Fiske (Betänkande 1988/89:JoU2 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1988/89:JoU2

Fiske

1988/89

JoU2

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet ett antal motioner från allmänna motionstiden
i januari 1988 om olika fiskefrågor. Dessa rör fiskets beroende av
en god vattenmiljö, olika aspekter på fiskeripolitiken, fiskenäringen i Skåne,
fisket i Bottenhavet, fisket i Vänern, skärgårdsbornas beroende av fiske,
laxfiske, kräftfiske, vattenbruk och fritidsfiske. Samtliga motioner avstyrks
av utskottet. Till betänkandet har fogats fem reservationer (m,fp,c,vpk,mp).

Motioner

Yrkanden

1987/88 :Jo244 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med syfte
att skapa en marknadsekonomisk utvecklingsgrupp för fiskenäringen i Skåne,

7. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med syfte
att undersöka förutsättningarna för inrättande av marinekologiskt laboratorium
i Simrishamn,

1987/88:Jo284 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om en statlig fiskepolitik i syfte att bättre utnyttja vattnens
resurser,

1987/88 :Jo401 av Rune Jonsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av begränsning när det gäller torskfisket i Bottenhavet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om forskning när det gäller torskfisket i norra Bottenhavet.

1987/88 :Jo403 av Pär Granstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett program för utveckling av fiskeresurserna
i Östersjön i enlighet med vad som anförts i motionen, 1

1 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 2

1987/88:Jo405 av John Andersson och Paul Lestander (vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att rädda våra älvars
naturproducerande laxbestånd.

1987/88:Jo406 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
upphäva förbudet att sälja kräftor under vissa delar av året.

1987/88:Jo407 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen framlägger förslag om åtgärder för att ge yrkesfisket i Norrland
särskilt ekonomiskt stöd.

1987/88:Jo408 av Görel Thurdin och Martin Olsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om i första hand tillfällig reglering av torskfisket längs den
västernorrländska kusten,

2. att riksdagen beslutar att ändra det regionala stödet till konsumtionsfisk,
så att endast fiskarens hemvist är avgörande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts avseende forskning om torsk i Bottenhavet.

1987/88 :Jo409 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om fritt fiske
med metspö.

1987/88:Jo410 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till regler för laxfisket i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:Jo411 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen inför temporär reglering av torskfisket
i Bottenviken till dess undersökningen av torskbeståndet avslutats,

2. att riksdagen begär att regeringen prövar frågan om tillstånd att endast
fiske med garn och krok på torsk får bedrivas inom ett område ut till 12
nautiska mil från baslinjen.

1987/88:Jo414 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om beståndsvård,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om fiskeövervakning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om handelsvillkor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om vattenmiljön,

6. att riksdagen begär att regeringen verkar för att ramavtalet med Finland
angående fiske sägs upp.

1987/88:Jo415 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om samråd med fiskenämnden vid planerade utfyllnader av
grunda havsvikar,

1988/89:JoU2

1987/88:Jo416 av Elving Andersson och Eva Rydén (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tili känna vad som i motionen
anförts om utvecklandet av ett havsbrukscentrum i Bohuslän,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om införande av ett vattenbrukslån,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om fredning av fiskodlingar.

1987/88:Jo417 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
ökade resurser för fisketillsyn.

1987/88:Jo419 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av fiskeristadgans reglering av kräftfiske med i motionen
angiven inriktning.

1987/88:Jo421 av Karl Erik Olsson m.fl. (c,s,m,fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att fiskeristyrelsen får i uppdrag att utreda möjligheterna
angående förläggning av ett branschinstitut för utveckling och marknadsföring
av sillprodukter till Simrishamn.

1987/88 :Jo422 av Ralf Lindström m.fl. (s) vari yrkas

1, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om införande av förbud mot nät- och krokfiske inom ett område
av 100 m från fiskodling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett område på
50 m kring odling skall fastställas som fredad arbetsplats.

1987/88:Jo424 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av införande av en allmän fiskevårdsavgift.

1987/88:Jo426 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anfprts om åtgärder och bestämmelser för att hindra olämpligt trålfiske i
Vänern.

1987/88 :Jo427 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om laxsituationen
i Bottenviken.

1987/88:Jo428 av Ulla-Britt Åbark och Owe Andréasson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om nätfiske.

1987/88 :Jo429 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inrättande
av en isskadeförsäkring för yrkesfiskare.

1987/88:Jo432 av Karl-Gösta Svenson och Göthe Knutson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om kust- och skärgårdsbornas rätt till sedvanligt kustnära fiske med
sedvanliga redskap på allmänt vatten.

1988/89:JoU2

1 * Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 2

1987/88:Jo872 av Alf Wennerfors m.fl. m vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om de bofasta skärgårdsbornas rätt till såväl fiske med handredskap
som till nätfiske i egna och allmänna fiskevatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om det ”fria fiskets” skador på flora och fauna i naturreservat
och andra ömtåliga utskärgårdar och på grund härav nödvändiga åtgärder.

Inledning

Fiskeripolitiken grundar sig på ett beslut av riksdagen år 1978 (prop. 1977/
78:112, JoU 23). Detta har sedermera bekräftats vid olika tillfällen, bl.a.
våren 1985 (prop. 1984/85:143, JoU 32).

Grundläggande är att vatten- och fisktillgångar utnyttjas på sådant sätt
att de långsiktigt kan medverka till livsmedelsförsörjningen och till välståndet
i övrigt.

Målet för fiskeripolitiken är att skapa förutsättningar för att de som är
sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och en social standard
som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och
trygghet i arbetet. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning
med fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna
bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning.
Samtidigt bör hänsyn tas till behovet av sysselsättning främst i kust- och
skärgårdsområden där fisket har stor regionalpolitisk betydelse.

I fiskeristyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1989/90 lämnas
en redogörelse för verkets långtidsbedömning för sakanslagen 1989/90 —
1993/94. Därav framgår bl.a. följande.

Världsproduktionen av fisk är under långsam ökning och uppgår nu till
85 miljoner ton. Den totala fångsten i Sverige var ca 200 000 ton år 1987. Det
totala förstahandsvärdet uppgår till 700—900 milj. kr i dagens penningvärde.
Dominerande tillgångar i vårt fiske är sill/strömming och torsk. Under
1987 kom 43 % av det svenska fiskets inkomster från torskfisket. Den allt
övervägande delen av denna torsk tas i Östersjön, där beståndssituationen
ger anledning till oro. Totalavkastningen kan öka liksom också fångstens
värde när Fisket i den s.k. vita zonen kan regleras på ett ändamålsenligt sätt.
Inplanteringen av lax, öring och ål kan väsentligt förbättra fångstens värde.

Det svenska fisket efter plattfisk, kolja och nordhavsräka är beroende av i
vilken mån Sverige kan träffa avtal med andra länder om fiske i Nordsjön.

Det svenska yrkesfisket är kraftigt konkurrensutsatt. En följd av detta är
t.ex. att de priser som kan erhållas för den svenskfångade sillen är låga och
bedöms så förbli under överskådlig tid. I flera konkurrentländer ges fisket
ett omfattande statligt ekonomiskt stöd, och fisket karakteriseras av låg
lönsamhet, överkapacitet och överkapitalisering. Island avviker dock från
denna bild.

Alltsedan andra världskrigets slut har fiskbestånden tenderat att utnyttjas
allt hårdare. Detta har möjliggjorts av en snabb utveckling av båtar och
fångstutrustning. De ökade kostnaderna för fisket har medfört ökade infiskningsbehov.

1988/89:JoU2

Vissa arter är allvarligt överfiskade. Hit hör exempelvis Östersjöns torskbestånd
som är av stor betydelse för det svenska fiskets ekonomi. Stor oro
inför det framtida fisket ger också utvecklingen av laxbeståndet i Östersjön.
Även havskräfta är utsatt för ett så hårt fisketryck att man kan hysa allvarliga
farhågor för dess framtida produktionsförmåga. Exemplen kan mångfaldigas.
Enda sättet att skydda bestånden är i flertalet fall en reglering av
fisket till omfattning och bedrivande genom redskapsbestämmelser, tidvisa
och områdesvisa fredningar etc. 1 stor utsträckning är sådana åtgärder avhängiga
av internationella överenskommelser. Det är av stor vikt att Sverige
har egen kompetens vid förhandlingarna i dessa sammanhang, framhåller
fiskeristyrelsen.

Utvecklingen inom den svenska fiskezonen karakteriseras av fiskets ökade
rörlighet och av skärpt konkurrens om tillgångarna mellan olika kategorier
fiskande. De bestämmelser som utfärdas med stöd av fiskeriförordningen
kan endast avse skyddet av bestånden. Hänsyn kan inte tas till att någon
kategori drabbas hårdare än andra. Regleringar av fisket på allmänt vatten
motverkas inte sällan av att det bestånd man försöker skydda kan fiskas fritt
på enskilt vatten. Fiskelagen har i princip varit oförändrad sedan sin tillkomst
1950 trots de stora förändringar som ägt rum i fiskets omfattning och
struktur. Fiskeriförordningen fyller i vissa delar inte kraven på modern
lagstiftning. Fiskeristyrelsen anser att författningskomplexet måste ses över
i sin helhet. Styrelsen har lämnat förslag till partiella reformer i juni 1988.

