Följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen
Betänkande 1990/91:LU34
Lagutskottets betänkande
1990/91:LU34
Följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen
Innehåll
1990/91 LU34
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet förslag från regeringen (prop. 1990/91:126) om följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen. Riksdagen har tidigare beslutat genomgripande förändringar i fråga om handläggningen av mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning, den s.k. summariska processen. Målen skall enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning i fortsättningen handläggas av kronofogdemyndigheterna i stället för tingsrätterna. I propositionen läggs fram förslag till följdändringar i ett stort antal författningar och också förslag till bl.a. en särskild lag om register för betalningsföreläggande och handräckning. Registret skall föras med hjälp av ADB. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Avsikten är att ikraftträdandet skall ske den 1 januari 1992.
I betänkandet behandlas också en motion om förbättrade möjligheter att indriva civila fordringar.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen med vissa ändringar av närmast redaktionell natur. Vidare lägger utskottet på eget initiativ fram ett förslag till ändring i lagen om betalningsföreläggande och handräckning. Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Propositionen
I proposition 1990/91:126 föreslår regeringen (justitiedepartementet) -- efter hörande av lagrådet -- att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till 1. lag om ändring i rättegångsbalken, 2. lag om ändring i utsökningsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbalken, 4. lag om ändring i jordabalken, 5. lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden, 6. lag om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens va-nämnd, 7. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd, 8. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän, 9. lag om ändring i växellagen (1932:130), 10. lag om ändring i checklagen (1932:131), 11. lag om ändring i konkurslagen (1987:672), 12. lag om ändring i räntelagen (1975:635), 13. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter, 14. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar, 15. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske, 16. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822), 17. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), 18. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479), 19. lag om ändring i väglagen (1971:948), 20. lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, 21. lag om ändring i gruvlagen (1974:342), 22. lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, 23. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar, 24. lag om ändring i vattenlagen (1983:291), 25. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, 26. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10), 27. lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen m.m., 28. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144), 29. lag om ändring i minerallagen (1991:45), 30. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), 31. lag om register för betalningsföreläggande och handräckning.
Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.
Motionen
1990/91:L302 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade möjligheter till indrivning.
Utskottet
Summarisk process är den gemensamma benämningen för handläggning av mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning. Riksdagen beslutade i maj 1990 om genomgripande förändringar av den summariska processen (prop. 1989/90:85, bet. 1990/91:JuU31, rskr. 311). Härigenom samlades reglerna om den summariska processen i en enda lag, nämligen lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, som träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Avsikten är att ikraftträdandet skall ske den 1 januari 1992. Reformen innebär att handläggningen av mål om summarisk process flyttas från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna och blir enklare och mer enhetlig än i dag.
I den nu aktuella propositionen läggs fram förslag till följdändringar med anledning av reformen. Ändringarna är i huvudsak av redaktionell natur och berör ett flertal lagar. Vidare föreslås att registerfrågorna beträffande handläggningen av målen i den nya summariska processen regleras i en särskild lag om register för betalningsföreläggande och handräckning.
Det sistnämnda förslaget innebär att vid varje kronofogdemyndighet skall inrättas ett nytt ADB-register för handläggningen av mål om betalningsföreläggande och handräckning. Varje kronofogdemyndighet skall tillsammans med riksskatteverket (RSV) ha registeransvaret för sitt register. Registren kommer att innehålla huvudsakligen grundläggande uppgifter om parterna, uppgifter om yrkanden i målen och grunderna för dessa, uppgifter om utslag och beslut i målen etc. Endast den registeransvarige skall enligt propositionen ha terminalåtkomst till registret. I lagförslaget finns också en särskild bestämmelse om utlämnande av uppgifter ur registret.
Uppgifterna i registret om utslag i målen skall användas som underlag för verkställighet enligt utsökningsbalken (UB). Kronofogdemyndigheten skall normalt genast självmant verkställa utslagen i målen. Avsikten är att uppgifterna om utslagen skall överföras maskinellt från det nya registret till utsökningsregistret, som regleras av utsökningsregisterlagen (1986:617). Detta sistnämnda register utgör det ADB-register som i dag finns inom exekutionsväsendet och används huvudsakligen som hjälpmedel vid kronofogdemyndigheternas handläggning av mål om verkställighet enligt UB och andra författningar. Registret innehåller uppgifter om redan fastställda skulder och andra förpliktelser.
