eller andra yttre faktorer. Om en verksamhet inte behöver iaktta miljökvalitetsnormerna, utan fritt får öka sina utsläpp, drabbar detta andra som måste göra motsvarande minskningar. Grundregeln måste därför vara att miljökvalitetsnormer gäller för alla. Därför är det enligt propositionen bara vid tillståndsprövning av avverkning i svårföryngrad skog och skyddsskog som det finns behov av att införa särskilda bestämmelser om miljökvalitetsnormer i skogsvårdslagen. Bestämmelserna i 5 kap. miljöbalken om miljökvalitetsnormer gäller nämligen utan uttryckligt stadgande i skogsvårdslagen. Av 5 kap. 4 § miljöbalken framgår att verksamhet skall bedrivas så att miljökvalitetsnormer inte överträds. Enligt 5 kap. 3 § skall myndigheter och kommuner säkerställa att miljökvalitetsnormer uppfylls bl.a. när de utövar tillsyn och meddelar föreskrifter. Utskottet, som instämmer i detta, tillstyrker därför förslaget till ändring av 17 § skogsvårdslagen och avstyrker motion Jo50 (m) yrkande 8. Skogsvårdslagen innehåller i 19 § en bestämmelse om ersättning till den som inte får tillstånd till avverkning av fjällnära skog eller som i ett sådant tillstånd åläggs att ta hänsyn till naturvårdens eller kulturmiljövårdens intressen. Hänvisning sker till ersättningsbestämmelserna i naturvårdslagen. Detta innebär att ersättning skall betalas i den utsträckning som det inskränkande beslutet innebär att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. I miljöbalken har reglerna ändrats så att från ersättningen skall dras av ett belopp motsvarande den s.k. kvalifikationsgränsen, dvs. ett belopp som motsvarar ersättning upp till nivån ?avsevärt försvåras?. Det framgår av propositionen att förslaget förutom av Miljöbalksutredningen har förts fram av en interdepartemental arbetsgrupp md uppgift att utreda vissa frågor rörande intrångsersättning (Ds 1991:87), av Skogspolitiska kommittén (SOU 1992:76) och av Miljöskyddskommittén (SOU 1993:27). Avräkningen har fått stöd i olika remissbehandlingar och i propositionen om en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226 s. 44). Jordbruksutskottet delade då regeringens uppfattning i den nämnda propositionen och framhöll att de lagtekniska förändringarna fick behandlas i ett senare sammanhang (bet. 1992/93:JoU15 s. 27 ). Eftersom det har införts en regel om avräkning i miljöbalken bör enligt regeringens mening en motsvarande avräkning ske när ersättning skall betalas enligt skogsvårdslagen. Utskottet delar denna bedömning och avstyrker motion Jo50 (m) yrkande 5. I anslutning till motion Jo52 (c) yrkande 3 vill utskottet framhålla att ett så allmänt hållet uttalande som föreslås i motionen inte skulle ge någon upplysning om hur riksdagen förhåller sig till de nu av regeringen framlagda förslagen och inte heller om vilka eventuella ändringar i ersättningsreglerna som förordas. Utskottet avstyrker även motion Jo52 (c) yrkande 3.
Jordabalken I propositionen föreslås att jordabalkens och andra författningars bestämmelser om nyttjanderätt skall tillämpas på den rätt som uppkommer för staten eller en kommun när fastighetsägaren i ett naturvårdsavtal avstår från att bruka sin fastighet i särskilt angivna hänseenden. Denna ändring görs genom att ett andra stycke införs i 7 kap. 3 § jordabalken med innebörd att vad fastighetsägaren skriftligen förbundit sig att tillåta eller tåla i ett naturvårdsavtal skall anses som en nyttjanderätt. Enligt motion Jo50 (m) är förslaget att ge naturvårdsavtal sakrättsligt skydd vällovligt. Enligt motionärerna skall dock rätten att inskriva ett naturvårdsavtal ankomma på fastighetsägaren att bestämma. Därför yrkas att riksdagen beslutar att ändra 7 kap. 10 § andra stycket jordabalken så att den utvidgas till att omfatta även naturvårdsavtal. I 7 kap. 10 § första stycket jordabalken anges att nyttjanderätt som upplåtits genom skriftlig handling samt servitut får inskrivas. Förbehåll som strider mot detta är utan verkan utom i fråga om arrende eller hyra. I paragrafens andra stycke anges att rätt till elektrisk kraft får inskrivas om ägaren av den fastighet i vilken rättigheten upplåtits medgivit skriftligen att inskrivning får ske. Denna bestämmelse föreslås inte ändras i propositionen om följdlagstiftning och där anges att bestämmelserna om inskrivning av nyttjanderätt i 23 kap. jordabalken bör gälla även för naturvårdsavtal och att det kan förväntas att naturvårdsavtalen kommer att skrivas in. Enligt 23 kap. 1 § jordabalken kan såväl innehavaren av nyttjanderätten som fastighetsägaren ansöka om inskrivning. Utskottet vill med anledning av motion Jo50 understryka att syftet med den föreslagna ändringen i jordabalken är att ge naturvårdsavtalen en starkare ställning, framför allt i sakrättsligt avseende (se prop. s. 255 f.). Det innebär bl.a. att avtalet skall gälla oberoende av om den aktuella fastigheten överlåts till ny ägare. Om rätten till inskrivning av naturvårdsavtalen skulle göras beroende av fastighetsägarens medgivande finns det en allvarlig risk att syftet med reformen inte kan uppnås. Utskottet avstyrker således motion Jo50 (m) yrkande 7.
Väglagen Enligt motion Jo50 (m) bör väglagen ändras så att det av lagtexten framgår att samråd även skall äga rum med de markägare som kan komma att beröras av vägprojektet. I föreslagna 14 a § väglagen anges att den som planerar att bygga en väg skall genomföra en förstudie. Sådana studier görs även i dag men förfarandet är inte lagreglerat. Vid utarbetande av denna förstudie skall samråd ske bl.a. med den allmänhet som kan antas bli särskilt berörd. Det framgår av såväl propositionens allmänmotivering (s. 178) som av författningskommentaren till bestämmelsen (s. 314) att med allmänhet som kan anses bli särskilt berörd avses exempelvis markägare och närboende. Om förstudien anger att alternativa terrängkorridorer behöver studeras skall en vägutredning upprättas. En vägutredning skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och om länsstyrelsen under förstudien har funnit att vägbyggnadsprojektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall det under vägutredningen ske ett utökat samråd med miljökonsekvensbedömning. Även då har fastighetsägare möjlighet att påverka utredningen. I 16 § väglagen, som inte föreslås ändras i detta avseende, anges att vid utarbetande av en arbetsplan för byggande av väg skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med bl.a. berörda fastighetsägare. Motionskravet får därmed anses vara tillgodosett och utskottet avstyrker motion Jo50 (m) yrkande 9.
