Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:1 framlagda finansplan för budgetåret 1974/75 jämte motioner (Betänkande 1974:FiU1 Finansutskottet)

Finansutskottets betänkande nr 1 år 1974

FiU1974

Nr 1

Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1974:1 framlagda finansplan för budgetåret 1974/75 jämte motioner och
propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder
jämte motioner.

1 detta betänkande behandlar utskottet

1. propositionen 1974:1 bilaga 1 Finansplanen såvitt avser godkännande
av den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken och
statsregleringen,

2. de i anslutning till propositionen väckta motionerna angående
riktlinjer för den ekonomiska politiken m. m.

1974:932 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan under
A-D,

1974:1192 av herrar Fälldin (c) och Hélen (fp) och
1974:1194 av herr Hermansson m. fl. (vpk)

3. följande vid riksdagens början väckta motioner

1974:106 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om vidgad rätt till
pensionstillskott såvitt avser tiden den 1 juli 1974 — den
30 juni 1975,

1974:361 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) om
återlån från allmänna pensionsfonden,

1974:597 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga
(fp) om konjunkturstimulerande åtgärder för de enskilda
hushållen,

1974:606 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om slopande av mervärdeskatten
på livsmedel, m. m.,

1974:702 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om höjning och värdesäkring
av de allmänna barnbidragen,

1974:1218 av herr Fälldin m. fl. (c) angående skattepolitikens användning
som ett regionalpolitisk! instrument, såvitt avser
allmän arbetsgivaravgift,

1974:1219 av herr Helén m. fl. (fp) angående skattepolitiken, i vad
avser hemställan under 2,

1974:1220 av herr Helén m. fl. (fp) om skattelättnader i regionalpolitisk!
syfte, såvitt avser allmän arbetsgivaravgift,

1974:1221 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om ekonomiska lättnader
för kommunerna, såvitt avser allmän arbetsgivaravgift,
1974:1240 av herr Nordgren m. fl. (m) om regionalpolitisk! stöd till
Norrland i form av skattelättnader, såvitt avser allmän
arbetsgivaravgift,

1 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 1

FiU 1974:1

1974:1244 av herr Strömberg (fp) om restitution av mervärdeskatt på
byggnadsmateriel,

4. propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
samt

5. den med anledning av propositionen 1974:25 väckta motionen
1974:1608 av herr Sellgren m. fl. (fp).

Över yrkanden som framförts i motionerna 932, 1192, 1194, 606,
702, 1218—1221, 1240 och 1244 samt i bilagorna 1—3 till propositionen
25 har yttranden avgivits av skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet,
socialutskottet, näringsutskottet och civilutskottet. Dessa yttranden
återfinns i slutet av detta betänkande.

YRKANDENA

I propositionen 1, bilaga 1, finansplanen, hemställer Kungl. Maj:t
såvitt nu är i fråga att riksdagen godkänner den allmänna uppläggningen
av den ekonomiska politiken och statsregleringen som departementschefen
förordat.

I motionen 932 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen

A. godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som angivits i
motionen,

B. 1. i första hand hos Kungl. Maj:t anhåller att riksdagen föreläggs

förslag till sänkning av den direkta skatten fr. o. m. den 1 juli 1974
i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. i andra hand under de i motionen angivna förutsättningarna
beslutar att mervärdeskatten skall sänkas med 4 procentenheter,

C. hos Kungl. Maj:t anhåller att riksdagen föreläggs förslag om en

sänkning av arbetsgivaravgiften inom stödområdet med 2 procentenheter
från den 1 juli 1974,

D. hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder syftande till att i ökad

utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet.

I motionen 1192 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs att
riksdagen beslutar

A. att efter beredning inom finansutskottet snabbt genomföra erforderliga
åtgärder i konjunkturstimulerande syfte som främst innefattar

1. att mervärdeskatten som ett led i konjunkturpolitiken tillfälligt
sänks från 15 till 10 procent av det gällande beskattningsvärdet
enligt förordningen om mervärdeskatt (1968:430) från och med
den 1 mars 1974, eller från den senare tidpunkt då beslutet kan
träda i kraft, tills vidare;

FiU 1974:1

2. att allmänt barnbidrag enligt lagen om allmänna barnbidrag
(1947:529) skall utgå per år med 20 procent av det vid resp.
kvartals början gällande basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring från och med den 1 april 1974;

3. att studiehjälp enligt förordningen om förlängt barnbidrag
(1964:400) skall utgå per månad med 1/60 av det under föregående
månad gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring från
och med den 1 april 1974;

4. framställning till Kungl. Maj:t om skyndsamt förslag till riksdagen
beträffande

a) införande av ett tidsbegränsat investeringsstöd, i form av avdrag
vid beskattningen och/eller bidrag, för investeringar inom
industri, jordbruk och skogsbruk i energibesparande processer
och anläggningar samt för investeringar i kommunala uppvärmningsanläggningar
och elverk, där ved, torv, flis, sopor och andra
inhemska bränslen utnyttjas;

b) införande av ett tidsbegränsat investeringsstöd för arbeten, som
är avsedda att förbättra isoleringen eller på annat sätt minska
värmeförlusterna vid uppvärmning av byggnader;

c) införande av ett tidsbegränsat lagerstöd inom industri, jordbruk
och skogsbruk enligt i motionen angivna grunder; samt

B. att som sin mening uttala vad som i övrigt anförts i motionen
beträffande riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

I motionen 1194 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar

att hos regeringen hemställa om att tillämpningen av allmänna
prisregleringslagen måtte utvidgas att gälla alla dagligvaror;
att uttala sig för en politik med en låg och fast ränta;
att uttala sig för att det omfattande stödet till storkapitalet via
statsbudgeten måste avvecklas;

att från den 1 juli 1974 slopa mervärdeskatten på livsmedel och täcka
inkomstbortfallet för statskassan genom skärpt beskattning av stora
förmögenheter, arv och gåvor, bolagsvinster m. m.;

att för tiden 1 juli 1974—30 juni 1975 höja pensionstillskotten till 24
procent av basbeloppet;

att från den 1 april 1974 fastställa de allmänna barnbidragen till 25
procent av basbeloppet;

att från den 1 april 1974 slopa den allmänna arbetsgivaravgiften för
kommuner och landsting;

att för tiden 1 april 1974-30 juni 1975 till kommunerna utge
särskilda bidrag för förbättring av den yttre boendemiljön inom en ram
av sammanlagt 600 miljoner kr.; samt

att i övrigt som sin mening uttala vad som i motionen anförts om den
ekonomiska politiken.

I motionen 106 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen beslutar att för tiden 1 juli 1974—30 juni 1975
höja pensionstillskotten till 24 procent av basbeloppet.

FiU 1974:1

1 motionen 361 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c)
hemställs — med hänvisning till motiveringen i motionen 551 — att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om åtgärder för att företag med
mindre än 500 anställda skall tillförsäkras återlån från allmänna
pensionsfonden enligt gällande bestämmelser utan begränsning av kreditrestriktioner.

I motionen 597 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i
Röstånga (fp) hemställs att riksdagen beslutar, ifall åtgärder anses
nödvändiga för att stimulera hushållens köpkraft, att detta sker i form av
ett direkt, generellt kontantbidrag enligt förslaget i motionen.

I motionen 606 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar

1. att Förordningen om mervärdeskatt av den 6 juni 1968 ändras genom

att till 8 § ”Från skatteplikt undantages ” såsom punkt 1) tillföres

följande, samt att övriga punkter erhåller därav följande omnumreringar:
”1) Livsmedel

Ändringen av förordningen träder i kraft från den 1 juli 1974.”

2. att anta följande författningsförslag

A. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt Härigenom

förordnas att 11 § 1 mom. förordningen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger

250 000 kronor: två procent av den del av den beskattningsbara

förmögenheten, som överstiger 150 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

250 000 men icke 400 000 kronor: 2 000 kronor och 2,5 % av

återstoden;

400 000 men icke 1 000 000 kronor: 5 750 kronor för 400 000 kronor
och 3 % av återstoden;

1 000 000 kronor: 23 750 kronor för 1 000 000 kronor och 3,5 % av
återstoden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser
gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller
tidigare år.

FiU 1974:1

B. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom

förordnas att 10 § 2 mom. förordningen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

10 §

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,
ekonomiska föreningar som ingå i jordbrukskasserörelsen, svenska försäkringsanstalter
som icke äro aktiebolag samt sådana utländska juridiska
personer som ej beskattas enligt 1 mom:

femtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten
icke skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser
gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller
tidigare år.

C. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall

Härigenom förordnas att 3 § förordningen (1970:172) om begränsning
av skatt i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

3 § Vid prövning beskattningsbara inkomsten.

Spärrbeloppet utgör 85 procent av den del av den skattskyldiges enligt
första stycket beskattningsbara inkomst som ej överstiger 200 000
kronor och 90 procent av överskjutande belopp.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser
gäller ifråga om skatt på grund av 1974 eller tidigare års taxering och
eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

D. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift Härigenom

förordnas att 2 och 4 §§ förordningen (1968:419) om
allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

2 §. Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande
5,3 procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som
lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad. 1 fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första
stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt
beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som

FiU 1974:1

Konungen fastställer med motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket
förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående redares avgifter i
vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen allmän försäkring.

4 §. Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket
bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som
brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande
5,3 procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att
erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna förordning.

Till grund föregått taxeringsåret.

Har inkomst i beräkning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975.

De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter den 31
december 1974 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den 31
december 1974 och som upptages till beskattning vid 1976 eller senare
års taxering.

Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1975 års
taxering eller vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

3. att hos regeringen begära förslag om införande av en särskild
omsättningsskatt på handeln med aktier att utgå med 20 % på försäljningsvärdet
att gälla från den 1 januari 1975,

4. att arvs- och gåvoskatten höjes med i genomsnitt 50 procent,

5. att avskrivningsreglerna vid inkomstbeskattningen för rörelse- och
hyresfastigheter återställs till vad som gällde före de år 1969 beslutade
ändringarna, dvs. i överensstämmelse med texten i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),

6. att den i kommunalskattelagen stadgade avdragsrätten för ränta å gäld
begränsas till att gälla skuldbelopp understigande 125 000 kr.,

7. att kommunalskattelagen ändras så att däri stadgas att utgifter för
representation och liknande ändamål icke är att hänföra till omkostnader
i förvärvskälla,

8. att den allmänna reklambeskattningen utformas såsom en omkostnadsavgift
med 25 % av beskattningsvärdet.

I motionen 702 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen måtte besluta om att allmänt barnbidrag utgår med 25 % av
basbeloppet att gälla fr. o. m. den 1 april 1974.

FiU 1974.1

I motionen 1218 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om en allsidig utredning av skattepolitikens
användning som regionalpolitisk! instrument i enlighet med vad som
anförts i motionen 1546 och att därvid energiproblematiken ägnas
skyndsam uppmärksamhet (såvitt avser allmän arbetsgivaravgift).

I motionen 1219 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga

2. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om tilläggsdirektiv till 1972
års skatteutredning att kartlägga de sociala verkningarna och administrativa
konsekvenserna av slopad eller sänkt mervärdeskatt på samtliga
livsmedel eller å baslivsmedel.

I motionen 1220 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs — med hänvisning
till motiveringen i motionen 1 551 — såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att förslag föreläggs riksdagen
om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften i regionalpolitisk!
syfte.

I motionen 1221 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu
är i fråga

1. att riksdagen med verkan från och med den 1 april 1974 befriar
primär- och landstingskommuner från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift.

I motionen 1240 av herr Nordgren m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i
fråga

2. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om att den allmänna
arbetsgivaravgiften i det allmänna stödområdet sänks med 2 procentenheter.

I motionen 1244 av herr Strömberg (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att genomföra en restituering av mervärdeskatten på byggnadsmateriel.

I propositionen 25 hemställer Kungl. Majit att riksdagen

1. godkänner inriktningen och utformningen av de ekonomisk-politiska
åtgärder som chefen för finansdepartementet förordat,

2. godkänner de av chefen för socialdepartementet förordade grunderna
för extra pensionstillägg,

3. till Extra pensionstillägg på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.,

4. godkänner de av chefen för socialdepartementet förordade grunderna
för extra tillägg till barnbidrag,

5. till Extra tillägg till barnbidrag på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.,

6. godkänner de riktlinjer för mervärdeskattekompensation som
chefen för finansdepartementet förordat,

7. beslutar att kostnaderna för kompensationen skall belasta inkomstskattetiteln
Mervärdeskatt,

8. godkänner vad chefen för utbildningsdepartementet förordat be -

FiU 1974:1

träffande tillägg till studiebidrag och förlängt barnbidrag.

I motionen 1608 av herr Sellgren m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att därest riksdagen godkänner i propositionen 1974:25 föreslagna
riktlinjer för mervärdeskattekompensation dessa måtte i motsvarande
omfattning gälla även sådana lokaler för de frivilliga organisationernas
verksamhet som anförts i motionen.

FiU 1974:1

PROPOSITIONEN 1974:1, BILAGA 1, FINANSPLANEN

Inledningsvis framhålls i finansplanen att den ekonomiska politiken
alltid måste utformas under osäkerhet om utvecklingstendenserna inom
ekonomin. I år är denna osäkerhet med hänsyn till oljekrisen och dess
verkningar nationellt och internationellt vida större än vad som är
normalt. Det framstår visserligen som ovedersägligt att oljebristen
kommer att få märkbara återverkningar såväl på den svenska ekonomin
som för flertalet övriga länders ekonomier under den första delen av året.
Att göra en bedömning om den ekonomiska utvecklingen för återstoden
av år 1974 framstår däremot för närvarande inte som meningsfullt. En
sådan bedömning måste nämligen grunda sig på politiska och ekonomiska
antaganden som av förståeliga skäl nu inte låter sig göras.

Mot denna bakgrund har det synts riktigt att i årets finansplan inte
binda den närmare inriktningen av den ekonomiska politiken. Det
framstår nämligen som ytterst angeläget att behålla handlingsfriheten så
långt som möjligt i avvaktan på att det ekonomiska läget och utsikterna
framöver säkrare kan bedömas. I ett läge som det nuvarande måste
försörjningspolitiken spela en avgörande roll. Riktlinjerna för denna har
också dragits upp på ett tidigt stadium av krisen, och dess närmare
utformning kommer att successivt anpassas efter ändrade förhållanden
och nya informationer.

Den oklarhet som försvårar de ekonomiska bedömningarna i finansplanen
gäller i än högre grad för utarbetandet av en nationalbudget med
detaljerade prognoser på skilda områden av ekonomin. Mot den
bakgrunden har det inte förefallit meningsfullt att för närvarande lägga
fram en nationalbudget för år 1974.

Det är regeringens förhoppning att det senare i vår skall bli möjligt att
göra rimliga förutsägelser om försörjningen av olja till vårt land under
resten av 1974, liksom att motsvarande antaganden skall kunna göras om
utvecklingen i våra viktigaste avnämar- och importländer. Som en följd
härav bör säkrare bedömningar om produktion och sysselsättning i den
svenska ekonomin 1974 kunna redovisas. Avsikten är därför att i
kompletteringspropositionen redovisa en nationalbudget för 1974.

Det budgetförslag som nu läggs fram för riksdagen avser perioden 1
juli 1974 -30 juni 1975. Budgetförslaget har, såväl i vad avser utgifterna
som inkomstberäkningarna, utarbetats på grundval av den konjunkturbedömning
för det framförliggande året som kunde göras i oktobernovember
1973.

Den stabiliseringspolitiska uppgift budgeten för 1974/75 bör fylla, om
den skall påverka samhällsekonomin i efterfrågestimulerande eller begränsande
riktning, kan inte bestämmas förrän vi har kommit närmare den
aktuella tidsperioden och bättre överblickar de ekonomiska förutsättningarna.
Man måste realistiskt räkna med att inte oväsentliga förändringar
på såväl budgetens inkomst- som utgiftssida i detta läge kan
aktualiseras. Regeringen återkommer med förslag i dessa avseenden i
samband med kompletteringspropositionen. Regeringen avser också att

FiU 1974:1

fortlöpande informera riksdagen om inträffade förändringar i försörjningsläget
och i samband därmed vid behov framlägga förslag till
erforderliga ekonomisk-politiska åtgärder.

Oljekrisen och dess verkningar på Sveriges energiförsörjning och
ekonomi ägnas stort utrymme i finansplanen. När det gäller de
internationella konsekvenserna av oljekrisen konstateras på s. 16 att
OECD-länderna under år 1973 hade ett överskott om drygt 5 miljarder
dollar i sin sammanlagda bytesbalans gentemot omvärlden. Överskottet
bedömdes tidigare kunna öka inte oväsentligt 1974. De kraftiga
prishöjningarna på oljeprodukter har givetvis helt ändrat förutsättningarna
för denna prognos. Vid en jämfört med 1973 oförändrad importvolym
av olja skulle OECD-områdets utgifter för olja kalkylmässigt öka med ett
belopp av storleksordningen 50 miljarder dollar år 1974. Detta skulle
innebära nästan en fördubbling av värdet av OECD-ländernas import från
övriga länder. En del av de valutaintäkter som därvid skulle tillfalla de
oljeexporterande länderna skulle visserligen användas för löpande import
från OECD-länderna, men denna del torde inte bli större än att
OECD-områdets samlade överskott gentemot omvärlden skulle förbytas i
ett betydande underskott.

De ofjeproducerande ländernas valutaintäkter har hittills i betydande
utsträckning placerats i en eller annan form på de europeiska och
amerikanska kapitalmarknaderna, och det finns anledning att räkna med
ett fortsatt återflöde av kapital till OECD-området. Härigenom skulle en
försvagning av områdets samlade bytesbalans i stor utsträckning kunna
finansieras. Återflödet kan emellertid väntas bli ojämnt fördelat mellan
enskilda länder. Man kan inte utesluta möjligheten att denna fördelning
även påverkas av en ökad rörlighet i de internationella kapitalströmmarna.
Det är sålunda inte alls givet att länder med försvagad bytesbalans får
en motsvarande ökning i kapitalinflödet. För sådana länder kan det
följaktligen bli svårare att upprätthålla jämvikt i betalningsbalansen vilket
kan leda till en oförenlig strävan länderna emellan att förstärka sina
bytesbalanser.

I finansplanen lämnas en utförlig redogörelse för de ransoneringsåtgärder
sorn hittills vidtagits på energiområdet i Sverige. Se s. 21—25.

I avsnittet om den ekonomiska politiken, som börjar på s. 25,
framhålls att oljekrisen gör att det inte nu är möjligt att göra en säker
bedömning av konjunkturutvecklingen i vårt land lika litet som i
omvärlden under 1974. Visserligen kan vi redan nu med relativt stor
säkerhet göra bedömningar av de kraftigt höjda oljeprisernas effekt på vår
ekonomi Sålunda innebär de ställningstaganden de oljeproducerande
länderna före årsskiftet gjort i prisfrågan, att vi har att räkna med en
stegring av priset på råolja med mer än 150% jämfört med läget i
september 1973. Enbart den direkta effekten av den stegrade oljeprisnivån
kan beräknas till ett par procent på konsumentpriserna. Kostnaden
för vår import av råolja uppgick 1973 till drygt 1,3 miljarder kr. och av
petroleumprodukter till drygt 3,6 miljarder kr. Den sammanlagda
kostnaden för vår oljeimport kan 1974 beräknas stiga med mellan 4 och

FiU 1974:1

6 miljarder kr., bl. a. beroende på tillförselns storlek. Denna ökade
kostnad utgör naturligtvis en påfrestning på vår utrikesbalans. De höjda
oljepriserna får vidare återhållande effekter på den ekonomiska utvecklingen
såväl i Sverige som i andra industriländer.

De problem som anmäler sig för den ekonomiska politiken blir givetvis
beroende av den bedömning man gör av oljekrisens varaktighet. Vid en
pessimistisk bedömning av varaktigheten skulle uppmärksamheten behöva
riktas mot att utveckla och stödja arbeten som avser alternativa vägar
för energiförsörjningen, på att underlätta en omstrukturering av produktions-
och transportmetoder samt mot omskolning och förmedling av
arbetskraft till nya arbetsområden. En mer optimistisk bedömning ger
emellertid en annan avvägning mellan olika ekonomisk-politiska insatser.
Inom t. ex. sysselsättningspolitiken är då inte omskolning till andra yrken
lika aktuell utan tonvikten måste förskjutas mot andra, tillfälliga åtgärder
såsom företagsutbildning eller beredskapsarbeten.

Avslutningsvis framhåller departementschefen att en konsekvens av
oljekrisens hittillsvarande och nu bedömbara effekter är att de tidigare
optimistiska utsikterna för utvecklingen av den svenska ekonomin under
1974 inte längre kan anses gälla. Vi kan således konstatera att de direkta
konsekvenserna av producentländernas höjning av oljepriserna måste få
slå igenom på den svenska prisnivån. Det understryks att denna

prisstegring på den för vårt folkhushåll så avgörande bränsle- och

drivmedelsfronten solidariskt måste bäras av folkhushållet och dess
medborgare. Som framhållits i annat sammanhang kan det som skett
betraktas som ett bortfall i vår ekonomi, vilket man saknar möjlighet att

kompensera sig för. Mot denna bakgrund blir det särskilt angeläget att

med all kraft bekämpa andra prisstegringstendenser och att motverka
effekterna av prisstegringar som inte kan undvikas. Bland de åtgärder som
regeringen härvid kommer att överväga nämns särskilt alternativet att
även fortsättningsvis stabilisera livsmedelspriserna genom direkta budgetanslag.

En försiktig tolkning av försöijningsutsikterna bör föranleda en
neddragning av tillväxttakten, som tidigare förutsatts bli omkring 5 %
under 1974. Likaledes måste den förutsedda minskningen i arbetslösheten
framstå som mindre sannolik, i vart fall under de närmaste
månaderna. Beredskapen är hög att med arbetsmarknadsåtgärder möta
och dämpa effekterna av tänkbara sysselsättningssvårigheter. Departementschefen
understryker att höstriksdagens beslut om stimulansåtgärder
för den interna ekonomin tillsammans med en fortsatt lätt kreditpolitik
utgör ett expansivt inslag i den svenska ekonomin. Det finns ingen
anledning att nu ändra denna inriktning av politiken.

Beträffande budgetförslaget 1974/75 konstateras att utgångspunkten
för budgetarbetet har varit att den konjunkturuppgång som gjorde sig
gällande under fjolåret även skulle komma att känneteckna ekonomin
under 1974. En fortsatt förbättring av sysselsättningsläget förutsågs
liksom en i förhållande till 1973 markant ökning av den privata
konsumtionen. Industriinvesteringarna beräknades fortsätta att öka

FiU 1974:1

snabbt. Även för exporten förutsågs en fortsatt god konjunktur. Mot
denna samhällsekonomiska bakgrund inriktades budgetarbetet på restriktivitet
vad gäller nya åtaganden. Händelseutvecklingen på oljeförsörjningens
område har emellertid rubbat dessa konjunkturpolitiska bedömningar.
Budgetförslaget för budgetåret 1974/75 får därför i viss mening
betraktas som ett provisorium i avvaktan på att den samhällsekonomiska
bilden klarnar.

MOTIONEN 1974:932

Beträffande den ekonomiska politiken under 1974 framhålls bl. a.
följande i motionen 1974:932 av herr Bohman m. fl. (m):

Om än osäkerheten är stor rörande de ekonomiska förhållandena
under 1974, kan regeringen för den sakens skull inte komma ifrån att
föra någon form av ekonomisk politik. Det faktum, att förslag till nya
åtgärder i allt väsentligt lyser med sin frånvaro i årets finansplan, måste
rimligtvis tolkas så att den hittills förda politiken fortsättes. Vi vet
emellertid i dag, att de förutsättningar som denna politik vilade på inte
längre är för handen.

På vissa punkter kan tämligen säkra uttalanden göras om utvecklingen
under 1974. Vi vet att de stigande oljepriserna, i kombination med
stigande priser på en rad andra viktiga områden, kommer att få ett
betydande genomslag på den inhemska prisnivån; en uppgång i konsumentprisindex
på över 10 procent förefaller sannolik. Fördyringen av den
svenska oljeimporten — under förutsättning av en återgång till normala
importkvantiteter kan i dag uppskattas till omkring 6 miljarder kronor.

Om det har varit realistiskt att tidigare räkna med en 5-procentig

BNP-ökning under 1974, synes en nedskrivning av prognosen till högst 2
å 3 procent vara nödvändig, om inte efterfrågestimulerande åtgärder sätts
in.

Dämpningen av den totala efterfrågan kommer enligt motionärerna till
betydande del att slå på den privata konsumtionen. Det finns alltså risk
för att 1974 blir det fjärde året i följd med liten ökning av den privata
konsumtionen. Detta får återverkningar på sysselsättningen och på
näringslivets investeringsbenägenhet. Redan tidigare fanns det anledning
att räkna med en nedgång i den internationella konjunkturen under
innevarande år och som en följd därav med en långsammare ökning av
exporten. Eftersom våra viktigare exportpartners drabbas av likartade
svårigheter, torde en ytterligare nedräkning av exportprognosen vara
ofrånkomlig. Vi skulle alltså inte på samma sätt som under 1973 kunna
räkna med att mottaga kraftiga stimulansimpulser via exporten, och
exportindustrin skulle inte kunna ge samma bidrag som tidigare till att
hålla sysselsättningen uppe. En ökning av antalet arbetslösa till ca
120 000 kan befaras.

Avgörande för den ekonomiska utvecklingen under 1974 är om
oljeproduktionen kommer i gång i normal omfattning. I ett läge, där den
svenska produktionsutvecklingen hämmas av en fysisk energibrist, är det
inte meningsfullt att sätta in traditionella ekonomisk-politiska stimulansåtgärder.
I ett sådant läge blir resultatet endast att man ytterligare driver

FiU 1974:1

upp prisnivån. Motionärerna bedömer emellertid inte detta som det mest
sannolika alternativet. Den senaste tidens utveckling av konflikten i
Mellanöstern synes ytterligare ha ökat sannolikheten för en normalisering
av oljeproduktionen. Mot denna bakgrund anser motionärerna, att den
ekonomiska politiken bör ges en expansiv utformning.

Eftersom den privata konsumtionen under flera år utvecklats otillräckligt,
är det naturligt, att den ekonomiska stimulansen i betydande
utsträckning riktas mot denna sektor. Flera vägar står till buds för detta
ändamål: en sänkning av den direkta skatten, en momssänkning eller
ökade transfereringar. Av dessa bedömer motionärerna det som minst
ändamålsenligt att lägga merparten av den erforderliga stimulansen på
ökade transfereringar.

En sänkning av mervärdeskatten har flera fördelar. En sådan kan
förhållandevis snabbt genomföras och kan i ett ändrat konjunkturläge
återställas, om så skulle bli erforderligt. En sänkning av mervärdeskatten
leder också till en sänkning av det allmänna prisläget, vilket i en situation
som den nuvarande med risk för kraftiga prisstegringar bör tillmätas stort
värde. I dagens konjunkturläge vore enligt motionärernas uppfattning en
fyraprocentig momssänkning erforderlig för att åstadkomma den nödvändiga
stimulansen. En sådan bör kunna genomföras senast den 1 april
1974.

Även med en sänkning av den direkta skatten kan den med tanke på
konjunkturläget behövliga stimulansen på ett smidigt sätt åstadkommas.
1972 års skatteutredning fick förra året tilläggsdirektiv, enligt vilka dess
arbete skulle forceras. Utredningen fick i uppdrag att utarbeta förslag till
en sänkning av den direkta skatten av storleksordningen 4 miljarder
kronor. Enligt motionärernas mening bör en skattesänkning på grundval
av skatteutredningens arbete kunna genomföras redan från den 1 juli i år
— dvs. tidigareläggas ett halvt år i förhållande till tidigare tidsplaner.
Detta bör tekniskt kunna lösas så att skatteomläggningen retroaktivt får
gälla från den 1 januari i år, medan den däremot påverkar inbetalningarna
av preliminärskatt först från halvårsskiftet.

