Finansutskottets betänkande med anledning av den i propositionen 1975:1 framlagda finansplanen jämte motioner (Betänkande 1975:FiU1 Finansutskottet)

Finansutskottets betänkande nr 1

FiU 1975

Nr 1

Finansutskottets betänkande med anledning av den i propositionen
1975:1 framlagda finansplanen jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975:1 bilaga 1 (finansdepartementet) har regeringen efter
föredragning av statsrådet Sträng såvitt nu är i fråga föreslagit riksdagen
att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och
för budgetregleringen som föredraganden förordat,

2. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1975/76, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad föredraganden förordat
intill ett sammanlagt belopp av 1000 000 000 kr.,

3. medge att det av riksdagen givna bemyndigandet (prop. 1974:80, InU
1974:10, rskr 1974:157) att besluta om arbeten intill ett sammanlagt belopp
av 600 000 000 kr. får utnyttjas i enlighet med vad föredraganden förordat,

4. bemyndiga regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det. besluta
om stod till lageruppbyggnad i enlighet med vad föredraganden förordat.

Beträffande de internationella konjunktumlsiktema för år 1975 konstateras
i finansplanen att en mer konjunkturstimulerande ekonomisk politik kan
förväntas i flertalet OECD-länder. Man kan främst påräkna lättnader i penningpolitiken
i syfte att bl. a. stimulera industrins investeringar och byggandet.
Vidare ter det sig sannolikt att ytterligare stimulansåtgärder sätts
in inom sektorer där dessa har en snabb verkan, exempelvis den privata
konsumtionen och den offentliga sektorn. Härigenom förutses att den samlade
produktionen i OECD-länderna åter skall börja öka under 1975, men
möjligen först under andra halvåret. För Västeuropa beräknas tillväxten
till 2 ä 3 %.

Arbetslösheten i OECD-länderna beräknas öka ytterligare, insatta stimulansåtgärder
till trots. Inflationstakten bromsas upp, men för flertalet länder
förutses ändå prisstegringar på mer än 10 %. Bytesbalansproblemen kommer
alt bestå och kan för enskilda länder förorsaka allvarliga svårigheter.

I finansplanen betonas att en grundläggande förutsättning för OECDländernas
ekonomiska utveckling 1975 är att oljekonsumenternas importöverskott
kan finansieras genom internationell upplåning. Olika förslag föreligger
att inrätta och bygga ut existerande arrangemang på mellanstatlig
basis för kapitalöverföringen. Inom den internationella valutafonden (IMF)
pågår överläggningar om en kraftig ökning av den s. k. oljefondens resurser

1 Riksdagen IV75. 5 soini. Nr I

FiU 1975:1

och dessutom om en allmän höjning av medlemmarnas kapitalinsatser. Samtidigt
utreds inom den s. k. tiogruppen ett gemensamt system för OECDliindema
för finansiering av bytesbalansunderskotten. I ett något längre perspektiv
utgör dock internationell upplåning för att täcka bytesbalansunderskott
ingen lösning. I stället måste ekonomierna anpassas till de nya oljepriserna.

De svenska konjimktunitsikterna bedöms som relativt gynnsamma. Finansplanen
räknar med ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande under år 1975
och bruttonationalprodukten beräknas öka med 2 1/2-3 %. Arbetslösheten
förutses ligga kvar på en låg nivå. Det är främst de inhemska efterfrågefaktorerna
som bär upp den ekonomiska aktiviteten. Den privata konsumtionen
beräknas sålunda öka med 3 1/2 % i volym, vilket förutsätter ett
något minskat sparande, då ökningen av de realt disponibla inkomsterna
beräknas stanna vid 2 %. Prisstegringen under loppet av 1975 beräknas
till 7 å 8 %.

En kraftig volymökning - ca 10 % - förutses för industriinvesteringarna.
Bostadsinvesteringarna beräknas fortsätta att minska samtidigt som den offentliga
sektorns investeringar kan bli lägre än år 1974. Härigenom stannar
ökningen för de fasta investeringarna vid ca 1/2 %. Investeringarna i lager
väntas bli fortsatt stora och lagerökningen beräknas bli ca 1,8 miljarder
kr. större än 1974.

Exporten av varor beräknas volymmässigt öka 3 %. Härvid svarar färdigvarorna
för hela ökningen medan råvaruexporten minskar något. Järn
och stål samt verkstadsprodukter uppvisar de mest betydande ökningarna.
Prisstegringarna mattas av 1975 efter den höga ökningstakten 1974. Särskilt
gäller detta råvarorna, vilkas priser väntas stiga med 6 å 7 %. För färdigvarorna
beräknas motsvarande tal till 12 å 13 %.

Den fortsatta inhemska efterfrågeexpansionen ger upphov till en importvolymökning
om 6 %. Ökningarna av den privata konsumtionen och lagren
medför en betydande importstegring. Import priserna stiger långsammare
än exportpriserna, dvs. bytesförhållandet gentemot utlandet förbättras. Handelsbalansen
beräknas uppvisa ett underskott om drygt 1,8 miljarder kr.
Utvecklingen i fråga om tjänste- och transfereringsposterna leder lill ett
underskott om drygt 4,8 miljarder kr. i bytesbalansen, dvs. en klar försämring
jämfört med 1974 då underskottet uppgick till ca 2,7 miljarder kr.

Beträffande målen för den ekonomiska politiken anges i finansplanen att
dessa - som tidigare - är full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare
inkomstfördelning, rimlig prisstabilitet och balans i utrikesbetalningarna.
I dessa mål innefattas även kravet på bättre regional balans.

Det understryks att det primära målet för politiken är att upprätthålla
den fulla sysselsättningen, men för att varaktigt kunna uppfylla detta mål
krävs att förutsättningar skapas att återställa den externa balansen. Ett centralt
element i en sådan politik blir att bygga ut exportindustrin och de
importkonkurrerande sektorerna samt investera i energibesparande åtgärder.

FiU 1975:1

Industriinvesteringarna blir således av fortsatt strategisk betydelse för vår
ekonomiska utveckling. Strävandena att öka industrins produktionskapacitet
och investeringar har varit ett ledmotiv under hela 1970-talet. Industriinvesteringarna
har också ökat kraftigt och beräknas 1974 ha legat ca 40 %
över 1968 års nivå. Härigenom har industrins exportförmåga ökat väsentligt
och de bytesbalansproblem som förutsågs i början av 1970-talet kunnat undvikas.

De ökade oljepriserna kräver dock ytterligare omfattande investeringar.
En dämpning i produktivitetens tillväxt inom industrin förstärker kravet
på ökade industriinvesteringar. Från företagens utgångspunkter framstår behoven
av ökade investeringar klart. Åtskilliga företag har sålunda under
senare tid tvingats avstå från order eller senarelägga leveranser på grund
av otillräcklig produktionskapacitet. Vidare kan kraven på förbättrad arbetsmiljö
endast klaras genom omfattande investeringsåtgärder.

Under 1974 beslutades om avsättning av företagsvinster till dels arbetsmiljöfonder,
dels särskilda investeringsfonder på sammanlagt 35 % av vinsten.
Föredragande statsrådet räknar med att en stor del av dessa fondavsättningar
skall få utnyttjas för investeringar redan i år. Vidare sägs att
de ordinarie investeringsfonderna kommer att få utnyttjas till utgången av
mars 1976.

Beträffande kreditpolitiken anser föredragande statsrådet att denna i görligaste
mån bör utformas så att ett finansiellt utrymme skapas för de investeringar
som förstärker vår externa balans. Samtidigt ställer dock hänsynen
till inflationsbekämpningen och de internationella kapitalrörelserna
krav på att kreditmarknaden hålls stram. Avvägningen mellan dessa motstridiga
önskemål får göras bl. a. med hänsyn till hur stor andel av den
utländska upplåningen som man anser bör falla på näringslivet. Enligt föredraganden
bör denna andel vara betydande. Samtidigt får man dock räkna
med att även staten och kommunerna måste uppträda som låntagare på
den internationella kreditmarknaden under 1975, eftersom det beräknade
underskottet i bytesbalansen inte i någon större utsträckning kan finansieras
genom ytterligare neddragning av valutareserven. Formen och tidpunkten
för en statlig upplåning får anpassas till behov och lånevillkor.

I fråga om sysselsättningspolitiken understryks att läget f. n. kännetecknas
av en klart högre sysselsättning än någonsin tidigare samt en låg arbetslöshet.
Det råder samtidigt brist på i första hand yrkesutbildad arbetskraft. Detta
utesluter emellertid inte att sysselsättningsproblem existerar för många människor,
men deras problem kan dock normalt inte lösas genom en ökad
generell efterfrågan.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås omfattar i första hand
dessa grupper. Sålunda föreslås bl. a. en förstärkning av arbetsförmedlingens
resurser med 350 personer, införande av ADB i förmedlingsarbetet samt
en uppräkning av utbildningsbidrag och starthjälp.

I finansplanen betonas behovet av att hålla hög sysselsättningspolitisk

FiU 1975:1

beredskap. Regeringen begär därför bl. a. en finansfullmakt för budgetåret
1975/76 om 1 miljard kr. Såväl denna fullmakt, som den som riksdagen
beviljat för innevarande budgetår, föreslås kunna få användas för finansiering
av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar
samt för beredskapsarbeten och bidrag till kommunala projekt för investering
och sysselsättning.

Årets budgetförslag innebär en fortsättning av den tidigare förda politiken
för trygghet och solidaritet. De områden som prioriterats är

trygghet på arbetsmarknaden,

arbetsmiljön,

bostadspolitiken,

samarbetet med utvecklingsländerna.

De totala statsinkomsterna för budgetåret 1975/76 beräknas stiga med

11 % till 81,3 miljarder kr. Detta innebär en väsentligt lägre ökningstakt
än vad som beräknas mellan de närmast tidigare budgetåren, en följd av
bl. a. skatteomläggningen, vilken trädde i kraft den 1 januari 1975 och får
full effekt budgetåret 1975/76. Lönesumman har i beräkningarna förutsatts
öka med 10 % 1975 och 8 % 1976. Statsutgifterna beräknas enligt förslaget
för 1975/76 stiga med knappt 10 % till 93,2 miljarder kr. Innevarande budgetår
ökar utgifterna med ca 20 %. I utgifterna för 1975/76 har upptagits
1 200 milj. kr. för att täcka schablonmässigt framräknade höjningar av statstjänarlönerna
åren 1975 och 1976. Vidare har ett anslag om I miljard kr.
beräknats under oförutsedda utgifter. Detta belopp motsvarar de senaste
budgetårens genomsnittliga behov av medel på tilläggsstat, frånräkna! medel
för sysselsättningsfrämjande åtgärder. För övrigt är merparten av utgiftsökningen
för budgetåret 1975/76 av automatisk karaktär.

Budgetunderskottet skulle därmed uppgå till 11,9 miljarder kr. för
1975/76, vilket är ungefär oförändrat belopp från innevarande budgetår.

Motionerna

1 detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner:

1975:191 av herr Wachtmeister i Staffanstorp (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar uppdraga åt riksrevisionsverket att göra en utvärdering av

1974 års temporära mervärdeskattesänkning.

1975:681 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
avslår regeringens hemställan att regeringen för budgetåret 1975/76 skall
bemyndigas besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av I 000 000 000
kronor.

1975:1020 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen godkänner
de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som uppdragits
i motionen innebärande

FiU 1975:1

att ett program mot inflationen och för stimulans av ekonomin snarast
utarbetas enligt vad i motionen angives samt att regeringen sammankallar
representanter för oppositionspartierna, parterna på arbetsmarknaden och
näringslivet till en stabiliseringspolitisk konferens för att träffa överenskommelse
om ett sådant program,
att - därest nyssnämnda yrkande icke skulle bifallas - generella stimulansåtgärder
för att stödja den enskilda efterfrågan i storleksordningen 3
miljarder kronor insättes i form av en tillfällig sänkning av den direkta
eller indirekta skatten på sätt i motionen angivits,
att företagen ges generell rätt att under 1975 och fram till den 1 juli
1976 utnyttja de medel som inbetalats till investeringsfond,
att nuvarande kreditrestriktioner successivt uppmjukas.

1975:1021 av herr Fridolfsson m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att möjligheter ges för AB Industrikredit och
AB Företagskredit att låna ytterligare 400 miljoner kronor till en ränta som
innebär oförändrad utlåningsränta för dessa kreditinstitut.