Torvlagen I motion Jo51 (kd) har det anförts att beskrivningen av torvlagens och miljöbalkens förhållande till varandra visar på väldig otydlighet och komplexitet. Detta skapar enligt motionärerna stor osäkerhet om villkoren för fortsatt drift för nuvarande brytningsföretag. Det anges dock inte vad som är oklart och på vilket sätt förslaget bör ändras. I följdlagstiftningspropositionen anförs att det redan i propositionen om miljöbalk (prop. 1997/98:45 del 1 s. 380) anfördes att det i miljöbalken inte längre finns något behov av den dubbelprövning av täkt som i dag sker enligt naturvårdslagen (1964:822) och miljöskyddslagen (1969:387). Täktens samtliga effekter på omgivningen skall i stället prövas vid ett tillfälle. Eftersom det redan av miljöbalken (12 kap. 1 §) framgår att tillstånd krävs för täkt måste därför bilagan till den nuvarande miljöskyddsförordningen ändras så att den inte längre omfattar täkter. Bestämmelsen i 12 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken att tillstånd inte krävs för täkt av torv för vilken bearbetningskoncession har lämnats enligt torvlagen kommer därefter att innebära att någon tillståndsprövning med stöd av miljöbalken över huvud taget inte kommer att ske för sådana täkter. Före torvlagens tillkomst prövades verksamheten enligt både naturvårdslagen och dåvarande minerallagen. Dubbelprövningen avskaffades för att systemet skulle bli enklare och smidigare (prop. 1984/85:120 s. 328). Att nu dessutom avskaffa den prövning som i dag sker enligt miljöskyddslagen är ett ytterligare steg i denna riktning. Vidare anförs i följdlagstiftningspropositionen att avskaffandet av tillståndsplikten enligt miljöbalken inte får innebära att det tas mindre miljöhänsyn. Det är viktigt att nödvändig miljöhänsyn i fortsättningen tas vid koncessionsprövningen enligt torvlagen. Detta åstadkoms genom att relevanta bestämmelser i miljöbalken görs tillämpliga vid koncessionsprövningen. Denna lösning är särskilt lämplig med tanke på att länsstyrelsen, som kommer att ha erfarenhet av att tillämpa miljöbalken, är prövningsmyndighet enligt torvlagen. Förslaget innebär i korthet att vid koncessionsprövning skall miljöbalkens allmänna hänsynsregler och bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden samt miljökvalitetsnormer tillämpas. Vid prövning av bearbetningskoncession skall ytterligare bestämmelser i miljöbalken och i lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet tillämpas, bl.a. om miljökonsekvensbeskrivningar, miljöorganisationers talerätt och markavvattningssakkunniga. Länsstyrelsen skall kunna bestämma nya villkor om en verksamhet medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Möjligheten avskaffas att kräva säkerhet för att villkor i koncessionen skall uppfyllas. I stället införs en regel om att en koncession skall kunna göras beroende av att verksamhetsutövaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning. Om en verksamhetsutövare inte uppfyller sin skyldighet att vidta återställningsåtgärder, skall länsstyrelsen få meddela vitesföreläggande och kronofogdemyndigheten särskild handräckning. Det anförda visar enligt utskottets uppfattning att förslaget avseende torvlagens anpassning till miljöbalken innebär en förenkling av prövningssystemet samtidigt som nödvändiga miljöhänsyn kommer att krävas. Näringsutskottet har i yttrande 1997/98:NU5y, som bifogas betänkandet, tillstyrkt propositionen i aktuell del och tillbakavisat den uppfattning som framförts i motionen om att torvlagens och miljöbalkens förhållande till varandra skulle vara otydligt. Jordbruksutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motion Jo51 (kd) yrkande 3.
Minerallagen Förslaget till ändring i minerallagen (1991:45) har inte berörts i någon motion. Förslaget innebär att minerallagen och miljöbalken skall gälla parallellt. Miljöbalkens hushållningsbestämmelser skall dock, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning, inte tillämpas vid sådana prövningar enligt miljöbalken eller andra lagar som sker efter prövningen av bearbetningskoncession. I övrigt införs inga begränsningar i möjligheten att ingripa med stöd av miljöbalken. Vid koncessionsprövning skall ett antal bestämmelser i miljöbalken tillämpas, däribland flertalet av bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar. Beträffande dessa anges att en miljökonsekvensbeskrivning enligt nuvarande 4 kap. 2 § femte stycket minerallagen skall finnas även i ärenden om beviljande av koncession. Frågan är hur formaliserad och omfattande miljökonsekvensbeskrivningen enligt minerallagen bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat. Regeringen anför att bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i miljöbalken i så stor utsträckning som möjligt bör få tillämpning även på sådana beskrivningar i lagar utanför balken. Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning som anges i 6 kap. 3 § miljöbalken skall enligt regeringen gälla också en miljökonsekvensbeskrivning i samband med prövning enligt minerallagen. Vidare skall en miljökonsekvensbeskrivning enligt minerallagen innehålla samtliga uppgifter av betydelse för en miljöprövning. Alltså skall reglerna i 6 kap. 7 § miljöbalken om vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla tillämpas. De krav som ställs upp är obligatoriska för verksamheter som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Anläggningar för bearbetning av mineralfyndigheter kan ofta antas ha en sådan effekt. För verksamheter som inte kan antas ha en betydande miljöpåverkan skall kraven vara uppfyllda i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att möjliggöra syftet med miljökonsekvensbeskrivningen. Vidare anförs att vad avser förfarandet finns bestämmelser i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvensbedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av miljökonsekvensbeskrivningen vid prövning och kostnader. Eftersom anläggningar för provbrytning och bearbetning av mineralfyndigheter skall tillståndsprövas även enligt balken finns det enligt regeringen inte skäl att ha samma utförliga regler i minerallagen angående förfarandet. Det är tillräckligt att reglerna i 6 kap. 9-10 §§ miljöbalken tillämpas, dvs. bestämmelserna om att tillståndsmyndigheten skall pröva om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller uppställda krav och beakta innehållet i beskrivningen vid prövningen samt om att den som är skyldig att upprätta miljökonsekvensbeskrivningen skall stå för kostnaderna. Slutligen bör enligt propositionen 6 kap. 11 och 12 §§ miljöbalken om planer och planeringsunderlag tillämpas. Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att bestämmelsen i 6 kap. 8 § första stycket om kungörande och tillfälle för allmänheten att yttra sig inte skall tillämpas. Enligt nuvarande 21 § mineralförordningen (1992:285) skall bergmästaren, om en ansökan om koncession inte avvisas, införa kungörelse om ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning. Huruvida denna bestämmelse skall kvarstå i mineralförordningen framgår inte klart av propositionen, men de tidigare återgivna uttalandena ger intryck av att i vart fall bestämmelsen om kungörande om miljökonsekvensbeskrivningen inte kommer att krävas eftersom anläggningar för provbrytning och bearbetning av mineralfyndigheter skall tillståndsprövas även enligt miljöbalken. Utskottet anser att det genom den lagstiftningsteknik som valts uttömmande bör anges i minerallagen vilka bestämmelser i miljöbalken som skall tillämpas. Det finns enligt utskottets uppfattning behov av regler som bl.a. ger allmänheten möjlighet att påverka tillämpningen i koncessionsärendet av hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken och därmed lokaliseringen av verksamheten. Utskottet föreslår därför den ändringen i regeringens förslag till 4 kap. 2 § femte stycket minerallagen att även 6 kap. 8 § första stycket miljöbalken skall tillämpas. Vidare bör ändringen i 3 kap. 6 § och 8 kap. 1 och 3 §§ minerallagen göras i den lydelse som paragraferna erhöll genom SFS 1998:165.
Lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision I propositionen föreslås även att en ändring görs i lagen (1994:1596) om frivillig miljöstyrning och miljörevision. Ändringen, som inte är någon följd- ändring i anledning av miljöbalken, innebär att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om försöksverksamhet med EMAS-registrering av sektorer utanför industrin enligt EG:s förordning om miljöstyrning och miljörevision. Förordningen (EEG) nr 1836/93 av den 29 juni 1993 om frivilligt deltagande för industriföretag i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning blev gällande rätt i Sverige genom det svenska medlemskapet i EU. För att förordningen skulle kunna tillämpas i Sverige infördes till förordningen kompletterande bestämmelser genom lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision. Enligt lagen ankommer det på regeringen att utse behöriga organ för ackreditering och tillsyn av miljökontrollanter samt för registrering av godkända anläggningar i enlighet med artikel 6 och 18. Vidare ankommer det på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i artikel 11. I förordningens artikel 14 sägs att medlemsstaterna försöksvis får tillämpa bestämmelser som motsvarar miljöstyrnings- och miljörevisionsordningen inom sektorer utanför industrin, t.ex. inom handel och distribution och inom den offentliga sektorn. Sådan försöksverksamhet bör enligt propositionen startas i Sverige och inledningsvis kommer förmodligen främst verksamheter inom sektorerna skogsbruk, fastighetsskötsel, kommuner och landsting att bli aktuella för registrering, men även andra sektorer inom den tidigare försöksverksamheten har visat intresse för registrering. Lagändringen föreslås i propositionen träda i kraft den 1 januari 1999 i likhet med all annan lagstiftning som föreslås i propositionen. Eftersom denna lagändring inte har något samband med miljöbalken och följdlagstiftningen till den anser utskottet att det inte finns skäl att skjuta på ikraftträdandet till angivna datum. Försöksverksamheten, som syftar till att förbättra miljöarbetet inom sektorer även utanför industrin, bör därför ges möjlighet att kunna påbörjas så fort som möjligt. Utskottet föreslår därför att denna lagändring skall träda i kraft redan den 1 juli 1998.