Till grund för förslagen ligger en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds 1990:56) Följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen. Promemorian har remissbehandlats.
I propositionen framläggs också ett förslag till ändring i utsökningsbalken innebärande att ansökan i utsökningsmål, som handläggs som enskilt mål, skall kunna göras på ADB-medium i likhet med vad som gäller i allmänt mål samt ett förslag till ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), enligt vilket utsökningsregistret får innehålla uppgift om gäldenärens arbetsgivare. I denna del grundas propositionen på förslag som RSV framlagt i en delrapport (RSV Rapport 1990:5) under den översyn av utsökningsbalken som verket gör på regeringens uppdrag. Delrapporten har remissbehandlats.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att grundläggande regler om ADB-register för handläggningen av målen i den nya summariska processen bör meddelas i en särskild lag. Enligt utskottets mening är lagförslaget utformat på ett sätt som tillgodoser integritetsaspekterna, och utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot förslagets huvuddrag. Frågor om terminalåtkomst till registren och om utlämnande av uppgifter behandlar utskottet i det följande. Utskottet ställer sig också bakom förslagen om att ansökning i utsökningsmål skall få ske på ADB-medium även i fall då målen handläggs som enskilt mål samt att utsökningsregister skall få innehålla uppgift om gäldenärens arbetsgivare.
Motion 1990/91:L302 av Bengt Harding Olson (fp) tar upp det ökande problemet på kreditmarknaden med stora förfallna skulder som inte betalas. Motionären anför att företeelsen måste angripas från flera håll. Bl.a. måste kredittagarens rättsliga ställning förbättras, exempelvis genom en moderniserad konsumentkreditlagstiftning och möjlighet till skuldsanering. Enligt motionären måste emellertid också, förutsatt att kreditgivaren har följt alla gällande kreditgivningsregler, kreditgivarens möjligheter att få betalt för sina fordringar förbättras. Motionären föreslår i sistnämnda hänseende ett antal åtgärder i syfte att förbättra möjligheterna att indriva civila fordringar (yrkande 1).
För att komma till rätta med delgivningsvårigheterna anför motionären att en möjlighet bör öppnas att med hjälp av personnummer utbyta information avseende privatpersoner mellan kronofogdemyndighet och försäkringskassa på inte bara manuell väg utan även maskinell. Beträffande företag bör det införas en möjlighet till informationsutbyte mellan kronofogdemyndighet och skattemyndighet på motsvarande sätt med hjälp av organisationsnummer. Vidare bör enligt motionären en skyldighet finnas att göra flyttningsanmälan vid flyttning till utlandet.
Motionären framhåller också att samtliga företag bör vara registrerade i ett lämpligt register, att ingen registrering bör få ske av en firma som tidigare varit registrerad och att personligt betalningsansvar skall kunna uppkomma vid bolagsregistreringsbrott. Enligt motionären bör även övervägas att låta vissa inkassoföretag få tillgång till gäldenärsinformation genom egen terminal i stället för som nu genom exekutionsväsendets terminaler.
I likhet med motionären anser utskottet det angeläget att såväl gäldenärernas som borgenärernas intressen tillgodoses lagstiftningsvägen. Åtskilliga initiativ har också tagits under senare år i syfte att skapa en bättre balans mellan parternas delvis motstridiga intressen. Vad särskilt gäller borgenärssidan vill utskottet peka på att reformen av den summariska processen innebär att det skapats förutsättningar för att borgenärerna genom ett snabbt, enkelt och billigt förfarande skall få sina fordringar indrivna när gäldenären inte betalar i rätt tid. Ett ytterligare steg i riktning mot en effektivisering av indrivningsförfarandet har tagits genom förslagen i proposition 126. Av betydelse är även den översyn av utsökningsbalken som RSV för närvarande genomför på regeringens uppdrag.
Enligt utskottets mening kan det finnas anledning att överväga huruvida ytterligare åtgärder är påkallade vid sidan av redan tagna initiativ. Vad först gäller frågan om inkassoföretag via egen terminal skall få tillgång till personuppgifter som finns registrerade inom exekutionsväsendet konstaterar utskottet att enligt utsökningsregisterlagen (1986:617) endast den registeransvarige, dvs. RSV och kronofogdemyndigheten, samt skattemyndigheterna och generaltullstyrelsen får ha terminalåtkomst till utsökningsregistret. Uppgifter ur registret får utlämnas på ADB-medium för redovisning till sökanden i målet och i övrigt endast när det följer av en författning eller har medgivits av regeringen. Regeringen kan också uppdra åt datainspektionen att lämna sådant medgivande beträffande uppgifter som inte omfattas av sekretess.