1975:1022 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari hemställs att riksdagen
vid sin behandling av propositionen 1975:1, bilaga 1 (finansplanen)

1. beslutar att allmänt barnbidrag skall utgå med 20 procent av det vid
respektive års början gällande basbeloppet per barn och år fr. o. m. den 1
januari 1976 med möjlighet till tidigare ikraftträdande, om detta visar sig
motiverat av konjunkturpolitiska skäl;

2. uttalar som sin mening vad som anförts i motionen beträffande lättnader
i kreditpolitiken och upplåning i utlandet;

3. beslutar bemyndiga regeringen att besluta om stöd till lageruppbyggnad
i enlighet med vad som har förordats i propositionen med de ändringar
som har föreslagits i motionen;

4. beslutar att i princip anta den i motionen föreslagna konjunkturpolitiska
beredskapsplanen samt anhåller hos regeringen om erforderliga förberedelser
för att det skall bli möjligt att med kort varsel sätta in sysselsätta ngsstimulerande
åtgärder av tillräcklig omfattning;

5. beslutar att hos regeringen begära att medlen i investeringsfonderna
under år 1975 i högre grad än för närvarande generellt ställs till företagens
förfogande;

6. uttalar som sin mening vad som i övrigt anförts i motionen beträffande
riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

1975:1023 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen vid behandlingen
av propositionen 1975:1, bilaga 1 (finansplanen) beslutar

1. att avslå regeringens förslag beträffande möjligheter till ett friare utnyttjande
av den till den allmänna beredskapsstaten för budgetåret 1974/75
gällande finansfullmakten på 600 milj. kr.;

2. att avslå regeringens förslag om en finansfullmakt för budgetåret
1975/76 på 1 000 milj. kr. i avvaktan på behandlingen av det aviserade
förslaget till allmän beredskapsstat för detta budgetår.

1 * Riksdagen 1975. 5 sami. Nr I

FiU 1975:1

3. att hos regeringen hemställa om förslag till en modernisering av budgettekniken
i vad gäller finansieringen av sådana statliga investeringar m. m.
som kan komma i fråga vid försämringar i sysselsättningsläget i syfte att
åstadkomma en bättre konjunkturpolitisk beredskap och ett ökat inflytande
för riksdagen.

1975:1025 av herr Hermansson ni. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
godkänner vad som i motionen anförts rörande riktlinjerna för den ekonomiska
politiken.

1975:1029 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad i motionen anförts
rörande förbättring av lantbrukets kreditförsörjning.

I motionen 1020 av herr Bohman m. 11. (m) framhålls att år 1974 blev
ett förhållandevis gynnsamt år, främst tack vare den mer och mer expansiva
ekonomiska politik som oppositionen framtvingade. Av särskild betydelse
torde den sänkning av mervärdeskatten ha varit, som riksdagen fattade
beslut om utöver det stimulanspaket, som regeringen föreslog i februari.
Den medverkade till en betydande uppgång av den privata konsumtionen
under året. Stimulansåtgärderna var emellertid först och främst koncentrerade
till första hälften av 1974, varefter en avmattning inträffade.

Vad beträffar den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1975 hävdas
att finansplanens prognos på flera viktiga punkter är orealistisk. Den internationella
utvecklingen får sannolikt en mindre expansiv inverkan på
vår ekonomi än vad man räknar med. En betydande fortsatt uppgång av
den privata konsumtionen förutses. Detta förutsätter emellertid bl. a. en
minskning av hushållens sparande, vilket det inte torde vara realistiskt att
bygga en prognos på. En snabbare inflation än den uppgång av konsumentprisindex
på 7 å 8 procent som man räknar med i finansplanen kan också
befaras, vilket skulle begränsa de reala disponibla inkomsternas ökning.
Även vad gäller näringslivets investeringar samt lagerutvecklingen är en
mindre gynnsam utveckling sannolik.

Motionärerna bedömer att den av regeringen föreslagna ekonomiska politiken
för 1975 innebär en åtstramning jämfört med 1974. Detta innebär
en felaktig politik. För att en god ekonomisk tillväxt skall kunna realiseras
och sysselsättningen hållas uppe, fordras en mer expansiv inriktning av
den ekonomiska politiken. Samtidigt är det av största vikt att begränsa
prisstegringarna. I detta syfte föreslås i motionen ett program med följande
fem punkter:

1) att en stabiliseringspolitisk konferens sammankallas. Syftet skall vara
att skapa samförstånd kring en kamp mot inflationen;

2) att statsmakterna ställer sig som garanter för en ökning av inkomsttagarnas
genomsnittliga reala nettolön av storleksordningen 3 procent genom
att förbinda sig att genomföra härför erforderliga sänkningar av den direkta
och/eller indirekta skatten;

3) att löntagarorganisationerna ålägger sig återhållsamhet i sina lönekrav;

FiU 1975:1

4) att näringslivet å sin sida ålägger sig en stark restriktivitet med prishöjningar; 5)

att statsmakterna deklarerar sin avsikt att använda valutapolitiken för
att uppnå dessa stabiliseringspolitiska mål.

I vilken utsträckning sänkningar av den direkta eller indirekta skatten
blir erforderliga inom ramen för ett stabiliseringsprogram av detta slag blir
beroende av hur långt det visar sig möjligt att hålla tillbaka lönekrav och
därav följande prisstegringar samt att höja den svenska kronans värde. Jämfört
med finansplanen innebär programmet, om det genomförs, att den ekonomiska
politiken får en något mer expansiv karaktär.

Motionärerna framhåller att i den mån ett sådant program mot inflationen
inte genomförs, andra stimulansåtgärder blir nödvändiga och inflationen
blir kraftigare. I första hand förordar man en sänkning av den direkta skatten
genom en särskild skattereduktion motsvarande 3 procent av den till statlig
skatt beskattningsbara inkomsten, räknat på helårsbasis. Skattetabellerna
bör omräknas så att preliminärskatteinbetalningarna minskas, om möjligt
från den 1 april. I andra hand förordas en sänkning av mervärdeskatten
med 4 procentenheter från den 1 april. Båda åtgärderna beräknas ge en
stimulanseffekt av storleksordningen 3 miljarder kronor.

För att stimulera näringslivets investeringar föreslås slutligen generellt
frisläpp av företagens investeringsfonder under 1975 samt att kreditpolitiken
läggs om i en mer expansiv riktning och att nuvarande restriktioner successivt
mjukas upp. Staten bör även i ökad utsträckning engagera sig för
utländsk upplåning.

En förutsättning för att näringslivets kapacitet skall kunna byggas ut och
därmed på sikt skapa balans i de utrikes betalningarna är bl. a. att den
offentliga sektorns resursanspråk begränsas. Därför anser motionärerna det
som utomordentligt angeläget att den nyligen tillsatta besparingsutredningen
snabbt kommer i gång med sitt arbete och att detta drivs med skyndsamhet.

I motionen 1022 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) framhålls att år

1974 blev ett år med god ekonomisk tillväxt i Sverige. Denna utveckling
var en direkt följd av den förda ekonomiska politiken, vars utformning
oppositionen i hög grad ansvarade för. Användningen av mervärdeskatten
som konjunkturpolitiskt styrmedel visade sig mycket positiv. Motionärerna
anser att en mycket betydande del av ökningen av den privata konsumtionen

1974 - med 4,5 % - måste tillskrivas momssänkningen.

När det gäller den internationella konjunkturbilden för 1975 hävdar motionärerna
att regeringen i finansplanen knyter allt för stora förhoppningar
till en konjunkturuppgång under 1975. Regeringens optimism härvidlag kontrasterar
starkt mot t. ex. OECD:s senaste prognos för medlemsländerna
som räknar med en tillväxt om endast 1/2 procent. Även om man i USA
nyligen aviserat stimulansåtgärder torde det ändå inte finnas motiv för en
så kraftig uppräkning som skett i finansplanen, eller till 2 procent.

Fil) 1975:1

Mot denna bakgrund anser motionärerna det inte sannolikt med en exportökning
om 3 procent, vilket finansplanen förutsatt. Även hemmamarknadsefterfrågan
bedöms bli svagare än vad regeringen kalkylerat med. Man
ifrågasätter främst prognoserna för den privata konsumtionen samt för lagerinvesteringarna.
Mot den bakgrunden anser motionärerna att den ekonomiska
politiken under 1975 måste ges en expansiv inriktning. Underskottet
i statsbudgeten för 1975/76 blir visserligen enligt regeringens förslag
ungefär lika stort som för innevarande budgetår. Motionärerna pekar emellertid
på att den nya budgeten har en större total omslutning än den löpande
samt att den har upprättats efter något annorlunda principer än tidigare.
Härigenom beräknas den statliga verksamheten inte påverka den samhällsekonomiska
balansen åt något håll under 1975 efter att ha stimulerat efterfrågan
under 1974 med drygt 2 procent av BNP. Eftersom även bidraget
från socialförsäkringssektorn väntas bli mindre 1975 än 1974 anser motionärerna
att det finns ett klart behov av stimulansåtgärder, om sysselsättning
och produktion skall kunna bibehållas på en hög nivå.

Samtidigt betonas dock att osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen
1975 är stor, betingat av ovisshet om dels den internationella konjunkturutvecklingen,
dels utvecklingen på avtalsmarknaden. Statsmakterna bör därför
inte på detta stadium binda sig för stimulansinsatser av någon bestämd
omfattning eller när det gäller deras förläggning i tiden. Jämsides med vissa
omedelbara åtgärder bör i stället en konjunkturpolitisk beredskapsplan upprättas,
som möjliggör snabba insatser när bl. a. situationen på lönemarknaden
kan överblickas bättre.

Beslut bör redan nu fattas om en höjning och indexreglering av barnbidragen
från den 1 januari 1976. Man föreslår att det allmänna barnbidraget
bestäms till 20 procent av basbeloppet vid årets början. I motionen sägs
att om konjunktur- och prisutvecklingen skulle ge anledning till ytterligare
insatser för att stimulera den privata konsumtionen, bör detta bl. a. ske
genom en tidigareläggning av denna barnbidragshöjning till exempelvis den
1 juli 1975. Vidare krävs skyndsamma lättnader i kreditpolitiken, främst
för de mindre och medelstora företagen, samt möjligheter att ge stöd till
lageruppbyggnad i branscher där efterfrågan redan sviktar, t. ex. träindustrin.
Man framhåller att det är angeläget att staten bidrar till att öka den för
näringslivet tillgängliga kreditkapaciteten genom att delvis försöka fylla sitt
eget lånebehov på den utländska kapitalmarknaden. Den dragningsrätt som
riksbanken nyligen skaffat sig i Internationella regleringsbanken i Basel (BIS)
bör också kunna utnyttjas som bas för en ökning av kreditkapaciteten i
banksystemet.

Jämsides med ovannämnda åtgärder, som alltså snarast bör vidtas, kräver
motionärerna att en konjunkturpolitisk beredskapsplan upprättas. Denna
beredskapsplan bör enligt motionärerna främst omfatta dels åtgärder som
tar sikte på att stimulera industriinvesteringarna, dels insatser som gör det
möjligt för kommunerna att vidmakthålla och förbättra sin service inom

FiU 1975:1

bl. a. vårdsektorn, dels insatser som syftar till att stödja den privata konsumtionen.
Investeringar och upphandling på det statliga området bör också
tidigareläggas i betydande omfattning. Angelägna investeringsbehov, som
f. n. är svåra att tillgodose, föreligger bl. a.på trafikområdet. Bl. a. nämns
Statens Järnvägar och andra sektorer av trafikapparaten, som bygger på användning
av kollektiva trafikmedel. När det gäller de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna betonas bl. a. insatser för att förhindra nya omfattande
arbetslöshetsproblem bland ungdom.

Slutligen krävs i motionen att kampen mot inflationen skall fortsätta.
Denna kamp sägs förutsätta medverkan från arbetsmarknadens parter. Motionärerna
upprepar därför sitt gamla krav att regeringen i god tid före varje
avtalsrörelse skall ta initiativ till stabiliseringspolitiska konferenser med deltagare
från regering och riksdag samt arbetsmarknadens organisationer.
Statsmakterna skulle därigenom få möjlighet att presentera sin uppfattning
om det ekonomiska läget och de fördelningspolitiska målen i stort. Sådana
överläggningar skulle kunna bidra till att öka utsikterna för vissa realinkomstförbättringar
utan inflationspådrivande effekter. Med den inflationstakt
som nu råder har denna aspekt av förslaget vuxit i styrka. I motionen
understryks att stabiliseringspolitiska konferenser av det här slaget inte för
beskära de avtalsslutande parternas förhandlingsfrihet.

I motionen 1025 av herr Hermansson m. fl. (vpk) analyseras monopolkapitalismens
funktionssätt. Man anser att monopolen fått en allt starkare
ställning och att dessa bl. a. för en medveten prishöjningspolitik. 1 tider
av stagnation och vikande försäljningssiffror söker monopolen kompensera
sig genom att öka priserna ytterligare. Deras beteende ställer alltmer den
borgerliga nationalekonomins teorier på huvudet. Kapitalkoncentrationen
orsakar stagnationstendenserna och möjliggör att monopolen får en så stärkt
ställning att de kan bedriva en hänsynslös prishöjningspolitik. Resultatet
blir att ökad arbetslöshet och prisstegringar uppträder samtidigt. Ett relativt
nytt fenomen har sålunda uppstått i de kapitalistiska ekonomierna, s. k.
stagnation.

Statens roll i det kapitalistiska samhället är att skyla över och dämpa
de tilltagande motsättningarna och krissymtomen. Denna uppgift förefaller
emellertid bli allt svårare, eftersom kapitalismen tycks vara på väg in i en
allt djupare kris, som inte bara är av kortsiktig natur. Internationellt är
det ekonomiska läget krisartat och ibland nära kaotiskt. Inom landet ökar
utslagningen av arbetskraft, skärps obalansen, kommer de ekonomiska växlingarna
snabbare, tilltar olik mässigheten mellan ekonomins olika delar.