Ovanstående resonemang förutsätter givetvis, att staten inte söker
kompensera det inkomstbortfall, som skattesänkningen leder till, genom
skattehöjningar på andra områden. En ny höjning av arbetsgivaravgiften,
som har nämnts i diskussionen, skulle motverka de avsedda effekterna på
sysselsättningen och tendera att driva priserna ytterligare i höjden.
Motionärerna kommer med bestämdhet att avvisa förslag i den riktningen.

1 första hand vill motionärerna alltså förorda en sänkning av den
direkta skatten. Avgörande för detta ställningstagande måste emellertid
vara vilket alternativ som har de största möjligheterna att vinna
riksdagens bifall och sålunda leda till de erforderliga stimulansåtgärderna.
Kan enighet uppnås mellan de demokratiska oppositionspartierna om en
sänkning av mervärdeskatten är motionärerna beredda att förorda en
sådan lösning.

Åtgärder på skatteområdet enligt de riktlinjer som här förordats,

FiU 1974:1

skulle ge en välbehövlig stimulans av efterfrågan i samhället och
därigenom medverka till en förbättring av sysselsättningsläget. Med tanke
på den regionala obalansen på den svenska arbetsmarknaden bedömer
motionärerna därutöver särskilda insatser som erforderliga för att stödja
sysselsättningen inom det s. k. stödområdet. De har i tidigare års
motioner härvidlag förordat en sänkning av den s. k. arbetsgivaravgiften
inom stödområdet med två procent. Konjunkturutvecklingen ger detta
krav ökad aktualitet.

Det framstår som viktigare än någonsin att den ekonomiska politiken
möjliggör och stimulerar en ökad investeringsaktivitet inom näringslivet.
En ökad investeringsaktivitet förutsätter också, att finansieringsfrågorna
ägnas ökad uppmärksamhet. Särskilt investeringsstöd bör utgå till
energibesparande investeringar och investeringar avsedda att möjliggöra
användande av fasta bränslen.

MOTIONEN 1974:1192

I motionen 1192 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) framhålls
inledningsvis att centerpartiet och folkpartiet - i likhet med finansministern
i finansplanen — anser att det aktuella ekonomiska läget för
budgetåret 1974/75 är svårbedömt. Partierna anser emellertid — till
skillnad från finansministern — att denna osäkerhet inte i samma grad
gäller första halvåret 1974.

Efter det att finansplanen lades fram har konjunkturinstitutet
publicerat ett sammandrag av sin aviserade januarirapport.

En enig ekonomisk expertis samt företrädare för arbetstagarorganisationerna
och näringslivet hade redan innan denna rapport lades fram
enhälligt pekat på behovet av snabba stimulansåtgärder för att motverka
en av oljekrisen orsakad snabb avmattning av konjunkturen.

I det uppkomna läget kommer det att i första hand åvila riksdagens
finansutskott att bedöma behovet och inriktningen av ekonomiska
stimulansåtgärder för den närmaste tiden. Det är enligt motionärernas
uppfattning av stor betydelse att finansutskottet får arbeta fram sina
förslag i medvetande om att de politiska partierna inte intagit låsta
positioner beträffande omfattningen och inriktningen av åtgärderna.

De förslag som centern och folkpartiet presenterar i denna motion är
baserade på den bestämda slutsatsen att samhällsekonomin just nu i
första hand behöver en snabb och generell efterfrågestimulans, riktad
mot den svenska hemmamarknaden, för att inte sysselsättningsläget
snabbt skall försämras.

Beträffande de ekonomiska utsikterna för våren 1974 sägs bl. a. att
redan före oljekrisen framstod en snar uppbromsning av aktivitetsökningen
i Västeuropa och andra OECD-länder som sannolik. Dessa
tendenser till avmattning i den internationella konjunkturen har förstärkts
i samband med oljekrisen. Bristen på olja och drivmedel har i vissa
fall lett till direkta störningar i produktionen.

Den uppkomna situationen kan väntas leda till försiktighet i fråga om

FiU 1974:1

nya investeringar. Flera länder har dessutom på nytt fått ökade problem
med sin bytesbalans och valutaställning. Även valutasamarbetet har
genom oljekrisen utsatts för svåra påfrestningar.

En sådan utveckling kan inte undgå att påverka möjligheterna till
fortsatt svensk exportökning. Om den nuvarande aktiviteten skall kunna
upprätthållas i den svenska ekonomin, måste den väntade nedgången i
efterfrågeökningen på exportsidan avlösas av ökad inhemsk efterfrågan.
Det förutsätter enligt motionärernas bestämda uppfattning, att staten
bedriver en förhållandevis expansiv ekonomisk politik.

När det gäller att bedöma den totala efterfrågesituationen har man
också att ta hänsyn till de extremt stora prishöjningarna på olja. Det är
inte troligt att ett fortsatt högt importpris på olja kan kompenseras med
höga priser på svenska exportvaror som hittills. Därför måste man räkna
med att oljepriserna — även om de skulle stabilisera sig — kommer att
verka i återhållande riktning på köpkraften inom landet. Denna verkan
betonas också mycket starkt i konjunkturinstitutets januarirapport.

Sammantaget innebär detta enligt motionärernas uppfattning, att det
inte bara finns utrymme för en expansiv ekonomisk politik under de
närmaste månaderna utan att en sådan politik dessutom är nödvändig för
att upprätthålla sysselsättning och produktion på en hög nivå. Att
uppskjuta beslut om eventuella stimulansåtgärder ända till i början av
maj, dvs. när kompletteringspropositionen föreligger, innebär stora risker
för ett återupprepande av den utveckling under 1970—71, som ledde till
den påföljande mycket allvarliga sysselsättningskrisen.

I fråga om ekonomisk-politiska åtgärder på kort sikt hävdar motionärerna
att den metod som snabbast har förutsättningar att få eftersträvad
effekt i det nu aktuella läget torde vara en generell och tillfällig sänkning
av mervärdeskatten. Tiden från beslut till effektuering kan göras mycket
kort. Visserligen kan visst merarbete uppkomma inom handeln. De rent
tekniskt-administrativa problemen torde dock vara förhållandevis ringa.

I konjunkturinstitutets rapport räknar man med en nedgång av
BNP-ökningen från tidigare beräknade ca 5 procent till ca 3 procent för
1974. Det bör därför finnas utrymme för en temporär mervärdeskattesänkning
på förslagsvis 5 procentenheter under den närmaste tiden. Det
skulle innebära en nedsättning av skattesatsen från 15 till 10 procent av
beskattningsvärdet på flertalet mervärdeskattebelagda varor och en
motsvarande sänkning för byggnader samt övriga varor och tjänster för
vilka ett reducerat uttag tillämpas. Enligt vissa översiktliga beräkningar
skulle BNP-tillväxten för 1974 då kunna förväntas bli något över 4
procent, alltså en klar förbättring. Omräknat i sysselsättning skulle en
sådan åtgärd kunna innebära en sysselsättningsökning med ca 20 000
personer eller med ca 0,5 procent för 1974.

Därutöver vill motionärerna betona åtgärder, som stimulerar till
investeringar i energisnålare tillverkningsprocesser. En temporär sänkning
av mervärdeskatten bör därför kombineras med särskilt investeringsstöd
för energisnålare maskiner och tillverkningsprocesser.

Stödåtgärder och stimulans till bättre och energibesparande isolerings -

FiU 1974:1

åtgärder av bostäder liksom till kommunala energianläggningar för
alternativa bränslen vill de också prioritera. Ett särskilt konjunkturellt
lagerstöd föreslås som komplement till ovannämnda åtgärder.

Slutligen för motionärerna fram kravet på indexskyddade barnbidrag
för att bevara realvärdet på dessa. Detta skulle också vara en välmotiverad
förstärkning av familjestödet på längre sikt.

Åtgärderna måste medge stor flexibilitet, bevarad handlingsfrihet och
innefatta handlingsberedskap för nya situationer, som snabbt kan
uppkomma i det korta tidsperspektivet. Det torde få ankomma på
riksdagens finansutskott att göra de slutgiltiga avvägandena, när konjunkturinstitutets
slutgiltiga beräkningar är gjorda efter den allmänna motionstidens
utgång. Omfattningen av de av motionärerna föreslagna
selektiva åtgärderna riktade mot investeringarna bör kunna avgöras, när
riksdagen slutgiltigt tar ställning till framlagda detaljförslag.

MOTIONEN 1974:1194

I motionen 1974:1194 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hävdas att
kristendenserna i den svenska ekonomin inte är plötsligt uppkomna ur de
aktuella förändringarna på oljemarknaden. De har en långsiktig karaktär
och kan därför mötas bara genom en långsiktig och medvetet planerad
politik som riktar sig mot kristendensernas orsakskälla: det kapitalistiska
systemet.

Parallellt med bristen på ekonomisk-politisk linje i finansplanen löper
myten om allas gemensamma intressen. Såväl regeringens som de
borgerliga partiernas politik har kännetecknats dels av att man sett
kristendenserna som i huvudsak kortsiktiga till sin karaktär och dels av
att man trott att det skulle vara ett recept att ”stimulera ekonomin”.
Denna stimulanspolitik har haft som sitt huvuddrag ständigt ökade
subventioner och gåvor till kapitalägarna. Men dessa stimulansåtgärder
har inte kunnat vända stagnationstendenserna i ekonomin.

Vänsterpartiet kommunisterna vänder sig med skärpa mot en ekonomisk
politik som är ägnad att stärka det kapitalistiska systemet och att
söka dölja dess motsättningar. Partiet drar rakt motsatta slutsatser ur den
nuvarande situationen än regeringen och de borgerliga partierna. Den
osäkerhet om den framtida ekonomiska utvecklingen som betonas i
finansplanen är kapitalismens osäkerhet. Den ger inte anledning till en
vänta-och-se-politik. I stället ger den ytterligare eftertryck åt kraven på
ökad samhällelig planering och kontroll över ekonomin. Den ekonomiska
politiken måste ha som grundläggande målsättning att bereda vägen för
en sådan omvandling. Viktiga led i en sådan ekonomisk politik är:

1. En långsiktig plan för att öka sysselsättningen

2. Etableringskontroll

3. Statliga industrier för medel ur AP-fonderna

4. Förstatligande av affärsbankerna

5. Privatägd energiproduktion förstatligas

FiU 1974:1

6. Ökat bostadsbyggande

7. Skärpt restriktivitet mot kapitalexport

8. Skärpt restriktivitet mot utländskt kapital

9. Vidgad priskontroll

10. Lägre boendekostnader

11. Lågräntepolitik

12. Inga subventioner till storkapitalet

Dessa åtgärder har en mera långsiktig karaktär. De är i flera fall
utvecklade med mera utförlig argumentation och konkretion i andra
motioner.

De i motionen 1194 på kortare sikt framförda kraven innefattar
slopande av mervärdeskatten på livsmedel och skärpt beskattning av stora
förmögenheter, bolagsvinster, börsspekulation m. m. enligt vad som
anförts i motionen 1974:606. Inkomstminskningen för statskassan
genom slopande av moms på maten ca 4 000 miljoner kr. täckes helt av
de föreslagna skatteskärpningarna på kapitalet.

I motionen föreslås vidare följande omedelbara åtgärder för ekonomisk
utjämning och ökad sysselsättning:

1. Höjda folkpensioner. Pensionstillskotten bör utgå med 24 procent
av basbeloppet i stället för av riksdagen tidigare beslutade 18 procent
under tiden 1 juli 1974—30 juni 1975. Detta innebär en uppräkning med
486 kronor för året efter den 1 juli 1974 mot finansplanens förutsedda
243 kronor. Merkostnad för helt år 570 miljoner kronor. Därefter sker
höjning enligt i motionen 1974:106 angiven plan.

2. Höjda och värdesäkrade barnbidrag. De allmänna barnbidragen bör
höjas från 1 april 1974 till en summa motsvarande 25 procent av
basbeloppet såsom utförligt motiveras i motionen nr 1974:702. Med
nuvarande basbelopp innebär detta en höjning från nu utgående 1 500 kr.
till 2 025 kr. per barn. Merkostnad för återstående nio månader av 1974
710 miljoner kr., till nästa budgetårs utgång den 30 juni 1975 ca 1 200
miljoner kr.

3. Slopande av arbetsgivaravgiften för primär- och landstingskommuner.
Den allmänna arbetsgivaravgiften bör från 1 april 1974 slopas för
kommuner och landsting. Kostnaden kan beräknas till 540 miljoner kr.
för de återstående nio månaderna av 1974 och till ca 800 miljoner kr.
fram till nästa budgetårs utgång den 30 juni 1975.

4. Särskilda bidrag till kommunerna för förbättring av boendemiljön.
Stora brister finns i fråga om den yttre boendemiljön såväl i nybyggda
områden som i äldre bostadsområden som fått förfalla. Ett anslag på 600
miljoner kr. föreslås utgå under tiden 1 april 1974-30 juni 1975.
Härigenom kan en rad ytterligare arbetstillfällen skapas för byggnadsarbetarkåren,
som nu kämpar mot en växande arbetslöshet.

2 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr I

FiU 1974:1

PROPOSITIONEN 1974:25

1 propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder
framhåller chefen för finansdepartementet att även om en betydande
osäkerhet alltjämt består kan man nu med större säkerhet bedöma
försörjningsläget och även klarare se ekonomins utvecklingstendenser.

Således förefaller en försämring av oljetillförseln för närvarande som
mindre sannolik. Vidare tycks det svenska näringslivet — trots bristande
tillförsel — hittills ha kunnat uppehålla produktionen utan egentliga
störningar från försörjningssidan. En annan osäkerhetsfaktor inför 1974
var de pågående avtalsförhandlingarna. Sedan avtal nu träffats mellan LO
och SAF har läget klarnat också i detta hänseende.

En osäkerhetsfaktor som alltjämt kvarstår är dock den internationella
ekonomiska utvecklingen.

För Sveriges del torde det tidigare förutsedda, kraftiga överskottet i
bytesbalansen för 1974 komma att förbytas i ett underskott. De
prisstegringar som följer av den kraftiga uppjusteringen av råoljepriserna
får en dämpande effekt på vår ekonomi. Konjunkturinstitutet har i
huvudalternativet i sin nyligen framlagda rapport räknat med att
tillväxten av bruttonationalprodukten 1974 skulle stanna vid ca 3 %. Med
hänsyn till att väsentliga begränsningar i vår inhemska produktion till
följd av brist på oljeprodukter numera ter sig mindre sannolika, bör det
till följd av prisstegringarna förutsedda efterfrågebortfallet motverkas
genom att ytterligare expansiva åtgärder vidtas.

Regeringen föreslår att ett extra tillägg på 200 kr. per barn utbetalas i
samband med utbetalning av barnbidraget i april. Ett motsvarande extra
tillägg på 150 kr. bör utgå till mottagare av förlängt barnbidrag och
studiebidrag inom studiehjälpen. Ett extra pensionstillägg på 243 kr. bör
utgå till alla folkpensionärer i april månad. Kostnaden för dessa åtgärder
uppgår till ca 750 milj. kr.

Subventioneringen av livsmedelspriserna föreslås fördubblad genom
att ytterligare 1 000 milj. kr. anvisas över budgeten. Av detta belopp bör
700 milj. kr. användas för att fr. o. m. den 1 april 1974 sänka priserna på
de livsmedel som omfattas av prisstopp. Återstående ca 300 milj. kr. bör
användas för att subventionera priserna på dessa varor fr. o. m. den 1 juli
1974 för att motverka de prisökningar som kan föranledas av en ny
jordbruksuppgörelse.

Det är vidare regeringens avsikt att förlänga nu gällande prisstopp på
livsmedel att gälla även för tiden efter den 20 juni 1974.

I syfte att dämpa den snabba kostnadsstegringen inom byggnadsområdet
och samtidigt stimulera ett fortsatt högt bostadsbyggande föreslås
att ett system med tillfällig kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggandet
införs med verkan från den 1 januari 1974. Kostnaden för
förslagen kan beräknas uppgå till 800 milj. kr. under år 1974 och ungefär
lika mycket år 1975.

Vidare har regeringen för avsikt att senare lägga fram förslag om att
ställa medel till förfogande för investeringar som syftar till bättre

FiU 1974:1

hushållning med energi. För här avsedda insatser beräknar departementschefen
en ram på 250 milj. kr.

Den sammanlagda kostnaden för de i propositionen förordade
åtgärderna uppgår till 2,8 miljarder kr. I finansplanen har det beräknade
budgetunderskottet för innevarande budgetår angetts till 8,4 miljarder kr.
Härtill bör läggas erfarenhetsmässiga tilläggsstater under återstoden av
våren samt effekten av höjda statstjänarlöner fr. o. m. den 1 januari
1974. Vidare kan man förutse en minskning av intäkterna av energiberoende
skatter. Om till detta läggs budgeteffekterna av de nu förordade
reformerna, ca 1,4 miljarder kr. innevarande budgetår, stiger budgetunderskottet
för budgetåret 1973/74 till i runt tal 11 miljarder kr.

För budgetåret 1974/75 angavs i finansplanen ett förutsett underskott
på 6,6 miljarder kr. Till detta belopp kan nu läggas budgeteffekten av de
här föreslagna reformerna. Om man även beaktar erfarenhetsmässigt
behov av tilläggsstater, kvardröjande effekter på energiberoende skatter
och de höjda statstjänarlönerna kan ett underskott budgetåret 1974/75
av likaledes ca 11 miljarder kr. te sig sannolikt.

Den sammanlagda effekten av budgetpolitiken under återstoden av
innevarande budgetår är starkt expansiv. Detta är, som tidigare angetts,
motiverat i nu rådande läge. Den expansiva inriktningen skulle bestå
under budgetåret 1974/75. En närmare precisering av inriktningen av
finanspolitiken för nästa budgetår bör emellertid anstå till den reviderade
finansplanen.

FiU 1974:1

UTSKOTTET

1 finansplanen underströks hur avgörande bedömningen av oljekrisens
omfattning och varaktighet var för utformningen av den ekonomiska
politiken. 1 dessa hänseenden befann vi oss, anförde departementschefen,
i en situation av genuin osäkerhet.

I det läget ansåg regeringen det inte vara meningsfullt att lägga fram
någon nationalbudget för år 1974. Budgetförslaget för 1974/75 — som
utarbetats på grundval av den konjunkturbedömning som gjordes i
oktober—november 1973 — var också i viss mening att betrakta som ett
provisorium och det var enligt finansplanen realistiskt att räkna med inte
oväsentliga förändringar på såväl inkomst- som utgiftssidan. Regeringen
ämnade återkomma med förslag i dessa avseenden i samband med
kompletteringspropositionen. Vidare avsåg den att fortlöpande informera
riksdagen om inträffade förändringar i försörjningsläget och i samband
därmed vid behov lägga fram förslag till erforderliga ekonomisk-politiska
åtgärder. Hemställan under punkten 1 i finansplanen begränsades mot
denna bakgrund till att avse riksdagens godkännande av den allmänna
uppläggningen av den ekonomiska politiken och statsregleringen.

1 de partimotioner angående riktlinjer för den ekonomiska politiken
som väcktes under allmänna motionstiden, 932 (m), 1192 (c, fp) och
1194 (vpk), framfördes förslag till åtgärder avsedda att stimulera den
svenska ekonomin och öka sysselsättningen.

Sedan överblicken av oljesituationen och det ekonomiska läget
förbättrats gjorde statsministern vid den allmänpolitiska debatten en
deklaration om de åtgärder på den ekonomiska politikens område som
regeringen avsåg att förelägga riksdagen. Dessa åtgärder preciserades i
propositionen 25.

Såväl finansplanen som de nyss nämnda partimotionerna och propositionen
25 har hänvisats till finansutskottet för beredning. Utskottet har i
sammanhanget berett skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,
näringsutskottet och civilutskottet tillfälle att avge yttrande
över de yrkanden som berör respektive utskott. Finansutskottet tar i det
följande först upp de ekonomiska framtidsutsikterna, diskuterar därefter
utrymmet för och behovet av konjunkturstimulerande åtgärder samt tar
slutligen ställning till vilka ekonomisk-politiska åtgärder som enligt dess
bedömning är erforderliga.

Det ekonomiska läget 1974

På några punkter har osäkerheten beträffande de ekonomiska utvecklingstendenserna
minskat sedan årsskiftet. Överblicken av oljesituationen
har förbättrats. En drastisk nedskärning av själva oljetillförseln till
industriländerna ter sig numera mindre sannolik. Den starka prisstegringen
på olja och de därav föranledda förändringarna i olika länders
betalningsbalanser kvarstår dock. Man måste därför alltjämt räkna med

FiU 1974:1

att oljesituationen får en dämpande effekt på tillväxten i industriländerna.

Sedan nya löneavtal för år 1974 nu slutits för stora delar av den
svenska arbetsmarknaden, har en annan osäkerhetsfaktor i prognosen
reducerats väsentligt.

Kvar står en betydande ovisshet beträffande den internationella
ekonomiska utvecklingen. Denna ovisshet speglas i de två prognosalternativen
i följande tabell som hämtats ur konjunkturinstitutets januarirapport.

Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa länder och länderområden
1973-1974

Procentuell volymförändring

Huvudprognos Alternativ prognos

Storbritannienl	0	_ 1 1/2
Västtyskland	1 1/2	0
Frankrike1	4	2
Italien	4	2
Belgien	2 1/2	1/2
Nederländerna	2	0
Irland	3	1
Danmark1	2	0
KG	2 1/4	1/2
Finland1	3	2
Norge1	4	3
Österrike	3 1/2	2 1/2
Schweiz	2 1/2	1 1/2
Spanien	5	3 1/2
Sverige1	3	1 3/4
Västeuropa	2 1/2	3/4
Förenta staterna	1 1/2	1
Kanada	4 1/2	4
Japan	3	- 1
Australien	3 1/2	2 1/2
Totala OKCD	2 1/4	3/4

1 Uppgifterna avser inhemsk bruttoprodukt.

Anm. Båda prognoserna baserar sig på ett antagande om en viss nedskärning av
oljetillförseln under första kvartalet 1974. Knligt huvudprognosen återgår oljetillförseln
till normal nivå under återstoden av äret, medan den alternativa prognosen
förutser en 10-proeentig nedskärning under samma period.

När det gäller den internationella konjunkturutvecklingen och dess
effekt på den svenska ekonomin är det enligt utskottets mening framför
allt två omständigheter som bör beaktas.

För det första gäller att vi med all sannolikhet har att räkna med en
väsentligt mindre ökning av världshandeln och av efterfrågan på svenska
exportprodukter i år än i fjol. Då ökade vår exportvolym med 16,4%.
För i år räknar konjunkturinstitutet nu med en volymökning på endast
4,6 %.

FiU 1974:1

För det andra finns risk för att den kraftiga fördyringen av
oljeimporten kan skapa betydande betalningsbalansproblem för en rad
länder. För OECD-länderna tillsammantagna har det beräknats att en
kvantitativt oförändrad råoljeimport under 1974 skulle kosta ca 50
miljarder dollar mer än 1973. Till en del kan effekten härav på dessa
länders bytesbalanser motvägas av ökad export till oljeländerna. Till
större delen torde emellertid såväl de oljeproducerande som de oljeförädlande
ländernas stigande valutaintäkter komma att placeras i banker
och penninginrättningar och på kapitalmarknaderna i Europa och
Amerika. Det finns emellertid ingenting som garanterar att dessa
placeringar sker på ett sådant sätt att de automatiskt balanserar de
uppkommande underskotten i de oljeimporterande ländernas bytesbalanser.
Det finns tvärtom risk för att dessa placeringar i betydande grad
kommer att koncentreras till vissa länder med internationellt väl
utvecklade penning- och kapitalmarknader, i första hand USA, England
och Schweiz. Möjligheten och viljan att överföra detta kapital till länder
med försvagad bytesbalans bör inte överskattas. Det är därför möjligt att
de senare länderna föranleds att föra en konjunkturdämpande politik
eller att införa handels- och valutarestriktioner. Detta gäller såväl
industriländer som de u-länder som inte producerar olja.

Sverige intar i detta sammanhang en gynnad position genom att vi har
en relativt betydande valutareserv. Denna reserv ger oss en viss
handlingsfrihet vid utformningen av den ekonomiska politiken. Bytesbalansen
som inklusive transfereringar slutade på ett överskott på inte
mindre än 4,5 miljarder kr. 1973 väntas i år visa ett underskott på
närmare 1 miljard kr.

Behovet av en expansiv ekonomisk politik

Konjunkturinstitutet har i sin januarirapport gjort en bedömning av
den ekonomiska utvecklingen i Sverige under år 1974. I sitt huvudalternativ
— som bygger på förutsättningen att restriktionerna på oljetillförseln
upphör några månader in på 1974 — räknar institutet med att
bruttonationalprodukten skall öka med knappt 3% mellan 1973 och
1974. Arbetslösheten för 1974 skulle därmed uppgå till mellan 2,5 och
3 % eller i runt tal 110 000 personer. I en alternativ kalkyl, som utgår
från att vissa restriktioner i oljetillförseln kvarstår under resten av
innevarande år, kommer institutet fram till en BNP-tillväxt om 1,8 %. I
dessa beräkningar som slutfördes i slutet av januari har inte räknats in
några effekter av de ytterligare stimulansåtgärder som behandlas i detta
betänkande. De beräknade förändringarna i olika BNP-komponenter,
angivna i procent av bruttonationalprodukten, återges i tabell 2.

FiU 1974:1 23

Tabell 2. Försörjningsbalans

rörändringarna i BNP-komponenterna uttryckta i procent av BNP året innan. 1968
års priser

1973 1974

Huvud- Alternativ

kalkyl kalkyl

Privat konsumtion	1,3	1,1	0,1
Statlig konsumtion	0,4	0,2	0,2
Kommunal konsumtion	0,2	0,5	0,5
Privat bruttoinvestering1 Statlig bruttoinvestering1	0,3	0,8	0,3
0,0	0,1	0,1
Kommunal bruttoinvestering1	-0,4	-0,1	-0,1
Investeringar i bostäder	-0,2	-0,5	-0,6
Eörändring i lagerinvestering	-0,6	1,2	1,1
Export av varor	3,7	1,3	0,9
Import av varor och tjänstenetto	- 1,8	- 1,7	-0,7
Summa BNP-ökning	2,9	2,9	1,8

1 Exkl. bostäder.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Det förtjänar att understrykas att den privata konsumtionens bidrag
till tillväxten i år enligt dessa kalkyler skulle bli mindre än 1973, som i sig
var ett år med svag konsumtionsutveckling. Enligt huvudkalkylen
begränsas stegringen i den privata konsumtionens volym till 2 %, vilket —
som framgår av tabell 2 — bidrar till att öka bruttonationalprodukten
med drygt 1 procentenhet. I alternativkalkylen uteblir den privata
konsumtionsökningen nästan helt och dess bidrag till BNP-tillväxten
inskränks till en tiondels procentenhet.

Konsumentprisnivån beräknas av konjunkturinstitutet stiga med 10 å
11 % i år. Denna prognos bygger bl. a. på antaganden om en genomsnittlig
importprisstegring på närmare 25 % och en lönekostnadsstegring på ca
13 %. Under loppet av 1973 steg konsumentpriserna med 8 %.

Utskottet är medvetet om att de kalkyler och siffror som nu
presenterats kan skapa ett intryck av falsk precision, när det gäller
framtidsbedömningen. På en rad punkter föreligger betydande osäkerhetsmarginaler.
Med hänsyn till den bild vi i dag har av oljesituationen
framstår dock enligt utskottets mening konjunkturinstitutets huvudkalkyl
som väsentligt mer sannolik än alternativkalkylen. Utskottet har
därför lagt huvudkalkylen till grund för sina överväganden rörande
behovet av expansiva åtgärder.