Enligt bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) om allmänna handlingars offentlighet har enskilda rätt att ta del av en allmän, offentlig handling antingen på stället eller i form av en avskrift eller kopia (12 och 13 §§). En myndighet är dock inte skyldig att lämna ut en ADB-upptagning i annan form än utskrift. TF innefattar följaktligen inte någon rätt att få ut uppgifter på ADB-medium, t.ex. på magnetband, eller via annan terminal än myndighetens egen eller eljest med hjälp av en dator ansluten till den dator som myndigheten använder.
Av grundläggande betydelse för myndigheternas möjligheter att lämna ut uppgifter på ADB-medium utöver vad som följer av offentlighetsprincipen är bl.a. bestämmelserna i 7 § datalagen (1973:289). I paragrafen föreskrivs att personregister skall inrättas och föras så att inte otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet uppkommer. Därvid skall särskilt iakttas bl.a. att uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades medgivande.
På förslag av regeringen har riksdagen helt nyligen beslutat om ett tillägg till reglerna i 7 § datalagen (prop. 1990/91:60, KU11, rskr. 160). Enligt den nya bestämmelsen skall vid inrättande och förande av personregister särskilt iakttas att uppgifter inte utan medgivande av den registrerade, av myndigheter försäljs annat än i enlighet med lag, förordning eller särskilt beslut av regeringen. Ändringen syftar till en uppstramning av myndigheternas försäljning av personuppgifter i ADB-register och har motiverats av hänsynen till den personliga integriteten. I lagstiftningsärendet anförde konstitutionsutskottet bl.a. att i den mån riksdagen stiftar särskilda registerlagar riksdagen får möjlighet att ta ställning till frågan om försäljning från de register som lagarna gäller. Konstitutionsutskottet framhöll även med instämmande i vad departementschefen uttalat att om riksdagen eller regeringen anser att en myndighet bör få sälja uppgifter ur ett visst personregister bör ställning också tas till vilka sammanställningar och uppgifter som skall få säljas och till vem försäljning får ske. Av departementschefens uttalanden i lagstiftningsärendet framgår vidare att det finns situationer där det är rimligt att en myndighet går utöver sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen och lämnar ut uppgifter på t.ex. ADB-medium utan att det skall betraktas som försäljning. De åsyftade situationerna är främst sådana där det finns ett starkt samhällsintresse av att uppgifterna lämnas ut. I anslutning härtill påpekade departementschefen att ett utlämnande av uppgifter på ett sätt som innebär att myndigheten går utöver sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen inte får stå i strid med datalagens bestämmelser. För utlämnande av personuppgifter på ADB-medium krävs att mottagaren har författningsstöd eller tillstånd att föra ett sådant personregister eller tillföra uppgifterna till ett befintligt personregister. När det gäller terminalanslutning, fortsatte departementschefen, krävs att den utlämnande myndigheten har författningsstöd eller tillstånd av datainspektionen att lämna ut uppgifterna via terminal. Enligt departementschefen har datainspektionen lämnat vissa sådana medgivanden. Som exempel på ett fall då samhällsintresset motiverar utlämnande nämnde departementschefen att RSV har tillstånd att lämna uppgifter ur utsökningsregistret på diskett till Upplysningscentralen UC AB. I proposition 126 föreslås att i den nya lagen om register för betalningsföreläggande och handräckning förs in en bestämmelse (9 §) om att endast den registeransvarige, dvs. RSV och kronofogdemyndigheten, skall ha terminalåtkomst till det nya registret. När det gäller utlämnande av uppgifter ur registret föreslås en reglering motsvarande den i utsökningsregisterlagen. Det innebär att uppgifter får lämnas ut till sökanden och eljest endast då det finns författningsstöd eller tillstånd från regeringen eller datainspektionen. I propositionen framhåller departementschefen att hon inte är beredd att föreslå att försäljning skall få ske från de nya registren. Med hänvisning till vad som anförts i det ovan redovisade lagstiftningsärendet rörande 7§ datalagen anför departementschefen vidare att det även beträffande registren för betalningsföreläggande och handräckning kan uppstå situationer då det är ett samhällsintresse att uppgifter lämnas ut.