För att belysa denna utveckling anges i motionen vissa siffror. Bland
annat sägs att bruttonationalproduktens ökning för år 1974 - som i finansplanen
beskrivs som ett högkonjunkturår - stannade långt under ökningen
för 1969 som var närmast föregående högkonjunkturår och att den än mer
understeg konjunkturtoppen dessförinnan, 1964. Samtidigt var antalet varsel

FiU 1975:1

om personalinskränkningar synnerligen högt år 1974 och antalet personer
i AMS-verksamheten klart högre än någon gång före 1971.

Beträffande utsikterna för år 1975 anser motionärerna att stor risk föreligger
för att den svenska ekonomin snabbt går mot en ny konjunkturnedgång.
Arbetslöshetssituationen torde framöver förvärras. Prisstegringarna kommer
att fortsätta i mycket hög takt och hota förbättringar i de arbetandes levnadsnivå.

Med hänsyn till kapitalismens nuvarande läge och i anledning av den
finanspolitik regeringen föreslår i årets budgetproposition ställer motionärerna
följande punkter i förgrunden för den ekonomiska politiken:

1. Etableringskontroll.

2. Förstatligande av de privata affärsbankerna och det privata försäkringsväsendet.

3. Förbud mot kapitalexport.

4. Ökning av statens och kommunernas investeringar.

5. Ökade bostadsinvesteringar.

6. Nej till bidrag till lagerspekulationer.

7. Utvidgat prisstopp.

8. Slopa mervärdeskatten på livsmedel - beskatta kapitalet.

9. Avskaffa de skattefria investeringsfonderna.

Utskottet

Det råder en utbredd enighet om de centrala målen för den ekonomiska
politiken. Dessa definieras på s. 16 i finansplanen sålunda: full sysselsättning,
snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning, rimlig prisstabilitet
och balans i utrikesbetalningarna. I dessa mål innefattas liksom tidigare
kravet på bättre regional balans. Utskottet förordar att riksdagen ställer sig
bakom denna formulering av målen för den ekonomiska politiken.

DET EKONOMISKA LÄGET

När det gäller bedömningen av den internationella ekonomiska utvecklingen
under 1975 skiljer sig däremot uppfattningarna en del åt. I finansplanen och
den preliminära nationalbudgeten räknar man sålunda med att OECD-områdets
totala produktion skall öka med 2 % mellan 1974 och 1975, medan
OECD-sekretariatet i sin prognos i december i fjol uppskattade samma ökning
till 1/2 %. I en rapport, som Studieförbundet näringsliv och samhälles
konjunkturråd publicerade i december gjordes två alternativa bedömningar
av den totala tillväxten inom OECD mellan 1974 och 1975 -en ”optimistisk”
på 2 1/2 % och en ”pessimistisk” på 3/4 96. Gemensamt för samtliga dessa
bedömningar är emellertid att man räknar med en låg eller helt obetydlig
tillväxt inom det totala OECD-området. Härvid väger den låga aktiviteten
i Förenta staterna, som svarar för ca 40 % av den totala produktionen, mycket
tungt.

FiU 1975:1

Under 1974 ökade arbetslösheten i flertalet västerländska industriländer.
Den internationella prisstegrings vågen fortsatte under 1974 med stor styrka
men mattades när det gällde en rad viktiga råvaror som föll i pris. Uppgången
i parti- och konsumentpriser dämpades också något mot slutet av året bl. a.
i USA.

För första delen av 1975 räknar de flesta bedömare med ytterligare ökad
arbetslöshet i USA och flera andra industriländer. Detta kan komma att
ge ökad styrka åt kraven på en expansiv ekonomisk politik. I bl. a. USA,
Japan och Västtyskland har redan en viss omläggning av politiken i expansiv
riktning ägt rum. Erfarenhetsmässigt vet man emellertid att det i många
fall kan ta betydande tid innan ekonomisk-politiska åtgärder får sin fulla
verkan. 1 andra länder, som t. ex. Italien och Danmark, sätter den kritiska
betalningsbalanssituationen snäva gränser för en expansiv politik.

Flera officiella bedömningar pekar nu på en sämre produktionsutveckling
1975 än vad man tidigare räknat med. Sålunda publicerades i början av
februari nya officiella prognoser i Förenta staterna som gick ut på en minskning
av bruttonationalprodukten med -2,2 % 1974 och -3,3 % 1975. I den
preliminära nationalbudgeten uppskattades motsvarande tal till -1 3/4 och

0 %. Särskilt för 1975 skiljer sig som synes bedömningarna åt. Inom den
amerikanska administrationen räknar man nu med att arbetslösheten under
1975 i genomsnitt skall uppgå till ca 8 % av den totala arbetskraften. Arbetslösheten
fortsatte att stiga kraftigt i januari och uppgick då till 8,2 %
av arbetskraften att jämföra med 5,8 % i september i fjol. Detta innebär
att för närvarande omkring 7 1/2 miljoner människor är arbetslösa i Förenta
staterna. Även för flera andra viktiga industriländer, bl. a. Västtyskland,
Japan och Italien, räknar man nu med lägre tillväxt 1975 än tidigare. Under
senare delen av året kan dock tendenser till uppgång förutses.

Prisstegringen i den internationella handeln väntas bli väsentligt lägre

1975 än 1974.

Det är mot denna internationella bakgrund som riksdagen hara» bedöma
utsikterna för den svenska ekonomins utveckling under 1975 för att sedan ta
ställning till de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för
budgetregleringen.

I finansplanen och den preliminära nationalbudgeten förutsätts att svensk
export och import skall fortsätta att växa i volym men långsammare än
under de två närmast föregående åren, eller med 3 respektive 5 %. Den
mycket höga prisstegringstakten inom utrikeshandeln i fjol väntas bli kraftigt
reducerad - till ca 10 %. Handelsbalansen skulle därmed försämras med

1 runt tal 1 miljard kr. och den totala bytesbalansens underskott stiga från
2,7 miljarder kr. 1974 (prel.) till 4,8 miljarder kr. 1975 (prognos). Sedan
dessa beräkningar gjordes har utrikeshandelsstatistiken för de två sista månaderna
1974 publicerats. Genom att exportvärdet under november och december
sjönk från den höga oktobernivån måste man nu räkna upp underskottet
i handelsbalansen och därmed också i bytesbalansen för 1974

FiU 1975:1

med 1,8 miljarder kr. Dessa nya data, som återges i nedanstående tabell
hämtad ur bankofullmäktiges förvaltningsberättelse för år 1974, pekar också
på att prognosen för 1975 kan behöva revideras i negativ riktning (se nedan).

Tabell 1

Bytesbalansen, kvartalsuppgifter

	Året		1974
	1973	1974	l:a kv	2:a kv
1. Export enligt handelsstatistiken	53 153	70 300	15 589	17 80;
2. Import enligt handelsstatistiken	46 336	72 850	16150	17 10(
1-2. Handelsbalans	6817	-2 550	- 561	70:
3. Korrigering av handelsstatistiken	- lil	- 170	- 78	- s:
4. Sjöfartsnetto	2 989	3 500	756	82C
5. Resevaluta	-2 275	-2 225	- 507	- 57(
6. Övriga tjänster	-1 574	-2 150	- 709	- 52f
7. Korrigeringspost	800	800	200	20C
8. Transfereringar	-1 356	-1 700	- 298	- 384
	5 290	-4 495	- 1 197	184

Procentuellt sett små förändringar i de totala export- och importvärdena
ger starka utslag på bytesbalansens saldo. Som det nu ser ut kan det enligt
utskottets bedömning inte uteslutas att en kärvare exportmarknad i år kan
leda till ett större handelsbalansunderskott för 1975 än som förutsetts i finansplanen.
1 samma riktning pekar den i slutet av januari offentliggjorda
konjunkturbarometern för industrin, som - särskilt på exportsidan - visade
påtagligt minskad orderingång under fjärde kvartalet 1974 och vikande orderförväntningar
för första kvartalet i år. Minskningen skedde dock från
hög nivå och den orderingång som noterats trots den svaga internationella
utvecklingen visar att den svenska exportindustrin kunnat hävda sig i en
vikande konjunktur. Samtidigt tyder utvecklingen under början av 1975
på att importen skjutit i höjden. Risker för överslag i den inhemska efterfrågan
måste därför ägnas skärpt uppmärksamhet. Enligt nu tillgänglig statistik
uppgick handelsbalansens underskott under perioden okt. 1974-jan.

1975 till ca 2,5 miljarder kr. Om exempelvis underskottet ligger kvar på
samma nivå under hela 1975 skulle det komma att uppgå till 7,5 miljarder
mot i finansplanen antagna 2 miljarder.

Det svenska arbetsmarknadsläget är fortfarande gott. Sålunda var antalet
sysselsatta enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning i januari
ca 110 000 fler än i januari i fjol. Antalet arbetslösa uppgick till 77 000,
vilket är 38 000 mindre än under samma månad i fjol. Förbättringen i arbetsmarknadsläget
belyses också av att antalet sysselsatta i beredskapsarbeten
och arbetsmarknadsutbildning minskat avsevärt under de senaste 12

FiU 1975:1

månaderna - från närmare 80 000 till drygt 55 000. Att efterfrågan på yrkesutbildad
arbetskraft fortfarande är stor framgår av att antalet lediga platser
i januari 1975 låg 12 % högre än motsvarande månad föregående år. Ett
annat indicium är ökningen av invandringsöverskottet under de senaste
månaderna. Enligt länsarbetsnämndernas senaste bedömningar skulle det
goda sysselsättningsläget bestå under första halvåret 1975. För det andra
halvåret räknar nämnderna i allmänhet med en nedgång i aktiviteten.

En faktor som kan bidra till att dra ned aktiviteten under andra halvåret
är minskade lagerinvesteringar.

När det gäller att bedöma utsikterna för prisutvecklingen under 1975 är
det viktigt att skilja mellan priserna på de varor som ingår i världshandeln
å ena sidan och å andra sidan konsumentpriserna i de enskilda länderna.
I fråga om världshandelsprisema förutses som redan nämnts en väsentligt
lägre stegringstakt 1975 än 1974. I fråga om de interna priserna i konsumentledet
väntas skillnaderna i prisstegringstakt mellan 1974 och 1975 bli
väsentligt mindre även om också här en viss uppbromsning 1975 ter sig
sannolik. I tabell 2 jämförs prisstegringen i konsumentledet i Sverige och
de länder, som är våra viktigaste handelspartners.

Tabell 2

Procentuell förändring i konsumentprisindex

	dec. 71-dec. 72	dec. 72-dec. 73	dec. 73-dec. 74
Sverige	6,0	7,9	11,9
enl. långtidsindex	5,7	7,6	10,5
Danmark	7,1	12,6	15,5
Norge	7,6	7,6	11,3
Finland	7,2	15,3	16,9
Storbritannien	7,6	10,6	19,1
Västtyskland	6,3	7,8	5,9
Frankrike	6,9	8,5	15,2
Nederländerna	7,9	8,2	10,9
USA	3,4	8,8	12,2

Källa: Konjunkturinstitutet. Beräkningsmetoden för långtidsindex reviderad 1974.

En uppfattning om världshandelsprisemas utveckling ges av de svenska
export- och importprisernas utveckling. Dessa steg under loppet av 1974
med 27 % resp. 28 % enligt statistiska centralbyråns indexberäkningar. Under
1975 förutses som nämnts en väsentligt lägre prisökningstakt i den
internationella handeln.

Den bedömning som nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen under

1975 och första halvåret 1976 kan enligt utskottets mening sammanfattas
sålunda.

1 * * Riksdagen 1975. 5 sami. Nr I

FiU 1975:1

För första halvåret 1975 synes man kunna räkna med hög sysselsättning
och fortsatt ekonomisk tillväxt i Sverige. Riskerna för att konjunkturnedgången
utomlands därefter skall ha en negativ effekt på aktivitet och sysselsättning
under budgetåret 1975/76 har enligt utskottets bedömning ökat
sedan finansplanen utarbetades.

Den inhemska prisnivån kan väntas fortsätta att stiga under 1975 men
i långsammare takt än under 1974. Hur mycket beror i hög grad på genomslaget
av utländska prisimpulser och på den allmänna kostnads- och efterfrågeutvecklingen
inom landet. För den senare blir resultatet av pågående
löneförhandlingar av stor betydelse.

Balansen i utrikesbetalningarna under 1975 kan befaras bli inte oväsentligt
sämre än vad som antogs i finansplanen.

ÖVERENSKOMMELSEN OM SKATTEOMLÄGGNINGEN 1976

1972 års skatteutredning har övervägt frågan om en skatteomläggning
avseende den direkta statliga beskattningen av 1976 års inkomster. De förslag
som därvid framkommit har varit föremål för remissbehandling. Den slutliga
utformningen av en sådan skatteomläggning har stor betydelse för de nu
aktuella avtalsförhandlingarna och därmed också för de bedömningar som
finansutskottet har att göra.

En förhandlingsuppgörelse om skatteomläggningen har nu träffats mellan
företrädare för socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet. Denna uppgörelse
innebär att viktiga delar av finanspolitiken för nästa budgetår nu
lagts fast. Uppgörelsen bör enligt utskottets bedömning underlätta avtalsförhandlingarna
och bidra till en stabilisering av den svenska ekonomin.

Utskottet återger här kommunikén om uppgörelsen i dess helhet.