Av stor betydelse för fiskevårdsarbetet är de direkta beståndsstärkande
åtgärderna. När det gäller lax och öring kan det t.ex. innebära skydd av lekoch
uppväxtområden och utsättningar av fiskungar. Fiskeristyrelsen nämner
att 80 % av Östersjöns laxfångst har sitt ursprung i odlad laxsmolt. Även
ålfisket är beroende av utplantering i hög grad.

Fiskeristyrelsen framhåller vidare att praktiskt taget varje fiskevårdande
åtgärd — vare sig den gäller reglering av fiskets bedrivande eller direkt
beståndsförstärkning — måste vara grundad på undersökningsverksamhet.
En nedskärning av denna får därför ekonomiska konsekvenser för fisket,
anser styrelsen. Ett FoU-program har nyligen lagts fram av fiskeristyrelsen
och SJFR, avsett att ge grunden för avvägning av forsknings- och utvecklingsinsatser
på fiskets område.

I fiskeristyrelsens långtidsbedömning tas även miljövårdsproblematiken
upp. Styrelsen framhåller att förändringar i vattenmiljön som uppstår genom
förorening och andra mänskliga ingrepp kan få långtgående konsekvenser
för fiskets ekonomi. Fiskeristyrelsen har viktiga arbetsuppgifter
inom vattendomstolarnas och koncessionsnämndens för miljöskydd områden.
Styrelsen ingår som viktig samarbetspartner i kalkningsverksamheten
för att motverka försurningen av sjöar och vattendrag. Fiskeristyrelsn har
även väsentliga arbetsuppgifter i samarbete med SMH1, naturvårdsverket
och universiteten i frågor som rör allmän fiskeriforskning och kopplingen
mellan föroreningar och fiskets ekonomi.

Som nämnts i det föregående har fiskeristyrelsen föreslagit vissa ändringar
i fiskelagstiftningen (Färre och enklare fiskebestämmelser. Rapport
1988). I rapporten har det delvis komplicerade sambandet mellan de olika
författningar som tillsammans utgör fiskelagstiftningen klargjorts. Fiskeri -

1988/89:JoU2

styrelsen understryker behovet av en helhetssyn på frågekomplexet och
erinrar om att fiskebestämmelserna syftar till att åstadkomma en god fiskevård
som i sin tur leder till ett uthålligt fiske för alla utövare. Reglerna måste
därför vara enkla och tydliga samt lätta att övervaka.

Fiskeristyrelsens förslag har sänts ut på remiss. Det kommer därpå att
beredas i regeringens kansli och läggas till grund för eventuella ändringar i
fiskelagen och fiskeriförordningen m.fl. fiskeförfattningar.

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet ett antal motioner om olika fiskefrågor
från allmänna motionstiden i januari 1988.

Vattenmiljön

I moderata samlingspartiets kommittémotion Jo414 framhålls att vattenmiljön
är avgörande för svenskt fiske. Ca 20 000 sjöar har skadats av försurningen
och 382 sjöar är svartlistade, vilket innebär att fisken är oduglig som
människoföda. Stora områden i havet består av svavelbottnar där fisken
inte kan leva. Det krävs ett samarbete mellan Sverige och övriga Östersjöstater
såväl som med länderna runt Nordsjön för att åstadkomma en havsmiljö
där fiskstammarnas fortlevnad kan garanteras, framhåller motionärerna,
och yrkar att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen
härom.

Utskottet erinrar om att situationen i svenska vatten, trots stora ansträngningar
att hejda miljöförsämringen i form av försurning, eutrofiering och
giftutsläpp, har nått en nivå där det ekologiska systemet nu är skadat. För
fiskets del innebär detta att bestånden i flera fall är hotade och att fisk i vissa
fall är mindre tjänlig som människoföda. Mot den bakgrunden godkände
riksdagen våren 1988 regeringens förslag till ett aktionsprogram mot havsföroreningar.
1 programmet ingår åtgärder för att minska utsläppen av giftiga
metaller, oljor och stabila organiska ämnen. Ökade medel anslogs till
forskning och övervakning av miljöutvecklingen. Enligt programmet förutses
vidare ett intensifierat samarbete med övriga strandstater kring Östersjön
och Nordsjön samt ökade insatser för internationellt miljövårdssamarbete
över huvud (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373).

Regeringen har sedermera föreslagit riksdagen att anvisa medel till särskilda
åtgärder med anledning av algblomning och säldöd (prop. 1988/
89:10). Utskottet får inom kort anledning att återkomma till hithörande
frågor vid behandlingen av sistnämnda proposition. 1 avvaktan härpå bör
motionen i nu berörd del icke föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Fiskeripolitiken
Beståndsvård m.m.

Motionärernas motivering

1988/89:JoU2

I flera parti- och kommittémotioner begärs fiskeripolitiska åtgärder. Vpk
erinrar i partimotion Jo284 om att Sverige, räknat per invånare, är världens

största importör av fiskprodukter. Det finns därför utrymme för fiskförädlingen
om den görs i samplanering med andra näringar. Fisket kan spela en
större roll i folkhushållet om vi etablerar en statlig fiskepolitik med sikte på
att bättre utnyttja vattnens resurser, anser motionärerna och föreslår ett
riksdagsuttalande härom.

Moderata samlingspartiet framhåller i kommittémotion Jo414 att fisket
är av största betydelse för folkförsörjningen, beredskapen och sysselsättningen
vid kust och i skärgård i ett land som Sverige, med dess långa kust
och dess tillgång på fiskevatten till havs, i insjöar och vattendrag. 1 motionen
yrkas på åtgärder för förbättrad beståndsvård. Ungfisk bör sparas och
regeringen bör verka internationellt för överenskommelser härom. Vidare
bör utsättning av fisk öka (yrkande 2). — Beståndsvården utgör ett bärande
element även i den enskilt väckta motion Jo403 (c) om ett program för
utveckling av fiskresurserna i Östersjön (yrkande 1). Motionären framhåller
att grunden för ett sådant program naturligtvis måste vara miljöinsatser
och att därpå krävs insatser för att vårda de bestånd som redan finns samt
att det krävs omfattande utsättningar av fisk.

En annan aspekt på beståndsvården anläggs i kommittémotion Jo415
(fp) yrkande 2. Motionärerna framhåller att även andra former av miljöförstöring
än sådana som består i föroreningar av fiskens lekplatser måste
beaktas. Som exempel anförs sandsugning samt tippning av muddermassor
i grunda havsvikar, vilka fungerar som fiskens ”barnkammare”. Fiskenämnden
i det län där sådant arbete planeras bör alltid ges tillfälle yttra sig
innan arbetet påbörjas, och dess synpunkter bör beaktas.

I motion Jo414 (m) behandlas även frågor som berör det svenska fiskets
möjligheter att hävda sig gentemot andra länders fiskare. Fiskeövervakningen
bör enligt motionen förbättras och kustbevakningen förstärkas så
att okontrollerat fiske i den svenska zonen kan stävjas (yrkande 3). Motionärerna
riktar även kritik mot det s.k. anpassningsavtalet med EG. Enligt
deras mening skall fisktillgångarna i svensk zon förbehållas svenska fiskare
och i viss mån användas i utbyte mot fiskerättigheter i andra länders vatten.
De anser också att handeln med fisk och fiskprodukter mellan i första hand
EG och Sverige skall ske på lika villkor och yrkar på ett tillkännagivande
härom (yrkande 4). I motionen yrkas även (yrkande 6) på en omförhandling
med Finland av det ramavtal rörande fisket som tecknades i samband med
utläggande av fiskezon och uppdelningen av Östersjön. I avtalet förutsågs
att fisket skulle fortsätta på traditionellt sätt. Det har emellertid visat sig att
fisket undergått så stora förändringar både beträffande fartyg och fiskemetoder
att en överenskommelse om traditionellt fiske inte längre går att genomföra,
anser motionärerna.

Bakgrund; tidigare riksdagsbehandling

Omsorgen om beståndsvård är ständigt aktuell i fiskeripolitiken. Fiskeristyrelsen
skall enligt sin instruktion särskilt verka för vård av fiskbestånden
och främja ett rationellt utnyttjande av den samt medverka till förbättring
av fiskets fångstmetoder. Varje år förhandlar Östersjöstaternas representanter
om vården av fiskbestånden vid fiskerikommissionens möte i Wars -

1988/89:JoU2

1** Riksdagen 1988/89. 16sami. Nr2

zawa. Kommissionens arbete regleras av 1973 års Gdanskkonvention om
fisket och bevarande av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten (vari
inräknas även Öresund).