Övrigt Det avsnitt om ekonomiska konsekvenser som finns i propositionen (s. 304 f.) avser även enskilda. Som utskottet anfört i betänkande JoU20 s. 141 har i miljöbalkspropositionen 1997/98:45 angetts att det enligt regeringens bedömning finns ett behov att både utvärdera tillämpningen av miljöbalken och att samtidigt överväga vilka reformbehov som kan finnas framöver. Enligt propositionen bör därför en utredning tillsättas för att följa tillämpningen, särskilt av hänsynsreglerna, och vid behov föreslå ändringar och tillägg som ytterligare kan säkerställa att balkens mål uppnås. Även andra frågor kan bli aktuella för utredningen. Utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt. Utskottet delade regeringens bedömning att en parlamentarisk utredning bör få till uppgift att följa och utvärdera tillämpningen av balkens regler och angav att då bör även ingå att bl.a. utvärdera de ekonomiska konsekvenserna för såväl myndigheter som företag. Denna utvärdering bör enligt utskottet även kunna avse hur den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor. Även bostadsutskottet har i sitt yttrande 1997/98:BoU4y, som bifogas detta betänkande, anfört att något särskilt tillkännagivande om en utvärdering eller särskilda överväganden enligt vad som föreslagits i kd-motionen därför inte behövs. Med det anförda avstyrker jordbruksutskottet motionerna Jo50 (m) yrkande 10 och Jo51 (kd) yrkande 4. Riksdagen har den 14 maj 1998 beslutat om ändringar i 2 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10) och i 1 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg enligt kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU14. Jordbruksutskottet föreslår att riksdagen med ändring av detta riksdagsbeslut och med anledning av proposition 1997/98:90 beslutar att de nämnda lagrummen skall ha den lydelse som anges i mom. 38 och 53 i utskottets hemställan. Utskottet har också föreslagit några ändringar i regeringens lagförslag av redaktionell karaktär.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande lagvalsprinciper m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo50 yrkande 1 och 1997/98: Jo51 yrkande 1, 2. beträffande en ny parlamentarisk utredning att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo52 yrkande 1, 3. beträffande hänsynsreglernas tillämpning att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo50 yrkandena 2 och 4, res. 1 ( m) 4. beträffande pågående markanvändning att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo50 yrkande 6, res. 2 (m) 5. beträffande jordabalken att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jordabalken, 6. beträffande inskrivning av naturvårdsavtal att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo50 yrkande 7, 7. beträffande lagen om flottning i allmän flottled att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled, 8. beträffande kommunalskattelagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 9. beträffande lagen med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929, 10. beträffande lagen om statlig inkomstskatt att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 11. beträffande luftfartslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297), 12. beträffande lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. med den ändringen att i 10 § första stycket ordet ?företaget? ändras till ?verksamheten? och i 17 § första stycket ordet ?vattenföretaget? ändras till ?vattenverksamheten?, 13. beträffande lagen om kontinentalsockeln att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, 14. beträffande lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, 15. beträffande fastighetsbildningslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), 16. beträffande väglagen att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1997/98:Jo50 yrkande 9 antar förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948), res. 3 (m) 17. beträffande lagen med anledning av gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland, 18. beträffande ledningsrättslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144), 19. beträffande anläggningslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149), 20. beträffande lagen om förvaltning av samfälligheter att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, 21. beträffande lagen om införande av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, 22. beträffande lagen om Statens va-nämnd att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd, 23. beträffande lagen om vattenförbund att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund, 24. beträffande lagen om kommunal energiplanering att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering, 25. beträffande lagen om vissa rörledningar att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar, 26. beträffande skogsvårdslagen att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1997/98:Jo50 yrkandena 3, 5 och 8 och 1997/98:Jo51 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429), res. 4 (m) 27. beträffande skogsvårdslagens tillämpning och ersättningsreglerna att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo52 yrkandena 2 och 3, 28. beträffande fastighetstaxeringslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 29. beträffande lagen om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader, 30. beträffande lagen om åtgärder mot förorening från fartyg att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, 31. beträffande lagen om allmänna värmesystem att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem, 32. beträffande lagen om preskription av skattefordringar m.m. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m., 33. beträffande lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, 34. beträffande lagen om kärnteknisk verksamhet att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, 35. beträffande lagen om skatt på bekämpningsmedel att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, 36. beträffande lagen om vissa torvfyndigheter att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1997/98:Jo51 yrkande 3 antar förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, 37. beträffande räddningstjänstlagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102), 38. beträffande plan- och bygglagen att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:90 och med ändring av riksdagens beslut den 14 maj 1998, såvitt avser lag om ändring i 2 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), (1997/98:KrU14 moment 6) beslutar att 2 kap. 2 § första stycket plan- och bygglagen skall ha följande lydelse: ?Planläggning skall, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas. Hänsyn skall tas till förhållandena i angränsande kommuner. Planläggning får inte medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds?, 39. beträffande plan- och bygglagen i övrigt att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) i de delar som ej omfattas av moment 38, 40. beträffande jaktlagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259), 41. beträffande strålskyddslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220), 42. beträffande lagen om brandfarliga och explosiva varor att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, 43. beträffande lagen om kulturminnen m.m. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 44. beträffande prisregleringslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978), 45. beträffande lagen om ersättningsfonder att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder, 46. beträffande 3 kap. 6 §, 8 kap. 1 § och 8 kap. 3 § minerallagen att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45), 47. beträffande minerallagen i övrigt att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45), i de delar som ej omfattas av moment 46, med den ändringen att 4 kap. 2 § femte stycket erhåller följande lydelse: ?I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonsekvensbeskrivning fogas till ansökan. När det gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 §, 7 §, 8 § första stycket och 9-12 §§ miljöbalken tillämpas?, 48. beträffande kyrkolagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300), 49. beträffande lagen om Sveriges ekonomiska zon att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, 50. beträffande fiskelagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i fiskelagen (1993:787), 51. beträffande lagen om skatt på energi att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 52. beträffande lagen om ändring i årsredovisningslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1998:9) om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554), 53. beträffande lagen om byggande av järnväg att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:90 och med ändring av riksdagens beslut den 14 maj 1998 såvitt avser lag om ändring i 1 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg (1997/98: KrU14 moment 7) beslutar att 1 kap. 3 § lagen om byggande av järnväg skall ha följande lydelse: ?Vid planläggning av järnväg och vid prövning av ärenden om byggande av järnväg skall 2-4 kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas. Fastställande av järnvägsplan enligt denna lag skall därvid jämställas med meddelande av tillstånd enligt miljöbalken. Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas till både enskilda intressen och allmänna intressen såsom miljöskydd, naturvård och kulturmiljö. En estetisk utformning skall eftersträvas?, 54. beträffande lagen om byggande av järnväg i övrigt att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg i de delar som ej omfattas av moment 53, 55. beträffande lagen om skatt på naturgrus att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, 56. beträffande vapenlagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67), 57. beträffande elberedskapslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i elberedskapslagen (1997:288), 58. beträffande ellagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857), 59. beträffande lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1596) om frivillig miljöstyrning och miljörevision med den ändringen i fråga om ikraftträdandebestämmelsen att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1998, 60. beträffande utvärdering m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo50 yrkande 10 och 1997/98:Jo51 yrkande 4.
Stockholm den 14 maj 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Ola Sundell (m), Lennart Fremling (fp) och Lena Klevenås (s).