1 syfte att skapa förutsättningar för en fortsatt stabil svensk ekonomi
under de närmaste åren har överläggningar ägt rum mellan de politiska
partierna om en skattereform 1976 och vissa därmed sammanhängande frågor.

Situationen ute i världen kännetecknas i många länder av social och politisk
oro framdriven av ekonomiska svårigheter med kraftig inflation och
ökande arbetslöshet.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1974 har positivt avvikit
från utvecklingen i flertalet jämförbara länder. Sysselsättningen har stigit
kraftigt under året, liksom antalet lediga platser. Produktionen har ökat.
Inflationen har varit betydande men likväl avsevärt lägre i vårt land än
i de flesta andra länder. Realinkomsterna steg under 1974 snabbare än någon
gång tidigare under efterkrigstiden.

Det goda resultatet uppnåddes genom effektivitet och ökat ansvarstagande

i arbetslivet samt genom fackliga och politiska åtgärder. Den snabba avtalsuppgörelsen
betydde mycket för att stimulera ekonomin. En rad olika
stimulansåtgärder beslöts av riksdagen. Omläggningen av den statliga beskattningen
med direkta skattesänkningar för löntagarna skapade gynnsamma
förutsättningar för själva avtalsuppgörelsen.

Överföringen av folkpensionsavgiften från löntagarna till arbetsgivarna
lade den gången grunden för en reallöneökning utan motsvarande ökning

FiU 1975:1

av bruttolönerna. Samma effekt för för innevarande år den av riksdagen

1974 beslutade omläggningen. Denna skatteomläggning bäddar för en fortsatt
förbättring av reallönerna utan sådana bruttolöneökningar, som blir direkt
inflationsdrivande.

Erfarenheterna från 1974 bör vara vägledande för 1975 och 1976. En snabb
uppgörelse på arbetsmarknaden vore mycket betydelsefull för vår ekonomiska
utveckling; betydelsefull för såväl den enskildes ekonomi som samhällsekonomin
i stort.

Inför årets avtalsrörelse har bl. a. löntagarorganisationerna framfört önskemål
om att kunna sluta ett avtal både för 1975 och 1976. Ett tvåårsavtal
skulle vara av stort samhällsekonomiskt intresse. 1972 års skatteutredning
erhöll därför i tilläggsdirektiv uppdrag att utarbeta förslag till omläggning
av den direkta statliga beskattningen också för 1976. Regeringen har vidare

- också i avsikt att underlätta för arbetsmarknadens parter att träffa en
tvåårsuppgörelse - träffat en överenskommelse med kommunförbunden om
en begränsning av kommunalskatterna för 1976 och 1977.

Skatteutredningens förslag, som i vanlig ordning har remissbehandlats,
har varit föremål för överläggningar mellan samtliga riksdagspartier. Överenskommelse
har därvid träffats mellan socialdemokraterna, folkpartiet och
centerpartiet om skatteomläggningens utformning och finansiering. Överenskommelsen
syftar till att underlätta arbetsmarknadens parters arbete att
uppnå en snabb uppgörelse, som kan omfatta också 1976.

Enligt denna överenskommelse kommer 1975 års riksmöte att föreläggas
ett förslag om sänkning av den direkta statliga skatten med följande innehåll:

Taxerad inkomst kr	Skattesänkning kr	Skattesänkning %
6000	45	-19,6
10 000	165	-10,9
15000	315	-10,1
20 000	490	-10,3
25 000	885	-13,4
30 000	1 210	-13,9
35 000	1 330	- 12,0
40 000	1 600	-11,4
60 000	1 600	- 6,2
80 000	1 600	- 4,1
100 000	1 445	- 2,7
200 000	445	- 0,3
300 000	+ 555	+ 0,3

Genom en vidgad finansiering jämfört med skatteutredningens direktiv
har dels utredningens förslag till skattesänkningar för låginkomsttagarna,
dels en högre skattesänkning för de stora löntagargrupperna kunnat genomföras.

Sänkningen av den direkta statliga skatten innebär sålunda att såväl låginkomsttagarna
som de stora grupperna i de vanligaste inkomstlägena får
sänkt skatt jämfört med de skatteskalor som gäller för innevarande år. Därmed
kan en realinkomstförbättring för löntagarna nås genom avsevärt lägre
bruttolöneökningar än vad som blivit möjligt utan en skattereform. Effekten
av skattereformen kan därmed bli att inflationen bromsas, stabiliteten i
samhällsekonomin ökas, det svenska näringslivets konkurrenskraft gentemot
utlandet stärks och grunden läggs för fortsatt välståndsökning.

Det s. k. sparavdraget i beskattningen, 400 kr. resp. 800 kr., fördubblas
från och med 1976 till 800 kr. resp. 1 600 kr.

FiU 1975:1

Riksdagen beslutade 1974 om en begränsad avdragsrätt för under detta
år inbetald sjukförsäkringsavgift med högst 500 kr. Halva kostnaden för
det bibehållna avdraget finansieras genom denna överenskommelse. Återstående
hälft skall finansieras 1977.

Allmänna barnbidraget höjs från och med den 1 januari 1976 med 300
kr. Kostnaden för denna höjning finansieras genom denna överenskommelse.

Kostnaden för skatteomläggningen, fördubblingen av sparavdraget i beskattningen,
löntagarnas avdragsrätt för under 1974 inbetald sjukförsäkringsavgift
och höjningen av barnbidragen uppgår till ca 6 200 miljoner. Detta
belopp finansieras av en höjning av socialförsäkringsavgifter, borttagande
av taket för andra socialförsäkringsavgifter än ATP samt höjning av vissa
punktskatter.

Genom denna finansiering säkras en ansvarsfull finanspolitik.

Inkomstförstärkningar motsvarande för denna överenskommelse mellan
partierna påtagna kostnader uppnås enligt följande:

Regeringen kommer att förelägga 1975 års riksmöte förslag om en höjning
av punktskatterna.

Utan att i fråga om de enskilda skattesatserna föregripa behandlingen

1 riksdagen har partierna enats om ett inkomsttillskott genom punktskatter
och el-skatt på ca 1 650 miljoner kronor.

Skatten på starksprit föreslås därvid höjd med 4 kr. per liter, för starkvin
med 1:60 kr. per liter och lättvin med 80 öre per liter, för stark- och mellanöl
med 25 öre per liter, för pilsner och lättöl med 20 öre per liter, för läskedrycker
med 7 öre per liter, för stilldrinkar med 40 öre per liter. Vidare höjs skatten
på små cigarretter med 2 öre och för stora med 1 öre. Förpackningsavgiften
på engångsglas höjs med 20 öre och på returglas med 5 öre. Dessa höjningar
motsvarar i stort ett återställande av priserna i förhållande till andra varor.

Skatten på elenergi, som i dag utgår med 10 procent på värdet, avvecklas
och ersätts med en skatt per förbrukad kWh. Den nya skatten sätts till

2 öre per kWh. Denna konstruktion innebär en omfördelning av skattebördan
från hushållen till storförbrukare. Konstruktionen är därmed ägnad
att stimulera sparsamhet med elkraft.

En av utgångspunkterna för överläggningarna om finansieringen av skatteomläggningen
har varit statens ökade åtaganden gentemot sjukvårdshuvudmännen
genom sjukförsäkringen. Denna belastning på statskassan ingår
dock ej i överenskommelsen utan redovisas i en särskild proposition. Partierna
har i de nu avslutade överläggningarna enats om en förskjutning
från skattefinansiering till avgiftsfinansiering från arbetsgivarna inom de
båda socialförsäkringarna för sjukvård och folkpensioner. Det innebär att
avgiften till sjukförsäkringen av denna anledning höjs med 0,4 procent och
avgiften till folkpensioneringen med 1,5 procent. Alltså inalles en höjning
av socialförsäkringsavgifterna med 1,9 procent från den 1 januari 1976.

Samtidigt avvecklas begränsningen för avgiftsunderlaget (det s. k. beloppstaket)
för socialförsäkringsavgifterna (dock ej ATP). Den nu redovisade höjningen
av socialförsäkringsavgifterna och borttagandet av taket beräknas
ge staten en inkomstförstärkning om tillsammans 4 130 milj. kr. För att
ernå samma beräkningsunderlag och en förenkling av avgiftsredovisningen
kommer beloppstaket jämväl att slopas för vissa andra avgifter, som enligt
gällande bestämmelser beräknas på samma avgiftsunderlag, bl. a. arbetsgivareavgiften
till arbetslöshetsförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen.

1 överenskommelsen ingår att den från allmän arbetsgivareavgift avgiftsfria
delen av egenföretagarnas inkomster från och med inkomståret 1976
skall utgöra 18 000 kronor.

Löntagarorganisationerna har i överläggningarna med regeringen förklarat

FiU 1975:1

sig beredda att - i likhet med vad sorn nu sker i lönerörelsen för 1975

- i avtalsförhandlingarna för 1976 beakta vad som arbetsgivarna påförs i
direkt höjda socialförsäkringsavgifter. De partier som ingått denna överenskommelse
förutsätter att löneanspråken i motsvarande grad kommer
att reduceras.

Partierna är vidare överens om att skatteutredningens arbete bör inriktas
på att presentera ett förslag till ett mer varaktigt skattesystem under 1976,
som kan träda i kraft 1977. Möjligheten att åstadkomma en förskjutning
i beskattningen från lönedelen i företagens kostnader till användningen av
energi och eventuellt även knappa råvaror prövas av företagsskatteutredningen.

I de nu förda överläggningarna har även deltagit företrädare från de berörda
partierna i riksdagens finansutskott. Utskottets ställningstaganden redovisas
i sedvanlig ordning.

Regeringen har - medan förhandlingarna ännu pågick med samtliga riksdagspartier
- informerat dessa om att avgiftshöjningar för arbetsgivarna kommer
att föreslås för bl. a. reformer i arbetsmarknadsutbildning och vuxenundervisning
och rörlig pensionsålder. Genom redan fattade beslut i riksdagen
höjs dessutom från och med den 1 januari 1976 avgiften för folkpension
och ATP med 0,75 procent. Dessa frågor ingår icke i den träffade
överenskommelsen.

KRAVET PÅ HANDLINGSBEREDSKAP

Mot bakgrund av sin tidigare bedömning av det ekonomiska läget drar
utskottet slutsatsen att det föreligger skärpta krav på en hög ekonomiskpolitisk
handlingsberedskap. Detta har också understrukits såväl i finansplanen
som i de partimotioner, som väckts i anslutning härtill. I samtliga dessa
dokument konstateras att det finns betydande osäkerhetsmoment i framtidsbedömningen.
Den svenska avtalsrörelsen pågår fortfarande och dess
tidsutsträckning och resultat kan ännu ej förutses med någon säkerhet. Osäkerheten
är emellertid ännu större när det gäller den internationella ekonomiska
utvecklingen. Här kan det enligt utskottets tidigare redovisade
bedömning ej uteslutas att lågkonjunkturen utomlands blir djupare och mera
utdragen än beräknat.

Enligt utskottet bör emellertid statsmakterna - främst med hänsyn till
den höga aktiviteten och det goda sysselsättningsläget inom landet - inte
på detta stadium binda sig för stimulansinsatser av bestämd omfattning
och förläggning i tiden. Jämsides med vissa omedelbara åtgärder av mera
begränsad och punktvis natur bör emellertid den konjunkturpolitiska beredskapen
höjas.

En väg att göra detta är att riksdagen beviljar regeringen de finansfullmakter
som denna begärt i finansplanen. Utskottet tillstyrker detta och
har intet att erinra mot att de föreslagna finansfullmakterna används på
det sätt som föreslås i finansplanen. Fullmakterna bör för såväl innevarande
som nästa budgetår fiå användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning
eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras
med anslag på drift- eller kapitalbudgeten. Vidare bör de få användas för

FiU 1975:1

utgifter för beredskapsarbeten samt för bidrag till kommunala projekt för
investering och sysselsättning. Bidragsprocenten bör få fastställas av regeringen
med hänsyn till ändamålet, dock högst till 75 %.

Utskottets ställningstagande på denna punkt innebär att utskottet avstyrker
bifall till motionen 681 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) och
motionen 1023 momenten 1 och 2 av herr Fälldin m. fl. (c).

Däremot finner utskottet skäl föreligga att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en modernisering av budgettekniken i enlighet med yrkandet
härom i moment 3 i sistnämnda motion. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det svenska budgetsystemet bör omarbetas så att det ger
mer utrymme för flexibilitet i investeringsplaneringen och förhöjd konjunkturpolitisk
beredskap. Utskottet har i sammanhanget noterat att budgetutredningens
förslag nu efter remissbehandling bereds inom finansdepartementet.

Som ett komplement till finansfullmakterna vill utskottet ställa sig bakom
tanken på en konjunkturpolitisk beredskapsplan av det slag som föreslagits
i motionen 1022 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp).

Hur en sådan beredskapsplan närmare skall utformas, om den skall ges
formen av en allmän beredskapsstat eller ej, är frågor som det torde fö
ankomma på regeringen att avgöra. Riksdagens ställningstagande bör i detta
sammanhang enligt utskottets mening begränsas till att i princip ansluta
sig till den av utskottet i det följande föreslagna planen och uppdra åt regeringen
att vidta de erforderliga förberedelserna för att den skall kunna
sättas i kraft.