FiU 1974:1

framlagda huvudkalkyl är som tidigare nämnts ca 3 % resp. 2,5—3 %.
Redan en jämförelse mellan dessa grova siffror ger enligt utskottets
mening vid handen att det föreligger ett klart behov av ytterligare
expansiva åtgärder. På denna centrala punkt råder det enighet mellan
partierna.

Det statsfinansiella läget och den försämrade betalningsbalansen sätter
å andra sidan bestämda gränser för de expansiva åtgärdernas omfattning.

Efter att ha vägt dessa olika synpunkter mot varandra har utskottet
kommit till slutsatsen att de expansiva åtgärderna kan ges sådan
omfattning att deras samlade effekt på bruttonationalprodukten 1974
blir en ökning av drygt 1 %. Detta utan att risker uppkommer för en
inflationistisk utveckling och för alltför starka påfrestningar på vår
valutareserv.

Innan de enskilda förslagen till åtgärder tas upp till behandling kan det
vara av värde att få de olika åtgärdspaketens samlade effekter på
samhällsekonomin belysta. Speciellt gäller detta deras inverkan på
bruttonationalprodukt, budgetsaldo och bytesbalans. På begäran av
utskottet har konjunkturinstitutet gjort en beräkning härav, som redovisas
i Bihang till detta betänkande. Det bör erinras om att beräkningar av
detta slag är behäftade med betydande osäkerhetsmarginaler.

Av institutets beräkningar att döma skulle ökningen i bruttonationalprodukten
vid ett genomförande av förslagen i propositionen 25 uppgå
till ca 0,8 %. Samtidigt anges i propositionen de sammanlagda kostnaderna
för åtgärderna — räknat på årsbasis - till 2,8 miljarder kr. Vill man,
som utskottet förordat i det föregående, nå en BNP-effekt på drygt 1 %
bör denna kostnadsram vidgas till i runt tal 4 miljarder kr. En total
stimulans av denna storleksordning — som också förordats i väckta
partimotioner — är enligt utskottets bedömning i nuvarande läge
erforderlig för att möta den konjunkturdämpande effekten av de höjda
oljepriserna. Inom denna totalram återstår det sedan att välja den bästa
kombinationen av stimulansåtgärder.

Utskottet vill betona att denna utgiftsexpansion till sin huvuddel är
tidsbegränsad och motiverad av konjunkturpolitiska skäl. Vid den
sedvanliga behandlingen av budgetförslaget för 1974/75 måste riksdagen
enligt utskottets bedömning med hänsyn till det långsiktiga budgetperspektivet
iaktta fortsatt restriktivitet.

Valet av åtgärder

Ett brett register av åtgärder står till förfogande för genomförandet av
en expansiv ekonomisk politik. En stram penningpolitik kan lättas.
Staten kan på olika sätt öka inkomstflödet till hushåll, företag och
kommuner. Direkta eller indirekta skatter kan sänkas.

Såväl i propositionen 25 som i motionsvis framförda förslag vill man
ge ett snabbt och tidsbegränsat stöd åt den privata konsumtionen.
Regeringen föreslår att de ca 1,5 miljoner folkpensionärerna ges en
inkomstförstärkning på totalt 360 milj. kr. i april månad samtidigt som

FiU 1974:1

de ca 1 miljon barnfamiljerna också får ett totalt inkomsttillägg av
ungefär samma storlek (ca 390 milj. kr.). Centerpartiet och folkpartiet
förordar i motionen 1192 en tillfällig sänkning av mervärdeskatten från
och med den 1 mars 1974 samt en successiv och mera begränsad, men
permanent höjning av de allmänna resp. förlängda barnbidragen. Höjda
pensioner och barnbidrag förordas även i vänsterpartiet kommunisternas
motion 1194.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU 1974:1 y) inte
funnit anledning till erinran mot det i propositionen 25 föreslagna extra
pensionstillägget till pensionärer. Utskottet har också tillstyrkt förslaget
om ett extra tillägg på 150 kr. till dem som uppbär studiebidrag eller
förlängt barnbidrag.

Socialutskottet har (SoU 1974:1 y) yttrat sig över förslaget i
propositionen 25 angående extra tillägg till barnbidrag. Utskottet
tillstyrker förslaget.

Bred enighet synes råda om att i nuvarande konjunkturläge vidga
konsumtionsmöjligheterna för pensionärer och barnfamiljer. Finansutskottet
tillstyrker förslagen om extra tillägg till folkpensionärer och
barnfamiljer i propositionen 25.

Med den vidgade ram för de totala stimulansåtgärderna som numera
bedöms föreligga är det enligt finansutskottets uppfattning möjligt att
kombinera de fördelningspolitiskt betydelsefulla engångsbidrågen till
pensionärer och barnfamiljer med en tidsbegränsad generell sänkning av
mervärdeskatten. Detta kan ske genom att förena regeringsförslagen på
dessa punkter med en tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten.
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att sänka mervärdeskatten från
15 till 12% av beskattningsvärdet under tiden 1 april — 15 september

1974. Beträffande den tekniska utformningen av åtgärden hänvisar
utskottet till författningsförslagen i bilagorna 1 och 2 på s. 34 och till de
synpunkter skatteutskottet framfört i sitt yttrande (SkU 1974:1 y).

Fördelarna med den här föreslagna kombinationen av åtgärder är
enligt finansutskottets sätt att se uppenbara. Härigenom möjliggörs en
omedelbar och i tiden begränsad stimulans av den privata konsumtionen.
Genom att åtgärden är tidsbegränsad upprätthålls en hög handlingsberedskap
inom den ekonomiska politiken. Förslagen får en bred parlamentarisk
förankring, som underlättar deras genomförande.

Vad utskottet förordat beträffande mervärdeskatten innebär att
yrkandet A 1 i motionen 1192 i betydande utsträckning tillgodoses.
Detsamma gäller ett andrahandsyrkande om sänkt mervärdeskatt i
motionen 932. Motionens förstahandsyrkande om sänkning av den
direkta skatten fr. o. m. den 1 juli 1974 avstyrks följaktligen.

I motionen 597 föreslås ett generellt kontantbidrag på 300 kr. till
varje medborgare. Med den av utskottet förordade sänkningen av
mervärdeskatten m. m. torde emellertid den av motionärerna eftersträvade
konjunkturstimulansen uppnås på annat sätt, varför yrkandet i
motionen avstyrks.

Utskottet går nu över till att behandla de åtgärder, vilkas verkningar

FiU 1974:1

sträcker sig längre fram i tiden än den närmaste sexmånadersperioden.

Först behandlas åtgärder som avser konsumtionen. Konsumentpriserna
på livsmedel subventioneras för närvarande med ca 1 000 milj. kr.,
räknat för helt år, varav 700 milj. kr. via budgeten och 300 milj. kr. via
införselavgifter. I propositionen 25 förordas en kraftig förstärkning av
budgetstödet genom att ytterligare 700 milj. kr. från den 1 april sätts in
för att sänka priserna på de livsmedel som nu är prisstoppade (mjölk,
grädde, ost, kött, fläsk och charkuterivaror). Vidare uttalas avsikten att
med budgetmedel, ca 300 milj. kr., motverka de prisökningar som kan
föranledas av en ny jordbruksuppgörelse samt aviseras fortsatt prisstopp
på de aktuella livsmedlen även för tiden efter den 20 juni 1974.

De föreslagna riktlinjerna för fortsatt och förstärkt livsmedelsstöd
tillstyrks av utskottet. Den eftersträvade prissänkningen uppnås emellertid
till en del genom förslaget att temporärt sänka mervärdeskatten också
på de prisreglerade livsmedlen. Härigenom kan kostnaden för den
tillkommande direkta budgetsubventionen begränsas till ca 560 milj. kr.
för 12-månadersperioden april 1974—mars 1975. Frågan om de ytterligare
medel som skall tillföras jordbruket fr. o. m. den 1 juli 1974 är för
närvarande föremål för förhandlingar. Behovet av tillskott av budgetmedel
från denna tidpunkt — utöver i propositionen beräknade 300 milj.
kr. — får prövas när avtal om jordbrukspriserna för tiden efter den 1 juli
föreligger.

Vad utskottet nu anfört innebär ett godtagande av de i propositionen
25 redovisade riktlinjerna för att sänka konsumentpriserna på viktigare
livsmedel från den 1 april. Ett sådant utvidgat livsmedelsstöd innebär att
prissänkningarna koncentreras till ett antal baslivsmedel och därvid blir
mycket betydande.

I motionerna 606 och 1194 upprepas tidigare framförda krav om att
sänka priserna på livsmedel genom avveckling av mervärdeskatten på
livsmedel. Denna del av mervärdeskatten kan uppskattas till drygt 5
miljarder kr. för år räknat. Motionärerna vill kompensera statskassan
genom att dra in i huvudsak motsvarande belopp genom skärpt
beskattning av stora förmögenheter, bolagsvinster m. m. fr. o. m. år

1975.

Att avveckla mervärdeskatten på hela livsmedelsområdet är sålunda
mycket dyrbart. På vissa viktigare livsmedel uppnås större prissänkning
genom att på det sätt som redovisats i det föregående koncentrera en
begränsad summa till dessa varor. Skatteutskottet har vidare i sitt
yttrande (SkU 1974:1 y) erinrat om de administrativa och kontrolltekniska
skäl som talar mot en isolerad sänkning av mervärdeskatten på
livsmedel. Mot denna bakgrund avstyrker finansutskottet ifrågavarande
yrkanden i motionerna 606 och 1194.

Utskottet är inte berett att tillstyrka yrkandet i motionen 1219 om
tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning att kartlägga de sociala
verkningarna och administrativa konsekvenserna av slopad eller sänkt
mervärdeskatt på samtliga livsmedel eller på baslivsmedel. Enligt vad
utskottet inhämtat tas dessa frågor upp av skatteutredningen i dess
pågående arbete.

FiU 1974:1

Det bör betonas att sänkningen av mervärdeskatten avser att höja
konsumenternas reella köpkraft och därigenom stimulera till en ökad
konsumtion. Det ligger därför vikt på att skattesänkningen fullt ut slår
igenom i priserna. Någon allmän höjning av handelsmarginalerna får inte
bli följden. Det ankommer på pris- och kartellnämnden att följa
utvecklingen. Utskottet finner inte anledning att — som föreslås i
motionen 1194 — riksdagen gör en särskild hemställan till regeringen
rörande tillämpningen av allmänna prisregleringslagen.

I flera motioner föreslås höjning och värdesäkring av nu utgående
barnbidrag om 1 500 kr. per barn och år och motsvarande höjning av det
förlängda barnbidraget.

Barnbidraget, det förlängda barnbidraget och studiebidraget höjdes
fr. o. m. den 1 januari 1974 genom beslut av fjolårets höstriksdag (FiU
1973:40). Utskottet har i det föregående tillstyrkt att ett särskilt
engångsbelopp skall utgå i april månad i år. Det nu föreslagna
livsmedelsstödet innebär särskilt för barnfamiljer kraftigt reducerade
utgifter jämfört med vad som skulle erfordras utan detta stöd. Med
hänsyn till dessa konjunkturpolitiskt motiverade förstärkningar av stödet
till barnfamiljerna — även innefattande det särskilda studiebidraget — och
övriga omfattande utgiftsåtaganden, som har betydelse i detta sammanhang,
bör yrkandena i motionerna 702, 1192 och 1194 om höjning och
indexreglering av barnbidraget och det förlängda barnbidraget ej bifallas.

I motionerna 106 och 1194 yrkas att pensionstillskotten fr. o. m. juli
månad 1974 skall höjas till 24 procent av basbeloppet mot enligt nu
gällande plan 18 procent. Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande
(SfU 1974:1 y) hänvisat till att pensionärerna genom beslut av 1973 års
riksdag tillerkänts ett extra pensionstillägg om 3 procent, som utbetalats i
januari månad och att ytterligare ett sådant tillägg föreslås utgå i april
månad. Detta tillägg har i det föregående tillstyrkts av finansutskottet.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets mening att de aktuella
yrkandena i motionerna 106 och 1194 mot denna bakgrund bör
avstyrkas och att frågan om uppräkning av de reguljära pensionstillskotten
i vart fall bör anstå i avvaktan på resultatet av pensionsålderskommitténs
arbete.

I konjunkturinstitutets januarirapport redovisas en påtaglig neddragning
av tidigare prognoser för investeringar, främst vad gäller bostadsbyggandet.
Investeringar i bostäder minskade med 4 å 5 procent under år
1973 och enligt prognosen skulle nedgången under år 1974 fördjupas till
ca 10 procent. Under sådana förhållanden erfordras särskilda stimulansåtgärder
för att hålla sysselsättningen uppe på byggområdet.

I propositionen 25 föreslås i detta syfte restitution av mervärdeskatten
på bostäder som färdigställs under 1974 eller som påbörjas detta år och
färdigställs under år 1975. Förslaget avser endast åretruntbostäder och
innehåller vissa maximeringsregler. Kompensationen skall under vissa
förutsättningar kunna avse även ombyggnader.

Civilutskottet framhåller i sitt yttrande över förslaget i propositionen

FiU 1974:1

(CU 1974:2 y) att behovet att främja ett ökat bostadsbyggande måste
anses mycket väl dokumenterat från såväl bostadspolitiska som sysselsättningspolitiska
utgångspunkter. Den föreslagna åtgärden kommer att ha
gynnsam inverkan på bostadsmarknadens investeringsbeslut. Konjunkturinstitutet
har för sin del räknat med en ökad igångsättning om
8 000-12 000 lägenheter.

Skatteutskottet förordar i sitt yttrande (SkU 1974:1 y) den i
propositionen föreslagna tekniska lösningen att möta de stigande
byggnadskostnaderna framför ett system som bygger på undantag för
detta område från beskattningen. Beträffande förslagets allmänna utformning
kan enligt utskottet rent principiellt anföras att en mera
långtgående schablonisering av reglerna sannolikt skulle kunna bidra till
en förenklad handläggning. Utskottet har även funnit att det kan uppstå
vissa övergångsproblem vid olika former av gruppbebyggelse, som
färdigställts före och efter årsskiftet 1973/74, liksom beträffande redan
avtalade vederlag. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t i
administrativ väg kommer att meddela erforderliga föreskrifter i sådana
fall.

Finansutskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag mot bakgrund av de
båda utskottens yttranden och utifrån finansutskottets egen bedömning
av behovet att stimulera bostadsinvesteringarna. Finansutskottet förutsätter
därvid att Kungl. Maj:t beaktar ovan anförda synpunkter.

I motionen 1244 yrkas att mervärdeskatten på byggnadsmaterial skall
restitueras. Till huvudsaklig del torde motionärens önskemål om sänkta
bostadsbyggnadskostnader infrias genom den föreslagna kompensationen
för erlagd mervärdeskatt på bostadsbyggande. Yrkandet avstyrks.

Yrkandet i motionen 1608 att kompensationen för mervärdeskatt skall
omfatta även lokaler för olika ideella organisationer avstyrks av utskottet.
Att skilja ut vissa slag av lokaler som särskilt bör gynnas torde
inte låta sig göra. Propositionsförslagets karaktär av särskild stödinsats för
att främja bostadsinvesteringarna synes böra vidmakthållas.

I propositionen 25 redogörs för regeringens avsikt att senare i särskild
ordning begära medel för investeringar som bl. a. syftar till bättre
hushållning med energi. Som exempel på sådana åtgärder nämns i
propositionen förbättrad värmeisolering av bostäder m. m. och åtgärder
för att möjliggöra användning av andra energislag än olja. Samtliga dessa
åtgärder avses få en sysselsättningsfrämjande inriktning. Kungl. Maj:t
beräknar en ram på 250 milj. kr. för insatser av detta slag. De i
propositionen aviserade åtgärderna överensstämmer i huvudsak med dem
som tidigare förordats i motionen 1192. Motionsyrkandena torde därmed
kunna tillgodoses i samband med behandlingen av den särskilda propositionen
i ämnet.

I likhet med det föreslagna systemet för kompensation för mervärdeskatt
på bostadsbyggande syftar de nu senast berörda åtgärderna till att
förbättra sysselsättningsläget i byggbranschen och motverka en väntad
nedgång i byggnadssektorn. Redan vidtagna åtgärder för att stimulera

FiU 1974:1

ombyggnads- och underhållsbyggnationen genom bl. a. ett särskilt sysselsättningsstöd
fullföljs. Tillgängliga byggprojekt ges fortlöpande tillstånd.
Riksdagen har nyligen på tilläggsstat anvisat medel som ställs till
arbetsmarknadsstyrelsens förfogande för att möjliggöra igångsättning av
ytterligare byggnadsprojekt som finns i beredskap. Med det anförda har
utskottet velat understryka vikten av en hög beredskap och fortsatta
betydande insatser för att hålla uppe sysselsättningen i byggbranschen.
Det ligger inom Kungl. Maj:ts bemyndigande att vidta ytterligare åtgärder
om så skulle erfordras.

Med vad utskottet nu anfört samt på de grunder som redovisas i
civilutskottets yttrande (CU 1974:1 y) avstyrks yrkandet i motionen
1194 om särskilda bidrag till kommunerna för förbättring av den yttre
boendemiljön.

Inte heller yrkandet i motionen 1192 angående lagerstöd tillstyrks av
utskottet. Det kan inte uteslutas att nedgången i exportefterfrågan i ett
senare läge får sådan omfattning att åtgärder av detta slag blir
nödvändiga. För närvarande torde de emellertid inte erfordras.

I motionerna 1194 och 1221 begärs den allmänna arbetsgivaravgiften
för kommuner och landsting slopas från den 1 april 1974.
Tillgodoseende av motionsyrkandet skulle innebära ett mycket kraftigt
bortfall av inkomster för statsverket. Frågan om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun utreds för närvarande av den kommunalekonomiska
utredningen. Dess arbete bör inte föregripas. Motionerna avstyrks.

En rad yrkanden har väckts om att använda den allmänna arbetsgivaravgiften
i regionalpolitisk! syfte. I motionen 1218 begärs en utredning av
frågan. I motionen 1220 begärs förslag av Kungl. Maj:t om en
regionalpolitisk! differentierad arbetsgivaravgift. I motionerna 932 och
1240 begärs att arbetsgivaravgiften skall sänkas med två procentenheter i
stödområdet från den 1 juli 1974.

Utskottet konstaterar att frågan om att differentiera den allmänna
arbetsgivaravgiften utifrån regionalpolitiska syften inte har något direkt
samband med nu aktuella ekonomisk-politiska avväganden, varför motionsyrkandena
bör avvisas i detta sammanhang, men har intet att erinra
mot att frågan blir föremål för utredning i regionalpolitisk! sammanhang.

I några motionsyrkanden tas upp frågor rörande penning- och
kreditpolitiken.

I motionen 1194 begärs att riksdagen skall uttala sig för en politik
med låg och fast ränta. Den svenska penningpolitiken har varit oförändrat
lätt sedan 1971. Riksbankens diskonto har sedan slutet av detta år legat
oförändrat vid 5 % och likviditeten i banksystemet och hos företag och
allmänhet har fortsatt att öka. Vår räntenivå är i dag internationellt sett
låg. Med hänsyn till de ökade risker för betalningsbalansstörningar, som
oljesituationen fört med sig, är det enligt utskottets mening inte
tillrådligt att ytterligare lätta på penningpolitiken. Inte heller är det
lämpligt att vi på sikt avhänder oss ett så viktigt ekonomisk-politiskt
medel som räntan. Riksdagen bör därför inte göra det i motionen 1194

FiU 1974:1

begärda uttalandet om räntepolitiken.

I motionen 932 har hemställts om åtgärder syftande till att i ökad
utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet. Finansutskottet
finner — i likhet med näringsutskottet (NU 1974:1 y) — inte
anledning att i nuvarande lätta kreditmarknadsläge tillstyrka detta
yrkande.

Detsamma gäller kravet i motionen 361 om ökade återlån från
AP-fonden till företag med mindre än 500 anställda.

I motionen 1194, slutligen, begärs att riksdagen gör ett mer
principiellt uttalande rörande vad motionärerna menar vara stöd till
storkapitalet via statsbudgeten. Utskottet finner inte anledning att i nu
aktuellt konjunkturpolitiskt sammanhang gå in i någon argumentation i
denna fråga. Motionsyrkandet avstyrks.

FiU 1974:1

HEMSTÄLLAN

Utskottet hemställer

1. beträffande den ekonomiska politiken samt omfattningen
och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna att
riksdagen i anledning av propositionen 1974:1 bilaga 1 och
motionen 1974:1192 moment B samt med bifall till propositionen
1974:25 och med avslag på motionerna 1974:932
moment A och 1974:1194 i denna del som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande sänkning av den direkta skatten att riksdagen
avslår motionen 1974:932 moment B 1,

3. beträffande tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten att
riksdagen i anledning av motionerna 1974:1192 moment A 1
och 1974:932 moment B 2 beslutar att mervärdeskatten
sänks från 15 till 12% av gällande beskattningsvärde under
tiden 1 april—15 september 1974 genom att anta de som
bilaga 1 och 2 vid denna hemställan fogade förslagen till

a. förordning om tillfällig nedsättning av mervärdeskatten,

b. förordning om ändring i förordningen (1968:430) om
mervärdeskatt,

4. beträffande generellt kontantbidrag att riksdagen avslår
motionen 1974:597,

5. beträffande extra pensionstillägg att riksdagen med bifall till
Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 1 punkt 1
framlagda förslag

a. godkänner av chefen för socialdepartementet förordade
grunder för extra pensionstillägg,

b. till Extra pensionstillägg på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1973/74 under femte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 360 000 000 kr.,

6. beträffande extra tillägg till barnbidrag att riksdagen med
bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 1
punkt 2 framlagda förslag

a. godkänner av chefen för socialdepartementet förordade
grunder för extra tillägg till barnbidrag,

b. till Extra tillägg till barnbidrag på tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1973/74 under femte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.,

7. beträffande tillägg till studiebidrag och förlängt barnbidrag
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen
1974:25 bilaga 3 framlagda förslag godkänner vad chefen för
utbildningsdepartementet förordat,

8. beträffande slopande av mervärdeskatt på livsmedel att
riksdagen avslår motionerna 1974:606 och 1974:1 194 i
denna del,

FiU 1974:1

9. beträffande utredning om konsekvenserna av slopad eller
sänkt mervärdeskatt på livsmedel att riksdagen avslår motionen
1974:1219 moment 2,

10. beträffande tillämpning av allmänna prisregleringslagen på
alla dagligvaror att riksdagen avslår motionen 1974:1194 i
denna del,

11. beträffande indexreglering av barnbidrag att riksdagen avslår
motionerna 1974:1192 moment 2 samt 1974:702 och
1974:1194 i denna del,

12. beträffande indexreglering av det förlängda barnbidraget att
riksdagen avslår motionen 1974:1192 moment 3,

13. beträffande höjning av pensionstillskotten att riksdagen avslår
motionerna 1974:106 och 1974:1194 i denna del,

14. beträffande kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggande
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts i
propositionen 1974:25 bilaga 2 framlagda förslag samt med
avslag på motionerna 1974:1244 och 1974:1608

a. godkänner de riktlinjer för mervärdeskattekompensation
som chefen för finansdepartementet förordat och som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. beslutar att kostnaderna för kompensationen skall belasta
inkomstskattetiteln Mervärdeskatt,

15. beträffande investeringsstöd att riksdagen avslår motionen
1974:1192 moment 4 a och b,

16. beträffande bidrag till kommunerna för förbättring av den
yttre boendemiljön att riksdagen avslår motionen 1974:1 194
i denna del,

17. beträffande lagerstöd att riksdagen avslår motionen 1974:
1192 moment 4 c,

18. beträffande slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften för
kommuner och landsting att riksdagen avslår motionerna
1974:1 194 i denna del och 1974:1221 moment 1,

19. beträffande regional differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften
att riksdagen avslår motionerna 1974:932 moment
C och 1974:1240 moment 2 samt 1974:1220 moment
1 och 1974:1218 i denna del,

20. beträffande uttalande om en politik med låg och fast ränta
att riksdagen avslår motionen 1974:1194 i denna del,

21. beträffande ökade krediter från AP-fonden till näringslivet att
riksdagen avslår motionen 1974:932 moment D,

22. beträffande återlån från allmänna pensionsfonden att riksdagen
avslår motionen 1974:361,

FiU 1974:1

23. beträffande uttalande om avveckling av stödet till storkapitalet
att riksdagen avslår motionen 1974:1194 i denna del.

Stockholm den 26 februari 1974
På finansutskottets vägnar
NILS G. ÅSLING

Närvarande vid beslutet: herrar Åsling (c), Ekström (s), Burenstam Linder
(m), Knut Johansson i Stockholm (s), Kristiansson (c), Franzén (s),
Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo (c), Jansson (s),
Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Hermansson
(vpk) och Wirtén (fp).

3 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr I

FiU 1974:1

Bilaga 1

Förslag till

Förordning om tillfällig nedsättning av mervärdeskatten

Härigenom förordnas som följer.

1 § Skatt enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt utgår under
tiden den 1 april—den 15 september 1974 med 12 procent av
beskattningsvärdet. Vid införsel av monteringsfärdigt hus utgår dock
skatten med 7,2 procent av beskattningsvärdet.

2 § Har skattskyldig, som redovisar skatt enligt 4 § första stycket
förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, före den 1 april 1974
tillhandahållit skattepliktig vara, byggnad eller tjänst åt någon som är
redovisningsskyldig för mervärdeskatt, skall skatt för tillhandahållandet
redovisas enligt den i 13 § nämnda förordning angivna skattesatsen.

3 § Träffas under tiden den 1 april—den 15 september 1974 avtal om
tillhandahållande av tjänst med utsträckning i tiden utgår skatt enligt
denna förordning för tillhandahållandet endast i den mån tjänsten hänför
sig till tid till och med den 15 september 1974.

4 § Riksskatteverket kan besluta, att redovisning av skatt för tid, under
vilken denna förordning gäller, får ske i annan ordning än som bestämts
för viss skattskyldig enligt 22 § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt.

Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.

Bilaga 2

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas att anvisningarna till 59 § förordningen (1968:
430) om mervärdeskatt skall upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1974.

FiU 1974:1

RESERVATIONER

Reservation 1) beträffande den ekonomiska politiken samt omfattningen
och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna av herrar Burenstam
Linder (m) och Söderström (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”1
finansplanen” och på s. 29 slutar med ”inte erfordras” bort ha följande
lydelse:

När riksdagen i januari förelädes finansplanen, var det ekonomiska
läget präglat av osäkerhet på grund av främst OAPEC-ländernas beslut att
skära ned oljeproduktionen. Detta föranledde regeringen att inte lägga
fram någon nationalbudget för 1974. Regeringen avstod vidare från att
närmare precisera den ekonomiska politiken utan förklarade sig avse att
senare återkomma till riksdagen med konkreta förslag. Först i samband
med riksdagens allmänpolitiska debatt den 30 januari gjorde statsministern
en deklaration om de åtgärder på den ekonomiska politikens
område, som regeringen avsåg att föreslå riksdagen. Dessa preciserades
därefter i propositionen 25. Då hade redan samtliga oppositionspartier
under den allmänna motionstiden klargjort sin syn på det ekonomiska
läget och lagt fram förslag till stimulansåtgärder.

Det finns enligt utskottets uppfattning anledning att beklaga, att för
svensk ekonomi erforderliga stimulansåtgärder har försenats genom
regeringens handlande. Det är förvisso riktigt, att osäkerheten om den
ekonomiska utvecklingen var stor omkring årsskiftet 1973/74. På flera
punkter kunde emellertid tämligen bestämda uttalanden göras. Det
framstod sålunda som klart, att oljepriserna skulle stiga kraftigt. Det var
vidare klart att dessa prishöjningar skulle leda till en betydande dämpning
av den inhemska efterfrågan. Det var osannolikt att möjligheterna att
köpa erforderliga oljekvantiteter särskilt länge skulle begränsas. Det var
alltså mot denna bakgrund uppenbart, att ekonomisk-politiska stimulansåtgärder
skulle bli nödvändiga för att sysselsättningen i Sverige skulle
kunna hållas uppe. Enligt utskottets uppfattning hade det varit helt
möjligt för regeringen att i årets finansplan lägga fram förslag till sådana
stimulansåtgärder. Regeringen borde ha gjort det för att åtgärderna så
tidigt som möjligt skulle ha kunnat sättas in.