Utskottet finner inte anledning att frångå departementschefens förslag i fråga om möjligheterna till terminalåtkomst. Inte heller anser utskottet att uppgifter ur registren för betalningsföreläggande och handräckning bör kunna lämnas ut i större utsträckning än uppgifter i utsökningsregistret. I det sagda ligger att utskottet inte kan ställa sig bakom motionärens önskemål om att inkassoföretagen skall få terminalåtkomst till registren inom exekutionsväsendet. Utskottet vill emellertid erinra om att inom ramen för såväl utsökningsregisterlagen som den nya registerlagen regeringen eller -- efter regeringens bemyndigande -- datainspektionen kan lämna tillstånd till att registeruppgifter lämnas ut på ADB-medium till inkassoföretag om det föreligger ett starkt samhällsintresse.
Vad härefter angår den i motionen upptagna frågan om kronofogdemyndigheternas informationsinhämtande vill utskottet erinra om att ADB-stödet inom exekutionsväsendet flera gånger tidigare har aktualiserats i riksdagen. Utskottet har därvid ställt sig positivt till bl.a. att ADB-tekniken i ökad utsträckning kommer till användning i samband med kronofogdemyndigheternas undersökningsverksamhet (se senast bet. 1990/91:LU9). Samtidigt har utskottet emellertid påpekat att en utbyggnad av ADB-stödet och särskilt då bättre tillgång till olika register kunde föra med sig risker för intrång i den enskildes integritet. Eventuella författningsändringar måste därför föregås av noggranna överväganden utifrån bl.a. integritetssynpunkt.
I regeringens ovan nämnda uppdrag till RSV att utvärdera UB ingår bl.a. att överväga en förbättring av möjligheterna för kronofogdemyndigheterna att med utnyttjande av ADB-teknik kunna göra efterforskningar i olika register. RSV har nyligen redovisat sitt uppdrag i denna del i en delrapport (RSV Rapport 1991:1).
Av rapporten framgår att kronofogdemyndigheterna i dag har direkt åtkomst via sina egna dataterminaler till det centrala skatteregistret, det statliga person- och adressregistret (SPAR), aktiebolagsregistret samt bilregistret. Provverksamhet pågår med fastighetsregistret. Andra register av intresse för kronofogdemyndigheterna är enligt rapporten fritidsbåtsregistret, handelsregistret, äktenskapsregistret och register över aktieägare. Kronofogdemyndigheterna har för närvarande inte direkt åtkomst till dessa register utan uppgifterna måste inhämtas skriftligen eller muntligen.
RSV anser att kronofogdemyndigheterna för att kunna arbeta rationellt behöver tillgång till de register där man kan finna uppgifter på egendom som tillhör gäldenären. RSV har fortlöpande kontakter med andra myndigheter och organisationer för att kronofogdemyndigheterna skall kunna få den information som behövs. I rapporten konstateras att det i vissa fall krävs författningsändringar för att kronofogdemyndigheterna skall få direkt terminalåtkomst till ett register. I andra fall är anslutning främst en teknisk och ekonomisk fråga. När det behövs kommer RSV att begära författningsändring hos regeringen men enligt RSV är det för närvarande inte aktuellt med anslutning till något register som skulle kräva författningsändring.
RSVs delrapport remissbehandlas för närvarande.
Som framgår av rapporten har kronofogdemyndigheterna i dag terminalåtkomst till centrala skatteregistret. I anslutning härtill kan påpekas att som tidigare redovisats skattemyndigheterna å sin sida har terminalåtkomst till utsökningsregistret. Gällande ordning medger således informationsutbyte på maskinell väg med hjälp av organisationsnummer mellan kronofogdemyndigheterna och skattemyndigheterna. Någon terminalåtkomst till de centrala ADB-register som förs för administrationen av socialförsäkrings- och bidragssystemen har kronofogdemyndigheterna däremot inte.
Frågan om en författningsreglering av personregistren på socialförsäkringsområdet ses för närvarande över av utredningen om socialförsäkringsregisterlag (S 1990:05). Utredningen har i början av år 1991 avlämnat ett delbetänkande, (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister, i vilket framläggs förslag till en registerlag för lokala sjukförsäkringsregister. Enligt förslaget skall ett sådant register föras med ADB-stöd vid vart och ett av försäkringskassornas lokalkontor. Uppgifter ur registret skall av integritetsskäl få utlämnas på ADB-medium endast till ett annat lokalkontor, försäkringskassans centralkontor samt riksförsäkringsverket. Terminalåtkomst till registret skall enligt förslaget medges blott för det registerförande lokalkontoret.