Arbetet i fiskerikommissionen syftar till att fastställa fiskets totala omfång
så att uttagen inte blir större än vad som är försvarbart från reproduktionssynpunkt.
Gemensamma bestämmelser rörande fredningstider, minimimått,
maskstorlek på näten m.m. har utarbetats i detta syfte. Under flera
års tid har man även kunnat komma överens om fångstmängd och zonfördelning
för sill- och strömmingsfisket i Östersjön. Vid de förhandlingar som
nyligen avslutats i Warszawa rörande fisket under 1989 har man för första
gången nått överenskommelse om ett högsta uttag (TAC; Total Allowable
Catch) av torsk — 220 000 ton varav 44 000 ton i svensk fiskezon. Däremot
har kommissionen icke lyckats åstadkomma maximering av laxfisket i Östersjön
i samband med dessa förhandlingar.

Sverige har även bilaterala fiskeavtal med flertalet grannländer.

Alltsedan 1978 är Östersjön uppdelad i nationella fiskezoner. I några fall
har flera stater med åberopande av skilda folkrättsliga principer hävdat
anspråk att ett och samma vattenområde skall tillhöra den ena eller den
andra statens fiskezon. I sådana fall har det i allmänhet varit möjligt lösa
utestående konflikter genom bilaterala förhandlingar. Om avtal icke kunnat
slutas betraktas det omstridda vattenområdet som internationellt vatten,
där ingen part kan hävda suveränitet beträffande rätten till fiske. Så har
varit fallet i den s.k. vita zonen omfattande ett 13 500 km2 stort område öster
om Gotland. Sverige och Sovjetunionen har ansett att den vita zonen bör
ingå i det egna landets fiskezon.

Den 13 januari 1988 träffade Sverige och Sovjetunionen en principöverenskommelse
om avgränsning av havsområdena i Östersjön. Närmare 20
års förhandlingar hade föregått avtalet. Detta har sedan följts upp av en
avgränsningsöverenskommelse den 18 april 1988. Den senare har — jämte
en överenskommelse om ömsesidiga relationer på fiskets område — ratificerats
(prop. 1987/88:175, UU 33).

Principöverenskommelsen förutser en uppdelning av det tidigare omtvistade
området så att Sverige får 75 % och Sovjet 25 %. Överenskommelsen
innehåller förutom fördelningsprinciperna en bestämmelse om ömsesidig
tilldelning av fiskekvoter i det tidigare omstridda området. Inom ramen för
överenskommelsen och under en tidsperiod om 20 år efter det att avgränsningslinjen
fastställts skall sålunda Sverige årligen medge Sovjetunionen en
fångstkvot om 18 000 ton fisk, varav 240 ton lax, i sin del av det tidigare
omstridda området. Sovjetunionen skall under samma period årligen medge
Sverige en fångstkvot av 6 000 ton fisk, varav 80 ton lax, i sin del av detta
område. Parterna uttalar vidare sin avsikt att efter tjugoårsperiodens utgång
förhandla om framtida fångstkvoter.

I propositionen anför utrikesministern bl.a. följande:

Det har under åren närmast före uppgörelsen blivit alltmer uppenbart att
fisket i området fått en omfattning som går långt utöver vad omsorgen om
återväxt och det framtida fisket medger. Koncentrationen av fiskeaktiviteter
till området har givetvis haft sin grund i att det varit det enda större
område i Östersjön utanför nationella fiskezoner. Detta har varit en viktig

1988/89:JoU2

bidragande orsak till parternas strävan att snarast möjligt avveckla områdets
oreglerade status.

Utskottets överväganden

Jordbruksutskottet framhöll våren 1988 i ett yttrande med anledning av
regeringens proposition om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(prop. 1987/88:66):

Utvecklingen har lett till att det svenska Östersjöfisket fått en proportionellt
sett allt större betydelse. Denna utveckling förstärks ytterligare av den nyligen
träffade överenskommelsen mellan Sverige och Sovjetunionen om den
s.k. vita zonen. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att man från
Sveriges sida, i avbidan på en multilateral reglering av EFTA- och EGländernas
fiskeripolitik, iakttar återhållsamhet i bilaterala åtaganden när
det gäller att bevilja fiskerättigheter i svenska fiskevatten (JoU 1987/88:2y).

Utrikesutskottet och riksdagen har anslutit sig till detta uttalande (UU
1987/88:24 och 33).

De yrkanden som framställs om beståndsvård i motionerna Jo414 yrkande
2, Jo284 yrkande 8 och Jo403 yrkande 1 bör ses i belysning bl.a. av den
relaterade utvecklingen i Östersjöområdet. Som nämnts i det föregående
har vid årets Warszawaförhandlingar för första gången träffats en överenskommelse
om begränsning av torskfisket på så sätt att en gräns satts för
det totala uttaget (TAC). Uppgörelsen om den tidigare ”vita zonen” har
medfört att det hittills alltför intensiva fisket i den delen av havet nu kan
begränsas. Uppgörelsen beräknas även komma att få betydelse för en reglering
av laxfisket. Ännu har dock icke någon överenskommelse om TAC
för lax kunnat träffas i Warszawa.

Utskottet delar den oro som uttalas i motionerna över beståndssituationen
för viktiga fiskslag i vattnen kring Sverige. Som framgår av den lämnade
redogörelsen följer fiskeristyrelsen aktivt utvecklingen och har även föreslagit
ändringar i fiskelagstiftningen. Internationellt har en delvis ny situation
inträffat sedan vattnet i den tidigare vita zonen numera tillförts de
svenska resp. sovjetiska fiskezonerna. Icke minst med hänsyn till beståndsvården
finns det anledning för riksdagen att åter understryka vikten av att
man från Sveriges sida, i väntan på en multilateral reglering av EFTA- och
EG-ländernas fiskeripolitik, iakttar återhållsamhet i bilaterala åtaganden
när det gäller fiskerättigheter i svenska fiskevatten. Motionerna Jo403 yrkande
1 och Jo415 yrkande 2 får enligt utskottets uppfattning anses besvarade
med hänvisning till det anförda och bör således inte föranleda något
särskilt uttalande från riksdagens sida.

Riksdagen lämnade för ett år sedan utan åtgärd motionsförslag motsvarande
det som framförs i motion Jo284 yrkande 8. Utskottet instämde i det
sammanhanget i motionärernas bedömning av värdet av fisk som livsmedel.
Utskottet hade heller ingen invändning mot vad som anförts om fiskeripolitikens
inriktning och framhöll att de förslag som framställts inte innebar
någon större avvikelse från vad som gäller för närvarande (JoU 1987/
88:4). Utskottet har i dag samma bedömning. Något särskilt uttalande av

1988/89:JoU2

riksdagen med anledning av motionen i här berörd del påkallas således
icke.

Riksdagen har flera gånger (senast JoU 1987/88:11) lämnat utan åtgärd
yrkanden som rör förändring av grunda havsvikar, som är viktiga för fiskens
reproduktion, och som motsvarar motion Jo415 yrkande 2. Utskottet
har därvid instämt i motionärernas mening att det är angeläget att de ursprungliga
värden som grunda vikar har för fiskreproduktion och som fiskeplatser
skyddas mot exploatering. Samtidigt har utskottet konstaterat att
exploateringsföretag som rör förändring av grunda vikar skall prövas av
vattendomstol, och fiskeristyrelsen skall då ges tillfälle att yttra sig. Dessutom
har länsstyrelsen möjlighet att tillämpa naturvårdslagen i dylika fall,
vilket bl.a. skett i Bohuslän. Utskottet utgår från att vederbörande myndigheter
i dessa sammanhang beaktar den vikt som i dag tillmäts vården av
vattenmiljön. Något särskilt uttalande av riksdagen ter sig enligt utskottets
mening icke påkallat.

I motion Jo414 yrkande 3 yrkas på förbättrad fisketillsyn över havsfisket i
svensk fiskezon. Enligt den tidigare omnämnda propositionen 1987/88:175
förbereder regeringen förslag till ytterligare resurser för kustbevakningen.
Utrikesministern framhåller att överenskommelsen med Sovjet innebär
ökade krav på den fisketillsyn som kustbevakningen utövar. Mot bakgrund
av den omfattning fisket fått är det angeläget att kustbevakningen kan bedriva
en effektiv övervakning i området.