Mot bakgrund av vad som anförts i finansplanen och motionen 1022
vill utskottet understryka att beredskapsplanen främst bör omfatta dels åtgärder
som tar sikte på att stimulera näringslivets investeringar, dels insatser
som gör det möjligt för kommunerna att vidmakthålla och förbättra sin
service inom vårdsektorn, dels insatser som syftar till att stödja den privata
konsumtionen. Hit hör frågan om en tidigareläggning grundad på konjunkturpolitiska
skäl av höjningen av barnbidragen. Finansutskottet kommer
att ta ställning härtill senast i samband med kompletteringspropositionens
behandling. För att främja de privata industriinvesteringarna bör ett investeringsavdrag
vid beskattningen i kombination med investeringsbidrag
för särskilda ändamål övervägas. Inom vårdsektorn bör bl. a. fortsatt utbyggnad
av barnomsorgen aktualiseras. Man måste också räkna med att
investeringar och upphandling på det statliga området på samma sätt som
tidigare i motsvarande situationer tidigareläggs i betydande omfattning. Ett
underlag härför finns genom de tidigare berörda finansfullmakterna och
det förslag till investeringsreserv som arbetsmarknadsstyrelsen lagt fram
i skrivelse den 14 februari i år. Reserven upptar anläggningsarbeten och
husbyggnadsarbeten samt industribeställningar för budgetåret 1975/76 på
sammanlagt närmare 3 miljarder kr. Ytterligare åtgärder för att vid behov
kunna öka de offentliga investeringarna förbereds som framgår av finansplanen
(s. 24) inom regeringskansliet. Bland de statliga investeringar som

FiU 1975:1

det enligt utskottets bedömning ter sig särskilt angeläget att främja kan
nämnas sådana inom SJ och andra delar av trafikapparaten.

I beredskapsplanen bör också ingå sedvanlig sysselsättningspolitisk beredskap.
Särskild tonvikt bör härvid läggas på åtgärder som syftar till att
minska och förebygga ungdomsarbetslöshet.

KREDITPOLITIKEN M. M.

Den ekonomiska utvecklingen under fjolåret ledde till en kraftig omläggning
av kreditpolitiken. Förutsättningarna forén fortsatt lätt kreditpolitik
ändrades dramatiskt i och med omsvängningen i bytesbalansen och den
därmed sammanhängande utvecklingen av valutareserven. Diskontot höjdes
vid två tillfällen - i april resp. augusti - med sammanlagt 2 procentenheter
till 7 procent. Kassakvotskraven för affärsbankerna skärptes och bankerna
uppmanades att dämpa takten i utlåningen till andra ändamål än bostadsbyggande.
Ett viktigt syfte med den företagna kreditåtstramningen varatt framtvinga
ökad upplåning utomlands. Eftersom i forsta hand de korta räntorna
drevs upp rätt kraftigt på den svenska kreditmarknaden, ändrades näringslivets
attityd till utländsk upplåning över året. Under senare delen av året
tilltog sålunda finansieringen utomlands, framför allt i anslutning till utrikeshandeln.

När det gäller kreditpolitikens fortsatta utformning anförs i finansplanen
(s. 18) att denna bör ”i görligaste mån utformas under hänsynstagande till
behovet av ett finansiellt utrymme för de investeringar som förstärker vår
externa balans. Vid utformningen av denna politik möter man emellertid
samma konflikt som i många andra länder, nämligen att hänsynen till inflationsbekämpningen
och de internationella kapitalrörelserna motiverar att
kreditmarknaden hålls stram samtidigt som behovet av en fortsatt investeringsuppgång
pekar åt andra hållet. Den lämpliga avvägningen mellan
dessa motstridiga önskemål flir bl. a. göras mot bakgrund av en bedömning
av det utrymme som kommer att finnas för en självfinansiering hos företagen
i form av likviditetsneddragning och vinstdispositioner. Kreditpolitikens
stramhet får också bedömas med hänsyn till hur stor andel av den i dagens
läge nödvändiga utländska upplåningen som bör falla på näringslivet”.

Utskottet delar farhågorna att en alltför lätt kreditpolitik kan ge inflatoriska
impulser i samhällsekonomin och ytterligare försvaga betalningsbalansen.
Samtidigt är en utbyggnad av Sveriges industriella kapacitet nödvändig för
att på sikt åter skapa balans i de utrikes betalningarna. Även lantbrukets
utveckling och betydelse måste beaktas i detta sammanhang. Tillräckligt
utrymme måste därför ges på kreditmarknaden för en utbyggnad av dessa
näringsgrenar. Inte minst är det angeläget att tillse att de mindre och medelstora
företagen kan fl sina kreditproblem lösta. Dessa företag har hittills
endast i undantagsfall haft möjlighet till utländsk upplåning, och bl. a. av
denna anledning drabbas de nu relativt sett hårdare av den åtstramning

FiU 1975:1

som för närvarande råder på kreditmarknaden. Utskottet har tidigare behandlat
den mindre företagsamhetens problem på kreditmarknaden. I sitt
av riksdagen godkända betänkande FiU 1974:39 påpekade utskottet sålunda
att det är angeläget att skapa en långsiktig lösning på småföretagens kreditförsörjning.

Med hänsyn till att bytesbalansen för 1975 kan väntas visa ett ytterligare
ökat underskott, är det enligt utskottets mening med hänsyn till omsorgen
om valutareserven angeläget att i olika former temporärt öka kapitalimporten.
I finansplanen framhålls att såväl staten som kommuner, kreditinstitut
och företag bör komma i fråga som låntagare. Det framstår enligt
föredraganden som rimligt att näringslivet för ta på sig en relativt betydande
del av utlandsupplåningen. Beträffande frågan om statlig upplåning utomlands
anförs (s. 19) att ”de nu aktuella utsikterna för vår bytes- och betalningsbalans
har gett denna fråga ökad aktualitet. Formen och tidpunkten
för genomförandet av en sådan upplåning för bestämmas när behov och
lånevillkor motiverar ett positivt ställningstagande”.

Utskottet bedömer det som önskvärt att såväl staten som de kommuner
och större företag som har förutsättningar härför deltar i den utländska
upplåning som blir nödvändig. En viss del av det offentliga lånebehovet
bör således finansieras på den utländska marknaden. Det utrymme för kreditexpansion
som på så sätt skapas på den svenska kreditmarknaden bör
främst användas för att fylla näringslivets kreditbehov, och inte minst för
att tillgodose de mindre och medelstora företagen. Detta har understrukits
i motionerna 1020 av herr Bohman m. fl. (m) och 1022 av herrar Fälldin
(c) och Helén (fp). Därutöver bör, som också framhålls i finansplanen (s. 19),
frågan om hur de mindre och medelstora företagen skall fl tillgång till
de utländska lånemarknaderna närmare övervägas.

Den modifiering av kreditpolitiken som utskottet sålunda bedömer som
angelägen bör ske snarast möjligt. Erfarenhetsmässigt visar sig effekterna
av en kreditlättnad på ett visst område först med en relativt lång eftersläpning.
En kreditlättnad för företagsinvesteringarna skulle både kunna
förbättra bytesbalansen och ge ett värdefullt bidrag till stabilisering av totalefterfrågan
under nästa budgetår.

I motionerna 1021 av herr Fridolfsson m. fl. (m, c) och 1029 av herr
Josefson m. fl. (c) yrkas att riksdagen skall ge kvantitativt preciserade direktiv
beträffande upplåningsutrymmet på kapitalmarknaden under innevarande
år för AB Industrikredit och AB Företagskredit respektive för Hypoteksbanken.
I det förra fallet vill motionärerna att riksdagen hos regeringen
anhåller att Industrikredit och Företagskredit ges möjlighet att låna upp
400 milj. kr mer än i fjol och i det senare fallet vill motionärerna att riksdagen
som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna att Hypoteksbankens
limit för upplåning skall ökas med minst 100 milj. kr. för 1975.

Utskottet har som framgått av det föregående stor förståelse för att såväl
lantbrukets som de mindre och medelstora företagens kreditbehov så långt

FiU 1975:1

möjligt tillgodoses. Utskottet förutsätter att bankofullmäktige vid den konkreta
utformningen av kreditpolitiken beaktar detta. De i motionerna 1021
och 1029 föreslagna ramarna bör därvid kunna vara vägledande. Däremot
anser utskottet det ej lämpligt att riksdagen genom att fastställa kvantitativt
preciserade ramar för vissa instituts upplåning på kapitalmarknaden under

1975 begränsar fullmäktiges kreditpolitiska manöverutrymme. Inte heller
kan utskottet biträda kravet i motionen 1021 att AB Industrikredit och
AB Företagskredit skall garanteras upplåning till oförändrad ränta. Yrkandena
i motionerna 1021 och 1029 avstyrks därför.

Vad utskottet anfört beträffande kreditpolitiken bör ges regeringen och
fullmäktige i riksbanken till känna.

Frågan om stöd lill lageruppbyggnad tas upp såväl i finansplanen som i
motionen 1022. På s. 24 i finansplanen framhålls att det för att upprätthålla
produktion och sysselsättning kan bli nödvändigt att i vissa branscher stödja
företagens investeringar i lager. Detta kan ske genom att företagen utnyttjar
sina investeringsfonder och särskilda investeringsfonder. Härutöver förordar
föredraganden efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att vid behov få besluta
om lagerstöd enligt de riktlinjer som riksdagen tidigare godkänt (prop.
1971:140, FiU 1971:47, rskr 293). Anslag för detta ändamål finns uppfört
under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.

I motionen 1022 hävdas att riksdagen bör ge regeringen det begärda bemyndigandet.
Motionärerna vill emellertid vidga bemyndigandet i vissa avseenden.
Sålunda förordar de att några begränsningar i vad gäller möjligheterna
att ge stöd till ökad lagring av varor, som är avsedda att vidareförädlas
inom företaget, ej längre bör förekomma. Det bör också finnas möjligheter
att ge mindre företag, i detta fall företag med mindre än 20 anställda, lagerstöd.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagen år 1971 uttalade
att gränsen 20 anställda inte är absolut (FiU 1971:47, s. 52). Utskottet vill
understryka att antalet anställda ej får utgöra ett avgörande kriterium vid
beslut om stöd till företagens investeringar i lager. Avgörande bör vara
lagerstödets effekt på produktion och sysselsättning vid företaget.

En utbredd enighet råder om att investeringsfonderna bör utnyttjas för att
stimulera näringslivets investeringar. I finansplanen erinrar föredraganden
om att regeringen under 1974 vidtog två åtgärder i syfte att kanalisera de
höga vinsterna i näringslivet till investeringar under kommande år i stället
för att öka utdelningarna till aktieägarna. Det gällde avsättningarna till arbetsmiljöfonder
och till särskilda investeringsfonder. Med hänsyn till angelägenheten
av en hög investeringstakt även under 1975 räknade han med
att en stor del av dessa fondavsättningar kommer att (1 utnyttjas för investeringar
redan i år. Avsikten var också att förlänga den nu gällande
möjligheten att fö utnyttja de ordinarie investeringsfonderna intill utgången
av mars 1976.

FiU 1975:1

I motionen 1022 framhålls att tillstånd att ta i anspråk medel ur de ordinarie
investeringsfonderna i huvudsak kan ges på två sätt. Antingen kan tillstånd
lämnas generellt för samtliga företag eller för viss typ av företag eller också
kan tillstånd lämnas för individuella investeringsprojekt. Under 1970-talet
har endast lämnats tillstånd av det senare slaget. Detta leder enligt motionärerna
till att investeringsfonderna blir mindre effektiva och det leder
också till onödig maktkoncentration. De anser därför att riksdagen bör uttala
att regeringen i högre grad bör göra generella frisläpp av investeringsfondsmedel.
I motionen 1020 yrkas att företagen ges generell rätt att under 1975
och fram till den 1 juli 1976 utnyttja de medel som inbetalts till investeringsfonder.

Utskottet delar uppfattningen om det angelägna i att investeringsaktiviteten
stöds genom ökat utnyttjande av olika investeringsfonder. När det
gäller utnyttjande av investeringsfonder för konjunkturutjämning är utskottet
inte berett att tillstyrka ett generellt frisläpp av dessa fonder fram till
den 1 juli 1976. Enligt utskottets mening bör riksdagen begränsa sig till
att på sätt som förordats i motionen 1022 hos regeringen begära att medlen
i investeringsfonder under år 1975 i högre grad än för närvarande generellt
ställs till företagens förfogande.

Av såväl principiella som konjunkturpolitiska skäl har under senare år
skett betydande finanspolitiska satsningar för stöd lill barnfamiljerna. I detta
hänseende kan särskilt nämnas subventionering av baslivsmedel, stöd i form
av statliga och statskommunala bostadstillägg samt höjda barnbidrag. Under
fjolåret beslöt riksdagen bl. a. om ett extra tillägg till barnbidraget med 200
kr. per barn att utbetalas i april månad. Eftersom tillägget endast var tillfälligt,
uppgår barnbidraget nu till det belopp, 1 500 kr. per barn och år, som enligt
barnbidragslagen gäller fr. o. m. ingången av år 1974. 1 motionen 1022 föreslås
att det allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1976 skall utgå
med 20 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (f. n. 9 000
kr.). Detta innebär en höjning från 1973 års nivå på 1 320 kr. och 1974
års nivå på 1 700 kr. till 1 800 kr. per år och barn. Såvitt avses sistnämnda
belopp bortses från den förändring i basbeloppet som kan ske under 1975.
Skulle konjunktur-och prisutvecklingen ge anledning till ytterligare insatser
för att stimulera den privata konsumtionen bör detta enligt motionärerna
bl. a. ske genom en tidigareläggning av denna barnbidragshöjning till den
1 juli 1975. Ett likartat yrkande i motionen 744 av herr Hermansson m. fl.
(vpk) bereds för närvarande av socialutskottet.