Reservationer
1. Hänsynsreglernas tillämpning (mom. 3) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?En tillsynsmyndighet? och slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse: Som anförs i motion Jo50 (m) är regeringens förslag till följdlagstiftning olämpligt i förhållande till skogsvårdslagen. Lagrådsremissen till miljöbalken och betänkandet om miljöbalken (SOU 1996:103) innehåller tydliga anvisningar att avverknings- och skogsvårdsåtgärder är av sådan art att åtgärderna inte kan flyttas till annan plats och därför inte heller kan omfattas av lokaliseringsprincipen i miljöbalken. I propositionen om miljöbalk och i föreliggande proposition har denna tydlighet ersatts med tvetydigheter. I propositionerna har regeringen emellertid inte framfört något som, vid en jämförelse med lagrådsremissen, ger uttryck för en ändrad uppfattning i frågan. Enligt utskottets mening bör detta tolkas så att vad som tidigare angetts om att avverknings- och skogsvårdsåtgärder inte kan bli föremål för omlokalisering alltjämt gäller. För att full klarhet skall kunna skapas bör riksdagen uttala att lokaliseringsprincipen i miljöbalken inte omfattar normala skogsbruksåtgärder och annan pågående markanvändning. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo50 (m) yrkande 2 bör riksdagen godkänna. I betänkandet om följdlagstiftningen (SOU 1997:32) behandlas den s.k. stoppregelns förhållande till andra skyddsformer utförligt. Om förutsättningarna för skyddsformerna naturreservat eller biotopskyddsområde är uppfyllda skall detta enligt betänkandet inte automatiskt innebära att den s.k. stoppregeln kan tillämpas i fråga om en verksamhet som hotar det tilltänkta skyddet. I den mån stoppregeln ändå är tillämplig skall en myndighet inte kunna kringgå reglerna om ersättning genom att åberopa stoppregeln, eftersom denna regel inte skall användas för skyddsverksamhet. Ersättning skall i stället utgå på sedvanligt sätt när pågående markanvändning inom berörd del av fastighet avsevärt försvåras. I förslaget till följdlagstiftning, liksom i propositionen om miljöbalk, förbigås denna fråga helt. Riksdagen bör därför uttala att den s.k. stoppregeln inte skall kunna åberopas för att en myndighet, utan ersättningsskyldighet, skall kunna införa samma skydd som kan uppnås genom t.ex. reservatsbildning och biotopskydd men som då medför ekonomisk ersättning enligt miljöbalken. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo50 (m) yrkande 4 bör riksdagen godkänna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande hänsynsreglernas tillämpning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkandena 2 och 4 godkänner vad utskottet anfört,
2. Pågående markanvändning (mom. 4) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Om all? och på s. 11 slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Som anförs i motion Jo50 (m) bör verksamhet som bedrivs inom ramen för pågående markanvändning inom jord- och skogsbruket inte omfattas av miljöbalkens regler. Sådan verksamhet skall till alla delar regleras inom ramen för gällande speciallagar. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo50 (m) yrkande 6 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande pågående markanvändning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Väglagen (mom. 16) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Enligt motion? och på s. 13 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse: Enligt regeringens förslag till ändring i väglagen (1971:948) skall den som planerar att bygga en väg samråda med berörda länsstyrelser, kommuner, vissa ideella föreningar och den allmänhet som kan antas bli särskilt berörd. Som anförs i motion Jo50 (m) bör bestämmelsen i 14 a § andra stycket förtydligas så att det av lagtexten framgår att samråd skall ske även med de markägare som kan komma att beröras av vägprojektet. Utskottet tillstyrker således motionens yrkande 9 och föreslår en förändring i regeringens förslag till 14 a § väglagen. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande väglagen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkande 9 antar förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) med den ändringen att 14 a § andra stycket erhåller följande lydelse: ?Vid utarbetandet av förstudien skall den som avser att bygga en väg samråda enligt 6 kap. 4 § första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser, kommuner och ideella föreningar som enligt sina stadgar har till ändamål att ta till vara naturskydds- eller miljöskyddsintressen samt med de markägare och den allmänhet som kan antas bli särskilt berörda.?
4. Skogsvårdslagen (mom. 26) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?I flera? och på s. 10 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Som anförs i motion Jo50 (m) råder stor osäkerhet i fråga om tillämpningen av miljöbalkens hänsynsregler i förhållande till hänsynsreglerna i skogsvårdslagen, en osäkerhet som enligt Lagrådet utgör en påtaglig brist. Utskottet, som därmed tillstyrker motionens yrkande 3, anser att riksdagen för att undanröja denna osäkerhet bör besluta att 4 § skogsvårdslagen ändras i enlighet med Lagrådets förslag. dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?När det? och på s. 12 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Miljökvalitetsnormer är ett styrinstrument som enligt utskottets mening i flera fall, t.ex. inom skogsbruket, kan innebära tillämpningssvårigheter. I följdlagstiftningspropositionen föreslår regeringen att miljökvalitetsnormer skall kunna användas för att förhindra avverkningar i svårföryngrad skog eller skyddsskog, om avverkningen medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds utan att markägaren har rätt till ersättning. Som anförs i motion Jo50 (m) är ett sådant förfarande olämpligt, eftersom det saknas miljöskäl för införande av sådana bestämmelser. Enligt utskottets mening strider förslaget dessutom mot grundlagen. Mot den bakgrunden bör särskilda regler som har anknytning till miljökvalitetsnormer inte införas i skogsvårdslagen. Utskottet tillstyrker således yrkande 8 i motionen och avstyrker regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen såvitt avser 17 §. Enligt regeringens förslag till ändring i 19 § skogsvårdslagen kommer ersättningen vid avverkning av fjällnära skog att minskas att med ett belopp som motsvarar vad fastighetsägaren utan ersättning är skyldig att tåla. Utskottet delar uppfattningen i motion Jo50 (m) att denna försämring av ersättningsrätten strider mot grundlagen. Dessutom är den oförenlig med en allmän strävan att värna egendomsskyddet. Mot denna bakgrund bör paragrafen utformas så att full ersättning garanteras vid intrång. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker yrkande 5 i motionen. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande skogsvårdslagen att riksdagen a) med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkandena 3 och 5 och med avslag på motion 1997/98:Jo51 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 4 och 19 §§ med den ändringen dels att 4 § erhåller följande lydelse: ?Bestämmelser i denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall inte tillämpas i den mån vad där sägs strider mot 7 kap. 11 § andra stycket miljöbalken eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 eller 8 kap. samma balk eller med stöd av annan lag. Har frågor om hänsynen i övrigt till naturvården eller kulturmiljövården reglerats i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter skall 2 kap. miljöbalken inte tillämpas?, dels att 19 § erhåller följande lydelse: ?I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt 18 § första eller andra stycket gäller bestämmelserna i 25 kap. 6 § och 31 kap. 2 §, 4 § första stycket, 7 § första stycket första meningen, 8 § första meningen, 9, 12 och 13 §§, 15 § första stycket första meningen och andra stycket, 31 § tredje stycket samt 32 och 33 §§ miljöbalken. Vad som i dessa bestämmelser sägs om miljödomstol skall i stället gälla fastighetsdomstol?, b) med bifall till motion 1997/98:Jo50 yrkande 8 avslår regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 17 §, c) antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) i de delar som inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
Särskilda yttranden
1. Om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anför: Vi hänvisar till reservation 2 i betänkandet 1997/98:JoU20 angående miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning. Som anförts där bör den allmänna principen om speciallagars företräde gälla också i förhållande till miljöbalken och detta bör riksdagen klargöra.
2. Om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar Lennart Daléus (c) och Lennart Brunander (c) anför: Miljöbalken och följdlagstiftningen skall betraktas i ett sammanhang. Centerpartiet har de reservationer som vi anser motiverade i jordbruksutskottets betänkande JoU20 Miljöbalk. Vi upprepar inte dessa reservationer. Några kommentarer till förhållandet mellan miljöbalk och andra lagar. Förhållandet mellan miljöbalken och skogsvårdslagen är inte helt klar men vi tolkar att miljöbalkens hänsynsregler inte är direkt tillämpbara på normalt skogsbruk. Ej heller är lokaliseringsregeln lämplig att använda mot skogsbruket. Detta anser vi framgår av utskottets skrivning. Skogsvårdslagen är en modern lagstiftning väl anpassad till skogsbrukets villkor. Den ger skogsnäringen både frihet och ansvar, ambitionen med skogsvårdslagen är att ha få regleringar och klara mål. Miljöbalken skall enligt vår mening inte inkräkta på detta. Ett normalt skogsbruk ingår i det som är tillåtligt enligt miljöbalken. Finns det samhälleliga intressen att begränsa brukandet eller att helt hindra det inträder normala ersättningsregler.
Propositionens lagförslag
Utskottets förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45) Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § samt 8 kap. 1 och 3 §§ minerallagen (1991:45) skall ha följande lydelse.