Regeringen har numera — i proposition 1988/89:25 med förslag till
tilläggsbudget I, bilaga 3, — återkommit till frågan. Av propositionen framgår
att kustbevakningens nuvarande resurser för havsfiskeövervakning består
av främst de två utsjöbevakningsfartygen KBV 171 och KBV 172 samt
kustbevakningsflyget. Fartygens användbarhet begränsas av en mindre
lämplig konstruktion och brister i arbetsmiljön. Utvidgningen av den svenska
fiskezonen innebär att behovet av övervakning och kontroll ökar, inte
minst mot bakgrund av det aktuella områdets betydelse för fiskbeståndens
fortlevnad i Östersjön och det intensiva tredjelandsfisket i den tidigare vita
zonen. Regeringen begär därför att riksdagen anvisar medel för anskaffning
av ett nytt fartyg som skall vara utformat och bemannat för att klara
denna uppgift. Det nya utsjöbevakningsfartyget skall ha sin hemmahamn
på Gotland. Kostnaden för anskaffningen har beräknats till 65 milj. kr.
totalt. Leveransen av fartyget beräknas ske under budgetåret 1990/91. —
Motionärernas yrkande 3 får därmed anses vara tillgodosett.

Förslaget i motion Jo414 yrkande 4 om handelsvillkor gentemot EG har
tidigare behandlats av riksdagen i olika sammanhang, utan att föranleda
någon särskild åtgärd. Sverige har lämnat vissa ensidiga tullkoncessioner
som ett led i totaluppgörelsen med EG från 1972, där olika medgivanden
från ömse håll balanserar varandra. När frågan senast behandlades i riksdagen
utgick utskottet från att regeringen uppmärksamt följer den vidare
utvecklingen av fiskexporten och vakar över att fisket ges erforderligt stöd i
utrikeshandeln (JoU 1987/88:4). Utskottets mening är i dag densamma.
Motionsyrkandet avstyrks alltså.

Under våren 1988 har frågan om eventuell revidering av 1977 års ramavtal
med Finland — motion Jo414yrkande6 — diskuterats mellan regerings -

1988/89:JoU2

delegationer. Man har därvid varit överens om att sluta ett särskilt avtal om
fisket i den tidigare vita zonen och att i övrigt låta ramavtalet fortsätta att
gälla tills vidare, utan ändring. Utskottet finner mot den angivna bakgrunden
att frågan beaktas inom regeringens kansli. Med hänvisning härtill
avstyrks motionsyrkandet.

Fisketillsyn

Enligt motion Jo417 (s) föreligger behov av ökade resurser för fisketillsyn.
De fisketillsynsmän som förordnas ges i regel ansvar för ett fiskevårdsområde,
medan andra vattenområden och kustområden enligt motionären
ofta kommer att vara obevakade, utöver den tillsyn som utövas av kustbevakning
och polis. Tillsynen blir enligt motionären eftersatt och i en del fall
obefintlig. En betydande ökning av det ekonomiska stödet för utbildning
och övervakning krävs. Vidare bör även polismän kunna förordnas som
fisketillsynsman.

Utskottet har inhämtat följande uppgifter.

Medel för fisketillsyn anvisas över anslaget Främjande av fiskerinäringen.
Anslaget har av hänsyn till budgetläget förblivit oförändrat under en
följd av år.

Till fisketillsynsman får förordnas den som fyllt 20 år men inte 65 år och
som med hänsyn till laglydnad, insikt i fiskefrågor och gällande fiskerilagstiftning
samt övriga omständigheter prövas lämplig för uppgiften. Om det
finns särskilda skäl får också den förordnas som fyllt 65 år, dock inte för tid
efter det år vederbörande fyller 70 år. Förordnande får meddelas endast om
det föreligger behov av tillsyn.

Enligt lagen (1976:600) om offentlig anställning (6 kap. Bisysslor m.m.)
får arbetstagare inte inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet
som kan rubba förtroendet till hans eller annan arbetstagares opartiskhet
i tjänsteutövningen eller skada myndighetens anseende. Paragrafen är
tillämplig på polisman som förordnas som fisketillsynsman.

Utskottet finner för egen del att frågan om medel till fisketillsynen bör tas
upp i budgetsammanhang. Enligt utskottets mening kan det även finnas
anledning överväga om icke till fisketillsynsman skulle kunna utses även
personer över 65 års ålder. Något särskilt riksdagsuttalande med anledning
av motionen synes dock icke påkallat.

Isskadeförsäkring

I motion Jo429 (m) yrkas att en isskadeförsäkring inrättas för yrkesfiskare.
Behovet av en sådan försäkring framkom tydligt under vintern 1987, då
båtarna låg infrusna under ca tre månader. Fiskarena åsamkades stora ekonomiska
förluster. Enligt motionären bör försäkringen till större delen bekostas
med regleringsmedel.

Frågan om införande av isskadeförsäkring för yrkesfiskare har tagits upp
av Sveriges Fiskares riksförbund med statens jordbruksnämnd och dess
konsumentdelegation vid överläggningar om priserna på fisk m.m. inför
regleringsåret 1988/89. Frågan har enligt vad utskottet erfarit hänskjutits

1988/89:JoU2

till ytterligare utredning i samband med en aviserad översyn av normprissystemet
för fisk. Med hänsyn att frågan alltså kommer att beredas av vederbörande
organ bör motionen lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Regionala frågor
Fiskenäringen i Skåne

Motionärernas motivering

I motion Jo244 (fp) anförs att fiskets stora betydelse för Skåne är mindre
känd och dessutom åtskilligt underskattad. Det finns enligt motionen ett
behov av att skapa en marknadsekonomisk utvecklingsgrupp med representanter
för branschen, myndigheter och högskola (yrkande 5). Vidare bör
riksdagen hos regeringen begära att en utredning tillsätts med syfte att undersöka
förutsättningarna för inrättande av marinekologiskt laboratorium i
Simrishamn (yrkande 7).

Ett branschinstitut för utveckling och och marknadsföring av sillprodukter
bör utredas enligt fyrpartimotionen Jo421 (c, s, m, fp). Institutet bör
förläggas till Simrishamn. I motionen framhålls att den ekonomiska betydelsen
av fisket efter sill/strömming visar en tydlig nedåtgående tendens,
vilket i hög utsträckning beror på en vikande exportmarknad och en stagnerad
inhemsk marknad. Detta medför stora ekonomiska avbräck för yrkesfiskarekåren
och fiskberedningsindustrin. Med hänsyn härtill och till sillens
mycket goda egenskaper från näringssynpunkt är det enligt motionen angeläget
att åtgärder vidtas för att stimulera en marknads- och produktutveckling
av sillbaserade livsmedel.

Bakgrund; tidigare riksdagsbehandling

Förslagen om branschinstitut resp. utvecklingsgrupp för marknadsföring
av sillprodukter bottnar i den trängda marknadssituationen för sill och
strömming. Fiskeristyrelsen redovisar i anslagsframställningen att de priser
som kan erhållas för den svenskfångade sillen är låga och bedöms så förbli
under överskådlig tid.

Riksdagen avslog för ett år sedan ett motionsyrkande motsvarande Jo244
yrkande 5. Utskottet erinrade i det sammanhanget om att riksdagen vid
flera tillfällen framhållit att det i första hand är näringen själv som bör ha
ansvaret för uppbyggnaden av en effektiv mottagning, förädling och distribution
av fisken. Fiskarena hade nyligen organiserat en samordning av
mottagning och distribution av fisk.

Nyligen har ännu en branschorganisation bildats, kallat Fiskbranschens
riksförbund. Den nya organisationen representerar enligt uppgift den alldeles
övervägande delen av den inhemska marknaden för fisk och fiskprodukter
liksom exporten av dessa varor från Sverige.

I samband med med behandlingen av prisregleringen på fisk våren 1988
betonade jordbruksministern nödvändigheten av att söka nya avsättningsmöjligheter
för den svenskfångade sillen. Större ansträngningar måste
göras för att få till stånd en ökad, lönsam export. Det resultat som nåtts

1988/89:JoU2

dittills under budgetåret ansåg han inte tillfredsställande. Hela näringen
måste medverka till en bättre utveckling, och berörda myndigheter kunde
inom givna resursramar delta i detta arbete. Jordbruksministern framhöll
vidare som angeläget att alla möjligheter utnyttjas för avsättning inom landet.
Ansträngningar måste också göras för utveckling av produkter baserade
på sill. Ett särskilt statligt stöd kunde utnyttjas för detta ändamål. I
sammanhanget erinrades om att regeringen beslutat att återbetalning av
prisregleringsavgift till beredningsindustrin skall kunna ske för de fiskprodukter
som exporteras, vilket skapar konkurrensneutralitet på exportmarknaden.
Riksdagen anslöt sig till detta uttalande (prop. 1987/88:117, JoU 21).

Regeringen uppdrog den 8 oktober 1987 åt universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) att i samråd med berörda högskoleenheter och vetenskapsakademien
lämna förslag till genomförande av ett system med baslaboratorier för marin
naturvetenskaplig forskning i Sverige. UHÄ har sedermera den 11 oktober 1988
överlämnat utredningen med eget förslag till regeringen. Frågan bereds nu i
utbildningsdepartementet.