Utskottet vill erinra om att moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet i en reservation till finansutskottets betänkande nr 40 i
höstas uttalade: ”(Vi) vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på
osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen under 1974. Följderna för
vår exportindustri av att man i en rad andra länder f. n. vidtar
efterfrågebegränsande åtgärder har redan nämnts. Vårt lands försörjning

med olja och drivmedel är en annan osäkerhetsfaktor. Det är

nödvändigt att regeringen utarbetar ett handlingsprogram för hur
sysselsättningen och balansen i folkhushållet skall kunna upprätthållas
vid olika alternativa försörjningslägen på energiområdet.” Uppenbart är,
att om dessa synpunkter hade beaktats, det hade varit möjligt att tidigare

FiU 1974:1

vidtaga åtgärder för att stimulera den svenska ekonomin.

Det ekonomiska läget 1974

På flera punkter består osäkerheten beträffande de ekonomiska
utvecklingstendenserna under 1974. Inte minst gäller detta den internationella
konjunkturutvecklingen. Det finns sålunda risk för att den
fördyrade oljeimporten kommer att skapa problem för en rad länder.
Detta kan leda till konjunkturdämpande åtgärder för att begränsa
valutautflödet liksom till att handels- och valutarestriktioner införs.
Frankrike har t. ex. brutit sig ur det europeiska monetära samarbetet för
att skydda sina egna valutaintressen. Fler länder kan följa. Under alla
omständigheter synes det troligt att ökningen i världshandeln kommer att
bli betydligt mindre i år än förra året.

Sverige har för närvarande en betydande valutareserv. Bytesbalansen
inkl. transfereringar gav för 1973 ett överskott på inte mindre än 4,5
miljarder kronor. Detta är naturligtvis en fördel i dagens läge. Utskottet
vill emellertid erinra om, att detta överskott är resultatet av en allt för
restriktiv ekonomisk politik under de senaste lågkonjunkturåren och att
det vunnits till priset av en betydande arbetslöshet. Mot bakgrund av de
högre oljepriserna har det blivit än mer väsentligt att den ekonomiska
politiken inriktas på att stimulera en fortsatt expansion inom exportindustrin
liksom inom den importkonkurrerande industrin för att det
framdeles skall gå att förena full sysselsättning inom landet med balans i
de utrikes betalningarna.

Behovet av en expansiv ekonomisk politik

Konjunkturinstitutet har i sin januarirapport gjort beräkningar av den
ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1974. Även i den mer
optimistiska av de alternativa kalkyler, som man där arbetar med, får
man fram en betydligt mindre gynnsam utveckling, än det i höstas fanns
anledning att räkna med. Det förtjänar inte minst att understrykas att
den privata konsumtionens bidrag till tillväxten i år enligt dessa kalkyler
skulle bli mindre än 1973, som i sig var ett år med svag konsumtionsutveckling.

Vidare är en fortsatt nedgång i bostadsproduktionen att vänta. Den
stimulans av den svenska efterfrågan, som under senare år erhållits via
exporten, kan förväntas dämpas. Konjunkturinstitutet räknar sålunda
med, att tidigare betydande överskott i bytesbalansen för varor och
tjänster kommer att bytas i ett underskott på ca 1 miljard kronor.

Konsumentpriserna beräknas av konjunkturinstitutet komma att stiga
med 10 å 11 procent under 1974 mot 8 procent under 1973.

Sammantaget skulle detta innebära, att bruttonationalproduktens
tillväxt stannar vid 2,9 procent. Som en följd av den långsamma
produktionsutvecklingen skulle arbetslösheten komma att uppgå till i
runt tal 110 000 personer.

FiU 1974:1

En kort erinran om hur de ekonomiska utsikterna för 1974 bedömdes
i höstas är i detta sammanhang på sin plats. Inberäknat verkningarna av
de konjunkturstimulerande åtgärder som vidtogs under riksdagens höstsession
innebar den slutprognos, som konjunkturinstitutet lade fram i sin
höstrapport att bruttonationalprodukten skulle stiga med 5,5 procent
och arbetslösheten sjunka till 2 procent. Motsvarande tal enligt institutets
nu framlagda huvudkalkyl är 2,9 resp. 2,7 procent. Redan en jämförelse
mellan dessa gröva siffror ger enligt utskottets mening vid handen, att det
föreligger ett klart behov av ytterligare expansiva åtgärder. På denna
centrala punkt råder det nu enighet mellan partierna.

Med beaktande av de gränser för de expansiva åtgärderna, som sätts av
tillgänglig ekonomisk kapacitet och omsorgen om balansen i de utrikes
betalningarna, finner utskottet att omfattningen av stimulansen bör
motsvara omkring 1 procent av bruttonationalprodukten. Detta innebär,
såsom framgår av konjunkturinstitutets beräkningar, att kostnadsramen
för åtgärderna bör ligga omkring 4 miljarder kronor. Det är en stimulans
av denna storleksordning som förordats i såväl motionen 932 av herr
Bohman m. fl. som i motionen 1192 av herrar Fälldin och Helén.

Valet av åtgärder

En rad olika typer av åtgärder står till förfogande för genomförandet
av en expansiv ekonomisk politik. I såväl motionsvis framförda förslag
som i propositionen 25 föreslås åtgärder för att stimulera den privata
konsumtionen. Moderata samlingspartiet förordar en sänkning av den
direkta skatten alternativt en sänkning av mervärdeskatten. Också
centerpartiet och folkpartiet har krav på en sänkning av mervärdeskatten.

I regeringsförslaget ligger däremot tyngdpunkten på ökade bidrag och
subventioner. Folkpensionärer och barnfamiljer föreslås få ett extra
bidragstillskott. Vidare föreslås en ytterligare subventionering av livsmedelskonsumtionen
med skattemedel. Därutöver föreslås en restitution av
mervärdeskatt på bostadsbyggande.

Utskottet vill betona att en konjunkturpolitiskt motiverad stimulans
självfallet bör vara så utformad, att en omläggning av politiken i
kontraktiv riktning vid en senare tidpunkt inte försvåras. Detta innebär
bl. a., att det är viktigt man inte binder sig för nya utgifter långt fram i
tiden.

Enligt utskottets uppfattning talar mycket för en sänkning av den
direkta skatten i enlighet med vad moderata samlingspartiet förordat.
Skattesystemets konstruktion med dess orimligt höga marginalbeskattning
är ett centralt problem för den ekonomiska politiken. Det är på
sikt nödvändigt att den ekonomiska politiken inriktas på en sänkning av
den direkta skatten. Genom en tidigareläggning av den skattereform, som
skatteutredningen har i uppdrag att utarbeta förslag till, skulle på ett
smidigt sätt den erforderliga stimulansen kunna åstadkommas — självfallet
under förutsättning att några kompenserande skattehöjningar inte
vidtogs på andra områden. Skatteutskottet har i sitt yttrande till
finansutskottet förklarat, att en sådan tidigareläggning är tekniskt fullt

FiU 1974:1

möjlig att genomföra. Skattesänkningar är enligt utskottet klart att
föredra framför ökade transfereringar och subventioner. De senare
tenderar att bli bestående och förutsätter på sikt ökade skatteinkomster
för sin finansiering.

Moderata samlingspartiet förklarade emellertid i sin ekonomiskpolitiska
motion, att partiet var berett att förorda en sänkning av
mervärdeskatten i stället för den direkta skatten, om det fanns
förutsättningar för enighet mellan de borgerliga partierna om en sådan
åtgärd. Med tanke på att mittpartierna i sin motion begärde en sänkning
av mervärdeskatten med 5 procentenheter borde sålunda enligt utskottet
förutsättningar för sådan enighet vara för handen. Utskottet föreslår mot
denna bakgrund, att yrkandet om en 5-procentig momssänkning bifalles.

Det är beklagligt att en sänkning av mervärdeskatten genom regeringens
agerande blivit fördröjd. Det är nu utomordentligt angeläget, att
sänkningen sker så snabbt som möjligt. Inte minst kapitalvaruhandeln
kan i annat fall drabbas av betydande problem genom att inköp
uppskjuts. Enligt vad utskottet inhämtat är den 18 mars en realistisk
tidpunkt med tanke på att beslut fattas den 13 mars i riksdagen.

Vad åter gäller tidpunkten för ett eventuellt återställande av mervärdeskatten
till nuvarande nivå, bör denna inte fastställas nu. En eventuell
höjning måste självfallet bli beroende av den konjunkturpolitiska
utvecklingen i första hand. Med tanke på svårigheten att i dag bedöma
konjunkturutvecklingen, vilket påtalats inte minst i finansplanen, vore
det orimligt att redan nu fastställa en tidpunkt för ett återställande av
mervärdeskatten till nuvarande nivå.

Enligt utskottets mening är det härutöver motiverat med ett särskilt
stöd, som riktar sig till pensionärer och barnfamiljer. Utskottet yrkar
därför bifall till förslaget i proposition 25 om att pensionärerna i april får
ett extra pensionstillskott om ca 360 miljoner kronor samt att
barnfamiljerna får ett extra inkomsttillskott om tillsammans ca 390
miljoner kronor. Förslagen om en permanent höjning och indexreglering
av det allmänna barnbidraget och det förlängda barnbidraget, som
återfinns i motionerna 1 192, 702 och 1194, avstyrks. Däremot utesluter
utskottet inte att en uppjustering av barnbidraget kommer att bli
nödvändig med tanke på den penningvärdeförsämring, som följt med
regeringens politik. Förslaget i motionen 597 om ett generellt kontantbidrag
på 300 kronor till varje medborgare bör enligt utskottets
uppfattning inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Förslaget i proposition 25 om ytterligare livsmedelssubventionering är
inte tidsmässigt begränsat och avsikten torde heller inte vara, att
subventionen vid en senare tidpunkt skall tas bort så att priserna i stället
får stiga. Redan av detta skäl anser utskottet förslaget mindre välbetänkt
som konjunkturpolitisk åtgärd. Avsikten att sänka livsmedelspriserna
tillgodoses genom den av utskottet förordade momssänkningen. Därtill
är, som utskottet redan framhållit, skattesänkningar att föredra framför
bidrag och subventioner. Skattesystemet måste ha en sådan utformning,
att den vanliga inkomsttagaren får tillräckligt mycket pengar över efter

FiU 1974:1

skatt för att kunna upprätthålla en rimlig standard. Ökade bidrag och
subventioner måste betalas genom högre skatter. För normalinkomsttagaren
blir resultatet av en sådan bidragspolitik inte högre standard utan
endast ökat beroende av samhället och därmed minskad valfrihet.

Det finns vidare enligt utskottet anledning att befara, att en fortsatt
utbyggnad av en skattefinansierad subventionsprislinje i jordbrukspolitiken
på ett olyckligt sätt kommer att öka jordbrukarnas beroende av
politiska beslut. Sverige har under efterkrigstiden sluppit uppslitande
strider om jordbrukspriserna och stödet till jordbruket av det slag, som
förekommit i andra länder. Detta är enligt utskottets uppfattning
ytterligare ett skäl för att regeringens förslag i detta avseende bör avslås.

I motionerna 606 och 1194 föreslås ett slopande av mervärdeskatten
på livsmedel. Utskottet har tidigare avslagit kommunistmotioner av
denna innebörd. Några skäl att nu ändra ståndpunkt finns inte varför
utskottet föreslår att motionerna avslås. Utskottet anser heller inte att
några skäl finns för att utvidga tillämpningen av allmänna prisregleringslagen
till att gälla alla dagligvaror, varför utskottet avslår motionen 1194
också i detta hänseende.

I motionen 1219 begärs tilläggsdirektiv till den sittande skatteutredningen
för att undersöka konsekvenserna av en sänkt mervärdeskatt på
livsmedel. Utskottet har inhämtat, att en sådan undersökning redan pågår
inom skatteutredningen, varför tilläggsdirektiv är obehövliga. Motionen
avstyrkes.

I motionerna 106 och 1194 yrkas att pensionstillskotten skall höjas.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets mening (SfU 1974:1 y)
att frågan om en uppräkning av de reguljära pensionstillskotten i vart fall
bör anstå i avvaktan på resultatet av pensionsålderskommitténs arbete.

I proposition 25 föreslås restitution av mervärdeskatten på bostäder
som färdigställs under 1974 eller som påbörjas detta år och färdigställs
under 1975. Förslaget har som främsta syfte att stimulera till ett ökat
bostadsbyggande. I dagens läge med en utpräglad överproduktion av
bostäder och 10 000-tals tomma lägenheter har utskottet svårt att se, att
detta kan vara motiveraf. Det är inte ekonomiskt försvarbart att man
bygger för många lägenheter bara för att minska byggarbetslösheten. Den
måste angripas med andra medel. Det föreslagna restitutionssystemet
skulle vidare förutsätta en betydande byråkratisering. Utskottet föreslår,
att proposition 25 avslås i detta avseende. En viss sänkning av
byggkostnaderna sker redan om förslaget om en sänkning av den
allmänna mervärdeskatten vinner riksdagens bifall.

I motion 1244 yrkas att mervärdeskatten på byggnadsmateriel skall
restitueras. Yrkandet avslås med samma motivering som ovan.

I moderata samlingspartiets motion 932 föreslås åtgärder för att
stimulera investeringar som bl. a. syftar till en bättre hushållning med
energi. I mittenpartiernas motion nr 1192 finns också yrkanden om
sådana åtgärder. I proposition 25 åter redogörs för regeringens avsikter
att senare i särskild ordning begära medel för liknande syften. Utskottet
delar motionärernas syn på behovet av stimulans för sådana energi -

FiU 1974:1

besparande investeringar. Att en proposition senare är att vänta är enligt
utskottets uppfattning inget motiv för att inte bifalla motionen 1192.

Utskottet avstyrker förslaget i motionen 1194 om särskilda bidrag till
kommunerna för förbättring av den yttre boendemiljön.

Utskottet avstyrker vidare yrkandet i motionen 1192 angående
lagerstöd.

Under en råd av år har från främst moderata samlingspartiet men
också från centerpartiet och folkpartiet hävdats, att finanspolitiken i
ökad utsträckning bör inriktas på generellt verkande åtgärder i stället för
att som under senare år nästan helt förlita sig på selektiva punktinsatser.
Utskottet har i år i enlighet härmed velat rekommendera, att tyngdpunkten
i de erforderliga stimulansåtgärderna läggs på sådana generella
insatser. Detta är enligt utskottets mening den effektivaste vägen. Även
selektiva insatser måste naturligtvis göras, men dessa bör främst vara
avsedda att i särskilda fall komplettera de generella, där dessa är
otillräckliga. På detta sätt undviker man en omfattande byråkratisk
kontrollapparat och minskar risken för en felaktig resursfördelning och
ingrepp i konkurrensen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den ekonomiska politiken samt omfattningen
och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna att
riksdagen med bifall till motionen 1974:932 moment A och i
anledning av motionen 1974:1192 moment B och Kungl.
Maj:ts i propositionerna 1974:1 bilaga 1 och 1974:25
framlagda förslag samt med avslag på motionen 1974:1194 i
denna del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

(Bifall till denna reservation innebär att utskottets hemställan under 3,
14 och 15 förfallit.)

FiU 1974:1

Reservation 2) beträffande den ekonomiska politiken samt omfattningen
och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna av herr Hermansson
(vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan under 1 bort
ha följande lydelse:

I finansplanen anförde regeringen att osäkerheten var stor om den
ekonomiska utvecklingen under 1974. Därför avstod den från att förorda
en bestämd ekonomisk politik. Den nöjde sig med att föreslå att
riksdagen skulle godkänna ”den allmänna uppläggningen” av den
ekonomiska politiken.

Övriga partier väckte tre partimotioner angående riktlinjer för den
ekonomiska politiken — 932 (m), 1192 (c, fp), 1194 (vpk).

Vid den allmänpolitiska debatten gjorde regeringen en deklaration om
vilka ekonomiska åtgärder som enligt dess mening borde vidtas. Dessa
åtgärder preciserades i proposition 1974:25.

Såväl finansplanen som de nyss nämnda partimotionerna och propositionen
25 har hänvisats till finansutskottet för beredning. Utskottet har
därvid berett skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,
näringsutskottet och civilutskottet tillfälle att avge yttrande över de
yrkanden som berör respektive utskott.

Det ekonomiska läget

Internationellt räknar man med en dämpad ekonomisk tillväxt och
utveckling i de kapitalistiska staterna under 1974. Detta får självfallet
vissa återverkningar på den svenska ekonomin, eftersom Sverige är en del
av den kapitalistiska världen. Den svenska ekonomin har gjorts i mycket
hög grad beroende av utvecklingen i andra kapitalistiska stater.

Storleken av internationella faktorers påverkan på den svenska
ekonomins utveckling kan emellertid diskuteras. En dämpning i den
ekonomiska tillväxttakten är ingen ny företeelse. Tvärtom måste detta
ses som en långsiktig tendens. Tillväxttakten i den svenska ekonomin
ökade fram till mitten av 1960-talet, men den har därefter avtagit.
Räknar man förändringarna i bruttonationalprodukten till marknadspris
får man en genomsnittlig årstillväxt under perioden 1960—1964 på
5,8%. Motsvarande siffra för åren 1965-1969 är 3,7%. Räknar man
med konjunkturinstitutets prognos i dess huvudalternativ för 1974 — det
gynnsammaste av de alternativ Kl räknat med — får vi ett årstillväxtgenomsnitt
för 5-årsperioden 1970—1974 på 2,6 %.

Skulle denna stagnerande utveckling vara så starkt orsakad av
internationella faktorer, som det ofta påstås, bör man förvänta att
exportens och importens utveckling varit sådan att den mer och mer
hämmat den ekonomiska tillväxttakten. Det förhåller sig emellertid
precis tvärtom. Exportens procentuella bidrag till bruttonationalproduktens
ökning har ökat mellan de tre ovan nämnda 5-årsperioderna.

Det nu anförda torde styrka att den stagnerande ekonomiska

FiU 1974:1

utvecklingen i Sverige är av långsiktig karaktär och inte i första hand
orsakad av kortsiktiga förändringar utomlands. Stagnationstendenserna
har sina huvudorsaker inom den svenska ekonomin. Utskottet vill för sin
del peka på flera viktiga faktorer.

1. Koncentrationen av kapital har ökat i takt och omfattning under hela
efterkrigstiden. Detta får flera samverkande följder. De stora och mäktiga
monopolföretag som växer fram ur koncentrationsprocessen förhindrar
inom en rad sektorer nyetableringar såväl genom sin marknadskontroll
som genom de höga initialinvesteringar koncentrationen tvingar fram för
nya företag inom vissa branscher. De monopolpriser och extraprofiter
monopolen kan tillägna sig genom sin dominans vill de inte äventyra,
vilket i sin mån hämmar deras expansion inom landet i sina ”ordinarie”
branscher. Monopolpriserna hämmar också kapitalets utveckling i andra
sektorer genom att det där ofta fördyrar maskinutrustning och byggnader.
Storföretagens aktier ger också ofta säkrare och bättre utdelning —
detta måste ses som en återspegling av deras monopolställning — och
lockar därigenom kapital från andra sektorer. Slutligen åtföljs kapitalackumulationen
av att arbetare ersätts med maskiner, genom att
investeringarna till allt större del går till maskinutrustning och i allt
mindre del till arbetskraft och att därigenom den sysselsättningsbefrämjande
effekten av varje investering blir allt mindre.

2. Monopolföretagen exporterar en växande del av det kapitalöverskott
som skapas.

3. Monopolföretagens dominans av byggnadsämnesindustrin, markspekulationen
och högräntepolitiken har tillsammans skapat ett så högt
hyresläge att — trots ett stort behov — den köpkraftiga efterfrågan på
bostäder avtagit och bostadsproduktionen skurits ned.

4. Stat och kommun har fått svara för allt större utgifter för att söka
upprätthålla ekonomisk stabilitet men också för att skapa en växande
och allt kostsammare infrastruktur. Detta har skapat problem främst för
kommunerna. Kommunalskatterna har nått en nivå som av flera skäl är
mycket svår att höja ytterligare. Detta har tvingat fram en minskning på
senare år av kommunernas investeringar. 1971 minskade dessa med
9,3 %, 1972 ökade de svagt (2,3 %), 1973 minskade de med 7,4% och
1974 förväntas de minska med 2,1 %.

5. De arbetandes reella köpkraft har inte ökat nämnvärt under senare år.
Detta beror till mycket stor del på de växande prisstegringarna. Medan
priserna under 1960-talet genomsnittligt steg med 4 % per år så kommer
de åren 1971—1974 att ha stigit med i genomsnitt 8% per år enligt
prognoserna. Resultatet härav har blivit att den privata konsumtionen
svarar för en vikande del av bruttonationalprodukten. Femårsmedeltal
för de tre senaste femårsperioderna ger här följande siffermässiga
utveckling: 1960-1964: 57,5; 1965-1969: 56,6; 1970-1974: 54,3.
Prisstegringarna har sina rötter i monopolens maktpositioner och i den
växande statsapparaten.

FiU 1974:1

Sammantaget bekräftar de här anförda uppgifterna att kristendenserna
har en långsiktig karaktär och att de har sina rötter i det kapitalistiska
systemets funktionssätt.

Valet av åtgärder

De tankegångar om den ekonomiska politiken i stort och om tillfälliga
ekonomiska stimulanser som framförs i motionerna 932 och 1192 samt i
propositionerna 1974:1 och 1974:25 måste således tillbakavisas. Kapitalkoncentrationen,
den därav följande allt större kapitalexporten, höghyrorna,
kommunernas långsiktiga problem, den växande arbetslösheten, de
ständigt och i ökande takt stigande priserna kan inte upphävas med
kortsiktiga och tillfälliga punktinsatser. De insatser som föreslås i de
berörda motionerna och propositionerna lämnar kristendensernas orsaker
oberörda. Detta betyder inte att alla de föreslagna åtgärderna ur olika
synpunkter behöver avvisas.

Efter förhandlingar har de tre partierna socialdemokraterna, folkpartiet
och centerpartiet enats om att föreslå ett visst åtgärdspaket. Inte nog
härmed. De har också kunnat enas om en gemensam bedömning av
ekonomins utveckling och om vilken ekonomisk politik denna utveckling
påfordrar. De har enats om en syn på ekonomins utveckling som bara kan
betraktas som borgerlig.

Ett huvudkrav i motionen 1192 var att mervärdeskatten tillfälligt
skulle sänkas. Denna åtgärd avsåg alla varor. Bl. a. regeringen och det
socialdemokratiska partiet kritiserade till en början hårt detta förslag.
Kritiken gällde främst att det fördelningspolitiskt skulle gynna konsumenter
med stora inkomster och stora mängder likvida medel — dvs.
mycket pengar. Om mervärdeskatten tillfälligt sänks på alla varor får det
samma verkan som en realisation. De med mycket pengar kan utnyttja
tillfället till stora inköp. Därigenom blir det de som vinner på en sådan
åtgärd.

Utskottet delar den kritiken. En tillfällig sänkning av mervärdeskatten
på alla varor är ett ur fördelningspolitisk synvinkel betänkligt förslag. Det
urholkar de fördelningspolitiska effekter som åtminstone tillfälligt hade
kunnat uppnås genom de av regeringen ursprungligen föreslagna åtgärderna.

Trots sin berättigade kritik av mittenpartiemas förslag om tillfällig
sänkning av mervärdeskatten har regeringen accepterat en sådan sänkning.
Utskottet beklagar att en sakligt motiverad ståndpunkt fått vika för
andra överväganden eller också i sak övergivits. En bättre användning av
de medel som åtgår för en tillfällig nedsättning av mervärdeskatten är att
sätta in dem för att sänka priserna på livsmedel. Utöver de i propositionen
25 förordade beloppen bör under dessa omständigheter ytterligare
1 200 milj. kr. anvisas över budgeten för att fr. o. m. den 1 april 1974
sänka priserna på livsmedel. Fördelningen av subventionerna på de olika
produkterna bör bestämmas efter kontakt med företrädare för jordbru -

FiU 1974:1

ket och konsumenterna.

De åtgärder som den ekonomiska utvecklingen fordrar är av två slag.
Dels krävs åtgärder som begränsar storkapitalets makt och syftar till en
medveten och planerad styrning av ekonomin efter samhälleliga mål. Dels
krävs åtgärder som stärker de arbetandes reallöner och höjer levnadsstandarden
för alla med små inkomster.

I motion 1194 aktualiseras en rad välbetänkta förslag som tillsammans
uppfyller dessa båda syften. Där krävs en långsiktig plan för att öka
sysselsättningen, där krävs etableringskontroll, där krävs statliga industrier
för medel ur AP-fonderna, där krävs förstatligande av affärsbankerna,
där krävs att den privatägda energiproduktionen förstatligas, där krävs ett
ökat bostadsbyggande och en politik för lägre boendekostnader, där
krävs skärpt restriktivitet mot kapitalexport och mot utländskt kapital i
Sverige. Utskottet kommer i annat sammanhang att behandla dessa
åtgärder, som är nödvändiga steg för att bryta storkapitalets välde.

Utskottet behandlar i detta sammanhang de övriga kraven i motion
1194.

Som redovisningen av den ekonomiska utvecklingen visat är de
stigande priserna det största hotet mot levnadsstandarden för en stor del
av det svenska folket. Den kraftiga inflationen måste hejdas. Den
prisövervakning som nu utövas och det partiella prisstopp på vissa
livsmedel som ännu gäller är otillräckliga åtgärder. Prisregleringslagen
måste tillämpas så att det blir ett prisstopp på alla dagligvaror. Detta krav
får enligt utskottet ökad styrka genom den senaste tidens utveckling av
priserna.

Men inflationen måste inte bara hejdas. Priserna måste drivas ner. De
indirekta skatterna verkar direkt prishöjande. Mervärdeskatten på livsmedel
får fördelningspolitiska aspekter som inte kan accepteras. För att
stärka den ekonomiska ställningen för dem med små inkomster är den
bästa åtgärden att helt slopa mervärdeskatten på livsmedel. Den
ekonomiska utjämningseffekt en sådan åtgärd skulle medföra förstärks
och garanteras om bortfallet ur statskassan täcks med skärpt beskattning
av stora förmögenheter, bolagsvinster, börsspekulation m. m. 1 motion
606 anförs utförligt källorna till en finansiering av ett slopande av
mervärdeskatten på livsmedel, som ger åtgärden ett förstärkt riktigt
fördelningspolitiskt innehåll. Utskottet tillstyrker dessa förslag i motionen
606.

Av fördelningspolitiska skäl behövs utöver dessa åtgärder också vissa
punktinsatser för särskilda grupper. Dessa åtgärder måste vara beständiga
om de skall ha en tillräcklig fördelningspolitisk effekt. De i proposition
25 föreslagna tillfälliga åtgärderna har icke sådan verkan.

Folkpensionerna måste höjas. Pensionstillskotten bör utgå med 24 %
av basbeloppet, varefter en höjning bör ske. 1 motion 106 anvisas en plan
för sådan höjning.

Barnbidragen måste höjas och därefter göras värdesäkrade. Den
höjning till en summa motsvarande 25 % av basbeloppet, som förordas
bl. a. i motionerna 1194 och 702 synes utskottet skälig. Det skulle

FiU 1974:1

innebära en höjning från 1 500 kronor till 2 025 kronor per barn och år i
nuvarande penningvärde.

Kommunernas ekonomi bör stärkas. Utskottet vill här förorda två
vägar. Dels bör arbetsgivaravgiften för primär- och landstingskommuner
slopas. Dels bör kommunerna ges särskilda bidrag för förbättring av
boendemiljön. I motion 1194 har skälen för dessa åtgärder utvecklats.
Utskottet tillstyrker motionens förslag.