3 kap. 6 §[1]
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- | | | | Undersökningsarbete får | Undersökningsarbete får| |inte äga rum inom |inte äga rum inom| |nationalpark eller område |nationalpark eller område| |som statlig myndighet hos |som en statlig myndighet| |regeringen har begärt |hos regeringen har begärt| |skall avsättas till |skall avsättas till| |nationalpark eller i strid |nationalpark eller i strid| |med föreskrifter som har |med föreskrifter som har| |meddelats beträffande |meddelats för natur- eller| |naturreservat med stöd av |kulturreservat med stöd av| |naturvårdslagen |7 kap. miljöbalken. | |(1964:822). | Undersökningsarbete får| | Undersökningsarbete får |inte heller, utan| |inte heller, utan |medgivande av| |medgivande av |länsstyrelsen, äga rum| |länsstyrelsen, äga rum |inom | |inom | 1. befästningsområde och| | 1. befästningsområde och |sådant område utanför| |sådant område utanför |detta som regeringen| |detta som regeringen |bestämmer, | |bestämmer, | 2. kyrkogård och annan| | 2. kyrkogård och annan |begravningsplats, | |begravningsplats, | 3. område som avses i 4| | 3. område, som avses i 3 |kap. 5 § miljöbalken. | |kap. 5 § lagen (1987:12) | | |om hushållning med | Ett medgivande enligt| |naturresurser m.m. |andra stycket 3 skall| | Ett medgivande enligt |förenas med de villkor som| |andra stycket 3 skall |är nödvändiga för att| |förenas med de villkor som |förhindra att påtaglig| |är nödvändiga för att |skada uppkommer för| |förhindra att påtaglig |områdets natur- och| |skada uppkommer för |kulturvärden. | |områdets natur- och |Länsstyrelsen får även i| |kulturvärden. |övrigt förena ett| |Länsstyrelsen får även i |medgivande enligt andra| |övrigt förena ett |stycket med villkor. | |medgivande enligt andra | | |stycket med villkor. | | -------------------------------------------------------
8 kap. 1 §1
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- | | | | Ärenden om beviljande av | Ärenden om beviljande av| |undersökningstillstånd |undersökningstillstånd | |eller |eller | |bearbetningskoncession |bearbetningskoncession | |prövas av bergmästaren, om |prövas av bergmästaren, om| |inte annat följer av 2 §. |inte annat följer av 2 §.| | Bergmästaren får avgöra | Bergmästaren får avgöra| |ärenden om beviljande av |ärenden om beviljande av| |undersökningstillstånd |undersökningstillstånd | |utan att någon annan än |utan att någon annan än| |sö- |sö- | |kanden haft tillfälle att |kanden haft tillfälle att| |yttra sig. |yttra sig. | | I ärenden om beviljande | I ärenden om beviljande| |av bearbetningskoncession |av bearbetningskoncession| |skall bergmästaren, såvitt |skall bergmästaren, såvitt| |gäller tillämpningen av |gäller tillämpningen av 3,| |lagen (1987:12) om |4 och 6 kap. miljöbalken,| |hushållning med |samråda med länsstyrelsen| |naturresurser m.m., |i det eller de län där| |samråda med länsstyrelsen |koncessionsområdet ligger.| |i det eller de län där |Länsstyrelsen får därvid| |koncessionsområdet ligger. |besluta om särskild| |Länsstyrelsen får därvid |utredning enligt 2 kap. 11| |besluta om särskild |§ lagen (1988:950) om| |utredning enligt 2 kap. 11 |kulturminnen m.m. | |§ lagen (1988:950) om | | |kulturminnen m.m. | | ------------------------------------------------------- 8 kap. 3 §[2]1
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- | | | | Ärenden i övrigt om | Ärenden i övrigt om| |undersökningstillstånd |undersökningstillstånd | |eller bearbetningskon- |eller bearbetnings-| |cession prövas av |koncession prövas av| |bergmästaren. |bergmästa- ren. | | I ärenden om förlängning | I ärenden om förlängning| |av bearbetningskoncession |av bearbetningskoncession| |enligt 4 kap. 10 § skall |enligt 4 kap. 10 § skall| |bergmästaren, såvitt |bergmästaren, såvitt| |gäller tillämpningen av |gäller tillämpningen av 3| |lagen (1987:12) om |och 4 kap. miljöbalken,| |hushållning med |samråda med länsstyrelsen| |naturresurser m.m., |i det eller de län där| |samråda med länsstyrelsen |koncessionsområdet ligger.| |i det eller de län där | | |koncessionsområdet ligger. | Ärenden om förlängning| | Ärenden om förlängning |av bearbetningskoncession| |av bearbetningskoncession |enligt 4 kap. 10 § skall| |enligt 4 kap. 10 § skall |hänskjutas till| |hänskjutas till |regeringens prövning om| |regeringens prövning om |bergmästaren vid| |bergmästaren vid |tillämpningen av 3 eller 4| |tillämpningen av lagen |kap. miljöbalken finner| |(1987:12) om hushållning |skäl att frångå vad| |med naturresurser m.m. |länsstyrelsen har| |finner skäl att frångå vad |föreslagit. Hänskjutande| |länsstyrelsen har |skall också ske av ärenden| |föreslagit. Hänskjutande |om återkallelse av| |skall också ske av ärenden |undersökningstillstånd | |om återkallelse av |eller | |undersökningstillstånd |bearbetningskoncession av| |eller bearbetningskon- |synnerliga skäl enligt 6| |cession av synnerliga skäl |kap. 3 § denna lag samt av| |enligt 6 kap. 3 § samt av |övriga ärenden enligt| |övriga ärenden enligt |denna paragraf som| |denna paragraf som berg- |bergmästaren bedömer vara| |mästaren bedömer vara |särskilt betydelsefulla| |särskilt betydelsefulla |från allmän synpunkt. | |från allmän synpunkt. | | -------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1998:165.
[2]:1 Senaste lydelse 1998:165. Näringsutskottets yttrande 1997/98:NU5y Följdlagstiftning till miljöbalken m.m. - torvlagen
Till jordbruksutskottet Jordbruksutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1997/98:90 om följdlagstiftning till miljöbalken m.m. jämte motioner, i de delar som berör näringsutskottets beredningsområde. I den nämnda propositionen föreslår regeringen följdlagstiftning till miljöbalken i fråga om flera av de lagar som ingår i näringsutskottets beredningsområde, bl.a. ellagen (1997:857), minerallagen (1991:45) och lagen (1985: 620) om vissa torvfyndigheter. Förslaget till ändringar i den sistnämnda lagen, den s.k. torvlagen, har tagits upp i motion 1997/98:Jo51 (kd). I övrigt har inga yrkanden väckts inom näringsutskottets beredningsområde. Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till den fråga som aktualiseras i nämnda motion.
En skrivelse i ärendet har inkommit från Skogsägarna Mellanskog. Näringsutskottet föreslår att propositionen tillstyrks i behandlad del och att det aktuella motionsyrkandet avstyrks. Till yttrandet har fogats en avvikande mening (kd).
Näringsutskottet
Regeringens förslag till miljöbalk Regeringen har tidigare i proposition 1997/98:45 lagt fram förslag om en miljöbalk. Miljöbalkens mål är att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Miljöbalkens andra kapitel innehåller rättsligt bindande principer och allmänna hänsynsregler. Den mest grundläggande hänsynsregeln finns i 2 kap. 3 § och innehåller krav på att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet bästa möjliga teknik användas. Dessutom skall försiktighetsprincipen gälla. Andra allmänna hänsynsregler är bl.a. att välja en lämplig plats för verksamheten och hushålla med råvaror och energi. En ytterligare hänsynsregel är att alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar - till dess skadan eller olägenheten har upphört - för att skadan avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt. Bestämmelser motsvarande 2 och 3 kap. i den s.k. naturresurslagen (NRL) har arbetats in i miljöbalken bland de övergripande bestämmelserna. I miljöbalken införs regler om miljökvalitetsnormer, vilka är föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet i fråga om mark, vatten, luft eller miljön i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Regeringen får föreskriva om miljökvalitetsnormer för att skydda människors hälsa eller miljön. Miljökvalitetsnormer får ange exempelvis högsta eller lägsta förekomst i miljön av kemiska produkter. Statliga myndigheter och kommuner skall säkerställa att miljökvalitetsnormer uppfylls när de prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utövar tillsyn och meddelar föreskrifter. Reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar utökas genom miljöbalken. En ansökan om tillåtlighet eller tillstånd enligt balken skall, med vissa undantag, alltid innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Kraven på vad en sådan skall innehålla preciseras i balken. Ideella miljöorganisationer som har funnits i tre år och som har minst 2 000 medlemmar ges rätt att överklaga domar och beslut enligt miljöbalken. Regionala miljödomstolar skall inrättas och ersätta Koncessionsnämnden för miljöskydd och vattendomstolarna. En miljööverdomstol skall inrättas och knytas till Svea hovrätt.