Riksdagen riktade i samband med det miljöpolitiska beslutet våren 1988 ett
tillkännagivande till regeringen om miljösituationen i södra Östersjön. Utskottet
framhöll i det sammanhanget att miljösituationen i södra Östersjön är så
allvarlig att ytterligare ansträngningar bör göras för att stärka forskningsresurserna.
Vidare borde gränsdragningen mellan baslaboratoriema sinsemellan
och mellan baslaboratorierna och havsfiskelaboratoriet undersökas. Samtidigt
avslogs motioner om lokalisering av ett Östersjölaboratorium (JoU 1987/88:23,
rskr. 373).

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas mening att det är angeläget att en marknadsoch
produktutveckling av sillbaserade livsmedel stimuleras. Som framgår
av den lämnade bakgrundsredovisningen anser även regeringen det nödvändigt
att man söker nya avsättningsmöjligheter för den svenskfångade
sillen. Hela näringen måste medverka till en bättre utveckling, och berörda
myndigheter bör inom givna resursramar delta i detta arbete. Utskottet är
däremot inte berett att biträda förslaget om att fiskeristyrelsen ges ett konkret
uppdrag, som föreslås i motion Jo421, och ej heller något riksdagsuttalande
om en marknadsekonomisk utredningsgrupp i enlighet med motion
Jo244 yrkande 5. Motionerna avstyrks alltså såvitt nu är i fråga.

Utskottet erinrar om att, som framgår av den lämnade redovisningen,
frågan om den marina forskningens administration för närvarande bereds i
regeringens kansli sedan UHÄ numera utfört sitt utredningsuppdrag. I detta
har även riksdagens uttalande om behovet av forskningsresurser för södra
Östersjön beaktats. Med hänsyn till att frågan bereds avtyrks motion
Jo244 yrkande 7.

Fisket i Bottenhavet

Motionärernas motivering

1988/89:JoU2

1 motionerna Jo401 (s), Jo408 (c) och Jo411 (fp) erinras om att ett mycket
omfattande trålfiske efter torsk etablerades i havsområdet i norra Bottenha -

vet i maj 1987. I första hand var det i djupområdet utanför Höga kusten i
Ångermanland som detta fiske bedrevs. Både länsstyrelsen i Västernorrlands
län och länets fiskenämnd har framfört allvarliga erinringar mot att
ett sådant intensivt fiske skall fortgå ohämmat under flera år. Hitintills har
torskfisket i länet så gott som uteslutande bedrivits med garn och nät, anförs
i förstnämnda motion. I de tre motionerna uttrycks farhågor för att fortsatt
fiske av samma intensitet kommer att bli förödande för det lokala fisket.
Motionärerna yrkar därför att torskfisket i norra Bottenhavet och framför
allt det kustnära fisket begränsas enligt vissa riktlinjer (Jo401 yrkande 1,
Jo411 yrkande 2) resp. att en tillfällig reglering sker av fisket till dess att
bättre kännedom vunnits om torskförekomstens karaktär (Jo408 yrkande 1,
Jo411 yrkande 1). I motionerna yrkas vidare att ett undersökningsprogram
startas för torsk (Jo401 yrkande 2, Jo408 yrkande 3).

Enligt motion Jo407 (c) bör riksdagen begära att regeringen framlägger
förslag om åtgärder för att ge yrkesfisket i Norrland särskilt ekonomiskt
stöd. Motionären framhåller bl.a. att isläggningen hindrar rationellt fiske
under en stor del av året och att de långa transporterna är betungande. Ett
särskilt regionalpolitiskt motiverat stöd skulle kunna ta det s.k. Norrlandsstödet
som förebild. — Enligt den ovan nämnda motion Jo408 bör det
regionala stödet till konsumtionsfisk ändras så att endast fiskarens hemvist
är avgörande (yrkande 3).

Bakgrund; tidigare riksdagsbehandling

Torsken anses icke kunna reproducera sig norr om Ålands hav där salthalten
är så låg att torskäggen sjunker till botten och dör. Däremot förekommer
torsk regelbundet i Bottniska viken. Den härstammar då från egentliga
Östersjön och har vandrat norrut. Framför allt är det vanligt att fisk från
”stora” årskullar söker sig norrut på jakt efter föda. Den kan då samla sig i
stora stim i djuphålor för lek, mestadels utan resultat.

I mitten av maj 1987 upptäcktes stora koncentrationer av torsk i Bottenhavet
på djupområdena 10—20 sjömil från baslinjen. Detta lockade många
trålfiskare till området. Kustbevakningen beräknar att som mest var ett 70-tal trålfiskare verksamma där. Fångsterna såldes huvudsakligen till svenska
beredare på syd- och västkusten. Fisket var koncentrerat till vissa små djupområden
där torsken samlats för lek. Trålfisket var som intensivast under
andra hälften av maj och början av juni. Efter hand minskade tätheten i
bestånden och då också lönsamheten. Antalet trålfartyg minskade successivt.
De sista trålarna lämnade området i början av september. På begäran
av fiskeristyreisen införde Sveriges Fiskares Riksförbund fr.o.m. den 25
maj 1987 en ransonering av torskfisket med trål. Ransoneringen fortsatte att
gälla under hela fiskeperioden.

Länsstyrelsen och fiskenämnden i Västernorrlands län skrev till fiskeristyrelsen
och begärde regleringar och andra åtgärder liknande vad motionärerna
nu begärt. Fiskeristyrelsen beslöt den 10 juni 1987 att inte vidta
någon åtgärd med anledning av skrivelserna. Länsstyrelsen och fiskenämnden
i Västernorrlands län skrev därefter till regeringen och begärde att
beståndsvårdande regleringar skall införas. Fiskeristyrelsen som yttrade sig

1988/89:JoU2

i ärendet hänvisade till att ytterligare studier av torskbeståndet och beräkningar
av de fångster sorn gjordes under 1987 skall göras och att styrelsen
därefter i god tid innan isen släpper år 1988 kommer att fatta beslut om
eventuella regleringsåtgärder. Mot den bakgrunden beslöt regeringen den
14 januari 1988 att icke vidta någon åtgärd med anledning av skrivelserna.

Under innevarande år har torskfisket i Bottenhavet varit avsevärt mycket
sämre än i fjol, och enligt uppgift betydligt sämre än normalt. Enligt vad
utskottet inhämtat avser fiskeristyrelsen att göra en analys av utvecklingen
av torskbestånden i Bottenhavet vid utgången av innevarande år.

Med anledning av förslagen i motionerna Jo407 och Jo408 yrkande 2 om
särskilt stöd till Norrlandsfisket kan det finnas skäl att erinra om att riksdagen
våren 1988 slopat det stöd som föregående budgetår utgick i form av
regionalt pristillägg för torsk till fiskare bosatta på norra ostkusten (prop.
1987/88:117, JoU 21). Riksdagen har tidigare avslagit motionsförslag av
samma innehåll som det som framförs i motion Jo407.

Utskottets överväganden

Utskottet delar den oro som uttryckts av såväl fiskare som myndigheter för
torskbeståndens fortlevnad i Östersjön. Den anhopning av torsk som upptäcktes
i Bottenhavet på vårvintern 1987 har angivits som tämligen ovanlig.
Som framgår av bakgrundsredogörelsen förefaller det aktuella beståndet
numera i stort sett utfiskat. Sett från beståndsvårdande synpunkt torde det
skedda inte innebära någon skada eftersom torsken icke fortplantar sig i de
aktuella vattnen. Annorlunda ter sig saken för de lokala fiskarena vid Norrlandskusten
vilka icke haft möjlighet att konkurrera med de större fartyg
som bärgat huvuddelen av den aktuella fisken.

Fiskeristyrelsen har ansvaret för de statliga åtgärderna för att främja
fiskenäringen och fiskevården. Som framgår av den lämnade redogörelsen
träffade styrelsen våren 1987 en överenskommelse med Sveriges Fiskares
riksförbund om en ransonering av trålfisket i det aktuella området. Enligt
utskottets uppfattning har denna åtgärd inte varit tillräcklig för att tillgodose
det lokala fiskets krav på en del av fångstmängderna. Av redogörelsen
framgår vidare att fiskeristyrelsen avser att göra en analys av utvecklingen
av hela frågan vid utgången av innevarande år. Utskottet utgår från att
styrelsen därefter vidtar de åtgärder som anses möjliga för att möta en
liknande situation i framtiden. Med hänsyn till att hithörande problem
således följs av den ansvariga myndigheten finner utskottet icke skäl för
riksdagen att för närvarande göra något uttalande med anledning av motionerna
Jo401, Jo408 yrkandena 1 och 2 samt Jo411.

Utskottet är icke heller berett att i detta sammanhang förorda bifall till
motionerna Jo407 och Jo408 yrkande 3 om särskilt ekonomiskt stöd till
yrkesfisket i Norrland. Som framgår av den lämnade redogörelsen har yrkanden
motsvarande dem som framställs i motion Jo407 tidigare avslagits
av riksdagen, medan det konsumtionsstöd till torsk som omnämns i motion
Jo408 nyligen slopats av riksdagen, på förslag av jordbruksnämnden efter
överläggningar med bl.a. fiskarenas organisationer.