Förslaget har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet utgår från att olika myndigheters behov av tillgång till uppgifter i registren på socialförsäkringsområdet kommer att beaktas under det fortsatta beredningsarbetet. Regeringens ställningstaganden i spörsmålen bör inte föregripas genom några uttalanden från riksdagens sida med anledning av motionen. I sammanhanget vill utskottet dock påpeka att motionärens önskemål såvitt gäller kronofogdemyndigheternas tillgång till uppgifter hos försäkringskassorna i någon mån tillgodoses genom förslagen i proposition 126. Enligt vad utskottet inhämtat är det bl.a. försäkringskassornas uppgifter om arbetsgivare som är av intresse för kronofogdemyndigheternas verksamhet. Som tidigare har nämnts föreslås i propositionen att utsökningsregistret i fortsättningen skall få innehålla uppgift om gäldenärens arbetsgivare. Utskottet tillstyrker att förslaget genomförs och anser att det bör kunna leda till betydande rationaliseringsvinster och i väsentlig mån minska myndigheternas behov av att hos försäkringskassorna efterforska gäldenärens arbetsgivare.
När det sedan gäller motionärens önskemål i övrigt kan utskottet inte finna annat än att de i väsentlig mån redan är tillgodosedda. I fråga om registrering av företag vill utskottet sålunda erinra om att uppgifter rörande aktiebolag enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) skall registreras i aktiebolagsregistret. Registreringen ombesörjs av patent- och registreringsverkets bolagsbyrå och är en förutsättning för bolagets rättsliga handlingsförmåga. Till registreringen är också knutna andra verkningar och vidare medför den bl.a. publicitet så att tredje man kan få inblick i bolagets förhållanden i viktiga avseenden.
Även för ekonomiska föreningar gäller en registreringsplikt enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Handelsbolag samt vissa enskilda näringsidkare liksom vissa ideella föreningar och stiftelser som driver näring skall vara registrerade i handelsregistret innan de får påbörja sin verksamhet. I registret kan också införas andra enskilda näringsidkare, stiftelser och ideella föreningar. Närmare bestämmelser härom finns i handelsregisterlagen (1974:157). Handelsregistret resp. föreningsregistret förs hos länsstyrelsen.
Ett register med ett annorlunda ändamål än nyssnämnda register utgör det allmänna företagsregistret som förs av statistiska centralbyrån (SCB) med hjälp av ADB. Enligt förordningen (1984:692) om det allmänna företagsregistret skall registret innehålla uppgifter om juridiska personer m.fl. som tilldelats organisationsnummer, enskilda näringsidkare som förts in i handelsregistret samt fysiska personer och dödsbon som regelbundet bedriver näringsverksamhet eller regelbundet har någon anställd. Bland de uppgifter som registreras kan nämnas organisations- eller personnummer, firma och fysisk persons namn. Uppgifterna i registret får användas av SCB för att bl.a. avisera andra register om ändringar av uppgifterna i registret. Andra myndigheter liksom enskilda får utnyttja registret för att komplettera och kontrollera uppgifter i andra register och uppgifter i övrigt om de fysiska och juridiska personer som omfattas av företagsregistret.
Beträffande spörsmålet om registrering av firma, dvs. den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet, har utskottet inhämtat att man inom justitiedepartementet, efter framställning från RSV, för närvarande överväger vissa ändringar i firmalagen (1974:156) och därvid bl.a. frågan om införande av ett tidsbegränsat hinder mot registrering av en tidigare använd firma.
Också frågan om personligt betalningsansvar för bolagsfunktionärer m.fl. är föremål för beredningsarbete. Regeringen har sålunda nyligen beslutat om en lagrådsremiss rörande ansvarsgenombrott och riksdagen kommer alltså att inom en nära framtid få ta ställning till i vilka fall ett personligt betalningsansvar för ett aktiebolags skulder skall kunna uppkomma.
Vad slutligen gäller önskemålet i motionen om införande av en skyldighet för personer att anmäla flyttning till utlandet vill utskottet hänvisa till att en sådan skyldighet är föreskriven i folkbokföringslagen (1967:198). Även enligt det av regeringen nyligen framlagda förslaget till ny folkbokföringslag (prop. 1990/91:153) skall den som flyttar utomlands vara skyldig att anmäla flyttningen. Flyttningsanmälningar liksom andra folkbokföringsfrågor skall i fortsättningen handläggas av skattemyndigheterna och folkbokföringen skall ske med ADB-stöd. Närmare bestämmelser i sistnämnda hänseende finns i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av motion L302 inte är påkallad, och utskottet avstyrker således bifall till motionen.