Proposition 1997/98:90
Regeringen föreslår i proposition 1997/98:90 (s. 222) att torvlagen och miljöbalken skall gälla parallellt, i den bemärkelsen att verksamhetsutövaren skall följa bestämmelserna i båda lagarna. Inga begränsningar skall införas i möjligheten att ingripa med stöd av miljöbalken. Vid koncessionsprövning enligt torvlagen skall ett antal bestämmelser i miljöbalken tillämpas. Till skillnad från nuvarande ordning skall samtliga effekter av en torvtäkt prövas vid ett tillfälle. När det gäller torv innebär undersökning inte alltid någon nämnbar miljöpåverkan, påpekas det i propositionen. Om emellertid undersökningsarbetet skulle innebära negativ påverkan på miljön är miljöbalken tillämplig. Bearbetning av torv sker normalt i flera led, som vart och ett har en sådan miljöpåverkan att miljöbalken är tillämplig. Efter täktverksamheten sker efterbehandling, som syftar till att antingen skapa en våt eller torr miljö på den utbrutna mossen. Regeringens förslag innebär att såväl vid undersökning som vid bearbetning skall - parallellt med torvlagen - miljöbalkens bestämmelser, exempelvis de allmänna hänsynsreglerna, gälla. De parallella reglerna har bl.a. betydelse för skada eller olägenhet som uppkommer under koncessionstiden. Sådana skador eller olägenheter regleras inte i torvlagen men däremot i miljöbalken. Tvekan skulle enligt regeringen kunna uppstå om vilka regler som skall tillämpas när en skada föreligger sedan bearbetningskoncessionen har upphört. Enligt regeringens uppfattning bör inte lägre krav ställas vid brytning av energitorv än vad som gäller för annan verksamhet. Därför föreslås att torvlagen (34 §) kompletteras med en bestämmelse om att reglerna om efterarbete inte innebär någon inskränkning i vad som gäller enligt motsvarande bestämmelser i miljöbalken. Enligt torvlagen (4 §) får undersökningskoncession förenas med rätt för innehavaren att senare få bearbetningskoncession eller företräde att få sådan. Enligt regeringens förslag bör paragrafen ändras så att den medger endast rätt att förena undersökningskoncession med rätt för innehavaren att få företräde framför annan till bearbetningskoncession. Syftet är att den miljöprövning som skall ske i samband med bearbetningskoncession inte skall föregripas. Vid all koncessionsprövning, dvs. vid både undersöknings- och bearbetningskoncession, skall miljöbalkens allmänna hänsynsregler och bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden samt miljökvalitetsnormer tillämpas. I enlighet därmed föreslår regeringen vissa ändringar i torvlagen (7 §). Vid prövning av bearbetningskoncession skall ytterligare bestämmelser i miljöbalken tillämpas enligt torvlagen (7 §). Detta gäller bl.a. miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar. Vidare skall tillstånd inte få lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för en hotad djur- eller växtart. Ännu ett förslag i samma paragraf är att miljöbalkens bestämmelse om att miljöorganisationer och liknande av viss storlek får överklaga domar och beslut om tillstånd m.m. skall tillämpas. Vidare föreslår regeringen att ytterligare en paragraf i torvlagen (13 §) ändras. Enligt nuvarande lydelse av denna paragraf skall koncessionshavaren åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Regeringen föreslår nu att skyldigheten att ställa säkerhet för villkor ändras och preciseras. Enligt förslaget skall säkerhet för fullgörande av återställningsåtgärder ställas vid ingrepp i naturen av större omfattning, om det inte är uppenbart att det saknas anledning till detta. I andra fall kan en koncession villkoras av att säkerhet ställs för att koncessionshavaren skall fullgöra sina skyldigheter i samband med återställningsarbete. Därutöver föreslår regeringen en omarbetning av torvlagen (14 §) efter förebild i 24 kap. 5 § miljöbalken. Detta innebär att länsstyrelsen får ändra villkoren för en pågående koncession om det uppstått olägenhet av någon betydelse som inte förutsågs när koncession meddelades. Vidare får länsstyrelsen enligt förslaget ändra villkoren när verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds.
Motionen I motion 1997/98:Jo51 (kd) hävdas att beskrivningen av torvlagens och miljöbalkens förhållande till varandra visar på en väldig otydlighet och kom- plexitet. För nuvarande brytningsföretag skapar detta stor osäkerhet om villkoren för fortsatt drift, sägs det i motionen. Ett genomförande av föreliggande förslag skulle enligt motionärerna skada torvnäringen, vilken i sig inte är stark men värdefull såväl ur energisynpunkt som av regionalpolitiska sysselsättningsskäl. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens förslag om följdändringar i torvlagen.
Vissa kompletterande uppgifter Enligt uppgifter från Svenska Torvproducentföreningen finns det cirka tio miljoner hektar torv i Sverige. Antalet giltiga bearbetningskoncessioner uppgår, som redovisas i tabellen nedan, till drygt 200 stycken och omfattar totalt cirka 48 000 ha. Av denna yta brukas en fjärdedel, dvs. cirka 12 000 ha. Sysselsättningen i branschen uppgår till cirka 1 200 årsarbetare, huvudsakligen i glesbygd. Tabell Antalet giltiga bearbetningskoncessioner för torv den 1 januari 1998 ------------------------------------------------------- |Län | Antal | Areal, hektar | | |bearbetn.koncess. | | ------------------------------------------------------- |Uppsala | 2 | 1 185 | ------------------------------------------------------- |Östergötland | 1 | | | | |250 | ------------------------------------------------------- |Jönköping | | 1| | |11 |739 | ------------------------------------------------------- |Kronoberg | | 1| | |14 |365 | ------------------------------------------------------- |Kalmar | 1 | | | | |85 | ------------------------------------------------------- |Skåne | 5 | 1| | | |543 | ------------------------------------------------------- |Halland | 2 | | | | |641 | ------------------------------------------------------- |Västra | 8 | 1| |Götaland | |401 | ------------------------------------------------------- |Värmland | 2 | | | | |232 | ------------------------------------------------------- |Örebro | | 1| | |13 |727 | ------------------------------------------------------- |Västmanland | | 1| | |10 |744 | ------------------------------------------------------- |Dalarna | 4 | 1| | | |357 | ------------------------------------------------------- |Gävleborg | | 2| | |19 |441 | ------------------------------------------------------- |Västernorrland | | 2| | |10 |553 | ------------------------------------------------------- |Jämtland | | 9| | |49 |571 | ------------------------------------------------------- |Västerbotten | | 13| | |40 |447 | ------------------------------------------------------- |Norrbotten | | 6| | |18 |855 | ------------------------------------------------------- |Totalt | | 48| | |209 |135 | ------------------------------------------------------- Enligt Torvproducentföreningen används årligen cirka 4 miljoner kubikmeter torv för energiändamål. Den årliga tillväxten på mossarna uppges vara 20 miljoner kubikmeter. Cirka 35 värmeverk utnyttjar torv - huvuddelen av dem i närheten av områden med befolkningskoncentrationer. Torven har också annan användning, bl.a. som jordförbättringsmedel.
Näringsutskottets ställningstagande Införandet av miljöbalken innebär att ytterligare miljöhänsyn måste tas inom ett antal olika områden. Detta gäller såväl inom torvbranschen som inom andra näringar och verksamheter. Det nya övergripande synsättet på miljön kommer till stånd dels via miljöbalken, dels via följdlagstiftning och kompletteringar inom en rad olika lagar, däribland torvlagen. Näringsutskottet har inget att erinra mot detta synsätt. Näringsutskottet har heller ingen invändning mot de föreslagna följdändringarna i torvlagen. Med hänvisning till den lämnade redogörelsen i det föregående vill näringsutskottet tillbakavisa den uppfattning som framförs i motion 1997/98:Jo51 (kd) om att torvlagens och miljöbalkens förhållande till varandra skulle vara otydligt. Med det sagda tillstyrker näringsutskottet proposition 1997/98:90 i aktuell del och avstyrker motion 1997/98:Jo51 (kd) i berörd del.