1988/89:JoU2

Fisket i Vänern

1988/89:JoU2

Motionärernas motivering

I motion Jo426 begärs åtgärder och bestämmelser för att hindra olämpligt
trålfiske i Vänern. Motionärerna erinrar om att landstingen och kommunerna
runt sjön satsar miljonbelopp på utsättning av lax inom projektet
Laxfond för Vänern. Trålfisket efter siklöja — vilken skall tjäna som foderfisk
för ett avsevärt större laxbestånd — utgör ett hot mot laxprojektet.

Riksdagen bör därför ingripa i ärendet.

Utskottets överväganden

För trålfiske i Vänern fordras tillstånd av fiskeristyrelsen. Fiskeristyrelsen
har föreskrivit att sådant trålfiske endast får bedrivas inom fyra områden på
allmänt vatten, under vissa tider och andra villkor.

Riksdagen avslog för ett år sedan en motion av samma innebörd (JoU
1987/88:4) med hänvisning till att frågan varit föremål för fiskeristyrelsens
överväganden. Utskottet har i dag ingen annan bedömning. Motionen avstyrks.

Skärgårdsbornas sysselsättning och det kustnära fisket

Motionärernas motivering

Ett par motioner tar upp skärgårdsfiskets och det kustnära fiskets problem.

Enligt motion Jo432 (m) innebär ett förslag om viss inskränkning av nätfisket
på allmänt vatten i Stockholms län en allvarlig inskränkning i skärgårdsbornas
rätt till fiske. Det rimmar illa med talet om en levande skärgård.
Kust- och skärgårdsborna skall inte i nåder hos myndigheter behöva
begära tillstånd att få utnyttja sin urgamla rätt att fiska på allmänt vatten.

Enligt motion Jo872 (m) har skärgårdsbornas sysselsättningsförhållanden
och försörjningsmöjligheter förändrats och försämrats i väsentliga hänseenden
under de senaste årtiondena. Fisket spelar alltjämt en grundläggande
roll för skärgårdsbornas tillvaro och försörjning. Motionärerna yrkar
på en omprövning av beslut som fattats om rätten till fiske med handredskap
på enskilt vatten, om båtregister samt av ovannämnda förslag till
inskränkning av nätfiskerätten på allmänna vatten (yrkande 1). Det finns
också anledning att omgående undanta natur- och fågelreservat samt för
flora och fauna särskilt ömtåliga öar och ögrupper i de yttre skärgårdsvattnen
från det fria handredskapsfisket, vilket visat sig allvarligt skada flora
och fauna (yrkande 2).

Bakgrund, tidigare riksdagsbehandling

Kustområdena har betydelse som lekplatser och avelsområden för åtskilliga
fiskarter. Det kustnära fisket kan drivas både effektivt och resurssnålt.

Fisket nära kusten är dock föremål för konkurrerande intressen: yrkesfisket,
det s.k. husbehovsfisket och sportfisket. 16

Fisket på allmänt vatten och frifiskevatten är av hävd fritt för varje
svensk medborgare.

Riksdagen uttalade våren 1985 att fisket på allmänt vatten och frifiskevatten
skall vara fritt för var och en i samma utsträckning som tidigare, om
tillgången på fisk så medger. Om begränsningar skall ske bör de i första
hand vara av generell natur. I det fall visst utrymme ändå finns för fiske med
fångstintensiva redskap och det är fråga om allmänt vatten skall sådant
fiske i första hand förbehållas yrkesfiskare och andra för vars försörjning
Fisket har väsentlig betydelse. Till den sistnämnda kategorin räknas sådana
i t.ex. kust- och skärgårdsområden boende människor som måste ha fisket
som komplement till andra areella näringar för att kunna tjäna sitt uppehälle
(prop. 1984/85:143, JoU32).

Utskottets överväganden

Utskottet får med anledning av motionerna betona vad som framhölls vid
behandlingen av den fiskepolitiska propositionen om hänsynen till yrkesfiskare
och andra för vars försörjning fisket har väsentlig betydelse. Som
framgår av den redogörelse som lämnats inledningsvis övervägs förslag
från fiskeristyrelsen om vissa ändringar i fiskelagstiftningen inom regeringens
kansli. I avvaktan på den fortsatta beredningen bör riksdagen enligt
utskottets mening icke vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av
motionerna Jo432 och Jo872.

Vissa fiskarter
Lax

Motionärernas motivering

I motion Jo405 (vpk) begärs åtgärder för att rädda våra älvars naturreproducerande
laxbestånd. Motionärerna hävdar att Östersjölaxen under lång
tid utsatts för en kraftig överfiskning. Ursprungligen har beskattningen
skett genom fiske på utvuxen lekvandrande lax, som återvänt till älvarna
efter några års uppväxt i Östersjön. Huvudparten fångades då i älvarna och
en mindre del vid kusten. Havsfisket var länge obetydligt, men efter hand
som redskap och metoder för detta utvecklats har havsfisket nått en sådan
omfattning att det nu är helt dominerande. För närvarande fångas ca 15 %
vid kusterna. Endast några få procent når älvarna. Laxbestånden i de outbyggda
älvarna är nu allvarligt hotade genom att allt färre laxar har möjlighet
att reproducera sig. Motionärerna erinrar om att frågan om åtgärder till
skydd för laxbestånden tidigare har handlagts av riksdagen. Inget är dock
gjort som på något sätt förändrar hotbilden för våra älvars laxstammar,
anser de. — Ett likartat resonemang ligger till grund för motion Jo410 (fp).
Motionen utmynnar i förslag till regler för laxfisket innebärande förbud
mot drivlinefiske under höstmånaderna samt reglering av krokfisket så att
laxen både hinner få växa upp till lekmogen storlek och få möjlighet att
oantastad kunna nå sitt ”födelsevatten”. Den reglering som sker i Finland,

1988/89:JoU2

anförs som exempel. — I motion Jo427 (fp) tecknas en motsvarande bild av
laxfisket i Bottenviken. Enligt motionärerna har hittillsvarande reglering av
havsfisket efter lax endast resulterat i försämrat fiske vid kusten och i älvarna,
där laxen numera till stor del försvunnit.

Bakgrund; tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen antog våren 1985 riktlinjer för vilka åtgärder som skulle tas för
att bevara den naturreproducerande laxen (prop. 1984/85:143, JoU 32).
Riksdagen anslöt sig därvid till jordbruksministerns uttalande i propositionen
som i sin tur gick tillbaka på på laxutredningens betänkande (Ds
Jol984:5). De bedömningar och förslag som framfördes var huvudsakligen
följande.

Havsfisket efter lax behöver begränsas, och begränsningen bör omfatta
alla Östersjöländer. Pågående överläggningar med övriga nationer om en
reglering måste intensifieras och avse såväl fisket i de nationella fiskezonerna
som fisket på internationellt vatten. Några andra begränsningar för
havsfisket aktualiseras inte nu. Vid licensiering för yrkesfiske behövs tills
vidare en restriktiv inställning när det fiske som avses bedrivas är bl.a.
laxfiske. Fortsatta försök med fördröjd utsättning av laxungar (s.k. delayed
release) är angelägna. Laxfisket med fasta redskap på allmänt vatten minskas
genom en begränsning av tillståndsgivningen. På enskilt vatten minskas
fisket med fasta redskap genom säsongvisa fiskeförbud i de kustområden
där laxen lekvandrar. För fiske efter lax med rörliga redskap på allmänt
vatten tillämpas säsongvisa förbud. Genom att i ökad utsträckning bilda
fiskevårdsområden skapas förutsättningar för andra fiskevårdande åtgärder.
Fiskådrans läge och syfte hävdas genom att den lämnas fri från redskap.
Älvfisket begränsas så att lekvandringen inte äventyras. Tidsbegränsning
av fisket skall kunna ske när det bedöms vara nödvändigt. Fisket med
nät vid artificiella strömhinder (bocknätsfiske) förbjuds. För att skapa ytterligare
reproduktionsområden behöver åtgärder vidtas för att minska hindren
för laxens vandring och för att ställa i ordning lekbottnar. Utsättningen
av laxungar är nödvändig även i fortsättningen. Utsättning enligt delayed-release-metoden
bör kunna ske i större utsträckning i älvarna, framhålls
det i samband med riksdagsbeslutet.

Fiskeristyrelsen har sedan år 1982 i uppdrag att utfärda föreskrifter för
vandringsfisken. Dessa föreskrifter ses över kontinuerligt. Senast år 1987
har bestämmelserna omarbetats och ytterligare skärpts.