De i propositionen föreslagna följdändringarna berör bl.a. 29 § bostadsrättslagen (1971:479), 39 § lagen (1950:596) om rätt till fiske samt 39 § naturvårdslagen (1964:822).
Riksdagen har nyligen fattat beslut om en ny bostadsrättslag (prop. 1990/91:92, BoU13, rskr. 247), som ersätter bostadsrättslagen (1971:479) och träder i kraft den 1 juli 1991, dvs. innan reformen av den summariska processen avses träda i kraft. Med hänsyn härtill bör den ändring av gällande bostadsrättslag som föreslås i den nu aktuella propositionen (prop. 1990/91:126) inte genomföras. I stället bör motsvarande ändring ske i den nya, av riksdagen beslutade bostadsrättslagen.
I proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt föreslås bl.a. en ändring av 39 § lagen om rätt till fiske. Ändringen, som träder i kraft den 1 juli 1991, tillstyrks av jordbruksutskottet i betänkande 1990/91:JoU25. Vidare föreslås i proposition 1990/91:90 En god livsmiljö att bl.a. 39 § naturvårdslagen ändras. Sistnämnda lagändring föreslås träda i kraft den 1 augusti 1991. De i proposition 126 föreslagna ändringarna i nämnda lagrum bör anpassas till den lydelse paragraferna avses få enligt propositionerna 87 och 90.
I proposition 126 framläggs även förslag till ändring i minerallagen (1991:45). Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992. Eftersom minerallagen i sin helhet träder i kraft den 1 juli 1992 behövs inte någon särskild bestämmelse om ikraftträdandet av den nu föreslagna ändringen. Ikraftträdandebestämmelsen bör således utgå ur lagförslaget.
Under ärendets behandling har utskottet också uppmärksammat att lagen om betalningsföreläggande och handräckning (BfL) behöver kompletteras med avseende på en fråga som rör s.k. partsdelgivning.
Om delgivning skall ske i ett mål eller ärende vid en myndighet, är det normalt myndigheten som ombesörjer delgivningen. En part kan emellertid begära att själv få ombesörja delgivningen, och myndigheten kan då under vissa förutsättningar medge detta. Om parten inte lyckas med delgivningen inom utsatt tid, skall myndigheten själv ta över delgivningsförsöken. Denna ordning följer av delgivningslagen (1970:428).
Om den handling som skall delges genom partens försorg är t.ex. en stämningsansökan eller en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande, gäller emellertid att ansökan förfaller, om parten inte presterar ett bevis om delgivning inom utsatt tid och inte heller svaromål inkommer från motparten. Bestämmelser härom finns i 32 kap. 2 § rättegångsbalken samt 5 och 24 §§ lagsökningslagen (1946:808). Reglerna medger att myndigheten på ett enkelt sätt kan skilja målet från sig för den händelse sökanden inte uppfyller sitt delgivningsåtagande.
BfL saknar en regel om att en ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning förfaller, i de fall där sökanden begär och beviljas partsdelgivning men inte kan prestera bevis om delgivning inom utsatt tid. Det innebär att kronofogdemyndigheten nödgas ta över delgivningsförsöken i dessa fall, vilket är en försämring från effektivitetssynpunkt jämfört med nuvarande ordning.
Utskottet föreslår därför att 29 § BfL, som reglerar hur svaranden skall delges föreläggande att yttra sig i målet, kompletteras med ett nytt andra stycke av innebörd att 32 kap. 2 § rättegångsbalken tillämpas, om det är sökanden som skall ombesörja delgivningen.
30 § BfL reglerar en annan delgivningssituation. Om myndigheten först har försökt delge svaranden men inte lyckats med det, kan myndigheten under vissa förutsättningar erbjuda sökanden att själv ombesörja delgivningen. Om sökanden inte antar erbjudandet, skall hans ansökan i målet avvisas. Om sökanden däremot antar erbjudandet, föreskriver paragrafen att 32 kap. 2 § rättegångsbalken skall tillämpas. Sistnämnda förhållande kommer att följa av den nu föreslagna lydelsen av 29 § och bör inte upprepas i 30 §. Utskottet föreslår att sistnämnda bestämmelse ändras i enlighet härmed.