Stockholm den 28 april 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Nils- Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Hans Hoff (s), Sten Tolgfors (m), Kerstin Warnerbring (c) och Jan Backman (m).
Avvikande mening Göran Hägglund (kd) anser att näringsutskottets ställningstagande bort ha följande lydelse: Näringsutskottet delar uppfattningen i motion 1997/98:Jo51 (kd) att den beskrivning av miljöbalkens och torvlagens förhållande till varandra som finns i propositionen visar på betydande otydlighet och komplexitet. Bland annat är det oklart hur de föreslagna framtida miljökvalitetsnormerna kommer att tillämpas. Vidare förändras förutsättningarna för brytningsföretagen i samband med bearbetningskoncession. Med hänsyn till att torvbranschen är värdefull såväl ur energisynpunkt som ur sysselsättningssynpunkt är det angeläget att förutsättningarna för verksamheten är stabila och förutsebara. Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag som undanröjer osäkerhet och oklarhet om hur lagstiftningen skall tillämpas. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker näringsutskottet motion 1997/98:Jo51 (kd) i aktuell del och avstyrker propositionen i berörd del. Bostadsutskottets yttrande 1997/98:BoU4y
Till jordbruksutskottet Jordbruksutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1997/98:90 Följdlagstiftning till miljöbalken m.m. och i anledning av denna proposition väckta motioner i de delar som berör bostadsutskottets beredningsområde. Utskottet anser att regeringens förslag till lagändringar bör tillstyrkas. De av utskottet behandlade motionsyrkandena avstyrks. Till yttrandet har fogats tre avvikande meningar.
Propositionen I propositionen föreslås riksdagen anta regeringens förslag till ändringar i 51 lagförslag som i större eller mindre utsträckning anses böra anpassas till miljöbalken. Bl.a. behandlas i propositionen förslag till ändringar i plan- och bygglagen (1987:10), fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen (1973:1144) och anläggningslagen (1973:1149). I detta yttrande behandlar bostadsutskottet sådana lagändringar som berör bostadsutskottets beredningsområde.
Motionerna De motioner som behandlas i detta yttrande är följande. 1997/98:Jo50 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att bestämmelser i "ämneslagar" skall gälla före bestämmelser i miljöbalken i enlighet med vad som anförts i motionen, 1997/98:Jo51 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att åstadkomma klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan lagstiftning skall råda, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en särskild utvärderingsgrupp tillsätts i syfte att följa hur den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor. 1997/98:Jo52 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning av den svenska miljölagstiftningen.
Utskottet I propositionen behandlas anpassningen av miljöbalken till andra lagar som reglerar verksamheter som påverkar miljön. Enligt propositionen bör miljöbalken och andra lagar gälla parallellt. Något särskilt stadgande om detta har inte ansetts behövligt. I en del fall föreligger en konflikt mellan miljöbalken och andra lagar. Regeringen har efter överväganden av enskilda konfliktfall lämnat förslag till hur de skall lösas. Vid normkonflikter som inte löses genom lagstiftning skall allmänna lagvalsprinciper tillämpas. I propositionen föreslås som följd av de gjorda övervägandena följdändringar i ett flertal lagar med större eller mindre miljöanknytning. Flera av dessa s.k. ämneslagar faller inom bostadsutskottets beredningsområde. Bland dem märks särskilt plan- och bygglagen (1987:10). Bostadsutskottet behandlar propositionen endast i de avseenden den mött invändningar i motioner. Utskottet anser det inte därvid nödvändigt att i sitt yttrande redovisa de förslag och bedömningar regeringen gjort vad avser den lagstiftning som faller inom utskottets beredningsområde. Motionärerna bakom motion 1997/98:Jo50 (m) anser det bra att propositionens förslag utgår från tanken om att balken och annan lagstiftning skall gälla parallellt men har invändningar mot att regeringen vid konflikt mellan balken och ämneslagarna valt att föreslå en rad lagändringar i ämneslagarna där vissa bestämmelser upphävs, ändras eller förses med tillägg som begränsar möjligheterna att ingripa med stöd av balken. Enligt motionärerna leder den valda metoden till en svåröverskådlig lagstiftning som kommer att medföra problem vid tillämpningen av balken och andra lagar. I motionens yrkande 1 i motsvarande del föreslås därför att principen om företräde för lex specialis skall gälla i de fall miljöbalkens regler kommer i konflikt med andra lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter med miljöanknytning. Förslaget innebär att bestämmelserna i ämneslagarna och i förordningar med föreskrifter som utfärdats med stöd av dessa lagar skall gälla före bestämmelserna i miljöbalken när de är oförenliga. Mot bakgrund av vad som förordats skulle det inte vara nödvändigt att i ämneslagarna ha bestämmelser om att ytterligare krav inte får ställas enligt miljöbalken. Motionärerna anser däremot att det kan vara aktuellt att upphäva eller ändra vissa regler i ämneslagarna i syfte att stärka lagarna ur miljösynpunkt och att i vissa fall lagarna kan behöva kompletteras med upplysningar om att ytterligare krav ställs i miljöbalken. Två andra motioner behandlar också frågor om lagstiftningens klarhet och tydlighet. Det gäller motionerna 1997/98:Jo52 (c) och 1997/98:Jo51 (kd). I c- motionens yrkande 1 i motsvarande del lämnas förslag om en parlamentarisk utredning avseende den svenska miljölagstiftningen. Utredningen föreslås få till uppgift, såvitt nu är aktuellt, att undanröja de oklarheter som enligt motionärerna kommer att uppstå vad gäller förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar eftersom undantagen från när tillämpning skall ske inte anges uttryckligen. Motionärerna hänvisar bl.a. till Lagrådets uppfattning att tillämpningen av de aktuella författningarna kan ge upphov till svårigheter och problem och att regeringen inte tycks fästa någon större vikt vid den kritik Lagrådet framfört. I kd-motionens yrkande 1 i motsvarande del föreslås klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan lagstiftning skall gälla. Motionärerna hänvisar till en omfattande remisskritik och anför att otydligheten om vilken lagstiftning som gäller innebär stor osäkerhet för enskilda och näringsliv. De konstaterar bl.a. att komplexiteten i lagtexterna med kommentarer gör det näst intill omöjligt att som enskild näringsidkare kunna ha en klar uppfattning om rättsläget. Motionärerna har särskilt befarat tolkningsproblem avseende plan- och bygglagen och anser det inte tillfredsställande om alla de som är engagerade i planarbete skall ha svårigheter att uttolka vilken lagstiftning som skall följas. I motionens yrkande 4 föreslås därför att en särskild utvärderingsgrupp bör tillsättas för uppföljning av hur den nya lagstiftningen verkar avseende planarbetet samt andra plan- och bygglagfrågor. Utskottet vill inledningsvis erinra om att frågeställningar kring normkonflikter inte är något nytt eller speciellt för miljöbalken. I propositionen har lämnats en redogörelse för hur miljöbalkens bestämmelser bör förhålla sig till annan lagstiftning och hur lagkollisioner bör lösas. Propositionen innehåller ett flertal förslag till lagändringar som innebär lösningar på viktiga frågor som uppkommit om miljöbalkens tillämpning när annan lagstiftning gör sig gällande. Eftersom i miljöbalken i viss omfattning inarbetats redan gällande lagstiftning har en del av lösningarna hämtats från gällande rätt. Miljöbalken är resultatet av ett mycket omfattande lagstiftningsarbete. Frågeställningarna inom miljörättens område är många gånger mycket komplicerade vilket med nödvändighet återspeglas i regelsystemets utformning. Utbildningsinsatser inför balkens ikraftträdande är därför nödvändiga vilket regeringen också konstaterar. Säkerligen kommer en del tillämpningsproblem att uppstå och vissa av dem kommer att ge anledning till förändringar och förtydliganden såväl i miljöbalken som i de olika ämneslagarna. Det torde inte vara möjligt att förutse alla de problem som kan uppkomma. Utan praktiska erfarenheter torde det inte heller alltid vara möjligt att välja de mest ändamålsenliga lösningarna. Frågorna om hur normkollisioner skall lösas är av ett komplicerat och mångfasetterat slag. Enligt utskottets mening bör inte lagstiftaren inta en sådan rigid hållning till förhållandet mellan balkens regler och annan lagstiftning att en princip skall införas som medför att ämneslagarna alltid skall tillämpas före miljöbalken. Ett genomförande av förslaget i m-motionen skulle kunna innebära att sådana åtgärder, verksamheter m.m. som avses omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde skulle kunna få stå tillbaka i en omfattning som åtminstone delvis stämmer mindre väl med balkens syfte. Utskottet anser därför att m- motionen bör avstyrkas. Utskottets ställningstagande överensstämmer med det ställningstagande utskottet gjorde till ett i huvudsak motsvarande motionsyrkande i sitt yttrande till jordbruksutskottet angående miljöbalken (1997/98:BoU3y). Utskottet har mot bakgrund av vad som sagts inte några invändningar mot de i propositionen framlagda förslagen till följdlagstiftning i vad avser bostadsutskottets beredningsområde. I propositionen till miljöbalk bedömer regeringen att det finns ett behov av att utvärdera balkens tillämpning och framtida reformbehov. Regeringen anser därför att en utredning bör tillsättas för att följa tillämpningen och att vid behov föreslå sådana ändringar och tillägg som ytterligare kan säkerställa att balkens mål uppnås. I propositionen nämns vissa frågor som bör kunna bli föremål för utredningens uppmärksamhet men även andra frågor anses kunna bli aktuella för utredningen. Utredningen anses böra få en parlamentarisk sammansättning. Det kan också enligt utskottets mening antas att det i framtiden kommer att visa sig vara behövligt att överväga en del av de lagregler som nu är föremål för riksdagens behandling lika väl som behov kan visa sig föreligga av särskild reglering av normkonflikter som inte i tillämpningen på ett tillfredsställande sätt kunnat lösas genom allmänna tolknings- och lagvalsprinciper. Enligt utskottets mening kan förutsättas att regeringen och dess kansli kommer att uppmärksamma sådana frågor i den mån de inte blir föremål för den ovan nämnda utredningens överväganden. Något särskilt tillkännagivande om en utvärdering eller särskilda överväganden enligt vad som föreslagits i c- och kd-motionerna behövs därför inte. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att dessa motioner i nu behandlade delar bör avstyrkas.