Inom fiskerikommissionen för Östersjön har enighet inte kunnat nås
ännu i frågan om fördelad totalt tillåten fångstmängd av lax. Medlemsländerna
skall i stället frivilligt söka minska uttaget av dessa fiskslag. Den
särskilt tillsatta laxarbetsgruppen inom fiskerikommissionen för Östersjön
har, enligt vad utskottet erfarit, under sessionen 1988 föreslagit en rad konkreta
åtgärder som tillsammantagna skulle vara ägnade att minska det lokala
fisketrycket på lax med en sjättedel. Dessa förslag har dock icke resulterat
i någon överenskommelse inom kommissionen.

Försöksverksamhet med fördröjd utsättning av lax pågår och finansieras
med prisregleringsmedel. Försöksverksamheten har varit framgångsrik.

1988/89:JoU2

Enligt laxforskningsinstitutet har, för exempelvis Indalsälvens del, tre
gånger så höga återfångster rapporterats av lax som satts ut med fördröjd
utsättning jämfört med konventionellt utsatt lax.

Enligt vad utskottet erfarit har fiskeristyrelsen tillsatt en särskild arbetsgrupp
med uppgift att utarbeta förslag till en reglering av såväl kust- som
havsfisket i syfte att främja den naturreproducerande laxens fortlevnad i
enlighet med de intentioner som redovisades i det tidigare refererade riksdagsuttalandet.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas oro att laxen i Östersjön, och framför allt den
naturreproducerande, hotas av ett alltför starkt fisketryck. Enligt utskottets
mening är det angeläget att skärpta ansträngningar görs för att nå fram till
en internationell överenskommelse om begränsning av fisket. Det nya läge
som uppstått genom att den tidigare vita zonen nu inlemmats i de svenska
resp. sovjetiska fiskezonerna bör vara ägnat att underlätta diskussionerna
inom Gdanskkonventionens ram för att nå resultat som säkrar laxens fortlevnad.
Som framgår av den lämnade redogörelsen har fiskeristyrelsen tillsatt
en särskild arbetsgrupp med uppgift att finna ut en reglering ägnad att
rädda den naturreproducerande laxens fortlevnad. Med hänsyn till det arbete
som alltså pågår såväl inom Sverige som på det internationella planet
bör enligt utskottets mening motionerna Jo405, Jo410 och Jo427 icke föranleda
någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Kräftor

Motionärernas motivering

I motion Jo406 (fp) erinras om att förbudet att sälja kräftor efter nyårsafton
och fram till kräftpremiären omfattar såväl färska som djupfrysta kräftor.
Motionären anser att förbudet bör upphävas vad avser djupfrysta kräftor.

I motion Jo419 (m) begärs en översyn av fiskeristadgans reglering av
kräftfiske med inriktning att minimimåttet för kräftor sätts till 10 cm i stället
för nu gällande 9 cm. Fördelen med det senare måttet är uppenbar, anser
motionären. Kräftorna hinner växa till sig och blir betydligt smakligare för
konsumenten.

Utskottets överväganden

Enligt fiskeriförordningen är minimimåttet för fångst av kräfta 9 cm. Tillväxttakten
och därmed kräftans könsmognad varierar starkt mellan olika
bestånd, bl.a. beroende av näringstillgång. Det är därför svårt att ha en för
hela landet gällande bestämmelse som helt tar hänsyn till de lokala förhållanena.
Fiskeriförordningen medger därför att annat minimimått föreskrivs i
lokala föreskrifter. Dessutom har enskilda fiskevårdsområdesföreningar i
flera fall stadgat avvikande, större minimimått. — I fiskeriförordningen

1988/89:JoU2

meddelas även bestämmelser om förbud mot försäljning av kräftor under
den tid på året då kräftfiskeförbud råder.

Som framgår av den inledningsvis lämnade framställningen har fiskeristyrelsen
föreslagit vissa ändringar i fiskelagstiftningen. Bl.a. berörs fiskeriförordningens
bestämmelser om kräftfisket m.m. av förslagen. Förslagen
bereds i regeringens kansli. Med hänsyn till att hithörande frågor är under
beredning avstyrker utskottet motion Jo406.

Med motsvarande motivering avstyrks motion Jo419.

Vattenbruk

Motionärernas motivering

Åtgärder till stöd åt vattenbruket föreslås i ett par motioner. För att samordna
och effektivisera de olika insatser som görs för att utveckla vattenbruket
behövs ett havsbrukscentrum som lämpligtvis bör utvecklas i Lysekil, föreslås
i motion Jo416 (c), yrkande 2. Särskilda vattenbrukslån bör införas
(yrkande 3). Fredningsregler för att begränsa krok- och redskapsfiske i närheten
av fiskodlingar bör införas, i likhet med vad som gäller för skydd av
bl.a. fasta fiskeredskap (yrkande 6). Liknande regler efterlyses i motion
Jo422 (s). Där yrkas förbud mot nät- och krokfiske inom ett område av 100
m från fiskodling (yrkande 1) samt att ett område på 50 m kring odling skall
fastställas som fredad arbetsplats (yrkande 2).

Tidigare riksdagsbehandling

Ett förslag om inrättande av havsbrukscentrum avslogs våren 1987 med
hänvisning till att fiskeristy reisen och SJ FR fått i uppdrag att utarbeta ett
forskningsprogram som berör både havsfisket och vattenbruket i söt- och
havsvatten, och att beslut i hithörande frågor borde avvaktas tills utredningen
blivit klar (JoU 1986/87:19 s.25). Utredningen är numera slutförd
och bereds i regeringens kansli. — Förslag om införande av särskilda vattenbrukslån
har vid upprepade tillfällen avslagits av riksdagen med hänvisning
till att det inte behövs fler former för statligt stöd till konsumtionsodling
än de som redan finns (senast JoU 1987/88:4).

Även frågan om skyddszon kring vattenbruksanläggningar har tidigare
behandlats av riksdagen. Med anledning av en motion av samma innebörd
som motion Jo422 konstaterade utskottet våren 1986 att fiskeristyrelsen
föreslagit berörda länsstyrelser att föreskriva att krokfiske inte får bedrivas
närmare 100 meter från en vattenbruksanläggning om inte ägaren till denna
medgivit det (eirk. 1985-11-11). Med hänvisning härtill lämnades motionen
utan vidare åtgärd (JoU 1985/86:19 s. 14).

Enligt uppgift har flera länsstyrelser infört bestämmelser i enlighet med
rekommendationen.

1988/89:JoU2

Utskottets överväganden

1988/89:JoU2

Den relativt unga vattenbruksnäringen har under senare år uppmuntrats av
statsmakterna, och näringen har utvecklats snabbt. Åtskilliga problem som
sammanhänger dels med fiskodlingens gödselproduktion, dels med sjukdomsrisken
och dels med vattenkvalitén har emellertid uppstått. Som framgår
av den lämnade redogörelsen har riksdagen tidigare avvisat motionsförslag
med samma inriktning som dem som nu är under behandling. Utskottet
har icke ändrat sin uppfattning om behovet av vattenbrukslån. Behovet
av fredning av fiskodlingar bör enligt utskottets uppfattning vara
tillgodosett genom den redovisade cirkulärskrivelsen från fiskeristyrelsen
till länsstyrelserna. Med hänvisning härtill avstyrks motion Jo416 yrkandena
3 och 6 samt motion Jo422.

Nyligen har fiskeristyrelsen och SJ FR lagt fram sin kompletterande undersökning
om fiskforskningen där även vattenbruksfrågorna behandlas. I
avvaktan på den fortsatta beredningen avstyrks motion Jo416 yrkande 2 om
ett havsbrukscentrum.

Fritidsfisket

I tre motioner begärs ändringar i fiskelagens regler som berör fritidsfisket.
Enligt motion Jo409 (s) anknyter riksdagens beslut för några år sedan om
fritt fiske med handredskap på södra ostkusten och i några av de stora
sjöarna till gammal sedvänja i landet. Reformen var mycket uppskattad
anför motionären. Det borde enligt hans mening vara möjligt att i betydligt
högre grad tillämpa fritt fiske med metspö. — Enligt motion Jo424 (s) finns
det efter införandet av fritt handredskapsfiske utefter kusten och de stora
sjöarna starka skäl att öka fiskevårdsinsatserna. Motionärerna föreslår att
en allmän fiskevårdsavgift införs i enlighet med det förslag som på sin tid
lades fram av fiskevattensutredningen. — I motion Jo428 (s), slutligen yrkas
att nätfisket begränsas för icke yrkesfiskare. Dessutom bör en fiskevårdsavgift
lösas av fiskare med rörligt redskap, anser motionärerna.

Riksdagen avslog för ett år sedan ett förslag till utredning av förutsättningarna
för fritt fiske med metspö (JoU 1987/88:4). Utskottet vidhåller sin
då redovisade uppfattning att förutsättningar saknas för ett frisläppande av
spöfisket generellt.