1 den överenskommelse som nu träffats mellan socialdemokraterna och
mittenpartierna ingår som tidigare nämnts en höjning av det allmänna barnbidraget
med 300 kr. fr. o. m. den 1 januari 1976. Detta kan beräknas medföra
ett köpkraftstillskott till barnfamiljerna på ca 275 milj. kr. under första halvåret
1976. Eventuellt kan, som utskottet framhållit i samband med sin
behandling av förslaget till konjunkturpolitisk beredskapsplan, en tidigareläggning
av höjningen bli påkallad. Den närmare utformningen av barn -

FiU 1975:1

bidragshöjningen inklusive en prövning av förslagen i motionerna 744 och
1022 om bidragets anknytning till basbeloppet bör i vanlig ordning beredas
av socialutskottet. Finansutskottet, som samrått härom med socialutskottet,
kommer att överflytta motionen 1022 mom. 1, i vad avser anknytning av
barnbidraget till basbeloppet, till detta utskott.

Utöver de nu föreslagna åtgärderna anser utskottet ej att det är motiverat
att i nuläget ytterligare stimulera den svenska konjunkturen. Detta innebär
att utskottet avstyrker bifall till yrkandena i motionen 1020 om omedelbart
sammankallande av en stabiliseringspolitisk konferens eller alternativt generella
stimulansåtgärder - i form av en sänkt direkt skatt eller sänkt mervärdeskatt
per den 1 april 1975 - av storleksordningen 3 miljarder kr. per
år räknat.

Att utskottet nu avstyrker yrkandet i motionen 1020 beträffande ett omedelbart
sammankallande av en stabiliseringspolitisk konferens innebär inte
att utskottet avför tanken på ett framtida utnyttjande av ett sådant medel.
Att skapa ett forum för samråd och information beträffande konjunkturläge,
den allmänna ekonomiska situationen, de fördelningspolitiska målen och
lönepolitiska frågor under beaktande av den samhällsekonomiska balansen
är enligt utskottets mening av stor betydelse om förberedelse och genomförande
sker i god tid före en kommande avtalsrörelse. Detta har klart understrukits
i motionen 1022 och med den inflationstakt som blivit en besvärande
realitet har betydelsen av ett sådant forum i kampen mot inflationen
snarast fått ökad betydelse. De lämpliga formerna härför fär avgöras från
fall till fall. Erfarenheterna från de överläggningar med motsvarande syfte
som ägt rum under det senaste året är härvid av värde. Utskottet vill understryka
betydelsen av att de avtalsslutande parternas förhandlingsfrihet
ej fär beskäras i sammanhanget.

Den uppläggning av den ekonomiska politiken som förordats i det föregående
innebär också att utskottet avstyrker bifall till de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som föreslagits i motionerna 1020 av herr
Bohman m. fl. (m) och 1025 av herr Hermansson m. fl. (vpk).

ÖVRIGA FRÅGOR

I motionen 191 av herr Wachtmeister i Staffanstorp (m) föreslås att en
utvärdering skall ske av 1974 års temporära sänkning av mervärdeskatten. Enligt
motionären bör denna uppgift åläggas riksrevisionsverket.

Enligt utskottets mening är en närmare analys av verkningarna av fjolårets
temporära mervärdeskattesänkning av stort intresse. Det var första gången
en variation i mervärdeskatten användes som konjunkturpolitiskt medel
i vårt land. Redan detta gör en utvärdering av resultaten angelägen, särskilt
som en förnyad användning av detta medel snabbt kan aktualiseras. Därtill
kommer att starkt skiftande meningar om åtgärdens effekt framförts i den
allmänna debatten redan innan en närmare analys hunnit verkställas. Ett

FiU 1975:1

klarläggande av fakta skulle därför vara värdefullt. Samtidigt är utskottet
väl medvetet om att en analys av det slag det här är fråga om är en komplicerad
uppgift och att det statistiska underlaget för densamma i flera avseenden
kan vara bristfälligt. Det gäller både att sätta in åtgärden i sitt
sammanhang med den allmänna ekonomiska utvecklingen och att kritiskt
pröva och bearbeta den statistiska information som står till buds. Enligt
vad utskottet under hand inhämtat pågår redan arbete med den av motionären
begärda utvärderingen i samarbete mellan finansdepartementets
ekonomiska avdelning och riksrevisionsverket. Resultaten av denna utvärdering
avses bli presenterade i anslutning till kompletteringspropositionen
i vår. Därmed kan motionens syfte väntas bli tillgodosett.

Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att motionen 191 ej
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad gäller beräkning av statsinkomsterna för budgetåret 1975/76 avser utskottet
att föreslå riksdagen att ta ställning härtill i samband med behandlingen
av kompletteringspropositionen i maj. Redan nu krävs emellertid
visst ställningstagande till en punkt i beräkningen, nämligen den uppräkning
av inkomsterna under titlarna lotterivinstskatt och tipsmedel, som föredraganden
gjort efter samråd med chefen för handelsdepartementet (finansplanen
s. 45 o. 46). Denna uppräkning - med 18 milj. kr. resp. 41,8 milj.
kr. - sammanhänger med att AB Tipstjänst föreslagit att priset per tipsrad
från den 1 april 1975 skall höjas från 40 till 50 öre. Utskottet förordar att
riksdagen lämnar den föreslagna höjningen utan erinran och preliminärt
godkänner uppräkningen av de två inkomsttitlarna. Utskottet delar föredragandens
uppfattning att höjning av priset per tipsrad framdeles ej behöver
underställas riksdagen.

Utskottet hemställer

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
och för budgetregleringen att riksdagen med anledning av regeringens
förslag i propositionen 1975:1 bilaga 1 moment 1
och motionen 1975:1022 moment 6 samt med avslag på motionerna
1975:1020 i denna del och 1975:1025 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande bemyndigande för regeringen att för budgetåret
1975/76, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter
intill ett sammanlagt belopp av 1 000 000 000 kr. att riksdagen bifaller
regeringens i propositionen under moment 2 framlagda
förslag och avslår motionerna 1975:681 och 1975:1023 moment
2,

3. beträffande utvidgning av tidigare bemyndigande för regeringen att
för budgetåret 1974/75 besluta om arbeten intill ett sammanlagt
belopp av 600 000 000 kr. att riksdagen bifaller regeringens i propositionen
under moment 3 framlagda förslag och avslår motionen
1975:1023 moment 1,

4. beträffande modernisering av budgettekniken att riksdagen med

FiU 1975:1

bifall till motionen 1975:1023 moment 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande konjunkturpolitisk beredskapsplan att riksdagen
med bifall till motionen 1975:1022 moment 4 och med avslag
på motionen 1975:1020 i denna del beslutar att i princip ansluta
sig till av utskottet föreslagen konjunkturpolitisk beredskapsplan
och hos regeringen begära erforderliga förberedelser så
att sådana åtgärder, om arbetsmarknadsläget kräver det, kan
sättas i kraft med kort varsel,

6. beträffande ett program mot inflationen och för stimulans av ekonomin
att riksdagen avslår motionen 1975:1020 i denna del,

7. beträffande generella stimulansåtgärder att riksdagen avslår motionen
1975:1020 i denna del,

8. beträffande lättnader i kreditpolitiken att riksdagen med bifall
till motionen 1975:1022 moment 2 och med anledning av motionen
1975:1020 i denna del samt med avslag på motionerna
1975:1021 och 1975:1029 som sin mening ger regeringen och
fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande stöd till lageruppbyggnad att riksdagen med anledning
av regeringens i propositionen under moment 4 framlagda
förslag och motionen 1975:1022 moment 3 beslutar bemyndiga
regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om
stöd till lageruppbyggnad i enlighet med vad utskottet förordat,

10. beträffande investeringsfonderna att riksdagen med bifall till motionen
1975:1022 moment 5 och med avslag på motionen
1975:1020 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

11. beträffande det allmänna barnbidraget att riksdagen med bifall
till motionen 1975:1022 moment 1 såvitt nu är i fråga beslutar
att det allmänna barnbidraget höjs till 1 800 kr. fr. o. m. den
1 januari 1976,

12. beträffande utvärdering av 1974 års temporära metyärdeskattesänkning
att motionen 1975:191 ej föranleder någon riksdagens
åtgärd,

13. beträffande beräkning av statsinkomsterna för budgetåret 1975/76
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 4 mars 1975

På finansutskottets vägnar
NILS G. ÅSLING

Närvarande: herrar Åsling (c). Ekström (s). Knut Johansson i Stockholm
(s). Kristiansson (c), Franzén (s), Löfgren (fp). Larsson i Karlskoga (s). Fågelsbo
(c), Jansson (s), Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder
(c), herrar Hermansson (vpk), Wirtén (fp) och af Ugglas (m).

FiU 1975:1

Reservationer

Reservation 1) beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
och för budgetregleringen

A. av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”När det
gäller” och på s. 11 slutar med ”för budgetregleringen” bort ha följande
lydelse:

Vad gäller den internationella ekonomiska utvecklingen under 1975, synes
flertalet bedömare överens om att man måste räkna med en förhållandevis
låg ekonomisk aktivitet med ringa ekonomisk tillväxt. I OECD:s decemberrapport
förutsågs, att den totala bruttonationalproduktens tillväxt inom
OECD-området skulle stanna vid 1/2 % under 1975. Än mer aktuella siffror
pekar på att decemberrapporten, trots dess pessimistiska grundton överskattar
utvecklingen under 1975. De uppgifter, som nu föreligger om den
förutsedda utvecklingen inom de viktigaste industriländerna, pekar mot en
nedgång i bruttonationalprodukten inom OECD-området av storleksordningen
1-1,5 %. Härvid väger den låga aktiviteten i Förenta staterna, som svarar
för ca 40 % av den totala produktionen, tungt. En i början av februari
publicerad officiell prognos för Förenta staterna förutsåg en nedgång i bruttonationalprodukten
1975 på 3,3 %.

I påtaglig kontrast mot dessa siffror står de beräkningar för den internationella
ekonomiska utvecklingen, som redovisades i årets finansplan och
preliminära nationalbudget och som legat till grund för regeringens bedömning
av den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1975. Till skillnad
från OECD:s decemberrapports prognos om produktionsökningen under
1975 inom OECD-området om blott 1/2 % räknar man i finansplanen och
i den preliminära nationalbudgeten med en tillväxt på hela 2 %.

Enligt utskottets mening är denna uppjustering av OECD:s prognos för
den internationella konjunkturutvecklingen anmärkningsvärd. Den synes
grundad snarare på önsketänkande än på reella ekonomiska kalkyler och
avsedd snarare att passa regeringens politiska önskemål än att spegla den
ekonomiska utvecklingen.

Arbetslösheten är stor i flera länder. I Förenta staterna uppgick den i
januari till ca 8,2 % av arbetskraften, vilket svarar mot omkring 7 1/2 miljoner
arbetslösa. Det är sannolikt att den höga arbetslösheten i flera länder
kommer att leda till en omläggning av politiken i mer expansiv riktning.
Hittills synes emellertid regeringarna i allmänhet ha givit prioritet åt kampen
mot inflationen. I vissa länder såsom Italien och Danmark sätter därtill
betalningsbalansproblem snäva gränser för möjligheten att föra en mer expansiv
politik. Men även om en omläggning i expansiv riktning kommer
till stånd under 1975, tar det erfarenhetsmässigt lång tid innan sådana åtgärder
får något mer påtagligt genomslag på världsekonomin. Man måste

FiU 1975:1

sålunda räkna med att 1975 kommer att präglas av låg ekonomisk aktivitet
och en jämfört med tidigare långsam tillväxt i den internationella handeln.

Prisstegringarna i den internationella handeln kan förväntas bli lägre 1975
än 1974.

Det är mot denna internationella bakgrund som riksdagen har att bedöma
utsikterna för den svenska ekonomins utveckling under 1975 och ta ställning
till de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”En faktor”
och på s. 14 slutar med ”i finansplanen” bort ha följande lydelse:

I motionen 1975:1020 av herr Bohman m. fl. pekas på ett flertal faktorer
som kan komma att bidraga till en lägre ekonomisk aktivitet i Sverige under
1975 än som förutsetts i finansplanen. Prognosen för den privata konsumtionen
förutsätter bl. a. en nedgång i hushållssparande! samt att prisuppgången
under året stannar vid 7 å 8 %. Enligt utskottets bedömning är
risken betydande för en långsammare konsumtionsuppgång än de 3,5 %
som finansplanen räknat med. Med tanke på den privata konsumtionens
betydelse för den totala efterfrågeutvecklingen kan en sådan avsaktad utveckling
också leda till att den totala efterfrågan kommer att utvecklas långsammare.
I motionen framhålles också att den uppgång av näringslivets
investeringar på 5 % och av industriinvesteringarna på hela 10 % som finansplanen
räknar med sannolikt är alltför optimistisk. Ytterligare en faktor
som torde komma att verka återhållande på den ekonomiska aktiviteten
är näringslivets lagerinvesteringar. I finansplanen förutses en ökning under
1975 av storleksordningen 1,8 miljarder kronor. Detta måste med hänsyn
till konjunkturutsikterna bedömas som osannolikt. Erfarenhetsmässigt sjunker
lagerinvesteringarna i samband med en konjunkturnedgång.