För att åstadkomma en lägre hyresnivå, men också av andra skäl, är
det nödvändigt att en återgång till lågräntepolitik sker. Högräntepolitiken,
som infördes i början av 1950-talet, gynnar främst bankkapitalet
och går ut över hyresbetalare och låntagare som inte lånar i spekulationssyfte.
Riksdagen bör enligt utskottet uttala sig för lågräntepolitik.

Ett inslag i den ekonomiska politiken under senare år har varit vidgade
stödåtgärder, gåvor, subventioner och skattelindringar för kapitalägarna.
Tillsammans med att staten på en rad områden svarar för en allt större
del av de kostnader som borde falla på kapitalägarna har dessa gåvor och
lindringar medfört att staten alltmer kommit att tjänstgöra som en
instans för överförande av tillgångar från de arbetande till kapitalägarna.
Denna utveckling måste brytas. Riksdagen bör därför som sin mening
uttala att stödpolitiken till storföretagen bör upphöra.

Av vad utskottet anfört framgår att utskottet avstyrker bifall till
yrkandena i motionerna 932, 1192, 361, 597, 1218 i viss del, 1219
moment 2, 1220 moment 1, 1240 moment 2, 1244 och 1608 i den mån
de icke behandlats i det föregående.

Finansutskottet förordar således:

1. I stället för tillfällig sänkning av mervärdeskatten med 3 % på alla
varor bör motsvarande belopp ca 1 200 000 000 kr. användas för att
sänka livsmedelspriserna.

2. Prisstopp på alla dagligvaror.

3. Slopande av mervärdeskatten på livsmedel.

4. Ökad beskattning av kapitalägarna.

5. Höjda folkpensioner.

6. Större och värdebeständiga barnbidrag.

7. Slopad arbetsgivaravgift för kommuner och landsting.

8. Särskilda bidrag till kommunerna för bättre boendemiljöer.

9. Lågräntepolitik.

10. Avveckling av stödet till storkapitalet.

Utskottet hemställer

1. beträffande den ekonomiska politiken samt omfattningen
och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna att
riksdagen med bifall till motionen 1974:1194 i denna del och
i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionerna 1974:1 bilaga 1
och 1974:25 framlagda förslag och med avslag på motionerna

FiU 1974:1

1974:932 moment A och 1974:1192 moment B som sin
mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört,

(Bifall till denna reservation innebär att utskottets hemställan under 3, 5,
6, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 16, 18, 20 och 23 förfallit.)

FiU 1974:1

Reservation 3) beträffande utskottets hemställan under 3, 14 och 15 av
herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som — under förutsättning
av bifall till reservationen 1 — anser att utskottets hemställan under
3, 14 och 15 bort ha följande lydelse:

3. beträffande sänkning av mervärdeskatten att riksdagen med
bifall till motionen 1974:1192 moment A 1 och i anledning
av motionen 1974:932 moment B 2 beslutar att mervärdeskatten
sänks från 15 till 10 procent av gällande beskattningsvärde
från och med den 18 mars 1974 tills vidare genom att
anta följande

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 13 och 59 §§ förordningen (1968:430) om
mervärdeskatt skall erhålla följande lydelse samt att anvisningarna till
59 § nämnda förordning skall upphöra att gälla.

13 § Skatten utgår med 10 procent av beskattningsvärdet.

59 § Mervärdeskatt utgår med 10 procent av beskattningsvärdet. För
monteringsfärdigt hus utgår dock skatten med 6 procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande liknande prestation.

Denna förordning träder i kraft den 18 mars 1974

14. beträffande kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggande
att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts i propositionen
1974:25 bilaga 2 framlagda förslag och motionerna
1974:1244 och 1608,

15. beträffande investeringsstöd att riksdagen med bifall till
motionen 1974:1192 moment 4 a och b beslutar om framställning
till Kungl. Maj:t om skyndsamt förslag till riksdagen
beträffande

a. införande av ett tidsbegränsat investeringsstöd, i form av
avdrag vid beskattningen och/eller bidrag, för investeringar
inom industri, jordbruk och skogsbruk i energibesparande
processer och anläggningar samt för investeringar i kommunala
uppvärmningsanläggningar och elverk, där ved, torv, flis
och sopor och andra inhemska bränslen utnyttjas,

b. införande av ett tidsbegränsat investeringsstöd för arbeten
som är avsedda att förbättra isoleringen eller på annat sätt
minska värmeförlusterna vid uppvärmning av byggnader.

FiU 1974:1

Reservation 4) beträffande utskottets hemställan under 3, 5, 6, 7, 8, 10,
11, 12, 13, 16, 18, 20 och 23 av herr Hermansson (vpk) som — under
förutsättning av bifall till reservationen 2 — anser att utskottets hemställan
under nämnda nummer bort ha följande lydelse:

3. beträffande tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten att
riksdagen avslår motionerna 1974:1192 moment A 1 och
1974:932 moment B 2,

5. beträffande Extra pensionstillägg att riksdagen avslår Kungl.
Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 1 punkt 1 framlagda
förslag,

6. beträffande Extra tillägg till barnbidrag att riksdagen avslår
Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 1 punkt 2
framlagda förslag,

7. beträffande tillägg till studiebidrag och förlängt barnbidrag
att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25
bilaga 3 framlagda förslag,

8. beträffande slopande av mervärdeskatt på livsmedel och
täckande av inkomstbortfallet för statskassan genom skärpt
beskattning av stora förmögenheter, arv och gåvor, bolagsvinster
m. m. att riksdagen med bifall till motionerna
1974:606 och 1974:1 194 i denna del måtte besluta

a) att i denna del anta i bilaga till denna reservation intagna
författningsförslag,

b) att hos regeringen begära förslag om införande av en
särskild omsättningsskatt på handeln med aktier att utgå med
20 % på försäljningsvärdet att gälla från den 1 januari 1975,

c) att arvs- och gåvoskatten höjes med i genomsnitt 50
procent,

d) att avskrivningsreglerna vid inkomstbeskattningen för
rörelse- och hyresfastigheter återställs till vad som gällde före
de år 1969 beslutade ändringarna, dvs. i överensstämmelse
med texten i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370),

e) att den i kommunalskattelagen stadgade avdragsrätten för
ränta å gäld begränsas till att gälla skuldbelopp understigande
125 000 kr.,

0 att kommunalskattelagen ändras så, att däri stadgas att
utgifter för representation och liknande ändamål icke är att
hänföra till omkostnader i förvärvskälla, samt
g) att den allmänna reklambeskattningen utformas såsom en
omkostnadsavgift med 25 % av beskattningsvärdet,

10. beträffande tillämpning av allmänna prisregleringslagen på
alla dagligvaror att riksdagen med bifall till motionen
1974:1194 i denna del beslutar att hos regeringen hemställa
om att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte
utvidgas att gälla alla dagligvaror,

FiU 1974:1

11. beträffande indexreglering av barnbidrag att riksdagen med
bifall till motionerna 1974:702 och 1974:1194 i denna del
samt i anledning av motionen 1974:1192 moment 2 beslutar
om att allmänt barnbidrag utgår med 25 procent av basbeloppet
att gälla fr. o. m. den 1 april 1974, och i denna del antar i
bilaga till denna reservation intaget författningsförslag,

12. beträffande indexreglering av det förlängda barnbidraget att
riksdagen med bifall till motionen 1974:1192 moment 3
beslutar att studiehjälp enligt förordningen om förlängt
barnbidrag (1964:400) skall utgå per månad med 1/60 av det
under föregående månad gällande basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring från och med den 1 april 1974, och i
denna del antar i bilaga till denna reservation intaget författningsförslag,

13. beträffande höjning av pensionstillskotten att riksdagen med
bifall till motionerna 1974:106 i denna del och 1974:1194 i
denna del beslutar att för tiden 1 juli 1974—30 juni 1975
höja pensionstillskotten till 24 procent av basbeloppet,

16. beträffande bidrag till kommunerna för förbättring av den
yttre boendemiljön att riksdagen med bifall till motionen
1974:1194 i denna del beslutar att för tiden 1 april 1974—30
juni 1975 till kommunerna utge särskilda bidrag för förbättring
av den yttre boendemiljön inom en ram av sammanlagt
600 milj. kr.,

18. beträffande slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften för
kommuner och landsting att riksdagen med bifall till motionerna
1974:1194 i denna del och 1974:1221 moment 1 med
verkan från och med den 1 april 1974 befriar primär- och
landstingskommuner från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift,
och i denna del antar i bilaga till denna reservation
intaget författningsförslag,

20. beträffande uttalande om en politik med låg och fast ränta
att riksdagen med bifall till motionen 1974:1194 i denna del
beslutar att uttala sig för en politik med en låg och fast ränta,

23. beträffande uttalande om avveckling av stödet till storkapitalet
att riksdagen med bifall till motionen 1974:1194 i denna
del beslutar att uttala sig för att det omfattande stödet till
storkapitalet via statsbudgeten måste avvecklas.

4 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr l

FiU 1974:1

Bilaga

till hemställan under reservation 4.

Författningsförslag

A. Förordningen (1968:430) om mervärdeskatt ändras genom att till 8 §

”Från skatteplikt undantages ” såsom punkt 13 tillföres ”13.

Livsmedel.

Ändringen av förordningen träder i kraft den 1 juli 1974.”

B. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt Härigenom

förordnas att 11 § 1 mom. förordningen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt familjestiftelse utgöra: när

den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: två
procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 150 000 kronor; när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger 250 000 men icke 400 000 kronor: 2 000 kronor och 2,5 % av
återstoden; 400 000 men icke 1 000 000 kronor: 5 750 kronor för
400 000 kronor och 3 % av återstoden; 1 000 000 kronor: 23 750 kronor
för 1 000 000 kronor och 3,5 % av återstoden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser
gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller
tidigare år.

C. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom

förordnas att 10 § 2 mom. förordningen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

10 §

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

c) här nedan;

FiU 1974:1

b) för andra femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser
gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller
tidigare år.

D. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall

Härigenom förordnas att 3 § förordningen (1970:172) om begränsning
av skatt i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

3 §. Vid prövning beskattningsbara inkomsten.

Spärrbeloppet utgör 85 procent av den del av den skattskyldiges enligt
första stycket beskattningsbara inkomst som ej överstiger 200 000
kronor och 90 procent av överskjutande belopp.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser
gäller i fråga om skatt på grund av 1974 eller tidigare års taxering och
eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

E. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift Härigenom

förordnas att 2 och 4 §§ förordningen (1968:419) om
allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

2 §. Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande
5,3 procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som
lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första
stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt
beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som
Konungen fastställer med motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket
förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående redares avgifter i

vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen

allmän försäkring.

FiU 1974:1

erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna förordning.

Till grund föregått taxeringsåret.

Har inkomst i beräkning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1975 års
taxering eller vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

F. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom förordnas att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.

1 §. För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall i
enlighet med vad nedan närmare stadgas av allmänna medel såsom bidrag
till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag för varje
kvartal med 6,25 procent av det basbelopp enligt lagen om allmän
försäkring, som gäller vid ingången av kvartalet.

Allmänt barnbidrag i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1974.

G. Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom förordnas att 2 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349) skall
ha nedan angivna lydelse.

2 kap.

1 §. Studerande vid grundskolan har från och med kvartalet efter det
under vilket han fyllt 16 år rätt till förlängt barnbidrag med, för månad
räknat, en sextiondedel av det under föregående månad gällande
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Detsamma gäller skollagen (1962:319).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1974.

FiU 1974:1

H. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift Härigenom

förordnas att 3 § förordningen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

3 §. Med arbetsgivare avses i denna förordning den som enligt 19 kap.
1 § lagen om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

Dock är primärkommuner och landstingskommuner undantagna från
skyldigheten att erlägga allmän arbetsgivaravgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1974. Kungl. Maj:t kan
meddela närmare bestämmelser om ikraftträdandet.

FiU 1974:1

Reservation 5) beträffande regional differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften
av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”En
rad yrkanden” och slutar med ”regionalpolitisk! sammanhang” bort ha
följande lydelse:

En rad yrkanden har väckts om att använda den allmänna arbetsgivaravgiften
i regionalpolitisk! syfte. 1 motionen 1218 begärs en utredning av
frågan. I motionen 1220 begärs förslag av Kungl. Maj:t om en
regionalpolitiskt differentierad arbetsgivaravgift. I motionerna 932 och
1240 begärs att arbetsgivaravgiften skall sänkas med 2 procentenheter i
stödområdet från den 1 juli 1974.

Enligt utskottets uppfattning har kravet på en differentiering av
arbetsgivaravgiften utifrån regionalpolitiska syften samma mål som de nu
aktuella ekonomisk-politiska åtgärderna. Avsikten är att komplettera
övriga stimulansåtgärder som avser hela riket för att därigenom minska
den regionala obalansen på den svenska arbetsmarknaden och åstadkomma
en bättre sysselsättning inom stödområdet. Åtgärderna är så till vida
inte konjunkturpolitiska, som att avsikten inte är att i ett förändrat
konjunkturläge åter höja arbetsgivaravgiften inom stödområdet. I dagsläget
kan det emellertid på ett naturligt sätt ingå i ett paket i syfte att
stimulera sysselsättningen i hela landet. Risken för ökad arbetslöshet
under 1974 ökar behovet av sådana åtgärder. Mot denna bakgrund vill
utskottet tillstyrka yrkandena i motionerna 932 och 1240 om en
sänkning av arbetsgivaravgiften med 2 procentenheter inom stödområdet.
Syftet med motionerna 1218 och 1220 torde därmed kunna anses
tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande regional differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften
att riksdagen med bifall till motionerna
1974:932 moment C och 1974:1240 moment 2 samt i
anledning av motionerna 1974:1220 moment 1 och
1974:1218 i denna del hos Kungl. Maj:t anhåller att
riksdagen föreläggs förslag om en sänkning av arbetsgivaravgiften
inom stödområdet med 2 procentenheter från den 1
juli 1974,

FiU 1974:1

Reservation 6) beträffande ökade krediter från AP-fonden till näringslivet
av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”1
motionen 932” och slutar med ”detta yrkande” bort ha följande lydelse:

I motion 932 av herr Bohman m. fl. har begärts åtgärder syftande till
att i ökad utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet.
I motioner från centerpartiet och folkpartiet, som inte behandlas i detta
sammanhang, förekommer liknande krav. Det är enligt utskottets mening
angeläget att en sådan kanalisering av AP-medel till näringslivet i ökad
utsträckning kommer till stånd. Detta kan lämpligen ske genom en
vidgning av återlånerätten. Inte minst bör AP-medlen komma de mindre
och medelstora företagen till del genom kreditinstitut av typen AB
Industrikredit, AB Företagskredit och AB Exportkredit. Utskottet yrkar
bifall till motionen 932 i förevarande hänseende.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande ökade krediter från AP-fonden till näringslivet att
riksdagen med bifall till motionen 1974:932 moment D hos
Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder syftande till att i ökad
utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet,

FiU 1974:1

Reservation 7) beträffande återlån från allmänna pensionsfonden av herrar
Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med
”Detsamma gäller” och slutar med ”500 anställda” bort ha följande
lydelse:

I motion 361 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) krävs
att företag med mindre än 500 anställda skall tillförsäkras återlån från
den allmänna pensionsfonden enligt gällande bestämmelser utan begränsande
kreditrestriktioner. Utskottet delar denna uppfattning och bifaller
sålunda motionen.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande återlån från allmänna pensionsfonden att riksdagen
med bifall till motionen 1974:361 hos Kungl. Maj:t
anhåller om åtgärder för att företag med mindre än 500
anställda skall tillförsäkras återlån från allmänna pensionsfonden
enligt gällande bestämmelser utan begränsning av
kreditrestriktioner,

FiU 1974:1

YTTRANDEN FRÅN ANDRA UTSKOTT

FiU 1974:1

Skatteutskottets yttrande nr 1 år 1974
Nr 1 y

Skatteutskottets yttrande över vissa i anledning av propositionen 1974:1,
Finansplanen, väckta motioner och över propositionen 1974:25 angående
vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motion.

Till finansutskottet

Genom beslut den 31 januari 1974 har finansutskottet berett
skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över de med anledning av
propositionen 1974:1, Finansplanen, väckta motionerna 1974:932 av
herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser punkterna B 1 och 2 samt C i
motionens hemställan, 1974:1192 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp),
såvitt avser punkterna 1:1 och 1:4 a i motionens hemställan, och
1974:1194 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt avser yrkandena om
slopande av mervärdeskatten på livsmedel och skärpning av kapitalbeskattningen,
företagsbeskattningen m. m. samt slopande av den allmänna
arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting.

Finansutskottet har vidare genom beslut den 5 februari 1974 berett
skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1974:25
angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder, såvitt avser Bilaga 2, Finansdepartementet,
och den med anledning av propositionen väckta motionen
1974:1608 av herr Sellgren m. fl. (fp).

Till skatteutskottet har bl. a. hänvisats motionerna 1974:606 av herr
Hermansson m.fl. (vpk) om slopande av mervärdeskatten på livsmedel,
m. m., 1974:1218 av herr Fälldin m.fl. (c) angående skattepolitikens
användning som ett regionalpolitisk! instrument, 1974:1219 av herr
Helén m. fl. (fp) angående skattepolitiken, 1974:1220 av herr Helén
m.fl. om skattelättnader i regionalpolitisk! syfte, 1974:1221 av herr
Hermansson m. fl. (vpk) om ekonomiska lättnader för kommunerna,
1974:1240 av herr Nordgren m. fl. (m) om regionalpolitisk! stöd till
Norrland i form av skattelättnader och 1974:1244 av herr Strömberg (fp)
om restitution av mervärdeskatt på byggnadsmateriel.

I de angivna till skatteutskottet hänvisade motionerna behandlas bl. a.
frågor, som också aktualiserats i de ovannämnda till finansutskottet
remitterade motionerna och i propositionen 1974:25. För att förhindra
att dessa frågor behandlas av riksdagen vid flera olika tillfällen under
vårsessionen har skatteutskottet beslutat att till finansutskottet överlämna
motionerna 1974:606 och 1974:1244 samt motionerna 1974:1218,
1974:1220, 1974:1221 och 1974:1240, såvitt motionerna avser den
allmänna arbetsgivaravgiften, ävensom motionen 1974:1219, såvitt motionen
avser mervärdeskatten på livsmedel. I det följande yttrar skatteutskottet
sig även över berörda yrkanden i de till finansutskottet
överlämnade motionerna.

FiU 1974:1

Förslagen i propositionen 1974:25 syftar bl. a. till att genom selektiva
åtgärder stimulera den privata konsumtionen, begränsa prisstegringarna
och främja bostadsbyggandet. De i motionerna föreslagna beskattningsåtgärderna
avser att dels stimulera samhällsekonomin genom generella
skattesänkningar, dels åstadkomma sänkning av priserna på livsmedel och
dels främja sysselsättningen genom att uppmuntra vissa önskvärda
investeringar.

Det ankommer i första hand på finansutskottet att göra en bedömning
av de olika åtgärder, som erfordras för att uppnå de eftersträvade
ekonomisk-politiska effekterna, och av det samhällsekonomiska utrymme,
som står till buds härför. Skatteutskottet behandlar därför i sitt
yttrande förslagen i propositionen 1974:25 och i motionerna från i
huvudsak skattetekniska utgångspunkter.

Den direkta beskattningen

I motion 1974:932 av herr Bohman m. fl. yrkas att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär förslag om sänkning av den direkta beskattningen
fr. o. m. den 1 juli 1974 på grundval av skatteutredningens arbete.

1972 års skatteutredning har i tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973
fått i uppdrag att utarbeta förslag, som kan läggas till grund för ett beslut
vid 1974 års riksdag, om lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i
mellaninkomstlägena och sänkning av skatten för inkomsttagare med
lägre inkomster inom ramen för en kostnad av 4 miljarder kr. Enligt
direktiven åligger det utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar
för skattesänkningen.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att 1973 års höstriksdags beslut
om slopande av folkpensionsavgiften fr. o. m. 1974 innebär en sänkning
av den direkta beskattningen för fysiska personer med totalt ca 4
miljarder kr. per år. Enligt vad utskottet erfarit har skatteutredningen för
avsikt att lägga fram sitt förslag före utgången av mars månad i år. Det
torde i och för sig vara möjligt för Kungl. Maj:t att lägga fram proposition
i ämnet i så god tid att frågan hinner avgöras av vårriksdagen.

Av motiveringen i motionen framgår att skattesänkningen skall gälla
retroaktivt fr. o. m. den 1 januari 1974 men skall påverka inbetalningarna
av preliminär skatt först fr. o. m. halvårsskiftet.

Det torde inte föreligga några författningsmässiga hinder eller administrativa
svårigheter att utarbeta nya skattetabeller för preliminär
A-skatt med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1974 på sätt motionärerna
förordat. Skattskyldig, som erlägger preliminär B-skatt, har enligt 45 § 1
mom. uppbördsförordningen möjlighet att hos den lokala skattemyndigheten
begära jämkning av den preliminära skatten, om skillnaden mellan
slutlig och preliminär- skatt genom den av motionärerna förordade
skattereformen blir mera betydande.

För upprättande, tryckning och distribution av nya källskattetabeller
kan enligt uppgift från riksskatteverket tidsåtgången uppskattas till en

FiU 1974:1

och en halv månad och statsverkets kostnader härför till ca 350 000 kr.
Därtill kommer kostnader för om programmering o. d. för arbetsgivare
med ADB-behandling av lönerna.

1 motionen 1974:1192 av herrar Fälldin och Helén begärs skyndsamt
förslag till riksdagen om ett tidsbegränsat investeringsstöd i form av
avdrag vid beskattningen och/eller bidrag för investeringar i energibesparande
processer och anläggningar samt för investeringar i anläggningar för
inhemska bränslen.

Med anledning härav vill utskottet endast hänvisa till att Kungl. Maj:t
enligt uttalande i propositionen 1974:25 har för avsikt att senare lägga
fram förslag om att ställa 250 milj. kr. till förfogande för investeringar,
som syftar till bättre hushållning med energi.

Mervärdeskatten

Enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt utgår sådan skatt
med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av priset inklusive
skatt. Skattesatsen motsvarar ett pålägg av 17,65 % på priset före skatt.
Beskattningen är i princip generell på varuområdet, där undantag endast
gäller för särskilt angivna varor, men något mera begränsad i fråga om
tjänster. För byggnadssidan gäller särskilda reduceringsregler som medför
att skatten utgår med 20 % av full skatt för vissa yttre anläggningsarbeten
och i övrigt med 60 % av full skatt. Bakgrunden till reduceringsreglema är
att i den allmänna varuskatten, som föregick mervärdeskatten, betraktades
byggmästaren som konsument och erlade skatt endast på byggnadsmaterial.
Vid övergången till mervärdeskatt var en riktpunkt att bibehålla
ett oförändrat skattetryck. Eftersom materialkostnaden då beräknades
utgöra 60 % av den totala byggnadskostnaden konstruerades huvudregeln
med utgångspunkt häri.

För budgetåret 1974/75 har inkomsttiteln mervärdeskatt tagits upp
till 15,5 miljarder kr.

Generell sänkning

1 motionen 1974:1192 av herrar Fälldin och Helén föreslås att
skattesatsen för mervärdeskatten sänks från 15 till 10 % i konjunkturstimulerande
syfte och i motionen 1974:932 av herr Bohman m. fl.
framförs som alternativ till förslaget om sänkt inkomstbeskattning en
motsvarande sänkning till 11 % i samma syfte.

Med anledning av dessa förslag vill skatteutskottet först framhålla att
även om utskottet inte har i uppdrag att göra den samlade samhällsekonomiska
bedömningen av de konjunkturpolitiska stimulansåtgärderna
anser utskottet sig dock oförhindrat att påpeka att beskattningsändringar
av här angivet slag från utskottets synpunkt inte kan betraktas
enbart som en rent teknisk fråga. Om man tillgriper sådana åtgärder utan
verkligt tvingande skäl och i ett läge då det är osäkert om resultatet blir
några för konsumenterna påtagliga prissänkningar föreligger enligt utskot -

FiU 1974:1

tets mening uppenbara risker för att allmänhetens förtroende för
skattepolitiken kan rubbas.

Från författningsteknisk och administrativ synpunkt kan några vägande
invändningar inte resas mot motionärernas förslag, som torde kunna
genomföras med förhållandevis kort varsel efter det riksdagen fattat
beslut i frågan. Det måste från näringslivets sida anses vara ett krav att en
sänkning genomförs utan tidsutdräkt med hänsyn till att köpmotståndet
under tiden mellan beslut och ikraftträdande kommer att bli praktiskt
taget totalt för alla varor som inte är oundgängligen nödvändiga.
Utskottet vill emellertid närmare belysa några problem som bör
observeras i samband med en eventuell sänkning.

Förslaget aktualiserar frågan om vilka övergångsbestämmelser som
därvid bör tillämpas. En komplikation vid tidigare höjningar av skattesatsen
har varit att två redovisningssystem tillämpas inom denna skatteform
och att effekterna av en höjning blir olika mellan systemen vid
övergången. Om särskilda övergångsbestämmelser inte meddelas får den
som tillämpar den s. k. faktureringsmetoden vid en höjning betala den
högre mervärdeskatten för varor som levereras efter ikraftträdandet,
medan den som tillämpar kontantmetoden får betala den högre skatten
på alla likvider som inflyter efter nämnda tidpunkt. Detta innebär
normalt vid sådana höjningar att den som köpt varor på avbetalning hos
en kontantredovisare får erlägga den högre skatten på sina avbetalningar,
om säljaren - som ofta är fallet — gjort förbehåll för skattehöjningar.
Finns inte något sådant förbehåll drabbar höjningen säljaren. Vid
skattehöjningar såväl i fråga om den allmänna varuskatten som i fråga om
mervärdeskatten har särskilda övergångsbestämmelser inte meddelats,
vilket kunnat innebära vissa nackdelar för kontantredovisaren eller
dennes kunder. Konsekvensen bör därför bjuda att samma system
tillämpas om en sänkning blir aktuell så att dessa kategorier då får
fördelar som svarar mot de tidigare nackdelarna. Om så sker är det enligt
skatteutskottets mening av vikt att sänkningen verkligen kommer
konsumenterna till godo. Erfarenheterna av hur handeln reagerar vid en
eventuell skattesänkning måste självfallet bli avgörande för frågan om
övergångsreglernas utformning vid kommande justeringar av skattesatsen.

Skatteutskottet vill vidare framhålla, att även om en sänkning av
skattesatsen för mervärdeskatten är en från administrativ synpunkt
förhållandevis enkel åtgärd, kommer den att medföra ett betydande
merarbete för detaljhandeln, och inte minst för livsmedelshandeln.
Utskottet vill också understryka svårigheterna att i ett läge med stigande
priser på flertalet varor övervaka att en skattesänkning i motsvarande
grad reducerar konsumentpriserna.

Det statliga inkomstbortfallet vid en sänkning av mervärdeskatten med
5 procentenheter har av konjunkturinstitutet beräknats till ett nettobelopp
av 3,9 miljarder kr. per år, medan hushållens utgiftsbesparing därvid
uppskattats till 2,8 miljarder kr. Vid en sänkning av skatten med 4
procentenheter reduceras ovannnämnda belopp med ca 20 %.

FiU 1974:1

Mervärdeskatten på livsmedel

I motionerna 1974:606 och 1974:1194 av herr Hermansson m. fl.
framförs ånyo krav på avveckling av mervärdeskatten på livsmedel liksom
de förslag till åtgärder på främst kapitalbeskattningens område som
motionärerna tidigare framfört för att täcka det genom skattelättnaden
uppkommande inkomstbortfallet.

Skatteutskottet hade anledning att bedöma detta förslag upprepade
gånger 1973, bl. a. i yttrandet SkU 1973:3 y till finansutskottet, då
skatteutskottet främst åberopade administrativa och kontrolltekniska
skäl mot en sådan åtgärd men också hänvisade till jordbruksutredningens
överväganden rörande en lågprislinje för livsmedel. Från principiell
synpunkt finns icke något att tillägga till de synpunkter utskottet tidigare
framfört. Rent formellt kan påpekas att det i motionen 1974:606
framlagda författningsförslaget är behäftat med vissa brister.