Utöver det anförda föranleder förslagen i proposition 126 inte några uttalanden från utskottets sida. Utskottet tillstyrker bifall till propositionen med ovan föreslagna ändringar.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande följdlagstiftning med anledning av den summariska processen att riksdagen antar regeringens förslag till dels lag om ändring i rättegångsbalken, dels lag om ändring i utsökningsbalken, dels lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbalken, dels lag om ändring i jordabalken, dels lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden, dels lag om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens va-nämnd, dels lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd, dels lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän, dels lag om ändring i växellagen (1932:130), dels lag om ändring i checklagen (1932:131), dels lag om ändring i konkurslagen (1987:672), dels lag om ändring i räntelagen (1975:635), dels lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter, dels lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar, dels lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), dels lag om ändring i väglagen (1971:948), dels lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, dels lag om ändring i gruvlagen (1974:342), dels lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, dels lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar, dels lag om ändring i vattenlagen (1983:291), dels lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, dels lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10), dels lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., dels lag om ändring i begravningslagen (1990:1144), dels lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), dels lag om register för betalningsföreläggande och handräckning,
2. beträffande lagen om rätt till fiske och naturvårdslagen att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar de av utskottet i bilaga 2 framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske och lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
3. beträffande minerallagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45) med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen utgår ur lagförslaget,
4. beträffande bostadsrättslagen att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i den av riksdagen (prop. 1990/91:92, bet. BoU13, rskr. 247) beslutade bostadsrättslagen (1991:000),
5. beträffande lagen om betalningsföreläggande och handräckning att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,
6. beträffande förbättrade möjligheter till indrivning att riksdagen avslår motion 1990/91:L302.
Stockholm den 16 maj 1991
På lagutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Owe Andréasson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan Ekström (m), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (v), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Gunilla Andersson (s), Sven-Åke Nygårds (s) och Ulla-Britt Åbark (s).
I proposition 1990/91:126 framlagda lagförslag Bilaga 1
Av utskottet framlagda lagförslag Bilaga 2
Förslag till Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske
Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1950:596) om rätt till fiske skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse 1990/91:87, bet. JoU25
39 §
Är det uppenbart att Är det uppenbart att
fiskeredskap utsatts eller fiskeredskap utsatts eller
anordning vidtagits i strid anordning vidtagits i strid
med vad som gäller om med vad som gäller om
fiskådra och sker inte fiskådra och sker inte
rättelse genast efter rättelse genast efter
tillsägelse, får tillsägelse, får
tingsrätten på kronofogdemyndigheten på
ansökan av den som lider ansökan av den som lider
skada meddela handräckning. skada meddela särskild
I fråga om sådan handräckning. I fråga om
handräckning finns sådan handräckning finns
bestämmelser i 17 § bestämmelser i lagen
handräckningslagen (1990:746) om
(1981:847). betalningsföreläggande
och handräckning.
Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen avhålla annan från att fiska.
Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om handräckning även göras av allmän åklagare, av fiskeriverket eller av fisketillsynsman som särskilt förordnats för detta.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
Härigenom föreskrivs att 39 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse 1990/91:90
39 §
Har någon överträtt Har någon överträtt
beslut eller föreskrift som beslut eller föreskrift som
avses i 37 § första avses i 37 § första
stycket 1, 2, 4, 6 eller 8 stycket 1, 2, 4, 6 eller 8
får länsstyrelsen får länsstyrelsen
förelägga honom att förelägga honom att
åstadkomma rättelse. Har åstadkomma rättelse. Har
i fråga om en viss i fråga om en viss
fastighet eller byggnad, fastighet eller byggnad,
anordning eller anläggning anordning eller anläggning
på annans mark ägaren på annans mark ägaren
till egendomen begått till egendomen begått
överträdelsen och överträdelsen och
övergår egendomen till övergår egendomen till
ny ägare, får denne ny ägare, får denne
föreläggas att vidta föreläggas att vidta
rättelse, om det inte är rättelse, om det inte är
oskäligt. Är fråga om oskäligt. Är fråga om
överträdelse av beslut överträdelse av beslut
eller föreskrift över eller föreskrift över
vars efterlevnad kommunal vars efterlevnad kommunal
nämnd med stöd av nämnd med stöd av
överlåtelse enligt 18 b överlåtelse enligt 18 b
§ utövar tillsyn, § utövar tillsyn,
tillkommer det i stället tillkommer det i stället
nämnden att meddela nämnden att meddela
sådant föreläggande. sådant föreläggande.