Stockholm den 23 april 1998
På bostadsutskottets vägnar
Rune Evensson
I beslutet har deltagit: Rune Evensson (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg (s), Juan Fonseca (s), Peter Weibull Bernström (m), Ulla Löfgren (m) och Lisbeth Staaf-Igelström (s).
Avvikande meningar
1. Miljöbalken och förhållandet till annan lagstiftning Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Peter Weibull Bernström (m) och Ulla Löfgren (m) anser att den del av bostadsutskottets yttrande under rubriken Utskottet som börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?bör avstyrkas? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening ger den brådska med vilken miljöbalken och den därtill hörande följdlagstiftningen arbetats fram ett befogat intryck av att förslagen är framkastade utan fullständig kontroll över slutresultatet. Den osäkerhet som regeringens senfärdighet skapat vad gäller frågan om hur miljöbalken skall förhålla sig till annan lagstiftning är inte ägnad att inge förtroende för tillämpningen av lagkomplexet. Bl.a. saknas entydiga regler om förhållandet mellan miljöbalken och följdlagstiftningen. Som förordas i m- motionen bör den osäkerhet som skapats elimineras. Detta görs bäst genom att principen om att speciallag skall tillämpas före allmän lag bör tillämpas i förhållandet mellan miljöbalken och de s.k. ämneslagarna i de fall det finns bestämmelser som kolliderar. Ett genomförande av denna princip gör att det inte är nödvändigt att i ämneslagarna ha bestämmelserna om att inte ytterligare krav får ställas enligt miljöbalken. Däremot kan det vara aktuellt att upphäva eller ändra reglerna i ämneslagarna med syfte att förstärka lagstiftningen som helhet ur miljösynpunkt. I vissa fall kan dessa lagar också behöva kompletteras med upplysningar om att ytterligare krav ställs enligt miljöbalken. Enligt utskottets mening bör riksdagen anta regeringens lagförslag med de ändringar som föranleds av vad utskottet förordat med anledning av m-motionen. Vad nu föreslagits tillgodoser i inte ringa grad även förslagen i c- och kd- motionerna som i allt väsentligt avser att undanröja den oklarhet om vilka lagregler som skall tillämpas vid kollisioner mellan reglerna i miljöbalken och ämneslagarna. Dessa motioner bör därför avstyrkas i de delar de nu behandlas.
2. En utredning om den svenska miljölagstiftningen Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av bostadsutskottets yttrande under rubriken Utskottet som börjar med ?Det kan? och slutar med ?bör avstyrkas? bort ha följande lydelse: Ett av huvudsyftena med miljöbalken var att miljölagstiftningen skulle göras mer överskådlig och tydlig. Det är tveksamt om förslagen till miljöbalk och dess följdlagstiftning kommer att uppfylla denna målsättning. Regeringens förslag innebär en uppenbar risk för att förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar blir oklart när undantagen från de olika rättsreglerna inte anges uttryckligen. Även Lagrådet anser att tillämpningen av författningarna kan ge upphov till svårigheter och problem. Regeringen har inte fäst någon större vikt vid Lagrådets kritik. Regeringens hänvisning till att olika tolkningsproblem finns också beträffande de nu gällande rättsreglerna inom miljöområdet och till de utbildningsinsatser som planeras inför balkens ikraftträdande utgör inte något godtagbart försvar för de oklarheter som kommer att gälla miljölagstiftningen. Enligt utskottets mening utgör dessa brister ytterligare ett skäl för att en ny parlamentarisk utredning skall ges i uppdrag att skyndsamt se över den svenska miljölagstiftningen. Centerpartiet har redan i anledning av miljöbalkspropositionen ställt ett sådant krav. Vad utskottet anfört med anledning av förslaget i c-motionen om en ny parlamentarisk utredning om den svenska miljölagstiftningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Mot bakgrund av det av utskottet förordade tillkännagivandet bör kd-motionen i nu behandlade delar avstyrkas.
3. Ett preciserat förslag beträffande miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande under rubriken Utskottet som börjar med ?Det kan? och slutar med ?bör avstyrkas? bort ha följande lydelse: Som anförs i kd-motionen har kritiken från remissinstanserna varit omfattande vad gäller miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning. Kritiken handlar främst om att tillämpningsområdet inte är tillräckligt preciserat och att det finns otydligheter när det gäller förhållandet till annan lag. Det är ett klart otillfredsställande förhållande att företagare och enskilda inte med säkerhet kan veta vilken lagstiftning det är som skall gälla och när den skall gälla. Detta handlar om rättssäkerhet och om egendomsrätt. Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma med preciserade förslag till lagändringar efter att miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning övervägts ytterligare i syfte att säkra rättstryggheten. I och med att plan- och bygglagen inte inarbetats i miljöbalken kommer det att uppstå tolkningsproblem också inom detta område. Det är inte tillfredsställande om de som är engagerade i planarbete skall ha svårigheter att uttolka vilken lagstiftning som skall följas. Den föreslagna regleringen av förhållandet mellan miljöbalken och plan- och bygglagen får godtas tills vidare. Utskottet anser att en särskild utvärderingsgrupp omedelbart skall tillsättas i syfte att följa hur planarbetet och andra plan- och bygglagfrågor påverkas av den nya lagstiftningen. Gruppen bör relativt snart redovisa de vunna erfarenheterna jämte förslag till korrigeringar och förtydliganden av lagstiftningen. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av kd-motionen som sin mening ge regeringen till känna. Mot bakgrund av det nu förordade tillkännagivandet anser utskottet att förslaget i c-motionen om en parlamentarisk utredning bör avstyrkas i den mån det inte kan anses tillgodosett med vad som nu anförts.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Propositionen.......................................1 Propositionens huvudsakliga innehåll................2 Motionerna..........................................3 Yttranden...........................................4 Utskottet...........................................4 Förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar, m.m.4 Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar5 Skogsvårdslagen och de arella näringarna......5 Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar8 Skogsvårdslagen och de arella näringarna......9 Väglagen.....................................12 Torvlagen....................................13 Lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision15 Hemställan.......................................17 Reservationer......................................22 Särskilda yttranden................................25 Propositionens lagförslag..........................27 Utskottets förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)157 Näringsutskottets yttrande........................159 Bostadsutskottets yttrande........................164