Av vad utskottet anfört med anledning av ovannämnda motioner om
mervärdeskatten på livsmedel framgår att utskottet inte finner anledning
att biträda det i motionen 1974:1219 av herr Helén m. fl. framförda
kravet på tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om kartläggning av
verkningarna av slopad eller sänkt mervärdeskatt på livsmedel.

Enligt konjunkturinstitutets beräkningar skulle ett borttagande av
mervärdeskatten på livsmedel medföra att statens inkomster reduceras
med i runt tal 5 miljarder kr. per år, om man utgår från värdet av den
under 1974 beräknade konsumtionen.

Mervärdeskatten på byggnadssektorn

Beträffande förslagets allmänna utformning kan rent principiellt
anföras att en mera långtgående schablonisering av reglerna sannolikt
skulle kunna bidra till en förenklad handläggning. Utskottet anser därför
att det kan finnas skäl att inte alltför hårt låsa riktlinjerna för
restitutionen utan att Kungl. Maj:t bör få agera inom vissa ramar med en
klart angiven målsättning. Utskottet har även funnit att det kan uppstå
vissa övergångsproblem vid olika former av gruppbebyggelse, som

FiU 1974:1

färdigställts före och efter årsskiftet 1973/74, liksom beträffande redan
avtalade vederlag. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t på
administrativ väg kommer att meddela erforderliga föreskrifter för sådana
fall.

Beträffande de synpunkter som framförs i propositionen om hur de
restituerade beloppen skall behandlas vid inkomstbeskattningen har
utskottet inte funnit anledning till erinran.

I motionen 1974:1244 av herr Strömberg yrkas att mervärdeskatten
på byggnadsmateriel skall restitueras. Även om detta yrkande går längre
än förslaget i propositionen, torde motionärens önskemål till huvudsaklig
del blivit tillgodosedda genom Kungl. Maj:ts förslag.

Beträffande yrkandet i motionen 1974:1608 av herr Sellgren m. fl. att
kompensationen skall omfatta även lokaler för olika ideella organisationers
verksamhet nöjer utskottet sig med att konstatera att en sådan
åtgärd är tekniskt möjlig även om den inte är förenlig med propositionens
bostadspolitiska syfte.

Allmän arbetsgivaravgift

Enligt förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift utgår
sådan avgift från och med 1973 med 4 % av utbetalade löner. Fysisk
person, som har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, skall erlägga
en häremot svarande s. k. egenavgift.

Inkomsterna av den allmänna arbetsgivaravgiften är för budgetåret
1974/75 upptagna till 5,2 miljarder kr.

Flertalet av de motionsyrkanden som utskottet behandlar under
denna rubrik har ett rent regionalpolitisk t syfte. Sålunda yrkas i tre av
motionerna, nämligen 1974:932 av herr Bohman m. fl., 1974:1220 av
herr Helén m. fl. och 1974:1240 av herr Nordgren m. fl. att arbetsgivaravgiften
skall sänkas till 2 % inom allmänna stödområdet. I motionen
1974:1220 vill motionärerna dessutom avskaffa avgiften i det inre
stödområdet. Motionärerna i motionen 1974:1218 av herr Fälldin m. fl.
begär en utredning om skattepolitiken som regionalpolitiskt instrument
och pekar därvid bl. a. på möjligheterna att använda arbetsgivaravgiften i
sådant syfte. Förslag om höjd arbetsgivaravgift ingår bland de åtgärder
som rekommenderas i motionen 1974:606 av herr Hermansson m. fl. för
att finansiera en avveckling av mervärdeskatten på livsmedel. Samma
motionärer yrkar i motionerna 1974:1194 och 1974:1221 att landsting
och kommuner skall befrias från skyldigheten att erlägga arbetsgivaravgift
fr. o. m. den 1 april 1974.

I fråga om samtliga dessa yrkanden gäller att de tidigare avvisats av
riksdagen upprepade gånger. Skatteutskottet har därvid starkt understrukit
såväl när det gäller arbetsgivaravgiften som andra skatter eller avgifter
att regionala regler eller undantag leder till snedvridningar i konkurrensen
och kontrollsvårigheter utan att några lokaliseringspolitiska resultat kan
garanteras.

FiU 1974:1

En sänkning av arbetsgivaravgiften inom stödområdet med 2 procentenheter
har av konjunkturinstitutet beräknats motsvara en besparing för
arbetsgivarna med 400 milj. kr. per år.

Av vad ovan anförts om avveckling av mervärdeskatten på livsmedel
följer att utskottet inte finner skäl tillstyrka de kompensationsåtgärder,
som föreslås i motionen 1974:606, och utskottet kan följaktligen inte
heller förorda en höjning av arbetsgivaravgiften i sådant syfte. Även
förslaget om undantag för kommuner och landsting har utskottet tidigare
avstyrkt med hänsyn till förslagets konkurrenssnedvridande effekter.
Utskottet finner inte skäl frånträda denna uppfattning.

Stockholm den 14 februari 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande .herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), fru Holmqvist
(s), herrar Kristenson (s), Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping
(s), Mundebo (fp), Carlstein (s), Josefson (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro
(m), Stadling (s), Sundkvist* (c), Westberg i Hofors (s) och Hallenius*
(c).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Mundebo (fp),
Josefson (c), Nilsson i Trobro (m), Sundkvist (c) och Hallenius (c), som
ansett att utskottets yttrande bort ändras på följande sätt.

1. Det stycke som på s. 3 börjar med ”Med anledning” och på s. 4 slutar
med ”kan rubbas” bör utgå.

2. Det avsnitt som på s. 4 börjar med ”Förslaget aktualiserar” och slutar
med ”reducerar konsumentpriserna” bör ha följande lydelse:

FiU 1974:1

Finns inte något sådant förbehåll drabbar höjningen säljaren. Vid
skattehöjningar såväl i fråga om den allmänna varuskatten som i fråga om
mervärdeskatten har särskilda övergångsbestämmelser inte meddelats,
vilket kunnat innebära vissa nackdelar för kontantredovisaren eller
dennes kunder. Konsekvensen bör därför bjuda att samma system
tillämpas om en sänkning blir aktuell så att dessa kategorier då får
fördelar som svarar mot de tidigare nackdelarna. Om så sker är det enligt
skatteutskottets mening av vikt att sänkningen verkligen kommer
konsumenterna till godo. Konkurrensen inom olika typer av handel utgör
emellertid en god garanti för att så också blir fallet.

Skatteutskottet vill vidare understryka, att man bör kunna påräkna en
betydande lojalitet från handeln vid en sänkning av mervärdeskatten.
Samtidigt är det angeläget, att den prisövervakning som samhället
bedriver inriktas så att hela skattesänkningen kommer konsumenterna
till godo.

3. Det stycke som på s. 5 börjar med ”Av vad” och slutar med ”på
livsmedel” bör ha följande lydelse:

Beträffande de i motionen 1974:1219 av herr Helén m. fl. framförda
kravet på tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om kartläggning av
verkningarna av slopad eller sänkt mervärdeskatt på livsmedel vill
utskottet erinra om riksdagens beslut hösten 1973 med krav på utredning
och förslag angående ett system för att eliminera mervärdeskattens
fördyrande inverkan på viktiga livsmedel. Den föreslagna kartläggningen
bör kunna utföras i detta sammanhang.

4. Det avsnitt som på s. 5 börjar med ”1 propositionen” och på s. 6
slutar med ”sådana fall” bör ha följande lydelse:

I propositionen 1974:25 föreslås en temporär, maximerad kompensation
för mervärdeskatten på åretruntbostäder, som färdigställs 1974 eller
påbörjas detta år och färdigställs senast under 1975. Kompensationen
skall under vissa förutsättningar även kunna avse ombyggnader. Förslaget,
som främst har sysselsättnings- och bostadspolitiska syften, är till
huvudsaklig del inte en skatteteknisk fråga. Även om Kungl. Maj:t genom
att välja den nu föreslagna metoden för att stimulera bostadsbyggandet
har kunnat bibehålla mervärdeskattesystemet intakt, uppstår med all
sannolikhet tekniska och administrativa problem av betydande dimensioner.
Särskilt svåra problem uppstår vid restitutionsperiodens början.
Detta kan bl. a. väntas medföra anspråk på ytterligare administrativ
personal i riksskatteverket och ute i länen. Metoden att i efterhand
medge restitution har heller knappast någon konjunkturpolitisk betydelse
men väl en bostadspolitisk. Utskottet anser därför att det kan finnas skäl
att inte alltför hårt låsa riktlinjerna för restitutionen utan att Kungl.
Maj:t bör få agera inom vissa ramar med en klart angiven målsättning.
Utskottet har även funnit att det kan uppstå vissa övergångsproblem vid
olika former av gruppbebyggelse, som färdigställts före och efter
årsskiftet 1973/74, liksom beträffande redan avtalade vederlag. Utskottet
förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t på administrativ väg kommer att
meddela erforderliga föreskrifter för sådana fall.

5 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 1

FiU 1974:1

5. Det avsnitt som på s. 6 börjar med ”1 fråga” och slutar med ”kan
garanteras” bör ha följande lydelse:

Det är angeläget att det regionalpolitiska stödet i ökad utsträckning
inriktas på direkt sysselsättningsfrämjande åtgärder och att grundsituationen
i stödområdet förbättras så att större utrymme skapas för enskilda
initiativ. I det sammanhanget spelar bl. a. skattepolitiken en viktig roll.

Som framhålls i motionerna 1974:932, 1974:1218, 1974:1220 och
1974:1240 skulle bl. a. en differentiering av arbetsgivaravgiften vara
ägnad att främja regionalpolitiken. Möjligheter föreligger också att i ökad
utsträckning utnyttja investeringsfonderna i regionalpolitisk! syfte, att
differentiera energibeskattningen, att införa förmånligare avskrivningsregler
inom stödområdena osv.

De invändningar som har anförts mot tidigare förslag i denna riktning
har i första hand varit av administrativ och teknisk karaktär. Svårigheterna
i dessa avseenden bör emellertid inte överdrivas och kan enligt
utskottets uppfattning inte heller bedömas på ett tillfredsställande sätt,
innan frågan har blivit belyst genom en allsidig och förutsättningslös
utredning. De skäl som motionärerna åberopar för en regionalpolitisk
differentiering av beskattningen finner utskottet vägande oavsett om en
sådan åtgärd sätts in i nuvarande konjunktursituation eller inte. Enligt
utskottets uppfattning är det därför motiverat att under alla förhållanden
utreda om och i vilken utsträckning en sådan reform bör genomföras.

FiU 1974:1

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 1 år 1974
Nr 1 y

Socialförsäkringsutskottets yttrande över viss del av propositionen
1974:25 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte
motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 31 januari 1974 har finansutskottet berett
socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över de i anslutning
till finansplanen väckta motionerna 1974:1192 och 1974:1194, den förra
i vad avser ändring av bestämmelserna om förlängt barnbidrag och den
senare i fråga om höjning av pensionstillskotten förbudgetåret 1974/75.

Finansutskottet har vidare genom beslut den 5 februari 1974 berett
socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen
1974:25 såvitt avser bilaga 1 Socialdepartementet, punkten B 4 b. Extra
pensionstillägg samt bilaga 3 Utbildningsdepartementet, punkten H 2.
Studiebidrag m. m.

Yrkandet i motionen 1974:1194 att pensionstillskotten för budgetåret
1974/75 skall räknas upp till 24 % av basbeloppet överensstämmer med
ett yrkande i den till socialförsäkringsutskottet hänvisade motionen
1974:106 avseende pensionstillskotten för bl. a. detta budgetår. Med
anledning härav har utskottet beslutat att — under förutsättning av
finansutskottets medgivande — överlämna denna motion i vad den
innehåller yrkande om höjning av pensionstillskott för budgetåret
1974/75 till finansutskottet.

Beträffande detta yrkande samt de delar av propositionen och
motionerna 1974:1192 och 1974:1194 över vilka socialförsäkringsutskottet
beretts tillfälle avge yttrande får utskottet anföra följande.

Pensionstillskott

Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension
kan under vissa förutsättningar utgå pensionstillskott enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott. Pensionstillskottet utgör för närvarande
15 % av basbeloppet och stiger per den 1 juli varje år med 3 % av
basbeloppet fram t. o. m. budgetåret 1977/78 då det kommer att utgöra
30 % av basbeloppet. Försäkrad som inte har någon ATP erhåller helt
pensionstillskott. 1 övriga fall sker avräkning så att pensionstillskottet
tillsammans med ATP inte överstiger 30 % av basbeloppet (den s. k.
garantinivån).

Motionerna 1974:106 och 1974:1194 innehåller båda ett yrkande av
innebörd att pensionstillskotten för budgetåret 1974/75 skall höjas till
24 % av basbeloppet. Motsvarande yrkande har tidigafe vid upp -

FiU 1974:1

repade tillfällen prövats av socialförsäkringsutskottet. Senast vid
1973 års riksdag avstyrkte utskottet en motion i ämnet. Utskottet
erinrade därvid om (SfU 1973:7) att riksdagen i andra sammanhang
understrukit angelägenheten av att folkpensionärerna så snabbt som
möjligt -erhöll förbättringar i olika avseenden. Utskottet hänvisade
emellertid också till att antalet pensionärer med pensionstillskott var
mycket betydande (1 033 000) och att därför även mindre uppräkningar
av pensionstillskotten kunde beräknas medföra väsentliga kostnader. Med
hänsyn härtill ansåg utskottet sig inte kunna biträda motionärernas
förslag.

Pensionärerna har genom beslut av 1973 års riksdag för år 1974
tillerkänts ett extra pensionstillägg om tre % av basbeloppet. Härtill
kommer att pensionärerna — om förslaget i propositionen 1974:25 bifalls
— kommer att erhålla ytterligare ett sådant tillägg med motsvarande
belopp. Mot bakgrund härav och då ett ställningstagande till frågan om
en uppräkning av pensionstillskotten i vart fall bör anstå i avvaktan på
resultatet av pensionsålderskommitte'ns arbete avstyrker utskottet såvitt
nu är i fråga bifall till motionerna 1974:106 och 1974:1194.

Extra pensionstillägg samt tillägg till studiebidrag och förlängt barnbidrag

Enligt studiestödslagen utgår till studerande i bl. a. gymnasieskolan,
vilka fyllt 16 men inte 20 år, statlig studiehjälp i form av bl. a.
studiebidrag. Bidraget utgår med 125 kr. i månaden. Studerande vid
grundskolan har enligt samma lag rätt till förlängt barnbidrag med
motsvarande belopp fr. o. m. kvartalet efter det under vilket han fyllt 16
år.

I propositionen föreslås att de, som uppbär studiebidrag eller förlängt
barnbidrag, under april månad skall erhålla ett extra tillägg om 150 kr.

I motionen 1974:1192 yrkas bl. a. att förlängt barnbidrag skall utgå
för månad räknat, med 1/60 av det under föregående månad gällande
basbeloppet eller — vid nuvarande basbelopp om 8 100 kr. med 135 kr. i
månaden. Med anledning härav vill utskottet erinra om att riksdagen
tidigare vid upprepade tillfällen avslagit motioner med yrkanden om en
indexreglering av studiebidraget inom studiemedelssystemet. Såväl studiebidraget
inom studiehjälpen som det förlängda barnbidraget har så sent
som i höstas uppräknats från 110 till 125 kr. i månaden. Enligt utskottets
mening kan det knappast anses rimligt att indexreglera enbart en av
förmånerna inom det statliga studiestödssystemet. En generell indexreglering
av dessa förmåner kan beräknas medföra högst betydande
utgiftsökningar för staten. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall
till motionen 1974:1192 i förevarande del. Utskottet biträder alltså
förslaget i propositionen i denna del.

FiU 1974:1

Mot det i propositionen föreslagna extra pensionstillägget till pensionärer
har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Stockholm den 13 februari 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Augustsson (s), Ringaby (m),
Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s),
herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar
Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i
Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk) och Andersson i Edsbro (c).

Avvikande meningar

1. av herrar Magnusson i Nennesholm (c), Hyltander (fp), fröken
Pehrsson (c), herrar Andersson i Nybro (c) och Andersson i Edsbro (c)
vilka anfört.

I motionen 1974:1 192 har ställts ett yrkande av innebörd att allmänt
barnbidrag skall utgå per år med 20 % av det vid respektive kvartals
början gällande basbeloppet. I överensstämmelse härmed bör även det
förlängda barnbidraget indexregleras på motsvarande sätt. Vi anser det
inte minst med hänsyn till låginkomsttagarna angeläget att värdet av
barnbidragen inte fortlöpande urholkas av penningvärdeförsämringen och
anser därför att socialförsäkringsutskottet bort föreslå finansutskottet att
tillstyrka bifall till motionen 1974:1192 i vad denna avser fråga om
indexreglering av det förlängda barnbidraget.

Mot de i propositionen föreslagna extra tilläggen till studiebidrag och
förlängt barnbidrag har vi ingen erinran. Det ankommer självfallet på
finansutskottet att pröva de samhällsekonomiska verkningarna av dessa
och andra förslag i propositionen.

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anfört.

Det i propositionen föreslagna pensionstillägget till folkpensionärerna
anser jag vara helt otillräckligt för att ens i någon mån tillgodose ett av de
väsentliga syftena med propositionen 1974:25, nämligen att stimulera
den privata konsumtionen. Det bästa sättet att på sikt ge folkpensionärerna
en märkbar och varaktig förbättring är enligt min mening att räkna
upp pensionstillskotten. Dessa skall enligt tidigare riksdagsbeslut under
nästkommande budgetår utgå med 18% av basbeloppet eller — vid
nuvarande basbelopp om 8 100 kr. — med högst 1 458 kr. för år och
pensionär. Ett bifall till yrkandet i motionen 1974:1194 innebär att
maximibeloppet för pensionstillskotten höjs för ensamstående pensionär
till 1 944 kr. per år och för två makar tillsammans till 3 888 kr. Detta

FiU 1974:1

motsvarar en förbättring i förhållande till den tidigare antagna planen för
pensionstillskottens utbyggnad med 486 kr. om året för ensamstående
pensionär och med sammanlagt 972 kr. för två makar som båda är
pensionärer.

Jag anser således att socialförsäkringsutskottet bort föreslå finansutskottet
att tillstyrka bifall till yrkandet i motionen 1974:1194 om en
uppräkning av pensionstillskotten för nästkommande budgetår till 24 %
av basbeloppet.

I motionen 1974:1194 har också yrkats att de allmänna barnbidragen
fr. o. m. den 1 april 1974 fastställs till 25 % av basbeloppet. Jag anser att
det förlängda barnbidraget bör höjas på motsvarande sätt.

FiU 1974:1

Socialutskottets yttrande nr 1 år 1974
Nr 1 y

Socialutskottets yttrande över viss del av propositionen 1974:25 angående
vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 31 januari 1974 har finansutskottet berett
socialutskottet tillfälle avge yttrande över motionen 1974:702, motionen
1974:1192 och motionen 1974:1194 i vad motionerna innehåller
yrkanden om indexreglering av de allmänna barnbidragen. Vidare har
finansutskottet — genom beslut den 5 februari 1974 — berett socialutskottet
tillfälle avge yttrande över propositionen 1974:25 angående vissa
ekonomisk-politiska åtgärder, såvitt avser hemställan i Bilaga 1 Socialdepartementet
under C 1 a. Extra tillägg till barnbidrag.

Utskottet

I propositionen föreslås att barnfamiljerna skall tillföras ett extra
konsumtionsstöd genom en engångsutbetalning i april 1974. Utbetalningen
föreslås ges formen av ett extra tillägg till det barnbidrag som
utgår för andra kvartalet 1974. Tillägget föreslås utgå med 200 kr. per
barn och betalas ut samtidigt med barnbidragsutbetalningen i april 1974.
I propositionen föreslås att för det extra tillägget bestämmelserna för
allmänna barnbidrag skall gälla i tillämpliga delar samt att de närmare
bestämmelserna om tillägget skall utfärdas av Kungl. Maj:t.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner de av föredragande
departementschefen förordade grunderna för extra tillägg till barnbidrag
samt att riksdagen till Extra tillägg till barnbidrag på tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
360 000 000 kr.

I envar av ovannämnda motioner — motionen 1974:702 av herr
Hermansson m. fl. (vpk), motionen 1974:1192 av herrar Fälldin (c) och
Helén (fp) och motionen 1974:1 194 av herr Hermansson m. fl. (vpk) —
yrkas att de allmänna barnbidragen skall indexregleras fr. o. m. den 1
april 1974. Enligt motionen 1974:1192 skall barnbidrag utgå för varje
kvartal med 5 % av det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, som
gäller vid ingången av kvartalet. Enligt motionerna 1974:702 och
1974:1194 skall procentsatsen bestämmas till 6,25.

Frågan om värdesäkring av familjestödet har diskuterats utförligt av
familjepolitiska kommittén i kommitténs huvudbetänkande (SOU 1972:
34) Familjestöd (s. 242). Kommittén har inte kunnat förorda en indexreglering
av de allmänna barnbidragen och bostadstilläggen, ännu mindre
en sådan reglering separat för barnbidragens del. Kommittén har som stöd

FiU 1974:1

för sitt ställningstagande anfört följande.

Om man indexreglerade barnbidragen men inte bostadstilläggen skulle
barnstödet värdesäkras för familjer i högre inkomstlägen medan familjer i
lägre inkomstlägen endast skulle få en del — i många fall den mindre
delen — av sitt stöd skyddat mot prisutvecklingen på detta sätt. Det
skulle innebära en prioritering av barnbidragen som automatiskt skulle
minska utrymmet för förskjutningar av stödet t. ex. till förmån för
barnfamiljer med lägre inkomster.

Utskottet har flera gånger tidigare och senast i november förra året
avstyrkt indexreglering av barnbidragen under hänvisning till de synpunkter
som sålunda anförts av familjepolitiska kommittén. Någon omständighet,
som bör föranleda ett ändrat ställningstagande i frågan, föreligger
inte. Utskottet avstyrker därför de här aktuella motionsyrkandena.

Stockholm den 13 februari 1974

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik
(c), fru Skantz (s), herrar Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s),
Andreasson i Östra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i
Växjö (s), fröken Andersson (c) och fru Marklund (vpk).

Avvikande meningar

J. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp),
Andreasson i Östra Ljungby (c) och fröken Andersson (c) som anser att
den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 1 med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar på s. 2 med ”aktuella motionsyrkandena”, bort ha
följande lydelse:

Som tidigare framhållits i motioner från centerpartiet och folkpartiet
och inom socialutskottet av ledamöter tillhörande nämnda partier (se
avvikande mening nr 2 till SoU 1973:1 y) är det principiellt riktigt att
värdesäkra de allmänna barnbidragen. Det har framhållits att regeringen
bör framlägga en plan för familjepolitikens utformning, i vilken bör ingå
förslag om värdesäkring av barnbidragen, så att barnfamiljerna får
garantier mot att bidragens värde urholkas av penningvärdeförsämringen.
Då en sådan plan ännu inte framlagts eller ens aviserats anser vi, mot
bakgrund av att barnfamiljerna drabbas mycket hårt av den fortskridande
inflationen, att barnbidragen snarast möjligt bör indexregleras. Detta bör,
som föreslås i de här aktuella motionerna, ske genom att barnbidragen
bestäms till viss del av basbeloppet. I enlighet med övervägandena i
motionen 1974:1192 bör nämnda del bestämmas på sätt att viss höjning
av barnbidragen sker redan då indexregleringen träder i kraft. Utskottet

FiU 1974:1

tillstyrker därför motionen 1974:1192, såvitt här är i fråga. Härigenom
tillgodoses också i väsentlig mån motionen 1974:702 och motionen
1974:1 194, såvitt här är i fråga.

Ur familjepolitisk synvinkel finns inte något att erinra mot att
barnfamiljerna även får ett sådant extra konsumtionsstöd, som föreslås i
propositionen 1974:25.

2. av fru Marklund (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande,
som börjar på s. 1 med ”Utskottet tillstyrker” och slutar på s. 2 med
”aktuella motionsyrkandena”, bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att ett extra konsumtionsstöd av det slag som föreslås
i propositionen inte ger barnfamiljerna det ekonomiska tillskott som är
nödvändigt. En väsentlig höjning av nu utgående belopp och värdesäkring
av detsamma skulle innebära att barnbidraget verkligen kom att utgöra
stommen i samhällets stöd till barnfamiljerna. Detta syfte skulle uppnås
genom en anknytning av barnbidraget till basbeloppet, på samma sätt
som pensioner och livräntor. Utskottet ansluter sig i detta avseende till
yrkandena i motionerna 1974:702 och 1974:1194 av herr Hermansson
m. fl. (vpk) om att det allmänna barnbidraget från och med den 1 april
1974 skall utgå med 25 procent av basbeloppet per år. Härigenom
tilldodoses även motionen 1974:1192 av herrar Fälldin (c) och Helén
(fp), såvitt i motionen yrkas att barnbidraget skall anknytas till
basbeloppet.

Särskilt yttrande

av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anfört:

Då vi anslutit oss till utskottets tillstyrkande av förslaget om
engångsutbetalning av extra barnbidrag med 200 kr. innebär detta inte
något ställningstagande till åtgärdens lämplighet från konjunkturpolitisk
synpunkt. Den prövningen bör helt ankomma på finansutskottet. Vi
vitsordar endast att den inte möter något hinder av familjepolitiskt
tekniska skäl.

Vi vill emellertid framhålla att det inte är till barnfamiljernas fördel
att - som nu skett två gånger de senaste åren — en betydande del av de
medel som kan avsättas för ökat ekonomiskt familjestöd av familjepolitiskt
ovidkommande skäl används för ryckiga och tillfälliga insatser.
Familjestödet bör ges i former som underlättar en långsiktig ekonomisk
planering. Barnfamiljerna är därför inte särskilt betjänta av tillfälliga
gåvor, till vilkas finansiering de för övrigt i egenskap av skattebetalare
själva får bidraga med ungefär hälften.

360 milj. kr. är ett i familjepolitiskt sammanhang icke obetydligt
belopp. Det motsvarar ungefär vad familjepolitiska kommittén i sitt 1972
framlagda betänkande Familjestöd bedömde som möjlig årlig ökning av
det ekonomiska stödet till barnfamiljer. Om det, som vi ofta föreslagit,
hade funnits en långsiktig plan för familjepolitiska reformer, skulle
summan kunnat användas väsentligt effektivare till hjälp åt de barnfamil -

FiU 1974.1

jer som bäst behöver ökat stöd, t. ex. genom ytterligare utbyggnad av
föräldraförsäkringen utöver den blygsamma förbättring som föreslås i
årets statsverksproposition. Den eftersträvade konsumtionsstimulansen
erhålles dessutom säkrare med utnyttjande av initialeffekten i en
permanent reform än genom engångsutbetalningar.

Vi har anslutit oss till utskottets avstyrkande av förslagen om
indexreglering av de allmänna barnbidragen. Till utskottets motivering, i
vilken vi instämmer, vill vi lägga följande.

Moderata samlingspartiet förordar en indexreglering av skatteskalorna
för att undvika en av prisutvecklingen orsakad automatisk skatteskärpning.
Men om man försöker förhindra automatisk ökning av en stor del
av statens inkomster måste man också vara ytterst återhållsam med
åtgärder som leder till automatisk utgiftsökning. Indexreglering är
nödvändig av sådana sociala förmåner som dels utgör hela eller större
delen av mottagarens inkomst, dels utgår med belopp som endast
motsvarar existensminimum, t. ex. folkpensionen. De allmänna barnbidragen
är viktiga för familjerna, men de spelar inte en så avgörande
roll i familjeekonomin att de bör värdesäkras i en budget vars inkomstsida
också är index reglerad. En spärr mot automatisk skattehöjning
är även för barnfamiljerna värdefullare än en indexreglering av barnbidragen.