Förslag om införande av fiskevårdsavgift har vid upprepade tillfällen
avslagits av riksdagen, bl.a. i samband med 1981 års beslut om åtgärder för
att främja fritidsfisket (prop. 1980/81:153, JoU 29) då kostnaderna för administration,
kontroll och tillsyn ansågs svåra att beräkna, samt i samband
med 1985 års beslut om fritt handredskapsfiske (prop. 1984/85:107, JoU
26). Utskottet är icke berett att ta något initiativ i frågan för närvarande och
avstyrker således motion Jo424.

Frågan om begränsning av nätfisket för icke yrkesfiskare har behandlats i
olika sammanhang, bl.a. i samband med behandlingen av regeringens proposition
1984/85:143 om vissa frågor på fiskets område, JoU 32. Riksdagen
uttalade då att om begränsningar skall ske bör de i första hand vara av
generell natur. Det må dock framhållas att fiskeriförordningen ger fiskeristyrelsen
och länsstyrelserna möjlighet att införa olika typer av redskapsbe -

gränsningar. Flera länsstyrelser har t.ex. infört begränsningar i rätten att
använda nät över viss längd. Även hithörande frågor berörs i den översyn
av fiskelagstiftningen som föreslagits av fiskeristyrelsen. Motion Jo428 bör
i väntan på den vidare beredningen av frågan lämnas utan någon riksdagens
vidare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vattenmiljön

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo414 yrkande 5,

2. beträffande statlig fiskepolitik

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Jo284 yrkande 8,

3. beträffande beståndsvård

att riksdagen avslår motionerna 1987/88 :Jo414 yrkande 2 och 1987/
88:Jo403 yrkande 1,

4. beträffande utfyllnad av grunda havsvikar

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Jo415 yrkande 2,

5. beträffande fiskeövervakning

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo414 yrkande 3,

6. beträffande handelsvillkor

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo414 yrkande 4,

7. beträffande ramavtalet med Finland

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo414 yrkande 6,

8. beträffande fisketillsyn

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Jo417,

9. beträffande isskadeförsäkring

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo429,

10. beträffande branschinstitut m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo244 yrkande 5 och 1987/
88:Jo421,

11. beträffande marinekologiskt laboratorium i Simrishamn
att riksdagen avslår motion 1987/88 :Jo244 yrkande 7,

12. beträffande torskfisket i Bottenhavet

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo401, 1987/88:Jo408 yrkandena
1 och 3 samt 1987/88 :Jo411,

13. beträffande stöd åt Norrlandsfisket

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo407 och 1987/88:Jo408
yrkande 2,

14. beträffande trålfiske i Vänern

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Jo426,

15. beträffande skärgårdsbornas sysselsättning och det kustnära fisket att

riksdagen avslår motionerna 1987/88 :Jo432 och 1987/88 :Jo872,

16. beträffande laxfisket

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo405, 1987/88:Jo410 och
1987/88 :Jo427,

1988/89:JoU2

17. beträffande kräftfiske

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo419,

18. beträffande djupfrysta kräftor

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Jo406,

19. beträffande vattenbrukslån, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88 :Jo416 yrkandena 3 och 6
samt 1987/88:Jo422,

20. beträffande havsbrukscentrum

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo416 yrkande 2,

21. beträffande fritidsfisket

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo409, 1987/88:Jo424 och
1987/88 :Jo428.

Stockholm den 8 november 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Åke Selberg
(s), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk),
Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson (s), Carl G Nilsson (m) och Anders Castberger
(fp).

Reservationer

1. Statlig fiskepolitik (mom. 2)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Riksdagen
lämnade” och på s. 10 slutar med ”således icke” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den bedömning som görs i motion Jo284 om fisket i försörjningen.
Fisket har som näring ofta kombinerats med jordbruk. Det gäller
inte enbart insjöfisket utan i stor utsträckning även havsfisket. Fisk är en
viktig källa för att tillföra kroppen animaliskt protein. Utöver näringsmässiga
skäl talar flera andra skäl för att livsmedelspolitiken bör främja en
ökad produktion och konsumtion av fisk och fiskprodukter.

Som motionärerna framhåller är Sverige stor importör av fiskprodukter.
Det finns därför utrymme för utbyggnad av fiskförädlingen om den görs i
samplanering med andra näringar. Även vattenbruk med odling av olika
slag bör utvecklas. Fisket bör ges bättre villkor och utformas så att långsiktig
lönsamhet och fiskevård gynnas och kortsiktiga vinstintressen bekämpas.

Fisket kan spela en större roll i folkhushållet om vi etablerar en statlig
fiskepolitik med sikte på att bättre utnyttja vattnens resurser. Riksdagen bör

1988/89:JoU2

med bifall till motion Jo284 yrkande 8 som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande statlig fiskepolitik
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo284 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Torskfisket i Bottenhavet (mom. 12)

Lars Ernestam (fp), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp) och Anders
Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Fiskeristyrelsen
har” och slutar med ”samt Jo411” bort ha följande lydelse:

Fiskeristyrelsen har (= utskottet) innevarande år. Ut skottet

erinrar om att motionärerna redan i januari förutsett att det trålfiske
som förväntades under våren 1988 när torsken samlas inom Höga kustens
djupområde för lek skulle komma att bli förödande för det lokala fisket om
inte regleringar införs. Motionärernas förutsägelser har i stort slagit in. Mot
den bakgrunden finns det anledning beklaga besluten att inte vidta några
åtgärder till skydd för de lokala fiskeintressena. Utskottet finner angeläget
att den undersökning som nu sent omsider aviseras tillgodoser motionärernas
krav att forskning startas om hur ett uthålligt fiske skall bedrivas, om
torskbeståndet i Östersjön tål trålfiske och hur fångstuttaget eventuellt skall
begränsas. Intill dess att undersökningarna avslutats bör en temporär reglering
av torskfisket införas. Utgångspunkten skall vara att fiske sker utan
rovdrift på naturresurser och att den viktiga näringsgren som torskfisket i
Bottenhavet utgör inte går förlorad.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo401, Jo408 yrkandena
1 och 3 samt Jo411 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande torskfisket i Bottenhavet
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo401, 1987/88 :Jo408
yrkandena 1 och 3 samt 1987/88:Jo411,

3. Laxfisket (mom. 16)

Lars Ernestam (fp), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp) och Anders
Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (= utskottet) laxens fortlevnad. Enligt

utskottets mening bör riksdagen kräva kraftfulla åtgärder till skydd av den
naturreproducerande laxen. Sverige svarar för den övervägande delen av
laxyngelproduktionen i Östersjön. Den goda tillgången på lax i Östersjön

1988/89:JoU2

och Bottenhavet torde bero på det mycket stora antalet lax som odlas i
avelsanläggningar i Norrland och utsätts i de reglerade älvarna eller sådana
som vuxit upp i de outbyggda älvarna. Dessa laxar får ej möjlighet att
återvända till sina födelsevatten.

Kust- och älvfisket, som baseras på fångst av lekvandrande lax, bedrivs
sommartid. De få laxar som når älvarna går i mycket stor utsträckning till
lek eller i de utbyggda älvarna till avel. I älvarna och mynningsområdena
har restriktioner lett till att fisketrycket klart minskat till förmån för det
lekande beståndet. Dock har under den tid som föreskrifterna varit i kraft
uppgången av lax i älvarna varit oförändrad eller minskat ytterligare. -Härtill finns en risk, enligt motionärerna, att kraven på en vattenkraftsutbyggnad
av laxälvarna kan ta fart om man inte kan utnyttja de förutsättningar
älvarna har som laxproducenter.

Sverige bör efter avskaffandet av den ”vita zonen” i Östersjön ha god
möjlighet att med framgång driva en konsekvent laxvårdande linje även i
internationella sammanhang. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
Jo405, Jo410 och Jo427.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande laxfisket
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo405, 1987/88:Jo410
och 1987/88 :Jo427,

4. Djupfrysta kräftor (mom. 18)

Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Åsa Domeij (mp) och Anders
Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”motion Jo406” bort ha följande lydelse:

Som framgår (= utskottet) av förslagen. Enligt utskot tets

mening utgör försäljningsförbudet mot djupfrysta kräftor en onödig
byråkratisk oformlighet. Riksdagen bör begära att förbudet upphävs utan
ytterligare utredning. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo406
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande djupfrysta kräftor
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1987/88 :Jo406,

5. Vattenbrukslån, m.m. (mom.19)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser

dels au den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Den relativt”
och slutar med ”motion Jo422” bort ha följande lydelse:

Den relativt (= utskottet) emellertid uppstått. Utskottet

1988/89:JoU2

delar mot den bakgrunden motionärernas mening att särskilda vattenbrukslån
med fördelaktiga villkor bör ställas till förfogande för näringen.
Utskottet biträder även motionsyrkandena om behovet av särskilda fredningsregler
för att begränsa krok- och redskapsfiske i närheten av fiskodlingar.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo416
yrkandena 3 och 6 samt Jo422 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande vattenbrukslån, m.m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo416 yrkandena 3
och 6 samt 1987/88:Jo422,

1988/89:JoU2

Svenskt Tryck Stockholm 1988