När det gäller att bedöma prisutsikterna under 1975 är det viktigt att
skilja mellan internationellt bestämda priser å ena sidan och inhemskt bestämda
priser å den andra. 1 fråga om de internationella priserna kan en
betydligt lugnare utveckling förutses under 1975 än under 1974. Vad gäller
den inhemska prisuppgången blir denna beroende av bl. a. utfallet av den
pågående avtalsrörelsen och de ekonomisk-politiska åtgärder, som vidtages
för att komma till rätta med inflationen. Enligt utskottets bedömning kan
prisuppgången i Sverige under 1975 väntas bli av ungefär samma storleksordning
som under 1974 om än en viss dämpning inte kan uteslutas. Utskottet
finner det mindre sannolikt att prisstegringarna, om inga särskilda
åtgärder vidtages, skall stanna vid de 7 ä 8 % som man räknar med i finansplanen.

Det är förenat med betydande svårigheter att göra rättvisande internationella
prisjämförelser. Att prisuppgången i ett land blivit något långsammare
än i ett annat kan bl. a. sammanhänga med att någon del av konsumtionen
subventioneras. I motionen 1020 påvisas att Sverige bland de

FiU 1975:1

12 europeiska länder som i detta hänseende brukar redovisas i nationalbudgeten,
i fråga om konsumentprisernas uppgång under 1974 kom på sjätte
plats. I motionen framhålles vidare, att om kvoten mellan real tillväxt och
nominell tillväxt tas som mått på hur den ekonomiska politiken lyckats
fullfölja både tillväxtmålet och prisstabilitetsmålet så hamnar Sverige på
näst sista plats under perioden 1970-1974.

Den bedömning som nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen under
1975 är att bruttonationalprodukten torde komma att öka långsammare än
vad som förutsetts i finansplanen. Utskottet delar bedömningen i motionen
1020 att om inga särskilda stimulansåtgärder sätts in, den totala resurstillväxten
under året inte kommer att överstiga 1-1,5 %. Om än sysselsättningsläget
fortfarande är förhållandevis gott måste man räkna med en
successiv försämring. Särskilt under andra halvåret är enligt utskottets bedömning
risken för påtagliga sysselsättningsproblem betydande.

Den inhemska prisnivån kan väntas fortsätta att stiga under 1975, möjligen
i något långsammare takt än under 1974.

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Den uppläggning”
och slutar med ”Hermansson m. fl. (vpk)” bort ha följande lydelse:

Den uppläggning av den ekonomiska politiken som förordats i det föregående
innebär också att utskottet avstyrker bifall till de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som föreslagits i motionen 1022 av herrar
Fälldin och Helén samt motionen 1025 av herr Hermansson m. fl.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
och för budgetregleringen att riksdagen med anledning av regeringens
förslag i propositionen 1975:1 bilaga 1 moment 1
och med bifall till motionen 1975:1020 i denna del samt med
avslag på motionerna 1975:1022 moment 6 och 1975:1025 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Under en råd år har den kapitalistiska världsekonomin varit i svårigheter.
De ekonomiska kriserna har successivt blivit djupare. Valutamarknaden
präglas av kaotisk ryckighet. Arbetslösheten tenderar stiga. Tillväxttakten
avtar. Prisstegringarna accelererar.

1974 hade USA en arbetslöshet om 6,5 % av arbetsstyrkan. Västtyskland
hade en miljon arbetslösa. I England var nära 3 96 utan arbete. Under året
minskade BNP i vissa viktiga imperialistiska stater: i USA sjönk BNP med
2,2 %, i Japan med mellan 2 och 3 %. För Englands del var BNP stillastående.

Stagnationen i den kapitalistiska världen tycks tämligen allmän. Samtidigt

FiU 1975:1

skeren icke oviktig förskjutning mellan olika kapitalistiska ekonomier. USA
svarade 1948 för 55,8 % av den kapitalistiska världens industriproduktion,
1958 för 46,6 96, 1970 för 40,9 96. Motsvarande siffror var för Japan: 1,3 96,
3,5 % och 9,4 96, för Västtyskland 4,2 %, 9,5 % och 9,7 %. När det gäller
utrikeshandeln svarade USA 1948 för 23,8 % av den kapitalistiska världens
export, 1970 för 15,5 96. Japan ökade under samma period sin andel från

0,4 % till 7,0 %. Västtyskland ökade sin andel från 1,1 % till 12,5 % medan
Storbritannien förlorat terräng från 12,1 till 7,1 %.

Med tilltagande stagnationstendenser i den kapitalistiska världsekonomin
följer således en förskjutning. Denna skärper motsättningarna i systemet.
Kampen mellan olika kapitalgrupper tilltar. De stora internationella trusterna
värnar med näbbar och klor sina revir och söker vidga dem. Förändringar
på råvarumarknader, inte minst på oljemarknaden, komplicerar ytterligare
läget för de kapitalistiska ekonomierna. Men också oljetrusternas manövrer
hör till uttrycken för skärpningen av motsättningarna.

Sverige är en del av den kapitalistiska världen. Den svenska ekonomin
hänger ihop med den kapitalistiska världsekonomin. De långsiktiga tendenserna
i den svenska ekonomin avviker inte i sina huvuddrag från den
internationella bilden. Möjligen har svängningarna i den svenska ekonomin
varit något mindre dramatiska och stagnationstendenserna inte gått riktigt
lika långt som i vissa ledande imperialistiska stater.

Också i Sverige tenderar emellertid högkonjunkturerna att bli successivt
lägre, kriserna successivt djupare. Omsvängningen till denna utveckling har
skett under 1960-talet. Stagnationstendenserna i den svenska ekonomin är
tydliga. Arbetslösheten tenderar på längre sikt att växa. De påståenden som
ibland görs att detta är en statistisk villa är felaktiga. Ökningen av arbetslösheten
motsvaras av en ökning av antalet varsel om personalinskränkningar.
Den motsvaras av - och döljs av - en starkt växande ams-verksamhet.
Den är samtidig med en stark ökning i antalet långtidssjukskrivna
och förtidspensionerade. Vidare tenderar arbetslöshetstidens längd att öka.
Samtidigt med denna på sikt växande arbetslöshet ökar inflationstakten.

Högkonjunkturen som nådde sin kulmen 1974 tycks också gå mot sitt
slut. Konjunkturavmattningen, som detta år började i andra länder, tycks
nu också komma till Sverige. Det rapporteras om försämrat orderläge för
svensk industri och om att lagren ökats.

Konjunkturrörelserna tillhör det kapitalistiska systemet. Skall ekonomin
befrias från dessa måste kapitalets makt brytas. Så gäller också om den
på sikt stigande arbetslösheten och den allt snabbare inflationen. Dessa tendenser
kan bara bekämpas med en ekonomisk politik som medvetet vänder
sig mot kapitalets makt över ekonomin. De kräver en politik som banar
väg för och underlättar en socialistisk samhällsomvandling. Som påpekas
i motion 1025 av herr Hermansson m. fl. (vpk) är det först en samhällsägd
produktionsapparat vägledd av en demokratisk planering som kan göra slut

FiU 1975:1

på rovdriften med människor och natur. Först en socialistisk planhushållning
kan skapa förutsättningar för en effektiv och i ordets bästa mening rationell
hushållning med alla tillgångar: energiresurser, råvaror, livsmedel och inte
minst den mänskliga begåvningsreserv som nu förslösas på efter kapitalistiska
maktprinciper organiserade arbetsplatser.

Den ekonomiska politik som kommit till uttryck i finansplanen och i
motioner från de borgerliga partierna ställer ej något annat mål än att skapa
en stabil kapitalism, att fl den kapitalistiska ekonomin stadigt på fotter.
Sådan är grundlinjen också i den överenskommelse i vissa skattefrågor och
om den ekonomiska politiken som regeringen, folkpartiet och centerpartiet
gjort. Denna överenskommelse är uttryck för borgerlig politik. Den flyttar
inte på någon punkt fram de arbetandes positioner gentemot kapitalet.

Uppgörelsen mellan de tre partierna ses som ett led i avtalsrörelsen. Överenskommelsen
innebär bl. a. en höjning av socialförsäkringsavgifterna. I
detta sammanhang sägs: ”De partier som ingått denna överenskommelse
förutsätter att löneanspråken i motsvarande grad kommer att reduceras.”
Detta leder över i en statlig inblandning i avtalsrörelsen i form av en statlig
inkomstpolitik. Man försöker ersätta de arbetandes lönekamp med justeringar
av skatteskalor. Syftet härmed står främst i överensstämmelse med
kapitalägarnas intressen. Denna form av statlig inkomstpolitik måste enligt
utskottets mening bestämt tillbakavisas.

En justering av skatteskalorna som ett provisorium för 1976 kan vara
motiverad. Men denna fär för det första icke vara kopplad till krav på parterna
i avtalsrörelsen. För det andra måste den i så fall ha en verklig låginkomstprofil.
En sådan har föreslagits av herr Hermansson i reservation till
skatteutredningens betänkande.

Det i trepartiöverenskommelsen gjorda skatteförslaget saknar en sådan
låginkomstprofil. Det gynnar främst medel- och höginkomsttagarskikt. Den
vidgning av ramen om ca en miljard kronor - utöver vad regeringen först
anvisade för skatteprovisoriet - som de tre partierna kommit överens om
kommer bara dem till del som tjänar mer än 35 000 kronor. De 1,3 miljoner
inkomsttagare som ännu 1976 förmodas tjäna mindre än 35 000 kr. för ingen
del av denna vidgning. Men de får kraftigt höjda utgifter genom de höjda
punktskatterna.

Den fördubbling av sparavdraget som föreslås i trepartiöverenskommelsen
innebär ökade fördelar ju mer inkomsten ökar. Denna konstruktion gynnar
dem med stora kapitalinkomster främst. Men den gynnar över huvud taget
kapitalinkomster i förhållande till inkomster av arbete. Detta är borgerlig
fördelningspolitik. Det finns inget skäl varför kapitalinkomster skall beskattas
lindrigare än arbetsinkomster.

I trepartiöverenskommelsen föreslås av konjunkturpolitiska skäl en höjning
av det allmänna barnbidraget med 300 kronor per barn. Höjningen
skall gälla från den 1 januari 1976. Socialutskottet bereder för närvarande
dock motionen 744 av herr Hermansson m. fl. (vpk). I denna motion visas

FiU 1975:1

att barnbidragen reellt är försämrade jämfört med förhållandet för tio år
sedan. Motionärerna menar att barnbidragen inte bara bör ha ett återställt
utan ett förstärkt realvärde samt att detta indexregleras. En första höjning
om 300 kronor per barn och år föreslås träda i kraft från den 1 juli 1975.
Utskottet finner för sin del yrkandena i motion 744 vara väl motiverade
och uttalar sitt stöd för denna motion, samtidigt som utskottet också uttalar
att socialutskottet är den instans som rätteligen bör behandla frågor rörande
de allmänna barnbidragen. Deras storlek är en socialpolitisk fråga.

Kritiken av den trepartiuppgörelse som utgör en huvuddel av utskottsmajoritetens
utlåtande, utan att den varit föremål för närmare beredning
av utskottet, gäller såväl dess form som innehåll. Det är anmärkningsvärt
att finansutskottet blir beredande organ i skattefrågor och att dessutom ingen
ekonomisk värdering av utfallet av trepartiöverenskommelsen görs i utskottsbetänkande!.
Trepartiuppgörelsen är en form av statlig inblandning

i avtalsrörelsen som måste tillbakavisas. Som skattepolitiskt förslag saknar
den den låglöneprofil som ett sådant bör ha.

Den ekonomiska politik som krävs måste innebära en inkomstomfördelning
till de lönarbetandes förmån och en begränsning av kapitalägarnas
maktställning i ekonomin. Med hänsyn till det läge som den svenska ekonomin
befinner sig i finner utskottet det 9-punktsprogram som finns angivet
i motion 1025 väl motsvara dessa syften. Det krävs för det första
etableringskontroll, en medveten statlig investeringsstyrning för att den regionala
och näringsmässiga obalansen skall brytas. Det krävs för det andra
förstatligande av de privata affärsbankerna och försäkringsbolagen för att
kraftigt minska storkapitalets makt över kreditväsendet. Det krävs för det
tredje ett effektivt förbud mot kapitalexport för att motverka urholkningen
av valutareserven och de bristande kreditmöjligheterna inom landet. Det
krävs för det fjärde en ordentlig ökning av statens och kommunernas investeringar.
Det krävs för det femte ökade bostadsinvesteringar. Det krävs
för det sjätte att regeringen inte bemyndigas ge bidrag till lagerspekulation.
Det krävs för det sjunde ett till alla dagligvaror utvidgat prisstopp för att
dämpa inflationens tryck på de arbetande. Det krävs för det åttonde en
skattepolitik som har som ett nära mål att slopa mervärdeskatten på livsmedel
och som ökar beskattningen på kapitalinkomster. Det krävs för det
nionde att kapitalägarnas förmån att utnyttja skattefria investeringsfonder
avskaffas.