FiU 1974:1

Näringsutskottets yttrande nr 1 år 1974
Nr 1 y

Näringsutskottets yttrande över viss del av motion angående riktlinjer för
den ekonomiska politiken, m. m.

Till finansutskottet

Genom beslut den 31 januari 1974 har finansutskottet berett
näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över motionen 1974:932 såvitt
den gäller hemställan (D) att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om
åtgärder syftande till att i ökad utsträckning förmedla krediter från
allmänna pensionsfonden till näringslivet.

Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

Grundläggande för det resonemang som utgör motivering för yrkandet
synes vara uttalandet att allmänna pensionsfondens placeringspolitik
måste ”bedrivas så att influtna medel tillföres de sektorer i vår ekonomi
där de effektivast medverkar till fortsatt välståndsutveckling och sysselsättning”.
Därefter pläderar motionärerna för en decentralisering av
besluten rörande den slutliga kreditgivningen med medel från fonden. En
metod för att åstadkomma en sådan decentralisering sägs vara en
”spridning av återlånerätten”. Att döma av vad som fortsättningsvis
anförs, nämligen att det ”därför (är) angeläget att olika mellanhandsinstitut
i ökad utsträckning får förmedla krediter” tycks motionärerna med
återlån här inte mena vad som avses därmed i reglementet (1959:293)
angående allmänna pensionsfondens förvaltning — ett ämne som utskottet
senare kommer att behandla i anledning av motionen 1974:551 —
utan snarare mera allmänt en kreditförmedling via s. k. mellanhandsinstitut.
Sådana berörs i det följande, när motionärerna talar om att
”AP-medlen bör komma de mindre och medelstora företagen till del
genom kreditinstitut av exempelvis typen AB Industrikredit, AB Företagskredit
och AB Exportkredit”.

Allmänna pensionsfonden har i huvudsak fyra olika låntagargrupper,
nämligen staten, bostadssektorn, kommunerna och näringslivet. Sedan tio
år tillbaka är nästan jämnt en tredjedel av fondens medel placerad hos
näringslivet. De båda senaste åren har andelen varit 32,2 %. Motionärernas
yrkande kan uppfattas så att det går ut på att denna andel bör höjas
på övriga låntagargruppers bekostnad. Frågan om vilken andel av
allmänna pensionsfondens medel som bör gå till näringslivet är givetvis en
del av den större frågan om hur vårt lands totala kapitalresurser bör
disponeras. Sistnämnda fråga måste vid varje särskilt tillfälle besvaras med
hänsyn till det samhällsekonomiska läget i stort. Näringsutskottet anser
sig för sin del inte ha underlag för att tillstyrka en framställning från
riksdagen till Kungl. Maj:t enligt nu angivna tolkning av motionsyrkandet.

FiU 1974:1

Mot bakgrund av vad som anförs i motiveringen kan motionsyrkandet
möjligen i stället tolkas så att det i första hand avser att betona vikten av
väl fungerande mellanhandsinstitut för förmedling av krediter till
näringslivet baserade på medel från allmänna pensionsfonden. Sådana
institut har — såsom antyds i motionen — särskild betydelse för de
mindre och medelstora företagen, vilka inte i likhet med stora företag
kan emittera obligationer eller andra skuldbevis som direkt kan förvärvas
av fonden. 1968 års kapitalmarknadsutredning skall enligt sina direktiv
överväga inriktningen av och formerna för allmänna pensionsfondens
framtida utlåningsverksamhet. I direktiven framhålls bl. a. att utredningen
bör pröva om nuvarande former kan anses tillräckliga för att
kanalisera fondens medel till näringslivet och att det bör övervägas om en
utbyggnad bör ske av de särskilda mellanhandsinstituten. Utredningsuppdraget
innefattar också en granskning av återlåneinstitutet. 1 avvaktan på
att resultat av kreditmarknadsutredningens arbete med dessa frågor
föreligger bör riksdagen enligt näringsutskottets mening inte göra något
ställningstagande enligt den senast angivna tolkningen av motionsyrkandet.

Näringsutskottet avstyrker sålunda det här behandlade motionsyrkandet.

Stockholm den 12 februari 1974

Få näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors
(s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c), Blomkvist (s), Wååg
(s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Komstedt (m) och
fru Radesjö (s).

Avvikande mening

av herrar Regnéll (m) och Komstedt (m), som anser att det avsnitt i
yttrandet som börjar med ”Grundläggande för det” och slutar med ”här
behandlade motionsyrkandet” bort utbytas mot ett avsnitt av följande
lydelse:

En central punkt i det resonemang som utgör motivering för yrkandet
är att allmänna pensionsfondens placeringspolitik måste ”bedrivas så att
influtna medel tillföres de sektorer i vår ekonomi där de effektivast
medverkar till fortsatt välståndsutveckling och sysselsättning”. Det kan
enligt näringsutskottets mening ifrågasättas om näringslivets nuvarande
andel av fondens placeringar, cirka en tredjedel, representerar en rimlig
avvägning mellan fondens olika låntagargrupper. En proportionsvis ökad
tillförsel av kapital till näringslivet skulle sannolikt inverka positivt på

FiU 1974:1

välståndsutvecklingen. Såsom motionärerna framhåller är det vidare
angeläget att allmänna pensionsfondens medel disponeras under former
som minskar riskerna för och skadeverkningarna av misstag i placeringsbesluten.
En långt driven decentralisering av fondmedlens fördelning är
följaktligen eftersträvansvärd. Som instrument för en sådan decentralisering
bör i ökad utsträckning kunna användas mellanhandsinstitut av
skilda slag. Utskottet vill betona att det för att de mindre och medelstora
företagen skall få rimlig andel av fondens medel synes nödvändigt både
att systemet med mellanhandsinstitut utvecklas ytterligare och att
systemet med återlån via bankinstituten förbättras.

Utskottet finner, såsom framgår av det ovanstående, motionärernas
argumentation tungt vägande och tillstyrker det här behandlade motionsyrkandet.

FiU 1974:1

Civilutskottets yttrande nr 1 år 1974

Nr 1 y

Civilutskottets yttrande över motion angående riktlinjer för den ekonomiska
politiken, m. m., i vad avser bidrag till kommunerna för förbättring
av den yttre boendemiljön.

Till finansutskottet

Motionen

I den till finansutskottet hänvisade motionen 1974:1194 av herr
Hermansson m. fl. (vpk) har, såvitt nu är i fråga, hemställts

att riksdagen beslutar att för tiden 1 april 1974—30 juni 1975 till
kommunerna utge särskilda bidrag för förbättring av den yttre boendemiljön
inom en ram av sammanlagt 600 milj. kr.

Finansutskottet har den 31 januari 1974 beslutat bl. a. att från
civilutskottet inhämta yttrande över motionen i vad avser det ovan
refererade yrkandet.

Förslaget i motionen ingår i ett program avseende omedelbara åtgärder
för ekonomisk utjämning och ökad sysselsättning. Den föreslagna ramen
600 milj. kr. avser enligt motionen bl. a. åtgärder för den yttre
bostadsmiljön i allmänhet, anordnande av vissa fritidslokaler m. m. samt
sanering och restaurering av äldre områden.

Gällande ordning m. m.

Yttre bostadsmiljö m. m.

Riksdagen har (prop. 1973: 165, FiU 40) på tilläggstat I till riksstaten
för innevarande budgetår under socialhuvudtiteln anvisat 30 milj. kr. att
användas för bidrag till särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö
m. m. Bidrag till kommuner och bostadsföretag med i regel 50 procent av
kostnaderna kan beviljas av socialstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna.
Socialstyrelsen har i januari 1974 lämnat särskild
information i ämnet. Enligt vad utskottet erfarit hade i början av februari
1974 inkommit ett tjugotal ansökningar. Inga bidragsbeslut hade då
fattats.

Finansutskottet förklarade sig vid behandlingen av anslagsfrågan (FiU
1973: 40, s. 41) utgå från att frågan om formerna för bidragets
administration tas upp till ny prövning, därest frågan skulle väckas att
utsträcka tiden för särskilda insatser av detta slag.

1 motionen 1974:584 (c), vilken utskottet senare behandlar, föreslås
riksdagen bl. a. uttala sig för att ytterligare medel ställs till förfogande för

FiU 1974:1

nämnda ändamål om anslagna medel visar sig otillräckliga.

Civilutskottet behandlade vid 1973 års riksdag motionerna 1973: 361
(c) och 1563 (fp) som bia. allmänt rörde boendemiljön. Utskottets
majoritet (CU 1973: 19, s. 24) hänvisade bl. a. till att i motionerna
anförda synpunkter redan ledde pågående arbete, täcktes av boendeutredningens
direktiv eller fick beaktas inom kommunala planöverväganden.
Någon riksdagens åtgärd ansågs då inte erforderlig. I reservation (c,
fp, m) gjordes uttalanden bl. a. till förmån för att boendemiljöfaktorer
borde ytterligare betonas i samhälleliga standardkrav och att ytterligare
forskning borde initieras. Reservanterna föreslog att boendeutredningen
genom tilläggsdirektiv borde få i uppdrag att initiera forskning och lägga
fram förslag till ett program för boendemiljön. Riksdagen följde
utskottsmajoriteten.

Utskottet avstyrkte i betänkandet CU 1973: 19 även motionerna
1973: 1559 (fp) och 1576 (vpk), den första om lokala aktiveringsgrupper
och den senare om en arbetsgrupp på departementsnivå, båda dock
syftande till åtgärder för att förbättra bostadsmiljön. Utskottet hänvisade
bl. a. till kommunernas skyldighet att som hittills planera och svara för
behövliga åtgärder.

I det nyssnämnda betänkandet (CU 1973: 19, s. 33) uttalade utskottet
vidare enhälligt i anledning av motion (s) att möjlighet till finansieringsstöd
skulle finnas också för tidiga, standardhöjande åtgärder som bl. a.
kan bidra till att motverka en skiktning i boendet efter ekonomiska
grunder.

I fråga om stöd för trafik- och gårdssanering har utskottet (CU 1973:
19, s. 43 och CU 1973: 33, s. 13) förutsatt att Kungl. Maj:t så snart det
lämpligen kan ske aktualiserade en prövning av frågan om eventuella
bidrag mot bakgrund av anläggningslagens regler.

Boendeutredningen har i betänkandet Bostäder 1974-76 (SOU 1973:
50) bl. a. lagt fram förslag om särskilda statliga åtgärder till stöd för
miljöförbättring. Förslagen innebär bl. a. att bostadslån skall kunna utgå
för redan statligt belånade bostadsobjekt för investeringar som höjer
användbarheten och attraktiviteten samt att initialstöd skall utgå under
1974 såsom statsbidrag med 20 procent av kostnaderna. Utredningen
anförde bl. a. att möjligheterna att centralt ange vilka åtgärder som
erfordras är utomordentligt begränsade. En central detaljprövning är
därför vansklig. De bästa kunskaperna i dessa frågor finns enligt
utredningen hos de boende och respektive bostadsföretag.

Statsrådet och chefen för bostadsdepartementet har (prop. 1974: 1
bil. 14, s. 122) uttalat att han avser att i annat sammanhang återkomma
till frågan om åtgärder för att förbättra den yttre boendemiljön.

Vissa lokaler m. m.

Statsmakterna har (prop. 1973: 1 bil. 13, CU 1973: 10) antagit nya
regler om stöd till allmänna samlingslokaler genom lån, anordningsbidrag,
inventariebidrag, upprustningsbidrag, särskild eftergift m. m. I fråga om

FiU 1974:1

stöd för nytillkommande lokaler gäller bl. a. att en prioritering av
eventuellt otillräckliga resurser skall ske så - utom i glesbygdsområden —
att stödet i första hand skall lämnas för lokaler som skall betjäna större
områden. Stödet kommer därvid i fråga i första hand i kommuncentra
och i kommundelscentra eller motsvarande områden. Statligt stöd skall
inte utgå för rena närlokaler.

Sanering av äldre områden

1973 års riksdag har godtagit (prop. 1973: 21, CU 1973: 19) riktlinjer
för en vidgad saneringsverksamhet, innefattande även en förbättring av
finansieringsmöjligheterna. Vidare har riksdagen (prop. 1973: 22 och 25,
CU 1973: 20) antagit bostadssaneringslag resp. godkänt ändringar i
byggnadsstadgan, avsedda att underlätta upprustning av äldre bebyggelse.

1974 års riksdag har (prop. 1974: 1 bil. 14) förelagts förslag rörande
ett förbättrat statligt ekonomiskt stöd till upprustning av kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse.

Utskottet

Enligt civilutskottets mening är åtgärder till förbättring av den yttre
bostadsmiljön m. m. i många fall mycket väl motiverade. Med hänsyn
emellertid till att motionen inte innehåller några mer preciserade förslag i
denna del och till att i statsverkspropositionen aviserats ytterligare
överväganden i frågan om åtgärder för att förbättra den yttre bostadsmiljön
anser utskottet att en närmare prövning därav inte lämpligen bör
ske i detta sammanhang.

Enligt riksdagens medgivande får de för innevarande budgetår gällande
ramarna för anordnings- och inventariebidrag samt lån för allmänna
samlingslokaler överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl. Vidare
föreslås i statsverkspropositionen dels att Kungl. Maj:t bemyndigas att
om det behövs av sysselsättningsskäl vidga ramarna för år 1974 för
bostadslån till ombyggnad samt räntebärande förbättringslån, dels att
ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd för nybyggnad under år
1974 får tas i anspråk för ombyggnads- och förbättringsverksamhet i den
mån de inte utnyttjas helt för sitt ändamål. För ett utökat stöd i gällande
former på dessa områden skulle sålunda inte krävas något särskilt
rambeslut.

Med hänvisning till det anförda förordar civilutskottet att ett anslag
för förbättring av den yttre bostadsmiljön m. m. av den i motionen 1974:
1194 föreslagna typen nu inte tas upp bland ekonomisk-politiska
åtgärder i expansivt syfte.

Stockholm den 12 februari 1974

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

FiU 1974:1

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman (s), Petersson i Nybro
(s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Mattsson
i Skee (c), Adolfsson (m), Häll (s), Olof Johansson i Stockholm (c),
Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s) och
Strömberg (fp).

Avvikande mening

av herr Claeson (vpk) som anför:

De förordade åtgärderna ansluter till det av utskottet tidigare stödda
syftet att motverka en skiktning i boendet efter ekonomiska grunder. De
ansluter även till kraven på att boendemiljöfaktorer bör ytterligare
betonas. De ligger vidare i linje med av bl. a. 1973 års riksdag godtagna
syften. Möjligheten av att ställa ytterligare medel till förfogande för detta
ändamål har förutsetts och godkänts genom av Kungl. Maj:t lämnade
fullmakter att öka vissa ramar. Boendeutredningen har uttalat sig för
ytterligare åtgärder för den yttre boendemiljön. Enighet synes föreligga
om att åtgärderna i många fall är mycket väl motiverade. Boendeutredningen
har funnit att möjligheterna att centralt ange vilka åtgärder som
erfordras är utomordentligt begränsade och att huvudfrågan är att skapa
ekonomiska möjligheter och incitament för åtgärder på det lokala planet.
Redan gjorda överväganden borde därför möjliggöra att ekonomiskt stöd
snabbt kunde ställas till förfogande utan administrativ omgång och
sålunda få snabba sysselsättningseffekter. Det förhållande att boendeutredningens
förslag övervägs inom bostadsdepartementet bör inte hindra
utan snarare tala för att åtgärder av denna typ tas in bland nu önskvärda
åtgärder i övrigt.

Om tidigare uttalanden och förslag varom enighet nåtts skall kunna
omsättas i handling vid en lämplig tidpunkt bör sålunda finansutskottet
tillstyrka motionen i här behandlad del.

6 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 1

FiU 1974:1

Civilutskottets yttrande nr 2 år 1974
Nr 2 y

Civilutskottets yttrande över propositionen 1974:25 angående vissa
ekonomisk-politiska åtgärder jämte i anledning därav väckt motion, allt i
vad avser kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggande.

Till finansutskottet
Propositionen, motionen m. m.

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974:25, vilken hänvisats till
finansutskottet, såvitt nu är i fråga (bilaga 2) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för mervärdeskattekompensation som förordats
i statsrådsprotokollet,

2. besluta att kostnaderna för kompensationen skall belasta inkomsttiteln
Mervärdeskatt.

I anledning av propositionen har väckts motionen 1974:1608 av herr
Sellgren m. fl. (fp) vari hemställs, att därest riksdagen godkänner i prop.
1974:25 föreslagna riktlinjer för mervärdeskattekompensation dessa
måtte i motsvarande omfattning gälla även sådana lokaler för de frivilliga
organisationernas verksamhet som anförts i motionen.

I detta sammanhang noteras att under allmänna motionstiden väckts
bl. a. motionerna 1974:

932 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga (yrkandena B 1
och 2), hemställts att riksdagen

B. 1. i första hand hos Kungl. Maj:t anhåller att riksdagen föreläggs
förslag till sänkning av den direkta skatten fr. o. m. den 1 juli 1974 i
enlighet med vad som anförts i denna motion,

2. i andra hand under de i motionen angivna förutsättningarna
beslutar att mervärdeskatten skall sänkas med 4 procentenheter,

1192 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari, såvitt nu är i fråga
(yrkandet A 1), hemställts att riksdagen beslutar

A. att efter beredning inom finansutskottet snabbt genomföra erforderliga
åtgärder i konjunkturstimulerande syfte som främst innefattar

1. att mervärdeskatten sorn ett led i konjunkturpolitiken tillfälligt
sänks från 15 till 10 procent av det gällande beskattningsvärdet enligt
förordningen om mervärdeskatt (1968:430) från och med den 1 mars
1974, eller från den senare tidpunkt då beslutet kan träda i kraft, tills
vidare,

1244 av herr Strömberg (fp) vari hemställts att riksdagen beslutar att
genomföra en restituering av mervärdeskatten på byggnadsmaterial.

FiU 1974:1

Motionerna 1974:932 och 1192 har hänvisats till finansutskottet
medan motionen 1974:1244 hänvisats till skatteutskottet.

Finansutskottet har den 5 februari 1974 bl. a. beslutat bereda
civilutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen i ovan
refererade delar samt eventuella följdmotioner.

Gällande ordning m. m.

Byggnads- och produktionskostnader samt hyror

Ur den officiella statistiken har hämtats följande uppgifter om
prisutvecklingen förvissa byggnadsmaterial samt byggnadskostnadsindex.

Tabell 1. Prisutveckling för vissa byggnadsmaterial m. m. åren
1969-1973

Januari 1963 =100 .

År Material m. m.

	Bruk	Lätt- betong	Hyvlade trävaror	Dörr- snickerier	Arme- rings- stål	Kylskåp
1969	135	119	118	120	117	90
1970	137	121	134	121	155	89
1971	142	128	141	129	151	92
1972	153	136	141	135	153	97
1973	154	144	156	144	167	100
1973 (nov)	173	155	263	187	235	109

Index gäller om inte annat anges den 1 januari vaije år. I indextalen ingår inte
mervärdeskatt.

Källa: SCB

Tabell 2. Utveckling av byggnadskostnadsindex åren 1969-1973. Omräknat
till januari 1963 = 100

År	Material	Löner	Omkostnader	Totalindex
1969	116	128	135	123
1970	128	133	145	132
1971	131	139	152	137
1972	140	152	161	147
1973 (nov)	173	163	182	171

Indextalen gäller om inte annat anges årsmedeltal. Mervärdeskatt ingår inte i index.
Uppgifterna gäller flerfamiljshus av sten.

Källa: SCB.

För vissa typer av trävaror har förordnats om prisstopp med de den 3 maj 1973
tillämpade priserna som stoppriser.

FiU 1974:1

Som en följd av kostnadsutvecklingen har låneunderlags- och pantvärdesnivån
höjts med 22 procentenheter sedan år 1970 och senast med 5
procentenheter från juli 1973. I syfte att uppnå en bättre anpassning
mellan kostnader och låneunderlag/pantvärde har metoderna för bestämning
och tillämpning av tidskoefficienten för justering av låneunderlaget
och pantvärdet nyligen ändrats.

Byggnads- och produktionskostnaderna i det statliga bostadsbyggandet
kan belysas med följande uppgifter från låneunderlagsgruppen,
återgivna i boendeutredningens betänkande SOU 1973:50

Tabell 3. Antal lägenheter (lgh), bostadsyta (boy), byggnadskostnader
(bk) och produktionskostnader (pk) i statligt belånade gruppbyggda
småhus. Hela riket.

Tidpunkt för lånc-beslut	Antal lgh	2 Boy/lgh m	Bk/m2	Pk/m2	Bk/lgh	Pk/lgh
1965	8 000	102,9	937	1 029	96 400	105 90
1966	9 000	106,9	990	1 100	105 900	117 60
1968	10 000	111,5	999	1 134	lil 400	126 40
1969	13 000	116,2	985	1 128	114 400	131 10
1970	12 000	113,3	1 016	1 180	115 100	133 70
1971	14 000	114,4	1 081	1 248	123 600	142 80
1972	18 000	115,3	1 093	1 283	126 100	148 00

Tabell 4. Antal lägenheter (lgh), bostadslägenhetsyta (bly), byggnadskostnader
(bk) och produktionskostnader (pk) i statligt belånade flerfamiljshus.
Sanerings- och exploateringsområden. Hela riket.

Tidpunkt för låne-beslut	Antal lgh	Bly/lgh m2	Bk/m2	Pk/m2	Bk/lgh	Pk/lgh
1965	54 000	74,6	887	948	66 200	70 700
1966	54 000	75,6	938	1 008	70 900	76 200
1967	54 000	74,8	923	990	69 000	74 100
1968	57 000	71,9	946	1 025	68 000	73 700
1969	59 000	70,1	954	1 038	66 900	72 800
1970	62 000	68,9	994	1 080	68 500	74 400
1971	60 000	68,1	1 053	1 146	71 700	78 000
1972	48 000	67,3	1 121	1 218	75 400	82 000

Med produktionskostnad avses i sammanställningarna byggnadskostnader
med tillägg av kostnader för mark och exploatering.

Stegringarna av byggnadskostnaderna för flerfamiljshus har undersökts
inom bostadsstyrelsen för bl. a. perioden 1966—1971. Därvid har bl. a.
noterats att stegringen av genomsnittslägenhetens byggkostnad med
endast 800 kr. utgör nettot av en allmän prisstegring på 6 300 kr. och en
kostnadsminskning på 5 500 kr. orsakad av minskad yta och utrustning.

Hyresutvecklingen i nyproduktionen kan redovisas med följande
tabell.

FiU 1974:1

Tabell 5. Genomsnittliga inflyttningshyror inkl. bränsle i nyproducerade
lägenheter om 3 rum och kök i statsbelånade hus, färdigställda åren
1969—1972, fördelade efter byggherrekategori.

	1969	1970	1971	1972
Allmännyttiga företag
Yta/lägenhet (m )	81	79	79	78
Hyra/m (kr)	81	83	88	92
Årshyra/lägenhet (kr)	6 523	6 582	6 894	7 226
Kooperativa företag
Yta/lägenhet (m )	81	80	79	78
Avgift/m (kr)	74	79	84	90
Årsavgift/lägenhet (kr)	6 043	6 305	6 667	7 051
Insats/lägenhet (kr)	7 310	6 795	6 946	7 205
Enskilda företag
Yta/lägenhet (m2)	82	80	79	78
Hyra/m2 (kr)	84	87	100	100
Årshyra/lägenhet (kr) Källa: SCB.	6 903	6 959	7 927	7 859

Hyresregleringslagen

Hyresregleringslagen är inte tillämplig på bostadslägenheter som
färdigställts 1958 eller senare och inte heller på lokaler. Lagen gäller
dessutom endast i vissa orter.

Prövning av hyra enligt hyreslagen

I den mån hyresregleringslagen inte är tillämplig gäller reglerna om
besittningsskydd och hyresprövning i 12 kap. jordabalken (hyreslagen).
Hyreslagen utgår fortfarande från att avtalsfrihet i princip råder
beträffande hyrans storlek. Till skydd mot hyrespolitiskt som oacceptabla
bedömda anspråk på eller avtal om hyra för bostadslägenhet gäller
regler, enligt vilka hyresgäst kan med bibehållen hyresrätt påkalla
prövning av hyran — efter riksdagens senaste beslut (prop. 1973:23, LU
1973:13) — även efter uppsägning av avtalet från hyresgästens sida. Vid
denna prövning skall skäligheten av anspråket bedömas. Fordrad hyra
anses som oskälig om den väsentligt överstiger hyra för lägenheter som
med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Denna hyresnivå har avsetts
påverkas i sänkande riktning genom i jämförelsematerialet ingående
lägenheter i hus, tillhöriga allmännyttiga bostadsföretag. Hyrorna för
dessa lägenheter bestäms i sin tur efter förhandlingar mellan företagen
och hyresgästorganisationerna. Förhandlingarna avser dels att fastställa
ett företagets samlade behov av hyresinkomster för att täcka självkost -

FiU 1974:1

naderna, dels att — i enlighet med metoder angivna i rekommendation
från hyresmarknadskommittén — fördela dessa hyror på de enskilda
lägenheterna. Kapitalkostnaderna bestäms dels av byggnadskostnaderna,
dels av de årliga nettobetalningarna på lånen. Dessa betalningar är i sin
tur beroende av statsmakternas beslut om paritetstal och basannuitet.

Paritetslånesystem et

Omfördelningen i tiden av kapitalkostnaderna för det statsbelånade
byggandet innebär i huvudsak följande. Det belopp som låntagaren varje
år skulle betala i ränta och amortering på hela fastighetskapitalet ansågs
vid övergången från räntebidragssystemet motsvara dåvarande belopp och
bestämdes till 5,1 % av kapitalet för flerfamiljshus och till 5,3 % för
småhus. Dessa procenttal — basannuiteter - är lägre än som motsvaras av
marknadens räntesatser. Eftersom hela lånekapitalet skall amorteras
avsågs den årliga annuiteten höjas successivt. Detta skulle ske i takt med
kostnadsutvecklingen i nyproduktionen av bostadshus. Varje år skall
därför paritetstal fastställas, som uttrycker den faktor med vilken
annuiteten i tidigare byggda hus skall multipliceras för att kapitalkostnaderna
för dessa skall komma i paritet med motsvarande kostnader för
nybyggda hus.

Paritetstalen för år 1973, som med hänsyn till kostnadsutvecklingen
skulle ha behövt höjas med 6—9 procentenheter från 1972 års nivå,
höjdes med 3—5 enheter i angivet syfte att utjämna höjningarna i tiden.
De fortsatta kostnadsökningarna skulle (CU 1973:1 y) enligt grunderna
för paritetslånesystemet ha föranlett höjning av paritetstalen för år 1974
och därmed följande behov av hyreshöjningar. Kungl. Maj:t har emellertid
fastställt oförändrade paritetstal för år 1974. Som skäl härtill anförs
(prop. 1974:1, bil. 14, s. 123) att Kungl. Maj:t inte velat föregripa
resultatet av pågående översyn av lånesystemet och att hänsyn tagits till
de hyreshöjningar som skett under år 1973, bl. a. på grund av de starkt
stigande bränslekostnaderna.