I beslut om föreläggande I beslut om föreläggande
får vite sättas ut. får vite sättas ut.
Vidare får tingsrätten Vidare får
meddela handräckning för kronofogdemyndigheten meddela
att åstadkomma rättelse. särskild handräckning
Ansökan om handräckning för att åstadkomma
får göras av allmän rättelse. Ansökan om
åklagare, statens handräckning får
naturvårdsverk, göras av allmän
länsstyrelsen, den åklagare, statens
kommunala nämnd som handhar naturvårdsverk,
naturvårdsfrågor eller, länsstyrelsen, den
i fall där kommunal kommunala nämnd som handhar
nämnd har att meddela naturvårdsfrågor eller,
föreläggande, av den i fall där kommunal
nämnden. Beträffande nämnd har att meddela
sådan handräckning finns föreläggande, av den
bestämmelser i 17 § nämnden. I fråga om
handräckningslagen sådan handräckning finns
(1981:847). bestämmelser i lagen
(1990:746) om
betalningsföreläggande
och handräckning.
Vid meddelande av föreläggande eller förbud enligt 17 § första stycket, 20 § eller 22 § andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant föreläggande eller förbud, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att föreläggandet eller förbudet följs. Har någon påbörjat utförandet av ett arbetsföretag som omfattas av samrådsplikt enligt 20 § innan samråd skett, får länsstyrelsen meddela vitesförbud mot verksamheten till dess att samrådsärendet har avgjorts.
Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 §. Efterkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.
I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
Förslag till Lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:00)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § bostadsrättslagen (1991:00) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse 1 Föreslagen lydelse
7 kap. 13 §
13 § Företrädare för bostadsrättsföreningen har rätt att få komma in i lägenheten när det behövs för tillsyn eller för att utföra arbete som föreningen svarar för. När bostadsrätten enligt 30 § eller 6 kap. 1 eller 2 § skall säljas på offentlig auktion, är bostadsrättshavaren skyldig att låta lägenheten visas på lämplig tid. Föreningen skall se till att bostadsrättshavaren inte drabbas av större olägenhet än nödvändigt.
Bostadsrättshavaren är skyldig att tåla sådana inskränkningar i nyttjanderätten som föranleds av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även om hans lägenhet inte besväras av ohyra. I så fall gäller 5 § i tillämpliga delar.
Om bostadsrättshavaren inte Om bostadsrättshavaren inte
lämnar tillträde till lämnar tillträde till
lägenheten när lägenheten när
föreningen har rätt till föreningen har rätt till
det, kan tingsrätten det, får
besluta om handräckning. I kronofogdemyndigheten meddela
fråga om sådan särskild handräckning. I
handräckning finns fråga om sådan
bestämmelser i 17 § handräckning finns
handräckningslagen bestämmelser i lagen
(1981:847). (1990:746) om
betalningsföreläggande
och handräckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
1 Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:92, bet. BoU25, rskr. 247).
Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
Härigenom föreskrivs att 29 och 30 §§ lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §
29 § Föreläggandet skall tillsammans med en kopia av ansökningshandlingarna delges svaranden i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. I ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning får delgivning dock inte ske genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428).
Skall sökanden ombesörja
delgivningen, tillämpas 32
kap. 2 §
rättegångsbalken.
30 §
Har delgivning inte kunnat Har delgivning inte kunnat ske, skall ske, skall kronofogdemyndigheten pröva kronofogdemyndigheten pröva om försöken till om försöken till delgivning skall fortsätta delgivning skall fortsätta eller om sökanden skall eller om sökanden skall erbjudas att själv erbjudas att själv ombesörja delgivningen. ombesörja delgivningen. Hänsyn skall därvid tas Hänsyn skall därvid tas till det arbete och den till det arbete och den kostnad som dittills har lagts kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, ned på delgivningen, förutsättningarna för förutsättningarna för att fortsatta försök att fortsatta försök skall lyckas samt skall lyckas samt omständigheterna i omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får övrigt. Erbjudandet får sändas med posten till sändas med posten till sökanden under hans i sökanden under hans i målet uppgivna adress eller målet uppgivna adress eller förmedlas på annat förmedlas på annat lämpligt sätt. Antar lämpligt sätt. Antar sökanden erbjudandet, sökanden inte erbjudandet, tillämpas 32 kap. 2 § skall ansökningen avvisas. rättegångsbalken. I annat fall skall ansökningen avvisas.