Utskottet vill också i övrigt instämma i vad som anförs i motionen 1025.

Den inställning till den ekonomiska politiken som här kommer till uttryck
innebär att utskottet yrkar avslag på motionerna 191, 681, 1020,1021, 1022
momenten 2-6,1023 momenten 1 och 2 och 1029. Dessa företräder samtliga
en syn på den ekonomiska politiken som står i direkt motsatsställning till
vad som här anförts. Den innebär också avslag på stora delar av de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförs i finansplanen och ett
avslagsyrkande på regeringens under moment 4 framlagda förslag om bemyndigande
om stöd till lageruppbyggnad.

FiU 1975:1

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
och för budgetregleringen att riksdagen med anledning av regeringens
förslag i propositionen 1975:1 bilaga 1 moment 1
och med bifall till motionen 1975:1025 samt med avslag på
motionerna 1975:1022 moment 6 och 1975:1020 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Reservation 2) beträffande bemyndiganden för regeringen av herrar Söderström
(m) och af Ugglas (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Mot bakgrund”
och på s. 18 slutar med ”Fälldin m. fl. (c)” bort ha följande lydelse:

I finansplanen har föreslagits att regeringen skall beviljas en särskild finansfullmakt
intill ett sammanlagt belopp av 1 miljard kronor samt ges
ett bemyndigande att använda upp till 600 miljoner kronor för beslut om
arbeten, avsedda att utnyttjas i ett vikande konjunkturläge. Fullmakten
innebär att regeringen, då den själv så bedömer erforderligt, får medge igångsättning
av statliga eller statsunderstödda sysselsättningsobjekt utan att dessa
i förväg har redovisats för och godkänts av riksdagen. Det kan ifrågasättas,
om ett sådant förfaringssätt står i överensstämmelse med den nya regeringsformens
bestämmelser om finansmakten, i första hand reglerna om
användning av statsmedel i RF 1 kap. 3 § och 9 kap. 2 §. Under dessa
omständigheter anser utskottet det inte lämpligt att bevilja regeringen de
i finansplanen begärda finansfullmakterna. Utskottet tillstyrker yrkandena
i motionerna 1975:681 och 1975:1023 i dessa delar.

dels utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:

2. beträffande bemyndigande för regeringen att för budgetåret
1975/76, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter
intill ett sammanlagt belopp av 1 000 000 000 kr. att riksdagen
med bifall till motionerna 1975:681 och 1975:1023 moment

2 avslår regeringens i propositionen under moment 2 framlagda
förslag,

3. beträffande utvidgning av tidigare bemyndigande för regeringen att
för budgetåret 1974/75 besluta om arbeten intill ett sammanlagt
belopp av 600 000 000 kr. att riksdagen med bifall till motionen
1975:1023 moment 1 avslår regeringens i propositionen under
moment 3 framlagda förslag.

Reservation 3) beträffande konjunkturpolitisk beredskapsplan

A. av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Sorn ett
komplement” och på s. 19 slutar med "förebygga ungdomsarbetslöshet”
bort ha följande lydelse:

FiU 1975:1

I motionen 1975:1022 av herrar Fälldin och Helén har föreslagits att en
hög ekonomisk-polilisk handlingsberedskap upprätthålles och att en konjunkturpolitisk
beredskapsplan utarbetas. Enligt utskottets mening bör en hög
ekonomisk-politisk beredskap alltid upprätthållas.

Något beslut av riksdagen torde detta alltså inte kräva och en sådan beredskap
kan inte heller ses som ett alternativ till beslut om omedelbara
ekonomisk-politiska stimulansåtgärder. Även om flera av de åtgärder som
föreslagits ingå i en sådan beredskapsplan är väl lämpade att användas i
konjunkturpolitiskt avseende torde dessa åtgärder inte formellt behöva listas
i en av riksdagen beslutad beredskapsplan. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motionen 1975:1022 i förevarande hänseende.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande konjunkturpolitisk beredskapsplan att riksdagen med
bifall till motionen 1975:1020 i denna del och med avslag på
motionen 1975:1022 moment 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen
1 B - anser att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande konjunkturpolitisk beredskapsplan att riksdagen avslår
motionerna 1975:1020 i denna del och 1975:1022 moment

Reservation 4) beträffande ett program mot inflationen och för stimulans av
ekonomin av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anser

dels att efter det stycke på s. 19 som slutar med ”förebygga ungdomsarbetslöshet”
bort införas text av följande lydelse:

ÅTGÄRDER MOT INFLATIONEN

I motionen 1975:1020 föreslås särskilda åtgärder avsedda att medverka
till en dämpning av den snabba inflationstakten. Det föreslås att regeringen
skall ta initiativ till en stabiiiseringspolitisk konferens med representanter
för regeringen, oppositionspartierna, parterna på arbetsmarknaden och näringslivet.
Statsmakterna skall enligt förslaget ställa sig som garanter för
en ökning av den genomsnittliga nettoreallönen under 1975 av storleksordningen
3 % samt förbinda sig att genomföra de sänkningar av den direkta
skatten eller mervärdeskatten som detta kan erfordra. I gengäld skall löntagarorganisationerna
ålägga sig återhållsamhet med sina lönekrav jämfört
med vad som hittills varit aktuellt i pågående avtalsförhandlingar, i syfte
att minimera de inhemska genererade kostnadsökningarna. Näringslivet

FiU 1975:1

skall åsin sida ålägga sig stark restriktivitet med prishöjningar. Statsmakterna
skall slutligen förklara sig beredda att använda växelkurspolitik för att uppnå
de ovannämnda stabiliseringspolitiska målen.

Det är enligt utskottets mening utomordentligt angeläget att kraftfulla
åtgärder vidtas för att komma till rätta med den snabba inflationen. Enligt
utskottets mening är en stabiliseringspolitisk konferens av det i motionen
förordade slaget en framkomstväg, som i detta sammanhang bör prövas.

Utskottet vill understryka att det med tanke på den dämpning av den
internationella inflationstakten som för närvarande kan skymtas är alldeles
särskilt angeläget att överläggningar av detta slag upptas. Det finns i dagens
läge en betydande risk för att löneökningarna i Sverige under 1975 kommer
att leda till en kostnadsuppgång för exportindustrin som överstiger uppgången
i våra konkurrensländer. Detta skulle leda till en försvagning av
exportindustrins och den importkonkurrerande industrins konkurrenskraft
och kunna medföra en ytterligare försämring av den svenska handelsbalansen
jämfört med vad som nu kan förutses. Utskottet vill mot denna
bakgrund bifalla motionen 1975:1020 i ifrågavarande hänseende.

KRAV PÅ DEN EKONOMISKA POLITIKEN

Jämfört med 1974 innebär den i finansplanen presenterade budgeten en
betydande åtstramning av finanspolitiken under 1975. Åtstramningen motsvarar,
som framgår av bl. a. beräkningarna i den preliminära nationalbudgeten,
ca 2,8 96 av bruttonationalprodukten. Som framhålls i motionen
1975:1020 beror detta främst på en minskning av den indirekta efterfrågestimulansen.
Sänkningen av mervärdeskatten och transfereringsökningarna
verkade starkt expansivt 1974. Den skatteomläggning, som trädde i
kraft den 1 januari 1974, fick vidare en icke obetydlig stimulanseffekt. Den
skatteomläggning, som trädde i kraft i början av innevarande år, äts däremot
till större delen upp av bl. a. höjda kommunalskatter. Någon motsvarighet
till de särskilda stimulansåtgärderna under 1974 har heller inte föreslagits
i årets finansplan.

Åtstramningen av finanspolitiken är med tanke på det ovan redovisade
ekonomiska perspektivet anmärkningsvärd. Den har med tanke på konjunkturutsikterna
likheter med den omläggning av den ekonomiska politiken
som ägde rum vid årsskiftet 1970/1971. Under högkonjunkturen 1970 hade
den offentliga sektorn en klart expansiv inverkan på samhällsekonomin.
Mot slutet av 1970 fick emellertid den ekonomiska politiken en alltmer
restriktiv prägel. Under lågkonjunkturen året 1971 hade den offentliga sektorn
en återhållande inverkan på den totala efterfrågan i samhället och kom
därigenom att bli en starkt bidragande orsak till den höga arbetslösheten
1971-1972 och till den nästan helt uteblivna ekonomiska tillväxten. Det
finns enligt utskottets mening en betydande risk för att den i finansplanen
nu redovisade ekonomiska politiken på samma sätt kommer att medverka

FiU 1975:1

till att accentuera den nedgång, som den svenska konjunkturen för närvarande
synes vara inne i.

4För att den fulla sysselsättningen skall kunna upprätthållas fordras en
stimulans av den svenska ekonomin. En förutsättning för att den ekonomiska
politiken skall kunna ges en mer expansiv utformning utan att detta
leder till ytterligare försämring av vår handelsbalans är att åtgärder vidtages
för att motverka kostnadsstegringarna i Sverige. Utskottet har i avsnittet
”Åtgärder mot inflationen” förordat sådana åtgärder.

Enligt utskottets uppfattning bör beslut om ekonomisk-politiska stimulansåtgärder
fattas redan nu. Erfarenhetsmässigt vet man, att det förekommer
en icke obetydlig tidsmässig eftersläpning mellan beslut om åtgärder
och åtgärdernas genomslag på den ekonomiska aktiviteten. I motion
1975:1020 föreslås stimulansåtgärder under 1975 genom en sänkning av
den direkta skatten eller mervärdeskatten av storleksordningen 3 miljarder
kronor. De punktskattehöjningar, varom propositioner aviserats till årets
riksdag, avsedda att träda i kraft redan under första hälften av innevarande
år, motiverar ytterligare sådana stimulansåtgärder. Utskottet delar motionärernas
uppfattning om att sådana åtgärder är erforderliga samt anser att
stimulansen bör sättas in snarast för att aktivt kunna motverka en av utskottet
förutsedd ökning av arbetslösheten under i första hand andra hälften
av 1975. I valet mellan en sänkning av den direkta skatten eller mervärdeskatten
förordar utskottet en mervärdeskattesänkning. Sänkningen bör
vara av storleksordningen 4 procentenheter och träda i kraft fr. o. m. den

1 maj.

Utskottet återkommer till frågan om åtgärder för att stimulera näringslivets
investeringar liksom stödet till lageruppbyggnad.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utöver

de” och slutar med ”i sammanhanget” bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 6 och 7 bort ha följande lydelse:

6-7. beträffande et! program mot inflationen och för stimulans av ekonomin
att riksdagen i anledning av motionen 1975:1020 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört beträffande anordnande av en stabiliseringspolitisk konferens
samt att riksdagen antar följande förslag till Förordning
om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt:

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 13 och 59 §§ förordningen (1968:430) om mervärdeskatt
skall erhålla följande lydelse.

13 § Skatten utgår med 11 procent av beskattningsvärdet.

FiU 1975:1

59 § Mervärdeskatt utgår med 11 procent av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt
hus utgår dock skatten med 7 procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande sådan prestation.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1975.

Reservation 5) beträffande lättnader i kreditpolitiken av herr Hermansson
(vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen 1 B - anser att
utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande lättnader i kreditpolitiken att riksdagen avslår motionerna
1975:1020 i denna del, 1975:1021, 1975:1022 moment

2 och 1975:1029,

Reservation 6) beträffande stöd till lageruppbyggnad av herr Hermansson
(vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen 1 B - anser att
utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande stöd till lageruppbyggnad att riksdagen avslår regeringens
i propositionen under moment 4 framlagda förslag och
motionen 1975:1022 moment 3,

Reservation 7) beträffande investeringsfonderna

A. av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”företagens förfogande” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen om det angelägna i att investeringsaktiviteten
stöds genom ökat utnyttjande av olika investeringsfonder. I likhet
med vad som förordats i motion 1975:1020 föreslår utskottet att investeringsfonderna
generellt skall släppas fria t. o. m. 1 juli 1976.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande investeringsfonderna att riksdagen med bifall till motionen
1975:1020 i denna del och i anledning av motionen
1975:1022 moment 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen
1 B - anser att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:

10. beträffande investeringsfonderna att riksdagen avslår motionerna
1975:1020 i denna del och 1975:1022 moment 5,

FiU 1975:1

Reservation 8) beträffande det allmänna barnbidraget av herr Hermansson
(vpk) som anser att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande det allmänna barnbidraget att riksdagen med anledning
av motionen 1975:1022 moment 1 såvitt nu är i fråga
beslutar att det allmänna barnbidraget höjs till 1 800 kr. fr. o. m.
den 1 juli 1975.

FiU 1975:1

Innehåll

Propositionen 1

Motionerna 4

Utskottet 10

Det ekonomiska läget 10

Överenskommelsen om skatteomläggningen 1976 14

Kravet på handlingsberedskap 17

Kreditpolitiken m. m 19

Stöd till barnfamiljerna 22

Övriga frågor 23

Hemställan 24

Reservationer 26

GOTAB 75 8795 S Stockholm 1975