En jämförelse mellan av Kungl. Maj:t fastställda paritetstal och av
statistiska centralbyrån utan justeringar redovisade beräkningar av underlag
för paritetstal för år 1974 framgår av följande tabell:

Tabell 6. Paritetstal för år 1974 och beräknat underlag därför

Färdig-	Fastställt	Beräknat
ställningsår	paritetstal	underlag
- 1967	1,08	1,17
1968	1,09	1,18
1969	1,08	1,18
1970	1,07	1,16
1971	1,04	1,14
1972	1,00	1,05
1973 och 1974	1,00	1,00

Källa: paritetstalsnämnden

FiU 1974:1

Bostadsbyggandets omfattning

Utvecklingen av bostadsbyggandet åren 1971 — 1973 redovisas i följande
tabell:

Tabell 7. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående hus
1971-1973

Alla lägenheter

Påbörjade	1971	104 585
	1972	98 536
	1973	79 096
Därav utan statliga lån		14 677
Inflyttningsfärdiga	1971	107 188
	1972	104 046
	1973	97 474
Pågående vid slutet av	1973	70 383

Lägenheter i småhus

Påbörjade	1971	35 692
	1972	42 734
	1973	42 791
Därav utan statliga lån		13 088
Inflyttningsfärdiga	1971	31 945
	1972	37 135
	1973	43 762
Pågående vid slutet av	1973	30 745
Lägenheter i flerfamiljshus
Påbörjade	1971	68 893
	1972	55 802
	1973	36 305
Därav utan statliga lån		1 589
Inflyttningsfärdiga	1971	75 243
	1972	66 911
	1973	53 712
Pågående vid slutet av	1973	39 638

Källa: SCB

Boendeutredningen har (SOU 1973:50) bedömt att det ur behovssynpunkt
skulle krävas en nyproduktion under hela 1970-talet om genomsnittligt
90 000—100 000 lägenheter per år. Därutöver förutsätts modernisering
av 25 000—30 000 lägenheter per år. Enligt utredningens förslag
bör bostadsbyggnadsplanen för åren 1974—1976 medge nybyggande av
bostäder med lägst 90 000 lägenheter per år.

FiU 1974:1

I statsverkspropositionen (prop. 1974:1, bil. 14, s. 124—125) förordas
en bostadsbyggnadsplan för 1974, motsvarande 75 000 lägenheter i
statsbelånade hus, 8 000 lägenheter i hus utan statslån, vartill kommer
för dessa ramar gemensamt en projektreserv om 10 000 lägenheter jämte
lokaler som byggs med stöd av statliga lån. Departementschefen anför att
utvecklingen inom bostadsbyggandet gör det sannolikt att ramarna för
nybyggnad för år 1974 inte kommer att utnyttjas helt.

Utskottet

Civilutskottet har behandlat förslagen i propositionen samt motionen
1974:1608 ur bostadspolitisk och teknisk synpunkt. Bedömningen av
åtgärdernas allmänna stimulanseffekt m. m. och frågan om budgetredovisningen
torde böra förbehållas finansutskottets prövning. Härav följer
även att frågor om vidgning av åtgärderna utanför bostadsområdet
likaledes torde få behandlas av finansutskottet mot bakgrund av
bedömningar om behovet av stimulansåtgärder. Riksdagen torde senare få
behandla förslag om bostadspolitikens långsiktiga utformning.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna kompensationen för mervärdeskatt
syftar till att motverka den ökning av byggnadskostnaderna som härrör
från prisutvecklingen och samtidigt stimulera det fortsatta bostadsbyggandet.

Enligt utskottets mening kommer en prisdämpande åtgärd av föreslagen
typ och omfattning att ha gynnsam inverkan på bostadsmarknadens
investeringsbeslut. Denna effekt nås såväl efter allmänna bedömningar i
byggherreledet av möjligheterna att förränta nya investeringar som efter
bedömning av åtgärdernas relativa effekter på boendekostnader m. m.
Utskottet har i det senare sammanhanget beträffande det statsbelånade
byggandet förutsatt att anpassningen mellan kostnader och låneunderlag/pantvärde
kan lösas. Skulle så inte bli fallet torde de förordade
avräkningsreglema böra ytterligare prövas.

Behovet att ur såväl bostadspolitisk som sysselsättningssynpunkt
främja ett ökat bostadsbyggande måste anses mycket väl dokumenterat.

I fråga om åtgärdernas närmare utformning har utskottet funnit skäl
tala för att Kungl. Maj:t bemyndigas att ytterligare överväga dels
möjligheterna att ersätta prövningen av fakturerad mervärdeskatt med ett
vidgat schablonförfarande, dels möjligheten att under sådana förutsättningar
eller eljest i högre grad knyta prövningen till länsorgan, dels
behovet av övergångsbestämmelser vid t. ex. gruppbebyggelse och överlåtelse.

Stockholm den 14 februari 1974
På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

FiU 1974:1

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman (s), Petersson i Nybro
(s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Ullsten
(fp), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m), Häll (s), Claeson (vpk), fru
Landberg (s), fru Ingvar-Svensson (c) och herr Andersson i Gamleby (s).

Avvikande mening

av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anför:

Vare sig Kungl. Maj:ts förslag eller vad eljest upplysts innehåller
uppgifter som kan styrka att åtgärdernas positiva effekt motsvarar deras
kostnader för staten och administrativa svårigheter. I avsaknad av sådan
utredning får i detta sammanhang konstateras att det inte föreligger
anledning att frångå de bedömningar som kommit till uttryck i motionen
1974:932 (m).

Särskilt yttrande

av herr Claeson (vpk) som anför:

Förslaget i propositionen gäller endast en tillfällig kompensation. Det
löser inte frågan om ett fortsatt högt bostadsbyggande, lägre boendekostnader
och arbetstillfällen inom byggnadsbranschen. Endast en socialt
inriktad bostadspolitik såsom den skisserats i motioner från ledamöter av
vänsterpartiet kommunisterna kan lösa dessa problem. Bl. a. måste de i
propositionen föreslagna åtgärderna kombineras med beslut om en
bostads- och samhällsbyggnadsbank, överförande av all mark som behövs
för samhällsbyggandet och de privata flerfamiljshusen i samhällets ägo
samt ett förstatligande av den tunga byggnadsmaterialindustrin.

FiU 1974:1

KONJUNKTURINSTITUTETS BERÄKNINGAR
ÖVER EFFEKTEN AV FÖRESLAGNA
EKONOMISK-POLITISKA ÅTGÄRDER

FiU 1974:1

KONJUNKTURINSTITUTET 1974-02-13

Beräkningar över effekter på samhällsekonomin av åtgärder som föreslås i
prop. nr 25 1974 respektive i de olika partiernas huvudmotioner

1. I de kalkyler som presenteras i det följande har tillämpats i huvudsak
samma metoder som användes i appendix 1 av institutets höstrapport och
i konjunkturinstitutets beräkningar till finansutskottet av den 9.11.1973.

I korthet innebär detta att i första hand skattas den direkta effekten
på efterfrågan av de åtgärder som föreslås. 1 detta kalkyleringsled ingår
även en skattning av hur tillskottet fördelar sig på importökning och
ökning av efterfrågan inom landet och därmed av produktionen.

Därefter skattas de indirekta effekter som uppstår genom att den
ökade produktionen inom landet ger upphov till ökad sysselsättning och
ökade inkomster för hushållen och därmed ökad konsumtion, vilken i sin
tur leder till ökad import och ökad produktion inom landet osv. Denna
typ av indirekta effekter redovisas för varje åtgärdsgrupp i bifogade
tabeller (i ID-kolumnerna).

I tabellerna redovisas även en andra typ av indirekta effekter av en
föreslagen åtgärd. När produktion och sysselsättning ökar i ekonomin,
ökar även behovet av lagerhållning inom industrin och handeln. Beräkningen
av detta extra lagerökningsbehov är både grov och enkel. Den
bygger på förutsättningen att lagerkvoten för hela ekonomin räknat
förblir opåverkad av en insatt åtgärd. Om denna leder till att bruttonationalprodukten
ökar med exempelvis 1 % extra, antas att även den totala
lagerstocken i ekonomin stiger med 1 % extra. Eftersom värdet av
lagerstocken vid slutet av 1973 uppgick till närmare 50 miljarder kronor,
innebär alltså en ökning av BNP med 1 % extra, att lagren beräknas öka
med närmare 500 milj. kr. extra.

Indirekta effekter av en åtgärd torde även kunna yttra sig i
utvecklingen av bl. a. näringslivets investeringar, löneglidningen och
prisbildningen. Dessa indirekta effekter beaktas ej i här framlagda
kalkyler.

2. Föreliggande beräkningar avser effekterna på ekonomin år 1974
enbart. De effekter som faller på 1975 har inte blivit föremål för några
kalkyler.

3. De förslag till åtgärder som framlagts i proposition nr 25 och
partimotionerna, avser väsentligen stöd till den privata konsumtionen.
Dels föreslås utbetalning av penningbelopp till hushållen, dels åtgärder
som sänker konsumentpriserna.

I de fall det är fråga om utbetalning av penningbelopp har förutsatts
att hushållen sparar 20% av de utbetalda medlen 1974 och följaktligen
förbrukar 80 %. Dock med ett undantag. Regeringsförslaget om ökad
utbetalning av barnbidrag och folkpensioner avser i sin helhet utbetalning
i april månad och alltså inte utbetalningar utspridda över de tre sista
kvartalen 1974. Det är rimligt att räkna med att hushållen i detta fall

FiU 1974:1

förbrukar en större andel av medlen före utgången av 1974. I kalkylerna
har sålunda antagits att hushållen under 1974 förbrukar 90 % av de i april
utbetalda beloppen barnbidrag och folkpensioner.

I de fall det är fråga om åtgärder som medför prissänkningar för
hushållen har beräkningsmetoden varit följande. De utgiftsbelopp som
tillkommer för statsverket medför en lika stor besparing för hushållen.
Härvid räknas primärt med opåverkad konsumtionsvolym och opåverkade
handelsmarginaler. Det inbesparade beloppet antas hushållen använda
till 80 %, medan 20 % läggs till deras sparande.

4. 1 finansplanen uppgavs ett beräknat anslagsbehov om 700 milj. kr.
budgetåret 1974/75 för fortsatt stabilisering av jordbrukspriserna. Institutet
har i sin januarirapport räknat med i stort sett oförändrade
jordbrukspriser även under andra halvåret 1974. Såvitt nu kan bedömas
skulle emellertid härför krävts ett väsentligt högre anslagsbelopp än som
angavs i finansplanen. I proposition nr 25 har motsvarande anslagsbelopp
höjts med 1 000 milj. kr. varav 700 milj. kr. skulle utgå från 1 april 1974
och ytterligare ca 300 milj. kr. från 1 juli 1974. I kalkylerna har det i
finansplanen upptagna anslaget gjorts till jämförelsenorm och inte de
antaganden som ligger till grund för beräkningarna i institutets januarirapport.
För andra kvartalet 1974 torde sålunda tillkomma utbetalningar
motsvarande i årsbelopp 700 milj. kr. och för andra halvåret 1974
motsvarande i årsbelopp 1 000 milj. kr. För kalenderåret 1974 skulle
detta innebära ett ytterligare prisstöd motsvarande 700/4 milj. kr. +

1 000/2 milj. kr. eller tillsammans 675 milj. kr.

5. En möjlighet som diskuterats är att de sänkningar av mervärdeskatten
som föreslagits i vissa partimotioner skulle kunna återtas med kort varsel.
Som tänkbara tidpunkter har angetts 1 juli 1974 respektive 1 januari
1975. Vid en sådan återgång till högre beskattning skulle åtskilliga inköp
tidigareläggas - en s. k. momsrush. Om hushållens reaktioner skulle bli
ungefär desamma som vid omshöjningen 1 juli 1965 skulle de tidigarelagda
köpen kunna uppgå till i runt tal 1 miljard kronor. Härav skulle
närmare trekvarts miljarder kronor kunna komma att återtas i form av
minskade köp under kvartalet efter mervärdeskattens återgång till den
högre nivån. Det är svårt att bedöma vilken nettoeffekten skulle bli över
en något längre period. Det bör vidare framhållas att erfarenheterna varit
skiftande från de olika tillfällen då höjningar skett av moms respektive
oms. Kalkyler över en tänkt momsrush skulle därför kunna varieras inom
tämligen vida marginaler.

Prop. nr. 25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder
Å tgärdsgrupp I

Punktåtgärder i april 1974 syftande till ökad privat konsumtion.

1. Extra pensionstillägg

2. Extra barnbidrag

3. Extra studiebidrag

360 milj. kr.
360 milj. kr.
30 milj. kr.

FiU 1974:1

Den direkta effekten på konsumtionsefterfrågan har i kalkylen
skattats till 90 % av inkomstökningen. Jämfört med kalkylerna till de
övriga partiernas förslag vad gäller barnbidrag och folkpensioner innebär
detta en något högre (10 %) konsumtionsbenägenhet. Anledningen härtill
är att förslagens utformning skiljer sig åt. Enligt propositionen skall en
tillfällig extra utbetalning äga rum i april månad medan förslagen i
motionerna innebär en under året utspridd ökning av barnbidragen
respektive folkpensionerna.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Å tgärdsgrupp II

Åtgärd syftande till ökad privat konsumtion. 675 milj. kr.

Enligt propositionen skall det nu utgående livsmedelsstödet utvidgas
med 1 000 milj. kr. räknat på årsbasis. Jämfört med det belopp som
angavs i finansplanen torde detta komma att innebära en ökning av
livsmedelsstödet under kalenderåret 1974 med ca 675 milj. kr.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Åtgärdsgrupp III

Åtgärd syftande till ökade privata investeringar 250 milj. kr.

Regeringen föreslår att 250 milj. kr. ställs till förfogande för
investeringar som syftar till bättre hushållning med energi. Den direkta
effekten på efterfrågan under 1974 är svår att bestämma. Den kan bli
både mindre och större än det anvisade beloppet. I kalkylen har
förutsatts att efterfrågan ökar med samma belopp som det föreslagna
stödet.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Å tgärdsgrupp IV

Åtgärd syftande till ökat bostadsbyggande 800 milj. kr.

Kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggen föreslås för
bostadsobjekt som färdigställs under år 1974 samt de som påbörjas 1974
och som slutförs senast under 1975. Kostnaden beräknas till 800 milj. kr.
för vartdera av åren 1974 och 1975. Hur stor den direkta effekten på
bostadsbyggandet blir under 1974 är det svårt att bilda sig en uppfattning
om. I kalkylen har räknats med ett belopp på 500 milj. kr. vilket skulle
motsvara en ökad igångsättning på 8 000 till 12 000 lägenheter beroende
på vid vilken tidpunkt lägenheterna påbörjas. Denna förhållandevis höga
igångsättning motiveras av att åtgärden är tidsbegränsad vilket skulle
motivera byggherrarna att tidigarelägga redan planerade byggnadsprojekt.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Tabell 1. Åtgärdseffekter enligt prop. nr. 25 år 1974.

Milj. kr.

FiU 1974:1

bJO

°<

■'t

O <N
O ro

*/■> rO

■*0-

<N <N
ro oo
ro —i

Cl.

■g

:c3

bX)

£ So ö*

^ O a

2 S.2

irtTj-^rOTttOOCOT}-

) ro h O 't V) >0 ^ fO
ioonh-^o\M«o\o^

C\H00fO00OO
(NfSron —*

- o

t— r -

-11
_ O O
OO 00 't
Tt oo
o —.

+ I I

*x. >-

C £ ^3

“ “ ÖD

0 3 e
••I 5/3 3
^ C i—
C O

3 .* tS
G «a >

1 g-s

so E 2

- C fl

B o -g
un H £

C/5 1/5

C c

:ea :ca

cd O
bO .
Sr •-

.S O

.11
M 2 J

“II

t W)

2 O o

W OC CO

S O o

5J) Q. O.

« * g

1 f rl C

»Si

s •*-

2 <1 —

S 2 5

c v <6

g, 00 J! .o

»«• oca oea oea

a- a. a -

FiU 1974:1

Centerpartiets och Folkpartiets motion angående riktlinjer för den
ekonomiska politiken

Å tgärdsgrupp I

Mervärdeskatten föreslås sänkt med 5 procentenheter fr. o. m. den 1
april 1974. Det statliga inkomstbortfallet till följd av skattesänkningen
beräknas till ca 4,1 miljarder kr. Statens och AP-fondens pensionsutgifter
beräknas emellertid bli 200 milj. kr. lägre jämfört med KI:s grundprognos
till följd av att en basbeloppshöjning uteblir.

I kalkylen har räknats med att en generell sänkning av mervärdeskatten
påverkar den privata konsumtionen, kommunernas konsumtionsutgifter
samt bostadsbyggandet.

Hushållens utgiftsbesparing vid opåverkad konsumtion april—december
1974 beräknas till 2 800 milj. kr. Härvid har hänsyn tagits till den ovan
nämnda lägre pensionsutbetalningen.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Kommunernas utgifter för investerings- och konsumtionsändamål
beräknas 1974 vid opåverkad volym bli 770 milj. kr. lägre jämfört med
Kl:s grundprognos. I kalkylen har antagits att kommunerna okar sina
konsumtionsutgifter med 80 % av detta belopp.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Kostnaderna för bostadsbyggandet april—december 1974 beräknas vid
opåverkad volym bli 380 milj. kr. lägre jämfört med Kl :s grundprognos.
Den direkta effekten på bostadsbyggandet 1974 har antagits till 240 mifj.
kr. dvs. samma andel (5/8) som i kalkylen till regeringsförslaget. Detta
belopp skulle motsvara en igångsättning på ca 5 000 lägenheter under
april—december 1974.

Privat konsumtion 1974

Momsbelagd del
Skattesats 15 %
Skattesats 10 %
Differens

milj. kr.
129 131
80 061
12 009
8 006
4 003

Bostäder

Marginell importbenägenhet 0,10.

FiU 1974:1

Åtgärdsgrupp II

Åtgärder syftande till ökad privat konsumtion.

1. Indexreglering av barnbidrag fr. o. m. april 1974 270 milj. kr.

2. Indexreglering av studiebidrag fr. o. m. april 1974 45 milj. kr.

Beloppen i milj. kr. har beräknats utifrån KI:s prisprognos.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Å tgärdsgrupp III

Åtgärder bl. a. syftande till att öka investeringar i energisnålare
tillverkningsprocesser. Något belopp i milj. kr. anges ej. I kalkylen har
räknats med samma belopp, 250 milj. kr., som i kalkylen avseende
regeringsförslaget.

Marginell importbenägenhet 0,10.

7 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr I

Tabell 2. Åtgärdseffekter enligt Centerpartiets och Folkpartiets motion

Milj. kr.

FiU 1974:1

&
cn

j 5) ^
^ o a

Ov m .53

-h a5

VO	CM	O		O CM		Ov	t—H
OV	T—1	vo		rf Ov		00	o
<N	vo	CM		CM VO		VO	rj-
ro						1-1	ro
rf				CM		c~	Ov
O				Ov		o	00
00				»O		vo	C'
<N	0-1	O		O		CM	CM
Ov		iO		rf		OO
rf	vo	OM		CM		Ov	vo
<N							CM
vo				CM		CM	VO
r-				Ov		VO	f-H
				VO		ro	ro
»o						vo	Ov
r-						CM
				CM		vo	VO
				Ov		CM	VO
				VO		ro	CM
CO		O				r~-	vo
vo		»O				rf	vo
		CM					CM
ro						CM
vo						CM	rf
		O				VO	VO
		»o				CM	CM
		CM					CM
00						rf	rf
Ov						O	Ov
CM
vo						VO	O
rf							ro
CM						00	rf
»O						00	vo
CM
O	CM			O		vo	VO
VO				rf		00	CM
00	VO			CM		o	VO
CM							CM
O						c~	ro
CM							O
VO						CM	rf
O	CM			O		Ov	ro
rf	i-H			rf		VO	CM			Lh 1—i
CM	VO			CM		OO	CM
CM							CM			Ä» 33
1-4	rf	VO	ro rf	ro O	00	rf	Ov	eä		e ‘i o CO
ro ro	*—<	Ov	O rf	vo vo	•—1	ro	O	C	O v os
«-* 00	CM	r-~	O v	CM VO	VO	c*	r-	O	ro	C" VO
Ov	oo ro oo O O ^	i—4	O	rf	•o		CM i—4
CM <N	ro	CM	1—4	i—i	i"-	r-	rf	•c3
							CM	öJ5	+	1 1

OO 03

C c

:«d :o3

JS X

i_ o O
c3 O O

.3 0 0

> >

3 .3 C M £
3 5 £

C -o .3

*-< t—

c ; 5 S J

5 i a 50 Q. D.

O O M >< -

Bl.

■o

U -

s 3 >>

09 x> .o

°cd oC3 «CT>
Ow Cu pH

FiU 1974:1

Moderata samlingspartiets motion angående riktlinjer för den
ekonomiska politiken m. m.

Å tgärdsgrupp I

Mervärdeskatten föreslås sänkt med 4 procentenheter fr. o. m. den 1
april 1974. Det statliga inkomstbortfallet beräknas till 3,3 miljarder kr.
Även här beräknas statens och AP-fondens pensionsutgifter bli 200 milj.
kr. lägre jämfört med grundprognosen.

Nedan redogörs för effekterna på den privata konsumtionen,
kommunernas konsumtionsutgifter samt bostadsbyggandet.

milj. kr.

Privat konsumtion 1974 129 131

Momsbelagd del 80 061

Skattesats 15 % 12 009

Skattesats 11 % 8 807

Differens 3 202

Hushållens utgiftsbesparing vid opåverkad konsumtion april—december
1974 beräknas till 2 200 milj. kr. inkl. den ovan nämnda lägre
pensionsutbetalningen.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Kommunernas utgifter för investerings- och konsumtionsändamål
beräknas vid opåverkad volym bli 620 milj. kr. lägre jämfört med
grundprognosen. 1 kalkylen har antagits att kommunerna ökar sina
konsumtionsutgifter med 80 % av detta belopp.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Bostäder

Jämfört med grundprognosen beräknas kostnaderna för
bostadsbyggandet vid opåverkad volym minska med 300 milj. kr. under
perioden april—december 1974. Ökningen av bostadsinvesteringarna
beräknas även här till 5/8 av detta belopp dvs. 190 milj. kr. vilket
motsvarar en igångsättning på ca 4 000 lägenheter under april—december
1974.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Å tgärdsgrupp II

Arbetsgivaravgiften inom stödområdet sänks med 2 procentenheter
från den 1 juli 1974. Besparingen för företagen beräknas uppgå till 200
milj. kr. under andra halvåret 1974. Dessa 200 milj. kr. har fördelats på
den privata sektorn (160 milj. kr.) och den kommunala sektorn (40 milj.

FiU 1974:1

100

kr.). I kalkylen har antagits att kommunernas besparing till 80 % används
till konsumtion. För den privata sektorn har antagits att 80 % av det
sparade beloppet används till lika delar investering och konsumtion.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Å tgärdsgrupp III

Åtgärder syftande till att öka investeringar i bl. a. energisnålare
tillverkningsprocesser. Något belopp i milj. kr. anges ej. I kalkylen har
räknats med samma belopp, 250 milj. kr., som i kalkylen avseende
regeringsförslaget.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Tabell 3. Åtgärdseffekter enligt Moderata samlingspartiets motion

Milj. kr.

FiU 1974:1

101

os r-~

«-< Tj -

o •»t
vO —<

<N <N

•o

C ’C
£ & ^
5; 2 o2
0.2

f—tTj-TfVOf^^f^OOOTf
W^HOvO,t'0'0HfO
^»^r-^osMvisoha\HOOcnooOÖH^Om

n m (N t—

*1
<N t~~

»m

+ I

7i :d

C 2 O o
a. U co

:e0

•Si

ca j?

8 Riksdagen 1974. 5 sami Nr 1

På bytesbalansen: - 1 250 milj. kr.

FiU 1974:1

102

VPK:s motion angående riktlinjer för den ekonomiska politiken m. m.

Å tgärdsgrupp I

Åtgärd syftande till ökad privat konsumtion.

Mervärdeskatten föreslås slopad på livsmedel fr. o. m. den 1 juli 1974.

Statens inkomster under juli—december 1974 reduceras med 2 700
milj. kr. vid ett borttagande av momsen på livsmedel. Utgifterna för
pensionsändamål blir dock 200 milj, kr. lägre jämfört med
grundprognosen till följd av att en basbeloppshöjning uteblir. Enligt
förslaget skall slopandet av momsen finansieras med skärpta förmögenhets-
och bolagsskatter. Dessa höjningar föreslås träda i kraft först 1975.
Det är emellertid troligt att vissa negativa effekter på konsumtionen och
investeringarna skulle märkas redan 1974. För att markera detta har en
avdragspost om —x % införts i tabellens totaleffektruta.

Hushållens utgiftsbesparing vid opåverkad konsumtion juli-december
1974 beräknas till 2 500 milj. kr. inkl. den ovan nämnda lägre
pensionsutbetalningen.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

A tgärdsgrupp II

Åtgärder syftande till ökad privat konsumtion.

1. Höjda folkpensioner 2 hå 1974 285 milj. kr.

2. Höjning och indexreglering av barnbidrag 844 milj. kr.

fr. o. m. april 1974

Beloppen i milj. kr. har beräknats utifrån Kl:s prisprognos.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Åtgärdsgrupp III

Åtgärder syftande till ökad kommunal konsumtion och investering.

1. Borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften

fr. o. m. 1 april 1974 650 milj. kr.

2. Förbättring av den yttre boendemiljön m. m. 600 milj. kr.

Det har förutsatts att dessa belopp till 80 % leder till ökad kommunal
konsumtion och investering.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Livsmedelskonsumtion 1973
Livsmedelskonsumtion 1974
Skattesats 15 %

31 925 milj. kr.
35 852 milj. kr.
5 378 milj. kr.

Tabell 4. Åtgärdseffekter enligt VPKs motion

Milj. kr.

FiU 1974:1

103

öb

	O	O	rj-	00	ro
SO	<N	00	ro	so	ro
	*o	^t	so	c—	'O»
ro					ro

c/J

•o

l-l

:ed

£»0

CT\

rj -

■'fr

•»fr

Q 3 l-H s? •o -

t/5

2 » 9-t o o<
2 0.2

yOrt^nOOO^t

HOONI^-HO\MiO'ör'

OiHOOrtOOOO^HO

M d ro n *-< —i r- r -

••fr

VÄ I— I—

M M

;i!

o o

52 ^ ^
o t -

+ I I

tn c/5

C C

:eö :d

c B

O 3

.mm c/3

B o

3 U

3 1)

5, M "

2P r /

c .3 a>
c t o « J .S
2 3 * « s> «

— u.

|5 §

: me

cs 2 c

g 2 i

X C/5 ^

-C .o

M o o
SJ o o

a> w —.

> e *«3
.5 -S c *

cd P

2 3) E 3 ■
« 5 c '2

> ^ t !Ä

■c 2 o o
a- c/j ^ cq

-J UJ

o o

Q. Cl
* 6

U -

g 3 £
CQ O O

opj oets ocd

a. a. o.

FiU 1974:1 104

Tabell 5. De olika förslagens effekt på BNP, budgetsaldot och bytesbalansen under 1974

Förändringstal i förhållande till ”oförändrad politik”

Proposition Centerpartiet Moderata VPK

1974:25 och samlingspartiet

Folkpartiet

BNP-förändring % +0,78 + 1,39 + 1,12 + 1,48 — x

Förändring av budgetsaldot, milj. kr. - 1 480 - 2 790 - 2 170 - 3 040

Förändring av bytesbalansen, milj. kr. - 840 - 1 590 — 1 250 - 1 770

FiU 1974:1 105

Innehåll

Inledning 1

Yrkandena 2

Propositionen 1974:1, bilaga 1, finansplanen 9

Motionen 1974:932 12

Motionen 1974:1192 14

Motionen 1974:1194 16

Propositionen 1974:25 18

Utskottet 20

Det ekonomiska läget 1974 20

Behovet av en expansiv ekonomisk politik 22

Valet av åtgärder 24

Hemställan 31

Reservationer 35

Yttranden från andra utskott 57

Skatteutskottets yttrande nr 1 år 1974 58

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 1 år 1974 67

Socialutskottets yttrande nr 1 år 1974 71

Näringsutskottets yttrande nr 1 år 1974 75

Civilutskottets yttrande nr 1 år 1974 78

Civilutskottets yttrande nr 2 år 1974 82

Bihang: Konjunkturinstitutets beräkningar över effekten av föreslagna
ekonomisk-politiska åtgärder 91

GOTAB 74 7011 S Stockholm 1974